52007DC0574

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 10.10.2007

KOM(2007) 574 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik {KOM(2007) 575 slutlig}{SEK(2007) 1278}{SEK(2007) 1279}{SEK(2007) 1280}{SEK(2007) 1283}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik

1. INLEDNING

Det ettåriga samrådet om EU:s havspolitik inleddes den 7 juni 2006 med antagandet av grönboken om havspolitik.

Samrådsprocessen sammanfattas här. Intresset har varit oerhört stort. Både antalet deltagare och bidragens omfattning saknar motstycke. Vid sidan av bidragen från alla EU-institutioner har flera nationella och en del regionala parlament lämnat sina synpunkter på grönboken direkt till kommissionen. Bland de aktörer och medborgare som har inkommit med synpunkter kan man nämna tredjeländers regeringar, enskilda medborgare, företrädare för forskningsvärlden och den akademiska världen, enskilda företag, icke-statliga organisationer och näringslivsföreträdare. Från ett stort antal nätverk och projektorganisationer med verksamhet inom utvecklingen av kust- och havsprojekt har det kommit detaljerade kommentarer, och samma sak gäller städer och kustområden som berörs av särskilda frågor, som turism.

Över 490 bidrag har inkommit och man har anordnat över 230 evenemang där havspolitik har diskuterats med aktörerna.

Ytterligare information om bidragen och detaljerade referenser kan erhållas på följande webbplatser:

- En detaljerad rapport om samrådsprocessen kommer att läggas ut på webbplatsen för havsfrågor (http://ec.europa.eu/maritimeaffairs/);

- Själva bidragen kan läsas på webbplatsen för havsfrågor http://ec.europa.eu/maritimeaffairs/post_green_en.htm).

2. FRÅGOR SOM BEHANDLATS I SAMRÅDET

2.1. En integrerad havspolitik: Sökandet efter ett mervärde

Aktörerna stöder tanken på en integrerad havspolitik i EU, eftersom en sådan skulle integrera behoven och problemen inom sektorer som har beröring till varandra men som i dagsläget behandlas inom olika politikområden. Detta kan leda till att åtgärder står i strid med varandra eller till att aktörernas intressen inom ett område inte tas till vara inom ett annat. Hamnnäringen lyfter fram miljöskyddsåtgärdernas effekter på hamnarnas expansion som ett särskilt tydligt exempel på detta. En majoritet av aktörerna väntar sig positiva effekter av en mer integrerad politik.

Ett annat argument för ett helhetsperspektiv är att ett sådant för samman olika aktörer. Aktörerna pekar på specifika exempel av integrering ute på fältet.

Regionala myndigheter beskriver befintliga samarbeten. De välkomnar möjligheterna till fler kontakter och ett utökat samarbete mellan regional nivå, nationell nivå och EU-nivå. De vill att frågor som är viktiga för regionerna ska uppmärksammas mer.

Samrådet bekräftar att relationerna bör utvecklas mellan sådana grupper som lever och arbetar i daglig kontakt med havet, som sjöfarare och fiskare, och andra näraliggande ekonomiska sektorer. Det bekräftar att det är möjligt att utveckla ett gemensamt ansvar för en hållbar utveckling. Ett exempel på detta är fiskarnas roll. Deras urgamla band till havet kan utvidgas och omdefinieras genom att de får kontakt med annan verksamhet, som turism och miljöskydd.

Inom en del områden pekar aktörerna på de ekonomiska fördelarna av integrering. Verktyg för integrering av insamlingen och användningen av data kan ge ett verkligt mervärde. Företagen påpekar att system och standarder för kontroll och övervakning av havet måste integreras. Forskare pekar att det är ekonomiskt fördelaktigt att använda de dyrbara tillgångar som krävs för deras arbete på ett kombinerat sätt.

Ytterst få motsätter sig en integrerad strategi, men somliga gör en åtskillnad mellan själva strategin och verktygen. De menar att utvecklingen av en integrerad strategi varken får leda till att EU om- eller överreglerar eller till en överdriven centralisering på EU-nivå. Många deltagare säger att en integrerad strategi inte får rubba den existerande ansvarsfördelningen.

2.2. Vem gör vad: Subsidiaritet betyder ansvar

I grönboken om havspolitik betecknas subsidiariteten som en av hörnstenarna i den integrerade strategin. Subsidiariteten innebär att besluten ska fattas och åtgärderna vidtas så nära de människor och områden som berörs som möjligt, samt att befintlig expertis ska användas i beslutsfattandet.

Kommentarerna till grönboken bekräftar kommissionens syn att en europeisk havspolitik måste bygga på den befintliga ansvarsfördelningen inom EU. Europeiska unionen bör bana vägen för en integrering snarare än vara den som faktiskt genomför den.

Ett exempel på detta är diskussionerna om fysisk planering. Många aktörer, oavsett sektor, är eniga om att det är viktigt med fysisk planering. De flesta påpekar att den fysiska planeringen tillhör medlemsstaternas ansvarsområde, men menar också att det behövs kontinuitet över gränserna och att god praxis bör spridas.

Ett annat exempel är diskussionerna om ländernas havsrelaterade verksamheter. Tanken på en europeisk kustbevakning får inte något större stöd, men det finns ett intresse av att samordna medlemsstaternas resurser för att uppnå samma typ av mål, utan att för den skull ändra på ansvarsfördelningen.

Det betonas starkt att den nuvarande politiken och de gällande rättsliga ramarna måste genomföras bättre och samverka i högre grad. Därför bör större tonvikt läggas på konsekvensbedömningar. Man efterlyser också specifika lagstiftningsinitiativ för att få bort luckor i EU-lagstiftningen.

Samrådet visar hur komplex den havsrelaterade verksamheten i Europa är. På grund av den här komplexiteten krävs en helhetssyn och skräddarsydda lösningar som tar hänsyn till regionala särdrag, enskilda aktörers behov och regional sakkunskap.

Kustområdena är direkt påverkade av havspolitiken. Det omfattande deltagande från lokala och regionala förvaltningar visar att det finns en entusiasm för att lära sig av andra, dela med sig av erfarenheter och bidra med idéer.

Näringslivet efterlyser mindre reglering och mer självreglering. Man menar att självreglering kanske inte alltid är den optimala lösningen, men de positiva effekterna av att belöna goda resultat och fungerande praxis kan främja genomförandet av gällande bestämmelser och bereda vägen för förbättrade standarder, som de flesta sedan kan godta när förslag väl läggs fram.

Samrådsprocessen visar hur viktigt det är med genomförande och kontroll av efterlevnaden, och att de kan förbättras genom en känsla av delaktighet och gemensamt ansvar. Därför kommer både subsidiariteten och aktörernas deltagande att vara viktiga i EU:s kommande havspolitiska initiativ.

Diskussionerna har visat att aktörerna hyser ett starkt engagemang för sin egen del i det stora havspusslet. EU:s havspolitik bör inriktas på att få alla pusselbitarna att passa ihop, men bör inte ändra formen på de enskilda bitarna.

Den diskussion som förts om ansvarsfördelningen bekräftar också den bedömning som görs i grönboken, då den visar vilket engagemang som alla inblandade känner för sin del av det maritima Europa. En förutsättning för en framgångsrik europeisk havspolitik är att man tar vara på det här engagemanget och ser till att varje aktör axlar sin del av ansvaret och känner sig delaktig i processen.

2.3. Planeten Havet: Globala frågor och ansvarsområden

Samrådet visade att havsrelaterade verksamheter som sjöfart och fiske är globala till sin natur. Flera aktörer ansåg att EU borde främja åtgärder för att skydda det globala ekosystemet, även i fria havet.

Här är de flesta aktörer eniga om att det behövs multilaterala regler och standarder och att genomförandet och kontrollen av efterlevnaden måste säkerställas. Åsikterna om hur man ska uppnå detta skiljer sig dock åt. En del anser att standarder endast kan utvecklas i ett multilateralt sammanhang och motsätter sig att EU utvecklar standarder i förväg. Ett stort antal aktörer anser dock att EU kan ha stor betydelse som förebild.

Det råder enighet om att det är bra om EU kan föregå med gott exempel. Sådana aktörer som för sin konkurrenskraft är beroende av att spelreglerna är lika överallt motsätter sig dock att EU vidtar regleringsåtgärder innan bestämmelser fastställs i internationella organ.

Samrådet bekräftar att det inte finns något sätt att komma runt havsfrågornas internationella och multilaterala aspekter. Europeiska unionen måste ta hänsyn till internationella organisationer och de bestämmelser som de fastställer. Aktörerna är eniga om att EU behöver en integrerad strategi för havspolitikens internationella aspekter, men hävdar att detta måste diskuteras utifrån de enskilda fallen. De förespråkar att man ska bygga vidare på befintliga instrument och metoder, och utveckla mervärdeslösningar utifrån vad som är lämpligt.

Ett annat sätt att föregå med gott exempel är att följa de bestämmelser som redan fastställts. Aktörerna anser det även viktigt att stärka genomförandet och efterlevnaden av internationella bestämmelser i EU:s medlemsstater och tredjeländer. Detta har mynnat ut i förslag om dialog, stöd och kapacitetsuppbyggnad med EU:s grannar och andra partner.

Den europeiska grannskapspolitiken nämns särskilt, men inte uteslutande, av aktörer med koppling till Medelhavet. Många aktörer stöder grönbokens uttalande att grannländer måste tas med i arbetet med en integrerad havspolitik.

Samrådet bekräftar med andra ord att det är viktigt att utveckla den europeiska havspolitikens internationella dimension. Aktörerna vill se till att alla möjligheter som ryms i dagens system utnyttjas innan nya lösningar prövas.

2.4. Hållbar resursanvändning: Betydelsen av en fungerande förvaltning

Grönbokens uttryckliga koppling mellan konkurrenskraft och hållbarhet har bekräftats i samrådet. Det har också visat att aktörerna är medvetna om att den kopplingen måste vara positiv om vi ska kunna fortsätta att utnyttja haven utan att minska deras värde för européerna och för mänskligheten.

2.4.1. Konkurrenskraft

Samrådsprocessen visar i vilken grad EU:s välstånd bygger på tillgången till säkra och effektiva sjöfartstjänster. Effektiviteten i dessa tjänster är avgörande för EU:s konkurrenskraft i en globaliserad värld.

Aktörerna håller med om att europeiska sjöfartstjänster och hamnar är sektorer med stor tillväxtpotential, som är viktiga för Lissabonstrategin som ska göra EU till den mest konkurrenskraftiga handelsmakten i världen.

Aktörerna är också eniga om att EU:s havsrelaterade sektorer måste satsa på högre kvalitet och inte på lägre pris för att klara sig internt och i den internationella konkurrensen.

Det är den innovativa förmågan som avgör hur det ska gå för EU:s havsrelaterade näringar, oavsett om det gäller varvsindustrin, logistik, utrustning, tillverkning eller näraliggande tjänstesektorer. Den är också viktigt för andra havsrelaterade sektorer som turism, som också bidrar till kustområdenas ekonomiska välstånd.

Kommunikationen mellan olika havsrelaterade näringar har förbättrats genom inrättandet av havskluster i hela Europeiska unionen, vilket har gett en skjuts åt den havsanknutna ekonomin.

Vetenskap och forskning är en viktig del i detta. Vetenskapsvärlden har varit mycket aktiv genom utarbetandet av förslag om hur man bättre kan koppla samman havsrelaterad vetenskap och forskning med teknik och innovation.

Framtidens tekniker kommer att vara viktiga byggstenar för en mer hållbar ekonomi, t.ex. utvecklingen av förnybar energi (framför allt vind- och vågkraft). Pionjärmarknader, som marin ”blå” bioteknik bygger på solid vetenskap.

Kunskap betyder data. Samrådsprocessen har visat att det finns ett starkt stöd för en förbättrad insamling och användning av data (i realtid och annat) om haven och den havsrelaterade verksamheten, samt av socioekonomiska data och statistiska uppgifter om kustområden och den havsanknutna ekonomin.

Aktörerna bekräftar att frågan om standarder är mycket viktig för dem. Det finns ett behov av höga standarder för att säkerställa hög kvalitet och därmed konkurrenskraften, liksom standarder som bidrar till en hållbar utveckling. Näringslivet påpekar att konkurrenskraft som bygger på höga standarder endast kan fungera om dessa standarder tillämpas överallt, så att alla får samma spelregler. De poängterar också att frivillighet ibland ger bättre resultat än bindande regler. Många aktörer konstaterar att en förutsättning för höjda standarder överallt är att EU axlar en ledande roll. Andra pekar på att en del aktörer må vara pålitliga men att andra är mindre nogräknade, vilket gör det nödvändigt med övervakning och kontroll av efterlevnaden.

Man påpekar att reglering kan leda till oavsiktliga effekter när det gäller t.ex. användningen av traditionella fartyg för turism och de onödiga kostnaderna för europeiska sjötransporter på grund av att resor med fartyg från en hamn i en EU-medlemsstat till en annan alltid betraktas som internationella resor, även när lasten klarerats för den inre marknaden.

Med högre standarder avses också högre standarder för kvalificerad personal. Många av EU-företagen har haft utmärkta rekryterings- och arbetsvillkor, men mycket kan göras för att förbättra situationen för personalen inom den havsanknutna ekonomin när det gäller ett annat mål: Högkvalificerade arbetstillfällen för högkvalificerad personal. Aktörerna anger att kompetensen och utbildningen måste förbättras samt att traditionellt maritimt kunnande bör kunna kombineras med modernt. Alla är inte ense om att det är motiverat att medge den havsrelaterade sektorn undantag från EU:s sociallagstiftning, men man är enig om att det är nödvändigt att se till att de globala spelreglerna inom sektorn är lika överallt. Man är också enig om den betydelse som EU:s lagstiftning kan ha i detta sammanhang.

I många bidrag anges att rörlighet mellan sektorer (som främjas av utbildning och kvalifikationer som baseras på näringslivets behov) samt lockande, sektorsöverskridande karriärmöjligheter är en förutsättning för de europeiska havsrelaterade sektorernas konkurrenskraft.

De ekonomiska aktörernas oberoende anges som ett argument mot offentliga finansiella bidrag för ekonomisk verksamhet. Aktörerna framhåller dock att deras verksamheter måste omfattas av lämpliga ramvillkor, och därför välkomnar de andra typer av stöd från staten, t.ex. högre standarder, för att säkerställa lika spelregler för alla och belöna önskvärt beteende eller åtgärder som gagnar samhället.

2.4.2. Hållbarhet

Det finns i princip inga invändningar mot behovet av att inrätta marina skyddsområden, men sättet att utse dem diskuteras. Båda sidor i den här diskussionen önskar göra sig bättre hörda och bekräftar behovet av samordning i ett tidigt stadium när det gäller planeringen av områden.

Havsmiljöns tillstånd är en orosfråga. Några exempel på hot som nämns är graden av exploatering av levande resurser genom överfiske och klimatförändringarna. Samspelet mellan hav och klimat ses som en viktig del av EU:s klimatpolitik.

Utvecklingen av marin ”blå” bioteknik och annan användning av genetiska resurser ses som en möjlighet, vilket visar att det behövs en integrerad strategi som täcker forskning, hållbarhet och internationella bestämmelser.

Aktörerna pekar på att upp till 80 % av föroreningarna av havsmiljön är landbaserade och efterlyser mer åtgärder som inriktas på detta. Denna punkt betonas särskilt av organisationer med intresse för Östersjön. Många anser att ärvda risker, som befintliga vrak eller rester av krigsammunition, måste beaktas när nya projekt planeras.

Flera aktörer betonar att den temainriktade strategin för skydd och bevarande av den marina miljön har stor betydelse som den miljömässiga grundvalen för EU:s havspolitik. Det underströks att det föreslagna direktivet om en havsstrategi måste antas utan dröjsmål.

Man framför också att befintliga miljöinstrument måste kopplas till genomförandet av den tematiska strategin. Det understryks att konsekvens och samstämmighet är en nödvändighet för genomförandet av alla dessa instrument. Några aktörer menar att man måste gå längre än den temainriktade strategin och ta in allmänna miljöskyddsmål, medan andra vill se till att miljöåtgärderna och miljölagstiftningen tar vederbörlig hänsyn till ekonomiska prioriteringar.

För en hållbar förvaltning av havs- och kustområden är det viktigt att man utgår från ekosystem och ekoregioner. Aktörerna pekar på behovet av samarbete mellan kustområden och angränsande medlemsstater – och även med andra grannländer. Hänsyn måste tas till de enskilda ekosystemens och regionernas egenskaper. De regionala havskonventionernas betydelse bekräftas.

Företagen pekar på de miljövinster som sjötransporter ger och möjligheterna att öka användningen av inre vattenvägar och intermodalitet, när man jämför med andra transportsätt. Aktörerna bekräftar att några problemområden är luftförorening från fartyg, skrotning av fartyg och fartygsutsläpp till havs. De är oense om de konkreta lösningarna, men ense om målen. Företagen förespråkar internationella lösningar och godtar ofta underförstått att detta kan leda till förseningar eller till lösningar som inte är optimala.

Regionala myndigheter, särskilt sådana i avlägsna områden, är väl medvetna om att oförstörda kustlinjer och friska havsekosystem är en förutsättning för välståndet och hållbarheten för näringar som turism och fiske.

Många röster menar att miljöhänsyn i högre grad måste integreras med fiskesektorn och att fiskesektorn i högre grad måste integreras med havspolitiken. Behovet av bättre uppföljning av de vetenskapliga utlåtandena om fastställande av kommersiella fiskekvoter betonas, liksom en förbättrad tillämpning av ekosystemsynen på fiske. Hållbar fiskeförvaltning förutsätter enhetliga och effektiva system för övervakning och kontroll av efterlevnaden. Det skulle förmodligen ge bättre och mer hållbara resultat om miljöforskningen kopplades till fiskeriforskningen. Aktörerna anger att mer kunskap krävs om vattenbrukets påverkan på ekosystemet i stort.

Bättre utbildning, arbetsvillkor och jobbmöjligheter för fiskare var frågor som togs upp. Utan förbättringar inom detta område är det inte realistiskt att tänka sig en hållbar strategi för fiske: Viktiga internationella frågor som olagligt, oreglerat och odeklarerat fiske är kopplade till både sysselsättning och arbetsvillkor och kontrollen av efterlevnaden.

Många efterlyser verktyg för att bedöma sektorsöverskridande och miljömässiga effekter av ekonomisk verksamhet, för att möjliggöra en mer hållbar organisation och planering av verksamhet. Många aktörer för fram den ökade exponeringen för klimatförändringsrisker och -effekter.

2.5. Förvaltning av havet: Gemensamma verktyg för en gemensam politik

2.5.1. Fysisk planering:

Aktörerna betonar behovet av samordnad förvaltning och planering för olika typer av användning av haven. En intensivare ekonomisk verksamhet med allt högre grad av interaktion, samt det stora antalet olika styrmedel som används för att säkra hållbarheten, innebär att det blir mycket svårare att uppnå en hållbar utveckling om integrerade planerings- och förvaltningsverktyg saknas. En majoritet av aktörerna håller med om att fysisk planering i kust- och havsområden skulle vara ett användbart verktyg i hela EU, men att denna typ av planering även fortsättningsvis bör tillhöra medlemsstaternas ansvarsområde.

Åsikterna varierar mycket om själva begreppet, dess omfattning och dess kopplingar till befintliga åtgärder (t.ex. integrerad förvaltning av kustområden och det föreslagna direktivet om en havsstrategi). En majoritet av aktörerna är eniga om att planeringen och förvaltningen av våra hav bör bygga på en ekosystemsyn.

2.5.2. Data och övervakning

Initiativet för utveckling av ett europeiskt datanät välkomnas allmänt och många förslag lämnades om hur detta skulle kunna genomföras i praktiken.

Ett förslag är att göra dessa uppgifter tillgängliga genom ett interaktivt verktyg som informerar medborgarna om alla aspekter av Europas relationer med haven. Data om t.ex. kultur- och naturarvsplatser kan också minska risken för entreprenörer, som kan planera vilka områden de ska undvika eller inrikta sig på.

Effektivare övervakning av trafiken på havet kan säkerställa efterlevnaden. Mycket få aktörer förnekar att standardisering och sammankoppling av och kommunikation mellan befintliga sektorssystem skulle kunna ge kostnadsbesparingar.

2.5.3. Finansiering

Samrådsprocessen har riktat ljuset mot svårigheten med att identifiera vilken del av EU:strukturutgifter som bidrar mest till havspolitikens mål.

Därför vill regionala aktörer, liksom regionkommittén, se specifika och målinriktade strategier för finansiering i kustområden, genom större öppenhet och en koppling till befintliga finansiella verktyg under en europeisk kustfond.

2.6. Européerna och havet: Deltagande och engagemang

Samrådet om EU:s havspolitik har rönt ett större intresse hos aktörerna inom havsfrågor än vad någon hade kunnat vänta sig.

I bidragen efterfrågas samråd och dialog och att mer information ska göras tillgänglig för alla som påverkas av havspolitiken.

De ekonomiska aktörerna välkomnar en integrerad strategi som princip och förväntar sig att en sådan ska leda till ett öppnare och effektivare politiskt arbete och regleringsarbete inom EU. De ser utvecklingen av en integrerad havspolitik mot bakgrund av en blomstrande havsekonomi och sjöfartens tillväxt och den ökade aktiviteten i hamnarna, och efterlyser därför starka kopplingar mellan olika sektorer och näraliggande verksamheter i form av kluster, även på EU-nivå.

Regionerna är entusiastiska förespråkare av en integrerad strategi. De understryker kustområdenas betydelse, eftersom de fungerar som värdar för den havsrelaterade ekonomin, utgör delar av kust- och havsmiljön och är beroende av en hållbar kustförvaltning. Ännu fler anser sig kunna gynnas av att åtgärder på EU-nivå kopplas samman med verksamhet ute på fältet i kustområdena och av att medlemsstaternas regeringar involveras mer i processen.

Medlemsstaterna stöder principen om en integrerad förvaltning av havsfrågor. De ser förslaget till en integrerad havspolitik i ljuset av sitt intresse av en stabil och hållbar utveckling i de egna havsekonomierna och kustområdena. De vill att en ny havspolitik ska leda till att välfungerade processer upprättas, och att den ska fungera som en katalysator för bättre praxis.

EU:s institutioner och organ har hela tiden stött denna tanke och har ansträngt sig för att komma över sektorsuppdelningar av sina förfaranden och lägga fram ett samordnat svar på grönboken. De ser projektet för en gemensam havspolitik mot bakgrund av globaliseringen, det intensivare utnyttjandet av haven, miljö- och klimatförändringarna och behovet av att involvera kust- och havssamhällena fullt ut. Några av de förslag som gjorts av institutionerna är mer långtgående än grönboken.

De enskilda medborgarnas och det civila samhällets reaktioner var blandade. Vissa anser att det är viktigt att EU inte tar över nationella eller lokala befogenheter, men i stort visar bidragen allmänhetens engagemang för jordens marina ekosystem, och allmänhetens intryck är att man från offentligt håll inte gör tillräckligt åt sådant som skadar dessa ekosystem.

Miljöorganisationerna efterlyser EU-åtgärder avseende den fysiska planeringen av havs- och kustområden för att säkerställa genomförandet av en ekosystembaserad förvaltning. Integreringen av politiken för olika sektorer är ett sätt att se till att miljömålen integreras med alla sektor. Alla aktörer understryker att de måste ha möjlighet att framföra sina synpunkter kontinuerligt när det gäller t.ex. vidareutvecklingen och genomförandet av EU:s havspolitik.

Initiativet till samråd om havspolitiken har också väckt intresset hos aktörer som vill informera och sprida kunskap om haven. Medborgarnas medvetenhet om våra kuster och om vad som finns bortom dem ses som en positiv faktor, både för havsekonomierna, som måste vara attraktiva för att klara sig, och för bevarandet av vår havsmiljö som är beroende av medborgarnas medvetenhet. Det råder allmän enighet om att de havsrelaterade sektorernas allmänna image måste förbättras. Det finns många idéer om utbyten av god praxis, konferenser, experters deltagande i marin verksamhet som fiske samt småskaliga projekt för information till lokalsamhällen eller turister.

Sammanfattningsvis kan sägas att samrådet har mynnat ut i en rikedom av idéer och en önskan att delta i ett projekt som de flesta betraktar som långsiktigt och baserat på lärande och kontinuerlig utveckling. Det har därmed inte bara presenterat en ny integrerad strategi för våra hav utan också öppnat dörren för ett nytt sätt att arbeta med dessa frågor.

" Den politiska diskussionen om EU:s havspolitik har skapat den bästa chans vi haft i min livstid att se till att samhället förstår att rätt uppskatta att havens globala och lokala betydelse och resultaten från havsforskning och innovation " – Doktor Peter Heffernan, Chief Executive, Irish Marine Institute, Galway