52007DC0121

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.3.2007

KOM(2007) 121 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om hur om systemet för tidig varning och reaktion i gemenskapsnätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar fungerat under 2004 och 2005 (Beslut 2000/57/EG)

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om hur om systemet för tidig varning och reaktion i gemenskapsnätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar fungerat under 2004 och 2005 (Beslut 2000/57/EG) (Text av betydelse för EES)

1. INLEDNING 3

2. VERKSAMHETEN I SYSTEMET FÖR TIDIG VARNING OCH REAKTION 3

2.1. Anmälda händelser 2004 3

2.2. Reaktion och uppföljning av anmälda händelser 2004 4

2.3. Anmälda händelser 2005 5

2.4. Reaktion och uppföljning av anmälda händelser 2005 6

3. NYA MEDLEMSSTATER 6

4. BÄTTRE DATAVERKTYG 7

5. SIMULERINGEN "COMMON GROUND" 8

6. EUROPEISKT CENTRUM FÖR FÖREBYGGANDE OCH KONTROLL AV SJUKDOMAR 8

7. SLUTSATSER 9

1. INLEDNING

Genom beslut 2119/98/EG[1] infördes ett system för tidig varning och reaktion (EWRS) som en del av gemenskapens nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar. Enligt beslut 2000/57/EG[2] skall systemet endast omfatta händelser som har betydelse för hela EU och som närmare definieras i bilaga I. Dessutom fastställs i beslutet systemets operativa förfaranden. Varje medlemsstat skall utse de instanser och/eller de myndigheter som avses i EWRS och underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta (artikel 9 i beslut 2119/98/EG). Efter anmälan får kontaktpunkterna ett login och ett lösenord av kommissionen som ger tillgång till systemet med full rätt att skriva och läsa meddelanden[3] i systemet.

Enligt artikel 3.1 i beslut 2000/57/EG skall medlemsstaternas behöriga myndigheter senast den 31 mars varje år till kommissionen lämna en analytisk rapport om händelserna och om de förfaranden som tillämpats inom systemet för tidig varning och reaktion. Enligt beslutet skall kommissionen dessutom, på grundval av rapporterna, i en årlig rapport granska hur systemet för tidig varning och reaktion har fungerat och vid behov föreslå ändringar i detta (artikel 3.2).

I denna rapport granskas hur systemet fungerade under 2004 och 2005. Kommissionen drar slutsatser från medlemsstaternas rapporter och erfarenheter av systemets funktion under den aktuella tiden.

2. VERKSAMHETEN I SYSTEMET FÖR TIDIG VARNING OCH REAKTION

3. Anmälda händelser 2004

Under 2004 anmäldes totalt 105 händelser inom systemet. I analysen har man inte beaktat testmeddelanden som sändes ut för att kontrollera hur systemet fungerar eller servicemeddelanden.

Av de 105 meddelandena var 30 meddelanden med information, 32 var meddelanden på beredskapsnivå 1[4], 18 på nivå 2 och 3 på nivå 3. 22 meddelanden gällde åtgärder som vidtagits för att hantera särskilda situationer (avsedda åtgärder, vidtagna åtgärder, samordnade åtgärder). Anmälningsprocessen utlöstes av händelser som inträffade i följande länder: 12 i Frankrike, 11 i Vietnam, 7 i Niederländerna, 6 i Kina, 5 i Italien och Tyskland, 4 i Förenade kungariket samt Spanien, 3 i Österrike, Belgien och Egypten, 2 i Finland, Norge, Thailand och Förenta Staterna, och 1 i Grekland, Irland, Litauen, Sverige, Portugal, Polen, Lettland, Ungern, Island, Turkiet, Brasilien, Marocko, Senegal, Saudiarabien, Japan, Israel, Dominikanska republiken, Kanada och Indonesien. Två meddelanden gällde händelser som inträffade i mer än ett land i Asien. Fyra meddelanden ingick i kategorin "icke-förtecknade", tre i "icke-tillämpligt" och två i kategorin "okänd".

Händelserna var fördelade i följande sjukdomar eller syndrom: 21 gällde influensa, 8 legionärssjuka, 6 variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och salmonellos, 5 akut diarré, 4 tuberkulos och meningit, 3 kolera och hepatit, 2 mjältbrand, encefalit, malaria, rabies, hemorragisk feber, denguefeber, mässling och feber, 1 difteri, shigellos och påssjuka. Avseende sjukdomar placerades 24 meddelanden i kategorin "icke-förtecknade" och två i kategorin " icke-tillämpligt". Fördelningen av meddelanden efter patogen motsvarar fördelningen per sjukdom eller syndrom. Totalt sändes 147 kommentarer till de anmälda händelserna.

4. Reaktion och uppföljning av anmälda händelser 2004

Endast några få anmälda händelser 2004 gav skäl till särskilda åtgärder på gemenskapsnivå. De flesta fallen kunde åtgärdas med hjälp av nationella folkhälsoåtgärder. Nio händelser krävde mera utförliga reaktioner, såsom samordning av åtgärderna och kontakter mellan medlemsstaternas hälsovårdsmyndigheter. Händelserna följdes upp på lämpligt sätt och de flesta kommentarerna till systemet gällde dessa händelser (126 av totalt 157 kommentarer, dvs. 82,2 %). De anmälda händelserna har sällan "avslutats" med ett officiellt meddelande.

Nedan en kort sammanfattning av dessa nio händelser.

5. Italien och Tyskland anmälde två utbrott av legionärssjuka. De båda utbrotten hade samband med kryssningsfartyg, vilket förutsatte att hälsovårdsmyndigheterna snabbt måste försöka spåra alla personer som utsatts för infektionskällan och sända ut en varning till de nationella folkhälsomyndigheterna för att planera snabba åtgärder i de mottagande hamnarna.

6. Sex meddelanden och 55 kommentarer (35 % av det totala antalet kommentarer) spreds till följd av anmälan av de första fallen av högpatogen aviär A/H5N1-influensa hos människa i Vietnam. Detta meddelande aviserade den snabbt expanderande fågelinfluensaepidemin i Asien. De meddelanden som regelbundet spreds via systemet och täta telekonferenser i nära samarbete med Världshälsoorganisationen höll medlemsstaterna och kommissionen väl underrättade om situationen och om de nationella åtgärder som vidtogs, och gav gemenskapen möjlighet att reagera effektivt och samordnat.

7. Två fall av West Nile-virus anmäldes av Irland respektive Frankrike. Det första fallet gällde en irländsk medborgare som besmittats i Algarve-området i Portugal. Fallet följdes upp noggrant av Irland och Portugal under samordning av kommissionen. Enligt det andra meddelandet hade flera fall av West Nile konstaterats hos indikatordjur i Sainte Marie de la Mer i södra Frankrike. Uppgifter om de båda händelserna spreds snabbt i systemet, och berörda medlemsstater vidtog åtgärder för att stärka övervakningen och aktivera nationella beredskapsplaner för att minimera risken för West Nile-virusinfektioner hos människa eller överföring via blodtransfusioner.

8. I augusti anmälde Frankrike en händelse som gällde en rabiessmittad hund som förts in i EU. Hunden hade bitit eller varit i nära kontakt med många personer, även barn, på olika turistorter i Frankrike. Vid det tillfället var den information som Frankrike spred via EWRS av avgörande betydelse då hälsovårdsmyndigheterna i medlemsstaterna fick utförlig information som behövdes så att de kunde spåra de personer som hade varit i kontakt med hunden och se till att dessa personer blev vaccinerade.

9. Ett utbrott av hepatit A bland turister på en turistort i Egypten anmäldes av Tyskland i augusti. Utbrottet berörde 274 bekräftade fall från 7 medlemsstater och Schweiz. Händelsen ledde till att man började diskutera frågan om potentiella risker för EU-medborgare då de reser utomlands, särskilt i tropiska och subtropiska områden och användningen av eventuella uppgifter som skulle kunna spridas via resebyråer i EU.

10. I oktober 2004 upptäcktes två rovfåglar på flygplatsen i Zaventem, Bryssel gömda i bagaget till en passagerare från Thailand. Fåglarna bar på högpatogen aviär A/H5N1 -influensa. Genast efter det att infektionen bekräftats sände de belgiska hälsovårdsmyndigheterna en varning via systemet så att medlemsstaterna kunde vidta åtgärder för att spåra passagerare på samma flyg som eventuellt hade utsatts för viruset. Från 11 medlemsstater inkom 22 kommentarer till följd av meddelandet. Flera passagerare kunde spåras, men inga fall av A/H5N1-influensa kunde fastställas.

11. Den 5 juli 2003 meddelade Världshälsoorganisationen att det sista mänskliga fallet av svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) lösts. Men efter juli 2003 har fyra nya fall av SARS förekommit. Tre fall anses bero på bristande biosäkerhet i laboratorier (Singapore, Taipei och Beijing) och ett (Guangzhou, Kina) hade samband med exponering för källor hos djur eller i miljön. Kommissionens avdelningar sände meddelanden via EWRS om SARS-fallen 2004, och man har vidtagit starkare förberedande åtgärder på gemenskapsnivå för den händelse att SARS skulle bryta ut igen. Dessa åtgärder omfattar även frågor om biosäkerhet vid laboratorier.

12. Anmälda händelser 2005

Under 2005 anmäldes totalt 103 händelser via systemet. Av de 103 meddelandena var 36 meddelanden med allmän information, 49 var meddelanden på beredskapsnivå 1 och 7 på nivå 2. Under 2005 förekom inga meddelanden på beredskapsnivå 3. 11 meddelanden gällde åtgärder som vidtagits för att hantera särskilda situationer (avsedda åtgärder eller vidtagna åtgärder och samordnade åtgärder). Anmälningarna utlöstes av händelser som inträffade i följande länder: 12 i Frankrike, 5 i Förenade kungariket, Spanien och Sverige, 4 i Tyskland och Danmark, 3 i Litauen, Nederländerna och Portugal, 2 i Estland, Grekland, Polen, Finland, Norge, Turkiet, Angola och Ryska federationen, 1 i Irland, Italien, Lettland, Tjeckien, Rumänien, Kroatien, Niger, Comoros, Indien, Botswana, Kanada, Kongo, Vietnam, Förenta staterna, Ukraina, Egypten och Kuba. Sex meddelanden gällde fler än ett land i Europa (däribland medlemsstater) och 20 hörde till kategorin "inte-tillämpligt".

Händelserna fördelades i följande sjukdomar eller syndrom: 15 händelser gällde salmonellos, 13 influensa, 10 akut diarré, 5 legionärssjuka och mässling, 4 variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, 3 kolera, meningit och feber, 2 hemorragisk feber, hemolytiskt uremiskt syndrom, malaria, shigellos och rabies och 1 händelse gällde mjältbrand, hepatit, matförgiftning, melioidos, sexuellt överförbara infektioner, röda hund, pest, encefalit, difteri och botulism. I kategorin "inte-tillämpligt" inkom 17 meddelanden och in kategorin "icke-förtecknade" 5. På samma sätt som 2004 återspeglar fördelningen av meddelanden efter patogen i stort sett förekomsten av sjukdomar eller syndrom. Totalt sändes 131 kommentarer till följd av de anmälda händelserna. På samma sätt som under 2004 "avslutades" händelserna sällan med ett formellt meddelande.

13. Reaktion och uppföljning av anmälda händelser 2005

De åtgärder som medlemsstaterna vidtog på nationell nivå var tillräckliga för att hejda spridningen av de allra flesta händelserna. Men sex händelser krävde samordnade reaktioner, bl.a. kontakter mellan medlemsstaternas hälsovårdsmyndigheter. Fyra av fallen gällde utbredningen av fågelinfluensahotet till europeiska områden (Rumänien, Ryssland, Ukraina och Turkiet).

14. Högpatogen aviär influensa av typ A/H5N1 upptäcktes i Ryssland i augusti 2005. Kommissionen spred omedelbart information om detta och tre andra utbrott av aviär influensa i Rumänien, Turkiet och Ukraina till medlemsstaterna. Informationsspridning med hjälp av meddelanden och telefonkonferenser ledde till konkreta ansträngningar för att samordna och vidta åtgärder för att stärka beredskapen inför en eventuell övergång till följande fas i pandemivarningssystemet. Medlemsstaterna underrättades regelbundet via systemet för tidig varning och reaktion om nationella åtgärder som vidtagits och en enhetlig reaktion kunde uppnås på gemenskapsnivå (främst övervakning av situationen, verkställande av aktiv övervakning, rådgivning till EU-medborgare som reste till och från de berörda områdena, bättre synergieffekter avseende veterinära tjänster, slutförande av pandemiplaner).

15. Ett stort utbrott av Marburg hemorragisk feber i mars 2005 krävde teknisk hjälp av personalen vid en rad europeiska icke-statliga organisationer i Angola. Till följd av utbrottet avled en EU-medborgare i Luanda. Andra personer som arbetade för de icke-statliga organisationerna och som varit i kontakt med insjuknade eller infekterade personer sattes i karantän eller evakuerades till ursprungsländerna (främst Italien och Portugal). Tack vare information som spreds via systemet för snabb varning och reaktion var det möjligt att samordna nationella åtgärder för att inrätta särskilda isoleringsenheter på sjukhus (biosäkerhet, nivå 4), försätta de berörda personerna i karantän och sända laboratorieprover till hela EU.

16. Den 13 april 2005 sände kommissionen ut ett meddelande om en händelse som gällde ett felaktigt utsänt prov av levande A/H2N2-influensavirus i samband med kvalitetssäkring. A/H2N2 –viruset i fråga var liknande som den A/H2N2 –virusstam som spreds bland mänskor 1957–1958 I början av den s.k. asiatiska influensapandemin. College of American Pathologists hade sänt provkärl med levande virus till mer än 3 700 laboratorier i 18 länder mellan oktober 2004 och början av april 2005. Inom EU hade stammen skickats till Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien och Förenade kungariket. Kommissionen underrättade EWRS-kontaktpunkterna i de berörda medlemsstaterna om händelsen och operativa förfaranden för att förstöra viruset inleddes snabbt på nationell nivå. Alla mottagna prover förstördes och inga fall av influensaliknande syndrom upptäcktes bland personer som deltagit i provernas hantering och bearbetning.

17. NYA MEDLEMSSTATER

Från och med anslutningen i maj 2004 har de 10 nya medlemsstaterna haft fullt tillträde till systemet för tidig varning och reaktion, och de har aktivt utnyttjat systemet både för att anmäla nya händelser och kommentera händelser som andra medlemsstater eller kommissionen anmält. Under 2004 sände sex nya medlemsstater (Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen och Slovenien) totalt 7 meddelanden, och under 2005 sände sex medlemsstater (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien och Tjeckien) totalt 10 meddelanden. Av de 7 meddelanden som sändes 2004 var tre meddelanden på beredskapsnivå 1, två meddelanden på nivå 2 och två meddelanden gällde åtgärder som vidtagits på grund av särskilda epidemiologiska situationer (avsedda åtgärder). Tre av meddelandena gällde utbrott av akut diarré, och enskilda meddelanden gällde denguefebervirus, legionärssjuka, shigellos och West Nile-virus. Av de 10 meddelanden som sändes 2005 gällde 8 händelser på beredskapsnivå 1 och två meddelanden gällde åtgärder inför särskilda händelser. Händelser som gällde fågelinfluensa, akut diarré och salmonellos anmäldes två gånger och enskilda anmälningar gällde fästingburen encefalit, malaria, matförgiftning och kolera.

En färsk analys som genomfördes av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)[5] som täcker perioden juni–december 2005 visade att antalet hot som anmälts via systemet för tidig varning och reaktion är jämförbart mellan de nya och de gamla medlemsstaterna (med hänsyn till befolkningsmängden), vilket tyder på att de nya medlemsstaterna har integrerats väl i EU:s varningssystem för smittsamma sjukdomar.

18. BÄTTRE DATAVERKTYG

Den tidigare HSSCD-tillämpningen som utarbetades 1991 motsvarade inte längre användarnas behov eller kraven på säkerhet. Såsom medlemsstaterna har påpekat uppstod vissa problem och hinder för användarna under perioder med särskilt hög belastning, t.ex. i samband med SARS. Därför beslöt man göra en grundlig teknisk och ergonomisk översyn av tillämpningen så att systemet bättre motsvarar användarnas behov. Den nya tillämpningen togs i bruk den 17 maj 2004 och togs väl emot av medlemsstaterna. Även om deltagarna lärde sig mycket genom projektet "Common Ground" behövs fortfarande vissa förbättringar, t.ex. en funktion för snabb och effektiv extrahering av information, och dessa är för närvarande under arbete.

I den nuvarande tillämpningen har man förbättrat möjligheten att bifoga större bilagor till meddelandena, och likaså möjligheten att skriva och läsa alla kommentarer direkt under texten i meddelandet. Även några "enkel sökning"-funktioner lades till sidan med förteckningen över hot för att man skall kunna välja viktiga flaggor (meddelandets innehåll, syndrom/sjukdom, patogen, orsak till rapportering och förekomstland). Efter det att kärnan i tillämpningen gjorts om lade man till en kalenderfunktion där man kan skapa mötesdagordningar och användarna får lättare gemensam tillgång till arbetsdokument utan att detta överbelastar kärnmeddelandena. För att förebygga risken för detta, särskilt under speciella händelser, lade man till en sektion för "uppföljning" där deltagarna kan lägga till information om en händelse utan att sända e-post till användarna. Även ett nytt system för meddelanden infördes i maj 2005 ( Selective messaging ) som ger deltagarna möjlighet att sända ett meddelande till en utvald grupp mottagare. Europeiska kommissionen underrättas alltid om dessa meddelanden.

Sökfunktionen förbättrades och fick samma utformning som sidan med förteckningen över viktigaste hot. Några ergonomiska och praktiska förbättringar gjordes så att medlemsstaterna själva kan ändra en del av sina egna uppgifter. En utskrivarvänlig detaljerad lista över användare lades till för att göra det enklare att sköta administrativa rutiner. Ett särskilt avsnitt för referensdokument (rättsakter, tekniska riktlinjer, förfaranden) har skapats.

En funktion för textmeddelanden har aktiverats så att Europeiska kommissionens användare kan få anmälningar i realtid med ett textmeddelande ifall ett brådskande meddelande (nivå 2 och 3) har sänts till systemet.

Användarnivåerna utvidgades enligt överenskommelse med medlemsstaterna så att både ECDC och Världshälsoorganisationen skulle få rätt att läsa ( read-only ) vissa meddelanden om hot. Dessutom gjordes vissa förbättringar med tanke på säkerheten.

19. SIMULERINGEN "COMMON GROUND"

Simuleringen "Common Ground" genomfördes av Förenande kungarikets Health Protection Agency (HPA) under två dagar den 23–24 november 2005. Det har var den andra av två EU-simuleringar på uppdrag av Europeiska kommissionen. Syftet var att utvärdera medlemsstaternas förmåga och kapacitet att reagera i en hälsovårdsrelaterad krissituation, i detta fall en influensapandemi. Systemet för tidig varning och reaktion var tillgänglig under simuleringen för alla 25 medlemsstater samt Norge, Island och Schweiz.

Systemet för tidig varning och reaktion utnyttjades i mycket hög grad under simuleringen (437 meddelanden och 3 672 kommentarer) för att möjliggöra kommunikation mellan alla deltagare. Något sammanbrott av systemet registrerades inte. Men med tanke på simuleringens art var systemet väldigt överbelastat och enorma mängder meddelanden utbyttes. I början fungerade systemet för tidig varning och reaktion väl. Men allt efter som övningen fortsatte överväldigades användarna snabbt av den enorma mängden meddelanden. Medlemsstaterna konstaterade att onödigt mycket tid och resurser användes för att ta fram relevant information, och för vissa blev detta omöjligt i förhållande till de begränsade resurserna. Deltagarna rapporterade om svårigheter med att extrahera information snabbt och effektivt. Eftersom systemet för tidig varning och reaktion var det enda tillgängliga systemet för samtidig kommunikation över hela Europa använde deltagarna systemet för utbyte av alla typer av information, även om systemet har utarbetats endast för officiella meddelanden om åtgärder och samordning av dessa åtgärder i enlighet med vad som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

20. EUROPEISKT CENTRUM FÖR FÖREBYGGANDE OCH KONTROLL AV SJUKDOMAR

Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) inrättades officiellt i maj 2005, men verksamheten inleddes redan i mars 2005. Eftersom det fastställs i förordningen om inrättandet av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att systemet för snabb varning och reaktion skall övergå till ECDC integrerades centrumet snabbt i all verksamhet som gällde systemet för snabb varning och reaktion.

Centrumet har varit kopplat till systemet för snabb varning och reaktion sedan april 2005. Centrumet deltog i ett möte inom systemet för snabb varning och reaktion och gjorde inlägg i diskussionerna i nära samarbete med kommissionen.

Centrumet har tillämpat sitt mandat att övervaka hot genom att sända meddelanden i systemet för snabb varning och reaktion som en informationskälla om hot i Europa, kombinerat med aktivt sökande av ytterligare formella och informella källor. Information om hot samlas i en veckorapport som sänds till kommissionen och medlemsstaterna.

21. SLUTSATSER

En analys av systemet för snabb varning och reaktion visar att systemet används allt oftare av medlemsstaterna och det uppfattas för närvarande som ett lämpligt verktyg för snabb förmedling av information för samordnade åtgärder och riskhantering på gemenskapsnivå. Det totala antalet anmälningar som sprids via systemet har fördubblats under 2004 och 2005 jämfört med den föregående rapporten. De nya medlemsstaterna använde systemet effektivt och lika aktivt som de gamla medlemsstaterna.

Alla händelser som krävde mera komplexa reaktioner och samordnade åtgärder och för vilka det redogjordes utförligt i punkt 2.2 för 2004 (två fall av legionärssjuka på kryssningsfartyg, A/H5N1 i Vietnam, två fall av West Nile-virus, en händelse som gällde en rabiessmittad hund som förts in i Frankrike, ett utbrott av hepatit A på en turistort i Egypten, en händelse med A/H5N1 hos rovfåglar, och fyra SARS-relaterade händelser) och i punkt 2.4 för 2005 (händelser med A/H5N1 i Europa, ett utbrott av Marburg hemorragisk feber i Angola, och en A/H2N2-händelse) anmäldes utan dröjsmål, vilket var en tydlig förbättring jämfört med 2003. Dessa betydande händelser (på samma sätt som SARS under 2003) var ett viktigt prov på hur användbart systemet för snabb varning och reaktion är. Systemet uppfyllde sin institutionella roll genom att i god tid sprida meddelanden via systemets kontaktpunkter i medlemsstaterna, avge de nationella hälsovårdsmyndigheternas gemensamma ställningstalanden och underlätta informationsutbytet samt avge vetenskapliga råd i särskilda frågor.

Men särskilt analysen av meddelanden med "information" och "nivå 1" visade att många av dem var inriktade på riskbedömningsfrågor och ett en stor andel var begäran om information om liknande händelser som de anmälda hade förekommit i andra medlemsstater. Eftersom ECDC i framtiden kommer att bistå kommissionen i dess arbete med att driva systemet för snabb varning och reaktion (artikel 8 i förordning 851/2004[6]) borde situationen avseende denna punkt bli bättre, då man inriktar sig på anvädningen av systemet enligt besluten 2119/98/EG och 2000/57/EG.

Tillämpningen av de nya funktionerna i sidan med hotlistan gjorde det möjligt att bättre specificera de kriterier som medlemsstaterna ansåg vara relevanta i sina rapporter samt bättre definitioner av syndrom och sjukdomar, patogener och händelsernas geografiska ursprung. Men eftersom antalet meddelanden i kategorierna "icke-tillämplig", "okänd" och "inte med på listan" fortfarande är högt, tyder detta på att listorna bör uppdateras och definieras bättre.

Den nya tillämpning som utarbetats för systemet för tidig varning och reaktion har uppskattats av medlemsstaterna och den ledde till en stor förbättring av systemets funktion. En annan förbättring var att händelser anmäldes i god tid jämfört med den tidigare rapporten.

Flera medlemsstater lämnade inte några analytiska årsrapporter om verksamheten i systemet för snabb varning och reaktion (artikel 3 i beslut 2000/57/EG). Medlemsstaterna föreslår att den årliga analysen av hur systemet fungerar inriktas på händelser (såsom de som rapporteras enligt punkt 2.2 och 2.4 för 2004 och 2005) som utlöste betydande reaktioner när det gäller vidtagna eller planerade folkhälsoåtgärder och som ledde till samordnade åtgärder på EU-nivå.

[1] EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.

[2] EGT L 21, 26.1.2000, s.32

[3] Bulgarien, Rumänien och länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Island, Liechtenstein och Norge) hör till EWRS-nätverket.

[4] Beredskapsnivåer definieras i annex II av Beslut 2000/57 EC

[5] EGT L 142, 30.4.2004, s. 1.

[6] EGT L 142, 30.4.2004, s. 1.