52005DC0525

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.10.2005

KOM(2005) 525 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Europeiska värderingar i en globaliserad värld Kommissionens bidrag till stats- och regeringschefernas oktobermöte

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Enhet och mångfald i utformningen av den ekonomiska och sociala politiken 4

3. Att slutföra omvandlingen – dagens resultat, dagens och morgondagens utmaningar 5

3.1. Den rådande politiken har inte skapat social rättvisa för alla 5

3.2. Globaliseringen 6

3.3. Befolkningens åldrande 10

4. Att bemöta utmaningarna 11

4.1. Vem bör göra vad? EU:s roll 13

4.2. Idéer för förändringar 15

4.2.1. På EU-nivå 15

4.2.2. På nationell nivå 16

4.2.3. Det nya partnerskapet mellan EU och medlemsstaterna 16

5. Slutsats 17

1. INLEDNING

Europa måste reformera och modernisera sin politik på olika områden för att kunna hålla fast vid sina värderingar. Moderniseringen är avgörande för att Europa skall kunna behålla den höga nivå på välståndet, den sociala sammanhållningen, miljöskyddet och livskvaliteten som vi är vana vid.

Vårt dynamiska, innovativa och öppna Europa, med tredje generationens mobilkommunikation och World Wide Web, existerar parallellt med ett annat Europa – ett Europa med 19 miljoner arbetslösa, barn som lever i fattigdom, stagnerad tillväxt och alltför många som är utestängda från de nya möjligheterna och välståndet. Efter ett halvt sekel av fred och ständigt stigande levnadsstandard undergräver denna olyckliga tudelning nu de många framsteg som Europeiska unionen och dess medlemsstater gjort.

Under flera årtionden efter upprättandet av Europeiska gemenskapen kunde man med hjälp av de befintliga strukturerna åstadkomma resultat som motsvarade de målsättningar som gemenskapen då hade. Men numera lyckas detta alltmer sällan.

Tillväxten mattas av, den strukturella arbetslösheten är hög, samhället blir alltmer ojämlikt. Om vi inte lyckas vända utvecklingen kommer den internationella konkurrensen, konsekvenserna av ny teknik och vår åldrande befolkning att bredda klyftan mellan de två Europa – och mellan Europa och omvärlden. Våra ekonomiska framgångar och den finansiella hållbarheten i våra sociala system – pensioner, välfärd, hälso- och sjukvård – är i farozonen.

Det är inte bara fråga om ekonomi eller offentliga finanser, utan det handlar först och främst om social rättvisa. Det gäller det Europa vi vill ge i arv till våra barn – och hur vi skall betala för det.

Vi kan inte bara fortsätta som förr. Genom att skapa tillväxt, och fler och mera produktiva arbetstillfällen, kan vi åstadkomma resultat som lever upp till de europeiska medborgarnas förväntningar och motsvarar deras värderingar. Genom att agera på de mest centrala områdena kan vi driva den europeiska integrationen vidare. Tillväxt och sysselsättning är hjärtefrågor för Europa.

Att utvecklingen måste vändas är alla ense om, till exempel inom ramen för den reformprocess som sattes igång i Lissabon i mars 2000. Men denna insikt har ännu inte helt och hållet omsatts i praktiken. Europa har inte längre råd att vänta. Det som är annorlunda nu jämfört med för fem år sedan är känslan av att det brådskar[1]. Den internationella konkurrensen, särskilt från Asien, har ökat. Spetskunnande är inte längre förbehållet Europa och Nordamerika. Vid universiteten i Indien utexamineras över en kvarts miljon ingenörer varje år. Kinas utgifter för forskningen kommer av allt att döma att passera EU:s senast 2010.

Lyckligtvis behöver vi inte börja från noll. Många medlemsstater har redan satt igång omfattande reformer. Dessa bygger på den stabilitet som euron och den ekonomiska och monetära unionen skapar. Alla går helhjärtat in för att göra fler och snabbare framsteg. Och i år lanserades den nya Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Dessutom har Europeiska unionen unika förutsättningar att underlätta denna omvandling. Den ekonomiska och monetära unionen och euron skapar en gynnsam utgångspunkt i form av stabilitet och låg inflation. Nu kan Europa utnyttja sin tyngd som världens största handelsblock för att bidra till att det utvecklas långtgående och väl avvägda lösningar på internationella problem, från klimatförändringar till handelsfrågor. EU-medel och EU-program kan spela en nyckelroll när det gäller att stödja nationella åtgärder, vilket gör det ännu viktigare att nå en överenskommelse om nästa budgetplan före årets slut. Våra externa stödordningar, från utvidgnings- till utvecklingspolitiken, kan sprida välstånd och säkerhet även utanför EU:s nuvarande gränser.

Det finns inget utrymme för dellösningar. Inget land kan klara av utmaningarna på egen hand. Genom att arbeta tillsammans på EU-nivå och nationell nivå kan vi ge Europa en framtid. Vi kan göra vår röst hörd, sprida den europeiska visionen och europeiska värderingar till våra partner över hela världen.

2. ENHET OCH MÅNGFALD I UTFORMNINGEN AV DEN EKONOMISKA OCH SOCIALA POLITIKEN

Medlemsstaternas sociala modeller bygger alla på gemensamma europeiska värderingar. Dessa värderingar ligger till grund för ett utpräglat europeiskt sätt att gestalta den ekonomiska och sociala politiken.

Varje medlemsstat i EU har utvecklat sin egen strategi, som återspeglar landets historia och medborgarnas prioriteringar. Alla dessa strategier har gemensamma kompenenter, såsom folkpension, vård och omsorg, social trygghet, utbildning, arbetsmarknadsreglering och omfördelning av resurser genom skattepolitiska åtgärder. Medlemsstaterna bär ansvaret för att utforma och tillhandahålla dessa olika tjänster.

Variationerna inom EU är avsevärda. Exempelvis anslår Litauen, Lettland och Irland 14–15 % av BNP till de sociala trygghetssystemen, medan Förenade kungariket och Belgien avsätter 27 % och Frankrike och Sverige 30 %. Folkpensionens nivå inom ramen för dessa system varierar avsevärt i EU, från 31–37 % av genomsnittsinkomsten i Irland, Förenade kungariket och Belgien till över 70 % i Österrike, Finland, Ungern, Italien, Luxemburg, Portugal och Spanien.

Syftet med denna rapport är inte att lyfta fram någon särskild ”modell”. I stället konstateras för det första att inget land ännu har hittat svaret på alla frågorna, och för det andra att alla system innehåller utpräglat europeiska inslag, som vi bör ta som utgångspunkt.

- För det första bygger medlemsstaternas nationella ekonomiska och sociala politik på gemensamma värderingar såsom solidaritet och sammanhållning, lika möjligheter och bekämpning av alla former av diskrimering, ett adekvat skydd av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, allmän tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård, livskvalitet och arbetslivskvalitet, hållbar utveckling samt det civila samhällets delaktighet. Dessa värderingar visar att Europa har valt en social marknadsekonomi . De återspeglas i EU-fördragen, i EU:s åtgärder och lagstiftning, i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och i vår stadga om de grundläggande rättigheterna.

- För det andra förväntar sig EU-medborgarna mer av staten än medborgarna i Asien eller Amerika. Den offentliga sektorn spelar i allmänhet en viktig roll, antingen genom lagstiftning eller genom statliga utgifter, i organiseringen och finansieringen av de nationella systemen. Dessutom har alla medlemsstater i hög grad bidragit till tillhandahållandet av högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse , som utgjort ett centralt inslag i den ekonomiska och sociala utvecklingen. De 25 EU-medlemsstaterna använder i genomsnitt 27 % av BNP till offentliga utgifter för socialt trygghet, jämfört med 15 % i Förenta staterna och 17 % i Japan.

- För det tredje förstärks de nationella systemen av en stark ”europeisk dimension” . I motsats till vad som är fallet i andra regioner i världen förstärks de nationella systemen här av politiken på europeisk nivå (t.ex. den stabilitet som den makroekonomiska politiken bringar, den dynamik som den inre marknaden och den socialpolitiska agendan skapar samt den sammanhållning som EU:s strukturfonder främjar).

- För det fjärde finns det en stark tradition av social dialog och partnerskap mellan regering, industri och fackföreningar, även om detaljerna i dessa mekanismer varierar avsevärt mellan olika medlemsstater. På EU-nivå återspeglas detta i EU-fördragen och t.ex. i de återkommande trepartstoppmötena om sociala frågor.

Men räcker de befintliga strategierna till för att bemöta de nya utmaningarna?

3. ATT SLUTFÖRA OMVANDLINGEN – DAGENS RESULTAT, DAGENS OCH MORGONDAGENS UTMANINGAR

Ny teknik, befolkningens åldrande och globaliseringen utmanar den politik som förs i dag. Åldrandet innebär att vi lever längre och har bättre hälsa, medan globaliseringen skapar nya möjligheter för både konsumenter och företag. Ändå innebär åldrandet ett hot mot den ekonomiska hållbarheten i våra system som de nu ser ut, och globaliseringen hotar vår konkurrenskraft. Är Europa redo för en förändring?

3.1. Den rådande politiken har inte skapat social rättvisa för alla

Även utan de nya utmaningarna gör det svaga ekonomiska resultatet det redan nu svårt för regeringarna att leva upp till medborgarnas förväntningar.

- Att 19 miljoner människor är arbetslösa är oacceptabelt. Kombinationen av en låg sysselsättningsgrad och oacceptabelt hög och långvarig arbetslöshet i många medlemsstater är det största av våra sociala problem. Ungdomar, kvinnor, invandrare och äldre arbetstagare (i åldern 55–64) är de som drabbas hårdast – t.ex. är sysselsättningsgraden i genomsnitt 13 % lägre för kvinnor än för män. Trots reformer av pensionssystemen och reglerna för förtidspensionering hade år 2003 endast 40,2 % av de äldre arbetstagarna (i åldern 55–64) arbete. Motsvarande tal i Förenta staterna var 60 % och i Japan 62 %.

Diagram 1: Arbetslöshetstidens längd i 19 OECD-länder (2003) [pic] |

Kortare arbetslöshetstid | Längre arbetslöshetstid |

Källa: OECD (2004). Labour Force statistics 1983-2003

- Svagheter när det gäller utbildning, forskning, innovation och produktivitet har en negativ inverkan på arbetsmarknaderna och det ekonomiska resultatet i vissa medlemsstater. Företagen har svårt att hitta arbetskraft med de rätta kvalifikationerna. Kunskap och teknik spelar en viktig roll och antalet utexaminerade matematiker och naturvetare i Europa har ökat, men alltför få av dem fortsätter i vetenskapliga yrken – och av de som gör det är det många som flyttar till Förenta staterna.Två tredjedelar av skillnaden i levnadsstandard mellan Förenta staterna och EU beror på vår svaga produktivitetsutveckling. Kinas investeringar i forskning ökar med 20 % i året.

- Det är för svårt att komma in på arbetsmarknaden, och att lämna den. Sysselsättningslagstiftningen och de sociala institutionerna måste ge personer som befinner sig utanför arbetsmarknaden eller som nyss kommit in på den större möjligheter att gå vidare till bättre och säkrare anställningar.

- Klyftan mellan rika och fattiga i EU är avsevärd, både inom medlemsstaterna och mellan dem. Över 25 % av EU-medborgarna bor i områden där produktionen ligger under 75 % av genomsnittet för EU. I Europa som helhet betraktat vidgas klyftan mellan den rikaste och den fattigaste femtedelen av befolkningen. Ett barn av fem hotas av fattigdom, och riskerna är större för barn till ensamstående mödrar eller arbetslösa föräldrar.

3.2. Globaliseringen

Globaliseringen är inget nytt fenomen, men den avancerar nu i en aldrig tidigare skådad takt. Varje dag får vi känna av verkningarna av att det uppstått nya ekonomiska jättar, t.ex. Kina och Indien. Och EU har inte kunnat knappa in på Förenta staternas försprång.

- Världshandeln har sedan 1992 vuxit med över 8 % årligen, och nya handelsjättar har trätt fram. För tjugo år sedan kom bara 10 % av industrivarorna från utvecklingsländer eller tillväxtekonomier. Fram till 2020 kan enbart Kinas och Indiens andel ha vuxit till 50 %. Kinas och Indiens andel av världshandeln med varor har vuxit. Uppgifterna visar att Kinas andel av den globala varuhandeln år 2004 gått förbi Japans.

Diagram 2: Andel av världshandeln med varor (utom handeln inom EU-25)

[pic] | [pic] |

Källa: WTO:s statistiska databas och IMF (DOTS),

- Kina och Indien är attraktiva mål för forskningsinvesteringar och håller snabbt på att göra sig av med sitt gamla rykte som lågkostnadsländer. Medan Kina i hög grad har utnyttjat sin export av industrivaror som den viktigaste tillväxtmotorn, har Indien haft större framgång inom tjänstehandeln. I båda dessa länder ser vi ett allt större tekniskt innehåll i den viktigaste exportsektorn, vilket framgår av andelen högtekniska varor och tjänster i Kinas respektive Indiens totala export.

Diagram 3: Högtekniska varors andel av exporten (% av landets export av industrivaror) | Diagram 4: Informations- och kommunikationstjänsters andel av exporten (% av landets export av kommersiella tjänster) |

[pic] Kina ▬ ▪ ▪ ▬ Indien ▪ ▪ ▪ ▪ Världen ▬▬▬ | [pic] Kina ▬ ▪ ▪ ▬ Indien ▪ ▪ ▪ ▪ Världen ▬▬▬ |

Källa: WB Global Development Indicators

Anmärkning: Till exporten av kommersiella informations- och kommunikationstjänster räknas data-, informations- och kommunikationstjänster samt andra tjänster än transport-, rese- och försäkringstjänster och finansiella tjänster.

- Avståndet till Förenta staterna i fråga om ekonomisk prestanda har inte minskat. Detta gäller inte bara med avseende på faktorer som levnadsstandard, tillväxt och sysselsättning, utan också på nyckelområden som investeringar i forskning, utveckling och ny teknik, antalet patent och andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning. Europa släpar också efter när det gäller att tillägna sig ny teknik som bidrar till att förbättra produktiviteten.

- Finansmarknaderna har gått i spetsen för globaliseringen. Handel och investeringar har utvecklats jämsides och stimulerat en integrering av finansmarknaderna. De utländska direktinvesteringarna ökade från 5 % av världens BNP 1985 till över 15 % i slutet av 1990-talet. Kina, som så sent som 1990 var föremål för endast 1,4 % av de utländska direktinvesteringarna, var 2003 den största mottagaren, följt av Frankrike och Förenta staterna. Ytterligare ett tecken på internationaliseringen är att världens 100 största internationella företag har nästan halva sin arbetsstyrka utanför hemlandet.

- Teknisk utveckling och marknadsöppningar både i Europa och globalt har bidragit till att ge näring åt den snabba tillväxten. Ökningen av handeln, som gynnats av lägre kommunikationskostnader och billigare transporter, har gjort det lättare för företag att köpa in varor och tjänster från andra delar av världen. Detta har skapat nya möjligheter för våra exportörer, men också givit upphov till ett nytt konkurrenstryck. Bredbandsrevolutionen (liksom specialkunskaper i språk och teknik i länder som Indien) har möjliggjort handel med ett allt bredare spektrum av tjänster, vilket lockar företag i EU att lägga ut en rad olika tjänsteverksamheter på entreprenad, men också attraherar ytterligare handel och investeringar till Europa.

- Markanta skillnader i arbetskraftskostnaderna är en viktig bidragande orsak till de nya ekonomiska aktörernas framgångar. Dessa markerade skillnader beror i stor utsträckning på stora olikheter i arbetskraftens produktivitet. Detta innebär att Europa inte kan hoppas på att kunna konkurrera enbart på kostnadsfronten. I stället måste vi höja produktiviteten och kvaliteten genom att utnyttja vår tekniska styrka och förmåga att konkurrera med produkter och tjänster som bygger på ett högt kunnande.

Diagram 5: Totala arbetskraftskostnader (2002)

[pic] |

Genomsnittlig ersättning per timme i US-dollar, uppskattning enligt växelkursen på penningmarknaden för produktionsarbetstagare inom industrin 2002.

Källa : OECD (2005), som citerar följande källor: OECD STAN:s databas och U.S. Department of Labor, Bureau of Labor Statistics, Foreign Labor Statistics, november 2004, med undantag för de uppskattade löneuppgifterna för Indian som grundar sig på uppgifter för 2001 och 2003 från Oxford Economic forecasting.

- Den globala efterfrågan på energi ökar, men tillgången är mycket knapp. Priserna på olja och gas har fördubblats jämfört med för fem år sedan. Tillväxten i Kina och Indien har höjt energiförbrukningen i dessa länder, och förbrukningen har ökat även i Förenta staterna. Inom 25 år kommer EU sannolikt att importera upp till 90 % av behovet av olja och gas. Kombinationen av höga priser och beroende av leveranser utifrån hotar att göra våra tillväxtutsikter ännu dystrare.

Det finns en konflikt mellan vår uppfattning av globaliseringen och vårt beteende. Globaliseringen skapar oro, särskilt i EU-länder med hög arbetslöshet, men de flesta arbetstillfällen skapas och förloras inom ramen för de nationella ekonomierna, inte till följd av att produktionsverksamhet förläggs till en annan del av världen. Vi måste komma ihåg att drivkraften bakom globaliseringen är mycket mänsklig – miljarder människors önskan att skapa ett bättre liv för sig själva och sina familjer.

Vi bidrar alla till globaliseringen, genom de val vi gör och de möjligheter till nya upplevelser vi får. Och globaliseringen innebär inte att vi måste bli fattigare om andra blir rikare. Välstånd är ett dynamiskt koncept. Globaliseringen innebär en chans att göra hela kakan så stor att alla får en bit.

Samtidigt är oron över globaliseringen reell och vi måste ta itu med den på allvar, inte ignorera den. Och globaliseringen blottlägger våra svaga punkter. Den bekräftar att det behövs välfungerande marknader och strategier som mildrar de negativa konsekvenser som det globala konkurrenstrycket kan leda till. Den riktar också strålkastarljuset mot behovet av strukturreformer för att EU även i framtiden skall vara attraktivt att investera i, särskilt behovet av forskning och innovation i högvärdiga produkter och tjänster, som är det område där våra företag är verkligt framstående.

3.3. Befolkningens åldrande

Om de rådande tendenserna håller i sig kommer invånarna i EU i dess nuvarande sammansättning att år 2050 vara både färre och äldre än i dag, delvis på grund av de låga födelsetalen. Samtidigt kommer den uppåtgående trenden när det gäller förväntad livslängd vid födseln att fortsätta, så att den förväntade medellivslängden år 2050 blir 81 år för män och 86 år för kvinnor. Även om invandringen till EU under senare år har varit betydande, utgör den inte i sig någon långsiktig lösning på de problem som uppstår till följd av de sjunkande födelsetalen och vår åldrande befolkning.

- Européerna blir äldre. Fram till år 2050 kan antalet 15–64-åringar komma att minska med 48 miljoner och antalet personer över 65 år att öka med 58 miljoner. Under kommande årtionden kommer Europa att förändras då antalet personer i arbetsför ålder per äldre medborgare halveras från fyra (2004) till två. Fruktsamhetstalen går ner i de flesta medlemsstaterna, och utan en mera familjevänlig politik kommer den utvecklingen knappast att kunna vändas i första taget.

- Att den arbetande befolkningen krymper kommer att leda till försvagad tillväxt. Från och med 2015 kommer arbetskraftsminskningen att bromsa upp EU:s potentiella tillväxt, som kan komma att minska från dagens 2–2,5 % till bara 1,25 % år 2040. Verkningarna kommer att bli än mer påtagliga i de tio medlemsstater som nyligen anslutit sig till EU.

- Denna lägre tillväxt kommer att sammanfalla med att kostnaderna för den åldrande befolkningen börjar stiga kraftigt. Om den rådande politiken bibehålls tyder prognoserna på att åldersrelaterade utgifter t.ex. för pensioner, vård och omsorg kommer att öka med 4–8 % av BNP under de närmaste årtiondena. I vissa EU-länder kan ökningen bli ännu större. Över hälften av EU:s medlemsstater, de flesta av dem inom euroområdet, löper betydande risker när det gäller hållbarheten i deras offentliga finanser. För EU som helhet skulle detta kunna leda till en ohållbar ökning av den offentliga skulden, eller oacceptabla skattehöjningar eller nedskärningar i tjänster och förmåner

Diagram 6: Åldrandets inverkan på den potentiella tillväxten |

[pic] |

Källa: Europeiska kommissionen. |

Medlemsstaterna och EU-institutionerna har vidtagit åtgärder för att kunna bemöta den utmaning åldrandet medför. På nationell nivå har flera medlemsstater satt igång omfattande reformer av sina pensionssystem och reglerna för förtidspensionering. På EU-nivå är den makroekonomiska politiken ett medel att främja stabilitet och sunda offentliga finanser, vilket bör göra medlemsstaterna bättre rustade att klara framtida utgiftsökningar. Genomförandet av de reformer man kommit överens om (inom ramen för Lissabonagendan) bör förbättra de ekonomiska resultaten på längre sikt, och det pågår också en viktig debatt om med vilka politiska medel regeringarna och arbetsmarknadens parter bäst kan understödja ”ett aktivt åldrande” och bättre möjligheter att förena arbete och privatliv.

4. ATT BEMÖTA UTMANINGARNA

Innan vi börjar överväga hur vi bäst kan bemöta de utmaningar som beskrivs ovan är det viktigt att inse att de kan åtgärdas endast genom en kombination av ett bättre ekonomiskt resultat och effektiva sociala system. Det finns många exempel på hur dessa två komponenter ömsesidigt förstärker varandra.

- En åldrande befolkning. Vi vill att fler människor skall arbeta och vara produktiva under en längre tid. Men för att detta skall fungera behöver de sådana specialkunskaper att de kan dra full nytta av den nya tekniken. Och vi måste skapa fler arbetstillfällen, men också ge människor möjligheter att ta vara på dem. Detta avser i synnerhet personer som för att kunna arbeta behöver barnomsorg till rimligt pris, men det gäller också t.ex. att se över skatte- och bidragssystemen för att se till att det verkligen lönar sig att arbeta.

- Globalisering och förändring. Våra företag gynnas av öppnare marknader och tekniska innovationer, både inom och utanför EU. Men vi måste också, med de rätta politiska medlen, stödja människor som mister sitt arbete genom att hjälpa dem att snabbt hitta en ny anställning. Det här är särskilt viktigt när det gäller personer som inte avslutat sin skolgång och som behöver tillägna sig nya specialkunskaper senare i livet.

- Rörlighet. I en globaliserad värld med en åldrande befolkning kommer det att krävas större rörlighet inom EU (både inom och mellan medlemsstaterna), inte minst för att förbättra människors möjligheter att hitta arbete och att skaffa sig och använda nya specialkunskaper. Detsamma gäller också arbetstagare från länder utanför EU. Det gäller att rasera hindren för nya möjligheter. Men det måste ske parallellt med åtgärder för att undanröja diskriminering och främja integrering.

Den springande punkten är att vår enda chans att bemöta de nya utmaningarna är att människorna intar en ny hållning till arbetet och våra sociala system en ny hållning till människorna. Detta kan vi åstadkomma genom att låta en modernisering av de sociala systemen gå hand i hand med ekonomiska reformer.

Den långsiktiga hållbarheten hos våra sociala system

Europeiska rådet uppmanade den 22–23 mars 2005 kommissionen att ”överväga frågor om hur man kan trygga en hållbar finansiering av vår sociala modell”.

Medlemsstaterna finansierar sina sociala system genom olika kombinationer av direkta skatter, indirekt beskattning och socialförsäkringsavgifter. Ansvaret för att fastställa de flesta aspekterna av skattepolitiken och sätta skattesatserna ligger fortfarande helt och hållet hos medlemsstaterna. Vad kan de göra för att anpassa sig till de nya omständigheterna?

De kan höja skatterna. Med tanke på storleksordningen av de budgetproblem som de nationella systemen kommer att ställas inför är detta dock inte alltid en hållbar framtidslösning, och medlemsstaternas frihet att anpassa sina skattesatser kan komma att inskränkas av globaliseringen. Att dra ner på

utgifterna är ett annat alternativ, men det skulle i vissa fall kunna undergräva vårt åtagande att investera i kunskap, nätverk och människor.

Oavsett vilken kombination av lösningar man väljer finns det i hela EU ett behov av en noggrann undersökning av hur de nuvarande skattesystemen kan fås att fungera bättre. En mera samordnad ansats på EU-nivå och ett effektivare administrativt samarbete mellan medlemsstaterna skulle i hög grad kunna förbättra skattesystemens funktionssätt. Detta skulle kunna bidra till att hålla kvar ekonomisk aktivitet och rörliga tillgångar (kapital, företag) i EU och samtidigt avvärja risken för att beskattningen koncentreras på mindre rörliga faktorer, som arbete. EU har redan tillsammans med medlemsstaterna inlett arbetet med att fastställa en gemensam, konsoliderad bolagsskattebas, utforma enklare och enhetligare skatteregler för gränsöverskridande verksamhet och införa ett bättre system för informationsutbyte.

Även den kombination av skatter som medlemsstaterna väljer kan ha sin betydelse för en hållbar finansiering av våra sociala system. Under perioden 1970–1999 har den faktiska beskattningen av arbete ökat, medan skatterna på både kapital och konsumtion förblivit relativt stabila. Denna hårdare beskattning av arbete förefaller ha hindrat skapandet av fler arbetstillfällen, särskilt lågkvalificerade sådana, men det effektivaste sättet för regeringarna att öka sina inkomster utan att höja skatterna är och förblir att bredda skattebasen genom att få ut fler personer i arbetslivet. En förskjutning av tyngdpunkten i beskattningen från skatt på arbete till konsumtionsskatter och miljöavgifter skulle också kunna ingå som ett led i en bredare strategi för att öka sysselsättningen.

4.1. Vem bör göra vad? EU:s roll

I dagens läge är ansvarsfördelningen mer eller mindre klar. Medlemsstaterna är huvudsakligen ansvariga för utformningen av sina sociala system och för att de fungerar. EU har ett långtgående ansvar för den inre marknaden, men också för att främja en bred uppsättning mål, från sysselsättning och sammanhållning till forskning och innovation – politikområden som påverkar de nationella systemens förutsättningar att lyckas. Den ekonomiska politiken och välfärdsstaten kan inte överleva utan varandra, men alla beslut behöver inte fattas på samma nivå.

Vi bör inte underskatta EU:s möjligheter att underlätta moderniseringsprocessen .

I utformandet av det internationella svaret på globaliseringens frågeställningar har enskilda medlemsstater som agerar ensamma ett minimalt inflytande. Men Europa – 25 länder med gemensamma värderingar och starka institutioner som samverkar – har en reell möjlighet att påverka globaliseringen på områden som handel, internationella arbetsnormer eller åtgärder mot globala hot mot vår hälsa och säkerhet. Europa har mycket att erbjuda som världens största handelsblock, som den största biståndsgivaren – och därigenom en kraft som bidrar till social rättvisa och mänskliga rättigheter över hela världen – och som den ledande förespråkaren för multilaterala lösningar på miljöproblem och andra utmaningar i samband med en hållbar utveckling. Inget annat land eller område har en så fördelaktig position.

Unionen har en strategisk ställning genom att den ligger på en mellannivå, mellan nationella åtgärder och internationella regler. Den är ett lyckat exempel på ”globalisering” på regional nivå. Den skapar ett utrymme för effektiv reglering och solidaritet, där de fördelar som den regionala integrationen medför gör det lättare för oss att dra nytta av globaliseringen. Vår gemensamma marknad med 450 miljoner invånare ger nya möjligheter till tillväxt, arbete och investeringar, och genom vår stödpolitik kan vi hjälpa medlemsstaterna att mildra de negativa konsekvenserna av förändring.

Utvidgningen förhöjer verkningarna av våra internationella åtgärder och talar därmed för att hela unionen behöver bli mer – inte mindre – integrerad. Den har i avgörande grad bidragit till att förbättra ekonomin i de anslutande länderna och öppnat dörren för nya möjligheter till tillväxt, investeringar och sysselsättning.

Dessutom har Europeiska unionen en unik uppsättning instrument till sitt förfogande.

- Lagstiftning , både för att driva den ekonomiska omvandlingen – t.ex. genom att fullborda den inre marknaden – och för att sörja för att den åtföljs av normer som skyddar våra värderingar och vår livskvalitet.

- Genomförandebefogenheter , som exempelvis gör att EU kan utöva inflytande i handelsförhandlingarna på ett sätt som ingen medlemsstat ensam skulle kunna göra, och de tillsynsbefogenheter och det rättsväsende som behövs för att syftena med vår lagstiftning skall kunna förverkligas, till gagn för alla européer.

- Befogenheter avseende konkurrens och statligt stöd (förbättrade genom de reformer som den sittande kommissionen nyligen genomdrivit) skapar lika konkurrensvillkor för europeiska företag, små som stora, hjälper dem att förbättra sin konkurrenskraft, stimulerar innovation och tillväxt och garanterar konsumenterna ett brett urval av varor och tjänster till rimliga priser.

- En budget som stöder den europeiska ekonomiska, sociala och terriroriella sammanhållningen, europeiska IT-, energi- och transportnät, utbildning samt europeiska forskningsprojekt och innovativa industriprojekt (t.ex. satellitnavigeringssystemet Galileo).

- Ett område av fred, säkerhet och rättvisa som bidrar till att skapa de rätta förutsättningarna för konkurrenskraften i Europa, t.ex. genom bättre hantering av den lagliga invandringen på EU-nivå, så att de europeiska ekonomierna kan utnyttja sin fulla potential.

- Externa stödordningar , från utvidgningspolitiken och grannskapspolitiken till utvecklingspolitiken, som gör det möjligt att stimulera tillväxt och sprida europeiska värderingar utanför EU:s gränser. Den ekonomiska nyttan av de senaste utvidgningarna har kommit både nya och gamla medlemsstater till godo.

- Befogenheter avseende övervakning och samordning inom ramen för den ekonomiska och monetära unionen som är till för att säkerställa att alla medlemsstater i sin makroekonomiska politik rör sig i samma riktning, om än i olika takt.

- Rollen som katalysator för nya idéer och reformer, i partnerskap med medlemsstaterna och med kommissionen som drivande kraft, i syfte att främja nya förhållningssätt till förändring. Idéer för förändringar

4.2. Idéer för förändringar

Vad kan vi då göra på nationell nivå och på EU-nivå? Moderniseringen av arbetsmarknaden och den ekonomiska och sociala moderniseringen är både en utmaning och en nödvändighet, men utgångspunkten för vårt arbete måste vara större konsekvens och bättre samordning både mellan de olika beslutsfattarna och mellan den ekonomiska och sociala politiken. När det gäller politiska riktlinjer måste vi inse att reformerna av ekonomin och arbetsmarknaden också är ett sätt att åstadkomma social rättvisa; de är två sidor av samma mynt. När det gäller beslutsfattare är det många beslut som fattas och genomförs, och som också bör fattas och genomföras, på nationell och regional nivå, medan andra beslut helt klart faller under EU:s ansvar enligt de befogenheter som anges i de europeiska fördragen. Nedan anges vad vi behöver göra och på vilken nivå.

4.2.1. På EU-nivå

- Fullborda den inre marknaden, även för tjänster, telekommunikation, energi och finansiella tjänster. Den inre marknaden ger EU:s ekonomi mer dynamik och större valmöjligheter. Den uppgift vi har idag är dels att utvidga den inre marknadens många fördelar till tjänstesektorn för att skapa större konkurrens, dels att fortsätta med att förbättra vår starka tradition när det gäller att tillhandahålla högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse till ett rimligt pris. Vi måste också göra framsteg när det gäller gemenskapspatentet.

- Skapa öppnare och rättvisare marknader inom EU genom fortsatt genomförande av reglerna för konkurrens och statligt stöd.

- Uppmuntra företagande genom villkor som gör det möjligt att starta livskraftiga nya företag inom EU, särskilt små och medelstora företag.

- Förbättra lagstiftningen på EU-nivå, liksom på nationell nivå, i syfte att befria näringslivet och medborgarna från onödiga kostnader och byråkrati och inrikta EU-lagstiftningen på de områden där den kan vara som mest effektiv och ge mervärde.

- Öppna marknader i tredjeländer för europeiska producenter, framför allt genom att nå en långtgående och balanserad överenskommelse inom ramen för Doharundan. Vi måste främja fri och rättvis handel, vilket kommer att gynna inte bara Europa utan även de fattigaste länderna.

- Enas om budgetplanen före slutet av året i syfte att säkerställa t.ex. fleråriga program för sammanhållning, landsbygdsutveckling, utbildning, forskning, innovation, mobilitet och trygghet, och godkänna en ny fond för globaliseringsanpassning som kan komplettera strukturfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, genom att snabbt ingripa, framför allt för att hjälpa människor som drabbas av svåra situationer som uppstår till följd av globaliseringen.

- Se till att EMU fungerar väl, vilket är en nödvändig grundläggande förutsättning för att skapa tillväxt och arbetstillfällen.

- Förbättra den europeiska ekonomiska styrningen och stärka samordningen mellan den ekonomiska och sociala politiken, exempelvis genom att stärka instrument som EU:s integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning och förbättra deras samverkan med en effektivare samordning av det sociala skyddet på EU-nivå. Syftet måste vara att skapa bättre förutsättningar att följa medlemsstaternas framsteg och vid behov erbjuda stöd.

4.2.2. På nationell nivå

- Genomföra de strukturreformer och strategier som man enats om inom ramen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning .

- Öka sysselsättningsnivån och sänka arbetslösheten, framför allt genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och genom att främja flexibilitet och anpassningsförmåga i syfte att skydda människor snarare än arbetstillfällen. Vi måste tänka lika mycket på de anställda som på arbetstillfällena.

- Anpassa pensioner, vård och omsorg för att kunna möta föränderliga behov och erbjuda tillräckligt skydd och allmän tillgång till vård av god kvalitet samt anpassa fördelningen av risker och ansvar mellan stat och medborgare. De nationella trygghetssystemen bör ta hänsyn till den nya verkligheten med ensamstående föräldrar och splittrade familjer. De bör också erbjuda familjevänlig politik för att råda bot på de låga födelsetalen inom EU och erbjuda barnomsorg till rimliga priser för att göra det lättare för kvinnor och ensamstående föräldrar att komma in på och stanna kvar på arbetsmarknaden.

- Erbjuda innovativa lösningar för låginkomsttagare , till exempel genom att ge ett tillägg till inkomsterna så att de täcker levnadskostnaderna, öka arbetstagarnas produktionspotential så att de kan tjäna mer – dvs. ge staten ett ännu mer aktivt ansvar för att främja anställbarheten och få ner siffrorna både för långtidsarbetslöshet och för arbetslösheten bland ungdomar.

4.2.3. Det nya partnerskapet mellan EU och medlemsstaterna

Det står klart att varken EU eller medlemsstaterna kan åstadkomma förändringar på egen hand. Nedan följer konkreta förslag för en mer samordnad strategi mellan den nationella och den överstatliga nivån på nya insatsområden inom både den ekonomiska politiken och den sociala politiken. Kommissionen är öppen för att undersöka möjligheten att utveckla nya partnerskap i syfte att stärka EU:s insatser på dessa områden. Detta skulle kunna ske genom följande:

- Skapa en miljö som främjar innovation . Kunskap, forskning, specialkunskaper och utbildning är vägen till framgång inför globaliseringen. De är också centrala i ansträngningarna för att hjälpa människor att under hela livet anpassa sig till en föränderlig värld. Vi måste undersöka hur vi kan utveckla effektiva projekt på EU-nivå inom det här området och bygga vidare på framgångarna och erfarenheterna från Airbus och Galileo. Projekten bör få skjuts framåt genom stöd till spetsforskning vid våra universitet och närmare förbindelser mellan universitet och näringsliv .

- Formulera en långsiktig och konsekvent energipolitik. En ny politisk strategi som ser till helheten när det gäller både energianvändningen och en tryggad och varierad energiförsörjning, och som länkar samman energifrågor med andra politikområden som forskning, jordbruk och miljö, t.ex. bioenergi. Detta är ett viktigt inslag för att säkerställa en ekonomisk tillväxt som är hållbar ur miljösynpunkt.

- Styra över mer resurser (både offentliga och privata) till teoretisk och praktisk utbildning och vidarebildning. Nya grepp när det gäller anställningstrygghet bör inriktas på att ge människor de specialkunskaper de behöver för att kunna anpassa sig under hela arbetslivet, snarare än att skydda vissa typer av arbetstillfällen.

- Främja en förnyelse av dialogen mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer. Denna dialog bör spela en viktig roll för att mobilisera ett brett stöd för och allmän förståelse av de utmaningar vi står inför och de lösningar som föreslagits. Med tanke på den nära kopplingen mellan åtgärder på EU-nivå och på nationell nivå bör parterna på arbetsmarknaden tydligare redogöra för sitt arbete på varje enskild nivå.

- Stödja arbetet för att åtgärda de sociala återverkningarna av den ekonomiska omstruktureringen . Reformer av den inre marknaden, modernisering av arbetsmarknaderna och anpassning av de sociala systemen är viktiga för att hantera globaliseringen och skapa tillväxt och arbetstillfällen. EU:s samtliga strategier och program måste stödja arbetet på nationell nivå, bereda vägen för förändringar och mobilisera stöd exempelvis genom dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

- Öka samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att göra skattesystemen mer effektiva och hållbara och därigenom säkra högre intäkter, göra livet enklare för skattebetalarna och förbättra de ekonomiska resultaten. dvs. att modernisera och förenkla de nuvarande systemen.

Allt detta måste ske samtidigt som man behåller en sund makroekonomisk politik som ger stabilitet, sunda offentliga finanser och låg inflation. En sådan politik skapar de rätta förutsättningarna för tillväxt, sysselsättning och investeringar. Genom att den håller inflationen i schack bidrar den till den sociala sammanhållningen och genom att den sänker den allmänna nivån på den offentliga sektorns skuld blir medlemsstaterna bättre rustade att möta de framtida utgifterna för den allt äldre befolkningen.

5. SLUTSATS

Behovet av reformer och modernisering står klart. I samtliga medlemsstater kommer efterfrågan på social service att öka, liksom svårigheterna med att finansiera den. Vi måste modernisera för att säkra fortsatt utbildning och hälso- och sjukvård av hög kvalitet, tillfredsställande arbete och tillräckliga pensioner för alla. Moderniseringen kommer att ge oss det självförtroende vi behöver för att dra nytta av fördelarna med globaliseringen. EU har en viktig roll att spela och kommissionen kommer att se till att så blir fallet. Kommissionen kommer, inte minst inom sin ”plan D” för dialog med medborgarna, att ta initiativet till att förklara varför EU nu spelar en viktigare roll än någonsin förr när det gäller att ta fram svar på de utmaningar vi står inför. Kommissionen är redo att arbeta tillsammans med medlemsstaterna och andra aktörer för att bereda den väg som ett modernt EU måste slå in på för att ge ekonomiskt välstånd och social rättvisa. Genom att modernisera kommer vi att kunna hålla fast vid våra värderingar.

[1] Jobs, Jobs, Jobs, Creating more employment in Europe , högnivågruppen för sysselsättning, november 2003 och Facing the Challenge , högnivågruppen, november 2004.