52005DC0432

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 16.9.2005

KOM(2005)432 slutlig

.

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförande och utvärdering av EU:s verksamhet till förmån för konsumenterna under perioden 2002-2003 inom den allmänna ram som inrättats genom beslut nr 283/1999/EG

INNEHÅLL

1. Inledning 3

2. Skydd för konsumenternas hälsa och säkerhet 3

3. Skydd för konsumenternas ekonomiska intressen 6

4. Utbildning och information 8

5. Europeiska konsumentorganisationer 9

6. Särskilda projekt 9

7. Sammanfattning 10

BILAGA 11

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförande och utvärdering av EU:s verksamhet till förmån för konsumenterna under perioden 2002-2003 inom den allmänna ram som inrättats genom beslut nr 283/1999/EG (Text av betydelse för EES)

1. Inledning

I beslut 283/1999/EG av den 25 januari 1999 fastställs en allmän verksamhetsram för att främja konsumenternas intressen och ge dem en hög skyddsnivå under perioden 1999-2003[1]. I denna rapport ges en överblick över hur denna ram har genomförts under 2002-2003, eftersom den rapportering som krävs enligt beslutet av administrativa skäl sker vartannat år. Rapporten innehåller utvärderingsresultaten för en rad åtgärder som genomfördes under 2004 så att man får en uppfattning om hur effektiva dessa åtgärder varit[2]. Åtagandebemyndigandena (inklusive Eftas bidrag) uppgick för 2002 till totalt ca 22,5 miljoner euro och för 2003 till 23 miljoner euro. Under 2002 förbrukades över 95 % av anslagen[3] och under 2003 över 99 % (se bilagan).

2. Skydd för konsumenternas hälsa och säkerhet

På området vetenskaplig rådgivning har medlen gått till de vetenskapliga kommittéerna[4] och förberedande vetenskapliga studier. Under 2002-2003 anordnades sammanlagt 540 möten (i arbetsgrupper och plenum), där 381 rapporter och vetenskapliga yttranden antogs[5]. Utgifterna för detta uppgick till ca 1,7 miljoner euro.

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor gör inspektioner för att kontrollera de nationella kontrollsystemen inom livsmedels-, veterinär- och växtskyddssektorerna i medlemsstaterna och i tredjeländer som exporterar till EU. Utgifterna för nationella experters deltagande i kontorets inspektioner uppgick till 475 000 euro. Utgifterna för utveckling och underhåll av ett datasystem för programmering, planering, administration och uppföljning av kontorets inspektioner uppgick till 112 880 euro[6].

Uppgifter om riskerna för exponering för kemikalier som utsöndras från konsumentprodukter är nödvändiga för att man ska kunna bedöma de potentiella riskerna med sådana produkter. Inom det europeiska systemet för information om risker till följd av att kemikalier utsöndras från konsumentprodukter liksom i projekt inom ramen för ”CHEMTest” utvecklas metoder och verktyg för sådana bedömningar med beaktande av produkttyp, användningsområde, konsumentgrupp, användningstid, typ av exponering osv[7]. Utgifterna för detta uppgick till ca 3 miljoner euro, inklusive forskning om konsumenternas riskuppfattning när det gäller kemikalier.

Ett belopp på 200 000 euro reserverades för tekniskt stöd vid riskbedömningen när anmälningar av farliga produkter via RAPEX-systemet följs upp. Medlen användes för att bedöma konsumenternas exponering för tennorganiska föreningar, för en analys av säkerhetsstandarder för stegar och för den tekniska utvärderingen av en kulspetspenna som hade rapporterats vara knuten till en dödsolycka.

Gemensamma forskningscentret utvärderade och validerade testmetoder för spårning av BSE/TSE (400 000 euro). Utgifterna för övervakning av genetiskt modifierade livsmedel och foder efter försäljningen, för utveckling av detektions- och provtagningsmetoder, för vetenskapligt stöd vid internationella förhandlingar och för en konferens om genetiskt modifierade organismer och riskuppfattning uppgick till omkring 1 miljon euro. Utgifterna för utvecklingen av detektionsmetoder för semikarbazid i livsmedel och ändamålsenliga indikatorer på illegal användning av nitrofurazon i animaliska produkter uppgick till 774 225 euro. Ett ringtest gjordes och metoder validerades för bestämning av förekomsten av mykotoxiner i livsmedel och foder, så att gränsvärden som i framtiden fastställs i lagstiftningen kan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt (450 000 euro).

Utgifterna för förarbetet med ett referenslaboratorium på gemenskapsnivå som ska arbeta med analysmetoder för godkännande av fodertillsatser uppgick till 416 000 euro[8]. Utgifterna för en utvärdering av kompetensen hos laboratorierna i EU när det gäller klassificering och provtagning på foder som innehåller bearbetade animaliska proteiner uppgick till 53 000 euro. Resultaten[9] användes vid utarbetandet av kommissionens direktiv 2003/126/EG. Gemensamma forskningscentret inledde också forskning om ett eventuellt samband mellan användningen av hårfärgningsmedel och urinblåscancer (920 000 euro).

Systemet för snabbt informationsutbyte (RAPEX) säkrar ett snabbt informationsutbyte med de nationella myndigheterna om produkter som kan utgöra en omedelbar risk för konsumenternas hälsa. Under 2002 och 2003 avslutades arbetet med ett nytt system för informationsutbyte om livsmedel och icke-livsmedelsprodukter[10]. Utgifterna för det system som redan fanns och det nya systemet uppgick till 700 000 euro, inklusive utbildning för tjänstemän från medlemsstaterna.

För att hjälpa producenterna och distributörerna att anmäla farliga produkter enligt direktivet om allmän produktsäkerhet utarbetades riktlinjer med en beskrivning av vilka kriterier som gäller för anmälan, vilket förfarande som ska användas samt en standardblankett. Ett försök genomfördes för att kontrollera att tillämpningen var densamma i hela EU (60 000 euro). Det genomfördes omfattande konsumentundersökningar (1,5 miljoner euro) om hur konsumenterna hanterar och uppfattar säkerhetsinformation, instruktioner och varningssymboler som tillverkarna anbringar på sådana produkter som oftast är inblandade vid olyckor som rör konsumenter. Syftet var att fastställa vad man i första hand bör inrikta sig på för att förbättra kraven på säkerhetsmärkning.

Det gjordes en studie (194 060 euro) för att fastställa hur man på det mest kostnadseffektiva sättet kan införa ett EU-omfattande system för datainsamling om olyckor och risker i samband med tjänster. En utvärdering gjordes av åtgärder som vidtas för att förebygga olyckor på nöjesfält (96 500 euro). Teknisk expertis anlitades också för insamling av uppgifter om riskerna med potentiellt farliga sport- och fritidsaktiviteter. Resultatet (44 460 euro) visade att det saknas kunskaper om skador i samband med tjänster och att det behövs åtgärder från gemenskapens sida[11]. En utvärdering av de tekniska riktlinjerna till rekommendation 86/666/EEG om brandsäkerheten i hotell utmynnade i olika förslag till reviderade riktlinjer. Teknisk hjälp anlitades för att uppdatera förteckningen över nationella regler om brandsäkerheten i hotell[12]. Utgifterna uppgick till totalt 120 000 euro.

Enligt direktiv 96/23/EG om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav[13] skall en årlig rapport läggas fram om övervakningen. För att förbättra underlaget för denna rapport skapades en databas med nationella uppgifter om provtagning och analyser av restsubstanser (99 884 euro). Utgifterna för en rapport som skulle användas vid omarbetningen av förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser[14] uppgick till 10 000 euro. Utgifterna för en databas om livsmedelstillsatser uppgick till 39 730 euro[15].

3. Skydd för konsumenternas ekonomiska intressen

För att göra det enkelt att få tillgång till rättspraxis om konsumenternas rättigheter[16] har det nu skapats en databas om oskäliga avtalsvillkor[17]. Utgifterna för datainsamling, analys och IT-support i samband med detta uppgick till 902 689 euro. För en rapport till rådet och Europaparlamentet[18] gjordes en utvärdering av medlemsstaternas tillämpning av direktiv 98/6/EG om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (150 000 euro). Utgifterna för ett elektroniskt verktyg för snabbt informationsutbyte om vilseledande marknadsföring inom ramen för International Consumer Protection Enforcement Network uppgick till 79 515 euro.

En undersökning om avgifterna för gränsöverskridande betalningar i samband med banktjänster till privatpersoner och mindre företag – som genomfördes för att kontrollera att direktiv 97/5/EG[19] efterlevs – visade att avgifterna minskar, men att många banker inte uppfyller kraven på information till konsumenterna (550 000 euro). En undersökning bland långivare som erbjuder bostadslån om hur man har införlivat den frivilliga uppförandekoden för information vid bostadslån (Voluntary Code of Conduct on Pre-contractual Information for Home Loans) visade att koden i många fall inte efterlevs[20] (370 172 euro).

Under 2003 gjordes en undersökning om konsumenternas attityder till möjligheterna att få rättslig prövning (441 772 euro). Resultaten visade att de flesta konsumenter aldrig har några problem med varor och tjänster som de köper. Kännedomen om vilka möjligheter som finns att lösa tvister utan att behöva vända sig till domstol varierar mycket mellan olika länder[21]. Vid en workshop diskuterades anmälningskriterier och genomförandet av kommissionens rekommendationer 98/275/EG och 2001/310/EG om reglering av konsumenttvister utanför domstol (25 950 euro).

Det europeiska extrajudiciella nätverket (EEJ-Net) gör det enklare att få kontakt med organ som arbetar med reglering av konsumenttvister utanför domstol. Nationella kontaktpunkter inrättades i 15 medlemsstater, Norge och Island till en kostnad på nära 2 miljoner euro. Vid en utvärdering av nätverket (159 500 euro) kom man fram till att det finns starka skäl för fortsatt ekonomiskt stöd, men att tydligare mål bör ställas upp. I juni 2003 enades man om att EEJ-Net och nätverket med europeiska centrum för konsumentinformation bör slås ihop. En bedömning av vilka budgetkonsekvenser detta skulle få visade att konsumenterna skulle vinna på ett sådant nätverk och att det också skulle innebära avsevärda ekonomiska besparingar. När medel anslås bör detta dock baseras på behov och verksamhet. I december 2003 inledde man arbetet med att skapa ett gemensamt nätbaserat system för ärendehantering för nätverken (103 000 euro).

Utgifterna för undersökningar om konsumenternas attityder till finansiella tjänster uppgick till 1 168 068 euro. Resultaten[22] visade att konsumenterna känner sig ganska maktlösa och bekymrade när det gäller deras rättigheter. Kvalitativ forskning bekräftade att tillgången och efterfrågan på finansiella tjänster fortfarande är ganska begränsad mellan länderna. En undersökning om euron (500 000 euro) bekräftade att konsumenterna inte har några problem att använda den, men att man allmänt anser att euron lett till prishöjningar[23]. Utgifterna för en inventering och analys av förenklade eller standardiserade finansiella tjänster uppgick till 418 920 euro[24]. En inventering (150 000 euro) av medlemsstaternas skuldsaneringsåtgärder för konsumenter visade att utrymmet för åtgärder från EU:s sida är begränsat och att gränsöverskridande ärenden som gäller alltför hög skuldsättning är få.

Utgifterna för att utarbeta lagförslagen om otillbörliga affärsmetoder och administrativt och tillsynsrelaterat samarbete i frågor som rör konsumentskydd uppgick till omkring 1 miljon euro. I detta ingick en jämförande analys av den nationella lagstiftningen om otillbörliga affärsmetoder, en förhandsanalys av konsekvenserna av olika alternativ till harmonisering och undersökningar om konsumenternas och företagens attityder till handel över gränserna. Nationella experter och berörda parter träffades för att diskutera de viktigaste aspekterna av förslagen[25]. Stöd lämnades till arrangemang inom ramen för det grekiska ordförandeskapet där man diskuterade medlemsstaternas erfarenheter av tillsynen över att konsumentskyddsreglerna respekteras. En undersökning genomfördes (464 482 euro) om konsumenternas förtroende för handel över gränserna[26]. Ett index över konsumenttillfredsställelse togs fram (379 400 euro) till stöd för EU:s konsumentpolitik, så att man kan göra meningsfulla jämförelser mellan sektorer, medlemsstater och över tiden när det gäller hur nöjda konsumenterna är med varor och tjänster. En studie gjordes (173 835 euro) om priserna på konsumentvaror på den internationella marknaden[27]. En konsekvensanalys av handlingsplanen för konsumentpolitiken 1999-2001 (115 000 euro) utgjorde underlag för utformningen av politiken.

En undersökning genomfördes 2003 om konsumenternas förtroende för e-handel och för förtroendemärkning i samband med e-handel (381 416 euro)[28]. Ytterligare 145 400 euro användes för att undersöka användningen av förtroendemärken inom e-handeln och vad som kännetecknar en framgångsrik märkning. Bidrag gavs till en konferens under det irländska ordförandeskapet där man behandlade konsumenternas förtroende för Internet samt till en konferens under det italienska ordförandeskapet om framtidsplanerna för konsumentpolitiken.

Undersökningar om tjänster i allmänhetens intresse genomfördes under 2002-2003 med syftet att mäta konsumenternas tillfredsställelse i fråga om tillgång, pris, kvalitet, information, avtalsvillkor, kundservice och hur klagomål hanteras för ett antal olika tjänster, som bl.a. inkluderade mobiltelefoni, fast telefoni, elektricitet, gas och vatten, posttjänster, tätortstransporter och tågtrafik. De totala utgifterna för detta uppgick till 444 084 euro. En kvalitativ studie som gjordes 2003 för 690 567 euro gav mer information på detta område[29].

Utgifterna för att bidra till verksamhet på området avtalsrätt (studier, seminarier) uppgick till 266 000[30].

Rapporter beställdes dels om tillvaratagandet av konsumenternas intressen vid omarbetningen av koncentrationsförordningen och riktlinjerna om horisontella koncentrationer, dels om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och konsumenternas intressen[31].

4. Utbildning och information

Webbplatsen för GD Hälsa och konsumentskydd[32] omarbetades 2002-2003. I oktober 2003 noterades ett rekord på 2 774 321 besök på webbplatsen. En enkät bland besökarna visade att många var mycket nöjda med utformningen. Antalet prenumeranter på den dagliga e-posttjänsten ”What's New” ökade med 50 % under dessa två år. Nyhetsbrevet Consumer Voice[33] skickades ut regelbundet till över 10 000 prenumeranter. Utgifterna för teknisk support för webbplatsen, e-posttjänsten och nyhetsbrevet uppgick till omkring 1 miljon euro. Vidare användes 72 500 euro för utgivning av publikationer.

De nationella insatserna för utbildning om livsmedelssäkerhet avslutades i slutet av 2002. En utvärdering (200 000 euro) visade att merparten av insatserna hade varit relevanta för de nationella behoven och effektiva sett till resultaten, men ineffektiva i fråga om att öka medvetenheten om livsmedelssäkerhet och stimulera till offentlig debatt. Detta berodde främst på att budgetarna varit begränsade och att kvantifierade mål saknats. Utbildningsmaterialet ”Euron utan problem” för speciellt utsatta konsumenter bedömdes positivt i fråga om strategi, utformning och distribution[34].

Det gjordes en utvärdering av gemenskapens lagstiftning om livsmedelsmärkning och av konsumenternas behov och efterfrågan när det gäller märkning och information på livsmedel, i syfte att se om det krävs rättsliga eller andra justeringar (140 000 euro)[35].

Efter den europeiska tävlingen för unga konsumenter 2002 (574 500 euro) tog man 2003 fram skolkalendern Konsument i Europa i 560 000 exemplar med information om konsumenternas rättigheter. Utgifterna för detta uppgick till 1 250 000 euro. Syftet med utvecklingen av nätbaserade interaktiva utbildningsverktyg (825 000 euro) var att tillhandahålla undervisningsmaterial om konsumenternas rättigheter som ska kunna användas vid vuxenutbildning.

Nätverket för europeiska informationscentrum för konsumenter består av 15 centrum i 13 medlemsstater[36]. De informerar och hjälper konsumenter med klagomål som sträcker sig över nationsgränserna. EU:s bidrag till nätverket uppgick till nästan 5 miljoner euro under perioden 2002-2003. En utvärdering av nätverket 2003 (184 405 euro) visade att mindre än hälften av alla klagomål verkligen är ärenden som sträcker sig över nationsgränserna. Det rekommenderas i utvärderingen att tydligare mål bör ställas upp och att man bara bör handlägga ärenden av gränsöverskridande EU-karaktär. De ekonomiska anslagen bör i högre grad baseras på resultat och efterfrågan. När nätverket slås ihop med EEJ-Net kommer tjänsterna att bli effektivare och verksamheten mer kostnadseffektiv.

Workshopar med experter från konsumentorganisationerna anordnades för att behandla konsumentskyddsaspekter på gemenskapens kemikalielagstiftning[37]. Utgifterna för detta uppgick till 85 915 euro. Personal från konsumentorganisationerna utbildades i ledarskap, pr/lobbying och gemenskapens konsumentlagstiftning för att förbättra den organisatoriska kompetensen (280 223 euro). Omkring 160 000 euro användes dels till en databas som verktyg för att underlätta kontakterna med och mellan konsumentorganisationerna, dels till bidrag till seminarier om tillvaratagande av konsumenternas intressen som anordnades under det spanska ordförandeskapet.

5. Europeiska konsumentorganisationer

ANEC, den europeiska sammanslutningen för samordning av konsumenternas medverkan i standardiseringsarbetet, och den europeiska konsumentorganisationen BEUC fick stöd för driftkostnaderna under 2003 och 2004[38]. Den europeiska konsumentorganisationen AEC fick stöd under 2002, men visade sig inte bli någon stark företrädare för konsumenternas intressen på europeisk nivå.

6. Särskilda projekt

Under 2002 och 2003 samfinansierades totalt 44 särskilda projekt[39]. De främsta stödmottagarna var nationella konsumentorganisationer och andra icke-statliga organisationer. Antalet ansökningar, antalet godkända projekt och storleken totalt på beviljade medel har stabiliserats. Den genomsnittliga storleken på projekten minskade och de administrativa kostnaderna ökade (inkluderande omkring 50 000 euro för externa experter). En utvärdering av 97 särskilda projekt som finansierades under perioden 1999-2001 visade att man inom projekten har uppnått en mängd olika mål och multiplikatoreffekter, men att projekten framför allt har lett till ökade kunskaper bland projektledarna, offentligt erkännande och mer nätverksarbete. De eventuella effekterna för konsumenterna eller för konsumentskyddet var inte mätbara eller mycket begränsade. Det rekommenderas att man satsar mer på politiska mål på EU-nivå, ökar öppenheten och sprider projektresultaten bättre.

7. Sammanfattning

Utgifterna under 2002 och 2003 var mer politiskt inriktade än under perioden 1999-2001. Detta beror till stor del på att tydliga mål har ställts upp och att uppläggningen är mer konsekvent i strategin för konsumentpolitiken 2002-2006. Större vikt lades vid insatser för att bygga upp en kunskapsbas för det politiska arbetet. Insatserna för att öka effektiviteten hos de europeiska kontoren för konsumentinformation och det europeiska extrajudiciella nätverket ledde fram till ett beslut om att slå ihop dessa till en enda struktur och att i högre grad inrikta verksamheten på konsumentproblem som sträcker sig över nationsgränserna. Utvärderingar och kritiska bedömningar ledde till en nyinriktning av insatserna för information och utbildning. De kommer att utvärderas så att man kan fastställa om de leder till bättre resultat. De särskilda projekten verkar vara mer effektiva som ett sätt att understödja nationella konsumentorganisationer och andra icke-statliga organisationer än som ett politiskt verktyg. Det kan vara värt att ge högre prioritet åt nya instrument till stöd för konsumentorganisationerna, t.ex. kapacitetsuppbyggande insatser.

BILAGA

Tabell 1: Sammanlagda åtaganden som ingåtts under 2002-2003 enligt beslut 283/1999/EG, angivet i euro

2002 | 2003 |

Kommissionens åtgärder (artikel 2 a)* | 16 240 612 | 17 883 792 |

Europeiska organisationer (artikel 2 b) | 1 995 394 | 2 265 290 |

Särskilda projekt (artikel 2 c) | 2 748 841 | 2 794 705 |

Åtaganden totalt | 20 984 847 | 22 943 787 |

(* inklusive stöd till arrangemang inom ramen för ordförandeskapen och administrativa anslag)

[1] EGT L 34, 9.2.1999, s. 1.

[2] Se även KOM(2003)42 om genomförande och utvärdering av EU:s verksamhet till förmån för konsumenterna under perioden 1999-2001 inom den allmänna ram som inrättades genom beslut nr 283/1999/EG.

[3] Omkring 1 000 000 euro överfördes i november 2002 med budgetmyndighetens godkännande till annan gemenskapsverksamhet (budgetpost B5-304).

[4] Vetenskapliga kommittéer som inrättats genom kommissionens beslut 97/404/EG och beslut 97/579/EG. I maj 2003 överfördes arbetsuppgifter rörande livsmedelsrelaterade frågor till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

[5] Se http://europa.eu.int/comm/food/committees/scientific/index_en.htm

[6] Se http://europa.eu.int/comm/food/fvo/index_en.htm

[7] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_safe/prod_safe/chem_risks/index_en.htm

[8] Enligt kraven i förordning (EG) nr 1831/2003 om fodertillsatser, EUT L 268, 18.10.2003, s. 29-43.

[9] Resultaten finns på följande adress:http://europa.eu.int/comm/food/food/biosafety/bse/bse50_en.pdf

[10] Se de veckovisa översikterna på följande adresser: http://europa.eu.int/comm/food/food/rapidalert/index_en.htm och http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_safe/prod_safe/gpsd/rapex_en.htm

[11] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_safe/serv_safe/reports/index_en.htm

[12] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_safe/serv_safe/fire_safe/index_en.htm

[13] Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnenoch restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav,EGT L 125, 23.5.1996, s. 10-32.

[14] EGT L 43, 14.2.1997, s. 1-6.

[15] Kommer att finnas på följande adress: http://europa.eu.int/comm/food/food/chemicalsafety/additives/index_en.htm

[16] Direktiv 93/13/EEG, EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.

[17] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/safe_shop/unf_cont_terms/index_en.htm

[18] Kommer att offentliggöras på följande adress: http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/safe_shop/price_ind/index_en.htm

[19] EGT L 43, 14.2.1997, s. 25.

[20] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/fina_serv/loans/index_en.htm

[21] Resultaten finns på följande adress: http://europe.eu.int:comm:consumers:redress:reports_studies:index_en.htm

[22] Resultaten finns på följande adress:http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/fina_serv/cons_experiences/index_en.htm

[23] Resultaten finns på följande adress:http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/fina_serv/euro/index_en.htm

[24] Resultaten väntas under 2005.

[25] Resultaten finns på följande adresser: http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/safe_shop/fair_bus/green_papcomm/studies/index_en.htm och http://europa.eu.int/comm/consumers/topics/facts_en.htm

[26] Resultaten finns på följande adress: http://europa.eu.int/comm/consumers/topics/facts_en.htm

[27] Se http://europa.eu.int/comm/internal_market/score/docs/score13/score13-printed_en.pdf ochhttp://europa.eu.int/comm/internal_market/score/docs/score13/prices-paper_en.pdf

[28] Resultaten finns på följande adress: http://europa.eu.int/comm/consumers/topics/facts_en.htm

[29] Resultaten finns på följande adress: http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/serv_gen/cons_satisf/index_en.htm

[30] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_int/safe_shop/fair_bus_pract/cont_law/index_en.htm

[31] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/reports/reports_en.htm

[32] Se http://europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/index.htm

[33] Se http://europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/library/pub/index_en.html

[34] Utvärderingen av informationskampanjen ”Euron, en valuta för Europa” som riktade sig till medborgarna i Europa.

[35] Se http://europa.eu.int/comm/food/food/labellingnutrition/foodlabelling/comm_legisl_en.htm

[36] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/redress/compl/euroguichet/index_en.htm

[37] Se http://europa.eu.int/comm/consumers/cons_safe/prod_safe/chem_risks/index_en.htm

[38] Driftstödet uppgick, i enlighet med åtagandena från 2002-2003, till 939 065 euro och 1 172 790 euro till BEUC, 940 887 euro och 1 092 500 euro till ANEC och 75 442 euro till AEC.

[39] Av 54 ansökningar under 2002 godkändes 22 särskilda projekt, varav 20 fick stöd med ett belopp på totalt 2 748 841 euro. Av 65 ansökningar under 2003 fick 22 projekt stöd med ett belopp på totalt 2 794 705 euro.