52004DC0087

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Förslag till ett partnerskap mellan EU och Afrika till stöd för utvecklingen av bomullssektorn

1. Bomullssektorn

1.1. Utmaningar på världsmarknaden för bomull

Världsmarknaden för bomull står inför flera betydande utmaningar. Samtliga dessa berör även producenterna i utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, särskilt i Afrika. Bomull spelar en viktig roll i många länder i Afrika, både när det gäller ekonomin och utvecklingsinsatserna.

Denna allmänna översikt av läget och utvecklingstendenserna på världsmarknaden för bomull ger en ökad förståelse av de särskilda utmaningarna och läget för den afrikanska bomullssektorn och av hur denna sektor bör utvecklas.

Även om endast en begränsad del av världsproduktionen av bomull (ca 30 %) är föremål för handel på världsmarknaden är en del utvecklingsländer kraftigt beroende av denna vara. I t.ex. Benin, Burkina Faso, Mali och Tchad svarar bomull för mellan 30 och 40 % av exportinkomsterna. Väst- och Centralafrika svarar för ca 12 % av världsexporten av bomull och är en betydande aktör på världsmarknaden för bomull, även om regionen är långt mindre betydande än Förenta staterna som svarar för 30 % av världsmarknaden. Andra viktiga exportörer är Uzbekistan (13 %) och Australien (12 %). Kina som är den största såväl producenten som konsumenten av bomull exporterar dock endast vid enstaka tillfällen delar av sin produktion. Europeiska unionen är å andra sidan en betydande importör av bomull och ungefär en tredjedel av dess import kommer från Väst- och Centralafrika. Dessutom håller Sydostasien och Brasilien på att bli allt större importörer på grund av att deras textilindustrier växer. Den kommande liberaliseringen inom ramen för avtalet om textil- och konfektionsprodukter förväntas förstärka denna utveckling. Världsefterfrågan på bomull förväntas endast öka måttligt under det kommande årtiondet och följa befolkningsutvecklingen (1,8 % per år).

Bomullspriserna uppvisar precis som priserna för de flesta andra jordbruksråvaror en nedåtgående utveckling på lång sikt, samtidigt som de varierar kraftigt på kort sikt. Dessa varianter har i betydande orsakats av Kinas sporadiska närvaro på världsmarknaden, både när det gäller import och export. Detta visar att det finns ett behov av en närmare undersökning av världsmarknaden för att bättre förstå hur den styrs. Priserna för jordbruksråvaror avgörs av flera olika faktorer. Dessa är t.ex. storleken på efterfrågan som återspeglar förändringarna i den ekonomiska situationen för de viktigaste importörerna och substitutionseffekter från andra liknande produkter, storleken på utbudet som beror av råvarukedjestrukturerna, agroteknisk kapacitet och oförutsägbara lokala naturförhållanden samt storleken på lagren. Den långsiktiga nedåtgående trenden för bomullspriserna har varierat. Mellan 1960 och 1984 låg den på i genomsnitt 0,2 % per år och ökade därefter till 0,9 % per år mellan 1985 och 2002. Den är nära knuten till ökningar av produktiviteten, minskningar av produktionskostnaderna och konkurrensen från syntetfibrer.

Subventionsordningar i flera producentländer, särskilt i den industrialiserade världen, bidrar till det allmänna pristrycket nedåt på priserna. Förenta staterna och Europeiska unionen tillämpar olika slags bomullssubventioner och unionens producenter får endast en bråkdel av vad de amerikanska bomullsproducenterna får (0,8 miljarder euro i EU och 2,9 miljarder euro i Förenta staterna 2001-2002). På grund av subventionerna var de priser som betalades till de inhemska bomullsproducenterna 90 och 154 % högre än världsmarknadspriserna 2001/2002 i Förenta staterna respektive EU. Detta inverkar direkt på bomullsproduktionen i båda områdena. Till skillnad från Förenta staterna är EU en mindre aktör som endast svarar för 2 % av världsproduktionen. EU har därför endast ett marginellt inflytande på prisbildningen på världsmarknaden. Volymmässigt svarar EU dock för ca 70 % av exporten från Väst- och Centralafrika.

Priserna var särskilt låga säsongen 2001-2002, vilket i Väst- och Centralafrika där det inte finns något prisstöd lett till allvarliga problem för bomullssektorn. Priserna har under den senaste tiden på nytt ökat kraftigt, vilket illustrerar de dramatiska kortsiktiga prisfluktuationer som bomullsproducenterna har att hantera.

1.2. Förutsättningar och problem för den afrikanska bomullssektorn

Bomull är en viktig exportvara för ett antal afrikanska länder. Två till tre miljoner producenter och ungefär 15 miljoner personer är direkt eller indirekt beroende av bomullssektorn. Många av dem tillhör dessutom de fattigaste grupperna i samhället. Prisnivå och prisstabilitet är faktorer som direkt inverkar på deras försörjningsmöjligheter. De plötsliga prisfluktuationer som nyligen ägde rum visade hur sårbar den afrikanska bomullssektorn är.

Även om den bomull som produceras i Afrika allmänt sett är konkurrenskraftig, särskilt den från Väst- och Centralafrika, finns det utrymme för att stärka denna konkurrenskraft ytterligare. Den dynamiska nationella och internationella miljön rymmer dessutom betydande utmaningar som är avgörande för sektorns framtid. Bland de yttre faktorerna utgör såsom ovan angivits den långsiktiga prisnedgången och de betydande kortsiktiga prisfluktuationerna jämte den hårda internationella konkurrensen, vilken inrymmer handelssnedvridande subventioner, allvarliga problem som måste beaktas både på nationell och på internationell nivå. När det gäller utmaningarna på nationell nivå måste man i första hand komma till rätta med sektorns begränsade förmåga att visa flexibilitet vid förändringar i efterfrågan och med den långsamma takten i de tekniska innovationerna. Om man inte lyckas inse och ta itu med dessa problem på nationell och internationell nivå kan detta leda till en nedgång för sektorn. Detta skulle i sin tur få allvarliga konsekvenser i form av ökad fattigdom på landsbygden, ökad migration och risk för att stabiliteten i de bomullsberoende länderna äventyras.

Under förberedelserna inför Världshandelsorganisationens (WTO) ministerkonferens i Cancún uttryckte fyra väst- och centralafrikanska länder [1] sin oro i WTO rörande läget i respektive lands bomullssektor. Det initiativ som lades fram av dessa fyra länder har till syfte att inom ramen för Doha-utvecklingsagendan inrätta särskilda förhandlingar för bomull som är inriktade på två krav, nämligen inrättandet av en mekanism för att gradvis minska stödet till bomullsproduktionen tills det har avskaffats totalt och inrättandet av en övergångsmekanism som innebär att bomullsproducenterna i de minst utvecklade länderna fram till dess att allt stöd till bomullsproduktion avskaffats erbjuds ekonomisk ersättning för inkomstbortfallet och som utgör en integrerad del av de rättigheter och skyldigheter som följer av Doharundan [2]. Detta initiativ fick ett mycket positivt mottagande bland WTO:s medlemmar.

[1] Benin, Burkina Faso, Tchad och Mali.

[2] WTO:s dokument TN/AG/GEN/4 av den 16 maj 2003.

2. Mål för EU:s insatser

EU anser att de väst- och centralafrikanska ländernas oro över sin bomullssektor bör beaktas. Vid sitt möte den 17 november 2003 angav rådet att det erkände att detta är en fråga av yttersta vikt för dessa länder och uppmanade kommissionen att göra en grundlig undersökning av situationen och underrätta rådet om resultatet.

Med hänsyn till Europeiska unionens och dess medlemsstaters historiska förbindelser med bomullssektorn i Afrika, EU:s långvariga förbindelser med kontinenten genom de successiva Lomékonventionerna och därefter Cotonouavtalet och dess roll som en av de största internationella handelsparterna föreslår Europeiska kommissionen att unionen upprättar ett partnerskap med Afrika i syfte att stödja utvecklingen av bomullssektorn på ett samlat, strukturerat och hållbart sätt. Även om de fyra väst- och centralafrikanska länderna Benin, Burkina Faso, Mali och Tchad har varit ytterst aktiva på den internationella scenen när det gäller att fästa uppmärksamheten vid de utmaningar deras bomullssektorer står inför föreslår EU att partnerskapet skall omfatta ett samarbete med alla afrikanska AVS-länder för vilka bomull är ett viktigt inslag i ekonomin. Eftersom bomullssituationen och prioriteringarna kan skilja sig åt mellan länderna måste varje lands deltagande diskuteras och överensstämmas för sig.

För att bomullsinitiativet skall ge ett lyckat resultat måste det vara både realistiskt, samlat och omfatta åtgärder på alla tre nivåer, dvs. den internationella, den regionala och den nationella nivån. Förutom att det bör grunda sig på tidigare erfarenheter rörande samarbete och utgöra ett komplement till befintliga initiativ bör det även kunna hantera de nya utmaningar som sektorn står inför. Det är meningen att initiativet skall utgöra en del av lösningen på de problem som inverkar negativt på producenterna och sektorn i dess helhet på mikronivå och på de berörda ekonomierna på makronivå. Med hänsyn till vilka slags förändringar som är nödvändiga fordrar det föreslagna partnerskapet ett långsiktigt perspektiv, vilket inbegriper regelbundna utvärderingar för att säkerställa att det ständigt förblir relevant i en föränderlig omvärld.

För att göra det möjligt att lösa krisen i de afrikanska bomullsekonomierna på ett realistiskt, samlat och hållbart sätt har följande två mål fastställts för det föreslagna partnerskapet:

- Åstadkomma rättvisare handelsvillkor på världsmarknaden för bomull.

- Stödja de bomullsproducerande länderna och regionerna i Afrika.

Det sistnämnda målet går utöver de väst- och centralafrikanska ländernas WTO-anknutna begäran, men Europeiska kommissionen anser att båda de föreslagna målen är viktiga och utgör ett paket som kommer att hjälpa oss att uppnå en samlad lösning på frågan. För övrigt är det endast möjligt att uppnå en förändring av de internationella marknadsvillkoren genom WTO-förhandlingar på medellång sikt. För att kunna befästa och förbättra situationen krävs det således att man samtidigt inför ytterligare, mer kortsiktiga, åtgärder. För att länderna ska kunna tillgodogöra sig förbättrade internationella handelsvillkor måste de dessutom lösa de aktuella problemen inom sina bomullssektorer.

Detta förslag är en praktisk tillämpning av de principer och analyser som läggs fram i kommissionens samtidigt antagna meddelande rörande råvarukedjor i jordbruket, beroende och fattigdom samt handlingsplanen för EU. I detta sammanhang tjänar detta förslag om bomull till att inrikta kommissionens, medlemsstaternas, andra viktiga givares (Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF), relevanta FN-organ) och, framförallt, de berörda ländernas insatser på en rad tillvägagångssätt och åtgärder som har till syfte att lösa bomullssektorns problem.

3. Kort beskrivning av partnerskapet till förmån för bomullsekonomierna i Afrika

3.1. Åstadkomma rättvisare handelsvillkor på världsmarknaden för bomull

3.1.1. Åtgärder inom ramen för WTO:s jordbruksförhandlingar

Europeiska kommissionen förespråkar en effektiv och särskild lösning inom ramen för WTO:s jordbruksförhandlingar. Endast inom denna ram kan alla WTO-medlemmar förhandla utifrån sina egna intressen, vilket främjar en avvägd lösning som är fullt tillfredsställande för bomullsfrågan.

Bomullsfrågan kommer inte att få mindre enskild uppmärksamhet bara för att den införlivas i jordbruksförhandlingarna. Kommissionen anser tvärtom att detta kan leda till att bomullsförhandlingarna får den uppmärksamhet de förtjänar och till att det när så är nödvändigt går att fastställa särskilda tidsfrister för genomförandet av förhandlingsresultaten.

Kommissionen ställer sig inte bakom den metod med ekonomisk ersättning som föreslagits av Benin, Burkina Faso, Mali och Tchad i WTO, eftersom denna inte är förenlig med WTO:s bestämmelser. Kommissionen föreslår däremot en samlad uppsättning initiativ som rör marknadstillträde, exportkonkurrens och interna stöd.

3.1.2. Marknadstillträde

Förbättrat marknadstillträde utgör stommen i varje handelsrelaterat åtgärdspaket. Utan obegränsat och fullständigt marknadstillträde till alla större marknader har bomullsproduktionen i Afrika endast begränsade möjligheter, både nu och i framtiden. Europeiska kommissionen anser att alla i-länder minst bör åta sig att följa det exempel som kommissionen ger i sitt initiativ "Allt utom vapen" och till fullo öppna sina marknader för alla produkter, inbegripet bomull och bomullsbaserade produkter, från alla minst utvecklade länder. EU är en av de mest betydande importörerna av afrikansk bomull. Det råder således ingen tvivel om att ett framtida öppnande av andra viktiga i-landsmarknader för de minst utvecklade länderna och andra kommer att innebära betydande nya marknadsmöjligheter för de länder som producerar och exporterar bomull.

Dessutom bör hänsyn tas till att de marknader som uppvisar den mest dynamiska tillväxten i dag återfinns bland de mer utvecklade u-länderna. Länder i Sydostasien håller t.ex. på att bli allt större bomullsimportörer. Ett bidrag från dessa länder är därför också av yttersta vikt och de bör som minst ge obegränsat tillträde för bomull från de minst utvecklade länderna..

Tulleskalering, dvs. att tullsatsen ökar i takt med behandlingsgraden, försvårar ytterligare utvecklingen av industribehandlingskedjor i de råvaruproducerande länderna. Tulleskalering inverkar således negativt på möjligheterna att utveckla en textilindustri som använder sig av lokalt producerad bomull. Även om EU inom ramen för sin ordning med förmånstullar beviljat obegränsat marknadstillträde för alla textilprodukter och därtill relaterade produkter från AVS-länderna förekommer tulleskalering fortfarande på andra viktiga marknader. Europeiska kommissionen kommer att stödja åtgärder som har till syfte att lösa problemet inom ramen för relevanta marknadstillträdesförhandlingar för andra produkter än jordbruksprodukter. Samtidigt kan den allmänna liberaliseringen inom ramen för WTO undergräva förmånstullarna för de bomullsproducerande utvecklingsländerna. I det fall detta skulle leda till problem för de afrikanska länderna kommer Europeiska kommissionen att skänka sitt stöd åt att frågan tas upp i förhandlingarna.

3.1.3. Exportkonkurrens

Om mäktiga konkurrenter ger exportsubventioner kan detta inverka negativt på konkurrenskraften för produkter från utvecklingsländerna, såsom t.ex. afrikansk bomull, och försämra deras konkurrenskraft på exportmarknaderna. Alla slags exportsubventioner för bomull måste tas upp vid WTO-förhandlingar om minskningen av dessa subventioner, oavsett om de är direkta och således lätt urskiljbara eller om de tas ut indirekt inom ramen för andra mekanismer såsom t.ex. subventionerade exportsubventioner. I motsats till andra viktiga bomullsproducenter, t.ex. Förenta staterna, tillämpar inte Europeiska unionen några former av exportkrediter för bomull. Kommissionen anser att alla dessa subventioner måste avskaffas för produkter såsom bomull, som är av intresse för utvecklingsländerna. Den kommer att verka för detta mål inom ramen för utvecklingsagendan från Doha i syfte att skapa så rättvisa villkor som möjligt för de afrikanska bomullsexportörerna.

3.1.4. Interna stöd

När det gäller interna stöd till sektorn kan subventioner som är knutna till produktionen ha en snedvridande effekt på marknaden, eftersom de kan leda till ökad produktion och export. Detta kan i sin tur komma att inverka negativt på de producenter i fattigare länder vars stödnivåer inte är lika höga. För att ett åtgärdspaket till förmån för de afrikanska bomullsproducenterna skall vara effektivt bör det således även vara inriktat på att åstadkomma en betydande sänkning av de delar av de inhemska bomullsstöden som är marknads- och handelsnedvridande. Europeiska kommissionen avser att verka för att detta mål uppnås i jordbruksförhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha.

Såsom tidigare nämnts svarar EU endast för 2 % av världsproduktionen av bomull och har följaktligen endast ett marginellt inflytande på prisbildningen på världsmarknaden. För att minska alla eventuella verkningar föreslog Europeiska kommissionen dock nyligen att 60 % av dess interna stöd skulle frikopplas från produktionen, dvs. att det omvandlas till ett direkt inkomststöd till lantbrukarna som är frikopplat från produktionen. Europeiska kommissionen uppmanar rådet och Europaparlamentet att ge sitt fulla stöd till de föreslagna åtgärderna så att de kan godkännas så snabbt som möjligt och genomföras på ett korrekt sätt. Inom ramen för utvecklingsagendan från Doha kommer Europeiska kommissionen att verka för att de bland de viktigaste bomullsproducenterna som för närvarande tillämpar produktionssnedvridande stöd förbinder sig att genomföra reformer liknande dem som genomförts av EU.

Dessutom kommer Europeiska kommissionen att införa en mekanism så att den kan övervaka verkningarna av sina subventionsordningar och reformåtgärder med avseende på produktion och handel med bomull och uppmanar alla större aktörer på bomullsmarknaden som tillämpar interna stöd att följa denna idé. Detta kommer att bidra till ökad öppenhet och insyn när det gäller eventuella verkningar på världsmarknaden och handeln och göra det enklare att bedöma om det finns behov av ytterligare reformer.

3.1.5. Handelsrelaterat tekniskt bistånd - hjälp till bomullsproducerande utvecklingsländer att försvara sina intressen

Det är naturligtvis viktigt att hjälpa de afrikanska länderna att fastsälla, framlägga och försvara sina intressen på bomullsområdet i samband med multilaterala handelsförhandlingar. Kommissionen avser därför anslå nödvändiga resurser för detta ändamål. För närvarande kan handelsrelaterat tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad finansieras med medel från anslaget på 10 miljoner euro för stöd inom ramen för WTO och anslaget på 20 miljoner euro för stöd inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap. Dessutom har ett nytt anslag på 50 miljoner euro för handelsrelaterat bistånd nyligen godkänts och detta kan även användas för detta ändamål. Även olika åtgärder som vidtagits av EU:s medlemsstater har bidragit till, och kommer att fortsätta att bidra till, att förstärka de afrikanska bommullsproducerande ländernas handelsrelaterade kapacitet.

3.2. Stöd till de bomullsproducerande länderna och regionerna i Afrika

Såsom beskrivits i kommissionens meddelande rörande råvarukedjor i jordbruket, beroende och fattigdom bör det övergripande målet för varje plan som har till syfte att stödja de råvaruberoende utvecklingsländerna vara att förbättra producenternas inkomster och minska riskerna för inkomstbortfall, både på producent - och makronivå. De viktigaste åtgärderna för att uppnå detta ändamål är utarbetandet av nationella och internationella råvarustrategier, hantering av den långsiktiga prisnedgången och råvarurisker, anskaffning av finansiering, diversifiering bort från traditionella råvaror, integration med de internationella handelssystemen och främjandet av hållbar företagspraxis och hållbara investeringar i råvaruberoende utvecklingsländer.

3.2.1. Befästande av de afrikanska bomullsekonomiernas konkurrenskraft

3.2.1.1. De viktigaste inslagen i stödet till de bomullsproducerade regionerna

Förbättrade förhållanden i de afrikanska bomullsekonomierna ingår i ett bredare utvecklingsperspektiv och bör således förankras i de berörda ländernas och regionernas utvecklingsplaner (och knytas till fattigdomsbekämpningen och den därmed sammanhängande strategin för fattigdomsbekämpning). I detta sammanhang är det viktigt att de berörda länderna har egenansvar för varje program för att förstärka bomullssektorn.

De viktigaste målen för ett sådant program anges nedan. De är mer eller mindre tillämpliga i olika länder och regioner beroende på deras särskilda förutsättningar. De är inte nödvändigtvis heltäckande och bör anpassas på nationell nivå. Särskilt när det gäller tidsplaneringen, kan prioriteringarna variera i förhållande till hur långt länderna kommit i genomförandet av de sektorsreformer som de flesta av dem inlett.

- Bomullsodlande regioner och länder: aktualisera och aktivt främja genomförandet av samlade strategier för en hållbar utveckling i bomullsområdena. Detta förutsätter en översyn av den mer allmänna ramen för regional och lokal utveckling, med hänsyn tagen till miljöfrågor, sociala frågor och sjuk- och hälsovårdsfrågor. Lämplig infrastruktur, decentraliserad förvaltning och förstärkt styre på alla nivåer utgör viktiga delar i denna ram. .

Eftersom den landsbygdsekonomi som bomullssektorn ingår i i vissa fall är sårbar på grund av ett överdrivet beroende av en enda råvara bör en samlad strategi för utveckling av sådana regioner omfatta stöd till en diversifiering bort från bomullssektorn på medellång och lång sikt. Diversifieringsalternativ som kan bidra till att minska fattigdomen skulle t.ex. kunna handla om både stapelgrödor och nya eller mer traditionella avsalugrödor som kan komplettera bomullsproduktionen. Stöd till diversifiering kan ske bl.a. i form av stöd till den privata sektorn, tekniska innovationer och utveckling av strategier på regeringsnivå.

- Politik och institutionell miljö på bomullsområdet (på regional nivå inom länderna, på nationell och på regional nivå): stärka utvecklingen av en politik och institutioner på bomullsområdet som möjliggör sektorsreformer som bl.a. har till syfte att tillvarata lantbrukarnas intressen och främja utvecklingen av den privata sektorn, samtidigt som den offentliga sektorn deltar på ett kompletterande sätt. Politiken på olika områden (bl.a. prispolitiken) bör grunda sig på en grundlig kännedom om sektorn och de nationella särdragen. Det är allmänt erkänt att det skulle leda till stora effektivitetsvinster om de institutionella flaskhalsar som finns i bomullssektorn i flera länder togs bort. Detta gäller institutioner på alla nivåer i kedjan (starka producentorganisationer, en effektiv industrisektor, riktade offentliga insatser) samt, på en mer allmän nivå, välfungerande arbetsmarknadsinstitutioner. För att det skall vara möjligt att förse sektorn med grundläggande tjänster (finansiering, rådgivning, insatsvaror, saluföring) behövs det en ändamålsenlig institutionell struktur. Branschorganisationer företräder alla led i kedjan som är viktiga för utvecklingen av sektorn. Deras verksamhet bör därför stärkas.

- Bomullskedjan: främja investeringar i åtgärder för att integrera kedjan. Detta omfattar utveckling av vertikal diversifiering och industriell bearbetning för att öka mervärdet för bomullsprodukter från Afrika, samtidigt som man säkerställer en rimlig fördelning av nyttan härav över hela kedjan. Möjligheterna till att öka mervärdet skall undersökas och utvecklas på regional nivå och grunda sig på ländernas komparativa fördelar. Hänsyn bör även tas till utvecklingen av den internationella handelsmiljön för textilprodukter och man bör inrikta sig på vissa regionala marknader och exportmarknader. Även när det gäller särskilda marknader (t.ex. organisk bomull och rättvisemärkt bomull) som ger möjlighet till att skapa mervärde på bomullsmarknaden bör hela kedjan beaktas.

- Bomullsproducenterna: främja tekniska innovationer och anpassningar i den afrikanska bomullssektorn, även i småjordbruken. För att det skall vara möjligt att upprätthålla konkurrenskraften fordras det att man liksom de större internationella producenterna minskar produktionskostnaden, begränsar miljöverkningarna och förbättrar kvaliteten på produktionen och arbetet. Utvecklingen av särskilda produkter som t.ex. organisk bomull och rättvisemärkt bomull fordrar dessutom särskild teknisk kompetens och ledarskapsförmåga. I detta sammanhang är forskning viktig, liksom ändringar i lagstiftningen, utbildning och ett effektivt tillhandahållande av tjänster och effektiva leveranser av insatsvaror till producenterna.

- Världsmarknaden för bomull: främja befästandet av den afrikanska bomullens marknadsandelar på världsmarknaden, särskilt genom kvalitetserkännande. Detta innebär bl.a. åtskillnad mellan olika fiberkvaliteter, stöd till införandet av ett allmänt klassificeringssystem för bomull, med deltagande av den afrikanska bomullssektorn, och till uppbyggnaden av kapacitet att genomföra en sådan ordning i Afrika.

3.2.1.2. Utnyttjande av avtalen om ekonomiskt partnerskap för utveckling av bomullsekonomierna

EU förhandlar för närvarande med AVS-regionen om ingående av avtal om ekonomiskt partnerskap. Dessa förhandlingar har till syfte att få handeln att främja utvecklingen och utgör således ett idealiskt tillfälle att stödja utvecklingen av bomullssektorn. I avtalen om ekonomiskt partnerskap kopplas frågor om marknadstillträde till bestämmelser på alla relevanta handelsrelaterade områden, regional integration och kompletterande utvecklingsbiståndsåtgärder. Eftersom bomull och textilprodukter från AVS redan har fullständigt marknadstillträde till EU kan inte avtalen om ekonomiskt partnerskap medföra några ytterligare möjligheter i detta avseende, även om de kan leda till ett ökat marknadstillträde för andra produkter, vilket bör gynna en diversifiering. När det gäller handelsrelaterade områden och regional integration kan avtalen om ekonomiskt partnerskap bidra till att främja bomullssektorns konkurrenskraft och förbättra dess framtidsutsikter.

Man kommer således att ägna uppmärksamheten åt att finna och ena sig om lämpliga lösningar när det gäller underlättande av handeln och investeringsklausuler. Kustlösa bomullsproducerande länder gynnas t.ex. av regionala transiteringslösningar i samband med ordningar för underlättande av handeln, under det att ökad förutsägbarhet och trovärdighet när det gäller skydd av investeringar jämte harmoniserade regionala marknader kommer att bidra till att locka till sig direkta investeringar, både utländska och lokala. Man planerar att med hjälp av de regionala förberedande arbetsgruppernas mekanism sammankoppla och stödja det faktiska införandet och genomförandet av dessa bestämmelser inom ramen för utvecklingsbiståndsåtgärder.

3.2.2. Utarbetande av en ram för att mildra verkningarna av prissvängningar

Problemen för bomullsproducenter och bomullsberoende ekonomier. Det föreslagna partnerskapet som har till syfte att stödja utvecklingen av bomullssektorn, skall således utgöra en innovativ grund för att lösa detta problem, särskilt genom följande åtgärder:

- Stöd till marknadsbaserade mekanismer för att hantera den risk för inkomstbortfall som bomullsproducenterna löper, bl.a. med hjälp av rensningsföretagen. I första hand gäller detta ett stöd till kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd och hänsyn bör tas till erfarenheterna från Världsbankens initiativ för hantering av råvaruprisrisker som har till syfte att sammanföra potentiella köpare av riskinstrumenten med tillhandahållarna av dessa på världsmarknaden och är särskilt inriktat på råvaror som har ett tydligt samband med fattigdomsbekämpningen. För det andra kan t.ex. möjligheterna till en regional försäkringsfond till stöd för de marknadsbaserade instrumenten utforskas.

- Uppmuntran till de internationella finansiella instituten (IMF, Världsbanken osv.) att införa bestämmelser för att hantera råvaruprischocker i sina befintliga mekanismer (t.ex. fonden för fattigdomsbekämpning och tillväxt, anslaget för strategin för fattigdomsbekämpning och utjämningsfinansieringsmekansimen). De bör även överväga att använda det slags möjligheter som ingår i initiativet för skuldlättnader för kraftigt skuldtyngda fattiga länder, nämligen ytterligare skuldlättnader vid externa chocker som leder till försämrade exportinkomster.

- Översyn av FLEX-instrumentet i syfte att underlätta AVS-ländernas tillträde till denna mekanism som ger stöd till de nationella budgetarna vid betydande inkomstbortfall i statsbudgeten till följd av minskade exportinkomster. Kommissionen har för avsikt att lämna ett förslag till AVS-EG ministerrådet under maj månad 2004 om de ändringar av bilaga II till Cotonouavtalet som är nödvändiga för att det skall vara möjligt att tillämpa de nya villkoren på fall som hänför sig till 2003.

4. Genomförande och finansieringskällor

Fastställandet av partnerskapets räckvidd och åtgärder kommer att kräva insatser från medlemsstaternas och särskilt de berörda bomullsproducerande länderna i Afrika själva. Kommissionen kommer att fästa särskild vikt vid samordningen av sina egna, medlemsstaternas och andra aktörers (t.ex. IMF och Världsbanken) åtgärder för att uppnå synergieffekter och komplementaritet. Man kommer att hålla de samråd och genomföra de samordningsåtgärder som är nödvändiga för detta ändamål. Bl.a. avser Europeiska kommissionen att anordna ett seminarium om dessa frågor för alla intressenter och berörda medlemsstater under första halvåret 2004.

Som ett konkret steg i riktning mot ett genomförande av detta program, särskilt när det gäller utvecklingsbiståndsdelen, föreslår Europeiska kommissionen inrättandet av en bomullsarbetsgrupp för de berörda regionerna som består av företrädare för ländernas regeringar, kommissionen och andra berörda och som har till uppgift att diskutera, främja och samordna åtgärder mot bakgrund av pågående processer och åtgärder. Dessa arbetsgrupper kan sammanträda i undergrupper till de regionala förberedande arbetsgrupper som för närvarande håller på att inrättas i de olika AVS-regionerna i syfte att sammankoppla avtalen om ekonomiskt partnerskap med utvecklingsbiståndet.

Eftersom detta initiativ har formen av ett partnerskap mellan EU och de berörda länderna och regionerna i Afrika är gemensamma åtgärder till förmån för bomullssektorn av avgörande betydelse. Detta innebär att de berörda länderna skall ge konkret uttryck för sin vilja att utveckla sin bomullssektor, särskilt genom sin nationella politik, sina budgetanslag och sin programplanering.

När det gäller finansieringen av stödet till den afrikanska bomullen förfogar partnerskapet över redan befintliga viktiga instrument och mekanismer. Det är möjligt att tillsammans med de berörda länderna fatta beslut om att omvandla dessa till stöd till de bomullsproducerande regionerna. När det gäller behovet av direkt handelsrelaterat bistånd till bomullssektorn (samråd, intagande av ståndpunkt, rådgivning, förhandlingar osv.) finns såsom tidigare nämnts anslaget på 10 miljoner euro för stöd inom ramen för WTO, anslaget på 20 miljoner euro för stöd inom ramen för avtalen om ekonomiskt samarbete och det nya anslaget på 50 miljoner euro för handelsrelaterat bistånd.

När det gäller mer allmänt utvecklingsstöd till bomullssektorn kan man använda sig av befintliga medel från de nationella och regionala vägledande programmen inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Halvtidsöversynen av de olika landsstrategierna och programplanerade anslagen inom ramen för AVS kommer att äga rum under 2004. Den utgör ett gott tillfälle för de berörda länderna att, i partnerskap med Europeiska kommissionen, se över de nuvarande prioriteringarna för finansieringen (inom ramen för "A-anslaget") och att om så är nödvändigt i ökad utsträckning prioritera bomullsrelaterade områden, t.ex. jordbruk och landsbygdsutveckling, med beaktande av att det totala anslaget för särskilt resultatpresterande länder kommer att ökas. Skulle dessa medel inte vara tillräckliga finns det ytterligare en möjlighet utöver FLEX-instrumentet, nämligen det ytterligare anslag för oförutsedda behov som tilldelats varje land ("B-anslaget"). Villkoren för utnyttjandet av denna möjlighet har ännu inte fastställts och godkänts.

På regional nivå kan anslagen inom ramen för de regionala vägledande programmen för regional integration och handel, som anses vara särskilt viktiga områden, användas till bomullssektorn. Detta kan ske bl.a. i nära samordning med närstående verksamhet inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap och naturligtvis även de nationella åtgärderna. Kommissionen avser att föreslå att det anslås ytterligare medel till bomullssektorn inom ramen för anslaget till samarbete mellan AVS-länderna.

När det gäller prissvängningar kommer den planerade översynen av villkoren för tillämpning av FLEX-mekanismen att leda till ytterligare budgetstöd för att hjälpa länder med inkomstbortfall i statsbudgeten till följd av minskade exportinkomster.

De bidrag som är att vänta från medlemsstaterna och andra givare kommer också att ingå i samordningen.

Bilaga: Fakta och siffror om världshandeln med bomull

>Plats för tabell>

Källa: Foreign Agriculture Service (FAS)-online

Betydelsen av bomull för Väst- och Centralafrika

* 2001/2002 producerade Väst- och Centralafrika 1,1 miljoner ton (dvs. 5,1 % av världsproduktionen) och exporterade 801 000 ton bomull (dvs. 12,7 % av världshandeln).

* Under perioden 1998-1999 utgjordes 30 % av Malis totala export av bomull. Motsvarande siffror för Benin, Tchad och Burkina Faso var 40 %, 33 % respektive 44 %.

EU-marknaden

* 2001/2002 svarade EU: för 2,6 % av världsproduktionen och 4,7 % av världsexporten av bomull.

* EU är nettoimportör av bomull och världens största importör av bomull. År 2002 omkring en tredjedel av dess import kom från Väst- och Centralafrika.

* Mellan 20 och 80 % av bomullsexporten från Mali, Benin, Burkina Faso och Tchad går till EU.