52003DC0748

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Att förbereda deltagande av länderna på västra Balkan i gemenskapens program och organ

1. Inledning

I Thessaloniki-agendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration, som godkändes av Europeiska rådet den 20 juni 2003, fastställs att "gemenskapsprogram kommer att öppnas för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen i enlighet med riktlinjerna för kandidatländernas deltagande" och att "länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen skulle kunna tillåtas att delta i gemenskapsorgan på liknande sätt som kandidatländerna".

Europeiska gemenskapen har skaffat sig en betydande erfarenhet när det gäller öppnandet av gemenskapsprogram för de associerade länderna i Europa, eftersom den har gjort detta både för kandidatländerna [1] och för de länder som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I Agenda 2000 konstaterades att de central- och östeuropeiska ländernas deltagande i programmen för genomförande av gemenskapslagstiftningen "skulle utgöra en nyttig förberedelse inför anslutningen genom att kandidatländerna och deras medborgare blir bekanta med unionens politik och arbetsmetoder", och att det skulle vara ett sätt att förbättra deras förmåga inte bara att införliva gemenskapslagstiftningen utan också att tillämpa den. Det är emellertid inte fråga om ett instrument som är avsett endast för den slutliga förberedelsen inför anslutningen. Såsom framgår av exemplet med EES-länderna har deltagandet i gemenskapsprogrammen även fördelar för de länder som sannolikt kommer att förbli associerade länder under en lång eller obestämd tid (t.ex. Norge och Island). Ett sådant deltagande kan framför allt främja lönsamma erfarenhetsutbyten, i synnerhet i de fall där ett alleuropeiskt tillvägagångssätt är viktigt.

[1] För kandidatländernas vidkommande framfördes själva tanken om en anslutning till gemenskapsprogrammen redan vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn (juni 1993). Arbetet med att omsätta denna tanke i praktiken inleddes 1997. Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg (december 1997) gjordes den till ett instrument inom ramen för strategin inför anslutningen. I ett meddelande från kommissionen till rådet av den 20 december 1999, som rörde de 13 kandidatländerna, föreslog kommissionen nya riktlinjer för att befästa detta instrument, utvidga det till att omfatta Cypern, Malta och Turkiet, samt för att förenkla de gällande förfarandena. För ytterligare upplysningar se sidorna om Europas utvidgning på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/enlargement/pas/ ocp/index.htm

Ett jämförbart tillvägagångssätt bör användas när det gäller länderna på västra Balkan, eftersom samtliga länder i stabiliserings- och associeringsprocessen inom kort eller på sikt kommer att bli associerade länder (genom stabiliserings- och associeringsavtal) och är erkända som tänkbara kandidatländer. Genom sitt deltagande i vissa gemenskapsprogram och i arbetet i vissa gemenskapsorgan blir de såväl symboliskt som konkret och operativt starkare förankrade i EU. Därigenom kommer deras ansträngningar på vägen mot en europeisk integration att kunna stödjas genom att en överföring av sakkunskap och goda tillvägagångssätt underlättas, särskilt på de områden av regelverket som är av central betydelse för genomförandet av reformer i länderna på västra Balkan.

I Thessaloniki-agendan drogs riktlinjerna för genomförandet av detta beslut [2] upp och kommissionen fick i uppdrag att utarbeta "specifika förslag för detta ändamål, även utkast till ramavtal för öppnandet av gemenskapsprogram, med beaktande av varje enskilt lands specifika behov och möjligheter, också finansiella begränsningar (Cardsbidrag och nationell finansiering), och den administrativa kapacitet som krävs". Kommissionen lägger med detta meddelande fram ett förslag för rådet med riktlinjer för hur de fem länder på västra Balkan som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen [3] skall kunna delta i gemenskapens program och organ. För att hänsyn skall kunna tas till dessa länders behov och prioriteringar rekommenderas ett gradvis utvidgat och selektivt tillvägagångssätt.

[2] Gemenskapsprogrammen kommer att öppnas "på grundval av ramavtal som skall undertecknas mellan gemenskapen och de enskilda länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen; som förberedelse inför ett principiellt öppnande av sådana program kommer kommissionen att gradvis genomföra dem genom att besluta om vilka specifika program som i varje enskilt fall skall öppnas enligt överenskommelse med respektive land om villkoren (genom att samförståndsavtal ingås). ... Prioriterade områden för öppnandet av gemenskapsprogram skulle kunna omfatta teoretisk och yrkesinriktad utbildning, kultur, forskning, energi, miljö, det civila samhället, SMF-stöd och samordning av bedrägeribekämpningen."

[3] Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro.

Detta meddelande svarar också mot en önskan att förklara en ganska komplicerad process, framför allt för de myndigheter och den allmänhet som berörs i de länder som omfattas av stabiliserings- och associeringsprocessen, dvs. att lägga fram de riktlinjer och metoder som har fastställts samt redogöra för tidsplanen och de förvaltningsmässiga och ekonomiska verkningarna. Slutligen bör det påpekas att när de fem länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen inleder sitt gradvisa deltagande sker detta mot en ny bakgrund när det gäller gemenskapsprogrammens öppnande för de associerade länderna i Europa, eftersom de tio anslutande länderna samtidigt ändrar sin status i fråga om gemenskapsprogrammen när de den 1 maj 2004 ansluter sig till EU. Det är alltså fråga om en viktig etapp som motiverar en uppföljning av det tidigare meddelandet från december 1999.

2. gradvist och selektivt genomförande av ländernas på västra balkan deltagande i gemenskapsprogrammen

2.1. Beskrivning av gemenskapsprogrammen

Gemenskapsprogrammen [4] är stödinstrument för Europeiska unionens interna politik. Det är således fråga om särskilt utformade handlingsprogram för att stödja EU:s och dess medlemsstaters egna mål, vilka finansieras genom interna budgetposter.

[4] En fullständig förteckning över de gemenskapsprogram som står öppna för kandidatländerna återfinns på följande adress: http://europa.eu.int/comm/enlargement/pas/ ocp/programmes/

Anslagen från dessa budgetposter får endast användas för att finansiera gemenskapsmedborgares deltagande i ett program, och en förutsättning för att kandidatländerna (och i framtiden även länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen) skall få delta har därför varit att de betalar ett bidrag till gemenskapens budget motsvarande de beräknade kostnaderna för sina medborgares deltagande. Eftersom målen och prioriteringarna i ett visst gemenskapsprogram kan skilja sig ganska mycket från de prioriteringar och behov som ett land i stabiliserings- och associeringsprocessen har bör därför ett gradvis ökande och selektivt deltagande prioriteras.

Det bör för övrigt påpekas att det finns internationella program och gemenskapsprogram med externa komponenter, som länderna i västra Balkan redan omfattas av, bl.a. Tempusprogrammet (rörlighet och stöd på det högre utbildningsområdet), den del av Lifeprogrammet [5] som rör tredjeland eller åtgärdsprogrammet till förmån för icke-statliga organisationer på miljöområdet, vilka får medel från de externa budgetposterna. Den internationella komponenten i det sjätte ramprogrammet för forskning är öppen för länderna på västra Balkan, men finansieras över den interna budgeten. Även programmet Ungdom finansieras över den interna budgeten, men samarbete med tredjeland är möjligt på specifika villkor, även för de västra Balkanländerna.

[5] Programmet Life - Tredjeland är i princip öppet för deltagande av de länder som gränsar till Adriatiska havet, eftersom Medelhavsområdet och Östersjön är prioriterade områden.

Öppnandet av gemenskapsprogrammen rör inte instrumenten ISPA, Interreg, Phare och Sapard.

2.2. De viktigaste etapperna i förfarandet

Ingående av bilaterala ramavtal

Deltagande i programmen baserades för de central- och östeuropeiska ländernas del på Europaavtalen, men för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen måste det fastställas en rättslig ram för deltagandet i gemenskapsprogrammen, som inte förutsätter att ett stabiliserings- och associeringsavtal har trätt i kraft [6]. När det gäller länderna på västra Balkan bör därför samma tillvägagångssätt tillämpas som för Cypern, Malta och Turkiet, med vilka Europeiska gemenskapen har ingått ramavtal, eftersom det inte finns några bestämmelser om gemenskapsprogrammen i ländernas associeringsavtal [7].

[6] De båda stabiliserings- och associeringsavtal som redan ingåtts med Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, men som ännu inte trätt i kraft, innehåller för övrigt inte några bestämmelser om deltagande i programmen; förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal pågår med Albanien liksom genomförbarhetstudier för att fastställa om förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal kan inledas med Bosnien och Hercegovina och med Serbien och Montenegro.

[7] När det gäller de central- och östeuropeiska länderna tillämpades ett annat tillvägagångssätt, eftersom principen om deltagande i gemenskapsprogrammen redan angavs i Europaavtalen och associeringsråden därför hade befogenhet att genom rambeslut fastställa regler och allmänna villkor för deltagande i gemenskapsprogrammen.

Kommissionen kommer redan i början av 2004 att för rådet lägga fram ett utkast till rekommendation till förhandlingsdirektiv om ett sådant ramavtal med vart och ett av de fem länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen. För att fysiska och juridiska personer från Kosovo skall få tillträde till programmen kommer det att inrättas en passande ordning som tar hänsyn till den särskilda situationen i Kosovo [8].

[8] Enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244.

Dessa ramavtal kommer att ingås i enlighet med artikel 300 i EG-fördraget och med hänvisning till den interna rättsliga grunden för de olika gemenskapsprogrammen. I ramavtalen kommer de allmänna principerna för varje lands deltagande i gemenskapsprogrammen att fastställas, bl.a. kraven på administrativ och finansiell förmåga, inbegripet bestämmelser om finansiell kontroll. Målet är att ramavtalen skall kunna ingås före utgången av 2004.

Konsolidering inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet

Även om de bilaterala avtalen till att börja med måste ingås oberoende av stabiliserings- och associeringsavtalen, kan det vara lämpligt att i ett senare skede ingå ett särskilt protokoll om denna fråga inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalen. Detta är visserligen inte en förutsättning för att inleda åtgärden, men deltagandet i gemenskapsprogrammen bör ändå på sikt bli en integrerad del av associeringsramen med EU och de gemensamma institutionerna bör få de relevanta befogenheter som tillkommer dem.

Klausul om öppnande av gemenskapsprogrammen

När det gäller kandidatländerna förutsatte öppnandet av ett gemenskapsprogram att det i rättsakten om inrättande av programmet (i allmänhet ett beslut av rådet) infördes en klausul om öppnande. Öppnandet av programmen ägde därför rum över flera år, allteftersom det antogs beslut om att inrätta eller förlänga programmen. Om detta tillvägagångssätt tillämpades oförändrat på länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen skulle dessa inte kunna delta i många av programmen förrän 2007. 8 program kommer att inrättas eller förlängas före 2005, som är det år som föreslagits för genomförandet av ramavtalen med de västra Balkanländerna. I gengäld är 16 program redan i gång och löper fram till och med 2007 (eller längre), och om detta förfarande valdes skulle dessa program inte kunna öppnas dessförinnan.

I syfte att underlätta den ordning som valts för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen och för att den skall kunna ge resultat från och med 2005, föreslår kommissionen följande särskilda tillvägagångssätt:

- De befintliga gemenskapsprogrammen skall förklaras vara öppna genom en allmän bestämmelse som skall införas i de bilaterala ramavtalen med länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen (klausulen skall tillämpas på alla program som pågår dagen för ramavtalens ikraftträdande).

- För de framtida gemenskapsprogrammen (de som inrättas eller förlängs efter ikraftträdandet av ramavtalen) bör samma tillvägagångssätt följas som för kandidatländerna och en klausul om öppnande för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen införas i varje rättsakt (beslut eller förordning) om inrättande eller förlängning av ett program.

Avtalsprotokoll

Samma tillvägagångssätt som tillämpats för kandidatländerna kommer att tillämpas för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen. För vart och ett av programmen skall kommissionen ingå ett avtalsprotokoll direkt med vart och ett av de länder som önskar delta i programmet, i syfte att fastställa de närmare villkoren för deltagandet i programmet, särskilt med hänsyn till den erforderliga administrativa förmågan, det planerade ekonomiska bidraget samt villkoren för deltagande i förvaltningen av programmet och bestämmelser om finansiell kontroll.

Målet är att före det första kvartalet 2005 ingå avtalsprotokoll för den första omgången av program, så att länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen faktiskt kan delta i programmen från och med 2005 (förslagsinfordringarna 2005).

2.3. Administrativa och ekonomiska verkningar av gemenskapsprogrammens öppnande

Allmän strategi

Kommissionens avdelningar kommer att sträva efter att samordna sitt arbete, särskilt i syfte att dra praktisk nytta av den erfarenhet som vunnits genom arbetet med kandidatländerna.

Det kommer däremot att ankomma på länderna på västra Balkan att ansöka om deltagande i ett visst program och att fastställa nivån på de administrativa och budgetmässiga resurser som de är beredda att avsätta för de egna medborgarnas deltagande i de olika programmen.

Det är inte säkert att länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen omedelbart kan delta i alla de nuvarande 28 gemenskapsprogrammen. Eftersom syftet med dessa program är att de skall stödja en del av EU:s interna politik, stämmer målen för programmen inte alltid överens med Balkanländernas egna prioriteringar. Det kan konstateras att det i dag finns 16 program som de flesta av kandidatländerna kan delta i, och att samtliga kandidatländer har ansökt om att få delta i 11 av dem.

Det är också nödvändigt att understryka att det för deltagande i flera program kan krävas att vissa förutsättningar har uppfyllts, särskilt följande:

- Att den administrativa förmåga som behövs har inrättats (programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom förvaltas exempelvis indirekt av särskilda befullmäktigade organ i varje deltagarland; förberedande åtgärder för inrättandet av dessa program är nödvändiga, och öppnandet av programmen är beroende av att det sker en förhandskontroll av att de strukturer som inrättats kan tillämpa bestämmelserna i programmen och uppfylla kraven på en sund ekonomisk förvaltning).

- Att ländernas lagstiftning redan har anpassats till gemenskapens regelverk eller att de har börjat att tillämpa detta (t.ex. Mediaprogrammet samt vissa program inom området sysselsättning och socialpolitik).

Myndigheterna i länderna på västra Balkan bör därför uppmuntras till att vara selektiva när det gäller valet av vilka program som de önskar delta i. De bör också ha möjlighet att gradvis öka sitt deltagande i programmen, i takt med att deras administrativa förmåga och deras förmåga att tillgodogöra sig programmen förbättras. Vid valet av program bör följande prioriteras:

- Allmänna program med en alleuropeisk räckvidd.

- Program som motsvarar de prioriteringar som fastställts inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen.

- Program som är anpassade till situationen och till behoven i de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen.

Det bör noteras att vissa program sannolikt inte kommer att medföra några reella fördelar för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen förrän i ett senare skede och att de kan kräva att åtgärder vidtas i förväg, eftersom de rör aspekter som är helt specifika för EU:s interna politik eller för regelverket, eller eftersom syftet med dem är att stödja det samarbetet mellan medlemsstaterna på ett visst område [9].

[9] Det skall också påpekas att vissa program snart kommer att löpa ut och att de därför sannolikt inte får några nämnvärda verkningar för västra Balkan. Dessa länders deltagande i programmen bör därför vänta tills programmen har förlängts.

När det gäller de internationella program eller de internationella delar av gemenskapsprogram som länderna på västra Balkan redan deltar i (Tempus, det sjätte ramprogrammet för forskning, Life-Tredjeland [10] och Ungdom) bör det vidare undersökas vilken tidsplan man måste räkna med för ett deltagande i gemenskapsprogrammet och hur en övergång från det ena till det andra kan anordnas på ett meningsfullt sätt.

[10] Life-Tredjeland bör utvidgas till att omfatta samtliga länder som gränsar till Adriatiska havet.

Det bör likaledes tas hänsyn till de områden som redan är starkt prioriterade inom Cardsprogrammet, såsom tullsamarbetet och rättsliga och inrikes frågor. Möjligheten för de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen att delta i gemenskapsprogrammen på dessa områden bör bedömas med hänsyn till programmens komplementaritet med Cardsprogrammet och det mervärde de tillför i förhållande till de åtgärder som genomförs inom ramen för Cards.

Kommissionen kommer att inleda en dialog med länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen för att med hänsyn tagen till gemenskapsprogrammens särdrag hjälpa dem att göra ett val som är anpassat till deras behov.

Ekonomiskt bidrag från samt absorptionsförmåga och administrativa resurser hos länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen

Myndigheterna i de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen bör uppmärksammas på att deras konkreta deltagande i gemenskapsprogrammen kommer att vara beroende framför allt av vilka ekonomiska medel de är villiga att avsätta och vilken administrativa förmåga de har.

Varje land bör ge ett årligt ekonomiskt bidrag till gemenskapsbudgeten motsvarande kostnaderna för de egna medborgarnas uppskattade deltagande i ett visst program. Storleken på detta bidrag skall fastställs genom förhandlingar med kommissionen och skrivas in i de avtalsprotokoll som avses i punkt 2.3. Detta bidrag skall vara föremål för en flerårig programplanering (på tre år). Det skall delvis kunna finansieras med medel från Cardsprogrammet (se nedan).

Erfarenheten från arbetet med kandidatländerna bör utnyttjas för att på bästa sätt bedöma absorptionsförmågan hos länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen och fastställa passande betalningsbestämmelser. Det är viktigt att undvika situationer i vilka de nationella bidragen underutnyttjas på bekostnad av andra prioriteringar, eftersom återstoden inte återbetalas till det bidragsbetalande landet.

Det är också lämpligt att i förväg försäkra sig om att de administrativa resurser som avsätts av länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen är tillräckliga och funktionsduglig.

Bestämmelser för det finansiella stödet från Cardsprogrammet

Riktlinjerna för Cardsprogrammet kommer att ändras, så att de omfattar principerna och villkoren för en medfinansiering från Cardprogrammet av det bidrag som länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen skall betala för att få delta i ett gemenskapsprogram. Det rör sig i huvudsak om följande ändringar:

- Medfinansieringen från Cardsprogrammet kommer för varje nationellt Cardsprogram att ske med medel från den befintliga budgeten.

- De belopp som anslås till medfinansiering av gemenskapsprogrammen får inte överstiga 5 % av det totala beloppet för ett årligt nationellt program. I syfte att främja ett gradvis ökande och selektivt deltagande i gemenskapsprogrammen är det möjligt att med medel från Cardsprogrammet medfinansiera högst 3-5 nya gemenskapsprogram per programplaneringsår. Medfinansieringen får inte överstiga 75 % av det nationella bidraget till ett visst program, och denna andel skall vara gradvis avtagande över den treåriga programplaneringsperioden.

- Medfinansieringen av deltagandet i ett visst gemenskapsprogram skall ha formen av ett ekonomiskt bidrag för tre år, som skall betalas ut till mottagarlandet vid periodens början. De utbetalade beloppen skall därefter användas av länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen för att betala det årliga bidrag till gemenskapsbudgeten som krävs för varje program.

Den fleråriga programplaneringen för 2005-2006 och de årliga nationella programmen för perioden från och med 2005 kommer att anpassas i enlighet härmed.

2.4. Vägledande tidsplan för genomförandet

Målet är att göra ett första urval av program 2005, så att det politiska kravet att ordningen skall fungera två år efter antagandet av Thessaloniki-agendan uppfylls. Det handlar också om att pröva denna åtgärd inom ramen för de nuvarande ekonomiska prognoserna, så att ett ökat deltagande i framtiden kan förutses och en friktionsfri administrativ övergång från de tio anslutande länderna till de fem länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen kan garanteras i de generaldirektorat som förvaltar programmen.

Det rör sig om en ganska snäv tidsram inom vilken följande förutses:

- Utkastet till förhandlingsdirektiv för ramavtalen läggs fram för och godkänns av rådet under det första kvartalet 2004, så att avtalen kan ingås före utgången av 2004.

- Den fleråriga programplaneringen 2005-2006 antas före utgången av 2004, och riktlinjerna för Cards uppdateras samtidigt.

- En första omgång avtalsprotokoll förhandlas fram och ingås fram till våren 2005.

3. deltagande av de västra balkanländerna i arbetet i gemenskapens organ

3.1. Allmän strategi

Gemenskapens organ [11] är organ som inrättats genom förordningar utfärdade av rådet. Det rör sig om oberoende organ, vilkas målsättning dels är att tillhandahålla sakkunskap inom särskilda områden och teknisk information både på unionsnivå och till de enskilda medlemsstaterna, dels att utöva godkännandebefogenhet inom en given sektor.

[11] En fullständig förteckning över de gemenskapsprogram som står öppna för kandidatländerna återfinns på följande adress: http://europa.eu.int/comm/enlargement/pas/ ocp/agencies/. I detta sammanhang bör även Europol och Eurojust nämnas, även om de inte är gemenskapsorgan i egentlig mening, utan snarare unionsorgan (inrättade med stöd av avdelning VI i EG-fördraget). Rådet har därför bemyndigat Europol att förhandla om avtal med länderna på västra Balkan.

I Thessaloniki-agendan anges att "länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen skulle kunna tillåtas att delta i gemenskapsorgan på liknande sätt som kandidatländerna". För kandidatländernas vidkommande skedde detta deltagande till att börja med i flera olika former, från deltagande i utbildnings- och informationssyfte i t.ex. seminarier, särskilda möten i anslutning till styrelsemötena, gemensamma arbetsgrupper och utsändande av nationella experter, till fullt deltagande utan rösträtt i organets arbete och i dess beslutande enhet, dvs. styrelsen. Hittills har kandidatländerna endast kunnat delta i arbetet i Europeiska miljöbyrån [12], medan flertalet kandidatländer har inlett förhandlingar om att få delta i arbetet i Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) och Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN ).

[12] Sedan den 1 januari 2002 när det gäller samtliga kandidatländer utom Turkiet, som deltar i Europeiska miljöbyråns arbete först sedan den 26 mars 2003.

Frågan om länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen skall få delta i gemenskapsorganens arbete behandlas på samma sätt som frågan om deras deltagande i gemenskapsprogrammen:

- Ett selektivt tillvägagångssätt är nödvändigt, eftersom det endast är fem organ som är lämpade för ett oinskränkt samarbete med de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen [13], då de har ett sådant mandat och arbetar på ett sådant sätt som gör det relevant med ett alleuropeiskt tillvägagångssätt och har samma målsättning som länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen. De organ det rör sig om är Europeiska miljöbyrån, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA).

[13] De övriga organen står inte öppna för länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen, dels för att de, såsom är fallet med Europeiska byrån för återuppbyggnad eller Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, genomför biståndsprogram som riktar sig till hela eller delar av västra Balkan, dels för att de har ett mandat eller en teknisk funktion som rör EU:s interna politik och inre marknad, t.ex. Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, Europeiska läkemedelsmyndigheten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning), Europeiska arbetsmiljöbyrån, Gemenskapens växtsortsmyndighet och Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

- Ett gradvis ökande deltagande rekommenderas, vilket för övrigt även var fallet med kandidatländerna. Det är önskvärt att börja med inrättandet av samarbetsprogram (2005 och 2006) inom ramen för det regionala Cardsprogrammet, så att länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen kan bekanta sig med arbetsmetoderna inom dessa organ. Det handlar bland annat om förberedande åtgärder i de fall där det är nödvändigt att först anta gemenskapens regelverk eller att förstärka förvaltningarna. I ett andra skede kommer det sedan, på grundval av erfarenheten från samarbetsprogrammen, att undersökas om det är möjligt att ingå ett avtal om deltagande i ett visst organs arbete.

- I likhet med gemenskapsprogrammen finansieras gemenskapsorganen i allmänhet med medel från de interna budgetposterna. Ett tredjeland kan därför endast delta fullt ut i ett organs arbete om landet i fråga betalar ett bidrag till gemenskapsbudgeten [14].

[14] Dessa länders egna ekonomiska bidrag ökar gradvis under de första tre åren, allteftersom deras deltagande i organets verksamhet ökar; medfinansiering från Cardsprogrammet (nationella program) är möjlig enligt samma kriterier som för gemenskapsprogrammen.

- Eftersom organen skiljer sig åt och länderna har olika intressen, bör det med hänsyn till förfarandena bedömas tillsammans med varje land vid vilken tidpunkt deltagandet är önskvärt och möjligt och därefter inledas förhandlingar om ett bilateralt avtal.

3.2. Europeiska miljöbyrån

När det gäller Europeiska miljöbyrån bör det till att börja med framhållas att stöd sedan 2002 getts från Cardsprogrammet till ett samarbetsprojekt mellan denna byrå och västra Balkan inom ramen för det regionala programmet för återuppbyggnad av miljön (REReP).

Den 6 juni 2003 skickade dessutom ministrarna i regionen en gemensam skrivelse till Margot Wallström, kommissionsledamot med ansvar för miljön, i vilken de ansökte om anslutning till denna byrå. Margot Wallström svarade den 23 juli 2003, att deras ansökan inte kunde beaktas i detta skede. Hon angav också att Thessaloniki-agendan öppnar möjligheter för ett ökat deltagande i Europeiska miljöbyråns arbete på sikt, i takt med de framsteg som var och en av dem gör, deras förmåga att uppfylla förpliktelserna och att ta på sig de ekonomiska kostnaderna för deltagandet.

Arbetsgruppen för det regionala programmet för återuppbyggnad av miljön kan vara ett lämpligt forum för ytterligare formella diskussioner, i syfte att fastställa i vilken takt och på vilka villkor deltagandet i Europeiska miljöbyråns arbete kan genomföras. På kort sikt bör det undersökas om det samarbete som redan inletts mellan Europeiska miljöbyrån och länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen kan fortsätta eller rentav förstärkas.

3.3. Vägledande tidsplan

När det gäller gemenskapsorganen är det i detta skede inte tillrådligt att fastställa en övergripande tidsplan för deltagande av länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen i organens arbete, eftersom en sådan tidsplan bör vara ett resultat av de kommande diskussioner som skall föras mellan kommissionen och de enskilda staterna om de olika organen och bygga på erfarenheten från tidigare samarbetsprogram.

När det gäller Cardsprogrammet

- kan riktlinjerna ändras samtidigt som det görs ändringar för att ta hänsyn till gemenskapsprogrammen, dvs. under 2004,

- kan samarbetsprogram och förberedande åtgärder planeras inom ramen för det regionala programmet från och med 2005.

Förkortningsordlista

Cards // Gemenskapens stöd för återuppbyggnad, utveckling och stabilisering

EES // Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EU // Europeiska unionen

ISPA // Instrument för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen

Interreg // Gemenskapsinitiativ från Europeiska regionala utvecklingsfonden till förmån för samarbetet mellan Europeiska unionens regioner

Life // Finansieringsorgan för miljön

Media // Program för att förstärka konkurrenskraften hos den europeiska audiovisuella industrin

REReP // Regionala programmet för återuppbyggnad av miljön

Sapard // Särskilt anslutningsprogram för jordbruk och landsbygdsutveckling

Sokrates // Gemenskapens åtgärdsprogram på utbildningsområdet

Tempus // Studentutbyte mellan högskolor inom gemenskapen och Central- och Östeuropa