52003DC0672

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET - Rapport om genomförandet av programmet Tull 2002 (1998-2002)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET - Rapport om genomförandet av programmet Tull 2002 (1998-2002)

Sammanfattning

Del 1: Rapport om genomförandet av de gemensamma åtgärderna inom programmet Tull 2002

1 Inledning

1.1 Programmet

1.1.1 Bakgrund till programmet

1.1.2 Programmets mål

1.1.3 Programmets organisatoriska struktur

2 Budget

3 Gemensamma åtgärder

3.1 De olika gemensamma åtgärderna

3.1.1 Seminarier

3.1.2 Tjänstemannautbyte

3.1.3 Projektgrupper

3.1.4 Utbildning

3.1.5 Benchmarking

3.1.6 Uppföljning

3.2 Programmets förvaltning och verkningsfullhet

3.3 Slutsatser och rekommendationer om organiseringen av de gemensamma åtgärderna

3.3.1 Slutsatser

3.3.2 Rekommendationer

3.4 Närmare resultat av de gemensamma åtgärderna

3.4.1 Bättre förståelse och tillämpning av gemenskapslagstiftningen

3.4.2 Riskhantering: en enhetlig samling resultat

3.4.3 Operativa metoder för bekämpning av bedrägerier: avsevärda förbättringar

3.4.4 Förbindelserna med de ekonomiska aktörerna: en stark vilja och konkreta resultat

3.4.5 Utbildning: att utarbeta material och ställa det till gemensamt förfogande

3.4.6 Nätverk, strukturer, personliga kontakter: ett viktigt resultat

3.5 De gemensamma åtgärdernas inverkan

3.5.1 Utnyttjandet av utbildningsresultaten på nationell nivå

3.5.2 Samarbete med de ekonomiska aktörerna: bättre kommunikation och nya perspektiv

3.5.3 Förbättrat administrativt samarbete

3.5.4 Förbättrade arbetsmetoder

3.5.4.1 Kunskap om lagstiftningen

3.5.4.2 Förbättrade arbetsmetoder och framför allt bättre kontrollmetoder

4 Åtgärder som finansierats genom den externa delen av programmet Tull 2002

4.1 Baltic Sea Customs Conference

4.2 Stöd till Världstullorganisationen (WCO)

4.3 IT-stöd som finansierats genom budgetposten "Tull 2002 Externa åtgärder"

4.4 Initiativ på dataområdet som finansierats genom andra gemenskapsprogram

5 Öppnande av programmet för kandidatländerna

6 Slutsatser

6.1 Allmänna slutsatser

6.2 Allmänna rekommendationer

Del 2: Rapport om genomförandet av programmet Tull 2002 på dataområdet (1998-2002)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

1.2 Uppgiftskällor

1.3 Den interimistiska utvärderingsrapporten

1.4 Analysens struktur

2 Budget

3 Den gemensamma delen för programmen Tull 2002 och Fiscalis

3.1 CCN/CSI (Gemensamma kommunikationsnätet / Gemensamma systemgränssnittet)

3.1.1 Beskrivning

3.1.2 Utvärdering av utvecklingen och installeringen av CCN/CSI

3.1.3 Resultat

3.1.3.1 Användarnas kvalitativa bedömning

3.1.3.2 Kvantitativa uppgifter

3.1.3.3 Gartner Groups undersökning (2002)

3.1.4 Inverkan

3.2 Verktyg för förvaltning av programmet

3.2.1 Project Support Office (PSO)

3.2.2 TEMPO (Taxud Electronic Management of Projects Online)

3.2.2.1 Beskrivning

3.2.2.2 Användningen av TEMPO

4 Tulltillämpningarna

4.1 Inledning

4.2 Allmän utvärdering av utvecklingen, installeringen och driften av tulltillämpningarna

4.2.1 Utveckling och installering

4.2.2 Drift

4.2.3 Nytta/hållbarhet

4.3 NCTS (Det nya datoriserade transiteringssystemet)

4.3.1 Beskrivning

4.3.2 Resultat

4.3.2.1 Användarnas kvalitativa bedömning

4.3.2.2 Kvantitativa uppgifter

4.3.3 Inverkan

4.4 Databasen Taric (Gemenskapens integrerade tulltaxa)

4.4.1 Beskrivning

4.4.2 Resultat

4.4.2.1 Medlemsstaternas kvalitativa bedömning

4.4.2.2 Kvantitativa uppgifter

4.4.3 Inverkan

4.5 Tillämpningen TQS (Tariff Quota and Surveillance)

4.5.1 Beskrivning

4.5.2 Resultat

4.5.2.1 Medlemsstaternas kvalitativa bedömning

4.5.2.2 Kvantitativa uppgifter

4.5.3 Inverkan

4.6 Databasen EBTI (Europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked)

4.6.1 Beskrivning

4.6.2 Resultat

4.6.3 Inverkan

4.7 DDS (Data Dissemination System)

4.7.1 Beskrivning

4.7.2 Resultat och inverkan

4.8 Tillämpningen SIGL (Informationssystem för förvaltning av licenser)

4.8.1 Beskrivning

4.8.2 Resultat

4.8.3 Inverkan

4.9 Tillämpningarna AFIS (Informationssystemet för bedrägeribekämpning) och TIS (Tullinformationssystemet)

4.9.1 Beskrivning

4.9.1.1 AFIS

4.9.1.2 SID

4.9.2 Resultat

4.9.2.1 AFIS

4.9.2.2 TIS

4.9.3 Inverkan.

5 Slutsatser

5.1 Den gemensamma delen för programmen Tull 2002 och Fiscalis

5.2 Tulltillämpningarna

FÖRKORTNINGAR - ORDLISTA

BILAGA

Bilaga 1. Den använda metoden: tillämpning av modellen MEANS för strukturering av utvärderingen

1 Avgränsning av utvärderingens område

2 Strukturering av utvärderingen

2.1 Kriterier och frågor som bör ställas vid utvärderingen

2.2 Utvecklingen av programmets mål

3 Träddiagram över målen och sambandet mellan effekter och mål

Bilaga 2. Schematisk bild över målen för programmet Tull 2002 och de förväntade effekterna av de gemensamma åtgärderna

Bilaga 3. Medlemsstaternas bedömning av de gemensamma åtgärdernas effekter

Bilaga 3.1. Seminarier

Bilaga 3.2. Tjänstemannautbyte

Bilaga 3.3. Projektgrupper

Bilaga 3.4. Utbildning

Bilaga 3.5. Allmän bedömning

Bilaga 4. Sammanställning av seminariedeltagarnas bedömningar åren 2000, 2001 och 2002 (resultaten täcker 18 seminarier av 29)

Bilaga 5. Utvecklingen av antalet tjänstemannautbyten

Bilaga 6. Budget för de datasystem som utvecklats inom ramen för Tull 2002

Bilaga 7. Medlemsstaternas bedömning av utvecklingen, installeringen och driften av systemet CCN/CSI

Bilaga 8. Medlemsstaternas bedömning av huruvida de uppgifter som erhålls genom de system som utvecklats inom ramen för Tull 2002 är fullständiga

Bilaga 9. Medlemsstaternas bedömning av kvaliteten på de uppgifter som erhålls genom de system som utvecklats inom ramen för Tull 2002

Bilaga 10. Medlemsstaternas bedömning av installeringen och driften av de nationella delarna i de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002

Bilaga 11. Medlemsstaternas bedömning av huruvida de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002 bidrar till programmets mål

Bilaga 12. Medlemsstaternas bedömning av användningen av de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om genomförandet av programmet Tull 2002 (1998-2002)

Sammanfattning

Programmet Tull 2002 omfattar två slag av åtgärder: gemensamma åtgärder och datortillämpningar.

I) Rapportens första del handlar om de gemensamma åtgärderna, dvs. det samarbete som inte direkt har att göra med informationsteknik: utbyte av tjänstemän, projektgrupper, seminarier, benchmarking och utbildning. De gemensamma åtgärder som granskas i rapporten har genomförts inom ramen för programmet Tull 2002 under de tre senaste åren (2000, 2001 och 2002) till en total kostnad av 6,75 miljoner euro. Genomförandet under de föregående åren granskades i interimsrapporten 2001.

Genom tjänstemannautbytet (2,55 miljoner euro, dvs. 38 % av den totala kostnaden) kan kontakter knytas mellan nationella förvaltningar och förvaltningen på gemenskapsnivå. Under perioden 2000-2002 anordnades närmare 1 400 tjänstemannautbyten. Särskilt betydelsefulla var de utbytesevenemang som anordnades i Bryssel, Wien och Larnaca. Utbytet anses i allmänhet vara till ganska stor nytta, men förbättringar kan göras beträffande uppföljning, ämnesinriktningen och urval av deltagare. Kandidatländerna har nyligen fått möjlighet att delta i detta instrument.

Deltagarna i de 38 projektgrupperna (2,02 miljoner euro, dvs. 30 % av den totala kostnaden) har varit mycket nöjda. De förbättringar som föreslagits gäller förberedandet av mötena, valet av ämnen och förbättrad informationsspridning.

De 29 seminarier (1,52 miljoner euro, dvs. 23 % av den totala kostnaden) som anordnats under den granskade perioden har i allmänhet varit mycket uppskattade. Möjliga förbättringar kan också här göras vad gäller urvalet av deltagare samt förberedandet och uppföljningen av seminarierna.

De 18 åtgärderna för benchmarking, som är ett relativt nytt instrument, har anordnats av medlemsstaterna till en kostnad av 0,375 miljoner euro, dvs. 5,4 % av den totala kostnaden. Deltagarna har i allmänhet varit ganska nöjda med resultatet, men har föreslagit förbättringar särskilt avseende förberedandet.

Utbildningsåtgärderna (0,251 miljoner euro, dvs. 3,7 % av den totala kostnaden) har av de flesta deltagarna ansetts vara till nytta. För framtiden anser vissa deltagare att en särskild institutionell ram skulle förbättra resultaten av dessa åtgärder.

Programmets olika delar har väckt intresse hos de nationella förvaltningarna, som har uttryckt stor tillfredsställelse med åtgärdernas genomförande och resultat.

De förbättringar som kan göras enligt deltagarna är framför allt att vara ännu noggrannare vid valet av ämnen och deltagare.

Även spridningen av resultaten skulle kunna förbättras.

II) I den andra delen beskrivs de olika datortillämpningarnas resultat och inverkan samt verktygen för organisering och förvaltning av dataprojekt.

Det totala belopp som använts för utveckling av datasystem inom ramen för Tull 2002 uppgår till 84 miljoner euro. Eftersom datasystemen består av en gemenskapsdel och en nationell del och eftersom medlemsstaterna finansierar de nationella delarna, finansieras endast gemenskapsdelen genom programmet Tull 2002.

För utvecklingen och installeringen av kommunikationsnätet CCN/CSI [1] krävdes en investering på 23 miljoner euro, varav hälften har finansierats av programmet Tull 2002 och den andra hälften av programmet Fiscalis.

[1] Gemensamma kommunikationsnätet/Gemensamma systemgränssnittet.

Av Tull 2002-programmets budget för datasystem har 51 % anslagits för tillämpningen NCTS [2] (inklusive halva CCN/CSI och förvaltningsverktygen). Kostnaderna för NCTS har varit betydande, eftersom det rör sig om kostnader för utveckling och installering. Den största delen av de övriga tillämpningarna var redan i drift när programmet inleddes. De s.k. egentliga tulltillämpningarna står för 15 % av den totala budgeten (de som har krävt mest verksamhet är Taric [3], TQS [4], EBTI [5], ISPP [6] och SMS [7]).

[2] Det nya datoriserade transiteringssystemet.

[3] Gemenskapens integrerade tulltaxa.

[4] Systemet för övervakning av tullkvoter.

[5] Europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked.

[6] Informationssystemet för förädlingsförfaranden.

[7] Specimen Management System.

Tillämpningarna AFIS/TIS [8] och SIGL [9] står för 13 % respektive 5 % av den totala budgeten.

[8] Informationssystemet för bedrägeribekämpning/Tullinformationssystemet.

[9] Informationssystemet för förvaltning av licenser.

- Den gemensamma delen för programmen Tull 2002 och Fiscalis

Kommunikationsnätet och systemgränssnittet CCN/CSI erbjuder kompletta tjänster. Kommunikationsnätet fungerar väl och används flitigt. Kostnaderna för utveckling, installering och drift har bestämts av kravet att CCN/CSI skall vara kompatibelt med de olika befintliga nationella systemen. CCN/CSI:s decentraliserade tekniska arkitektur innebär att varje ny anslutning kräver inrättande av särskild infrastruktur och eventuell utveckling för anpassning till den lokala tekniken.

Det är svårt att fastställa en realistisk tidsplan för projektens framskridande, eftersom medlemsstaternas företrädare i de kommittéer som ansvarar för genomförandet av projekten inte har tillgång till alla uppgifter om de resurser (budgetära och personella) som är tillgängliga för genomförandet av projektens nationella delar.

- Tulltillämpningarna

- Det är ännu inte möjligt att mäta alla resultat och all inverkan av systemet NCTS, eftersom det fortfarande är i installeringsfasen. Det används fortfarande inte fullt ut, framför allt på grund av att endast ett fåtal av de ekonomiska aktörer som använder det förenklade förfarandet (80 % av transiteringarna) är anslutna till systemet. Eftersom alla transitkontor i medlemsstaterna och alla de ekonomiska aktörer som använder det förenklade förfarandet bör vara anslutna före den 1 juli 2003 respektive den 1 mars 2004, torde antalet transiteringar som behandlas via NCTS öka snabbt.

De ekonomiska aktörerna och medlemsstaterna tror att NCTS kommer att bidra till att förbättra samarbetet mellan förvaltningarna, förhindra bedrägerier och underlätta tullkontrollen. Vad gäller verkningsfullheten bör kostnaden för datoriseringen av transiteringssystemet (43 miljoner euro) jämföras med kostnaden för transiteringsbedrägerierna (som uppskattas till 1 miljard euro för perioden 1990 -1996).

- Syftet med systemen Taric och DDS [10] är att sprida centraliserad information till de nationella förvaltningarna och allmänheten. Genom att använda informationsteknik är det möjligt att göra detta snabbt och att nå alla mottagare samtidigt, vilket minskar riskerna för skillnader i tillämpningen av gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna anser dessutom att Taric bidrar till att förbättra de administrativa förfarandenas effektivitet.

[10] Dataspridningssystemet.

- Den centraliserade och datoriserade förvaltningen av tullkvoterna (TQS) bidrar även den till en enhetlig tillämpning av lagstiftningen, eftersom uppgifterna behandlas snabbt och på ett enhetligt sätt. Medlemsstaterna måste dock vara uppmärksamma på att inte göra några fel vid sina begäranden om uttag av kvoter.

För att förbättra tulltillämpningarnas effektivitet har medlemsstaterna uttryckt en önskan om att alla tulltillämpningar skall harmoniseras och integreras för att undvika bristande överensstämmelse mellan dem samt underlätta sammankopplingen och öka systemens kompatibilitet: detta är målet för det planerade projektet ITE (Integrated Tariff Environment).

- Tillämpningen EBTI har kunnat installeras tack vare finansieringen från programmet (tillhandahållande av skannrar och kameror för de nationella förvaltningarna). Den centrala och datoriserade förvaltningen av bindande klassificeringsbesked (BKB) bidrar på ett betydande sätt till att förbättra de administrativa förfarandenas effektivitet och det administrativa samarbetet. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas vid några fall av skillnader i tillämpningen av tullagstiftningen och vid att förbättra den centrala ordboken i databasen.

- Medlemsstaternas svarsnivå på frågeformuläret om tillämpningen SIGL var väldigt låg. SIGL har emellertid gjort det möjligt att begränsa de bedrägerier som riktas mot importkvoterna för textilier och stålprodukter.

- Tillämpningen AFIS är ett effektivt verktyg i kampen mot bedrägerier på tullområdet. Medlemsstaterna anser att AFIS även är ett bra samarbetsverktyg som möjliggör informationsutbyte mellan tullförvaltningarna. Eftersom tillämpningen TIS ännu inte var i drift under programperioden, är det inte möjligt att bedöma dess resultat och inverkan.

III) Allmän slutsats

Totalt sett har programmet Tull 2002 bidragit till att öka samarbetet mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och Europeiska kommissionen. Framför allt har det förberett integreringen av de framtida medlemsstaternas förvaltningar i gemenskapens tullsamarbete.

Eftersom de nationella förvaltningarna och förvaltningen på gemenskapsnivå deltar direkt i denna typ av program, skulle utvärderingarnas trovärdighet öka om de utfördes av oberoende konsulter.

De positiva effekterna av programmet får inte leda till att man glömmer bort målens räckvidd och mångfalden av kulturer och olika nationella förhållanden på tullområdet. Målet att åstadkomma att medlemsstaternas tullförvaltningar skall fungera som om de var en och samma förvaltning motiverar en förstärkning av de vidtagna åtgärderna. Detta är desto nödvändigare inför anslutningen av nya medlemsstater och de förändringar som den innebär längs unionens yttre gräns.

En smidig övervakning av den gemensamma yttre gränsen som underlättar flödet över gränsen samtidigt som man har kontroll över riskerna, kan komma att kräva ökad samordning mellan de olika berörda myndigheterna och ett förnyat samarbete med Europeiska unionens grannländer. Denna utveckling bör beaktas när det gäller uppföljarna till programmet Tull 2002.

Del 1: Rapport om genomförandet av de gemensamma åtgärderna inom programmet Tull 2002

1 Inledning

1.1 Programmet

1.1.1 Bakgrund till programmet

Programmet Tull 2002 är en efterföljare till Matthaeusprogrammet [11], som inleddes 1991 för utbildning av tulltjänstemän och administrativt samarbete, samt programmet IDA [12], som inleddes den 1 januari 1998. Programmet Tull 2002 antogs den 17 december 1999 [13] för perioden den 1 januari 1996-31 december 2002.

[11] Beslut 91/341/EEG.

[12] Rådets beslut 95/468/EG. Genom detta program tillhandahölls under åren 1995-1997 stöd till olika projekt som bidrog till informationsutbyte med stöd av telematik mellan förvaltningar i gemenskapen och särskilt tulltillämpningar.

[13] Europaparlamentets och rådets beslut nr 105/2000/EG.

Tull 2002 är en fortsättning på programmet Tull 2000 [14], om vilket beslut fattades 1996 för åren 1996-2000, och har ökat den totala programbudgeten från 50 till 135 miljoner euro. All verksamhet på tullområdet som rör utbildning, datorisering och förberedande av kandidatländerna ryms inom ramen för Tull 2002. Tull 2002 kommer att följas av programmet Tull 2007 [15] under åren 2003-2007 (133 miljoner euro).

[14] Europaparlamentets och rådets beslut nr 210/97/EG.

[15] Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2003/EG.

1.1.2 Programmets mål

I beslut nr 210/97/EEG om antagandet av programmet Tull 2002 anges ett stort antal mål för programmet. I artikel 4 delas de "gemensamma målen" in i sju grupper. Ytterligare mål nämns i ingressen och i den övriga huvudtexten.

Även om programmets övergripande, långsiktiga mål är att underlätta en väl fungerande inre marknad, anges dessutom följande tre mellanliggande huvudmål i den interimsrapport som sammanställdes under första halvåret 2001 [16]:

[16] Interimsrapport om genomförandet av programmet Tull 2002, internt arbetsdokument för kommissionen, SEK(2001) 1329 av den 31 juli 2001.

- Bidra till att underlätta handeln;

- Förbättra bedrägeribekämpningen för att säkerställa att gemenskapens ekonomiska intressen skyddas;

- Åstadkomma en enhetligare tillämpning av gemenskapslagstiftningen och gemenskapspolitiken över hela tullområdet.

Dessa tre mål bör kunna garantera att de olika tullförvaltningarna arbetar tillsammans som om de var en enda tullförvaltning.

Eftersom miljön för tullens arbete förändras, måste tullen anpassa sig till nya uppgifter. Tullens roll håller på att utvecklas från att vara en förvaltning för uppbörd av skatter till en enhet som ansvarar för att genomföra andra åtgärder kopplade till jordbrukspolitiken, skyddet av folkhälsan, miljöskyddet och bedrägeribekämpning i vid mening.

1.1.3 Programmets organisatoriska struktur

Den struktur för programmets organisation och förvaltning som anges i interimsrapporten är oförändrad.

Gruppen för tullpolicyfrågor fastställer politiska och strategiska riktlinjer. I denna grupp företrädes medlemsstaterna av sina tullgeneraldirektörer.

Förvaltningskommittén för Tull 2002 fattar beslut om genomförandet av programmet. Den sammanträder två gånger per år. Den har inrättat fem ledningsgrupper, som var och en ansvarar för ett prioriterat område som anges i den årliga handlingsplanen, som uppdateras regelbundet och innehåller uppgifter om alla genomförda åtgärder.

2 Budget

Av tabellen nedan framgår kostnadsutvecklingen för de gemensamma åtgärderna under programmets senare år. Utgifterna har finansierats genom budgetpost B5-303.

>Hänvisning till>

Under budgetposten "Tull 2002 Externa åtgärder" (B7-860) har totalt 2 596 089 euro anslagits för att hjälpa kandidatländerna med datoriseringen.

3 Gemensamma åtgärder

3.1 De olika gemensamma åtgärderna

I interimsutvärderingen betonas komplementariteten mellan programmets instrument, som används i kombination med varandra. Medlemsstaterna bekräftar i sina anmärkningar nyttan av att använda åtgärderna på detta sätt.

3.1.1 Seminarier

Seminarierna anordnas av medlemsstaterna och är möten mellan experter från förvaltningarna och ibland från de ekonomiska kretsarna. Deras syfte är att gå djupare in på särskilda frågor. Efter varje seminarium sammanställer den medlemsstat som anordnat seminariet en slutrapport med de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna.

Åren 2000-2002 anordnades 29 seminarier. I tabellerna i bilagan [17] har deltagarnas personliga bedömningar om seminarierna sammanställts.

[17] Se bilagorna 3.1 och 4.

Sex medlemsstater anser att seminarierna är "till mycket stor nytta" och sex medlemsstater anser att de är "till nytta". Vad gäller nyttan av seminarierna har medlemsstaterna gett dem en poäng på 3,5 i medeltal på en skala från 1 till 4 (1 poäng för "inte till någon nytta", 2 för "inte till så stor nytta", 3 för "till nytta", 4 för "till mycket stor nytta").

Samtidigt har medlemsstaterna, när de ombetts att lämna förslag beträffande framtida seminarier, framfört önskemål om en bättre organisering: för att åstadkomma detta föreslås en mer noggrann målinriktning (föreslås av nio länder) och ett noggrannare urval av deltagare (5 länder), ett minskat antal mål och deltagare (3), mer tid för deltagarna (4), dels för att förbereda mötet och dels för att på plats i diskussionsgrupperna slutföra arbetet med förslagen. Sex länder föreslår att uppföljningen skall förbättras.

3.1.2 Tjänstemannautbyte

Utbytet innebär att tulltjänstemän tillbringar en kortare eller längre tid (upp till sex månader) i en annan medlemsstat

Förvaltningen och samordningen av detta instrument har förstärkts under programmets gång, varigenom utbytet har utvecklats och en bättre uppföljning har säkerställts. Riktlinjer har fastställts för genomförandet av utbytet. Nationella kontaktpunkter har inrättats för att göra det enklare att organisera utbytet i enlighet med programmets mål. Det utbytesevenemang som anordnades i Bryssel år 2000 upprepades i Wien (Österrike) i april 2001 och därefter i Larnaca (Cypern) i mars 2002.

Från år 2000 till 2001 märktes en kraftig ökning av antalet utbyten mellan medlemsstaterna. Antalet utbyten steg från 258 till 579, men sjönk därefter till 470 år 2002 [18]. De ämnen som lockade flest antal deltagare var utbytet för utbildare och transitering (se tabellen i bilaga 5).

[18] Se bilaga 5

Från och med 2001 deltar kandidatländerna aktivt i utbytesprogrammet. De genomförde 78 utbyten 2001 och 80 år 2002. Det mest efterfrågade ämnet var kampen mot varumärkesförfalskning. Dessutom har flera särskilda utbyten anordnats för kandidatländerna (områdena transitering och datarevision åren 2001 och 2002).

Medlemsländerna anser att utbytena är till nytta eller till mycket stor nytta. På en skala från ett till fyra ger de tjänstemannautbytet 3,54 poäng i medeltal. Bland förslagen till hur man kan öka nyttan av utbytena anger medlemsstaterna oftast en förstärkning av ramen för utbytena, både före (fastställande av exakta mål, urvalet av deltagare) och efter (uppföljning, spridning av resultat, utvärdering) [19].

[19] Se bilaga 3.2.

Vad gäller tjänstemannautbytets innehåll anser tre medlemsstater att den operativa karaktären bör förstärkas. De tjänstemän som tagits emot har nämligen inte alltid haft tillstånd att delta i kontrollinsatserna, vilket har minskat utbytets intresse. Två länder betonar intresset av att införa utbyte för tjänstemän på hög nivå. Olika förslag har lämnats till hur man kan diversifiera formerna för utbytet (till exempel långvarigt utbyte inom ramen för gemensamma projekt).

3.1.3 Projektgrupper

Projektgrupperna består av ett begränsat antal nationella experter inom ett bestämt ämne. Syftet är att kombinera expertkunskaperna för att inom fastställd tid komma fram till ett "verktyg" eller gemensamma riktlinjer. De inrättas av Tull 2002-kommittén eller av en ledningsgrupp till vilken de lämnar sina förslag.

Under åren 2001 och 2002 har 38 projektgrupper inrättats inom ramen för Tull 2002 och de flesta av dessa avslutades 2002. Under andra halvåret 2002 deltog kandidatländerna i det pågående arbetet.

Vid slutet av varje projektgrupp har de ansvariga haft i uppgift att lämna in en detaljerad rapport med slutsatser och rekommendationer, antingen till Tull 2002-kommittén eller till en ledningsgrupp (se ovan punkt 1.1.3).

Nyttan av detta instrument har bedömts positivt av medlemsstaterna, med en medelpoängen på 3,54 på basen av tolv inkomna svar [20]. Instrumentets effektivitet betonas av åtta länder: det är smidigt att använda, de behandlade ämnena är specifika och arbetsspråket är gemensamt.

[20] Se bilaga 3.3.

Bland de faktorer som kan bidra till att öka instrumentets effektivitet ännu mer har följande nämnts: i förväg preciserade mål, utskick av dokumentation i tillräckligt god tid, urvalet av deltagarna och att deltagarna inte byts ut (samt att fler experter och ekonomiska aktörer deltar i grupperna), en begränsning av antalet deltagare, spridning av information under och efter arbetet till de länder som inte deltar i gruppen (det har till och med föreslagits att man skall samråda med dem via e-post), uppföljning och efterhandsutvärdering.

3.1.4 Utbildning

Syftet med utbildningen är att fördjupa tjänstemännens, särskilt de högre tulltjänstemännens, kunskaper.

Den ledningsgrupp som ansvarar för utbildningen sammanträder två till tre gånger per år. Den fastställer mål och samordnar genomförandet genom seminarier, utbytesprogram, projektgrupper och publikationer.

Medlemsstaterna bedömer att utbildningen är till stor nytta och ger den en poäng på 3,09 i medeltal [21]. På vissa frågor som gäller utbildningens inverkan är dock några länder av motsatt uppfattning och ger den endast 1 eller 2 poäng. Anmärkningarna om nyttan av utbildningen tyder på olika förväntningar: där en medlemsstat har ansett att resultaten är otillräckliga har en annan medlemsstat utnyttjat arbetet för att förbättra sitt eget utbildningssystem.

[21] Se bilaga 3.4.

När det gäller organiseringen har fyra medlemsstater betonat att det är nödvändigt med bättre målinriktning eller bättre strukturering av samarbetet för att säkerställa att det blir varaktigt. Organiseringen av utbildningen inom Tull 2002 har de facto visat sig vara svårhanterlig och ledningsgruppen har tvingats uttala sig om detaljfrågor. Det har föreslagits att en stadigvarande instans (t.ex. en expertgrupp) skall inrättas för att ta tillvara resultaten av arbetet.

3.1.5 Benchmarking

Benchmarking (metod- och resultatjämförelse) är ett instrument för jämförelse av arbetsmetoder som används för att identifiera de bästa metoderna, som sedan kan anpassas av varje nationell förvaltning till de egna förhållandena.

Till skillnad från de andra gemensamma åtgärderna, särskilt uppföljningsverksamheten, är det deltagarna själva som tar initiativ till metod- och resultatjämförelser, medan kommissionens avdelningar endast har en samordnande och stödjande roll. Det är en krävande verksamhet som fordrar att förvaltningarna satsar betydande personalresurser (den sammanlagda tidslängden för att genomföra en metod- och resultatjämförelse är omkring 12,5 månader). De är också svåra att genomföra, eftersom förvaltningarna har olika stor erfarenhet av och olika metoder för att genomföra utvärderingar av detta slag. Som det framgår av de rapporter som offentliggjorts möjliggör benchmarking en mycket djupgående komparativ undersökning av metoderna inom de valda målområdena och öppnar vägen till konkreta förbättringar. Denna verksamhet förefaller att vara särskilt anpassad för kandidatländernas behov.

Åtgärden benchmarking lanserades vid ett seminarium i Brighton i början av år 2000 och en projektgrupp bildades. Projektgruppen har sammanställt praktiska riktlinjer som offentliggjordes den [22] februari 2001. Riktlinjerna innehåller en mycket exakt beskrivning av de olika stegen vid benchmarking. Det visas hur man, efter det att en rapport sammanställts, bör gå tillväga för att följa upp hur rekommendationerna genomförts på nationell såväl som internationell nivå och om de fått en bestående inverkan. Ett nätverk av nationella kontaktpunkter har också inrättats och möten mellan dessa har hållits i januari 2001 och oktober 2002.

[22] Riktlinjer för benchmarking, programmet Tull 2002, dokument TAXUD/728/2000 av den 13 februari 2001.

Sammanlagt har 30 förslag till metod- och resultatjämförelser inkommit, varav 18 har genomförts.

Alla medlemsstater utom en har deltagit i detta slag av verksamhet åtminstone en gång. Vissa har deltagit mycket regelbundet. I tre av benchmarkingåtgärderna deltog även ett kandidatland.

De förvaltningar som deltagit betonade när det tillfrågades i slutet av 2002 att de är mycket nöjda med den smidiga organiseringen av benchmarkingen, de kontakter som knutits i samband med åtgärderna och den detaljerade nivå på vilket arbetet genomförts.

Bland svårigheterna nämns språkproblemen och att det är nödvändigt att ha tillgång till specialister. Vikten av bättre målinriktning och bättre urval av deltagarna betonas och förslag har lagts fram för hur spridningen av resultaten kan förbättras (mer detaljerade rapporter, bättre uppföljning).

Även om den långsiktiga uppföljningen av förändringarna hör till de nationella förvaltningarnas ansvarsområde, har konkreta resultat redan noterats. Däremot är detta instrument alltför nytt för att man skall kunna urskilja vilken inverkan det har haft.

3.1.6 Uppföljning

Medan benchmarkingåtgärderna baserar sig på medlemsstaternas initiativ är uppföljningen (monitoring) ett verktyg som samordnas och används av kommissionen. Uppföljningen syftar till att förbättra de administrativa metoderna genom att man anordnar besök av nationella tjänstemän i de olika länderna så att de får möjlighet att analysera och jämföra förfarandena. Under programmets två senaste år har uppföljning gjorts av endast två projekt. Eftersom uppföljning är ett instrument som är relativt svårt att organisera och kräver stora personalresurser, föredrar de deltagande förvaltningarna ofta att använda sig av benchmarking och projektgrupper för att ta fram de resultat som behövs.

En analys har gjorts av kandidatländernas förmåga att införliva gemenskapens regelverk och resultaten har infogats i de återkommande rapporterna om utvidgningen [23].

[23] http://europa.eu.int/comm/enlargement/ report2002/

report2002)

Inom ramen för kontaktgruppen RALFH har en noggrann jämförelse gjorts av hamnarnas struktur i norra Europa (jfr. punkt 3.4.6 nedan).

Det verkar som om det inte längre finns någon risk för sammanblandning mellan åtgärderna uppföljning och benchmarking och som om den sistnämnda har blivit mest populär.

3.2 Programmets förvaltning och verkningsfullhet

I interimsrapporten betonas det arbete som gjorts för att öka programmets verkningsfullhet. I förlängningen av detta arbete har verktygen för strukturering av programmet och samordning av de olika åtgärderna kommit till god användning. Två handlingsplaner som täcker samtliga åtgärder för 2001 och 2002 har uppdaterats med jämna mellanrum. För varje åtgärdsslag finns numera riktlinjer.

Parallellt med detta har uppföljningen av åtgärderna förbättrats: de som organiserar gemensamma åtgärder måste precisera de initiala målen mer noggrant och säkerställa att resultat och inverkan senare sammanställs i en harmoniserad uppföljningstabell.

3.3 Slutsatser och rekommendationer om organiseringen av de gemensamma åtgärderna

3.3.1 Slutsatser

- Nyttan av de gemensamma åtgärderna erkänns av medlemsstaterna. Organiseringen av dem har förbättrats genom de nya strukturerna för Tull 2002 och det pågår ett ständigt arbetet för att förbättra förvaltningen, vilket ökar programmets verkningsfullhet.

- En bättre uppföljning förefaller att vara nödvändig, och förväntas ge följande tre resultat:

- Spridning av information om det genomförda arbetet till de länder som inte deltar i åtgärden i fråga.

- Uppdatering av resultaten av avslutade åtgärder, som annars riskerar att förlora sin relevans (till exempel utbildningsmoduler).

- Framför allt: information om de konkreta förbättringar som uppnåtts genom tillämpningen av resultaten av de gemensamma åtgärderna.

3.3.2 Rekommendationer

- De gemensamma åtgärdernas effektivitet kan förbättras, om de nationella förvaltningarna och förvaltningen på gemenskapsnivå förbereder åtgärderna bättre, särskilt genom ett mer målinriktat urval av deltagare, en agenda där tillräcklig tid anslås för konkretisering av ett mål och spridning av dokumentation i tillräckligt god tid.

- Samtliga aktörer bör motiveras att förbättra sina förberedelser inför åtgärderna. Om rekommendationer redan har angetts i riktlinjerna för en åtgärd, kan man påminna om de regler som det är nödvändigt att tillämpas för verksamheten i fråga.

- Man bör fortsätta att använda de verktyg för uppföljning som införts vid kommissionens avdelningar och de bör användas som en bas för utveckling av en metod för uppföljning av inverkan på nationell nivå.

3.4 Närmare resultat av de gemensamma åtgärderna

3.4.1 Bättre förståelse och tillämpning av gemenskapslagstiftningen

I interimsrapporten betonas att revisionsrätten och medlemsstaterna oroas av att tullagstiftningen är komplex och svår att tillämpa. Förutom utbildningen har också seminarierna och utbytet bidragit till att förbättra kunskaperna om lagstiftningen och främja en enhetlig tillämpning.

Medlemsstaterna anser att seminarierna har bidragit effektivt till att förbättra tillämpningen av gemenskapens lagstiftning, eftersom de har möjliggjort en jämförelse av hur medlemsstaterna hanterar specifika tullfrågor (medelpoäng 3,29). I fyra svar betonas att jämförelsen varit mycket fullständig och i två svar betonas att man kunnat tydliggöra viktiga skillnader. I två av svaren betonas att de informella diskussioner som varit möjliga i samband med seminarierna också har bidragit till dessa resultat. Enligt deltagarna har vissa seminarier varit till särskilt stor nytta, exempelvis de om varumärkesförfalskning och tullaboratorierna.

Även tjänstemannautbytet har lett till en bättre förståelse av tullagstiftningen hos deltagarna. År 2001 resulterade 12 % av utbytena i en bättre förståelse av specifika punkter i lagstiftningen. Medlemsstaterna gjorde år 2002 en positiv bedömning av tjänstemannautbytets bidrag till detta resultat (2,96 poäng i medeltal på skalan 1 till 4).

Genom de gemensamma åtgärderna har man kunnat utarbeta och sprida rekommendationer och riktlinjer som underlättar förståelsen och tillämpningen av lagstiftningen. Vissa av dessa åtgärder har riktats särskilt till kandidatländerna. Till exempel hölls ett seminarium den 13-14 juni 2002 om förvaltningen av tullkvoterna där samtliga kandidatländer deltog. Seminariet avslutades med rekommendationer om de olika steg som måste tas för att ansluta sig till gemenskapssystemet för förvaltning av kvoter.

3.4.2 Riskhantering: en enhetlig samling resultat

Kontrollerna och kontrollstandarderna är ett av de prioriterade områdena i handlingsplanerna för 2001 och 2002. Därför har också flest antal åtgärder genomförts inom detta område. Genom att kombinera olika slag av åtgärder har konkreta resultat kunnat uppnås.

Inom området riskhantering har följande olika instrument utvecklats:

- En gemensam ram för riskanalys, som omfattar en gemensam teoretisk strategi, godkändes av ledningsgruppen för kontroll i slutet av 2002. I dokumentet i fråga, som innehåller definitioner och gemensamma principer, fastställs även gemensamma standarder på fyra områden (fastställande av en strategi, riskanalys, riskhantering, uppföljning och revidering). Detta är ett viktigt resultat, med hänsyn till de avsevärda skillnaderna i kontrollernas utformning i de olika medlemsstaterna.

- En projektgrupp har varit verksam på operativ nivå för att underlätta utbytet av information om risker. Gruppen har arbetat för att på basen av ett gemensamt underlag, ett formulär för information om risker (Risk Information Form), utveckla en informell och snabb överföring mellan tullkontoren av information som kan underlätta bedrägeribekämpningen (till exempel då en last verkar misstänkt när den ankommer till en hamn men inte kan kontrolleras, kan tullen i nästa hamn förhandsvarnas om sändningen). Detta verktyg har testats med gott resultat, först mellan några stater och därefter mellan alla de femton medlemsstaterna. Detta pilotprojekt har, enligt ett av de deltagande länderna, resulterat i en betydande indrivning av tullar. För att detta verktyg skall börja användas mer allmänt, återstår att göra det officiellt genom en rättslig grund och att datorisera informationsutbytet mellan tullkontoren.

- Parallellt med detta har ledningsgruppen för kontroll godkänt en förteckning över prioriterade områden för kontroll. Det rör sig om ett dokument där hela den tillämpliga gemenskapslagstiftningen sammanfattas och samtidigt inordnas efter prioritet. Arbetet med dokumentet håller på att slutföras.

- Slutligen har ett projekt för resultatmätning stegvis utvecklats och genomförts. Inom detta projekt har man gjort en gemensam uppföljning av medlemsstaternas tullverksamhet på basen av en rad enkla statistiska indikatorer, vilket har möjliggjort jämförelser och främjat diskussion. Kandidatländerna deltar i denna verksamhet från och med juli 2002.

3.4.3 Operativa metoder för bekämpning av bedrägerier: avsevärda förbättringar

Konkreta resultat, som ofta framhävs av medlemsstaterna, har uppnåtts särskilt inom följande två områden:

1. När det gäller kampen mot varumärkesförfalskningar har de gemensamma åtgärderna gjort det möjligt att sprida metoder och rekommendationer som underlättar bedrägeribekämpningen och samarbetet med dem som äger de immateriella rättigheterna.

2. När det gäller tullaboratoriernas arbete har de gemensamma åtgärderna gjort det möjligt att bilda en samarbetsgrupp som arbetar för att harmonisera de metoder och prioriteringar som tillämpas av medlemsstaternas laboratorier.

3.4.4 Förbindelserna med de ekonomiska aktörerna: en stark vilja och konkreta resultat

Olika slag av åtgärder har ägnats åt dialogen med de ekonomiska aktörerna och utveckling av förhållanden för ett bättre samarbete.

Kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter uttryckte vid EMPACT-seminariet [24] i Stockholm i juni 2001, där företrädare för näringslivet deltog, en stark politisk vilja att involvera de ekonomiska aktörerna i en dialog och ett partnerskap som skulle gynna bägge sidor.

[24] European Model for PArtnership between Customs and Trade.

Bland resultaten av detta seminarium bör särskilt nämnas utvärderingen av pilotprojektet om ett enda administrativt godkännande, lanseringen av en webbplats för dialog med näringslivet (den innehåller framför allt kontaktuppgifter till de nationella kontaktpunkterna) och utarbetandet av modellen COMPACT [25]. Den sistnämnda modellen är frukten av ett arbete som vissa förvaltningar genomfört tillsammans med två företag inom ramen för flera olika åtgärder. Det är en modell som används för att, på basen av en noggrann revision, godkänna företag för förenklade tullförfaranden, vilket innebär avsevärda besparingar för aktörerna.

[25] COMpliance and Partnership, Customs and Trade.

Seminariernas bidrag när det gäller att förbättra utbytet mellan förvaltningarna och aktörerna får av medlemsstaterna 3,42 poäng av 4. Denna poäng baserar sig på

- att kontakterna förbättrats och blivit mer personliga (7);

- att aktörernas bidrag vid seminarierna beaktas (4).

En del medlemsstater anser att kontakterna bör utvecklas (3 svar) och att aktörerna bör involveras mer.

3.4.5 Utbildning: att utarbeta material och ställa det till gemensamt förfogande

Bland de positiva konkreta resultaten av programmet kan särskilt nämnas fem utbildningsmoduler på cd-rom om särskilda ämnen (vissa av modulerna håller på att översättas) och en databas över tillgängligt utbildningsmaterial i de olika länderna som snart kommer att finnas på Internet.

En svårighet som nämns redan i interimsrapporten är språkfrågan, som avsevärt bromsar utbildningsåtgärdernas inverkan. Att översätta kursmaterial är ofta komplicerat (interaktiv cd-rom), kostsamt och tidskrävande. Detta betonas av två länder i svaren på frågeformuläret. Två medlemsstater beklagade vid utvärderingen att materialet ännu inte var tillgängligt. I framtiden är det tänkt att modulerna skall utarbetas direkt på de tre arbetsspråken av en trespråkig grupp. För övrigt finns det planer på att i stället för att främja material avsett att användas direkt i samband med utbildningsåtgärderna främja utarbetandet av gemenskapsstandarder som skall integreras i de nationella utbildningarna.

3.4.6 Nätverk, strukturer, personliga kontakter: ett viktigt resultat

Organiseringen av nätverk mellan olika aktörer inom samma område är ett viktigt resultat av programmet. Det första nätverket var kontaktgruppen RALFH [26], som utöver ett regelbundet utbyte har genomfört en jämförelse av de olika hamnarna i norra Europa genom ett uppföljningsverktyg. Denna jämförelse är till nytta för var och en av hamnarna, inte endast för att ge en uppfattning om hur dess metoder och organisation ser ut i förhållande till övriga hamnar, utan också i förbindelserna med transportörerna, som tenderar att utnyttja skillnaderna i metoder i de olika hamnar de använder sig av.

[26] Rotterdam Anvers Le Havre Felixstowe Hambourg.

Systemet med en kontaktgrupp har tjänat som modell i samarbetet mellan flygplatserna (ICARIUS) och hamnarna i södra Europa (ODYSSUD).

Ett indirekt resultat av de gemensamma åtgärderna är också att det skapats ett informellt nätverk av personliga kontakter. Denna aspekt betonas starkt av medlemsstaterna som ett resultat av framför allt seminarierna och tjänstemannautbytet. I svaren på frågeformuläret har medlemsstaterna gett i medeltal 3,42 poäng av 4 på frågan om huruvida seminarierna bidragit till att "skapa kontakter med deltagare från andra medlemsstater och/eller upptäcka sätt att förbättra det administrativa samarbetet och informationsutbytet mellan tullmyndigheterna". Denna positiva bedömning motiveras av åtta medlemsstater med kontakternas personliga karaktär, som tre av dem anser är av direkt betydelse för möjligheten att förbättra samarbetet. Två länder anser att seminarierna är ett synnerligen lämpligt instrument för att skapa kontakter. Ett land anser att endast vissa särskilda seminarier bidrar till detta mål.

Samma resultat bedöms ha erhållits genom tjänstemannautbytet, som har fått medelpoängen 3,79 av 4. Sju länder betonar att detta är ett av tjänstemannautbytets viktigaste resultat och tre länder lovordar utbytets informella karaktär.

Med anledning av medlemsstaternas anmärkningar bör det betonas hur viktigt detta resultat är. De kontakter som knutits kan deltagarna senare använda för att underlätta sitt arbete i praktiken. Framför allt leder kontakterna till ökad medvetenhet om arbetsuppgifternas europeiska dimension. I svaren anges att det har skapats en bättre "ömsesidig förståelse", att deltagarna har gjort framsteg på det språkliga området, att det har uppkommit ett "gemenskapssynsätt" och till och med att det har skapats en "gemensam identitet".

3.5 De gemensamma åtgärdernas inverkan

De direkta resultaten av de gemensamma åtgärderna beskrivs ovan. Vilka återverkningar har de, hur bidrar de till att förverkliga målen för programmet?

Den inverkan som konstateras nedan är främst inverkan på kort och medellång sikt som har att göra med det nationella genomförandet av de resultat som uppnåtts på gemenskapsnivå. En inverkan på lång sikt förväntas främst av de åtgärder som genomförts under de senaste åren av programmet och som det är alltför tidigt att analysera. De långsiktiga effekterna av de åtgärder som genomfördes under programmets första år kan dock inte mätas, på grund av att det saknas fastställda indikatorer för dessa år. För programmet Tull 2007 kommer sådana indikatorer att fastställas 2003. Det är därför svårt att göra en definitiv bedömning av de uppnådda resultatens hållbarhet, särskilt som de förväntade resultaten kan bedömas endast enligt kvalitativa, och inte kvantitativa, kriterier.

3.5.1 Utnyttjandet av utbildningsresultaten på nationell nivå

Medlemsstaternas bedömning av utbildningsåtgärdernas inverkan varierar. De anser att de utbildningsåtgärder som genomförts har hjälpt dem att förbättra den utbildning som ges på nationell nivå (medelpoäng 3 av fyra 4). Sex länder anger att förbättringar har införts på nationell nivå, utan att man kan säga om det beror på utbytet, modulerna eller rekommendationerna. Samma medelpoäng ges på frågan om huruvida utbildningsåtgärderna bidragit till att förbättra kunskaperna i specifika ämnen. Som exempel nämns åtgärdernas inverkan på genomsökningen av containrar och fordon.

Inom ramen för programmet har särskild uppmärksamhet inriktats på utbildningen av högre tulltjänstemän. På frågan om nyttan av programmet ger medlemsstaterna 2,82 poäng av 4. Men denna siffra är inte rättvisande, eftersom vissa medlemsstaters bedömning gäller de åtgärder som genomförts på gemenskapsnivå medan andra medlemsstater har bedömt de åtgärder som genomförts på nationell nivå.

När det gäller utbildningen av högre tjänstemän drar medlemsstaterna nytta av gemenskapsåtgärderna, men planerar inte någon fortsättning på nationell nivå. Ett konkret exempel är det seminarium före högre tulltjänstemän som anordnades inom ramen för programmet, och som i fem svar bedöms som en positiv erfarenhet. Två länder betonar att denna åtgärd bör få en fortsättning, vissa länder anser också att ett mer noggrant urval av deltagare är nödvändigt. Vidare anges att även tjänstemannautbytet och de fortsatta kontakterna bidrar till dessa tjänstemäns utbildning.

Slutsats

Sammanfattningsvis kan sägas att, trots det stora antalet utbildningsmoduler för tulltjänstemän som genomförts inom ramen för programmet, är efterfrågan på utbildningen så stor att det intresse som den väckt hos aktörerna inte har kunnat tillgodoses.

Rekommendation

En smidigare organisering av utbildningen bör främjas för att stimulera samarbetet mellan utbildningscentren och utvecklingen av åtgärderna. På basen av dessa kriterier bör man så snart som möjligt utvärdera hur effektivt organiseringen av den nya utbildningen inom ramen för Tull 2007 fungerar, så att den kan anpassas om nödvändigt. Allmänt taget bör de ekonomiska medel som anslås för utbildningen ökas för att tillgodose intresset.

3.5.2 Samarbete med de ekonomiska aktörerna: bättre kommunikation och nya perspektiv

På frågan om seminariernas inverkan när det gäller att förbättra kommunikationen mellan de ekonomiska aktörerna och den nationella förvaltningen har medlemsstaterna tilldelat 2,50 poäng i medeltal. I nio svar anges att avsevärda framsteg gjorts (hjälp till strukturering och rationalisering av dialogen, förbättrad kommunikation i bestämda frågor...).

Däremot har de gett 2,92 poäng av 4 på frågan om huruvida arbetet i projektgrupperna har bidragit till att större hänsyn tas till de konstaterade behoven, och som exempel på detta nämns:

- konsekventa kontroller (1 svar),

- enhetlig tillämpning av lagstiftningen (2 svar),

- ett gemensamt tillvägagångssätt som stöder sig på informationsteknik och beaktar aktörernas synvinkel, (1 svar).

På frågan om i vilken grad programmet som helhet har bidragit till att underlätta kommunikationen och samrådet med de ekonomiska aktörerna har medlemsstaterna gett mycket olika svar, som resulterar i en medelpoäng på 2,64 på skalan 1 till 4. Fem länder anser att programmet inte alls har bidragit, eller att det har bidragit litet till detta mål, men de har angett mycket olika anledningar. För vissa länder är en sådan dialog mycket svår att upprätta, t.ex. på grund av "kulturella skillnader", medan de länder som redan har en dialog på nationell nivå har upplevt att ett ringa mervärde av programmet.

Totalt sett erkänns att framsteg gjorts framför allt när det gäller att förbättra kommunikationen. Enligt svaren har förbättringar uppnåtts inom områdena

- kommunikation (3),

- skapande av kontakter (3),

- samråd (3).

Däremot nämns ett gemensamt tillvägagångssätt endast i ett av svaren. Med andra ord förefaller det som om programmet mer har bidragit till att skapa en medvetenhet som resulterat endast i konkreta lösningar och konkret samverkan.

Slutsatser

Det är fortfarande för tidigt att utvärdera åtgärdernas inverkan. Programmets effekter märks främst på följande tre nivåer:

- Dialog och partnerskap har uppmuntrats.

- Medlemsstaterna har blivit medvetna om aktörernas behov, konkurrensens betydelse och den ömsesidiga nytta som kan dras av ett samarbete.

- Konkreta exempel och förslag till förbättringar.

Rekommendationer

- De resultat som uppnåtts motiverar en fortsättning inom ramen för Tull 2007, som framför allt bör innebära att man går från pilotförsök (exempelvis COMPACT-modellen) till gemenskapsstandarder.

- För att upprätthålla den nya dynamiken bör man inom ramen för programmet Tull 2007 prioritera målet att underlätta handeln och ständigt beakta det så att det integreras i utformningen av samtliga gemensamma åtgärder.

3.5.3 Förbättrat administrativt samarbete

Medlemsstaterna anser att programmet på ett övergripande sätt bidragit till att förbättra det administrativa samarbetet och informationsutbytet (3,55 poäng). Sex länder anser att detta resultat uppnåtts i första hand genom de kontakter som etablerats.

De kontakter som knutits vid seminarierna utnyttjas även efter seminarierna (3,08 poäng i medeltal).

Frågan om i vilken grad tjänstemannautbytet har lett till bättre metoder för administrativt samarbete och/eller bättre informationsutbyte mellan tullförvaltningarna har medlemsstaterna bedömt med 2,92 poäng av 4. Två länder anser att denna inverkan främst är ett resultat av de specifika nätverken, exempelvis RALFH, medan andra anser att den har mer att göra med de informella kontakter som knutits (3 svar). Närmare bestämt har kontakterna blivit mer frekventa mellan avsändande och mottagande förvaltningar när det gäller att begära och utbyta tullinformation (3,05 poäng).

Även om det har fastställts att kontakterna är till nytta, betonas i vissa svar att det är nödvändigt att underhålla och utveckla kontakterna och föreslås att en del kontakter bör formaliseras genom nätverk och tas över av de nationella förvaltningarna. Då uppstår frågan om en formalisering av dessa informella kontakter inte riskerar att resultera i att en del av effektiviteten går förlorad.

I två anmärkningar påpekas risken för att det uppstår en motsägelse mellan de informella nätverken och de centraliserade förfarandena för informationsöverföring.

Slutsatser

- Viktiga positiva effekter av programmet är att kontakterna mellan tjänstemännen från de olika nationella förvaltningarna mångfaldigats, att de blivit medvetna om tullarbetets internationella dimension och att förbindelserna efteråt har utnyttjats på ett fruktbart sätt

- Emellertid verkar det inte helt säkerställt att dessa informella kontakter kommer att bli varaktiga.

Rekommendationer

Samtidigt som man bevarar de gemensamma åtgärdernas förmåga att främja informella kontakter, förefaller det viktigt att på gemenskapsnivå främja en formalisering av nätverken och på nationell nivå samordna de officiella informationskanalerna med informationsutbytet inom de informella nätverken.

3.5.4 Förbättrade arbetsmetoder

3.5.4.1 Kunskap om lagstiftningen

Seminariernas bidrag till en bättre förståelse och tillämpning av tullagstiftningen inom de nationella förvaltningarna har fått 2,58 poäng i medeltal. Fyra medlemsstater anger att seminarierna gett direkta resultat, medan andra förväntar sig indirekta resultat genom förbättringar i utbildningen och på specifika områden, exempelvis samarbetet mellan laboratorierna. I två svar betonas att det är nödvändigt att resultaten från seminarierna följs upp genom andra åtgärder för att de skall få en inverkan.

Tjänstemannautbytet anses ha haft ungefär lika stora positiva effekter på tolkningen och tillämpningen av lagstiftningen som seminarierna (2,46 poäng i medeltal). Fem stater anger i sina anmärkningar att det skett en förbättring i detta hänseende. Två stater anser att det främst är de enskilda personerna i fråga som haft nytta av utbytet, men att förvaltningen har haft indirekt nytta av det. Två stater anser att inverkan är mycket svår att mäta.

Projektgruppernas bidrag till en bättre förståelse av specifika aspekter i lagstiftningen har medlemsstaterna bedömt med i medeltal 3,38 poäng av 4. En inverkan förväntas olika snabbt: en del medlemsstater har redan konstaterat vissa effekter (till exempel anger en stat att kunskaperna förbättrats), men de flesta väntar ännu på inverkan av genomförandet av vissa resultat (framför allt användningen av utbildningsmodulerna), eller hoppas till och med på inverkan av arbete som ännu pågår, till exempel utvecklingen av initiativet E-customs.

Slutsats

Programmet har bidragit till en bättre förståelse och tillämpning av lagstiftningen, tack vare de olika verktyg som utvecklats (till exempel den modell för riskanalys som beskrivs nedan, eller datortillämpningarna).

Rekommendationer

Med hänsyn till gemenskapslagstiftningens komplexitet, som betonats av revisionsrätten, och antalet berörda länder, vore det lämpligt att inleda en diskussion om möjliga förenklingar.

3.5.4.2 Förbättrade arbetsmetoder och framför allt bättre kontrollmetoder

En analys av medlemsstaternas mål för tjänstemannautbytet 2001 visar att i ungefär hälften av fallen var målet att förbättra en specifik arbetsmetod genom att skaffa erfarenheter och identifiera bra metoder.

På frågan om huruvida utbytena 2001 och 2002 lett till ändringar eller förbättringar i arbetsmetoderna vid den nationella förvaltningen har medlemsstaterna gett 2,46 poäng i medeltal av 4. Tre stater anger att förändringar genomförts eller håller på att genomföras på nationell nivå, medan två anger att förändringar planeras. Ett land uppger att förbättringarna framför allt genomförts av de tjänstemän som direkt berörts av utbytet. Tre länder sätter den uppnådda inverkans betydelse i relation till den ställning som den tjänsteman som deltagit i utbytet har, hierarkiskt såväl som geografiskt, och låter förstå att vissa förbättringar införts endast på lokal nivå.

Medlemsstaterna anser att projektgrupperna har gjort det möjligt att förbättra eller anpassa kontrollmetoderna och kontrollförfarandena inom den nationella förvaltningen (3 poäng i medeltal). En del länder nämner att genomförandet på nationell nivå underlättas av att arbetet är av en mycket praktisk karaktär. Parallellt används instrument som exempelvis resultatmätning och modellen för riskanalys.

Tre medlemsstater förväntar sig en inverkan av vissa projekt, till exempel samarbetet mellan laboratorierna och mellan flygplatserna samt det pågående arbetet för integrering av datasystemen.

Två länder nämner problem som bromsar effekterna av projektgruppsarbetet. I det ena fallet rör det sig om att deltagarna i vissa fall inte har befogenhet på nationell nivå att initiera förändringar. I det andra fallet är det tveksamt om deltagarna har möjlighet att åstadkomma en utveckling mot riskhantering i landet i fråga, med hänsyn till en rådande kultur med mycket arbetsintensiva kontroller. Denna anmärkning kan sättas i relation till medlemsstaternas mycket ojämna deltagande i projektgrupperna i fråga.

Sammanfattningsvis gör medlemsstaterna en mycket positiv bedömning av hur programmet bidragit till att förbättra tullkontrollen och ger en poäng på 3,73 i medeltal av 4 möjliga. Förutom det pågående eller planerade genomförandet av resultaten nämns också en direkt inverkan, exempelvis större motivation inom den nationella förvaltningen till följd av en anpassning i överensstämmelse med de lärdomar som gjorts.

Slutsats

Programmet bidrar effektivt till att förbättra arbetsmetoderna och främjar en rationalisering av kontrollmetoderna, även om alla medlemsstater inte är lika intresserade av denna aspekt.

Rekommendationer

- När det gäller arbetsmetoderna bör man utarbeta sätt att på nationell nivå sprida den erfarenhet som inhämtats av deltagarna i seminarierna och tjänstemannautbytet. Detta är desto viktigare när deltagandet i gemenskapsprogrammet sker som ett led i ett särskilt nationellt projekt.

- När det gäller riskhantering bör man inom ramen för det kommande programmet gå från pilotåtgärder till att utveckla gemenskapsstandarder som kan godtas av samtliga.

4 Åtgärder som finansierats genom den externa delen av programmet Tull 2002

Budgeten för den externa delen av programmet Tull 2002 är blygsam och därför är det antal åtgärder som varje år anordnas under denna budgetpost begränsat. Detta påverkar storleken såväl som karaktären på åtgärderna, som genomförs enskilt i stället för som en del av ett projekt. Det bör dessutom påpekas att när det gäller kandidatländerna för anslutning till Europeiska unionen utgör dessa åtgärder endast en del av det tekniska stöd på tullområdet som de erhåller. Andra åtgärder där GD TAXUD [27] deltar anordnas inom ramen för programmet Phare och i samarbete med TAIEX [28], eller inom ramen för TACE [29]. Dock anses den externa delen av programmet Tull 2002 vara till mycket stor nytta.

[27] Europeiska kommissionens generaldirektorat för skatter och tullunion.

[28] Technical Assistance Information Exchange.

[29] Travel and Conference Facility.

4.1 Baltic Sea Customs Conference

Mötena mellan Östersjöländernas tullförvaltningar (Baltic Sea Customs Conference, BSCC) är ett initiativ som tagits inom ramen för Östersjöstaternas råd (Council of Baltic Sea States, CBS). Det första mötet hölls 1995. Generaldirektörerna för tullförvaltningarna i Östersjöområdet möts vartannat år för att diskutera prioriteringarna inom tullområdet. De länder som deltar är Danmark, Sverige, Finland, Island, Tyskland, Polen, Estland, Litauen, Lettland och Ryska federationen.

Med beaktande av de prioriteringar som generaldirektörerna fastställt inrättas arbetsgrupper efter mötet för att säkerställa att rekommendationerna genomförs. Fram till och med år 2001 har åtgärderna främst inriktats på kandidatländerna och behandlat ämnen som exempelvis bekämpning av korruption (i oktober 2000 hölls ett seminarium i Krakow).

Mot bakgrund av de framsteg som kandidatländerna gjort har fokuseringen inriktats på Ryska federationen. Det fjärde mötet, som hölls 2001, var på begäran av handelsministrarna inriktat på att minska väntetiden vid gränserna. Arbetsgruppen för förfaranden gjorde en undersökning för att mäta den tid som behövs för tullklarering och den totala väntetiden vid utvalda gränsposteringar i regionen för att identifiera problemen vid de "svåra" gränsövergångsställena.

Programmet Tull 2002 har bidragit ekonomiskt till anordnandet av generaldirektörernas möten, seminarierna och arbetsgruppernas möten.

Det femte mötet är planerat att hållas i Riga i oktober 2003. Vid detta tillfälle kommer en lägesrapport att sammanställas. Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid de resultat som uppnåtts och man kommer att diskutera mötets framtid efter utvidgningen av Europeiska unionen.

4.2 Stöd till Världstullorganisationen (WCO)

Mot slutet av 1997 bad Världstullorganisationen (WCO) kommissionen att bidra med ekonomiskt stöd till WCO:s stipendieprogram "WCO Fellowship programme". Programmet syftar till att hjälpa unga tulltjänstemän i utvecklingsländerna att arbeta eller utbilda sig inom en specifik tullsektor och delta i utbildningsåtgärder för den lägre chefsnivån.

Kommissionen ansåg att det vore bra om deltagare från kandidatländerna och NIS-länderna [30] kunde delta i denna typ av program inom ramen för föranslutningsstrategin. Följaktligen gick kommissionen med på att finansiera en vistelse för sex tjänstemän per år under en period av fyra år (1998-2001). Dessutom kom man överens om att kommissionen kunde välja ut deltagarna på basen av meriter och tidigare arbetserfarenheter. Detta stöd kompletterar de utbildningsåtgärder som syftar till att utveckla tullinstitutionerna i de kandidatländer och NIS-länder som erhåller stöd inom ramen för programmen Phare och Tacis. Betydelsen av att säkerställa deltagandet i detta program motiveras av det faktum att dessa länder kommer att ha ett nära samarbete som framtida grannländer vid unionens yttre gräns.

[30] De nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen (New Independent States).

Medlemsstaterna fick yttra sig om detta kommissionsförslag vid mötet i kommittén för tekniskt stöd och utbildning den 20 oktober 1997 i Bryssel. Man ansåg enhälligt att det var ett lämpligt initiativ och medlemsstaterna erbjöd sig att ta emot de stipendiater som erhåller stöd från gemenskapen för ett två veckors studiebesök vid en förvaltning som deltar i Fellowship-programmet.

Varje deltagare måste lämna in en rapport vid slutet av sin vistelse.

WCO har inkommit med en ny begäran om ekonomiskt stöd. Denna granskas för närvarande med avseende på programmet Tull 2007.

4.3 IT-stöd som finansierats genom budgetposten "Tull 2002 Externa åtgärder"

Genom budgetposten "Tull 2002 Externa åtgärder" har ett projekt finansierats som syftar till att stödja kandidatländerna för att de skall kunna

- utveckla nationella datasystem som skall anslutas till de gemenskapssystem som används inom tullområdet,

- öka sin driftskapacitet på dataområdet och garantera att de nationella systemen kommer att fungera utan avbrott på en tillräckligt hög kvalitativ nivå omedelbart när de blir medlemmar i Europeiska unionen.

Kandidatländerna skall utveckla och säkerställa underhållet av den nationella delen av de gemenskapsdatasystem som är nödvändiga för att den inre marknaden (skatteområdet) och tullunionen skall fungera smidigt. Det tekniska stödet till kandidatländerna garanterar alltså inte att deras datasystem kommer att vara fullständigt i drift vid anslutningen.

Stödet har getts i form av följande:

- Kommissionen har gett kandidatländerna tillgång till regelbundet uppdaterad dokumentation om tullens datasystem på cd-rom och via en intern webbplats.

- Ett stort antal besök har gjorts i dessa länder för att förklara de uppgifter som skall utföras, klargöra tekniska problem och följa upp hur projekten framskrider.

- Mallar för planeringen av projekt för sammankoppling i allmänhet och för enskilda projekt i synnerhet har utarbetats och ställts till tullförvaltningarnas förfogande. Stöd har getts till kandidatländerna för utveckling av projektplaner och förberedande av kravspecifikationer inför upphandlingarna.

4.4 Initiativ på dataområdet som finansierats genom andra gemenskapsprogram

Kommissionen har inom ramen för programmet Phare godkänt ett projekt för sammankopplig av respektive kandidatland med det säkra nätet CCN/CSI. Den faktiska sammankopplingen med kandidatländerna i den första anslutningsomgången planeras till mitten av 2003.

Inom ramen för programmet "Travel, Accomodation and Conference facility" anordnades en rad konferenser 2002 för att i detalj förklara hur vart och ett av de anslutna datasystemen fungerar.

5 Öppnande av programmet för kandidatländerna

Under år 2002 fattades beslut om att göra det möjligt för kandidatländerna att delta i programmet Tull 2002. Beslutet baserar sig på föranslutningsstrategin, enligt vilken förvaltningarna skall förberedas så att de kan delta fullt ut i gemenskapens arbete och för att garantera att de har administrativ förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk.

Öppnandet inleddes den 1 juli 2002 för 11 kandidatländer [31] efter det att ett samförståndsavtal (MoU) hade undertecknats. I avtalet fastställs att kandidatländerna skall delta i programmen på samma villkor som medlemsstaterna vad gäller antalet deltagare i seminarier, projektgrupper, utbyte och andra gemensamma åtgärder. Deras deltagande inverkar inte på budgeten, eftersom kandidatländerna står för kostnaderna. Dock belastas gemenskapsbudgeten med de kostnader som till följd av det ökade deltagarantalet uppkommer för vissa evenemang (seminarier, projektgrupper).

[31] Med undantag av Lettland och Turkiet som har beslutat att inte delta förrän från och med 2004.

6 Slutsatser

6.1 Allmänna slutsatser

- De åtgärder som har genomförts inom ramen för programmet har effektivt bidragit till uppnåendet av de mål som fastställts för programmet. Också utan detta program skulle medlemsstaterna troligen ha gjort framsteg mot en modernisering. Men, utöver samordningen av arbetet har programmet även inneburit att en del länder gjort stora framsteg i frågor som de redan tidigare beslutat att satsa på och att en del länder börjat diskutera frågor som tidigare knappast diskuterats på nationell nivå.

De positiva effekterna av programmet får inte innebära att man glömmer bort målens räckvidd och mångfalden av kulturer och olika nationella förhållanden på tullområdet. Målet att åstadkomma att medlemsstaternas tullförvaltningar skall fungera som om de var en och samma förvaltning motiverar en förstärkning av de vidtagna åtgärderna. Detta är desto nödvändigare inför anslutningen av nya medlemsstater och de förändringar som den innebär längs unionens yttre gräns.

- Det förefaller som om spridningen på nationell nivå av de resultat som uppnåtts på gemenskapsnivå kan förbättras ytterligare. Vissa av medlemsstaternas anmärkningar ger anledning att anta att samordningen mellan de nationella åtgärderna och gemenskapssamarbetet kan förbättras. Behov av förbättringar finns på alla deltagandenivåer: till exempel bör seminariedeltagarna ha en sådan ställning att de kan föra resultaten vidare på en tillräckligt hög nivå i sitt land, deltagarna i de olika ledningsgrupperna bör ha möjlighet att engagera sin förvaltning i de frågor som diskuteras och informationsutbytet inom de europeiska nätverken bör samordnas med de officiella informationskanalerna.

- Programmet utvecklas och blir allt komplexare. Detta beror inte endast på utvidgningsprocessen, som leder till ett ökat antal deltagare, utan också på den mångfald olika synsätt som behöver samordnas och ökningen av antalet föreslagna åtgärder. Ursprungligen kom initiativen till åtgärder från kommissionens avdelningar, men i dag kommer förslag också från medlemsstaterna. Det är inte alltid möjligt att genomföra alla dessa förslag.

Samtidigt har programmet utvecklats till sin form. Det förefaller som om man framom de "klassiska" åtgärderna, exempelvis seminarier och tjänstemannautbyte, där meningen är att alla de deltagande länderna skall delta på samma sätt, föredrar åtgärder som exempelvis benchmarking, projektgrupper och vissa slag av särskilt utbyte, som innebär att ett litet antal länder arbetar intensivt med en bestämd fråga. De sistnämnda är mer operativa och kan ge snabba resultat.

Slutligen har en fördjupning av de olika arbetena gjort det möjligt att betona komplementariteten och samverkan mellan målen. Varje åtgärd bör överensstämma med programmets samtliga mål, som utformas som en integrerad helhet (till exempel målet att underlätta handeln gäller för alla gemensamma åtgärder och datortillämpningar).

- Denna utveckling kräver en bättre uppföljning och utvärdering: resultaten av uppföljningen kan göras läsligare och mer tillgängliga för de olika parterna, bland annat medlemsstaterna. När det gäller utvärderingen kan dess trovärdighet ökas om man använder sig av utvärderare som är mer oberoende än de nationella förvaltningarna eller förvaltningen på gemenskapsnivå, som själva deltar i programmen.

- Genom budgetposten "Tull 2002 Externa åtgärder" har kandidatländerna erhållit tekniskt stöd som syftar till att säkerställa sammankopplingen av kandidatländernas datasystem och öka deras driftsförmåga. Genom programmet Phare har de fått hjälp att ansluta sig till nätet CCN/CSI och till andra gemenskapstillämpningar. Eftersom kandidatländerna själva skall utveckla och säkerställa underhållet av den nationella delen i de gemenskapsdatasystem som är nödvändiga för att den inre marknaden (skatteområdet) och tullunionen skall fungera smidigt, garanterar det tekniska stöd som ges till kandidatländerna inte att deras datasystem kommer att vara fullständigt i drift vid anslutningen.

6.2 Allmänna rekommendationer

Utöver de ovanstående rekommendationerna avseende programmets särskilda mål, bör följande förslag beaktas för att ännu större nytta skall kunna dras av de gemensamma åtgärderna:

- Programmets verkningsfullhet kan ökas, om de deltagande staterna involveras ännu mer samtidigt som kommissionens samordnande roll förstärks. För att åstadkomma detta förefaller det vara nödvändigt att utveckla olika verktyg. För det första bör programmet bli överskådligare för att ge deltagarna en helhetsbild, särskilt av de ekonomiska delarna. Vidare kan de nationella förvaltningarnas utformning och organisering av gemensamma åtgärder förbättras genom rekommendationer om metoder (benchmarkingen genomförs redan i stor utsträckning av de deltagande staterna på basen av riktlinjer). När det gäller utvärderingen kan klassificeringen av de förväntade effekterna och resultaten underlättas om man inför kvantitativa indikatorer redan i början av programmet.

- För att utveckla programmet bör man i framtiden främja åtgärder som är begränsade till ett litet antal deltagare. Dessa åtgärder bör fungera som ett verktyg för gemensamma framsteg i alla medlemsstater. För att främja spridningen av resultaten bör en diskussion inledas, inte endast om spridningen utan också om anpassningen av resultaten på nationell nivå. För detta ändamål bör projektgrupper utvecklas som stegvis inbegriper ett allt större antal förvaltningar.

Del 2: Rapport om genomförandet av programmet Tull 2002 på dataområdet (1998-2002)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Denna rapport innehåller en analys av styrkorna och svagheterna i de datasystem som finansierats genom programmet Tull 2002 och kompletterar rapporten om genomförandet av programmets gemensamma åtgärder.

Den har sammanställts i enlighet med kraven i artikel 1.10 b i beslut nr 105/2000/EG av den 17 december 1999, där det anges att slutrapporten om genomförandet av programmet Tull 2002 skall åtföljas av "en bifogad rapport med en analys av styrkan och svagheterna i tullförvaltningarnas olika datasystem, vilka bidrar till genomförandet av den inre marknaden".

1.2 Uppgiftskällor

Följande källor har använts för att genomföra denna utvärdering:

- Medlemsstaternas synpunkter har undersökts med hjälp av ett frågeformulär. Avsikten med formuläret var att på ett så objektivt sätt som möjligt försöka samla in medlemsstaternas synpunkter på de datortillämpningar som inrättats inom ramen för programmet. Svarsprocenten på frågeformuläret är ungefär 75 %.

- Kvantitativa uppgifter om de tillämpningar som finansierats genom programmet har också beaktats.

Det bör påpekas att de synpunkter som medlemsstaterna framfört i undersökningen om datortillämpningarna avser den slutliga tillämpningen såsom den uppfattas av användaren, dvs. med både de delar som finansierats av Europeiska unionen (gemenskapsdelen) och de delar som finansierats av medlemsstaterna själva (de nationella delarna).

1.3 Den interimistiska utvärderingsrapporten

I interimsrapporten om Tull 2002 dras slutsatsen att datoriseringen möjliggör ett modernt och effektivt tullarbete, eftersom

- tullförfarandena förenklas och påskyndas,

- en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen säkerställs över hela tullområdet,

- transaktionernas säkerhet ökar.

För att uppnå dessa mål är en investering i datasystem motiverad.

1.4 Analysens struktur

Datasystemen är delvis gemensamma för programmen Tull 2002 och Fiscalis och delvis specifika för respektive program. Finansieringen av den gemensamma delen har fördelats lika på de två programmen.

Tabellen nedan innehåller en översikt över de olika tillämpningarna

>Hänvisning till>

Efter en presentation av budgeten nedan beskrivs först den gemensamma delen och därefter de olika datortillämpningarna inom ramen för Tull 2002.

2 Budget

I tabellen i bilaga 6 anges de belopp som anslagits (i euro) för tillhandahållande av tjänster i samband med datasystemen inom ramen för de två programmen. Åtagandena motsvarar betalningarna, åtminstone för åren 1998-2000. Betalningarna inom ramen för ett åtagande fördelar sig nämligen på flera år beroende på de tjänster som tillhandahållits, medan åtagandet ingås när kontraktet om tillhandahållande av tjänsterna undertecknas.

Det totala anslagna beloppet inom ramen för programmet Tull 2002 uppgår till 84 319 642 euro. Detta belopp inbegriper finansiering av nätverket CCN/CSI och programmets förvaltningsverktyg (finansieras gemensamt av Tull 2002 och Fiscalis med 50 % från vardera programmet) samt finansiering av tulltillämpningarna i egentlig mening.

Det bör påpekas att eftersom datasystemen består av en gemenskapsdel och en nationell del finansieras endast gemenskapsdelen genom programmen, medan medlemsstaterna finansierar den nationella delen.

För kommunikationsnätet CCN/CSI krävdes en investering på 23 801 472 euro, varav hälften har finansierats genom programmet Tull 2002. Att CCN/CSI krävde så stora anslag beror på att det rör sig om utvecklings- och installeringskostnader. Av den totala budgeten för Tull 2002 har 51 % anslagits för det nya datoriserade transiteringssystemet (NCTS) (inbegripet delfinansieringen på 50 % av CCN/CSI och förvaltningsverktygen), medan 15 % har anslagits för de system som omfattas av budgetposten "tulltillämpningar" (de som krävt mest verksamhet är Taric, TQS, EBTI, ISPP och SMS).

Tillämpningarna AFIS/TIS och SIGL har tilldelats 13 % respektive 5 % av den totala budgeten.

Kostnaderna för NCTS har varit mycket höga, emedan det rör sig om utvecklings- och installeringskostnader. De flesta av de övriga tulltillämpningarna var redan i drift innan programmet inleddes.

3 Den gemensamma delen för programmen Tull 2002 och Fiscalis

3.1 CCN/CSI (Gemensamma kommunikationsnätet / Gemensamma systemgränssnittet)

3.1.1 Beskrivning

Utvecklingen av ett gemensamt kommunikationsnät och systemgränssnitt, om vilket generaldirektörerna för tullar och skatter fattade beslut i december 1992, syftar till att harmonisera överföringen av datauppgifter inom gemenskapen. Målet är att skapa en nätport mellan medlemsstaternas och kommissionens datasystem, som alla är olika, i en unik infrastruktur som möjliggör samkörning av alla dessa system.

CCN/CSI togs i drift den 8 maj 1999. Inom ramen för programmen Fiscalis och Tull 2002 genomfördes utveckling och installering av nätverket under perioden före 1999, medan anpassningsunderhåll och korrektivt underhåll samt extensioner till andra platser (framför allt kandidatländerna) genomfördes under den därpå följande perioden.

Kommissionen ansvarar för sina datorer och nätportarna fram till de nationella anslutningsställena. Medlemsstaterna ansvarar för utbildningen av tjänstemän och installeringen av dataverktyg i de nationella näten.

3.1.2 Utvärdering av utvecklingen och installeringen av CCN/CSI

Medlemsstaterna har gjort en bedömning [32] av installeringen av CCN/CSI på en skala från 1 till 5 (1= mycket positiv inställning, 5 = mycket negativ inställning). Av undersökningen framgår att den generellt positiva bedömningen delas av både tullförvaltningarna och förvaltningarna för indirekt beskattning.

[32] Se bilaga 7.

De anslagna budgetmedlen och fastställda tidtabellerna för utvecklingen och installeringen av CCN/CSI bedöms ha varit realistiska. Det stöd som kommissionen tillhandahållit i form av hjälp, utbildning och dokumentation bedöms också ha varit tillräckligt. Slutligen bedöms anslutningen av de lokala tillämpningarna till CCN/CSI ha varit ganska enkel att genomföra.

Detta bekräftar resultaten av den undersökning om installeringen av systemet som Gartner Group genomförde år 2000 inom ramen för kontraktet "ATOS origin Integration" [33]. I undersökningen drogs slutsatsen att den teknik och arkitektur som använts för CCN/CSI fungerar korrekt och har visat sig ha kapacitet att ta emot ett allt större antal anslutningar. Dock betonades att en integrering av systemen med CCN/CSI också betydde att de medlemsstater som önskar ansluta sig måste satsa avsevärda resurser på organisering och support.

[33] Enligt det kontrakt som slutits mellan kommissionen och företaget ATOS kan företaget lägga ut undersökningen om CCN/CSI på underentreprenad till Gartner Group.

3.1.3 Resultat

Resultaten av CCN/CSI har utvärderats

- kvalitativt (de användande nationella förvaltningarnas tillfredsställelse med hur systemet fungerar),

- kvantitativt, och

- genom en extern undersökning (Gartner Group 2002).

3.1.3.1 Användarnas kvalitativa bedömning [34]

[34] Se bilaga 7.

De nationella förvaltningarna är särskilt nöjda med det stöd som kommissionen tillhandahållit (allmänt stöd), användarsäkerheten och tillgängligheten till nätet.

Också det faktum att CCN/CSI är enkelt att använda (enkel drift, enkel sammankoppling med de nationella systemen) uppskattas av de nationella förvaltningarna.

Tullförvaltningarna anser att CCN/CSI täcker behovet av informationsutbyte väl och möjliggör inbesparingar av ett stort antal resurser, medan förvaltningarna för indirekt beskattning intar en mer reserverad hållning.

3.1.3.2 Kvantitativa uppgifter

Tillgängligheten till nätet är större än 99 % (98 % samma år som det togs i drift).

>Hänvisning till>

Statistiken visar att användningen av CCN-nätet ökar kraftigt. Av statistiken framgår antalet meddelanden och den överförda informationsvolymen.

>Hänvisning till>

Bilden nedan visar meddelandenas fördelning på de olika tillämpningarna. Tillämpningarna VIES (VAT Information Exchange System), NCTS och AFIS är till sin natur sådana att de genererar ett stort antal meddelanden, eftersom de används för informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Tillämpningen NCTS, som fortfarande håller på att installeras, kommer att generera ett ökande antal meddelanden under de närmaste åren.

>Hänvisning till>

3.1.3.3 Gartner Groups undersökning [35] (2002)

[35] Kommissionen har slutit ett kontrakt med företaget ATOS enligt vilket företaget kan lägga ut undersökningen om CCN/CSI på underentreprenad till Gartner Group.

Av undersökningen framgår att CCN/CSI fungerar väl och används flitigt samt att de erbjudna tjänsterna är mycket kompletta, men att kostnaden är relativt hög och ökar kraftigt allt eftersom funktionerna utökas.

Eftersom det är omöjligt att införa en gemensam standard som är tillämplig i alla medlemsstater, har kommissionen anpassat CCN/CSI för att göra det kompatibelt med de olika nationella systemen, vilket har inneburit en betydande utvecklingskostnad för programmen Fiscalis och Tull 2002.

Tekniskt är det enkelt för systemet att ta emot ett mycket stort antal ytterligare anslutningar, men för detta krävs betydande investeringar. CCN/CSI:s decentraliserade tekniska arkitektur innebär att varje ny anslutning kräver att man inrättar särskild infrastruktur och eventuellt utvecklar systemet för att anpassa det till lokal teknik.

Med denna tekniska arkitektur kan likaså varje tillägg av en ny funktion medföra betydande kostnader, om man vill upprätthålla hög kvalitet, god tillgänglighet och hög säkerhet.

3.1.4 Inverkan

Eftersom inrättandet av CCN/CSI var ett nödvändigt krav för utvecklingen av ett flertal datortillämpningar för utbyte av information mellan medlemsstaterna (framför allt NCTS), bedöms dess inverkan på programmets mål genom de övriga tillämpningarnas inverkan. Av denna anledning kan investeringskostnaderna och kostnaderna för att upprätthålla CCN/CSI-tjänsternas kvalitet motiveras med de produktivitetsvinster som bör kunna erhållas vid utvecklingen av tillämpningarna.

3.2 Verktyg för förvaltning av programmet

3.2.1 Project Support Office (PSO)

Syftet med att inrätta PSO är att öka effektiviteten och verkningsfullheten i förvaltningen av dataprojekt genom att centralisera de arbetsuppgifter som är gemensamma för projekten.

Undersökningsfasen avslutades 2002 och pilotfasen planeras till 2003.

3.2.2 TEMPO (Taxud Electronic Management of Projects Online)

3.2.2.1 Beskrivning

TEMPO är en metod för utveckling och förvaltning av dataprojekt med iakttagande av erkända standarder från exempelvis PMI (Project Management Institute) och ISO (International Standards Organisation) och syftar till att minska risken med dessa projekt vad gäller deras kvalitet samt iakttagandet av fastställda tidsgränser och budgetar. Metoden täcker ett projekts hela livscykel, från förberedande undersökningar till kontraktsförvaltning.

3.2.2.2 Användningen av TEMPO

Projekten har delats in i tre grupper: NCTS, övriga tulltillämpningar och tillämpningar inom ramen för Fiscalis. För varje grupp har tjänsterna delats in i två delar: utveckling och underhåll samt drift, utbildning och helpdesk. Denna rationalisering har lett till ett minskat behov av särskilda överenskommelser (från 115 år 1999 till 35 år 2003), enklare förvaltning och befästande av bra metoder inom projektförvaltningen.

Anbudsinfordringarnas utformning är beroende av den tjänst som efterfrågas (fast kostnad per tjänstemodul), med krav på kvantifierade resultat snarare än en viss arbetsinsats (kostnad per dag och person).

Genom att införa en gemensam strategi för utvecklingen av datortillämpningar och för kontraktsförvaltningen har TEMPO bidragit till att öka programmens effektivitet och verkningsfullhet

4 Tulltillämpningarna

4.1 Inledning

Arbetet med att utvärdera tulltillämpningarna har begränsats till de tillämpningar som har föranlett mest verksamhet inom ramen för programmet Tull 2002, dvs. NCTS, Taric, TQS, EBTI, SIGL och AFIS.

Det bör påpekas att utvecklingen av tillämpningarna SMS och ISPP finansierats genom programmet Tull 2002. Vid tidpunkten för sammanställningen av denna rapport är det ännu inte möjligt att utvärdera de resultat och den inverkan som dessa tillämpningar kommer att ha för användarna på kort, medellång och lång sikt. Vid interimsutvärderingen av programmet Tull 2007 bör uppmärksamhet fästas vid dessa två tillämpningar.

Tillämpningen TCO/TCT håller på att ersättas av informationssystemet SMS (Specimen Management System). Utvecklingen av SMS kommer att slutföras i slutet av 2002 och systemet kommer att tas i drift i början av 2003. SMS kommer att omfatta fler uppgifter än de som framgår av ursprungs- och transiteringsstämplarna.

Tillämpningen ISPP (tidigare version: IPR) har varit i drift från och med november 2002. Genom denna tillämpning behandlas uppgifter om de tillstånd för aktiv förädling [36] som finns lagrade i en central databas som medlemsstaterna har tillgång till. Det nya systemet kommer i framtiden eventuellt att kunna omfatta uppgifter om tillstånd för andra förfaranden för tullbefrielse.

[36] Tullförfarande som på vissa villkor medger upphävande av importtullar för varor som importeras i syfte att bearbetas och sedan återexporteras.

Den verksamhet och de resurser som Tull 2002 satsat på tillämpningarna ECICS, Unit Values och Suspensions är av liten omfattning jämfört med de andra tillämpningarna. Medlemsstaternas bedömning av kvaliteten och fullständigheten hos den information som erhållits genom systemen, samt av hur tillämpningarna bidragit till att förverkliga programmets mål återfinns i bilaga 8, bilaga 9 och bilaga 11.

4.2 Allmän utvärdering av utvecklingen, installeringen och driften av tulltillämpningarna

Före utvärderingen av de enskilda datortillämpningarna beskrivs nedan medlemsstaternas bedömning av utvecklingen, installeringen och driften [37] av tillämpningarna på organisationsnivå.

[37] Se bilaga 10.

4.2.1 Utveckling och installering

Det bör påpekas att den mest omfattande utvecklingen och installeringen har gjorts inom ramen för NCTS.

Det stöd som kommissionen tillhandahållit (utbildning, hjälp) under installeringen bedöms som mycket tillfredsställande. Tidsfristerna för installering av systemen bedöms som tämligen realistiska (alltför korta). Medlemsstaterna efterlyser bättre kvalitet på specifikationerna för de system som skall installeras. I mindre utsträckning har framförs önskemål om en tydlig och snabb kommunikation mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Svaren är mycket positiva på frågan om huruvida förvaltningarna engagerar sig för att systemen skall installeras enligt specifikationerna. De är dock mycket försiktigare när det gäller tillgången på nationell nivå till de budgetmedel och framför allt den personal behövs för installeringen.

På frågan om huruvida de tekniska och juridiska verktyg som medlemsstaterna behöver för systemens drift är av hög kvalitet och ställs till förfogande i tid är medlemsstaternas bedömning positiv. Däremot är medlemsstaterna inte lika positiva när det gäller kvaliteten på och tillhandahållandet av de administrativa bestämmelser som är nödvändiga för systemens drift.

Den undersökning som har gjorts i medlemsstaterna syftar till att fastställa vilka personalresurser och budgetmedel som finns på nationell nivå för utvecklingen av datasystem inom ramen för programmet. Emellertid kan inga slutsatser dras på basen av de erhållna svaren, eftersom så få svar erhållits på denna fråga.

Problemet med de budgetmedel och personalresurser som ställs till förfogande i medlemsstaterna för utveckling och installering av systemen hänger samman med sammansättningen av de kommittéer som ansvarar för förvaltningen av dataprojekt inom ramen för programmet. De nationella förvaltningarnas företrädare i dessa kommittéer har nämligen inte alltid befogenhet att tilldela de personalresurser och budgetmedel som krävs för att genomföra antagna beslut på nationell nivå. Denna omständighet kan medföra samordningsproblem och förseningar i genomförandet av beslut. Förseningar i ett enda land kan försena ett helt projekt.

Förseningarna hänger också samman med att dataprojekt är känsliga för politiska beslut som leder till nya prioriteringar under ett pågående program. För genomförandet av besluten krävs oftast en djupgående omarbetning av arbetsplanerna och för detta tilldelar medlemsstaterna nödvändiga extramedel endast i sällsynta fall.

Slutligen kan nämnas att medlemsstaterna är nöjda med kvaliteten på den information som utbyts vid mötena i de kommittéer som ansvarar för dataprojekten, men anser att kommissionen kunde anordna fler tillfällen till informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

4.2.2 Drift

Den hjälp som kommissionen erbjudit under den tid som systemen varit i drift är mycket uppskattad av användarna. De två helpdeskarna (NCTS respektive övriga tulltillämpningar) utvärderas för övrigt regelbundet enligt bestämda kvalitetskriterier.

Systemen bedöms vara ganska enkla att administrera för medlemsstaterna.

4.2.3 Nytta/hållbarhet

Undersökningen i medlemsstaterna [38] visar att två tredjedelar av de system som finansieras genom programmet är omöjliga att klara sig utan eller används ofta, en fjärdedel används ibland och mindre än 10 % används aldrig eller har använts endast i introduktionsfasen. Lite mindre än hälften (45 %) av medlemsstaterna har utvecklat en handlingsplan för att förbättra användningen av de system som skapats genom programmet. Litet fler än hälften av systemen är enligt medlemsstaternas lagstiftning eller administrativa bestämmelser obligatoriska att använda. Alla dessa siffror ger en uppfattning om den nytta som medlemsstaterna upplever att de har av systemen (nyttokriteriet) och i förevarande fall deras användning på lång sikt (hållbarhetskriteriet).

[38] Se bilaga 12.

4.3 NCTS (Det nya datoriserade transiteringssystemet)

4.3.1 Beskrivning

Transitering är ett tullförfarande som möjliggör förflyttning av varor inom EU:s område och i de länder som undertecknat konventionen om gemensam transitering, med tillfälligt upphävande av de tullar och skatter som normalt är tillämpliga på import av varor. Förfarandet inrättades i slutet av 1960-talet. Det var ett system baserat på pappersformulär som sändes mellan tullkontoren.

I början av 1990-talet identifierade kommissionen flera brister i transiteringssystemet, framför allt saknades samordning mellan de involverade förvaltningarna och myndigheterna, enhetligheten var bristande till följd av mångfalden av system, de befintliga systemen var långsamma och pappersdokumenten var otillräckliga för en effektiv bedrägeribekämpning (översändandet av transiteringsdokumenten tog mycket längre tid än transporten av varorna). I ett stort antal undersökningar framhävdes att det var nödvändigt att reformera systemet med hänsyn till de växande handelsflödena.

År 1994 beslöt man att datorisera den administrativa förvaltningen av det internationella transiteringssystemet och skapa ett nytt datoriserat transiteringssystem (NCTS) där pappersdokumenten har ersatts med elektroniska formulär och informationsutbytet sker via e-post.

Systemet kommer att omfatta de 15 medlemsstaterna, Efta-länderna (Schweiz, Norge, Liechtenstein och Island) och Visegrad-länderna (Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern), dvs. 22 stater.

Finansieringen av systemet stöder sig på beslut nr 105/2000/EG om antagande av programmet Tull 2002.

På teknisk nivå har kommissionen gjort följande:

- Upprättat en databas över de tullkontor som har en operativ roll i det gemensamma transiteringsförfarandet. En förteckning över tullkontoren har offentliggjorts på webbplatsen Europa.

- Säkerställt samordningen mellan de deltagande staterna.

- Ställt tillämpningen MCC (Minimal Common Core) till medlemsstaternas förfogande.

- Bistått de deltagande staterna vid projektutvecklingen: ett stort antal samordningsmöten, operativa workshops och utbildningsträffar har anordnats. Vidare har kommissionen utvecklat centrala tillämpningar som kan användas för att testa de nationella tillämpningarna och tillhandahålla daglig statistik.

Tillämpningen MCC används av en del stater, varav vissa har utökat dess funktioner [39].

[39] De länder som använder MCC eller har för avsikt att göra det är Norge, Danmark, Sverige, Irland, Förenade kungariket, Polen, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Ungern och Portugal.

NCTS bör vara i fullständig drift senast den 30 juni 2003. På detta datum bör alla tullkontor som hanterar transiteringar vara anslutna till systemet. Kommissionen bör underrätta parlamentet och rådet om varje eventuell försening [40]. De godkända ekonomiska aktörer som använder det förenklade transiteringsförfarandet bör vara anslutna senast den 31 mars 2004.

[40] Kommissionen underrättade rådet och parlamentet den 20 mars 2003: KOM(2003) 125 slutlig.

En demonstration av hur systemet NCTS fungerar utfördes i parlamentet i juni 2000 för parlamentsledamöterna och generaldirektörerna för de berörda nationella förvaltningarna.

4.3.2 Resultat

4.3.2.1 Användarnas kvalitativa bedömning [41]

[41] Se bilagorna 8 och 9.

Medlemsstaterna anser att den information som erhålls genom systemet NCTS är mycket fullständig och att mycket få förbättringar är nödvändiga. Egentligen är det inte förbättringar som avses, utan snarare en önskan från en del staters sida om en liknande framtida utveckling avseende punktskatter och fri rörlighet för exportvaror samt mer allmänt en integrering av alla system för övervakning av förflyttningen av varor.

De anser även att informationen uppdateras och tillhandahålls inom vederbörlig tid samt att den är korrekt och exakt. Vad gäller förteckningen över transitkontor önskar dock en del medlemsstater att den skulle uppdateras snabbare.

Vid mötet den 18 december 2002 i kontaktgruppen för transitering, "Transit Contact Group", (möte mellan aktörerna, tullförvaltningarna och kommissionen) bekräftade de närvarande ekonomiska aktörerna enhälligt att de funktionella specifikationerna fullständigt motsvarar deras behov [42].

[42] KOM(2003) 125 slutlig. Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om genomförande av det nya datoriserade transiteringssystemet (NCTS).

4.3.2.2 Kvantitativa uppgifter

Som det framgår av tabellen nedan, som sammanställdes den 31 december 2002, framskrider anslutning av systemen i mycket olika takt från en medlemsstat till en annan. Kommissionen anser emellertid att alla stater utom två kan uppnå målet att vara anslutna den 30 juni [43].

[43] KOM(2003) 125 slutlig.

>Hänvisning till>

Antalet nationella och internationella transiteringar inom EU uppskattas till 20 000 000 per år. Från det att de första kontoren anslöts i december 2001 till och med slutet av år 2002 hade 170 000 internationella transiteringar behandlats i systemet. I december 2002 när 26 % av kontoren var anslutna, var det genomsnittliga antalet större än 7 500 per vecka, dvs. 375 000 per år, vilket är marginellt (5 %) jämfört med kommissionens uppskattning av det totala antalet internationella transiteringar.

En transitering behandlas i systemet om varorna

- avsänds av en ansluten aktör eller ett anslutet tullkontor och

- tas emot av ett anslutet tullkontor.

Vad gäller NCTS-transiteringar som omfattas av det förenklade förfarandet är de godkända aktörerna anslutna till systemet och kan inleda en NCTS-transitering utan att gå via ett tullkontor. Transiteringen avslutas när den anländer till ett bestämmelsetullkontor som är anslutet till systemet. Vid det normala förfarandet behandlas transiteringar i systemet om de inleds och avslutas vid ett tullkontor som är anslutet till systemet.

Antalet transiteringar som behandlas i systemet beror således på antalet godkända aktörer och antalet anslutna tullkontor.

Av tabellen nedan (siffrorna är från den 31 december 2002) framgår svårigheterna vid starten av NCTS: de flesta av de godkända aktörerna är ännu inte anslutna till systemet. Dessutom har alla deltagande medlemsstater ännu inte utvecklat gränssnitt som gör det möjligt för de aktörer som använder det normala förfarandet att översända sina deklarationer på elektronisk väg.

>Hänvisning till>

Mellan den 1 juli 2003 och den 1 mars 2004 torde antalet meddelanden som behandlas via NCTS öka explosionsartat, eftersom alla de godkända ekonomiska aktörer som använder sig av det förenklade förfarandet, vilket används vid en majoritet av transiteringarna, enligt lag skall vara ansluta senast det sistnämnda datumet.

NCTS-projektets verkningsfullhet (förhållandet kostnad/resultat) är svår att utvärdera. Emellertid uppskattas i rapporten från parlamentets tillfälliga undersökningskommitté [44]att bedrägerierna inom transiteringssystemet under perioden 1990-1996 uppgick till minst 1 miljard euro. Datoriseringen av transiteringarna syftar till att kraftigt minska dessa bedrägerier, som är möjliga på grund av skillnaden mellan den tid det tar att sända över transiteringsdokument på papper och den tid det tar att transportera varorna. De belopp som investerats i datoriseringen är således blygsamma jämfört med de tullar som framöver kan tas ut på ett mer korrekt sätt.

[44] Se rapporten från den tillfälliga undersökningskommittén för gemenskapens transiteringssystem: Rapport om gemenskapens transiteringssystem. Föredragande: M. Edward Kellett-Bowman/A4-0053/97: http://www.europarl.eu.int/hearings/ kelletta/default_fr.htm

4.3.3 Inverkan

Enligt svaren från medlemsstaterna [45] hör NCTS till de tulltillämpningar som bidrar mest till en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen på unionens hela tullområde. En enhetlig tillämpning garanterar att alla aktörer behandlas på samma sätt: de funktionella specifikationerna för systemet är exakt likadana i alla stater.

[45] Se bilaga 11.

Medlemsstaterna bedömer att NCTS innebär ett viktigt framsteg när det gäller att förhindra bedrägerier, eftersom transiteringsdeklarationerna inkommer i vederbörlig tid till det tullkontor som ansvarar för kontrollen.

Behandlingen av transiteringarna i NCTS bör kompletteras med en riskanalys i syfte att fastställa vilka kontroller som skall utföras. Det bör dock påpekas att de ekonomiska aktörerna inte enligt lag är skyldiga att ange varunummer på transiteringsdeklarationen. Detta försvårar riskanalysen.

När det gäller att förbättra kommunikationen med de ekonomiska aktörerna bedömer medlemsstaterna att NCTS har en mer positiv inverkan än de andra tulltillämpningarna. De anser även att NCTS bidrar till att förbättra det administrativa samarbetet mellan tyllmyndigheterna.

4.4 Databasen Taric (Gemenskapens integrerade tulltaxa)

4.4.1 Beskrivning

Taric är en förteckning som är baserad på Kombinerade nomenklaturen och innehåller uppgifter om tullsatserna för olika varuslag, övriga gemenskapsavgifter samt relevanta gemenskapsbestämmelser (antidumpningsåtgärder, begränsningar etc.). Taric omfattar således all gemenskapslagstiftning om tullar och alla handelspolitiska bestämmelser om import eller export av varor.

Målen för Taric är att

- genom direkt offentliggörande av information (via Internet och på papper) ge varje person tillgång till den aktuella lagstiftningen om tullar och handel i syfte att underlätta tullklareringsförfarandena,

- möjliggöra en enhetlig tillämpning av lagstiftningen om tullar och handel på EU:s hela tullområde.

Databasen Taric datoriserades 1994. Den finns på de elva officiella språken och uppdateras dagligen av kommissionen och sänds till de nationella förvaltningarna.

Från och med september 2000 är Taric tillgänglig också för allmänheten via kommissionens webbplats Europa.

Programmet Tull 2002 har finansierat omställningen av Taric inför millennieskiftet samt anpassningsunderhållet och det korrektiva underhållet.

4.4.2 Resultat

4.4.2.1 Medlemsstaternas kvalitativa bedömning [46]

[46] Se bilagorna 8 och 9.

Medlemsstaterna anser att den information som tillhandahålls genom Taric är fullständig. Dock föreslås vissa förbättringar, till exempel integrering av gemenskapens hela tullagstiftning (information om ursprungsintyg, import- eller exportbegränsande bestämmelser och riskanalyser).

De anser även att informationen tillhandahålls och uppdateras i tid och att den är exakt och korrekt. Emellertid skulle informationen om antidumpningsåtgärder kunna sändas snabbare av kommissionen till medlemsstaterna. Det bör dock påpekas att de handelspolitiska bestämmelserna är konfidentiella och i de flesta fall träder i kraft dagen efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning. Som allmän regel översänder kommissionen informationen till medlemsstaterna via Taric samma dag som åtgärderna offentliggörs. En del medlemsstater har ett elektroniskt gränssnitt mellan Taric och sin nationella tulldatabas som möjliggör en automatisk integrering av information om antidumpningsbestämmelser. De medlemsstater som inte har ett sådant gränssnitt har en eftersläpning i uppdateringen av bestämmelserna. Detta skadar principen om en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen.

4.4.2.2 Kvantitativa uppgifter

Antalet besökare på kommissionens webbplats Europa (DDS-servern) har ökat stadigt sedan september 2001. Antalet besökare under senaste kvartalet 2002 uppgick till 1 752 945, dvs. nästan 600 000 per månad, ej medräknat antalet besökare på de webbplatser som vissa medlemsstater har utvecklat. En del medlemsstater har likadana servrar som DDS. Där för de in de uppgifter som dagligen erhålls från kommissionen och eventuellt andra uppgifter om punktskatter, mervärdesskatt, fytosanitära bestämmelser etc.

Förutom DDS-servern har allmänheten även tillgång till en e-brevlåda för att ställa frågor om tullar till den avdelning vid kommissionen som ansvarar för Taric. I slutet av 2002 hade det redan inkommit över 1 400 frågor. Svarstiden är inte fastställd i lagstiftningen, men skulle kunna vara kortare, om det fanns resurser.

Dessa siffror visar det stora intresset för Taric.

Taric underlättar också för de ekonomiska aktörerna och tulltjänstemännen i samband med tullklareringsförfarandena, eftersom vissa fält i tulldeklarationen (det administrativa enhetsdokumentet) exakt motsvarar Taric, varför det är möjligt att beräkna tullavgifterna automatiskt.

4.4.3 Inverkan [47]

[47] Se bilaga 11.

Taric hör till de tillämpningar som enligt medlemsstaterna bidrar mest till en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen på hela tullområdet och ökad effektivitet i de administrativa förfarandena.

Genom Taric underrättas alla förvaltningar samtidigt och snabbt om ändringar i lagstiftningen. Detta bidrar till att minska risken för skillnader i medlemsstaternas tillämpning av lagstiftningen. Också spridningen av information via webbplatsen Europa och möjligheten att kommunicera direkt med kommissionens avdelningar bidrar till att minska risken för skillnader samtidigt som kontakten med de ekonomiska aktörerna förstärks.

Enligt medlemsstaternas svar bidrar Taric på ett mycket betydelsefullt sätt till uppnåendet av målet att förbättra tullkontrollernas kvalitet och resultat, tack vare överensstämmelsen mellan fälten i tulldeklarationen och Taric-numren.

4.5 Tillämpningen TQS (Tariff Quota and Surveillance)

4.5.1 Beskrivning

Systemet TQS är ett förvaltningssystem som möjliggör direkt kommunikation mellan medlemstaterna om tullkvoter, tulltak och övervakning av importerade kvantiteter.

För ett antal varor tillåts, för begränsade importkvantiteter och beroende på varornas ursprung, en nedsättning av den tull som skall betalas. Begränsningen görs i form av tullkvoter eller tulltak.

Tullkvoterna beviljas årligen genom en förordning och uttöms allteftersom de tas ut. När de är uttömda måste tull erläggas för varorna. Tulltaken skiljer sig från tullkvoterna på så sätt att ett överskridande av taket inte automatiskt medför att förmånstull inte längre kan beviljas. För att återinföra den normala tullsatsen krävs ett beslut eller en förordning från kommissionen.

Den information som erhålls genom övervakningen av importkvantiteterna används bland annat i samband med handels- och tullförhandlingar.

Datoriseringen av tullkvoterna och deras övervakning har följande mål:

- En effektiv och verkningsfull förvaltning av kvoterna för att möjliggöra en enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

- Användning av ett effektivt verktyg för övervakningen av importkvantiteter av ekonomiska skäl eller för att bekämpa bedrägerier.

Förvaltningen av kvoterna sker på följande sätt: medlemsstaterna översänder dagligen sina begäranden om uttag till kommissionen och erhåller svar i form av en tilldelad kvot. Uppgifterna uppdateras dagligen.

De nationella förvaltningarna tillhandahåller statistiska uppgifter om övervakningen, antingen via en av kommissionens webbtillämpningar eller via e-post. Statistiken sammanställs sedan av kommissionen och sprids dels via samma webbtillämpning och dels via e-postmeddelanden som varje månad sänds till de nationella förvaltningarna.

Programmet Tull 2002 har finansierat omställningen av TQS inför millennieskiftet, tillämpningens överflyttning till CCN/CSI och utvecklingen av nya funktioner.

4.5.2 Resultat

4.5.2.1 Medlemsstaternas kvalitativa bedömning [48]

[48] Se bilagorna 8 och 9.

Av den undersökning som gjorts i de medlemsstater som använder systemet framgår att den information som tillhandahålls via TQS är fullständig. De anser dock att vissa förbättringar är möjliga, men har inte kommit med några förslag. Medlemsstaterna uppskattar framför allt att de uppgifter som erhålls genom systemet är exakta och korrekta. De anser att den tillhandahållna informationen uppdateras tillräckligt snabbt, men att förbättringar är nödvändiga vid offentliggörandet av vissa förordningar om tullkvoter.

Slutligen insisterar en del medlemsstater på att informationen i Taric och QUOTA bör harmoniseras, eftersom den är motstridig i fråga om vissa varor.

Projektet Integrated Tariff Environment (ITE) bör kunna lösa detta problem: syftet är att integrera och harmonisera alla tulltillämpningar för att säkerställa en gemensam förvaltning av gemensamma uppgifter. Undersökningarna inför projektet har avslutats och det kommer att genomföras inom ramen för programmet Tull 2007.

4.5.2.2 Kvantitativa uppgifter

Den datoriserade förvaltningen äger rum vid ett centralt kontor i respektive medlemsstat och vid kommissionen: dessa kontor översänder begäranden om uttag av kvoter till kommissionen som tilldelar kvoterna. Kontoren har således direkt förbindelse med kommissionen.

Alla stater har dock inte uppnått samma datoriseringsnivå: i allmänhet är datoriseringen längre framskriden när det gäller övervakningen än när det gäller förvaltningen av kvoter. I vissa stater sker datafångsten av uppgifter i tulldeklarationerna fortfarande manuellt, eftersom det saknas personal och budgetmedel för dataprojekt.

Antalet begäranden om uttag ökade under perioden 2000-2002. Olyckligtvis ökar också antalet återföranden av outnyttjade tullkvoter (till följd av att fel begås i samband med uttagen): kommissionen gör en uppföljning för att förmå medlemsstaterna att minska antalet fel vid begäranden om uttag.

>Hänvisning till>

Kommissionen offentliggör informationen i QUOTA på webbplatsen Europa via DDS-servern. Antalet besökare är större än 200 000 per kvartal.

4.5.3 Inverkan [49]

[49] Se bilaga 11.

Medlemsstaterna bedömer att TQS bidrar till en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen på hela tullområdet: den centraliserade, datoriserade förvaltningen av kvoterna möjliggör en snabb och enhetlig förvaltning. Detta säkerställer att begärandena om uttag behandlas på samma sätt och lika snabbt på hela tullområdet. En harmonisering av de administrativa förvaltningsförfarandena (hanteringen av fel,...) skulle göra det möjligt att undvika snedvridningar.

Förseningarna vid offentliggörandet av vissa förordningar om tullkvoter har påverkat medlemsstaternas bedömning av hur TQS bidrar till att förbättra kommunikationen med de ekonomiska aktörerna.

Medlemsstaterna anser att tillämpningen bidrar till att förbättra tullkontrollen.

4.6 Databasen EBTI (Europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked)

4.6.1 Beskrivning

EBTI är ett system för spridning av medlemsstaternas besked om klassificeringen av varor (bindande klassificeringsbesked, BKB) och följaktligen tullbehandlingen av dem samt tillämpningen av handelspolitiska bestämmelser. Ett klassificeringsbesked som utfärdas till en person avseende importen av en viss vara kan bestridas av denna person under sex år på hela gemenskapens territorium. Medlemsstaterna översänder sina besked och detaljerade foton av varan till kommissionen, som förvaltar en databas ur vilken de övriga medlemsstaterna kan ta fram uppgifter på elektronisk väg.

Den nuvarande versionen av datasystemet installerades i medlemsstaterna i slutet av 1999. Skannrar och kameror har tillhandahållits för de nationella förvaltningarna. Genom programmet har man även finansierat det korrektiva underhållet, särskilt skapandet av ett gränssnitt mellan vissa nationella förvaltningar, som lämnar in många klassificeringsbesked, och den centrala databasen.

4.6.2 Resultat

Medlemsstaternas bedömning av fullständigheten och kvaliteten på den information som tillhandahålls genom systemet framgår av bilaga 8 och bilaga 9.

Antalet bindande klassificeringsbesked som är lagrade i den centrala databasen har ökat stadigt sedan 1998 och uppgick i slutet av 2002 till omkring 270 000.

Den datoriserade förvaltningen av bindande klassificeringsbesked underlättar tullens uppgift, eftersom den inte längre behöver klassificera importvarorna utan kan begränsa sig till att kontrollera att de överensstämmer med beskrivningen i det bindande klassificeringsbeskedet (som även innehåller foton).

Det finns dock vissa svårigheter vid användningen av systemet, eftersom de bindande klassificeringsbeskeden utfärdas av medlemsstaterna på deras nationella språk och motsvarigheten i den centrala ordboken inte är perfekt inom alla områden (kemi, elektronik) eller för alla språk. Detta kan föranleda skillnader i tillämpningen av tullagstiftningen avseende uppskattningsvis 2 %-5 % av alla bindande klassificeringsbesked på hela tullområdet. Att det i en del länder finns flera kontor (i stället för ett centralt kontor) som ansvarar för utfärdandet av bindande klassificeringsbesked kan också föranleda skillnader.

De svårigheter som nämns ovan har eventuellt förvärrats, eftersom det inte gjordes några förbättringar av databasen mellan 2000 och 2002 (ordboken, samordning mellan medlemsstaterna...)

Att förbättra den centrala ordboken och ta itu med skillnaderna är en framtida utmaning för EBTI.

4.6.3 Inverkan [50]

[50] Se bilaga 11.

Av den undersökning som gjorts i medlemsstaterna framgår att dessa anser att EBTI på ett betydande sätt bidrar till att öka effektiviteten i förfarandena och förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstaterna.

Enligt medlemsstaterna bidrar tillämpningen EBTI också till en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen och en förbättring av tullkontrollernas kvalitet och resultat.

4.7 DDS (Data Dissemination System)

4.7.1 Beskrivning

DDS är en server som från och med september 2000 används för att offentliggöra uppgifter på kommissionens webbplats Europa och ge allmänheten tillträde till vissa tillämpningar (Taric, TQS, förteckningen över tullkontor, ...). Utvecklingen och idrifttagandet har finansierats genom Tull 2002.

4.7.2 Resultat och inverkan

Uppgifter om användningen av DDS-servern återfinns i avsnittena om resultat för de olika tillämpningar för vilka information sprids via servern. DDS är ett verktyg för offentliggörande av information till allmänheten: den bidrar till att förbättra kommunikationen med de ekonomiska aktörerna (via e-post) och förverkliga en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen.

4.8 Tillämpningen SIGL (Informationssystem för förvaltning av licenser)

4.8.1 Beskrivning

SIGL är ett handelspolitiskt verktyg som också används för tullpolitiska ändamål, eftersom dessa två områden är nära kopplade till varandra.

SIGL är ett system för datoriserad förvaltning av licenser för import till EU av textilier och stålprodukter som omfattas av kvoter. De huvudsakliga användarna av detta verktyg är inte tullförvaltningarna, utan de avdelningar vid medlemsstaternas ministerier som ansvarar för handeln. Dessa konsulterar den centrala databasen SIGL innan de beroende på svaret, som erhålls i realtid, utfärdar en licens för import av varor.

Också olika tredje länder har tillgång till databasen SIGL och använder den för att på elektronisk väg översända de licenser som de utfärdar för export till EU. På detta sätt kan man kontrollera överensstämmelsen mellan de exportlicenser som utfärdas av tredje land och ansökningarna om licenser för import av samma varor till EU.

Genom programmet har följande finansierats:

- Skapandet av en webbplats som är tillgänglig för allmänheten och som kan användas för att on-line verifiera vilka kvantiteter som är tillängliga för import.

- Det stöd som tillhandahålls av helpdesk-avdelningen.

- Sammankopplingen med tredje land som gör det möjligt att kontrollera överensstämmelsen mellan export- och importlicenserna.

4.8.2 Resultat

Systemet SIGL är främst till nytta för de avdelningar vid ministerierna som ansvarar för handeln, som inte alltid hör till tullförvaltningarnas befogenhetsområde. Eftersom frågeformulären om SIGL har fyllts i av tullförvaltningarna, är svarsnivån låg.

De svar som erhållits är dock mycket positiva beträffande informationens fullständighet, exakthet och precision samt den snabba uppdateringen och överföringen av information [51].

[51] Se bilagorna 8 och 9.

De ekonomiska aktörerna har tillgång till systemet via webbplatsen. Antalet besökare på webbplatsen är betydande (78 000 under de sex första månaderna år 2002).

Det bör påpekas att systemet med jämförelse på elektronisk väg av exportlicenser som utfärdats av tredje land och ansökningar om importlicenser för samma varor till EU har bidragit till att avslöja en bedrägerihärva på textilområdet.

4.8.3 Inverkan [52]

[52] Se bilaga 11.

Det är mycket svårt att utvärdera hur SIGL har bidragit till förverkligandet av målen för programmet Tull 2002. På basen av de resultat som nämns ovan kan det dock sägas att systemet är viktigt för bekämpningen av bedrägerier.

4.9 Tillämpningarna AFIS (Informationssystemet för bedrägeribekämpning) och TIS (Tullinformationssystemet)

4.9.1 Beskrivning

Förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 utgör den huvudsakliga rättsliga basen för tillämpningarna AFIS (informationssystem) och TIS (central databas).

Programmet Tull 2002 har finansierat det korrektiva underhållet och anpassningsunderhållet av dessa två tillämpningar.

4.9.1.1 AFIS

AFIS, som består av olika tillämpningar som utformats för ett visst behörighetsområde eller transportsätt, är ett e-postsystem för snabbt och säkert utbyte av information mellan olika bestämda parter, däribland kommissionen och vissa av medlemsstaternas nationella förvaltningar (tull- och jordbruksförvaltningar, polisförvaltningar etc.). De nationella förvaltningarna i 15 tredje länder [53] med vilka gemenskapen har ingått avtal/protokoll om ömsesidigt bistånd i tullfrågor har begränsat tillträde till den generiska tillämpningen AFIS-mail.

[53] NO, CH, MT, CY, EE, LT, PL, LV, CZ, HU, BG, CI, GI, RU.

Målet med AFIS är att förhindra, göra efterforskningar om och väcka åtal för oegentligheter inom tull- och jordbruksområdet.

Informationsutbytet sker främst inom området tull, men också inom områdena jordbruk, punktskatter och andra områden.

4.9.1.2 SID

SID består av en central databas som är tillgänglig via terminaler som finns i var och en av medlemsstaterna och vid kommissionen. SID innehåller bland annat sådana uppgifter av personlig karaktär som är nödvändiga för att förverkliga databasens syfte.

Syftet med SID är att hjälpa till att förhindra, göra efterforskningar om och väcka åtal för förflyttningar av varor som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen, genom att med hjälp av snabbare informationsspridning effektivisera de behöriga myndigheternas förfaranden för samarbete och kontroll.

Enligt lagstiftningen får uppgifter, inom ramen för detta allmänna syfte, föras in i SID endast för följande ändamål: hemlig övervakning, observation och rapportering eller särskild kontroll.

4.9.2 Resultat

4.9.2.1 AFIS

Antalet avsända meddelanden (dvs. antalet fall av spontant bistånd, eller bistånd på begäran av en medlemsstats administrativa myndigheter) via informationssystemet AFIS uppgick år 2002 [54]till 786 357 meddelanden.

[54] Inga uppgifter är tillgängliga för de föregående åren.

Det är naturligtvis extremt svårt att kvantifiera värdet av de bedrägerier som avslöjats med hjälp av AFIS. Men som exempel kan nämnas att man i gemenskapen under de sex första månaderna 2002 beslagtog 169 containrar innehållande cigaretter (Förenade kungariket ej medräknat) inom ramen för en enda AFIS-tillämpning, och att det räcker att beslagta två eller tre containrar per år för att täcka årskostnaden för AFIS. Man bör också beakta AFIS-tillämpningarnas värdefulla bidrag till förhindrandet av bedrägerier.

4.9.2.2 TIS

Även om programvaran för TIS var tekniskt färdigutvecklad fortsatte utformningsskedet under perioden 1998-2002 för att ge medlemsstaterna möjlighet att ordna upp diverse problem av rättslig karaktär (TIS kunde inte börja användas innan direktivet om skydd av personuppgifter - direktiv 95/46/EG - hade införlivats i nationell lagstiftning), administrativ karaktär (uppgifts- och ansvarsfördelningen) och teknisk karaktär (medlemsstaterna överförde inte sina nationella delar av systemet till CCN/CSI-nätet förrän den 31 december 2002). Under dessa omständigheter kunde systemet tas i bruk (driftfasen) först i mars 2003. Följaktligen har man ännu inte tillräckliga erfarenheter för att utvärdera varken resultaten eller inverkan av TIS.

4.9.3 Inverkan [55]

[55] Se bilaga 11.

Medlemsstaterna anser att AFIS på ett mycket effektivt sätt stöder kampen mot bedrägerier och bidrar till att förbättra tullkontrollernas kvalitet och resultat. De anser även att AFIS är ett bra samarbetsverktyg för utbyte av information mellan tullförvaltningarna.

5 Slutsatser

5.1 Den gemensamma delen för programmen Tull 2002 och Fiscalis

1 De tjänster som erbjuds genom CCN/CSI är mycket kompletta. Nätet fungerar väl och används flitigt. Kostnaderna för utveckling, installering och drift har bestämts av kravet att CCN/CSI skall vara kompatibelt med de olika befintliga nationella systemen. Vidare innebär CCN/CSI:s decentraliserade tekniska arkitektur att man för varje ny anslutning behöver inrätta särskild infrastruktur och eventuellt utveckla systemet för att anpassa det till den lokala tekniken.

2 Genom införandet av metoden TEMPO har det varit möjligt att förbättra effektiviteten och verkningsfullheten i förvaltningen av dataprojekt som organiseras av kommissionen.

Medlemsstaternas företrädare i de kommittéer som ansvarar för genomförandet av projekten innehar inte alla uppgifter om vilka resurser (budgetmässiga och personella) som är tillgängliga för genomförandet av de nationella delarna av projekten. Detta är ett hinder för fastställandet av realistiska tidsplaner för projektens framskridande.

5.2 Tulltillämpningarna

1 Det är ännu inte möjligt att mäta alla resultat och all inverkan av NCTS-systemet, eftersom det fortfarande håller på att installeras.

För närvarande används systemet ännu inte fullt ut, framför allt på grund av att få av de ekonomiska aktörer som använder det förenklade förfarandet (80 % av transiteringarna) är anslutna till systemet. Eftersom alla transitkontor i medlemsstaterna och alla ekonomiska aktörer som använder det förenklade förfarandet måste vara anslutna före den 1 juli 2003 respektive den 1 mars 2004, torde antalet transiteringar som behandlas via NCTS öka snabbt.

De ekonomiska aktörerna och medlemsstaterna anser att NCTS kommer att bidra till att förbättra samarbetet mellan förvaltningarna, förhindra bedrägerier och underlätta tullkontrollen.

När det gäller verkningsfullheten bör kostnaden för datorisering av transiteringssystemet (43 miljoner euro) ställas mot den uppskattade kostnaden för transiteringsbedrägerierna (1 miljard euro under perioden 1990-1996).

2 Målet för systemen Taric och DDS är att sprida centraliserad information till de nationella förvaltningarna och allmänheten. Med hjälp av informationsteknik kan detta göras snabbt och alla mottagare kan nås samtidigt, vilket minskar risken för skillnader i tillämpningen av gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna anser dessutom att Taric bidrar till att förbättra de administrativa förfarandenas effektivitet.

3 Den centraliserade, datoriserade förvaltningen av kvoter (TQS) bidrar också till en enhetlig tillämpning av lagstiftningen, emedan informationen behandlas snabbt och enhetligt. Medlemsstaterna bör dock vara uppmärksamma på att inte göra fel vid begärandena om uttag av kvoter.

4 För att förbättra tulltillämpningarnas effektivitet har medlemsstaterna framfört önskemål om att alla tulltillämpningar skall harmoniseras och integreras för att undvika bristande överensstämmelse och för att underlätta sammankopplingen och kompatibiliteten mellan systemen. Projektet ITE bör kunna lösa detta problem.

5 Tillämpningen EBTI har installerats med hjälp av finansiering från programmet (de nationella förvaltningarna har erhållit skannrar och kameror). Också den centrala och datoriserade förvaltningen av bindande klassificeringsbesked (BKB) bidrar avsevärt till att förbättra de administrativa förfarandenas effektivitet och det administrativa samarbetet. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas vid vissa fall av skillnader i tillämpningen av tullagstiftningen och vid att förbättra databasens centrala ordbok.

6 Svarsnivån på undersökningen om SIGL i medlemsstaterna var mycket låg. Det kan dock sägas att SIGL har gjort det möjligt att begränsa bedrägerierna avseende importkvoterna för textilier och stålprodukter.

7 Tillämpningen AFIS är ett effektivt verktyg för bekämpning av bedrägerier på tullområdet. Medlemsstaterna anser att AFIS även är ett bra samarbetsverktyg som kan användas för utbyte av information mellan tullförvaltningarna. Eftersom tillämpningen TIS inte var i drift under programperioden, är det omöjligt att utvärdera dess resultat och inverkan.

FÖRKORTNINGAR - ORDLISTA

Gemensamma åtgärder Alla de åtgärder som, inom ramen för programmet, anordnats gemensamt av kommissionens avdelningar och medlemsstaterna, dvs. seminarier, utbyte, multilaterala kontroller och utbildningsverksamhet.

AFIS Informationssystemet för bedrägeribekämpning (Anti Fraud Information System). System för e-post vars syfte är att bidra till att förhindra, göra efterforskningar om och väcka åtal för transiteringar som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen.

Datortillämpning Synonym för dataprogram.

ART Activity Reporting Tool. Ett informationssystem för budgetförvaltning.

Benchmarking Metod- och resultatjämförelse. I syfte att förbättra de nationella tullförvaltningarnas effektivitet identifierar flera medlemsstater sina bästa metoder och sammanställer rekommendationer som sedan anpassas av de nationella förvaltningarna till förhållandena i det egna landet.

BSCC Baltic Sea Customs Conference. Möte mellan Östersjöländernas tullförvaltningar.

CBSS Östersjöstaternas råd (Council of Baltic Sea States).

CCN/CSI Gemensamma kommunikationsnätet/Gemensamma systemgränssnittet (Common Communication Network/Common System Interface). Plattform och kommunikationsgränssnitt som används för sammankoppling av de nationella förvaltningarnas och kommissionens system.

EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen.

COMPACT Compliance and Partnership, Customs and Trade.

DDS Dataspridningssystemet (Data Dissemination System). Server för offentliggörande av uppgifter på webben.

Installering Installering av en tillämpning eller ett datasystem på det ställe där den/det kommer att användas. I ett datasystems livscykel kommer installeringen efter systemutvecklingen och före driften.

Utveckling Programmering och test av ett datasystem. I ett datasystems livscykel kommer utvecklingen efter förundersökningen och före installeringen.

GD TAXUD Generaldirektoratet för skatter och tullunion.

Tillgänglighet Den andel av tiden som ett nät är driftsdugligt. För CCN/CSI motsvarar tillgängligheten genomsnittet av nätportarna och deras anslutningar. Bristande tillgänglighet som beror på de nät eller system som förvaltas av de nationella förvaltningarna är inte medräknad.

Tull 2002 Gemenskapens fleråriga åtgärdsprogram för att stödja och komplettera de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna på tullområdet.

Hållbarhet Kriterium som syftar till att bedöma i vilken grad en förändring och dess positiva effekter kommer att kvarstå efter det att programmet avslutats.

Tjänstemannautbyte En två veckors vistelse av en tjänsteman vid en annan medlemsstats nationella förvaltning. Genom utbytet ges tjänstemännen möjlighet att träffa andra tjänstemän och öka sin kunskap om organisationen samt de metoder och förfaranden som tillämpas i en annan medlemsstat.

ECICS Europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen (European Customs Inventory of Chemical Substances). En förteckning på de elva officiella språken med namn på och synonymer för kemiska ämnen och deras tullklassificering enligt Kombinerade nomenklaturen.

Effektivitet Kriterium som syftar till att bedöma i vilken grad programmets formella mål har uppnåtts och om de förväntade effekterna har erhållits.

Verkningsfullhet Kriterium som syftar till att bedöma i vilken grad de erhållna resultaten står i proportion till de använda resurserna och om effekterna har erhållits till en rimlig kostnad.

EMCS Excise Movement and Control System. Ett integrerat datasystem för kontroll av förflyttning av punktskattebelagda varor.

EMPACT European Model for Partnership between Customs and Trade.

Utvärdering Bedömning av värdet av en offentlig åtgärd enligt tydliga kriterier och standarder.

Utvärdering i efterhand Utvärdering som innebär en sammanfattande bedömning av en offentlig åtgärd efter det att programmet avslutats.

Interimistisk utvärdering Utvärdering som innebär att man kritiskt granskar vad som åstadkommits under programmets första skede, varvid man kan bedöma kvaliteten på uppföljningen och hur den genomförs.

Fiscalis Gemenskapens fleråriga åtgärdsprogram för att förbättra systemen för indirekt beskattning på den inre marknaden.

Drift Att använda ett datasystem. I ett datasystems livscykel är driften det slutliga målet. Det är på detta stadium som man skördar frukten av tidigare gjorda investeringar (undersökning, utveckling, installering) och som systemet börjar bidra till uppnåendet av målen.

Ledningsgrupper Fem ledningsgrupper bestående av företrädare för medlemsstaterna leder arbetet inom programmets prioriterade områden under tillsyn av Tull 2002-kommittén. Grupperna är den administrativa ledningsgruppen, ledningsgruppen för kontroller, ledningsgruppen för utbildning, ledningsgruppen för förbindelser med näringslivet och ledningsgruppen för informationsteknik och ny utveckling. Ledningsgrupperna sammanträder ungefär två gånger per år.

ICARUS Kontaktgrupp för tullkontoren på flygplatserna.

IDA Interchange of Data between Administrations. Ett initiativ av Europeiska kommissionen för att koppla samman medlemsstaternas och gemenskapens datasystem

Inverkan En åtgärds medelsiktiga och långsiktiga effekt hos de direkta mottagarna eller indirekt hos andra mottagare.

Indikator Mått på ett eftersträvat mål, en använd resurs, en erhållen effekt eller en variabel. Med hjälp av indikatorer erhålls kvantitativa uppgifter som mäter faktiska företeelser eller åsikter.

ISPP Informationssystemet för förädlingsförfaranden (Information System for Processing Procedures). Det nuvarande systemet för hantering av information om tillstånd för aktiv förädling.

MEANS Metod för utvärdering av strukturfondsåtgärder (Méthode d'évaluation des Actions de Nature Structurelle). Metod som används för utvärdering av gemenskapsprogrammen. Genom MEANS-metoden fastställs standardfaserna och -stegen i en utvärdering samt avgränsas och struktureras utvärderingen före observation, analys och bedömning av ett visst steg. En närmare beskrivning ges längre fram.

MoU Samförståndsavtal (Memorandum of Understanding).

MVS Movement Verification System.

NIS De nya oberoende staterna (i f.d. Sovjetunionen).

NCTS Det nya datoriserade transiteringssystemet (New Computerised Transit System). Ett datasystem för elektroniskt utbyte av uppgifter om transitering mellan de olika nationella förvaltningarna parallellt med förflyttningen av varorna i fråga.

ODYSSUD Kontaktgrupp för hamntullkontoren i EU:s södra delar.

OLAF Europeiska kommissionens byrå för bedrägeribekämpning.

Nätport/Gateway Punkt för sammankoppling av en nationell förvaltnings system med CCN-nätet. Det finns en nätport per ansluten förvaltning. Systemen är kopplade till nätportarna via nätverk som administreras av de nationella myndigheterna.

Relevans Kriterium som syftar till att bedöma i vilken grad programmets mål motsvarar medlemsstaternas behov.

Phare System för ekonomiskt stöd till kandidatländerna som gemenskapen inrättade 1990.

PSO Project Support Office.

RALFH Rotterdam Anvers Le Havre Felixstowe Hambourg.

Resultat Effekter på kort sikt hos direkta mottagare.

EBTI Europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked (European Binding Tariff Information System). System för utbyte och samråd rörande medlemsstaternas besked om klassificeringen av varor och följaktligen om deras tullbehandling och tillämpningen av handelspolitiska bestämmelser.

SCAC Ständiga kommittén för administrativt samarbete (Standing Committee of Administrative Cooperation). Ständig kommitté för administrativt samarbete inom ramen för programmet Fiscalis.

SEED System för utbyte av uppgifter om punktskatter (System for the Exchange of Excise Data). Register över personer som är godkända lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregistering enligt direktiv 92/12/EEG.

Seminarier Seminarier är den idealiska ramen för möten mellan nationella tjänstemän och experter när det gäller att analysera problem och identifiera och sprida de bästa lösningarna. Syftet med seminarierna är att förbättra det administrativa samarbetet genom att ge de nationella tjänstemännen möjlighet att tala om sina erfarenheter i eget namn (och inte som företrädare för sina nationella förvaltningar).

TIS Tullinformationssystemet. Central databas vars syfte är att bidra till att förhindra, göra efterforskningar om och väcka åtal för transiteringar som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen genom att med hjälp av snabbare informationsspridning öka effektiviteten i de behöriga myndigheternas samarbets- och kontrollförfaranden.

SIGL Informationssystem för förvaltning av licenser. Informationssystem för förvaltning av importlicenser för textilier och stålprodukter som omfattas av kvoter.

SIPA Systemet för tidig varning i fråga om punktskatter (Système d'Information Préalable en matière d'Accises). Kan användas av en medlemsstat som är avgångsland för en last med punktskattebelagda varor för att sända ett meddelande med uppgifter eller en varning till ankomstmedlemsstaten så att kontroll kan göras i tid.

SMS Specimen Management System.

Suspensions En tillämpning som gör det möjligt att skapa ett arkiv över upphävda importtullar för vissa varor och som fungerar som underlag för offentliggörandet av förordningar i Europeiska unionens officiella tidning.

TACE Travel and Conference Facility.

Tacis Tekniskt stöd för Oberoende staters samvälde (Technical Assistance for the Commonwealth of Independent States). System för ekonomiskt stöd till staterna i f.d. Sovjetunionen.

TAIE Technical Assistance Information Exchange.

TAIEX Byrån för tekniskt stöd och informationsutbyte (Technical Assistance Exchange Office). Europeiska kommissionens byrå för experthjälp till kandidatländerna.

Taric Gemenskapens integrerade tulltaxa (TARif Intégré Communautaire). En förteckning som är baserad på Kombinerade nomenklaturen och som innehåller uppgift om tullsatserna för olika varuslag, övriga gemenskapsavgifter samt relevanta gemenskapsbestämmelser.

TCO/TCT Informationssystem för överföring av ursprungsstämplar och transiteringsstämplar (Transfert des Cachets d'Origine/Transmission des Cachets de Transit). Tillämpning för spridning av uppgifter från kommissionen till de nationella förvaltningarna om ursprungsstämplar och transiteringsstämplar via en e-posttillämpning.

TEMPO Taxud Electronic Management of Projects Online. Metod för utveckling och förvaltning av dataprojekt.

IT Informationsteknik.

TQS System för övervakning av tullkvoter (Tarif Quota and Surveillance). Tillämpning för förvaltning av tullkvoter och övervakning av importerade varor för att kontrollera tulltak, av ekonomiska skäl eller för att bekämpa bedrägerier.

Mervärdesskatt - elektronisk handel Elektroniskt system för deklaration, uttag och fördelning av mervärdesskatt som betalas av ekonomiska aktörer.

EU Europeiska unionen.

Unit Values Tillämpning för beräkning av genomsnittspriser som fungerar som referenspunkter.

Nytta Kriterium som syftar till att bedöma huruvida programmet har resulterat i de förväntade förändringarna i förhållande till de berörda parternas behov.

VATR Begäran om kontroll av momsregistreringsnummer i systemet VIES.

VIES System för utbyte av information om mervärdesskatt (VAT Information Exchange System). Datanätverk till vilket medlemsstaterna är anslutna och genom vilket de kan få information om alla gemenskapsinterna transaktioner med varor som utförs mellan aktörer registrerade i deras eget momsregister och aktörer registrerade i en annan medlemsstat samt kontrollera om en aktör har ett giltigt momsregistreringsnummer).

WCO Världstullorganisationen.

BILAGA

Bilaga 1. Den använda metoden: tillämpning av modellen MEANS för strukturering av utvärderingen

Metoden MEANS [56] (Méthode d'Evaluation des Actions de Nature Structurelle) har utvecklats för att säkerställa ett konsekvent och enhetligt tillvägagångssätt vid utvärderingen av gemenskapsprogram. Med denna metod fastställs standardfaserna och standardstegen i en utvärdering samt avgränsas och struktureras utvärderingen före observation, analys och bedömning av ett visst steg. Hur avgränsningen och struktureringen gjorts beskrivs närmare nedan.

[56] Volym 3, sida 25.

1 Avgränsning av utvärderingens område

Berörd tidsperiod

Denna rapport om åren 2000-2002 kompletterar den utvärdering som redan gjorts inom ramen för programmet, dvs. halvtidsutvärderingen av Tull 2002 [57] som omfattar de resultat som hade uppnåtts fram till slutet av 2000.

[57] Interimsrapport om genomförandet av programmet Tull 2002, SEK(2001) 1329 av den 31 juli 2001.Arbetsdokument för kommissionens avdelningar.

Berörda aktörer

Det sätt på vilket de nationella förvaltningarna utnyttjar de möjligheter som programmet erbjuder är avgörande för förverkligandet av målen. Medlemsstaterna och kommissionen är de aktörer som är mest involverade i programmet.

2 Strukturering av utvärderingen

2.1 Kriterier och frågor som bör ställas vid utvärderingen

Det första steget i struktureringsfasen är att avgöra vilka effekter som skall utvärderas.

I modellen MEANS skiljer man mellan fyra olika effekter som kan mätas vid en utvärdering. I bild 1 visas vilka effekter eller kriterier som går att utvärdera.

>Hänvisning till>

Bild 1 tvärderingsbara effekter av en viss politik

Med resultat avses de omedelbara effekter som en verksamhet har för de direkta mottagarna [58].Med inverkan avses de effekter på medellång eller lång sikt som en verksamhet har för de direkta mottagarna eller indirekt för andra mottagare [59].

[58] Till exempel då man vid ett seminarium har identifierat problemen med tillämpningen av en viss bestämmelse i tullagstiftningen och lösningar har föreslagits.

[59] Inverkan på medellång sikt: till exempel då arbetet i en projektgrupp resulterar i ändringar av systemet för riskanalys och särskilt urvalskriterierna. Inverkan på lång sikt: till exempel då en nationell tullförvaltning förbättrar sina resultat i kampen mot varumärkesförfalskningar.

Utvärderingen utgår ifrån följande övergripande fråga:

"Har de åtgärder som vidtagits inom ramen för programmet Tull 2002 varit effektiva, verkningsfulla, relevanta och till nytta och kan det antas att de kommer att ge hållbara resultat som främjar programmets allmänna mål?".

När det gäller effektiviteten bör följande undersökas:

- Har de formella mål som formulerats för programmet Tull 2002 förverkligats?

- Vilka framgångar och svårigheter har man haft inom ramen för programmet?

- Är de lösningar som valts lämpliga och vilken inverkan har de utanför programmet?

Inom ramen för denna utvärdering bedöms verkningsfullheten genom att jämföra de erhållna resultaten eller inverkan med de resurser som använts. Med andra ord: står de uppnådda effekterna i proportion till den budget som använts för programmet Tull 2002?

Vid utvärderingen av relevansen granskas huruvida programmets mål överensstämmer med medlemsstaternas och Europeiska unionens behov.

För att avgöra nyttan av åtgärderna bör följande fråga ställas: Har programmet resulterat i de förväntade förändringarna i förhållande till de berörda parternas behov?

För att avgöra hållbarheten, slutligen, ställs frågan "Kan man anta att de uppnådda förändringarna (och fördelarna) kommer att bestå efter det att programmet avslutats?".

2.2 Utvecklingen av programmets mål

Samtidigt som man i interimsutvärderingen tydliggjorde de ursprungliga målen betonades även nödvändigheten att anpassa programmets ursprungliga mål till utvecklingen av den omgivande miljön för tullens verksamhet.

Programmets mål har därför ändrats för att beakta kommissionens meddelande [60] från februari 2002 om en strategi för tullunionen, som innehåller en beskrivning av de utmaningar som tullen står inför. I meddelandet anges att tullen, utöver den mycket viktiga uppgiften att uppbära tullar och skatter, har att förverkliga tullpolitiken inom nästan alla områden som har anknytning till internationell handel. Vidare betonas svårigheterna att förena, å ena sidan, det ökade arbete som krävs för att bekämpa den olagliga handeln (bedrägerier, varumärkesförfalskningar, underlåtenhet att följa miljökonventionerna) och, å andra sidan, de ekonomiska aktörernas allt större krav på snabbare tullförfaranden. Frågan är hur man kan öka kontrollen samtidigt som den lagliga handeln underlättas. Till denna svårighet kommer allt det arbete som krävs inför utvidgningen.

[60] Meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om en strategi för tullunionen av den 8 februari 2001, KOM(2001) 51 slutlig.

I meddelandet fastställs följande strategiska mål för tullen under de kommande åren:

- "Att tillhandahålla en ram för utvecklingen av den internationella handeln på grundval av bestående och lättförståeliga regler som tillämpas enhetligt.

- Att tillhandahålla gemenskapen och medlemsstaterna budgetmedel.

- Att skydda samhället från illojal internationell handel och skada, särskilt när det gäller finansiella intressen, affärsintressen, folkhälsa, kultur och miljö."

På grundval av dessa mål fastställs i meddelandet följande fem åtgärdsområden för tullen:

- Informationsspridning om tullagstiftningen för att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning.

- Förbättrad operativ verksamhet genom ökat samarbete mellan de nationella förvaltningarna.

- Förbättrade tjänster för näringslivet.

- Ytterligare utbildning, inbegripet för de ekonomiska aktörerna.

- Främjande av det internationella tullsamarbetet.

Slutligen betonas också datoriseringens strategiska betydelse inom dessa områden.

En klassisk fråga vid utvärdering är huruvida de uttryckliga målen för programmet motsvarar de problem som programmet förväntas åtgärda.

Frågan om relevans kommer här inte att behandlas uttömmande, eftersom den är av intresse främst vid interimsutvärderingen, där den behandlades grundligt, samt vid efterhandsutvärderingen, där det kan antas att ändringar av målen kommer att föreslås.

Det kan dock i detta skede betonas att de mål som har fastställts för Tull 2002 fortsättningsvis är relevanta med hänsyn till den utveckling av kontexten som kunde konstateras i början av 2001.

Utvärderingen har gjorts främst på basen av frågeformulär som besvarats av medlemsstaterna. Frågorna har utformats så att medlemsstaterna lämnar uppgifter eller framför sina synpunkter. I 29 av frågorna skall man på skalan 1 till 4 ange i vilken grad en viss verksamhet eller hela programmet har bidragit till att ett visst resultat eller inverkan uppnåtts.

Dessa svar, som tolkats utgående ifrån kommentarerna och de konstaterade resultaten, utgör bedömningskriterierna.

3 Träddiagram över målen och sambandet mellan effekter och mål

Vid interimsutvärderingen klargjordes programmets mål. Dess huvudmål, dvs. att förbättra det sätt på vilket den inre marknaden fungerar, omfattar tre delmål: enhetlig tillämpning av lagstiftningen, skydd av gemenskapens intressen och underlättande av handeln. Genom utvärderingen försöker man avgöra om åtgärdernas resultat och inverkan bidrar till att uppfylla dessa mål. För att göra detta fastställer man först de förväntade effekterna av åtgärderna och hur de kan kopplas till målen, och sammanställer för detta ändamål ett träddiagram över de förväntade effekterna.

I bilagorna 1 och 2 visas träddiagram över de förväntade resultaten dels för de gemensamma åtgärderna och dels för datortillämpningarna. Träddiagrammet över målen kan läsas på två sätt: genom att börja högst upp, om man vill veta hur respektive nivå skall förverkligas, eller genom att börja längs ner, om man vill veta varför respektive åtgärd har vidtagits.

I ett senare skede kan träddiagrammet användas för att bedöma i vilken utsträckning de förväntade resultaten faktiskt har uppnåtts.

Bilaga 2. Schematisk bild över målen för programmet Tull 2002 och de förväntade effekterna av de gemensamma åtgärderna

I den schematiska bilden nedan visas sambandet mellan målen för programmet Tull 2002, som angavs redan i interimsrapporten, och de förväntade resultaten och inverkan av de gemensamma åtgärderna. De olika åtgärderna betecknas med "S" för seminarier, "UÅ" för utbildningsåtgärder, "PG" för projektgrupper och "TU" för tjänstemannautbyte. I rutorna efter "resultat" och "inverkan" anges vilka åtgärder som förväntas leda till respektive resultat/inverkan.

Vissa åtgärder förväntas ha både resultat och inverkan, andra endast inverkan (till exempel utbildning).

Av den schematiska bilden framgår hur de åtgärder som anordnats under senare tid samverkar till uppnåendet av de mål som fastställdes för programmet i samband med interimsutvärderingen.

Schematisk bild över målen för programmet Tull 2002 och de gemensamma åtgärdernas förväntade effekter

>Hänvisning till>

Bilaga 3. Medlemsstaternas bedömning av de gemensamma åtgärdernas effekter

Bilaga 3.1. Seminarier

>Hänvisning till>

På en skala från 1 (inte så bra) till 4 (mycket bra).

Bilaga 3.2. Tjänstemannautbyte

>Hänvisning till>

På en skala från 1 (inte så bra) till 4 (mycket bra).

Bilaga 3.3. Projektgrupper

>Hänvisning till>

På en skala från 1 (inte så bra) till 4 (mycket bra).

>Hänvisning till>

Bilaga 3.4. Utbildning

Bilaga 3.5. Allmän bedömning

>Hänvisning till>

På en skala från 1 (inte så bra) till 4 (mycket bra).

Bilaga 4. Sammanställning av seminariedeltagarnas bedömningar åren 2000, 2001 och 2002 (resultaten täcker 18 seminarier av 29)

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

Bilaga 5. Utvecklingen av antalet tjänstemannautbyten

>Hänvisning till>

Anm.: Totalsummorna i den sista kolumnen kan skilja sig från totalsummorna i föregående tabell (Utvecklingen av tjänstemannautbytet indelat efter land). Siffrorna i denna tabell har nämligen tagits ur de årliga sammanställningar som staterna lämnar in i slutet av året, medan siffrorna i föregående tabell har tagits ur det allmänna frågeformuläret, där en del stater har infört betydande korrigeringar.

>Hänvisning till>

Bilaga 6. Budget för de datasystem som utvecklats inom ramen för Tull 2002

>Hänvisning till>

Bilaga 7. Medlemsstaternas bedömning av utvecklingen, installeringen och driften av systemet CCN/CSI

Fråga

Ange på en skala från 1 (instämmer fullständigt) till 5 (instämmer inte alls) i vilken grad ni instämmer i nedanstående satser.

Svar

>Hänvisning till>

Bilaga 8. Medlemsstaternas bedömning av huruvida de uppgifter som erhålls genom de system som utvecklats inom ramen för Tull 2002 är fullständiga

Fråga

Gör med hänsyn till nedanstående mål för programmet en bedömning av i vilken utsträckning de uppgifter som er medlemsstat erhåller genom dessa system är fullständiga.

- Att förbättra det administrativa samarbetet och informationsutbytet mellan tullförvaltningarna.

- Att underlätta kommunikationen med de ekonomiska aktörerna och ta hänsyn till deras problem.

- Förbättra tullkontrollernas kvalitet och deras resultat.

- Förbättra bedrägeribekämpningen.

- Förbättra tillämpningen av gemenskapslagstiftningen över hela tullområdet.

1: a nödvändiga uppgifter erhålls.

2: sta alla nödvändiga uppgifter erhålls, men förbättringar är möjliga.

3: la nödvändiga uppgifter erhålls inte.

4: erhållna uppgifterna är inte till någon nytta

Svar

>Hänvisning till>

Bilaga 9. Medlemsstaternas bedömning av kvaliteten på de uppgifter som erhålls genom de system som utvecklats inom ramen för Tull 2002

Fråga

Gör med hänsyn till behoven i er medlemsstat en bedömning av kvaliteten på de uppgifter som erhålls genom de ovan angivna systemen.

Svar

>Hänvisning till>

Bilaga 10. Medlemsstaternas bedömning av installeringen och driften av de nationella delarna i de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002

Fråga

Ange på en skala från 1 (instämmer fullständigt) till 5 (instämmer inte alls) i vilken grad ni instämmer i nedanstående satser.

Svar

>Hänvisning till>

Bilaga 11. Medlemsstaternas bedömning av huruvida de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002 bidrar till programmets mål

Ange på en skala från 1 (instämmer fullständigt) till 5 (instämmer inte alls) i vilken grad ni instämmer i nedanstående satser.

>Hänvisning till>

Bilaga 12. Medlemsstaternas bedömning av användningen av de system som utvecklats inom ramen för programmet Tull 2002

Frågor

Har ni ett system för att följa upp användningen av datasystemen, dvs. för ni regelbunden statistik över användningen av dem?

Sätt ett kryss för "ja" eller "nej" i kolumnen "Uppföljning" i tabellen nedan för att ange om ni följer upp användningen av respektive system och, om detta är fallet, huruvida det görs regelbundet (regelbunden uppföljning på systemnivå och regelbunden rapportering) eller vid behov (ingen regelbunden rapportering).

För de system som ni följer upp eller för vilka ni har en klar bild av användningen, ange hur ofta de används genom att kryssa i ett av alternativen i kolumnen "Frekvens".

Är det i er medlemsstat fastställt genom lagstiftning eller på administrativ nivå att det skall vara obligatoriskt för tjänstemännen att använda dessa system? (Anges med ett kryss i kolumnen under "Obligatorisk").

Svar

>Hänvisning till>