52003DC0031

KOMMISSIONENS RAPPORT TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om beviljande av undantag enligt artikel 19.2 i EG-fördraget, framlagd enligt artikel 14.3 i direktiv 93/109/EG om rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet

1. Syftet med rapporten

Rådets direktiv 93/109/EG [1] innehåller närmare bestämmelser om rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare.

[1] Rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, 31.12.1993, s. 34). Nedan kallat "direktivet".

I direktivets artikel 14.3 första meningen står att 18 månader före varje europaparlamentsval skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport i vilken den kontrollerar om undantag för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fortfarande är motiverat samt föreslår att nödvändiga anpassningar görs.

Nästa val till Europaparlamentet skall hållas i juni 2004. Därför måste kommissionen överlämna rapporten i december 2002.

Den enda medlemsstat som begärt undantag enligt artikel 19.2 i fördraget är Storhertigdömet Luxemburg. Utvidgningen syftar till att tio nya medlemsstater - Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien - skall anslutas till Europeiska unionen före det planerade valet till Europaparlamentet i juni 2004. Valet skall alltså hållas i 25 medlemsstater. Inget av de tio kandidatländerna har väckt frågan om undantag enligt artikel 19.2 i fördraget under anslutningsförhandlingarna.

Syftet med rapporten är alltså att fastställa om de förutsättningar som låg till grund för att Luxemburg beviljades undantag fortfarande föreligger och att vid behov föreslå vissa anpassningar.

2. Rätt att rösta och valbarhet vid val till Europaparlamentet

Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. [2]

[2] Artikel 39.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EGT C 364, 18.12.2000, s. 1).

Detta är en av de rättigheter som följer av det unionsmedborgarskap som infördes 1992 genom Maastrichtfördraget. Den särskilda rätten att delta i politisk verksamhet i den medlemsstat där man är bosatt fastställs i artikel 19 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat "EG-fördraget").

Enligt artikel 19.2 skall varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är medborgare [3] ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. Denna rätt får utövas om inte annat följer av de närmare bestämmelser som rådet antar. Dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn till särskilda problem i en medlemsstat.

[3] Nedan kallad "utländsk unionsmedborgare".

De närmare bestämmelserna om rösträtten och rätten att kandidera i val till Europaparlamentet fastställdes 1993 i det ovannämnda direktivet. I direktivets artikel 3 sägs att den som på referensdagen

a) är unionsmedborgare enligt artikel 17 i fördraget,

b) inte är medborgare i bosättningsstaten men som uppfyller de villkor för rösträtt och valbarhet som enligt den statens lagstiftning gäller för de egna medborgarna

skall i bosättningsstaten ha rösträtt vid europaparlamentsval och vara valbar till Europaparlamentet om han eller hon inte har förlorat sin rätt enligt artikel 6 eller 7. Endast en sådan person är "väljare" och "valbar person" i den mening som avses i direktivet. Artikel 9 i direktivet innehåller bestämmelser om hur väljarna skall tas upp i röstlängden i bosättningsstaten och artikel 10 innehåller bestämmelser om kandidaturer från unionsmedborgare.

3. Undantag enligt artikel 14 i direktivet

Direktivet tillåter undantag från principen om likabehandling av väljare oavsett om de är medborgare i staten eller inte, om det är motiverat med hänsyn till särskilda problem i en medlemsstat. I artikel 14.1 sägs att om de unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och bor i en medlemsstat utan att vara medborgare där utgör mer än 20 % av det totala antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är bosatta i medlemsstaten, får staten, trots vad som föreskrivs i artikel 3, 9 och 10 bestämma

a) att endast den får rösta som har varit bosatt i medlemsstaten under en minsta tid vilken inte får överstiga fem år,

b) att endast den skall vara valbar som har varit bosatt i medlemsstaten under en minsta tid vilken inte får överstiga tio år.

Unionsmedborgare, som har bosatt sig utanför hemstaten och som därför eller på grund av bosättningens varaktighet inte är röstberättigade eller valbara där, skall inte omfattas av sådana krav på en viss tids bosättning som avses i första stycket.

I artikel 14.2 i direktivet sägs att om det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att medborgare i en annan medlemsstat som är bosatta i den förstnämnda medlemsstaten har rösträtt vid val till det nationella parlamentet på samma villkor som medlemsstatens egna väljare, behöver den förstnämnda medlemsstaten, trots vad som föreskrivs i direktivet, inte tillämpa artikel 6-13 på dessa medborgare.

4. Undantag för Luxemburg

Den enda medlemsstat som har utnyttjat undantaget enligt artikel 14.1 är Luxemburg. Luxemburg inskränker utländska unionsmedborgares rösträtt till dem som varit bosatta i landet under fem av de sex åren som föregår registreringen. [4] För att utländska unionsmedborgare skall vara valbara måste de ha hemvist i Luxemburg och ha varit bosatta i landet under tio av de tolv år som föregår kandidaturen. [5]

[4] Artikel 1 i lagen av den 25 februari 1979 om direkta val av Luxemburgs företrädare till Europaparlamentet, ändrad genom lagen av den 28 januari 1994 med tillämpningsbestämmelser om val av Luxemburgs företrädare i Europaparlamentet.

[5] Artikel 98 i lagen av den 25 februari 1979 om direkta val av Luxemburgs företrädare till Europaparlamentet, ändrad genom lagen av den 28 januari 1994 med tillämpningsbestämmelser om val av Luxemburgs företrädare i Europaparlamentet.

5. Bedömning av omständigheterna och undantaget

De omständigheter som enligt artikel 14.1 krävs för undantaget är att "antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som bor i en medlemsstat utan att vara medborgare där utgör mer än 20 % av det totala antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är bosatta i medlemsstaten".

Därför måste det utredas om andelen unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt som bor i Luxemburg utan att vara medborgare där utgör mer än 20 % av det totala antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och är bosatta i Luxemburg.

I artikel 14.3 andra meningen sägs att medlemsstater som utnyttjar möjligheten till undantag enligt punkt 1 skall lämna alla nödvändiga upplysningar om bakgrunden till kommissionen. I en skrivelse av den 5 juni 2002 uppmanade kommissionen de luxemburgska myndigheterna att lämna in de senaste uppgifterna om

- hur många unionsmedborgare som uppfyller ålderskraven för rösträtt som bor i Luxemburg utan att vara medborgare i landet och

- hur många unionsmedborgare totalt som uppfyller ålderskraven för rösträtt och är bosatta i Luxemburg.

Luxemburgs myndigheter lämnade sitt svar i en skrivelse av den 11 september 2002. Enligt skrivelsen bygger de senaste uppgifterna om medborgarskap på en befolkningsundersökning från februari 2001 som utfördes av Service Central de la Statistique et des Études Économiques. Enligt undersökningen uppfyllde 107 375 unionsmedborgare ålderskraven för rösträtt utan att vara luxemburgska medborgare. Sammanlagt uppfyllde 326 027 unionsmedborgare bosatta i Luxemburg ålderskraven för rösträtt.

Därav följer att andelen utländska unionsmedborgare bosatta i Luxemburg som uppfyllde ålderskraven för rösträtt uppgick till 32,93 % av alla unionsmedborgare som uppfyllde ålderskraven för rösträtt och var bosatta i landet vid befolkningsundersökningen år 2001. Det finns ingen anledning att anta att situationen skulle ha förändrats sedan dess. Andelen är klart högre än direktivets gränsvärde på 20 %.

6. Slutsatser

Kommissionen anser att de omständigheter som låg till grund för Storhertigdömet Luxemburgs undantag enligt artikel 19.2 i fördraget och artikel 14.1 i direktivet fortfarande föreligger. Kommissionen anser därför att inga anpassningar behövs.