52001DC0628

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - HALVÅRSUPPDATERING AV RESULTATTAVLAN FÖR FRAMSTEGEN I SKAPANDET AV ETT OMRÅDE MED FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA I EUROPEISKA UNIONEN (ANDRA HALVÅRET 2001)

FÖRORD

ALLMÄNT UPPLÄGG

Den här versionen av resultattavlan är upplagd på samma sätt som de tidigare tre versionerna. Den anger i detalj alla de målsättningar och tidsramar som angavs i Tammerfors, de instrument som krävs för att förverkliga dem, vem som är ansvarig för att ta initiativ till, driva framåt och fullborda arbetet och vem som skall ta nästa steg för att hålla liv i den process som inleddes i Tammerfors. I den här versionen ges en översikt över de viktigaste framstegen sedan Tammerfors efter inledningen, så att läsaren lättare kan tolka de tabeller som följer.

Denna version av resultattavlan, som offentliggörs omedelbart före Laeken-mötet, innehåller också en mer djupgående analys. Här redogör vi inte bara rent mekaniskt för utvecklingen i form av framlagda och antagna (eller inte antagna) förslag, utan vi försöker också ge kommissionens egen utvärdering av arbetet som ett bidrag till Europeiska rådets diskussioner.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2. En gemensam asyl- och migrationspolitik för EU

2.1. Partnerskap med ursprungsländerna

2.2. Ett gemensamt europeiskt asylsystem

2.3. Rättvis behandling av medborgare i tredje land

2.4. Hantering av migrationsströmmar

3. Ett europeiskt område med verklig rättvisa

3.1. Bättre tillgång till rättvisa i Europa

3.2. Ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden

3.3. Bättre överensstämmelse mellan lagstiftningarna på det civilrättsliga området

4. Kamp mot brottsligheten i hela unionen

4.1. Att förebygga brott på unionsnivå

4.2. Utökat samarbete när det gäller brottsbekämpning

4.3. Bekämpning av vissa former av brottslighet

4.4. Särskilda åtgärder mot penningtvätt

5. Inre och yttre gränser, visering, genomförande av artikel 62 i EG-fördraget samt införlivande av Schengenregelverket

6. Unionsmedborgarskap

7. Samarbete i kampen mot narkotika

8. Kraftfullare externa insatser

9. Andra pågående initiativ

INLEDNING

öVERSYN EFTER HALVA TIDEN VID MÖTET I LAEKEN

Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 ger i inledningens tredje stycke klart uttryck för stats- och regeringschefernas önskan att de ambitiösa målen för förverkligandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall genomföras enligt den tidtabell som fastställts i Amsterdamfördraget och som preciserades i Tammerfors. De gjorde också klart att de önskade hållas informerade om i vilken utsträckning och takt det åtgärdspaket man kommit överens om genomförs. Det skulle ske genom två mekanismer:

* Genom en resultattavla som med jämna mellanrum skulle utarbetas av kommissionen, och där man kan följa genomförandet av de åtgärder som behövs för att uppnå de mål som fastställts i fördraget och av Europeiska rådet.

* Genom ett toppmöte i december 2001, där stats- och regeringscheferna skulle hålla en ingående diskussion för att bedöma framstegen.

Om det rådde några tvivel om beslutsamheten att hålla fast vid dessa åtaganden från stats- och regeringscheferna, skingrades dessa otvetydigt av slutsatserna från Europeiska rådets extramöte den 21 september i år. Vid mötet, som sammankallades som en följd av de tragiska händelserna den 11 september, fastslog stats- och regeringscheferna återigen vikten av Tammerfors-programmet och dess tidtabell. Men inte bara det. De uppdrog åt rådet att snarast genomföra hela åtgärdspaketet. Budskapet till EU-institutionerna och medlemsstaterna kan inte vara tydligare.

Inför toppmötet i Laeken sammanfaller nu de båda mekanismerna från Tammerfors. Europeiska rådet i Laeken är det möte som efterlystes i Tammerfors och den bifogade versionen av kommissionens resultattavla ger stats- och regeringscheferna en uppdaterad redogörelse för hur långt genomförandet av åtgärdspaketet, som de åtog sig för två år sedan, har kommit.

ÖVERGRIPANDE BEDÖMNING

Resultattavlan förmedlar överlag ett positivt budskap till Europeiska rådet om att under förutsättning att ansträngningarna bibehålls och förstärks är utsikterna att målsättningarna från Tammerfors kan uppfyllas goda. Initiativet från Tammerfors har utan tvivel burit frukt och konkreta exempel på de framsteg som gjorts lämnas längre fram i inledningen. Genom att ägna ett möte fullständigt åt genomförandet av de viktigaste bestämmelserna i Amsterdamfördraget, har stats- och regeringscheferna gett klara signaler att de är fast beslutna att fortsätta en global långsiktig strategi med väldefinerade och strukturerade mål. Sedan mötet i Tammerfors har de alla tre institutionerna arbetat tillsammans mot ett gemensamt mål: att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Det finns en allmän insikt (både hos allmänhet och politiker) om att de största utmaningarna för vårt samhälle, som migration och brottslighet, bara kan attackeras på ett effektivt sätt på unionsnivå och inte på nationell nivå, med medlemsstater som agerar ensamma. Dessutom har inrättandet av nätverk lett till en ny kultur inom det europeiska samarbetet på både politisk och praktisk nivå.

Vidare har unionen efter mötet i Tammerfors etablerat sig som en viktig aktör på den internationella scenen när det gäller rättsliga och inrikes frågor, som en del av unionens yttre politik i allmänhet. Unionens svar på händelserna den 11 september 2001 både internt och på den internationella scenen har visat att unionen kan agera gemensamt.

Slutligen var Tammerfors ett viktigt steg i utformningen av utkastet till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att det vid mötet fastställdes hur stadgan skulle upprättas. Genom att se till att dessa grundläggande principer respekteras har stadgan, som proklamerades i december 2000 vid Europeiska rådets möte i Nice, blivit en hörnsten i området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Två år efter Tammerfors kan det konstateras att alla aspekter av de frågor som Europeiska rådet tog upp där är under beredning. Tack vare initiativ från kommissionen och/eller medlemsstaterna råder det inte längre något tvivel om vad som krävs för att målen från Tammerfors skall uppnås. I Laeken kommer stats- och regeringscheferna åter att kunna bekräfta att de står fast vid åtagandena från Tammerfors - så kraftfullt upprepade i Bryssel den 21 september 2001 - och därigenom ingjuta den känsla av angelägenhet som krävs för att deras instruktioner skall följas.

Ett sådant budskap kommer att få kommissionens fulla stöd. Ingen kommer att förstå det om Laeken-mötet sänker ambitionsnivån från Tammerfors, antingen vad gäller innehåll eller tidsram, eftersom detta skulle tyda på att man accepterar att de erkända, konkreta svårigheterna att jämka samman olika nationella förhållningssätt till dessa känsliga frågor får leda till att man dröjer med att uppfylla eller vattnar ur gemensamma mål i fördraget. Tvärtom, arbetet för att uppfylla målen från Tammerfors måste skyndas på, annars blir den allmänna opinionen, som gång på gång har efterlyst ytterligare framsteg, djupt besviken.

Nyckelområdena ett efter ett:

* Ömsesidigt erkännande

Ett stort framsteg efter Tammerfors är att tanken på ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden har blivit allmänt godtagen som ett praktiskt sätt att undanröja de fast rotade skillnaderna i medlemsstaternas juridiska traditioner och rättsväsende. Nu när principen har godtagits inom både civil- och straffrätt, sätts medlemsstaternas beredvillighet att omsätta den i praktiken på prov.

Inom det civilrättsliga området har principen redan förverkligats i två betydelsefulla gemenskapsrättsakter, de så kallade Bryssel I- och Bryssel II-förordningarna. Dessa förordningar utgör, tillsammans med annan lagstiftning som redan antagits (till exempel förordningar om delgivning av handlingar och bevisupptagning), en solid grund för mer långtgående ömsesidigt erkännande och ett steg på vägen mot målet på längre sikt, nämligen att helt avskaffa exekvaturförfarandet.

Om rådet fullgör Europeiska rådets uppdrag att inom två månader anta förslaget om en europeisk arresteringsorder kommer detta, inom det straffrättsliga området, att vara ett synligt bevis på att medlemsstaterna menar allvar med denna del av det rättsliga samarbetet.

* Straffrätt

Inom det straffrättsliga området har svårigheter uppstått vid genomförandet av Tammerfors-slutsatsernas krav på gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder inom flera prioriterade områden. Främsta stötestenen är straffsatserna. Det har dock inte hindrat rådet från att nå en överenskommelse om påföljderna för euroförfalskning eller att anta rättsakter om människosmugglares ansvar. En annan glädjande nyhet är att rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 28 september kunde enas om rambeslutet om människohandel. Vid extramötet den 21 september uppmanade Europeiska rådets enträget medlemsstaterna att snabbt anta kommissionens förslag om en gemensam definition av terrorism. Medlemsstaternas svar på denna uppmaning kommer att bli ett viktigt mått på framstegen inom straffrättsområdet. Med ett så starkt budskap från regeringsnivå kan man i alla fall hoppas att utvecklingen inom samtliga de prioriterade områden som anges i punkt 48 i Tammerfors-slutsatserna (bland annat narkotikahandel, sexuell exploatering av barn och högteknologisk brottslighet) kommer att gå snabbare, särskilt om trycket hålls uppe genom Laeken-mötet.

* Annan lagstiftning

En större besvikelse har varit misslyckandet att hålla tidsramarna från Tammerfors när det gäller vissa lagstiftningsfrågor. I slutsatserna från Tammerfors efterlystes gemensam politik inom vissa klart angivna områden. När stats- och regeringscheferna gjorde detta uttalande var de helt på det klara med att en gemensam politik inte kan skapas utan en anpassning av medlemsstaternas inhemska politik. Diskussionerna i rådet om somliga lagförslag visar dock att medlemsstaterna fortfarande tänker sig att skapa en gemensam politik med minsta möjliga anpassning till varandras förhållningssätt. En sådan attityd är under en begränsad tid i viss grad förståelig, men den är ogenomförbar i praktiken, särskilt när snäva tidsramar har satts. Ju längre tid det tar att komma överens om en gemensam politik, desto större blir risken att en medlemsstat utformar sin egen politik utifrån egna överväganden, utan att ta hänsyn till EU i stort. Om så sker, kommer människor mer och mer att ifrågasätta värdet av en EU-täckande politik i frågor som är så viktiga för deras dagliga liv.

* Invandring och asyl

Invandrings- och asylpolitiken är ett särskilt tydligt exempel på detta fenomen. Beslutet i Amsterdam att flytta dessa frågor från tredje till första "pelaren" fattades delvis för att de skulle omfattas av den mer dynamiska beslutsprocessen i gemenskapsfrågor, inklusive fullt deltagande från Europaparlamentet och EG-domstolen. I slutsatserna från Tammerfors angavs dessutom mycket noggrant vilka åtgärder som var viktiga för att utforma en gemensam politik för invandring och asyl. Förslagen, av vilka somliga bara innebär en anpassning till Amsterdamfördraget av frågor som redan diskuterats under Maastrichtfördragets tid, har lagts fram av kommissionen och ingår som delar i ett övergripande tillvägagångssätt som lagts fast i två meddelanden till rådet och Europaparlamentet.

Det hade varit tillfredsställande att kunna säga till Europeiska rådet att överföringen från tredje till första pelaren har resulterat i snabbare och flexiblare beslutsfattande än innan Amsterdamfördraget trädde i kraft, i synnerhet med tanke på de tydliga tidsramar som satts på högsta nivå. Tyvärr är så ännu inte fallet. Förvisso finns det några positiva händelser att rapportera, till exempel inrättandet av Europeiska flyktingfonden, antagandet av direktivet om tillfälligt skydd och inrättandet av fingeravtrycksdatabasen Eurodac. Men diskussionerna i rådet om flera andra förslag uppvisar det bekanta mönstret att en eller flera medlemsstater är mycket ovilliga att anpassa sin egen politik för att enighet skall kunna nås om en gemensam politik. Detta påminner om hur det gick till innan Amsterdamfördraget trädde i kraft. Inom ett område där nästan alla beslut fortfarande kräver enhällighet, saknas det verkliga påtryckningsmedel som kan leda till väsentliga eftergifter. Om den politiska viljan inte manifesterar sig på det konkreta förhandlingsstadiet, uppmanar kommissionen stats- och regeringscheferna att noga överväga huruvida de fullt ut utnyttjar de möjligheter som finns i gällande fördrag, hur de skall dra nytta av de förbättringar som skett genom Nicefördraget och vilka framtida förändringar av institutionerna och beslutsfattandet som måste till i framtida fördrag, bland annat eventuella avsteg från enhällighetsregeln i frågor där dödläge råder.

* Befintliga och nytillkomna samarbetsorgan

I Tammerfors angav Europeiska rådet att det önskade se förbättringar i befintliga samarbetsorgan eller att nya sådana skulle bildas. Vi kan med tillfredsställelse konstatera att detta har satt ny fart på arbetet. Än så länge råder det stora skillnader mellan samarbetsorganen när det gäller hur operativa de blivit, deras grund i fördraget och hur klart angivna deras uppgifter är. Samtliga kan dock redan eller kommer snart att kunna fullgöra de uppgifter de tilldelades i Tammerfors. Arbetet måste gå vidare för att ge de olika organen reella, i fördraget fastslagna befogenheter. Det är dock inte mindre viktigt med en tydlig ansvarsfördelning mellan dem, så att de kompletterar varandra i sitt arbete och inte vidtar samma eller motverkande åtgärder. Hur de hanterar efterdyningarna av attentaten den 11 september kommer att bli ett första prov på hur samordningen fungerar, särskilt för de alldeles nybildade organen. Följande samarbetsorgan avses:

§ Europol: I både Amsterdamfördraget och Tammerfors-slutsatserna föreskrivs utvidgade uppgifter och befogenheter för Europol. Detta upprepades med kraft vid Europeiska rådets extramöte den 21 september, där man underströk vikten av att skyndsamt och systematiskt delge Europol användbara uppgifter om terrorism och att förstärka Europol med specialister på terrorism.

§ Eurojust: Eurojust har inlett sitt arbete imponerande snabbt i sin provisoriska form. Eurojust torde få sin slutgiltiga sammansättning under 2002.

§ EU:s operativa specialgrupp med polischefer: Gruppen har samlats en gång under varje ordförandeskap sedan Tammerfors. Dess operativa uppgifter och förhållandet till Europol är fortfarande inte klargjort, men grunden för gruppens arbete har lagts.

§ Europeiska polisakademin: Under de inledande diskussionerna har det bekräftats att poliserna själva är entusiastiska, men det återstår några (överkomliga) problem av budgetär och institutionell art, bland annat om inrättandet av akademins sekretariat.

Utöver dessa bör nämnas:

§ Rådet (rättsliga och inrikes frågor) efterlyste den 20 september regelbundna möten mellan cheferna för medlemsstaternas säkerhets- och underrättelsetjänster.

§ Eventuellt ett nytt organ för gränsförvaltning, som i synnerhet skall sköta gemensam utbildning, utbyten och samordning av gränskontroller mellan berörda myndigheter i medlemsstaterna. Målet på längre sikt kan bli att upprätta en gemensam gränskontrollmyndighet.

* Förbindelser med tredje land och utvidgningsfrågor

Tidsramarna från Tammerfors och utvidgningen sammanfaller och de båda frågorna är därför kopplade till varandra. Unionen inför undan för undan den lagstiftning och de samarbetsåtgärder som efterlystes i Tammerfors och därigenom skapas ett nytt och kontinuerligt framväxande gemensamt regelverk som kan ha betydande följder för kandidatländerna. De måste anstränga sig för att förstå och anpassa sig till förändringarna. I takt med att EU blir verksam på fler och fler områden, uppstår oundvikligen nya frågeställningar. Nya begrepp såsom ömsesidigt erkännande kan komma att kräva särskild uppmärksamhet mot bakgrund av utvidgningen.

Den internationella utvecklingen sedan Tammerfors visar hur förutseende Europeiska rådet var när det efterlyste en intensifierad internationell verksamhet från EU:s sida inom rättsliga och inrikes frågor. Attentaten den 11 september illustrerar detta särskilt tydligt: de har lett till en intensifiering av dialogen med USA, men också klart visat på behovet av att fördjupa unionens förbindelser med en rad andra tredje länder.

SAMMANFATTNING

Kommissionens bedömning av inför Laeken av utvecklingen efter Tammerfors kan sammanfattas på följande sätt:

* Den process som inleddes genom mötet i Tammerfors har överlag haft positiva verkningar och lett till bred förståelse och starkt stöd för det åtgärdspaket som Europeiska rådet enades om.

* Den slutliga framgången hos Tammerfors-processen beror på hur starkt stöd den åtnjuter hos allmänheten. En förutsättning för ett sådant stöd är i sin tur att arbetet bedrivs med största möjliga öppenhet och insyn, så att medborgarna kan se det som ett adekvat svar på deras egna önskemål.

* Inom vissa områden har konkreta framsteg gjorts, i synnerhet medlemsstaternas principiella godtagande av ömsesidigt erkännande som en lämplig väg att få bukt med de uppenbara svårigheterna med full harmonisering.

* Vissa frågor har överförts till gemenskapens behörighetsområde, men detta har inte gett de förväntade resultaten om ökad flexibilitet och snabbhet i beslutsfattandet, i synnerhet inte inom invandrings- och asylpolitiken. Bristen på framsteg kan dock övervinnas genom nya uttryck för politisk vilja.

* De nya samarbetsorgan som angavs i Tammerfors-slutsatserna (Eurojust, EU:s operativa specialgrupp med polischefer och Europeiska polisakademin) är under bildande; arbetet har dock kommit olika långt. Man bör nu utreda möjligheten att upprätta ett organ för gränsförvaltning som kan anordna utbildning och utbyten för medlemsstaternas och kandidatländernas gränskontrollmyndigheter.

* Arbetet med att utvidga Europols befogenheter går däremot långsamt. Man kan hoppas att attentaten den 11 september kommer att snabba på arbetet, så att Europol får de utökade uppgifter som anges i Amsterdamfördraget och slutsatserna från Tammerfors.

* Man måste vara uppmärksam på kopplingarna mellan genomförandet av åtgärdspaketet från Tammerfors och utvidgningen. Det är i högsta grad önskvärt att området med frihet, säkerhet och rättvisa är så fullständigt uppbyggt som möjligt när utvidgningen blir aktuell. Å andra sidan innebär det kontinuerligt framväxande gemensamma regelverket att nya, ibland svårhanterliga, element tillkommer, som kandidatländerna måste anpassa sig till under anslutningsförhandlingarnas gång.

* Viktigast av allt: Europeiska rådet i Laeken måste både bibehålla och stärka den politiska vilja att handla som kom till uttryck i Tammerfors, och samtidigt koppla detta till en annan viktig fråga, debatten om Europas framtid. På så sätt ges det utrymme för att vid nästa regeringskonferens göra de förändringar av institutionerna och beslutsprocessen som krävs för att förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa.

HALVÅRSUPPDATERING AV RESULTATTAVLAN FÖR FRAMSTEGEN I SKAPANDET AV ETT OMRÅDE MED FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA I EUROPEISKA UNIONEN (ANDRA HALVÅRET 2001)

>Hänvisning till>

SAMMANFATTNING

I detta avsnitt ges en sammanfattning över vad de viktigaste framstegen sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors, vilket också framgår i detalj i de tabeller som följer.

En gemensam asyl- och migrationspolitik för EU

När det gäller asylfrågor har rådet nu mottagit alla de lagstiftningsförslag som är nödvändiga för genomförandet av den första etappen, angående minimivillkor för asylförfaranden och mottagande av asylsökande, kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat samt definitionen av begreppet flykting och tillnärmning av andra former av skydd.

Dessutom lade kommissionen i november 2000 fram ett meddelande i vilket den föreslår syften, alternativ och en metod för att gå över till den andra etappen av en gemensam europeiska asylpolitik, genom ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status.

De första stegen mot en gemenskapssyn på det internationella skyddet har redan tagits i och med att rådet, på förslag från kommissionen, har fattat beslut om Europeiska flyktingfonden som genomförs för budgetåren 2000 och 2001, Eurodac-systemet, som håller på att utformas, och direktivet om tillfälligt skydd som ger gemenskapen och medlemsstaterna en gemensam ram vid massiv tillströmning av flyktingar och fördrivna personer.

Vad gäller invandring förklarade kommissionen sin föreslagna metod för utformningen av gemensam politik i ett meddelande från november 2000. Tanken är att inrätta en normativ ram i syfte att dels fastställa villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, dels inrätta en öppen samordningsmetod som främjar en gradvis överensstämmelse mellan medlemsstaternas politik. De nödvändiga lagstiftningsinitiativen avseende familjeåterförening, för rättigheterna för tredjelandsmedborgare som har vistats i landet en längre tid och för rätt till inresa och vistelse för anställning har överlämnats till rådet. Rådet har redan antagit flera åtgärder i kampen mot diskriminering på förslag från kommissionen och har sett till att kampen mot den sociala utslagningen har införts i Europeiska sociala agendan.

Kampen mot den olagliga invandringen är ett annat viktigt inslag i en gemensam politik om hanteringen av migrationsströmmar. Olika framsteg har gjorts vad gäller det praktiska samarbetet och de första rättsliga instrumenten har antagits om bekämpande av hjälp till olaglig inresa och bosättning å ena sidan och ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning å andra sidan.

Andra initiativ är på väg. De syftar till att förstärka grunden i denna gemenskapspolitik, särskilt för att förbättra kunskapen om migrationsfenomenet genom framtagande av en ny statistisk handlingsplan eller upprättande av ett (virtuellt) observationscentrum över migration och administrativt samarbete, vilket skall förstärkas enligt det nya Argo-programmet.

Slutligen fortsätter samarbetet med tredje länder som är ursprungs- och transitländer, bland annat genom att asyl- och invandringsfrågorna gradvis integeras i den politiska dialogen och samarbetet med tredje länder, vilket är fallet beträffande till exempel Europa-Asien-mötet (ASEM) och samarbetet med länderna i Medelhavsområdet (inom ramen för Barcelonaprocessen och Meda-programmet), Kina, Västra Balkan och vissa länder för vilka handlingsplaner har fastställts av högnivågruppen om invandring och asyl. Ett nytt ekonomiskt instrument från budgetmyndigheten torde detta underlätta denna process och utgöra ett komplement till medlemsstaternas åtgärder.

Ett europeiskt område med verklig rättvisa

På privaträttens område har ett europeiskt rättsligt nätverk inrättats, inom vilket de nationella myndigheterna skall kunna ha ett ständigt informationsutbyte. Ett gemenskapstäckande nätverk av nationella instanser för utomrättslig reglering av konsumenttvister har inrättats. Dessutom har i samband med det ömsesidiga erkännandet av domar på privaträttens område ett program antagits som har Brysselförordningarna I och II som grund (dessa förordningar innehåller bestämmelser om ömsesidigt erkännande och verkställighet inom det civilrättsliga området, familjerätt). Syftet med programmet är att avskaffa exekvatur för alla privaträttsliga avgöranden. Detta program som inriktas på domar skall utökas till att gälla erkännande av vissa administrativa förfaranden och handlingar, som förutom domstolsförfarandena, idag utgör en svårighet för de berörda medborgarna.

Ett nätverk har skapats inom det straffrättsliga området. Dessutom har rådet, i linje med de åtaganden som gjordes i Tammerfors, antagit ett åtgärdsprogram som syftar till att genomföra principen om ömsesidigt erkännande för slutgiltiga avgöranden i brottmål. Ömsesidigt erkännande skall eftersträvas på alla stadier av de straffrättsliga förfarandena, både före, under och efter det att dom avkunnas. Kommissionen har bidragit till de prioriterade åtgärderna genom att lägga fram ett förslag till rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna. Vid Europeiska rådets extra möte den 21 september 2001 stödde man inrättandet av en europeisk arresteringsorder vilket kommer att göra det möjligt att direkt överlämna efterlysta personer mellan rättsliga myndigheter. Detta innebär att det nuvarande systemet för utlämning mellan medlemsstaterna ersätts.

När det gäller skydd av brottsoffer har rådet antagit ett rambeslut. Kommissionen har också inlett offentligt samråd genom att offentliggöra en grönbok om ersättning till brottsoffer.

Kamp mot brottsligheten i hela unionen

Ett viktigt krav vid Europeiska rådet i Tammerfors gällde den straffrättsliga harmoniseringen för ett antal prioriterade sektorer för vilka man begär att definitioner av, grunder för åtal och påföljder för grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet måste fastställas. Rådet har antagit de franska initiativen om människosmugglares ansvar (direktiv och rambeslut). Den 27 och 28 september uppnåddes en principöverenskommelse i rådet om kommissionens förslag till rambeslut om kampen mot människohandel. Arbetet i rådet om förslaget till rådets rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt kampen mot brottslighet på Internet fortsätter. Kommissionen har bland annat lagt fram ett förslag till rambeslut om kampen mot terrorism och har för avsikt att lägga fram ett förslag angående rasism och främlingsfientlighet. Slutligen är de beslut som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt skydd av euron, särskilt vad gäller förfalskningar, snart färdiga.

I samband med utformandet av åtgärder för att förebygga brottslighet har rådet beslutat att inrätta ett nätverk för att förebygga brottslighet. Nätverkets åtgärdsprogram tar upp de områden som prioriterades i Tammerfors särskilt vad gäller ungdomsbrottslighet, brottslighet i städerna och narkotikarelaterad brottslighet.

När det gäller det straffrättsliga samarbetet väntas det slutliga beslutet om skapandet av Eurojust-enheten i slutet av år 2001. Denna enhet kommer att ha stor betydelse för att få fram en god samordning mellan de nationella myndigheter som ansvarar för rättsliga åtgärder och underlätta undersökningar i samband med organiserad brottslighet. Angående tullsamarbetet pågår fortfarande ratificeringsprocessen för TIS-konventionen (tullinformationssystem) och Neapel II-konventionen.

När det gäller polisiärt samarbete har Belgien och Sverige lagt fram ett förslag om att utvidga Europols behörighet till att omfatta alla slags brottslighet. I september lades ett initiativ fram av fyra medlemsstater om att skapa gemensamma utredningsgrupper. Denna typ av samarbete har fått en extra dimension efter Europeiska rådets extra möte den 21 september 2001 om terrorism. I oktober 2000 inrättades arbetsgruppen för europeiska polischefer vilket kommer att göra det möjligt att förbättra det praktiska samarbetet mellan poliser. Inrättandet av en europeisk polisakademi kommer att vara till nytta för polisutbildningen.

I Tammerfors begärdes en kraftig förstärkning av åtgärderna mot penningtvätt, med tanke på hur viktigt detta är för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Frågan är av stor betydelse även när det gäller kampen mot terrorism och finansiering av terrorism, vilket framgår av slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 21 september 2001. När det gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten i mer allmänna termer, godkände rådet i oktober 2001 ett direktiv om ändring av direktivet från 1991, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, som torde antas formellt före årets slut. Dessutom har medlemsstaterna undertecknat protokollet till konventionen från maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och har åtagit sig att ratificera detta protokoll senast i slutet av år 2002. När det gäller skydd av gemenskapens ekonomiska intressen återstår nu för medlemsstaterna att ratificera olika lagstiftande instrument inom den tredje pelaren. Därför lade kommissionen fram ett förslag till direktiv inom detta område i maj 2001. Dessutom kommer kommissionen i slutet av 2001 att lägga fram en grönbok om det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och skapandet av en europeisk åklagarmyndighet. Beslut om en utvidgning av direktivet om penningtvätt och ett rambeslut om frysning av egendom är att vänta i slutet av detta år.

På det multilaterala planet har en viktig fas avslutats genom att medlemsstaterna och gemenskapen har undertecknat Förenta Nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Inre och yttre gränser, visering, genomförande av artikel 62 i EG-fördraget samt införlivande av Schengenregelverket

Införlivandet av Schengenregelverket har haft stor betydelse för unionens arbete. Vissa nödvändiga lagstiftningsaspekter, kring införlivandet av Schengenregelverket i gemenskapsrätten eller dess utformning, har varit föremål för förslag från medlemsstaterna och kommissionen. Dessa förslag diskuteras för närvarande i rådet. Utvecklingen av en gemensam praxisen särskilt för visering och kontroll vid de yttre gränserna måste fortsätta.

Unionsmedborgarskap

Kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv om en samlad översyn av alla gällande gemenskapstexter som rör rörlighet och vistelse. Dessa bestämmelser syftar till att säkerställa en ökad insyn och mildra vissa delar av den gällande ordningen.

Samarbete i kampen mot narkotika

I juni 2001 lade kommissionen fram ett meddelande om genomförandet av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004). För att bidra till genomförandet av de specifika målsättningarna i handlingsplanen om narkotika har den också lagt fram ett förslag till rådets rambeslut om miniminormer för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.

Kraftfullare externa insatser

I juni 2000 antog Europeiska rådet i Feira rådets och kommissionens rapport om yttre förbindelser inom området för rättsliga och inrikes frågor, vilket gjorde det möjligt att anta ett rad politiska prioriteringar och målsättningar. Inom ramen för utvidgningen pågår förhandlingar om aspekter som rör rättsliga och inrikes frågor. Dessutom har gemenskapen stöttat kandidatländerna genom speciella projekt som hör ihop med Phare-programmet, partnerskapsavtal och genom att de får delta i program som tillhör det rättsliga och inrikes området. När det gäller västra Balkan innehåller stabiliserings- och associeringsavtalen mellan unionen och länderna i området många aspekter som rör rättsliga och inrikes frågor (t.ex. Cards-programmet). På det internationella planet har medlemsstaterna och gemenskapen undertecknat Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och protokollen om människosmugglare och människohandel. Dessa instrument skall nu ratificeras. Likaså inom ramen för Förenta Nationerna skall medlemsstaterna och gemenskapen underteckna protokollet om handeln med eldvapen. De deltar dessutom i det förberedande arbetet med konventionen om kampen mot korruption. Medlemsstaterna och gemenskapen deltar i den avslutande delen av arbetet med Europarådets konvention om kampen mot Internetrelaterad brottslighet.

2. En gemensam asyl- och migrationspolitik för EU

Tammerforsprioriteringar:

De skilda men närbesläktade frågorna om asyl och migration kräver att en gemensam EU-politik utformas.

2.1. Partnerskap med ursprungsländerna

Europeiska unionen behöver en övergripande strategi för migrationsfrågor som också innefattar de politiska aspekter, mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor i ursprungs- och transitländerna och ursprungs- och transitregionerna. Partnerskap med ursprungsländerna är en viktig faktor för att nå framgång med denna politik, och därmed främja en gemensam utveckling.

Mål: Bedömning av ursprungs- och transitländerna och ursprungs- och transitregionerna för att utforma särskilda, integrerade strategier för varje land.

>Plats för tabell>

2.2. Ett gemensamt europeiskt asylsystem

Målet är att säkra en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, dvs. att principen om non-refoulement upprätthålls.

På sikt måste det skapas ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig asylstatus som gäller i hela unionen.

Asylsökandes rätt att förflytta sig mellan medlemsstaterna bör vara begränsad.

En överenskommelse kommer att eftersträvas för att skapa ett system för tillfälligt skydd för fördrivna personer på en grundval av solidaritet mellan medlemsstaterna.

M

>Plats för tabell>

ål: Fastställande av vilken stat som ansvarar för att behandla en asylansökan

2.3. Rättvis behandling av medborgare i tredje land

Det kommer att ske en tillnärmning av villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse mot bakgrund av en gemensam bedömning av den ekonomiska och befolkningsmässiga utvecklingen i unionen och situationen i ursprungsländerna.

Integrationspolitiken bör syfta till att ge tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta på medlemsstaternas territorium (särskilt långvarigt bosatta) rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas. Den bör också stärka ickediskriminering i det ekonomiska och sociala livet och i kulturlivet och ligga till grund för åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.4. Hantering av migrationsströmmar

Hanteringen av migrationsströmmar bör förbättras på alla nivåer genom ett nära samarbete med ursprungs- och transitländerna.

Kampen mot olaglig invandring skall effektiviseras genom att de berörda kriminella nätverken bekämpas samtidigt som offrens rättigheter säkerställs.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

3. Ett europeiskt område med verklig rättvisa

Tammerforsprioriteringar:

Målet är att medborgarna skall få en gemensam känsla av rättssäkerhet i hela unionen. Rättsväsendet skall underlätta medborgarnas dagliga liv och beivra brott som hotar medborgarnas frihet och trygghet och samhället i stort. Detta innebär både bättre tillgång till rättvisa och ett fullt utvecklat rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna.

Vid toppmötet i Tammerfors begärdes i första hand att konkreta åtgärder skulle vidtas för att förbättra tillgången till rättvisa inom unionen och att skyddsmekanismer skulle inrättas för att skydda offrens rättigheter. För det andra begärdes att system för ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden skulle inrättas.

3.1. Bättre tillgång till rättvisa i Europa

Ett område med verklig rättvisa innebär att enskilda och företag kan vända sig till domstolar och myndigheter i vilken medlemsstat som helst lika lätt som i sin egen stat. De skall inte hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är komplicerade.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

3.2. Ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden

Ett område med verklig rättvisa måste trygga rättssäkerheten för människorna och de ekonomiska aktörerna. Därför måste domar och beslut efterlevas och verkställas i hela unionen.

Ett ökat ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och domar samt en nödvändig tillnärmning av lagstiftningen skulle underlätta samarbetet mellan myndigheter och det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter. För att säkra detta bör ömsesidigt erkännande vara en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom Europeiska unionen.

Det civilrättsliga området:

>Plats för tabell>

- På det straffrättsliga området:

Mål: Se till att brottslingar inte kan få fristad någonstans

>Plats för tabell>

3.3. Bättre överensstämmelse mellan lagstiftningarna på det civilrättsliga området

För att underlätta det rättsliga samarbetet och stärka rätten för medborgarna att få sin sak prövad i domstol måste man åstadkomma större förenlighet och bättre överensstämmelse mellan rättssystemen.

>Plats för tabell>

4. Kamp mot brottsligheten i hela unionen

Prioriteringar från Tammerfors och strategin inför det nya årtusendet:

En väl avvägd utveckling av åtgärderna på unionsnivå mot alla former av brottslighet, inklusive grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet, måste uppnås, samtidigt som enskildas och ekonomiska aktörers frihet och juridiska rättigheter skyddas enligt lag. I detta sammanhang bör Europeiska unionens strategi för det nya årtusendet om förebyggande och kontroll av organiserad brottslighet uppmärksammas särskilt. Vissa ytterligare åtgärder, som är mer långtgående än slutsatserna från Tammerfors, har ansetts påkallade av rekommendationerna i denna strategi och har införlivats med detta kapitel.

4.1. Att förebygga brott på unionsnivå

En effektiv kamp mot alla former av brottslighet, organiserad eller icke, måste innefatta förebyggande åtgärder inom alla områden.

Brottsförebyggande aspekter bör integreras i åtgärderna och programmen mot brottslighet på unionsnivå och i medlemsstaterna.

Samarbetet mellan nationella brottsförebyggande organisationer skall uppmuntras, samtidigt som prioriterade områden skall fastställas.

>Plats för tabell>

4.2. Utökat samarbete när det gäller brottsbekämpning

I ett område med där verklig rättvisa råder får brottslingar inte ges några möjligheter att utnyttja skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem.

En hög skyddsnivå för medborgarna kräver utökat samarbete mellan rättstillämpande myndigheter. Därför bör största möjliga nytta dras från samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter vid utredningar av gränsöverskridande brottslighet.

Genom Amsterdamfördraget gavs Europol utökade befogenheter, vilket innebär en bekräftelse av dess viktiga och centrala roll för att underlätta europeiskt samarbete för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.3. Bekämpning av vissa former av brottslighet

När det gäller nationell straffrätt bör insatserna för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder i ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer av särskild vikt. Överenskommelser om gemensamma definitioner av, grunder för åtal och påföljder för grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet måste ingå för att skydda enskildas och ekonomiska aktörers frihet och juridiska rättigheter.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.4. Särskilda åtgärder mot penningtvätt

Penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten. Därför måste man vidta åtgärder för att utrota penningtvätt varhelst sådan förekommer genom att se till att konkreta åtgärder för spårande, spärrande, beslag och förverkande av vinning av brott vidtas.

>Plats för tabell>

5. Inre och yttre gränser, visering, genomförande av artikel 62 i EG-fördraget samt införlivande av Schengenregelverket

>Plats för tabell>

6. Unionsmedborgarskap

>Plats för tabell>

7. Samarbete i kampen mot narkotika

Prioriteringar i Europeiska unionens strategi mot narkotika:

Narkotika utgör ett hot både mot samhället och enskilda individer. Därför måste narkotikaproblemet hanteras på ett övergripande, sektorsöverskridande och enhetligt vis. EU:s narkotikastrategi för åren 2000-2004 kommer att utvärderas efter halva tiden och i efterhand, med hjälp av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk samt Europol.

>Plats för tabell>

8. Kraftfullare externa insatser

Prioriteringar från Europeiska rådet i Tammerfors och Feira:

Europeiska unionen betonar att alla befogenheter och alla instrument som står till unionens förfogande, i synnerhet i de yttre förbindelserna, måste utnyttjas på ett integrerat och konsekvent sätt för att skapa området med frihet, säkerhet och rättvisa. Rättsliga och inrikes frågor måste integreras i definitionen och genomförandet av unionens övriga politikområden o

>Plats för tabell>

ch verksamheter.

9. Andra pågående initiativ

>Plats för tabell>