7.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/1

(1)

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska en hög hälsoskyddsnivå för människor och djur och en hög miljöskyddsnivå säkerställas vid utformning och genomförande av unionspolitik och unionsåtgärder. Detta mål ska bland annat uppnås genom åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som i slutändan syftar till att skydda människors hälsa.

(2)

I EUF-fördraget föreskrivs också att unionen ska bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som beslutas inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden.

(3)

Unionslagstiftningen säkerställer genom en uppsättning harmoniserade bestämmelser att livsmedel och foder är säkra och hälsosamma, och att verksamhet som kan inverka på säkerheten i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller på skyddet av konsumenternas intressen i fråga om livsmedel och livsmedelsinformation genomförs i enlighet med särskilda krav. Det har även införts unionsbestämmelser i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt växtskydd och djurskydd i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och på alla de områden där kampen mot eventuell spridning av djursjukdomar, som i vissa fall kan överföras till människor, eller av skadegörare som är skadliga för växter eller växtprodukter är ett viktigt mål, och i syfte att skydda miljön mot risker som kan uppstå till följd av genetiskt modifierade organismer eller växtskyddsmedel. Den korrekta tillämpningen av dessa bestämmelser, nedan tillsammans kallade unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, bidrar till den inre marknadens funktion.

(4)

De grundläggande unionsbestämmelserna om livsmedel och foder finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Utöver dessa bestämmelser finns mer specifik livsmedels- och foderlagstiftning på olika områden såsom foder, inklusive foder som innehåller läkemedel, livsmedels- och foderhygien, zoonoser, animaliska biprodukter, resthalter av veterinärmedicinska läkemedel, främmande ämnen, bekämpning och utrotning av djursjukdomar som inverkar på människors hälsa, märkning av livsmedel och foder, växtskyddsmedel, livsmedels- och fodertillsatser, vitaminer, mineralsalter, spårämnen och andra tillsatser, material som kommer i kontakt med livsmedel, kvalitets- och sammansättningskrav, dricksvatten, jonisering, nya livsmedel och genetiskt modifierade organismer.

(5)

Unionslagstiftningen om djurhälsa syftar till att i unionen säkerställa hög standard på människors och djurs hälsa, rationell utveckling av jordbruks- och vattenbrukssektorn och ökad produktivitet. Lagstiftningen är nödvändig för att förverkliga den inre marknaden för djur och animalieprodukter och för att förhindra spridning av infektionssjukdomar som berör unionen. Den omfattar områden såsom handel inom unionen, införsel till unionen, utrotning av sjukdomar, veterinärkontroller och anmälan av sjukdomar, och bidrar även till livsmedels- och fodersäkerheten.

(6)

Överförbara djursjukdomar, däribland sådana som överförs av mikroorganismer som har utvecklat resistens mot antimikrobiella medel, kan ha en betydande effekt på folkhälsa, livsmedels- och fodersäkerhet och på djurhälsa och djurskydd. Bestämmelser om djurhälsoåtgärder och om foder- och livsmedelssäkerhet fastställs på unionsnivå för att säkerställa hög standard i unionen i fråga om djurhälsa och folkhälsa. Efterlevnaden av dessa bestämmelser, inklusive bestämmelser som syftar till att hantera problemet med antimikrobiell resistens, bör vara föremål för offentlig kontroll enligt denna förordning. Dessutom innehåller unionslagstiftningen bestämmelser för utsläppande på marknaden och användning av veterinärmedicinska läkemedel, vilka bidrar till ett enhetligt agerande på unionsnivå inriktat på att främja försiktig användning av antimikrobiella medel vid jordbruksföretag och att minimera utvecklingen av antimikrobiell resistens hos djur liksom dess överföring via livsmedel av animaliskt ursprung. I åtgärderna nummer 2 och 3, rekommenderade i kommissionens meddelande av den 15 november 2011 till Europaparlamentet och rådet, med titeln Handlingsplan mot antimikrobiell resistens betonas vikten av de särskilda unionsbestämmelserna på det veterinärmedicinska läkemedelsområdet. Efterlevnaden av dessa särskilda bestämmelser bör vara föremål för den kontroll som föreskrivs i den unionslagstiftningen och omfattas därför inte av denna förordnings tillämpningsområde.

(7)

I artikel 13 i EUF-fördraget erkänns djur som kännande varelser. I unionslagstiftningen om djurskydd uppställs krav på att djurägare, djurhållare och behöriga myndigheter ska iaktta djurskyddskrav som säkerställer att djur behandlas humant och inte förorsakas onödig smärta och onödigt lidande. Dessa bestämmelser bygger på vetenskapliga belägg och kan förbättra kvaliteten på och säkerheten hos livsmedel av animaliskt ursprung.

(8)

Unionens växtskyddslagstiftning reglerar införsel, etablering och spridning av växtskadegörare som inte förekommer, eller inte har någon stor utbredning, i unionen. Syftet är att inom unionen skydda grödornas, de offentliga och privata grönområdenas och skogarnas hälsa, samtidigt som man skyddar den biologiska mångfalden och miljön samt säkerställer kvaliteten på växter och växtprodukter och säkerheten hos livsmedel och foder som framställs av växter.

(9)

Unionslagstiftningen om växtskyddsmedel reglerar godkännande, utsläppande på marknaden, användning och kontroll av växtskyddsmedel och av verksamma ämnen, skyddsämnen, synergister, tillsatsämnen och hjälpämnen som växtskyddsmedlen kan innehålla eller bestå av. Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa en hög nivå av skydd både för människors och djurs hälsa och för miljön genom utvärdering av de risker som växtskyddsmedel medför, samtidigt som man förbättrar unionsmarknadens funktion genom att harmonisera bestämmelserna för deras utsläppande på marknaden och även förbättrar jordbruksproduktionen.

(10)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (6) innehåller bestämmelser om förhandsgodkännande, spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och genetiskt modifierade livsmedel och foder. Genetiskt modifierade organismer som inte är avsedda för direkt konsumtion, som utsäde som används som ursprungsmaterial vid livsmedels- och foderproduktion, kan tillåtas enligt direktiv 2001/18/EG eller förordning (EG) nr 1829/2003. Samma bestämmelser om offentlig kontroll bör gälla oavsett på vilken rättslig grund genetiskt modifierade organismer skulle kunna godkännas.

(11)

Unionslagstiftningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter utgör grunden för hållbar utveckling av den ekologiska produktionen och syftar till att bidra till att skydda naturresurserna, den biologiska mångfalden och djurskydd, samt landsbygdsområdenas utveckling.

(12)

I unionslagstiftningen om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel anges produkter och livsmedel som odlats och producerats enligt exakta specifikationer; därigenom främjas mångfalden i jordbruksproduktionen, produktnamn skyddas och konsumenterna informeras om jordbruksprodukters och livsmedels särart.

(13)

Unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan grundar sig på principen att aktörer i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled under deras kontroll ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av krav som är relevanta för deras verksamhet, som fastställs i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

(14)

Unionsbestämmelserna om handelsnormer för fiskeri- och vattenbruksprodukter säkerställer hållbara produkter och att den inre marknadens potential utnyttjas fullt ut; de främjar marknadsföringsinsatser som bygger på sund konkurrens och bidrar därigenom till en lönsammare produktion. Dessa bestämmelser säkerställer att samma krav uppfylls såväl vid import som för produkter som har sitt ursprung i unionen. Unionsbestämmelserna om handelsnormer för jordbruksprodukter bidrar till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktion och saluföring av dessa produkter samt till deras kvalitet.

(15)

Ansvaret för att se till att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan efterlevs vilar på medlemsstaterna, vars behöriga myndigheter genom organisationen av offentlig kontroll övervakar och verifierar att relevanta unionskrav uppfylls och upprätthålls effektivt.

(16)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (7) fastställs en enda rättslig ram för organisationen av offentlig kontroll. Denna rättsliga ram har avsevärt förbättrat den offentliga kontrollens effektivitet, genomdrivandet av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, och ökat skyddet mot riskerna för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd i unionen och skyddet av miljön mot risker som kan uppstå till följd av genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel. Den utgör också en solid rättslig ram till stöd för ett integrerat tillvägagångssätt för offentlig kontroll i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

(17)

I fråga om en rad bestämmelser i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan har genomdrivandet inte, eller endast delvis, reglerats genom förordning (EG) nr 882/2004. Framför allt finns särskilda bestämmelser om offentlig kontroll i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (8). Växtskydd faller också till stor del utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 882/2004, eftersom vissa bestämmelser om offentlig kontroll fastställs i rådets direktiv 2000/29/EG (9).

(18)

Rådets direktiv 96/23/EG (10) innehåller också mycket detaljerade bestämmelser om bland annat minimifrekvens för offentlig kontroll och särskilda efterlevnadsåtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad.

(19)

I strävan efter bättre lagstiftning bör den övergripande rättsliga ramen rationaliseras och förenklas och de bestämmelser som gäller för offentlig kontroll på specifika områden bör integreras i en enda rättslig ram. Förordning (EG) nr 882/2004 och andra unionsakter som för närvarande reglerar offentlig kontroll på specifika områden bör därför upphävas och ersättas med den här förordningen.

(20)

Denna förordning bör ha som mål att fastställa harmoniserade unionsramar för organisationen av offentlig kontroll, och av annan offentlig verksamhet än offentlig kontroll, i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, med beaktande av såväl bestämmelserna om offentlig kontroll i förordning (EG) nr 882/2004 och i relevant sektorsspecifik lagstiftning som erfarenheterna av tillämpningen av dessa bestämmelser.

(21)

Bestämmelserna om kraven på hållbar användning av växtskyddsmedel i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (11) omfattar, i artikel 8 i det direktivet, bestämmelser om kontroll av utrustning för spridning av bekämpningsmedel som kommer att fortsätta gälla, medan bestämmelserna om offentlig kontroll i denna förordning däremot inte är tillämpliga på de kontrollerna.

(22)

Det finns redan ett väletablerat, särskilt kontrollsystem för att verifiera att bestämmelserna om den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter efterlevs (jordbruksgrödor, vin, olivolja, frukt och grönsaker, humle, mjölk och mjölkprodukter, nöt- och kalvkött, får- och getkött och honung). Denna förordning bör därför inte vara tillämplig på verifiering av efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (12), som styr den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter, utom då kontroller med avseende på handelsnormer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (13) indikerar möjliga fall av bedrägligt eller vilseledande agerande.

(23)

Vissa definitioner som för närvarande anges i förordning (EG) nr 882/2004 bör anpassas för att ta hänsyn till att den här förordningen har ett vidare tillämpningsområde, för att anpassa dem till definitioner i andra unionsakter, och för att förtydliga eller, i förekommande fall, ersätta terminologi som har olika betydelse inom olika sektorer.

(24)

När det i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan föreskrivs att behöriga myndigheter för utfärdande av officiella intyg eller attesteringar måste verifiera att aktörer efterlever relevanta unionsbestämmelser och att djur och varor uppfyller särskilda krav bör sådan verifiering av efterlevnaden betraktas som offentlig kontroll.

(25)

Genom unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan överlåts åt medlemsstaternas behöriga myndigheter dessutom specialiserade uppgifter för skydd av djurhälsa, växtskydd och djurskydd och för skydd av miljön när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel. Dessa uppgifter utgör den verksamhet av allmänintresse som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att utföra för att undanröja, begränsa eller minska eventuell fara som kan uppstå för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller för miljön. För denna andra offentliga verksamhet, som omfattar beviljande av tillstånd eller godkännanden, epidemiologisk bevakning och övervakning, utrotning och inneslutning av sjukdomar eller skadegörare, liksom utfärdande av officiella intyg eller attesteringar, gäller samma sektorsspecifika bestämmelser vars efterlevnad säkerställs genom offentlig kontroll och således genom denna förordning.

(26)

Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter på alla de områden som omfattas av denna förordning. Eftersom medlemsstaterna är bäst lämpade att fastställa och besluta vilken eller vilka behöriga myndigheter som ska utses för varje område eller delområde, bör de även vara skyldiga att utse en myndighet som på varje område eller delområde säkerställer väl samordnad kommunikation med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med kommissionen.

(27)

För utförandet av offentlig kontroll för att verifiera den korrekta tillämpningen av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och för utförandet av annan offentlig verksamhet som genom unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan överlåts åt medlemsstaternas myndigheter, bör medlemsstaterna utse behöriga myndigheter som agerar i allmänhetens intresse, har tillräckliga resurser och tillräcklig utrustning samt erbjuder garantier för opartiskhet och professionalism. De behöriga myndigheterna bör säkerställa den offentliga kontrollens kvalitet, enhetlighet och verkningsfullhet.

(28)

För en korrekt tillämpning och ett korrekt genomdrivande av de bestämmelser som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde krävs relevanta kunskaper både om de bestämmelserna och om bestämmelserna i denna förordning. Det är därför viktigt att den personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet får regelbunden utbildning om gällande lagstiftning inom respektive kompetensområde och om de skyldigheter som följer av denna förordning.

(29)

De behöriga myndigheterna bör utföra internrevisioner eller låta revisioner utföras på deras vägnar för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning. Revisionerna bör utföras på ett öppet sätt och omfattas av oberoende granskning.

(30)

Aktörer bör ha rätt att enligt nationell rätt överklaga beslut som de behöriga myndigheterna fattar. De behöriga myndigheterna bör upplysa aktörerna om denna rättighet.

(31)

De behöriga myndigheterna bör säkerställa att personal som ansvarar för offentlig kontroll inte röjer information som den inhämtar vid utförandet av dessa kontroller om informationen omfattas av tystnadsplikt. Om inte ett övervägande intresse motiverar att information röjs bör tystnadsplikt omfatta information vars röjande skulle undergräva syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner, skyddet av affärsintressen eller skyddet för domstolsförfaranden och juridisk rådgivning. Tystnadsplikten bör dock inte hindra de behöriga myndigheterna från att offentliggöra information med fakta om resultatet av offentlig kontroll av enskilda aktörer, när de berörda aktörerna har haft möjlighet att yttra sig om informationen innan den lämnas ut, och dessa synpunkter har beaktats eller röjs samtidigt med den information som de behöriga myndigheterna röjer. Skyldigheten att iaktta tystnadsplikten påverkar inte heller behöriga myndigheters skyldighet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 178/2002 att informera allmänheten när det finns en välgrundad anledning att misstänka att ett livsmedel eller foder kan utgöra en risk för hälsan. Enskilda personers rätt till skydd av sina personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (14) bör inte påverkas av denna förordning. Dessa bestämmelser bör inte heller påverka situationer där unionslagstiftning eller nationell lagstiftning uppställer krav på röjande.

(32)

De behöriga myndigheterna bör regelbundet och med lämplig frekvens utföra riskbaserad offentlig kontroll, inom alla sektorer och av alla aktörer, all verksamhet och alla djur och varor som omfattas av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. De behöriga myndigheterna bör fastställa frekvensen för offentlig kontroll med hänsyn till behovet av att anpassa kontrollen till risken och den förväntade graden av efterlevnad i olika situationer, inbegripet eventuella överträdelser av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan genom bedrägligt eller vilseledande agerande. Sannolikheten för bristande efterlevnad på alla de områden inom unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som omfattas av denna förordning bör således beaktas vid anpassning av kontrollerna. I vissa fall, och inför utfärdandet av ett officiellt intyg eller en officiell attestering som är en förutsättning för att djur eller varor ska få släppas ut på marknaden eller förflyttas, krävs det dock enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan att offentlig kontroll utförs oavsett risknivån eller sannolikheten för bristande efterlevnad. I sådana fall är det behovet av intyg eller attesteringar som bestämmer den offentliga kontrollens frekvens.

(33)

För att de offentliga kontrollernas verkningsfullhet inte ska äventyras vid verifieringen av efterlevnaden bör kontrollerna utföras utan föranmälan, såvida inte en föranmälan är absolut nödvändig för de kontroller som ska utföras (t.ex. vid offentliga kontroller på slakterier under pågående slakt som kräver att personal från eller företrädare för de behöriga myndigheterna ständigt eller regelbundet befinner sig i aktörens lokaler) eller den offentliga kontrollverksamheten är av sådan art att föranmälan krävs (vilket särskilt gäller vid revision).

(34)

Den offentliga kontrollen bör vara grundlig och verkningsfull och säkerställa att unionslagstiftningen tillämpas korrekt. Med tanke på att den offentliga kontrollen kan utgöra en börda för aktörerna bör behöriga myndigheter organisera och utföra offentlig kontrollverksamhet med hänsyn till aktörernas intressen och begränsa nämnda börda till vad som är nödvändigt för att den offentliga kontrollen ska vara effektiv och verkningsfull.

(35)

Offentlig kontroll bör utföras av personal som är oberoende, det vill säga som är fri från intressekonflikter och – framför allt – som inte befinner sig i någon situation som direkt eller indirekt skulle kunna påverka dess förmåga att utföra sina arbetsuppgifter på ett opartiskt sätt. Lämpliga arrangemang bör också införas för att säkerställa opartiskhet i fall där den offentliga kontrollen avser djur, varor, platser eller verksamheter som tillhör en myndighet eller ett offentligt organ.

(36)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör utföra offentlig kontroll med samma noggrannhet oavsett om de bestämmelser vars efterlevnad ska säkerställas är tillämpliga på verksamhet som endast är relevant på den berörda medlemsstatens territorium, eller på verksamhet som kommer att påverka efterlevnaden av unionslagstiftningen om djur och varor som ska förflyttas eller släppas ut på marknaden i en annan medlemsstat eller exporteras utanför unionen. I fråga om export utanför unionen kan behöriga myndigheter i enlighet med unionslagstiftningen också vara skyldiga att verifiera att djur och varor överensstämmer med krav i djurens respektive varornas destinationstredjeland. Vad gäller förlagor till exportintyg bör de relevanta genomförandebefogenheter som föreskrivs i denna förordning endast vara tillämpliga när sådant intygande föreskrivs i unionsrätten, särskilt i bilaterala avtal som ingås mellan unionen och ett tredjeland eller en sammanslutning av tredjeländer.

(37)

En medlemsstats behöriga myndigheter bör i undantagsfall, utan att det påverkar spårbarhetskrav i sektorsspecifik lagstiftning och enbart i den utsträckning som är absolut nödvändig för att organisera offentlig kontroll, ha möjlighet att kräva att aktörer anmäler ankomsten av djur och varor från en annan medlemsstat.

(38)

För att säkerställa att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan genomdrivs på ett korrekt sätt bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att utföra offentlig kontroll av djur och varor som omfattas av den lagstiftningen i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled. För att säkerställa att den offentliga kontrollen utförs grundligt och är verkningsfull bör de behöriga myndigheterna även ha befogenhet att utföra offentlig kontroll av varor, ämnen, material eller föremål som inte omfattas av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i alla produktions- och distributionsled, om det behövs för en grundlig undersökning av eventuella överträdelser av den lagstiftningen och för att fastställa orsaken till dessa överträdelser. För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra den offentliga kontrollen på ett effektivt sätt bör de upprätta och upprätthålla förteckningar eller register över de aktörer som ska kontrolleras.

(39)

De behöriga myndigheterna verkar i aktörernas och allmänhetens intresse när de säkerställer att den höga skyddsnivå som fastställs i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan upprätthålls genom lämpliga efterlevnadsåtgärder, och att efterlevnaden av den lagstiftningen verifieras genom offentlig kontroll i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. De behöriga myndigheterna liksom organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats bör därför inför aktörerna och allmänheten vara ansvariga för att den offentliga kontroll som de utför är effektiv och verkningsfull. De bör ge tillgång till information om hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är organiserad och hur den utförs, och regelbundet offentliggöra information om offentlig kontroll och resultaten av denna. De behöriga myndigheterna bör också ha rätt att på vissa villkor offentliggöra eller tillhandahålla information om klassningen av enskilda aktörer på grundval av resultatet av offentlig kontroll. Medlemsstaterna bör tillåtas och uppmuntras att använda klassningssystem för att öka insynen i hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, förutsatt att systemen ger lämpliga garantier för rättvisa, konsekvens, öppenhet och objektivitet. De behöriga myndigheterna bör införa de arrangemang som krävs för att klassningen ska avspegla den faktiska graden av efterlevnad korrekt; framför allt bör de behöriga myndigheterna uppmuntras att säkerställa att klassningen baseras på resultaten av flera offentliga kontroller eller, om klassningen baseras på resultatet av en enda offentlig kontroll och resultatet är ofördelaktigt, att efterföljande offentliga kontroller utförs inom rimlig tid. Att klassningskriterierna redovisas öppet är extra viktigt för att bästa praxis ska kunna jämföras och för att man med tiden ska kunna överväga en utveckling av en konsekvent strategi på unionsnivå.

(40)

Det är viktigt att de behöriga myndigheterna liksom organ med delegerade uppgifter och fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats säkerställer och verifierar att den offentliga kontroll som de utför är verkningsfull och enhetlig. De bör därför agera utifrån skriftligen dokumenterade förfaranden och tillhandahålla information och instruktioner till den personal som utför offentlig kontroll. De bör också införa lämpliga dokumenterade förfaranden och mekanismer för att kontinuerligt verifiera att deras egen verksamhet är verkningsfull och enhetlig, och för att vidta korrigerande åtgärder när brister konstateras.

(41)

För att göra det lättare att identifiera fall av bristande efterlevnad och effektivisera aktörernas korrigerande åtgärder bör resultatet av offentlig kontroll dokumenteras skriftligen och aktören bör på begäran få en kopia. När offentlig kontroll förutsätter att personal från de behöriga myndigheterna ständigt eller regelbundet är närvarande för att övervaka aktörens verksamhet vore det orimligt att kräva skriftlig dokumentation av varje enskild inspektion eller varje enskilt besök. I sådana fall bör skriftlig dokumentation utarbetas så ofta att de behöriga myndigheterna och aktören regelbundet informeras om graden av efterlevnad och skyndsamt underrättas om eventuella konstaterade brister eller bristande efterlevnad.

(42)

Aktörerna bör fullt ut samarbeta med behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer till vilka vissa uppgifter har delegerats, så att den offentliga kontrollen kan utföras smidigt och så att de behöriga myndigheterna kan utföra annan offentlig verksamhet. Aktörer som är ansvariga för en sändning som förs in i unionen bör tillhandahålla all tillgänglig information om sändningen i fråga. Samtliga aktörer bör förse de behöriga myndigheterna med åtminstone den information som dessa behöver för att kunna identifiera dels aktörerna och deras verksamhet, dels de aktörer som de levererar till och mottar leveranser från.

(43)

Genom denna förordning fastställs en enda rättslig ram för organisation av offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan på samtliga områden som den lagstiftningen omfattar. På några av dessa områden fastställs i unionslagstiftningen detaljerade krav som ska uppfyllas och som kräver särskilda färdigheter och specifika instrument för utförandet av offentlig kontroll. För att undvika skiftande efterlevandeåtgärder som skulle kunna leda till att människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljön, inte är lika väl skyddade överallt, att den inre marknaden för djur och varor som omfattas av denna förordning störs och att konkurrensen snedvrids, bör kommissionen kunna komplettera bestämmelserna i denna förordning genom att anta särskilda bestämmelser om offentlig kontroll som kan tillgodose behovet av kontroll på dessa områden. I dessa bestämmelser bör framför allt följande fastställas: särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, särskilda eller ytterligare åtgärder utöver dem som anges i denna förordning och som de behöriga myndigheterna bör vidta i fall av bristande efterlevnad, de behöriga myndigheternas särskilda ansvarsområden och uppgifter utöver dem som anges i denna förordning samt särskilda kriterier för aktivering av de mekanismer för administrativt stöd som anges i denna förordning. I andra fall kan sådana ytterligare bestämmelser bli nödvändiga för att det mer i detalj ska gå att reglera utförandet av offentlig kontroll av livsmedel och foder när man får nya uppgifter om risker för människors eller djurs hälsa eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, som visar att kontrollen, i avsaknad av gemensamma specifikationer för utförandet av offentlig kontroll i medlemsstaterna, inte skulle kunna erbjuda den förväntade nivån av skydd mot dessa risker enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

(44)

För att offentlig kontroll som omfattas av denna förordning ska kunna organiseras på ett effektivt sätt bör medlemsstaterna själva kunna avgöra vilken personal som är bäst lämpad att utföra dessa kontroller, under förutsättning att en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd säkerställs i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och att internationella standarder och skyldigheter uppfylls. I vissa fall, när särskilda färdigheter krävs för att offentlig kontroll ska kunna utföras på ett korrekt sätt, bör medlemsstaterna vara skyldiga att hänvisa till officiella veterinärer, officiella växtskyddsinspektörer eller andra särskilt utsedda personer. Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att även anlita officiella veterinärer, bland annat för offentlig kontroll av fjäderfän eller hardjur, officiella växtskyddsinspektörer eller andra särskilt utsedda personer, i fall då detta inte krävs enligt denna förordning.

(45)

Behöriga myndigheter bör i syfte att ta fram nya metoder och ny teknik för offentlig kontroll av köttproduktion ha rätt att anta nationella åtgärder för att genomföra pilotprojekt som är begränsade i tid och omfattning. Dessa åtgärder bör säkerställa att de behöriga myndigheterna verifierar att aktörerna uppfyller alla tillämpliga grundläggande bestämmelser för köttproduktion, inbegripet kravet att köttet ska vara säkert och lämpligt som livsmedel. För att säkerställa att kommissionen och medlemsstaterna har möjlighet att bedöma de nationella åtgärdernas effekter och yttra sig innan de antas, och därmed kunna vidta de lämpligaste åtgärderna, bör åtgärderna anmälas till kommissionen i enlighet med och för det syfte som avses i artiklarna 5 och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (15).

(46)

De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att delegera vissa av sina uppgifter till andra organ. Lämpliga villkor bör fastställas för att säkerställa att den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet är fortsatt opartisk, av hög kvalitet och enhetlig. Organ med delegerade uppgifter bör framför allt vara ackrediterade enligt Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) standard för utförande av kontroll.

(47)

För att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är tillförlitlig och enhetlig i hela unionen bör metoderna för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik uppfylla det berörda laboratoriets specifika behov av analys, testning och diagnostik och tillhandahålla goda och tillförlitliga analys-, testnings- och diagnostikresultat. Det bör fastställas tydliga bestämmelser för val av vilken metod som ska användas om fler än en är tillgänglig från olika källor, t.ex. ISO, Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet (EPPO), den internationella växtskyddskonventionen (IPPC), Världsorganisationen för djurhälsa (OIE), Europeiska unionens referenslaboratorier och nationella referenslaboratorier eller nationell rätt.

(48)

Aktörer vars djur eller varor är föremål för provtagning, analys, testning eller diagnos i samband med offentlig kontroll bör ha rätt till ett andra expertutlåtande på egen bekostnad. Denna rättighet bör göra det möjligt för aktören att begära att en annan expert granskar dokumentationen om provtagningen, analysen, testningen eller diagnostiken, liksom att en andra analys, testning eller diagnostik görs av delar av det provmaterial som togs från början, förutsatt att en sådan andra analys, testning eller diagnos inte är tekniskt omöjlig att genomföra eller irrelevant, vilket skulle vara fallet om faran mycket sällan förekommer med avseende på djuret eller varan eller den är för dåligt eller ojämnt fördelad för att förekomsten av karantänorganismer ska kunna bedömas eller, i förekommande fall, en mikrobiologisk analys ska kunna utföras.

(49)

För utförandet av offentlig kontroll av handel som sker via internet eller andra former av distanskommunikation bör de behöriga myndigheterna kunna anskaffa prover genom anonyma beställningar (s.k. mystery shopping) som sedan kan analyseras, testas eller bli föremål för verifiering av efterlevnad. De behöriga myndigheterna bör vidta alla åtgärder för att värna aktörernas rätt till ett andra expertutlåtande.

(50)

Laboratorier som de behöriga myndigheterna har utsett för att utföra analyser, tester och diagnostik av prover som tas i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör ha den sakkunskap, utrustning, infrastruktur och personal som krävs för att utföra dessa uppgifter enligt högsta standard. För att garantera goda och tillförlitliga resultat bör laboratorierna vara ackrediterade för att använda dessa metoder i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier. Ackrediteringen bör ha beviljats av ett nationellt ackrediteringsorgan som utövar sin verksamhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (16).

(51)

Även om ackreditering är det bästa instrumentet för att säkerställa att de officiella laboratoriernas verksamhet håller hög standard, är det också en komplicerad och kostsam process som skulle innebära en orimlig börda för laboratoriet när metoden för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik är särskilt enkel och inte kräver specialiserade förfaranden eller specialiserad utrustning, som till exempel vid detektion av trikiner vid en kontroll samt, på vissa villkor, då laboratoriet endast utför analyser, tester eller diagnostik i samband med annan offentlig verksamhet och inte i samband med offentlig kontroll.

(52)

För att säkerställa att tillvägagångssättet är flexibelt och proportionellt, särskilt när det gäller laboratorier på djurhälso- och växtskyddsområdet, bör bestämmelser fastställas om undantag i syfte att medge att vissa laboratorier inte behöver ackrediteras för alla metoder de använder. Detta gäller främst när det inte finns några validerade metoder för upptäckt av vissa växtskadegörare. Dessutom kan det förekomma att ett laboratorium inte omedelbart kan erhålla ackreditering för alla metoder som det bör använda som officiellt laboratorium i de fall nya eller nyligen ändrade metoder ska användas avseende nya risker eller i nödsituationer. Officiella laboratorier bör därför på vissa villkor få utföra analyser, tester och diagnostik för de behöriga myndigheterna innan de erhållit den relevanta ackrediteringen.

(53)

Det är av avgörande betydelse att djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer är föremål för offentlig kontroll, eftersom denna kontroll säkerställer efterlevnaden av tillämplig lagstiftning inom unionen, i synnerhet de bestämmelser som fastställts för att skydda människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även miljön. Sådan offentlig kontroll bör äga rum innan djuren eller varorna övergår till fri omsättning inom unionen. Den offentliga kontrollens frekvens bör på ett adekvat sätt anpassas till de risker för människors och djurs hälsa, växtskydd, djurskydd och miljön som de djur och varor som förs in i unionen kan utgöra, med beaktande av i vilken mån aktören hittills har efterlevt kraven i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, den kontroll av dessa djur och varor som redan utförts i det berörda tredjelandet och de garantier som tredjelandet lämnat för att djur och varor som exporteras till unionen uppfyller kraven i unionslagstiftningen.

(54)

Det är nödvändigt att ange vilka kategorier av djur och varor som alltid bör anmälas vid en gränskontrollstation så att offentlig kontroll kan utföras före införseln till unionen. Det måste också föreskrivas en möjlighet att kräva att andra varukategorier genom särskilda åtgärder tillfälligt ska omfattas av samma krav, och en möjlighet att kräva att vissa andra varukategorier, särskilt vissa livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade produkter av animaliskt ursprung (sammansatta produkter) alltid ska anmälas vid gränskontrollstationen för offentlig kontroll före införseln till unionen.

(55)

På grund av de risker som vissa djur eller varor kan utgöra för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön bör de bli föremål för särskilda offentliga kontroller vid införseln till unionen. I gällande unionsbestämmelser uppställs krav på att offentliga kontroller utförs vid unionens gränser för att verifiera att djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter uppfyller kraven avseende människors och djurs hälsa och djurskydd samt att växter och växtprodukter uppfyller växtskyddskraven. Ökad kontroll vid införsel till unionen utförs även på vissa andra varor där detta är befogat med tanke på nya eller kända risker. Denna förordning bör fastställa särdragen för sådana kontroller, vilka för närvarande omfattas av rådets direktiv 97/78/EG (17), 91/496/EEG (18) och 2000/29/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (19).

(56)

För att öka effektiviteten i unionens system för offentlig kontroll, säkerställa optimal tilldelning av resurser för offentlig kontroll till gränskontroller och underlätta genomdrivandet av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan bör de gällande fragmenterade kontrollbestämmelserna ersättas av ett gemensamt integrerat system för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer för hantering av alla sändningar som, med tanke på de risker de kan utgöra, bör kontrolleras vid införseln till unionen.

(57)

Offentlig kontroll av sändningar bör utföras vid ankomsten till gränskontrollstationen. Dessa offentliga kontroller bör omfatta dokumentkontroll av alla sändningar inklusive, när det är lämpligt, kontroll med elektroniska medel, samt identitetskontroll och fysisk kontroll som utförs med en lämplig frekvens som beror på den risk som varje sändning av djur eller varor utgör.

(58)

De fysiska kontrollernas frekvens bör fastställas och ändras beroende på riskerna för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön. Detta tillvägagångssätt bör ge de behöriga myndigheterna möjlighet att anslå kontrollresurser där risken är störst. Det bör också vara möjligt att minska identitetskontrollernas frekvens eller begränsa dem till en verifiering av officiella plomberingar på sändningar om detta är motiverat mot bakgrund av en lägre risk förknippad med de sändningar som förs in i unionen. Det riskbaserade tillvägagångssättet för identitetskontroller och fysiska kontroller bör eftersträvas genom användning av tillgängliga data och tillgänglig information samt av datoriserade system för insamling och förvaltning av data.

(59)

I vissa fall, och under förutsättning att en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa, växtskydd och djurskydd och, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, säkerställs, skulle den offentliga kontroll som de behöriga myndigheterna vanligtvis utför vid gränskontrollstationerna i vissa fall kunna utföras vid andra kontrollställen eller av andra myndigheter.

(60)

För att ett effektivt system för offentlig kontroll ska kunna organiseras bör sändningar från tredjeländer som kräver kontroller vid införseln till unionen åtföljas av ett gemensamt hälsodokument för införsel (Common Health Entry Document, nedan kallat hälsodokumentet CHED) som används för att förhandsanmäla sändningars ankomst vid gränskontrollstationen och att registrera resultatet av utförda offentliga kontroller och beslut som de behöriga myndigheterna fattar beträffande den sändning som dokumentet åtföljer. Aktören bör använda samma dokument för tullklarering när alla offentliga kontroller har utförts.

(61)

I vissa medlemsstater är det på grund av särskilda geografiska begränsningar, som långa kuster eller gränser, svårt att alltid upprätthålla minimikraven på gränskontrollstationer. Import av obearbetat timmer görs vanligen i stora kvantiteter via specialiserade hamnar eller kontrollstationer och med ojämna mellanrum, vilket gör det svårt att ständigt hålla gränskontrollstationer fullt utrustade och bemannade. Undantag från minimikrav för gränskontrollstationer bör tillåtas för att säkerställa ändamålsenlig offentlig kontroll av specifika obearbetade timmerstockar.

(62)

Offentlig kontroll av djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer bör utföras vid gränskontrollstationer som medlemsstaterna utsett i enlighet med en uppsättning minimikrav. Utseendet av dessa stationer bör återkallas slutligt eller tillfälligt när de inte längre uppfyller dessa minimikrav eller när deras verksamhet skulle kunna utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön. När beslut fattas om huruvida utseendet ska återkallas slutligt eller tillfälligt bör riskens allvar liksom proportionalitetsprincipen beaktas.

(63)

För att säkerställa enhetlig tillämpning av bestämmelserna om offentlig kontroll av sändningar från tredjeländer bör gemensamma bestämmelser fastställas om de åtgärder som behöriga myndigheter och aktörer bör vidta vid misstanke om bristande efterlevnad och när det gäller sändningar som inte är förenliga med bestämmelserna och sändningar som skulle kunna utgöra en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.

(64)

I syfte att undvika bristande enhetlighet och överlappningar vid utförandet av offentlig kontroll, göra det möjligt att i vederbörlig tid identifiera sändningar som är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer och andra kontrollstationer samt säkerställa att kontrollen utförs på ett effektivt sätt, bör samarbete och utbyte av information säkerställas mellan behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra relevanta myndigheter som hanterar sändningar från tredjeländer.

(65)

Medlemsstaterna bör säkerställa att tillräckliga finansiella resurser alltid finns tillgängliga så att personal och utrustning tillhandahålls till de behöriga myndigheter som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Även om aktörerna har huvudansvaret för att deras verksamhet bedrivs i överensstämmelse med unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan bör det system med egenkontroller som de inför för detta ändamål kompletteras med ett särskilt system för offentlig kontroll som varje medlemsstat använder sig av för att säkerställa verkningsfull marknadsövervakning av alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Ett sådant system är till sin natur komplicerat och resurskrävande och bör förses med en stabil tillförsel av resurser för offentlig kontroll, på en nivå som är anpassad till vad som vid varje given tidpunkt krävs för genomdrivandet. För att systemet för offentlig kontroll i mindre utsträckning ska vara beroende av offentlig finansiering bör behöriga myndigheter ta ut avgifter eller pålagor för att täcka sina kostnader för offentlig kontroll av vissa aktörer och av vissa verksamheter för vilka det enligt unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan krävs registrering eller godkännande i enlighet med unionsbestämmelser om livsmedels- och foderhygien eller växtskyddsbestämmelser. Avgifter eller pålagor bör också tas ut av aktörerna för att kompensera för kostnaderna för offentlig kontroll som utförs inför utfärdande av officiella intyg eller attesteringar, och kostnaderna för offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna utför vid gränskontrollstationer.

(66)

Avgifter eller pålagor bör täcka, men inte överstiga, de behöriga myndigheternas kostnader, inklusive allmänna omkostnader, för att utföra offentlig kontroll. De allmänna omkostnaderna kan omfatta kostnader för det stöd och den organisation som krävs för planeringen och utförandet av den offentliga kontrollen. Sådana kostnader bör beräknas på grundval av kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll eller på grundval av kostnaderna för all offentlig kontroll under en bestämd tid. När avgifter eller pålagor beräknas på grundval av de verkliga kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll bör lägre avgifter tas ut av aktörer som konsekvent efterlevt bestämmelserna, eftersom de mera sällan torde bli föremål för offentlig kontroll, än av aktörer som inte efterlever bestämmelserna. För att främja alla aktörers efterlevnad av unionslagstiftningen oberoende av vilken metod (baserad på verkliga kostnader eller på schablonbelopp) som varje medlemsstat valt för att beräkna avgifter eller pålagor, bör dessa avgifter eller pålagor, om de beräknas på grundval av de behöriga myndigheternas totala kostnader under en bestämd period och tas ut av alla aktörer oavsett om de varit föremål för offentlig kontroll under referensperioden eller inte, beräknas på ett sätt som innebär att aktörer som konsekvent efterlevt bestämmelserna i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan unionslivsmedelskedjan belönas.

(67)

Direkt eller indirekt återbetalning av de avgifter eller pålagor som de behöriga myndigheterna tar ut bör förbjudas, eftersom det skulle missgynna aktörer som inte kommer i åtnjutande av återbetalning och eventuellt leda till snedvridning av konkurrensen.

(68)

Finansiering av offentlig kontroll genom avgifter eller pålagor som tas ut av aktörer bör ske med full insyn, så att allmänheten och företag kan förstå den metod och de data som använts för att fastställa avgifterna eller pålagorna.

(69)

I unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan fastställs de fall där utsläppande på marknaden eller förflyttning av vissa djur och varor bör åtföljas av ett av intygsgivaren undertecknat officiellt intyg. Det är lämpligt att införa en gemensam uppsättning bestämmelser om de behöriga myndigheternas och intygsgivarnas skyldigheter med avseende på utfärdande av officiella intyg samt karakteristika som garanterar de officiella intygens tillförlitlighet.

(70)

I andra fall föreskrivs i de bestämmelser som omfattas av denna förordning att vissa djur eller varor som släpps ut på marknaden eller förflyttas ska åtföljas av en officiell etikett, ett officiellt märke eller någon annan officiell attestering som utfärdats av aktörerna under de behöriga myndigheternas officiella överinseende, eller av de behöriga myndigheterna själva. Officiella attesteringar omfattar till exempel växtpass, ekologiska logotyper och identifieringsmärken, där sådana krävs enligt unionslagstiftningen, liksom märkning med logotyperna för skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar eller garanterade traditionella specialiteter. Det är lämpligt att fastställa minimibestämmelser för att säkerställa att även officiella attesteringar kan utfärdas i enlighet med lämpliga garantier om tillförlitlighet.

(71)

Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet bör grunda sig på de senaste vetenskapliga analys-, testnings- och diagnostikmetoderna som tillhandahåller resultat som är goda, tillförlitliga och jämförbara i hela unionen. De metoder som de officiella laboratorierna använder samt kvaliteten på och enhetligheten hos de analys-, testnings- och diagnostikdata som genereras bör därför förbättras kontinuerligt. För detta ändamål bör kommissionen kunna utse och räkna med expertstöd från Europeiska unionens referenslaboratorier på alla de områden i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan där det finns behov av exakta och tillförlitliga analys-, testnings- och diagnostikresultat. Europeiska unionens referenslaboratorier bör särskilt säkerställa att de nationella referenslaboratorierna och de officiella laboratorierna förses med aktuell information om tillgängliga metoder, samt anordna eller aktivt delta i provningsjämförelser samt anordna kurser för nationella referenslaboratorier eller officiella laboratorier.

(72)

Genom artikel 32 första stycket i förordning (EG) nr 1829/2003 och artikel 21 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 (20) tilldelas Europeiska unionens referenslaboratorium för genetiskt modifierade livsmedel och foder respektive Europeiska unionens referenslaboratorium för fodertillsatser – som en del av godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade livsmedel och foder eller fodertillsatser – särskilda uppgifter som främst avser testning, utvärdering och validering av den detektions- eller analysmetod som sökande föreslår. Dessa laboratorier bör därför fungera som Europeiska unionens referenslaboratorier vid tillämpning av den här förordningen.

(73)

För offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som syftar till att identifiera eventuella överträdelser av bestämmelserna, inbegripet med bedrägligt eller vilseledande agerande, och på djurskyddsområdet bör de behöriga myndigheterna ha tillgång till aktuella, tillförlitliga och enhetliga tekniska data och till de forskningsresultat samt den nya teknik och sakkunskap som krävs för en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen på dessa båda områden. För detta ändamål bör kommissionen kunna utse och räkna med expertstöd från Europeiska unionen referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet och för djurskydd.

(74)

I syfte att eftersträva målen med denna förordning och bidra till att den inre marknaden fungerar smidigt, och därmed stärka konsumenternas förtroende för den, bör sådana fall av bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som kräver efterlevnadsåtgärder i mer än en medlemsstat beivras på ett effektivt och enhetligt sätt. Genom det system för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) som inrättades genom artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 kan de behöriga myndigheterna redan snabbt utbyta och sprida information om livsmedel eller foder som innebär allvarliga direkta eller indirekta risker för människors hälsa, eller om foder som innebär allvarliga risker för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön, och därmed vidta snabba åtgärder för att hantera dessa allvarliga risker. Detta instrument gör det visserligen möjligt att i vederbörlig tid vidta åtgärder för att hantera vissa allvarliga risker i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i alla berörda medlemsstater, men kan inte användas för att möjliggöra verkningsfullt gränsöverskridande stöd och samarbete mellan behöriga myndigheter för att säkerställa att sådana fall av bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som har en gränsöverskridande dimension beivras på ett verkningsfullt sätt inte bara i den medlemsstat där den först konstateras utan även i den medlemsstat där den bristande efterlevnaden har sitt ursprung. I synnerhet administrativt stöd och samarbete bör ge de behöriga myndigheterna möjlighet att utbyta information, påvisa, undersöka och vidta verkningsfulla och proportionella åtgärder för att beivra gränsöverskridande överträdelser av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, även i potentiella fall av bedrägligt eller vilseledande agerande som har eller skulle kunna ha gränsöverskridande inslag.

(75)

Begäran om administrativt stöd och alla anmälningar bör följas upp på lämpligt sätt. För att underlätta det administrativa stödet och samarbetet bör medlemsstaterna åläggas att utse ett eller flera förbindelseorgan som stöder och samordnar kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och för att förenkla och rationalisera samarbetet mellan medlemsstaterna bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta genomförandeakter i vilka fastställs specifikationerna för de tekniska verktyg som ska användas, förfarandena för kommunikation mellan förbindelseorganen och ett standardformat för begäran om stöd, anmälningar och svar.

(76)

Varje medlemsstat bör vara skyldig att upprätta och regelbundet uppdatera en flerårig nationell kontrollplan som omfattar samtliga områden som regleras av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och som innehåller information om hur systemen för offentlig kontroll är uppbyggda och organiserade. Dessa fleråriga nationella kontrollplaner är det instrument genom vilket en medlemsstat bör säkerställa att offentlig kontroll utförs på ett riskbaserat och effektivt sätt på hela territoriet och i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan samt i enlighet med denna förordning. Lämpliga samråd med berörda parter inför utarbetandet av planerna bör säkerställa att de blir verkningsfulla.

(77)

För att säkerställa att de fleråriga nationella kontrollplanerna är enhetliga och fullständiga bör varje medlemsstat utse ett organ som ska samordna utarbetandet av den fleråriga nationella kontrollplanen och på lämpligt sätt samla in uppgifter om utförande, översyn och uppdatering av planen.

(78)

Medlemsstaterna bör åläggas att lämna årliga rapporter till kommissionen med uppgifter om kontrollverksamheten och om genomförandet av de fleråriga nationella kontrollplanerna. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och för att underlätta insamlingen och översändandet av jämförbara data, den efterföljande sammanställningen av dessa data till unionsomfattande statistik och utarbetandet av kommissionens rapporter om utförandet av offentlig kontroll i hela unionen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta genomförandeakter vad gäller fastställande av standardiserade förlagor för årliga rapporter.

(79)

Kommissionens experter bör kunna genomföra kontroller, inbegripet revisioner, i medlemsstaterna för att verifiera tillämpningen av den relevanta unionslagstiftningen, att de nationella kontrollsystemen fungerar som de ska och att de behöriga myndigheterna sköter sina uppgifter. Kommissionens kontroller bör också syfta till att undersöka och samla in information om efterlevnadsåtgärder eller problem med efterlevnaden, nödsituationer och ny utveckling i medlemsstaterna. På den berörda medlemsstatens begäran bör kommissionens experter också kunna delta i kontroller som utförs av tredjeländers behöriga myndigheter på medlemsstatens territorium; sådana kontroller bör organiseras i nära samarbete mellan de berörda medlemsstaterna och kommissionen.

(80)

Djur och varor från tredjeländer bör uppfylla samma krav som gäller för djur och varor i unionen, eller krav som med hänsyn till de mål som eftersträvas av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan konstaterats vara åtminstone likvärdiga. Denna princip slås fast i artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002, enligt vilken det krävs att livsmedel och foder som importeras till unionen uppfyller relevanta krav i unionens livsmedelslagstiftning eller krav som anses vara minst likvärdiga. Särskilda krav för tillämpningen av denna princip fastställs i unionens bestämmelser om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, enligt vilka det är förbjudet att till unionen föra in vissa skadegörare som inte förekommer (eller inte har någon stor utbredning) i unionen, i unionens bestämmelser om djurhälsokrav enligt vilka det är tillåtet att föra in djur och vissa produkter av animaliskt ursprung till unionen endast från de tredjeländer som finns upptagna på en förteckning som upprättats i detta syfte, samt i unionens bestämmelser för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, som också innehåller bestämmelser om upprättande av en förteckning över tredjeländer från vilka dessa varor kan föras in i unionen.

(81)

För att säkerställa att djur och varor som förs in i unionen från tredjeländer uppfyller alla krav i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller krav som anses vara likvärdiga, utöver de krav i unionens bestämmelser om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, om djurhälsokrav och om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung som fastställts för att säkerställa att växtskyddskraven och de veterinära kraven i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan uppfylls, bör kommissionen ha rätt att fastställa villkor för införsel av djur och varor till unionen i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa att dessa djur och varor uppfyller alla relevanta krav i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller likvärdiga krav. Dessa villkor bör gälla för djur eller varor eller kategorier av djur eller varor från alla tredjeländer eller från vissa tredjeländer eller regioner i dessa.

(82)

Om det i särskilda fall finns belägg för att vissa djur eller varor som har sitt ursprung i ett tredjeland, en grupp av tredjeländer, eller regioner i dessa, ger upphov till risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, eller om det finns belägg för att det kan förekomma omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, bör kommissionen kunna vidta åtgärder för att begränsa dessa risker.

(83)

Utförandet av verkningsfull och effektiv offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och i slutändan människors, djurs och växters säkerhet och hälsa samt skyddet av miljön, är också beroende av att myndigheterna för kontroll av ekologisk produktion har tillgång till välutbildad personal med lämplig kunskap om alla frågor som är relevanta för en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen. Kommissionen bör anordna lämplig och särskilt anpassad utbildning för att främja ett enhetligt tillvägagångssätt för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna. Sådan utbildning bör också ges till personal vid de behöriga myndigheterna i tredjeländer för att öka kunskaperna i dessa länder om unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och övriga krav. I det senare fallet bör utbildningen utformas så att den tar hänsyn till utvecklingsländernas särskilda behov och så att den är till stöd för deras kontroller och efterlevnadsåtgärder, så att de kan uppfylla de krav som gäller för import av djur och varor till unionen.

(84)

För att främja utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan behöriga myndigheter bör kommissionen också, i samarbete med medlemsstaterna, kunna anordna program för utbyte mellan medlemsstater av personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

(85)

För att verkningsfull offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska kunna utföras är det viktigt att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, kommissionen och, i förekommande fall, aktörer snabbt och effektivt kan utbyta data och information om offentlig kontroll eller resultat från offentlig kontroll. I unionslagstiftningen fastställs flera informationssystem som förvaltas av kommissionen för att göra det möjligt att med hjälp av unionstäckande datoriserade och internetbaserade verktyg hantera och förvalta data och information. Ett system avsett för registrering och spårning av resultat från offentlig kontroll, nämligen Traces-systemet (Trade Control and Expert System), som inrättades genom kommissionens beslut 2003/24/EG (21) och 2004/292/EG (22), i enlighet med rådets direktiv 90/425/EEG (23), används för närvarande för förvaltning av data och information om djur och produkter av animaliskt ursprung och om offentlig kontroll av dessa. Den här förordningen bör möjliggöra underhåll och uppgradering av det systemet, så att det kan användas för alla varor för vilka det i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan fastställs särskilda krav eller praktiska arrangemang om offentlig kontroll.Det finns även särskilda datoriserade system för snabbt utbyte av information mellan medlemsstater och med kommissionen om risker som kan uppstå i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan eller för djurs hälsa och växtskydd. Genom artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 inrättades RASFF, som är ett system för varning för foder eller livsmedel som utgör en direkt eller indirekt risk för människors hälsa, genom artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (24) inrättades ett system för anmälan och rapportering av åtgärder avseende förtecknade sjukdomar och genom artikel 103 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (25) inrättades ett system för anmälan och rapportering av förekomst av skadegörare samt för anmälan av fall av bristande efterlevnad. Alla sådana system bör fungera på ett harmoniskt och enhetligt sätt så att synergieffekterna mellan de olika systemen kan tas tillvara, överlappningar undvikas, driften förenklas och de kan göras effektivare.

(86)

För att stödja en effektivare förvaltning av den offentliga kontrollen bör kommissionen inrätta ett datoriserat informationssystem som integrerar, och vid behov uppgraderar, information från alla relevanta befintliga informationssystem, som medger användning av moderna kommunikations- och certifieringsverktyg och möjliggör optimal användning av data och information om offentlig kontroll. För att undvika onödiga överlappningar av informationskraven bör man vid utformningen av ett sådant datoriserat system beakta behovet av att i förekommande fall säkerställa att systemet är kompatibelt och interoperabelt med andra informationssystem som handhas av myndigheter och genom vilka relevanta data utbyts eller tillhandahålls automatiskt. Dessutom bör det föreskrivas en möjlighet att använda elektroniska signaturer i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG (26) i linje med den digitala agendan för Europa. Europeiska datatillsynsmannen bör rådfrågas vid utformningen av nya funktioner för sådana datoriserade system, liksom under utarbetandet av relevanta genomförandeåtgärder som skulle kunna ha inverkan på behandlingen av personuppgifter och på den personliga integriteten.

(87)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning beträffande det datoriserade informationssystemets funktionalitet, de tekniska specifikationerna för det systemet, och de uppgifter och befogenheter som de olika berörda aktörerna och användarna har, med särskild hänsyn till behovet av att minimera den administrativa bördan genom att, beroende på vad som är lämpligt, använda internationellt standardiserade språk, meddelandestrukturer och utbytesprotokoll, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(88)

De behöriga myndigheterna bör undersöka fall där det finns misstanke om bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och, om bristande efterlevnad konstateras, fastställa dess orsak och omfattning samt aktörernas ansvar. De behöriga myndigheterna bör även vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de berörda aktörerna åtgärdar bristerna och ser till att överträdelsen inte upprepas. När de behöriga myndigheterna organiserar och genomför undersökningar och efterlevnadsåtgärder bör de vederbörligen beakta potentiella risker och sannolikheten för bedrägligt eller vilseledande agerande i alla led i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

(89)

Verifieringen av efterlevnaden av unionslagstiftningen om livsmedelskedjan genom offentliga kontroller är av grundläggande betydelse för att det ska vara möjligt att säkerställa att målen med den lagstiftningen verkligen uppnås i hela unionen. Störningar i en medlemsstats kontrollsystem kan i vissa fall göra det avsevärt svårare att uppnå dessa mål och leda till risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, oberoende av aktörernas eller andra parters medverkan eller ansvar, eller till allvarlig och omfattande bristande efterlevnad av unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen, i fall av allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem, kunna reagera genom att vidta åtgärder för att begränsa eller undanröja dessa risker i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i avvaktan på att den berörda medlemsstaten vidtar nödvändiga åtgärder för att åtgärda störningen i kontrollsystemet. Kommissionen bör därför tilldelas genomförandebefogenheter.

(90)

Överträdelser av bestämmelserna i unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och i denna förordning bör bli föremål för effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på nationell nivå i hela unionen; hur stränga de är ska vara avhängigt av bland annat vilken skada en överträdelse skulle kunna medföra för människors hälsa, inbegripet i fall då en aktör inte samarbetar vid en offentlig kontroll och där falska eller vilseledande officiella intyg eller attesteringar företes eller används. För att ekonomiska sanktioner för överträdelser av bestämmelserna genom bedrägligt eller vilseledande agerande ska vara tillräckligt starkt avskräckande bör deras nivå fastställas med målet att de ska överstiga värdet av de otillbörliga fördelar som erhållits genom dessa metoder.

(91)

Vem som helst bör ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser av denna förordning och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i sådana fall ålägga sanktioner. Emellertid kan avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier avskräcka visselblåsare. Rapportering av överträdelser av denna förordning är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Denna förordning bör därför säkerställa att lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier.

(92)

Denna förordning omfattar områden som redan omfattas av vissa rättsakter som för närvarande är i kraft. För att undvika överlappning och fastställa en enhetlig rättslig ram bör följande rättsakter upphävas och ersättas med den här förordningen: förordning (EG) nr 882/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 (27), rådets direktiv 89/608/EEG (28), 89/662/EEG (29), 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG (30) och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (31).

(93)

För enhetlighetens skull bör ändringar göras i följande rättsakter: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (32), rådets förordning (EG) nr 1/2005 (33), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (34), förordning (EG) nr 1069/2009, rådets förordning (EG) nr 1099/2009 (35), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (36), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (37) samt rådets direktiv 98/58/EG (38), 1999/74/EG (39), 2007/43/EG (40), 2008/119/EG (41) och 2008/120/EG (42).

(94)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 (43) fastställs en ram för unionens finansiering av åtgärder i hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, på de områden som den omfattar, i enlighet med den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Vissa av dessa åtgärder syftar till att förbättra utförandet av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i hela unionen. Förordning (EU) nr 652/2014 bör ändras så att hänsyn tas till att förordning (EG) nr 882/2004 upphävs genom den här förordningen.

(95)

Med tanke på att situationen för växtsektorn är speciell, då den än så länge inte varit föremål för samma kontrollnivå som andra varor som omfattas av denna förordning, är det av avgörande vikt att införandet av det nya systemet går så smidigt som möjligt. Därför måste särskilda bestämmelser införas om tidpunkten för relevanta delegerade akters antagande. Det står också klart att det för växter, växtprodukter och andra föremål som utgör en låg risk är motiverat med ett undantag för växtsektorn från kravet på att dokumentkontroll ska utföras vid gränskontrollstationen och att tillåta dokumentkontroller på avstånd från gränskontrollstationen när det gäller växter, växtprodukter och andra föremål om sådana kontroller på avstånd innebär en försäkran på likvärdig nivå.

(96)

I syfte att ändra hänvisningarna till Europeiska standarder och bilagorna II och III till denna förordning för att ta hänsyn till den rättsliga, tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och att komplettera denna förordning med särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på de områden som förordningen omfattar, däribland bestämmelser om personalens kvalifikationer och utbildning, om ytterligare ansvarsområden och uppgifter för de behöriga myndigheterna, om de fall då det inte krävs någon ackreditering för laboratorier, om vissa undantag från offentlig kontroll vid gränsen, om de kriterier som ska användas för att fastställa frekvensen för identitetskontroller och fysiska kontroller, om fastställande av villkor som vissa djur eller varor som förs in i unionen från tredjeländer ska uppfylla, om ytterligare krav och uppgifter för Europeiska unionens referenslaboratorier och referenscentrum och om ytterligare krav för nationella referenslaboratorier, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (44). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(97)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning beträffande utseenden av Europeiska unionens referenslaboratorier och Europeiska unionens referenscentrum för den jordbruksbaserade livsmedelskedjans äkthet och integritet och för djurskydd, beträffande antagandet av programmet för kommissionens kontroller i medlemsstaterna och beträffande utförandet av ökad offentlig kontroll vid överträdelser av unionslagstiftning om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan som kräver samordnat stöd och uppföljning från kommissionens sida, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(98)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, däribland bestämmelser och praktiska arrangemang vad gäller revision, formatet på intyg och andra dokument, inrättande av datoriserade system för informationshantering, samarbetet mellan aktörer och behöriga myndigheter och mellan behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter, metoderna för provtagning och laboratorieanalyser, laboratorietestning och laboratoriediagnostik samt deras validering och tolkning, spårbarhet, förteckning av djur eller varor som är föremål för kontroller och av länder eller regioner som får exportera vissa djur och varor till unionen, förhandsanmälan av sändningar, informationsutbyte, gränskontrollstationer, isolering och karantän, godkännande av kontroller som utförs av tredjeländer före export, åtgärder för att begränsa risker eller för att se till att omfattande och allvarlig bristande efterlevnad i samband med vissa djur eller varor med ursprung i ett tredjeland eller en region i detta upphör, erkännanden av tredjeländer eller regioner som erbjuder garantier som är likvärdiga med dem som tillämpas inom unionen och upphävande av dessa, utbildningsinsatser och program för utbyte av personal mellan medlemsstaterna samt om de beredskapsplaner för livsmedel och foder för tillämpning av den allmänna plan för hantering av kriser som föreskrivs i artikel 55.1 i förordning (EG) nr 178/2002, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (45).

(99)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs för att säkerställa att unionslagstiftningen om den jordbruksbaserade livsmedelskedjan tillämpas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess verkningar, komplexitet och gränsöverskridande och internationella karaktär, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter,

b)

finansiering av offentlig kontroll,

c)

administrativt stöd och samarbete mellan medlemsstater för korrekt tillämpning av de bestämmelser som avses i punkt 2,

d)

kontroller i medlemsstaterna och i tredjeländer som utförs av kommissionen,

e)

antagande av villkor som ska uppfyllas med avseende på djur och varor som förs in i unionen från ett tredjeland,

f)

inrättande av ett datoriserat informationssystem för förvaltning av information och data avseende offentlig kontroll.

a)

Livsmedel och livsmedelssäkerhet, integritet och hälsosamhet i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled, inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed, konsumentskydd och konsumentinformation, samt bestämmelser om tillverkning och användning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

b)

Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion.

c)

Foder och fodersäkerhet, i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled, samt användning av foder, inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed och skydda konsumenthälsa, konsumentskydd och konsumentinformation.

d)

Djurhälsokrav.

e)

Förebyggande och minimering av risker som animaliska biprodukter och framställda produkter utgör för människors och djurs hälsa.

f)

Djurskyddskrav.

g)

Skyddsåtgärder mot växtskadegörare.

h)

Krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av bekämpningsmedel, med undantag för utrustning för spridning av bekämpningsmedel.

i)

Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter.

j)

Användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter.

a)

förordning (EU) nr 1308/2013; den här förordningen ska emellertid tillämpas på kontroller enligt artikel 89 i förordning (EU) nr 1306/2013 om dessa kontroller identifierar eventuellt bedrägligt eller vilseledande agerande i fråga om de handelsnormer som avses i artiklarna 73–91 i förordning (EU) nr 1308/2013,

b)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (46),

c)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG (47).

a)

aktörerna efterlever denna förordning och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och

b)

djur eller varor uppfyller kraven enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2, inbegripet för utfärdandet av officiella intyg eller officiella attesteringar.

1.

livsmedelslagstiftning: livsmedelslagstiftning enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 178/2002.

2.

foderlagstiftning: lagar och andra författningar om foder i allmänhet och fodersäkerhet i synnerhet, både på unionsnivå och på nationell nivå i valfritt led i produktionen, bearbetningen och distributionen eller användningen av foder.

3.

behöriga myndigheter:

4.

myndighet för kontroll av ekologisk produktion: en medlemsstats offentliga administrativa organisation för ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter som de behöriga myndigheterna helt eller delvis har tilldelat sin behörighet vad avser tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (48), eller i förekommande fall motsvarande myndighet i ett tredjeland eller motsvarande myndighet som bedriver verksamhet i ett tredjeland.

5.

organ med delegerade uppgifter: en separat juridisk person till vilken de behöriga myndigheterna har delegerat vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller vissa uppgifter med koppling till annan offentlig verksamhet.

6.

förfaranden för verifiering av kontrollverksamheten: de arrangemang som införs och åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna för att se till att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är enhetlig och verkningsfull.

7.

kontrollsystem: ett system som omfattar de behöriga myndigheterna och de resurser, strukturer, arrangemang och förfaranden som införs i medlemsstaterna för att säkerställa att offentlig kontroll utförs i enlighet med denna förordning och med de bestämmelser som avses i artiklarna 18–27.

8.

kontrollplan: en av de behöriga myndigheterna fastställd beskrivning som innehåller information om hur systemet för offentlig kontroll är uppbyggt och organiserat samt hur det fungerar och en detaljerad plan för den offentliga kontroll som, under en viss tidsperiod, ska utföras på vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

9.

djur: djur enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/429.

10.

djursjukdom: sjukdom enligt definitionen i artikel 4.16 i förordning (EU) 2016/429.

11.

varor: allt som omfattas av en eller flera av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, utom djur.

12.

livsmedel: livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002.

13.

foder: foder enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 178/2002.

14.

animaliska biprodukter: animaliska biprodukter enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1069/2009.

15.

framställda produkter: framställda produkter enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009.

16.

växter: växter enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2016/2031.

17.

växtskadegörare: skadegörare enligt definitionen i artikel 1.1 i förordning (EU) 2016/2031.

18.

växtskyddsmedel: växtskyddsmedel enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1107/2009.

19.

produkter av animaliskt ursprung: produkter av animaliskt ursprung enligt definitionen i punkt 8.1 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (49).

20.

avelsmaterial: avelsmaterial enligt definitionen i artikel 4.28 i förordning (EU) 2016/429.

21.

växtprodukter: växtprodukter enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2016/2031.

22.

andra föremål: andra föremål enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) 2016/2031.

23

fara: varje agens eller tillstånd som skulle kunna ha en negativ effekt på människors hälsa, djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön.

24.

risk: funktion av sannolikheten för en negativ effekt på människors hälsa, djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön, och denna effekts allvar, till följd av en fara.

25.

officiellt intygande: det förfarande genom vilket de behöriga myndigheterna försäkrar att ett eller flera av de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 är uppfyllda.

26.

intygsgivare:

27.

officiellt intyg: ett pappersdokument eller elektroniskt dokument som undertecknats av intygsgivaren och där det försäkras att ett eller flera av de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 uppfylls.

28.

officiell attestering: varje etikett, märke eller annan form av attestering som utfärdats av aktörerna under den behöriga myndighetens överinseende (genom särskild offentlig kontroll) eller av de behöriga myndigheterna själva, och som försäkrar att ett eller flera av de krav som fastställs i denna förordning eller i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 är uppfyllda.

29.

aktör: varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

30.

revision: en systematisk och oberoende undersökning för att avgöra om verksamheter och dessa verksamheters resultat överensstämmer med planerade arrangemang och om dessa arrangemang tillämpas på ett verkningsfullt sätt och är lämpliga för att nå målen.

31.

klassning: en klassificering av aktörer på grundval av en bedömning av hur väl de uppfyller klassningskriterier.

32.

officiell veterinär: en veterinär som genom anställning eller på annat sätt har utnämnts av den behöriga myndigheten och som har lämpliga kvalifikationer för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2.

33.

officiell växtskyddsinspektör: en fysisk person som genom anställning eller på annat sätt har utsetts av den behöriga myndigheten och som har lämplig utbildning för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med denna förordning, och de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2 g.

34.

specificerat riskmaterial: specificerat riskmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 g i förordning (EG) nr 999/2001.

35.

lång transport: befordran enligt definitionen i artikel 2 m i förordning (EG) nr 1/2005.

36.

utrustning för spridning av bekämpningsmedel: utrustning för spridning av bekämpningsmedel enligt definitionen i artikel 3.4 i direktiv 2009/128/EG.

37.

sändning: ett antal djur eller en mängd varor, som omfattas av samma officiella intyg, officiella attestering eller dokument av varje annat slag, som transporteras med samma transportmedel och kommer från samma territorium eller tredjeland och, med undantag för varor som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, är av samma typ, kategori eller varuslag.

38.

gränskontrollstation: en plats, samt de anläggningar som hör till den, som en medlemsstat utsett för utförandet av den offentliga kontrollen enligt artikel 47.1.

39.

utförselställe: gränskontrollstation eller annan plats som en medlemsstat har anvisat och där djur som omfattas av förordning (EG) nr 1/2005 lämnar unionens tullområde.

40.

som förs in i unionen eller införsel till unionen: varje handling varigenom djur och varor förs in i ett av de territorier som förtecknas i bilaga I i denna förordning från ett område utanför dessa territorier, utom i samband med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, då det innebär införsel av varor till unionens territorium enligt definitionen i artikel 1.3 andra stycket i förordning (EU) 2016/2031.

41.

dokumentkontroll: undersökning av de officiella intyg, officiella attesteringar och andra dokument, inbegripet handelsdokument, som ska åtfölja sändningen enligt de bestämmelser som avses i artiklarna 1.2, enligt artikel 56.1, eller enligt genomförandeakter som antas i enlighet med artiklarna 77.3, 126.3, 128.1 och 129.1.

42.

identitetskontroll: okulärbesiktning för att verifiera att innehållet i och märkningen av en sändning, inklusive märken på djur, förseglingar och transportmedel, överensstämmer med den information som lämnas i de officiella intyg, officiella attesteringar och andra dokument som åtföljer denna.

43.

fysisk kontroll: kontroll av djur eller varor och, beroende på vad som är lämpligt, av förpackning, transportmedel, märkning och temperatur, provtagning för analys, testning eller diagnostik samt varje annan kontroll som krävs för att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

44.

transitering: förflyttning från ett tredjeland till ett annat tredjeland under tullövervakning genom ett av de territorier som förtecknas i bilaga I, eller från ett av de territorier som förtecknas i bilaga I till ett annat territorium som förtecknas i bilaga I genom ett tredjelands territorium, utom i samband med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, då det innebär antingen

45.

tullmyndigheternas övervakning: tullövervakning enligt definitionen i artikel 5.27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (50).

46.

tullmyndigheternas kontroll: tullkontroller enligt definitionen i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 952/2013.

47.

omhändertagande: det förfarande genom vilket de behöriga myndigheterna säkerställer att djur och varor som är föremål för offentlig kontroll inte förflyttas eller manipuleras i avvaktan på beslut om deras destination, inklusive aktörernas förvaring enligt de behöriga myndigheternas anvisningar och under deras kontroll.

48.

färdjournal: det dokument som fastställs i punkterna 1–5 i bilaga II till förordning (EG) nr 1/2005.

49.

officiell assistent: en företrädare för de behöriga myndigheterna som utbildats i enlighet med kraven i artikel 18 och som är anställd för att utföra vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen eller vissa uppgifter med koppling till annan offentlig verksamhet.

50.

kött och ätbara slaktbiprodukter: vid tillämpning av artikel 49.2 a i denna förordning, de produkter som förtecknas i nr 0201–0208 i kapitel 2 i avdelning I i del 2 i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (51).

51.

kontrollmärke: ett märke som anbringas sedan den offentliga kontroll som avses i artikel 18.2 a och c har utförts och som attesterar att köttet är tjänligt som livsmedel.

a)

säkerställa effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter och enhetlig och verkningsfull offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet på hela sitt territorium, och

b)

utse en myndighet, i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser, som ska ha ansvar för att samordna samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs inom vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1,

b)

de centrala myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 2 b,

c)

de myndigheter för kontroll av ekologisk produktion som avses i punkt 3,

d)

de organ med delegerade uppgifter som avses i artikel 28.1.

a)

ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är verkningsfull och lämplig,

b)

ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa opartiskheten, kvaliteten och enhetligheten i fråga om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på alla nivåer,

c)

ha förfaranden och/eller arrangemang för att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,

d)

ha, eller ha tillgång till, lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik,

e)

ha, eller ha tillgång till, tillräckligt stor för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal, så att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet kan utföras på ett effektivt och verkningsfullt sätt,

f)

ha lämpliga och väl underhållna anläggningar och väl underhållen utrustning, så att personalen kan utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett effektivt och verkningsfullt sätt,

g)

ha rättslig befogenhet att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och vidta de åtgärder som fastställs i denna förordning och i de bestämmelser som avses i artikel 1.2,

h)

ha rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark (nedan kallade lokaler) och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt,

i)

ha beredskapsplaner och vara beredda att genomföra sådana planer i nödsituationer, i förekommande fall, i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

få ändamålsenlig utbildning för sitt kompetensområde så att den på ett kompetent sätt kan utföra sina uppgifter och utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett enhetligt sätt,

b)

hålla sig uppdaterad på respektive kompetensområde och vid behov få regelbunden vidareutbildning, och

c)

få utbildning på de områden som anges i kapitel I i bilaga II och om de behöriga myndigheternas skyldigheter till följd av denna förordning, på lämpligt sätt.

a)

syftet med inspektioner, undersökningar eller revisioner,

b)

skyddet av en aktörs eller en annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen, eller

c)

skyddet för domstolsförfaranden och juridisk rådgivning.

a)

Den berörda aktören har beretts tillfälle att yttra sig om den information som den behöriga myndigheten har för avsikt att offentliggöra eller på annat sätt tillhandahålla allmänheten innan den offentliggörs eller lämnas ut, med beaktande av hur brådskande situationen är.

b)

Den information som offentliggörs eller på annat sätt tillhandahålls allmänheten tar hänsyn till den berörda aktörens synpunkter eller offentliggörs eller lämnas ut tillsammans med sådana synpunkter.

a)

Identifierade risker som är förbundna med

b)

Uppgifter som tyder på att konsumenterna sannolikt vilseleds, särskilt i fråga om livsmedels art, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomstplats, framställnings- eller produktionsmetod.

c)

Aktörernas tidigare resultat vid offentlig kontroll som de varit föremål för och deras efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

d)

Tillförlitligheten hos och resultatet av de egenkontroller som aktörerna utfört, eller som tredje part utfört på deras begäran, inklusive privata kvalitetssäkringssystem där så är lämpligt, för att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs.

e)

Information som skulle kunna tyda på bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och

b)

de tillämpliga delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antagit i enlighet med artiklarna 18–27.

a)

tillhandahålls på unionsmarknaden, antingen de har sitt ursprung i den medlemsstat där den offentliga kontrollen utförs eller i en annan medlemsstat,

b)

ska exporteras från unionen, eller

c)

förs in i unionen.

a)

djur och varor i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled,

b)

ämnen, material eller andra föremål som kan inverka på djurs och varors egenskaper eller hälsa och på deras överensstämmelse med gällande krav, i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled,

c)

aktörer med avseende på verksamhet, inklusive djurhållning, utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar samt relaterad dokumentation.

a)

Typ, antal och resultat av offentliga kontroller.

b)

Typ av och antal fall av bristande efterlevnad som påvisats.

c)

Typ av och antal fall där de behöriga myndigheterna vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 138.

d)

Typ av och antal fall där de sanktioner som avses i artikel 139 ålagts.

a)

Klassningskriterierna är objektiva, öppet redovisade och allmänt tillgängliga.

b)

Lämpliga arrangemang har införts för att säkerställa att klassningsförfarandet är rättvist, enhetligt och öppet.

a)

vidta korrigerande åtgärder i samtliga fall där brister konstaterats genom de förfaranden som avses i punkt 2, och

b)

på lämpligt sätt uppdatera de dokumenterade förfaranden som avses i punkt 1.

a)

en beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen,

b)

de kontrollmetoder som tillämpats,

c)

resultaten av den offentliga kontrollen, och

d)

i förekommande fall, de åtgärder som de behöriga myndigheterna kräver att den berörda aktören ska vidta till följd av deras offentliga kontroll.

a)

regelbundet informeras om graden av efterlevnad, och

b)

skyndsamt informeras om bristande efterlevnad som identifierats genom den offentliga kontrollen.

a)

Granskning av de kontroller som aktörerna har inrättat och kontrollernas resultat.

b)

Inspektion av

c)

Kontroll av hygienförhållandena i aktörernas lokaler.

d)

Bedömning av förfarandena för god tillverkningssed, god hygienpraxis, god lantbrukssed och förfaranden som grundar sig på HACCP-principerna (principerna om faroanalys och kritiska styrpunkter).

e)

Granskning av dokument, spårbarhetsdokumentation och annan dokumentation som kan vara av relevans för bedömningen av efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2, inklusive, där så är lämpligt, dokument som åtföljer livsmedel, foder och eventuella ämnen eller material som ankommer till eller lämnar en anläggning.

f)

Utfrågning av aktörer och deras personal.

g)

Verifiering av mätningar som aktören gjort och andra testresultat.

h)

Provtagning, analys, diagnostik och tester.

i)

Revision av aktörer.

j)

Annan verksamhet som är nödvändig för att identifiera fall av bristande efterlevnad.

a)

utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar,

b)

sina datoriserade informationshanteringssystem,

c)

djur och varor under deras kontroll,

d)

dokument och annan relevant information.

a)

sitt namn och sin juridiska form, och

b)

vilken specifik verksamhet de utför, inbegripet verksamhet som utförs genom distanskommunikation, och vilka platser som står under deras kontroll.

a)

De behöriga myndigheternas och livsmedels- och foderföretagarnas erfarenheter av att tillämpa de förfaranden som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 (52) och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 (53).

b)

Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

c)

Konsumenternas förväntningar i fråga om livsmedlens sammansättning och förändringar i konsumtionsmönstren för livsmedel.

d)

De risker för människors och djurs hälsa och växtskydd som är förbundna med djur och varor.

e)

Information om eventuella avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

a)

Behovet av att underlätta tillämpningen av delegerade akter och genomförandeakter, med hänsyn till småföretags art och storlek.

b)

Behovet av att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder i alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel samt produktionen av traditionella livsmedel.

c)

Behoven hos de aktörer som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar.

a)

under den officiella veterinärens ansvar: den officiella veterinären tilldelar en officiell assistent uppdraget att utföra handlingen,

b)

under överinseende av en officiell veterinär: en åtgärd vidtas av en officiell assistent under den officiella veterinärens ansvar och den officiella veterinären befinner sig i lokalerna under den tid som krävs för att vidta åtgärden,

c)

besiktning före slakt: kontroll, före slakt, av kraven med avseende på människors och djurs hälsa och djurskydd, i lämpliga fall inbegripet klinisk undersökning av varje individuellt djur, och kontroll av sådan information från livsmedelskedjan som anges i avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004,

d)

besiktning efter slakt: kontroll i slakteri eller vilthanteringsanläggning av efterlevnaden av de krav som är tillämpliga på

a)

Besiktning före slakt utförd i slakteriet av en officiell veterinär som, med avseende på förhandsurvalet av djur, får bistås av officiella assistenter som utbildats för detta ändamål.

b)

Genom undantag från led a, vad gäller fjäderfä och hardjur, besiktning före slakt utförd av en officiell veterinär, under överinseende av en officiell veterinär eller, då tillräckliga garantier föreligger, under den officiella veterinärens ansvar.

c)

Besiktning efter slakt utförd av en officiell veterinär, under överinseende av en officiell veterinär eller, då tillräckliga garantier föreligger, under den officiella veterinärens ansvar.

d)

Annan offentlig kontroll utförd i slakterier, styckningsanläggningar och vilthanteringsanläggningar av en officiell veterinär, under överinseende av den officiella veterinären eller, då tillräckliga garantier föreligger, under den officiella veterinärens ansvar, för att verifiera efterlevnaden av de krav som är tillämpliga på

a)

handlar oberoende av slakteriets produktionspersonal,

b)

har genomgått lämplig utbildning för att utföra uppgifterna, och

c)

utför uppgifterna i närvaro och efter instruktion av den officiella veterinären eller den officiella assistenten.

a)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a, besiktningen före slakt i vissa slakterier kan utföras under en officiell veterinärs överinseende eller ansvar, förutsatt att undantagen inte påverkar uppnåendet av målen för denna förordning,

b)

kriterier och villkor för att med avseende på fjäderfän och hardjur avgöra när tillräckliga garantier föreligger för utförande av den offentliga kontrollen under en officiell veterinärs ansvar vad gäller den besiktning före slakt som avses i punkt 2 b,

c)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a, besiktningen före slakt kan utföras utanför slakteriet i fall av nödslakt,

d)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 a och b, besiktningen före slakt kan utföras vid den jordbruksanläggning som djuret kommer ifrån,

e)

kriterier och villkor för att avgöra när tillräckliga garantier föreligger för utförande av offentlig kontroll under en officiell veterinärs ansvar vad gäller den besiktning efter slakt och revision som avses i punkt 2 c och d,

f)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 c, besiktningen efter slakt ska utföras av den officiella veterinären vid fall av nödslakt,

g)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 6, produktions- och återutläggningsområden inte ska klassificeras för kammusslor (Pectinidae), marina snäckor och sjögurkor (Holothuroidea),

h)

särskilda undantag vad gäller tamren (Rangifer tarandus tarandus), dalripa (Lagopus lagopus) och fjällripa (Lagopus mutus), för att möjliggöra den fortsatta tillämpningen av långvariga lokala och traditionella seder och bruk, förutsatt att undantagen inte påverkar uppnåendet av målen med denna förordning,

i)

kriterier och villkor för att avgöra när, genom undantag från punkt 2 d, den offentliga kontrollen i styckningsanläggningar får utföras av personal som är utsedd av den behöriga myndigheten för detta syfte och har lämplig utbildning,

j)

särskilda minimikrav, inklusive särskilda minimikrav för utbildning, för personal vid de behöriga myndigheterna, officiella veterinärer och officiella assistenter, för att säkerställa att de utför sina uppgifter på adekvat sätt i enlighet med denna artikel,

k)

lämpliga minimikrav för utbildning för den slakteripersonal som bistår vid utförandet av uppgifterna i samband med offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med punkt 3.

a)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och den enhetliga minimifrekvensen för sådan offentlig kontroll, med hänsyn tagen till de specifika faror och risker som förekommer i samband med varje enskild produkt av animaliskt ursprung och de olika processer som den genomgår, om en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de erkända, enhetliga faror och risker som produkter av animaliskt ursprung kan utgöra,

b)

villkoren för klassificering och övervakning av klassificerade produktions- och återutläggningsområden för levande musslor,

c)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2,

d)

de praktiska arrangemangen för de besiktningar före och efter slakt som avses i punkt 2 a, b och c, inklusive de enhetliga krav som behövs för att säkerställa att tillräckliga garantier uppfylls när den offentliga kontrollen utförs under den officiella veterinärens ansvar,

e)

de tekniska kraven för kontrollmärket och de praktiska arrangemangen för dess anbringande,

f)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll och den enhetliga minimifrekvensen för sådan offentlig kontroll av obehandlad mjölk, mjölkprodukter och fiskeriprodukter, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de erkända, enhetliga faror och risker som dessa produkter kan utgöra.

a)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll, inklusive, där så är lämpligt, det urval prover och det produktions-, bearbetnings- och distributionsled där proverna ska tas i överensstämmelse med de metoder som ska användas för provtagning och laboratorieanalyser enligt artikel 34.6 a och b, med hänsyn tagen till de specifika faror och risker som är förknippade med de ämnen som avses i punkt 1 i den här artikeln,

b)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad, ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2,

c)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad, när det gäller djur och varor från tredjeländer ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 65–72.

a)

enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, med hänsyn tagen till de faror och risker som är förknippade med de ämnen som avses i punkt 1,

b)

särskilda ytterligare arrangemang och särskilt ytterligare innehåll, utöver det som föreskrivs i artikel 110, för utarbetandet av relevanta delar av den fleråriga nationella kontrollplan som föreskrivs i artikel 109.1,

c)

särskilda praktiska arrangemang för aktivering av mekanismen för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108.

a)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll av djur, produkter av animaliskt ursprung och avelsmaterial för att hantera erkända faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de åtgärder för förebyggande och bekämpning av sjukdom som fastställs i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 d,

b)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll av animaliska biprodukter och framställda produkter för att hantera specifika faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 e,

c)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med bristande efterlevnad, eller misstanke om bristande efterlevnad, ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artikel 137.2 och 138.2.

a)

enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll av djur, produkter av animaliskt ursprung och avelsmaterial där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera erkända, enhetliga faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de åtgärder för förebyggande och bekämpning av sjukdom som fastställs i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2 d, och

b)

enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll av animaliska biprodukter och framställda produkter där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera specifika faror och risker för människors och djurs hälsa genom offentlig kontroll som syftar till att verifiera efterlevnaden av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 e.

a)

Vid långa transporter mellan medlemsstater eller med tredjeland, offentlig kontroll före lastning för att kontrollera om djuren är i skick att transporteras.

b)

Vid långa transporter mellan medlemsstater eller med tredjeland av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin, och före dessa transporter:

c)

Vid de gränskontrollstationer som anges i artikel 59.1 och vid utförselställen:

a)

de medlemsstater som meddelade transportören tillståndet,

b)

den medlemsstat som ställde ut intyget om godkännande av transportmedel, i de fall bristande efterlevnad av någon sådan bestämmelse som kan tillämpas på transportmedel har fastställts,

c)

den medlemsstat som utfärdat förarens kompetensbevis, i de fall bristande efterlevnad av någon sådan bestämmelse som kan tillämpas på förare har fastställts.

a)

Särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll för att hantera den risk som är förbunden med olika djurarter och transportmedel, och behovet av att förebygga praxis som strider mot bestämmelserna och begränsa djurens lidande.

b)

I vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.

c)

Verifiering av att djurskyddskrav vid gränskontrollstationer och utförselställen och de minimikrav som gäller för sådana utförselställen är uppfyllda.

d)

Särskilda kriterier och villkor för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd i artiklarna 102–108.

e)

I vilka fall och på vilka villkor offentlig kontroll för att verifiera efterlevnaden av djurskyddskraven får inbegripa användning av särskilda djurskyddsindikatorer som baseras på mätbara prestandakriterier samt utformning av sådana indikatorer utifrån vetenskaplig och teknisk bevisning.

a)

Enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera den risk som är förbunden med olika djurarter och transportmedel, och behovet av att förebygga praxis som strider mot bestämmelserna och begränsa djurens lidande.

b)

De praktiska arrangemangen för att hålla skriftlig dokumentation om offentlig kontroll som har utförts samt dess lagringstid.

a)

särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll av införsel till och förflyttning inom unionen av vissa växter, växtprodukter och andra föremål som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g för att hantera erkända faror och risker för växtskyddet som är förbundna med specifika växter, växtprodukter och andra föremål av ett visst ursprung eller en viss härkomst, och

b)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.

a)

Enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera erkända, enhetliga faror och risker för växtskyddet som är förbundna med specifika växter, växtprodukter och andra föremål av ett visst ursprung eller en viss härkomst.

b)

Enhetlig frekvens för de behöriga myndigheternas offentliga kontroll av aktörer som i enlighet med artikel 84.1 i förordning (EU) 2016/2031 bemyndigats att utfärda växtpass med beaktande av om dessa aktörer har tillämpat en sådan riskhanteringsplan för växtskadegörare som avses i artikel 91 i den förordningen för de växter, växtprodukter och andra föremål som de producerar.

c)

Enhetlig frekvens för de behöriga myndigheternas offentliga kontroll av de aktörer som bemyndigats att applicera det märke som avses i artikel 96.1 i förordning (EU) 2016/2031 eller för att utfärda sådana officiella attesteringar som avses i artikel 99.2 a i den förordningen.

a)

särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll för att hantera erkända, enhetliga faror och risker när det gäller

b)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.

a)

förekomsten i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och genetiskt modifierade livsmedel och foder som inte har godkänts i enlighet med direktiv 2001/18/EG eller förordning (EG) nr 1829/2003,

b)

odling av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- och foderproduktion och korrekt tillämpning av den övervakningsplan som avses i artikel 13.2 e i direktiv 2001/18/EG och i artiklarna 5.5 b och 17.5 b i förordning (EG) nr 1829/2003.

a)

Resultaten av relevant övervakning, inklusive övervakning av bekämpningsmedelsrester som utförts i enlighet med artikel 32.2 i förordning (EG) nr 396/2005 och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (55).

b)

Information om otillåtna växtskyddsmedel, inklusive olaglig handel med växtskyddsmedel, och resultaten av relevanta kontroller utförda av de myndigheter som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 (56).

c)

Information om förgiftning med koppling till växtskyddsmedel, inklusive information tillgänglig i enlighet med artikel 56 i förordning (EG) nr 1107/2009 och sådan information om insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas som tillgängliggörs genom de centrum som avses i artikel 45.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (57).

a)

särskilda krav för utförandet av sådan offentlig kontroll för att hantera de erkända, enhetliga faror och risker som växtskyddsprodukter kan utgöra när det gäller tillverkning, utsläppande på marknaden, införsel till unionen, märkning, förpackning, transport, lagring och användning av växtskyddsmedel för att säkerställa säker och hållbar användning av växtskyddsmedel och att bekämpa olaglig handel med dessa produkter, och

b)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.

a)

enhetlig minimifrekvens för sådan offentlig kontroll, där en miniminivå för offentlig kontroll behövs för att hantera de erkända, enhetliga faror och risker som växtskyddsmedel kan utgöra när det gäller tillverkning, utsläppande på marknaden, införsel till unionen, märkning, förpackning, transport, lagring och användning av växtskyddsmedel för att säkerställa säker och hållbar användning av växtskyddsmedel och bekämpa olaglig handel med dem,

b)

insamling av information om, övervakning av och rapportering om misstänkta förgiftningar med växtskyddsmedel,

c)

insamling av information om, övervakning av och rapportering om otillåtna växtskyddsmedel, inklusive olaglig handel med växtskyddsmedel.

a)

särskilda krav och ytterligare innehåll, utöver det som föreskrivs i artikel 110, för utarbetandet av relevanta delar av den fleråriga nationella kontrollplan som föreskrivs i artikel 109.1, och särskilt ytterligare innehåll utöver den rapport som föreskrivs i artikel 113,

b)

särskilda ansvarsområden och uppgifter för Europeiska unionens referenscentrum utöver dem som anges i artikel 98,

c)

praktiska arrangemang för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108, inklusive utbytet av information mellan behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter om fall av bristande efterlevnad eller sannolik bristande efterlevnad,

d)

de metoder som ska användas för provtagning och för laboratorieanalyser och laboratorietester, med undantag av bestämmelser som innebär fastställande av tröskelvärden.

a)

Beordra att vissa av aktörens verksamheter blir föremål för systematisk eller ökad offentlig kontroll.

b)

Beordra att aktören ökar egenkontrollernas frekvens.

c)

Beordra att märkningen ändras för att stämma överens med produktspecifikationerna och de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j.

a)

krav, metoder och tekniker som avses i artiklarna 12 och 14 för offentlig kontroll som utförs för att verifiera att produktspecifikationer och märkningskrav efterlevs,

b)

särskilda metoder och tekniker som avses i artikel 14 för utförandet av offentlig kontroll som syftar dels till att säkerställa att de varor och djur som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 j är spårbara i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled, dels till att tillhandahålla garantier avseende efterlevnaden av de bestämmelserna,

c)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artikel 138.1 och 138.2.

a)

särskilda praktiska arrangemang för aktivering av mekanismerna för administrativt stöd enligt artiklarna 102–108, inklusive utbytet av information mellan behöriga myndigheter och organ med delegerade uppgifter om fall av bristande efterlevnad eller sannolik bristande efterlevnad, och

b)

särskilda rapporteringsskyldigheter för organ med delegerade uppgifter.

a)

enhetliga särskilda krav för utförandet av offentlig kontroll för att hantera de särskilda faror och risker som är förbundna med varje kategori av livsmedel och foder och de olika processer den genomgår, och

b)

i vilka fall de behöriga myndigheterna i samband med specifika fall av bristande efterlevnad ska vidta en eller flera av de åtgärder som avses i artiklarna 137.2 och 138.2.

a)

Delegeringen innehåller en exakt beskrivning av de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som organet med delegerade uppgifter får utföra och de villkor under vilka organet får utföra dem.

b)

Organet med delegerade uppgifter

c)

Det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och organet med delegerade uppgifter.

a)

Delegeringen ska innehålla en exakt beskrivning av de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som de fysiska personerna får utföra samt de villkor under vilka fysiska personer får utföra dem.

b)

De fysiska personerna ska

c)

Det ska finnas arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de fysiska personerna.

a)

de bestämmelser som avses i artikel 1.2 inte förbjuder inte sådan delegering, och

b)

villkoren i artikel 29, med undantag av villkoret i led b iv, är uppfyllda.

a)

de bestämmelser som avses i artikel 1.2 tillåter sådan delegering, och

b)

villkoren i artikel 30, i tillämpliga delar, är uppfyllda.

a)

meddela resultaten av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet de utfört till de delegerande behöriga myndigheterna, regelbundet och närhelst dessa behöriga myndigheter begär det,

b)

omedelbart underrätta de delegerande behöriga myndigheterna när resultaten av den offentliga kontrollen visar att bestämmelserna inte efterlevs eller tyder på att det är sannolikt att så är fallet, såvida inte särskilda arrangemang mellan den behöriga myndigheten och organet med delegerade uppgifter eller den berörda fysiska personen anger något annat, och

c)

ge behöriga myndigheter tillträde till deras lokaler och anläggningar samt samarbeta med och bistå dem.

a)

vid behov organisera revisioner eller inspektioner av sådana organ eller personer och undvika överlappningar med beaktande av de ackrediteringar som avses i artikel 29 b iv,

b)

utan dröjsmål helt eller delvis återkalla sin delegering när

Led b ska inte påverka den behöriga myndighetens behörighet att återkalla delegeringen av andra skäl än dem som anges i denna förordning.

a)

Tillgängliga metoder som överensstämmer med relevanta internationellt erkända bestämmelser eller protokoll, inbegripet sådana som Europeiska standardiseringskommittén (CEN) har godtagit, eller

relevanta metoder som har utvecklats eller rekommenderas av Europeiska unionens referenslaboratorier och validerats enligt internationellt erkända vetenskapliga protokoll.

b)

När det inte finns några sådana lämpliga bestämmelser eller protokoll som avses i led a: metoder som följer relevanta bestämmelser som fastställts på nationell nivå eller, när det inte finns några sådana bestämmelser, relevanta metoder som har utvecklats eller rekommenderas av nationella referenslaboratorier och validerats i enlighet med internationellt erkända vetenskapliga protokoll, eller

relevanta metoder som har utvecklats och validerats med hjälp av mellanlaboratorie- eller inomlaboratorievalidering av metoder i enlighet med internationellt erkända vetenskapliga protokoll.

a)

de metoder som ska användas för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik,

b)

prestandakriterier, analys-, test- eller diagnostikparametrar, mätosäkerhet och förfaranden för validering av dessa metoder,

c)

tolkningen av analys-, testnings- och diagnostikresultat.

a)

när de tar provet, och om aktören begär det, säkerställa att en tillräckligt stor mängd tas för att möjliggöra ett andra expertutlåtande och den granskning av dokumentationen som avses i punkt 3, om detta skulle visa sig nödvändigt, eller

b)

om det inte är möjligt att ta en tillräckligt stor mängd såsom avses i led a, informera aktören om detta.

a)

underrättas om att proverna har tagits i samband med offentlig kontroll och, i förekommande fall, analyseras eller testas för denna offentliga kontroll, och

b)

har möjlighet att utöva rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35.1 när de prover som avses i den punkten analyseras eller testas.

a)

det har införts lämpliga arrangemang genom vilka de behöriga myndigheterna kan utföra de revisioner och inspektioner som avses i artikel 39.1 eller delegera utförandet av sådana revisioner och inspektioner till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat eller det tredjeland som är avtalsslutande part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där laboratoriet är beläget, och

b)

laboratoriet redan har utsetts till officiellt laboratorium av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium det är beläget.

a)

de uppgifter som laboratoriet utför som officiellt laboratorium,

b)

villkoren för hur det utför de uppgifter som avses i led a, och

c)

de arrangemang som krävs för att säkerställa effektiv och verkningsfull samordning och effektivt och verkningsfullt samarbete mellan laboratoriet och de behöriga myndigheterna.

a)

har den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra analyser, tester eller diagnostik på prover,

b)

har tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad, utbildad och erfaren personal,

c)

säkerställer att de uppgifter som det tilldelats enligt punkt 1 utförs opartiskt och som med avseende på utövandet av dess uppgifter i egenskap av officiellt laboratorium är fritt från intressekonflikter,

d)

i vederbörlig tid kan leverera resultaten av den analys, testning eller diagnostik som utförs på de prover som tas vid offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, och

e)

arbetar i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 samt är ackrediterat i enlighet med den standarden av ett nationellt ackrediteringsorgan som utövar sin verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

a)

ska omfatta de metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik som ska användas av laboratoriet för analyser, tester eller diagnostik när det fungerar som ett officiellt laboratorium,

b)

kan omfatta en eller flera metoder för laboratorieanalys, laboratorietestning eller laboratoriediagnostik eller grupper av metoder,

c)

kan fastställas på ett flexibelt sätt så att ackrediteringen även kan omfatta ändrade versioner av de metoder som det officiella laboratoriet använde när ackrediteringen beviljades eller nya metoder utöver dessa metoder, varvid laboratoriets egna valideringar räcker och det inte behövs någon särskild bedömning av det nationella ackrediteringsorganet innan dessa ändrade eller nya metoder används.

a)

Det uppfyller inte längre villkoren i artikel 37.4 och 37.5.

b)

Det uppfyller inte skyldigheterna i artikel 38.

c)

Det underpresterar vid de jämförande undersökningar mellan laboratorier som avses i artikel 38.2.

a)

Laboratorier

b)

Laboratorier som enbart utför analyser, tester eller diagnostik i samband med annan offentlig verksamhet, under förutsättning att de

a)

arbetar och ackrediteras i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 för en eller flera metoder som liknar och är representativa för de andra metoder som de använder, och

b)

regelbundet och i betydande utsträckning använder de metoder för vilka de har erhållit den ackreditering som avses i led a i denna artikel, förutom när det gäller det område som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, där det inte finns någon sådan validerad metod för detektion av de särskilda växtskadegörarna som avses i artikel 34.1 och 34.2.

a)

när det enligt nya unionsbestämmelser krävs att den metoden används,

b)

när ändringar av en metod som används innebär att det krävs en ny ackreditering eller en utvidgning av den ackreditering som det officiella laboratoriet har erhållit, eller

c)

i de fall där behovet av att använda metoden grundas på en nödsituation eller en ny risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.

a)

Det officiella laboratoriet är redan ackrediterat i enlighet med standarden EN ISO/IEC 17025 för användning av en metod som liknar den som inte omfattas av ackrediteringen.

b)

Det officiella laboratoriet har ett kvalitetssäkringssystem som ska säkerställa att den metod som används men som inte omfattas av den befintliga ackrediteringen ger goda och tillförlitliga resultat.

c)

Analyserna, testerna eller diagnostiken utförs under överinseende av de behöriga myndigheterna eller det nationella referenslaboratoriet för denna metod.

a)

De risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, som är förbundna med olika typer av djur och varor.

b)

Uppgifter som indikerar sannolikheten för att konsumenterna skulle kunna bli vilseledda i fråga om produkternas art, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprungsland eller härkomstplats, framställnings- eller produktionsmetod.

c)

I vilken mån kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och som är tillämpliga på de berörda djuren eller varorna hittills har efterlevts av

d)

Den kontroll av de berörda djuren och varorna som redan har utförts.

e)

De garantier som den behöriga myndigheten i ursprungstredjelandet har lämnat för att djuren och varorna uppfyller de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller krav som konstaterats vara åtminstone likvärdiga med dessa.

a)

stället för införsel till unionen,

b)

en gränskontrollstation,

c)

platsen för övergång till fri omsättning i unionen,

d)

den för sändningen ansvariga aktörens lager och lokaler,

e)

destinationsorten.

a)

transportmedel, även när de är tomma, och

b)

förpackning, inklusive lastpallar.

a)

alltid omfatta en dokumentkontroll,

b)

omfatta identitetskontroller och fysiska kontroller beroende på risken för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön.

a)

underrätta de berörda aktörerna och, om så är lämpligt, tullmyndigheterna, och

b)

besluta huruvida djuren eller varorna behöver hållas kvar i avvaktan på resultaten av den analys, testning eller diagnostik som utförts, eller om de kan släppas förutsatt att det säkerställs att djuren eller varorna kan spåras.

a)

fastställa de förfaranden som krävs för att säkerställa att de djur eller varor som avses i punkt 1 b kan spåras, och

b)

ange vilka dokument som måste åtfölja de djur eller varor som avses i punkt 1 när de behöriga myndigheterna har tagit prover.

a)

Djur.

b)

Produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial och animaliska biprodukter.

c)

Sådana växter, växtprodukter och andra föremål som avses i de förteckningar som upprättats enligt artiklarna 72.1 och 74.1 i förordning (EU) 2016/2031.

d)

Varor från vissa tredjeländer för vilka kommissionen genom de genomförandeakter som avses i punkt 2 b i denna artikel har beslutat om en åtgärd som kräver en tillfällig ökning av offentlig kontroll vid införseln till unionen på grund av en känd eller ny risk eller eftersom det finns belägg för att det kanske förekommer omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

e)

Djur och varor som är föremål för en nödåtgärd som föreskrivs i sådana rättsakter som antagits i enlighet med artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002, artikel 249 i förordning (EU) 2016/429 eller artiklarna 28.1, 30.1, 40.3, 41.3, 49.1, 53.3 och 54.3 i förordning (EU) 2016/2031 och genom vilka det krävs att sändningar av dessa djur eller varor, som identifierats genom sina nummer i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallade KN-nummer), ska bli föremål för offentlig kontroll vid införseln till unionen.

f)

Djur och varor för vilkas införsel till unionen det har fastställts villkor eller åtgärder genom rättsakter som antagits i enlighet med artikel 126 respektive 128, eller i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och i vilka det krävs att det vid införseln av djuren eller varorna till unionen säkerställs att dessa villkor eller åtgärder uppfylls respektive vidtas.

a)

förteckningar över alla djur och varor som avses i punkt 1 a och b med angivande av deras KN-nummer, och

b)

förteckningen över de varor som tillhör den kategori som avses i punkt 1 d med angivande av deras KN-nummer och vid behov uppdatera den med hänsyn till de risker som avses i den punkten.

a)

Varor som sänds som varuprover eller som visningsobjekt avsedda för utställningar och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden.

b)

Djur och varor som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål.

c)

Varor ombord på transportmedel i internationell trafik som inte lossas och som är avsedda att konsumeras av besättning och passagerare.

d)

Varor som ingår i passagerares personliga bagage och är avsedda för egen konsumtion eller användning.

e)

Små sändningar av varor som sänds till fysiska personer och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden.

f)

Sällskapsdjur enligt definitionen i artikel 4.11 i förordning (EU) 2016/429.

g)

Varor som genomgått särskild behandling och som inte överstiger de mängder som ska fastställas i dessa delegerade akter.

h)

Kategorier av djur eller varor som utgör en låg risk eller som inte utgör någon särskild risk och för vilka det därför inte krävs några kontroller vid gränskontrollstationer.

a)

om dessa kontroller avser djur, med undantag för vattenlevande djur eller kött och ätbara slaktbiprodukter, utföras av en officiell veterinär, som får bistås av personal som utbildats i enlighet med de krav som fastställts enligt punkt 5 när det gäller veterinära frågor och som är utsedd av behörig myndighet för detta syfte.

b)

om dessa kontroller avser vattenlevande djur, andra produkter av animaliskt ursprung än de som avses i led a i denna punkt, avelsmaterial eller animaliska biprodukter, utföras av en officiell veterinär eller av personal som utbildats i enlighet med de krav som fastställts enligt punkt 5 och som är utsedd av behörig myndighet för detta syfte.

c)

om dessa kontroller avser växter, växtprodukter och andra föremål, utföras av en officiell växtskyddsinspektör.

a)

i vilka fall och på vilka villkor de behöriga myndigheterna viden gränskontrollstation får ge sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 tillstånd för vidaretransport till slutdestinationen i väntan på resultaten av de fysiska kontrollerna, om sådana krävs,

b)

vilka tidsfrister och arrangemang som gäller för utförandet av dokumentkontroller och, vid behov, identitetskontroller och fysiska kontroller av kategorier av djur och varor som är föremål för den offentliga kontroll som föreskrivs i artikel 47.1 och som förs in i unionen sjö- eller luftvägen från ett tredjeland, när dessa djur eller varor flyttas från ett fartyg eller luftfartyg och under tullövervakning transporteras till ett annat fartyg eller luftfartyg inom samma hamn eller flygplats som förberedelse inför den fortsatta resan (nedan kallade omlastade sändningar),

c)

i vilka fall och på vilka villkor identitetskontroller och fysiska kontroller av omlastade sändningar och av djur som anländer luft- eller sjövägen och som stannar kvar på samma transportmedel för den fortsatta resan får ske vid en annan gränskontrollstation än gränskontrollstationen för första ankomst till unionen,

d)

i vilka fall och på vilka villkor transitering av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 får tillåtas och vissa offentliga kontroller av sådana sändningar ska utföras vid gränskontrollstationer, inklusive i vilka fall och på vilka villkor varor ska lagras i särskilt godkända tullager eller i frizoner,

e)

i vilka fall och på vilka villkor undantag från bestämmelserna om identitetskontroller och fysiska kontroller ska tillämpas när det gäller omlastade sändningar och transitering av sändningar av sådana varor som avses i artikel 47.1 c.

a)

identitetskontroller och fysiska kontroller av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 får utföras av behöriga myndigheter vid andra kontrollställen än gränskontrollstationer, under förutsättning att dessa kontrollställen uppfyller kraven i artikel 64.3 och i de genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 64.4,

b)

fysiska kontroller av sändningar som har varit föremål för dokument- och identitetskontroller vid en gränskontrollstation för första ankomst till unionen får utföras på en annan gränskontrollstation i en annan medlemsstat,

c)

identitetskontroller och fysiska kontroller av sändningar som har varit föremål för dokumentkontroller vid en gränskontrollstation för första ankomst till unionen får utföras på en annan gränskontrollstation i en annan medlemsstat,

d)

särskilda kontrolluppgifter får utföras av tullmyndigheter eller andra offentliga myndigheter, om dessa myndigheter inte redan är ansvariga för dessa uppgifter, med avseende på

e)

dokumentkontroller avseende sändningar av växter, växtprodukter och andra föremål som avses i artikel 47.1 c får utföras någon annanstans än vid gränskontrollstationen.

a)

kriterierna och förfarandena för att fastställa och ändra frekvenserna för identitetskontroller och fysiska kontroller av sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 a, b och c och anpassa dem till den risknivå som är förbunden med dessa kategorier, med beaktande av

b)

de villkor på vilka medlemsstaterna får öka den frekvens för identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställts i enlighet med led a för att ta hänsyn till lokala riskfaktorer,

c)

förfarandena för att säkerställa att de frekvenser för identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställts i enlighet med led a tillämpas i rätt tid och på ett enhetligt sätt.

a)

frekvensen för identitetskontroller och fysiska kontroller för de kategorier av varor som avses i artikel 47.1 d, och

b)

frekvensen för identitetskontroller och fysiska kontroller för de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 e och f om detta inte redan föreskrivs i de rättsakter som det hänvisas till i de leden.

a)

en officiell veterinär när det gäller djur, produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial eller animaliska biprodukter, eller

b)

en officiell växtskyddsinspektör när det gäller växter, växtprodukter eller andra föremål.

a)

de aktörer som ansvarar för sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 för att till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen förhandsanmäla dessa sändningars ankomst, och

b)

de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen för att

a)

all offentlig kontroll som krävs enligt artikel 49.1 har utförts,

b)

resultaten av fysiska kontroller, om sådana krävs, är tillgängliga, och

c)

ett beslut om sändningen har fattats i enlighet med artikel 55 och registrerats i hälsodokumentet CHED.

a)

får inte tillåta att sändningen hänförs till ett annat tullförfarande än det som de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen har angett, och

b)

får endast tillåta att en sändning övergår till fri omsättning efter uppvisande av ett vederbörligen ifyllt hälsodokument CHED som bekräftar att sändningen är förenlig med de tillämpliga bestämmelser som avses i artikel 1.2, utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som avses i artikel 48 och de bestämmelser som avses i artiklarna 53 och 54.

a)

utformningen av hälsodokumentet CHED och instruktioner för dess uppvisande och användning, med beaktande av relevanta internationella standarder, och

b)

minimitidsfrister för de ansvariga aktörernas förhandsanmälan av sändningar enligt artikel 56.3 a för att de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen ska kunna utföra offentlig kontroll i vederbörlig tid och på ett verkningsfullt sätt.

a)

huruvida förutsättningen för att den föreslagna gränskontrollstationen ska kunna utses är att kommissionens experter utfört en kontroll i enlighet med artikel 116 i syfte att verifiera efterlevnaden av minimikraven i artikel 64, och

b)

datum för en sådan kontroll, som inte ska vara senare än sex månader efter underrättelsen.

a)

kontaktuppgifter,

b)

öppettider,

c)

dess exakta läge och huruvida införselstället är en hamn, flygplats, järnväg eller väg, och

d)

vilka av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 som gränskontrollstationen enligt beslutet om utseende ska kontrollera.

a)

återkalla beslutet om utseendet enligt artikel 59.1 för alla eller för vissa av de kategorier av djur och varor som utseendet omfattar, och

b)

avföra de gränskontrollstationerna från de förteckningar som avses i artikel 60.1 för de kategorier av djur och varor för vilka beslutet om utseende återkallas.

a)

de behöriga myndigheterna har förvissat sig om att den risk som avses i punkt 1 inte längre föreligger, och

b)

de har meddelat kommissionen och övriga medlemsstater skälen till att den tillfälliga återkallelsen upphävs.

a)

tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad bemanning,

b)

lokaler eller andra anläggningar som är lämpliga för typ och volym av de kategorier av djur och varor som hanteras,

c)

utrustning och lokaler eller andra anläggningar som möjliggör offentlig kontroll av var och en av de kategorier av djur och varor som gränskontrollstationen har utsetts för,

d)

arrangemang för att säkerställa, beroende på vad som är lämpligt, sådan tillgång till ytterligare utrustning, lokaler och tjänster som krävs för att åtgärder i enlighet med artiklarna 65, 66 och 67 ska kunna vidtas vid misstanke om bristande efterlevnad, sändningar som inte är förenliga med bestämmelserna eller sändningar som utgör en risk,

e)

beredskapsplanering för oförutsedda och oväntade omständigheter eller händelser som ska säkerställa att den offentliga kontrollen fungerar väl och att tillämpningen av åtgärder i enlighet med artiklarna 65, 66 och 67 är verkningsfull,

f)

den teknik och utrustning som krävs för att Imsoc och, i förekommande fall, andra datoriserade informationshanteringssystem som behövs för hantering och utbyte av data och information ska kunna drivas effektivt,

g)

tillgång till officiella laboratorier som inom lämpliga tidsfrister kan tillhandahålla analys-, testnings- och diagnostikresultat och som är utrustade med de it-verktyg som krävs för att säkerställa att resultaten av analyser, tester eller diagnostik förs in på lämpligt sätt i Imsoc,

h)

lämpliga arrangemang för korrekt hantering av olika kategorier av djur och varor och för förebyggande av risker som kan uppstå till följd av korskontaminering, och

i)

arrangemang för efterlevande av relevanta standarder för biosäkerhet så att spridning av sjukdomar till unionen förhindras.

a)

destruerar sändningen,

b)

återsänder sändningen till en destination utanför unionen i enlighet med artikel 72.1 och 72.2, eller

c)

gör sändningen föremål för särskild behandling i enlighet med artikel 71.1 och 71.2 eller för varje annan åtgärd som är nödvändig för att säkerställa att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs, och, i lämpliga fall, hänför sändningen till andra ändamål än dem som den ursprungligen var avsedd för.

a)

är sådan att den säkerställer att bestämmelserna efterlevs,

b)

inte utgör en risk för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, och

c)

inte stör utförandet av den offentliga kontrollen.

a)

Kommissionen.

b)

De behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater.

c)

Tullmyndigheterna.

d)

De behöriga myndigheterna i ursprungstredjelandet.

e)

Den aktör som ansvarar för sändningen.

a)

destruerar sändningen i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och i samband med detta vidtar alla åtgärder som är nödvändiga för att skydda människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller miljön och, när det gäller levande djur, särskilt bestämmelserna om att djuren ska förskonas från smärta, ångest eller lidande som kan undvikas, eller

b)

gör sändningen till föremål för särskild behandling i enlighet med artikel 71.1 och 71.2.

a)

ogiltigförklara de officiella intyg och om så är lämpligt andra relevanta dokument som åtföljer sändningar som har varit föremål för åtgärder enligt artiklarna 66.3, 66.6 och 67, och

b)

samarbeta i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 102–108 för att vidta ytterligare åtgärder som krävs för att säkerställa att det inte är möjligt att till unionen återinföra sändningar som har nekats införsel enligt artikel 66.1.

a)

att sändningen destrueras eller blir föremål för någon annan lämplig åtgärd,

b)

att sändningen i de fall som avses i artikel 67 destrueras i lämpliga anläggningar som ligger så nära gränskontrollstationen som möjligt, och att man i samband med detta vidtar alla åtgärder som är nödvändiga för att skydda människors eller djurs hälsa, för växtskydd, djurskydd eller för att skydda miljön.

a)

behandling eller bearbetning, i lämpliga fall inbegripet dekontaminering, dock inte utspädning, så att sändningen efterlever kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller kraven i ett tredjeland som produkterna återsänds till, eller

b)

behandling på något annat sätt som är lämpligt för säker konsumtion som foder eller livsmedel eller för användning för andra ändamål än som foder eller livsmedel.

a)

vara verkningsfull och säkerställa att alla risker för människors eller djurs hälsa, växtskydd, djurskydd eller, när det gäller genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel, även för miljön, undanröjs,

b)

dokumenteras och ske under de behöriga myndigheternas kontroll eller, om så är lämpligt, under kontroll av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, genom ömsesidig överenskommelse, och

c)

efterleva kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

destinationen har avtalats med den aktör som ansvarar för sändningen,

b)

den aktör som ansvarar för sändningen skriftligen har informerat de behöriga myndigheterna i medlemsstaten om att de behöriga myndigheterna i ursprungstredjelandet – eller i destinationstredjelandet om det är ett annat än ursprungstredjelandet – har informerats om skälen till att den berörda sändningen av djur eller varor nekats införsel till unionen och omständigheterna kring detta,

c)

aktören, om destinationstredjelandet inte är ursprungstredjelandet, har fått samtycke från de behöriga myndigheterna i det destinationstredjelandet, och dessa behöriga myndigheter har underrättat de behöriga myndigheterna i medlemsstaten om att de är beredda att ta emot sändningen, och

d)

vid återsändning av djur, att återsändningen sker i enlighet med djurskyddskraven.

a)

maximifrekvensen för offentlig kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska utföra när sändningarna förs in i unionen, när det inte finns någon anledning att misstänka bristande efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 eller bedrägligt eller vilseledande agerande,

b)

de officiella intyg som ska åtfölja sändningar som förs in i unionen,

c)

förlagan till de intyg som avses i led b,

d)

de behöriga myndigheter i tredjelandet som ansvarar för de kontroller som ska utföras före export, och

e)

om så är lämpligt, eventuella organ med delegerade uppgifter till vilka dessa behöriga myndigheter får delegera vissa uppgifter. En sådan delegering får endast godkännas om den uppfyller kriterierna i artiklarna 28–33, eller likvärdiga villkor.

a)

de sändningar av djur eller varor som exporteras till unionen uppfyller kraven i de bestämmelser som avses i artikel 1.2, eller likvärdiga krav, och

b)

de kontroller som utförs i tredjelandet före avsändning till unionen är tillräckligt verkningsfulla för att ersätta eller minska frekvensen för de dokumentkontroller, identitetskontroller och fysiska kontroller som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

ansvara för kontakterna med unionen, och

b)

säkerställa att de officiella intyg som avses i punkt 2 b åtföljer varje sändning som kontrolleras.

a)

via Imsoc underrätta kommissionen och övriga medlemsstater och berörda aktörer samt begära administrativt stöd i enlighet med de förfaranden som fastställs i artiklarna 102–108, och

b)

öka antalet offentliga kontroller av sändningar från det berörda tredjelandet och förvara ett lämpligt antal prover under lämpliga lagringsförhållanden, om så krävs för vederbörlig analytisk undersökning av situationen.

a)

säkerställa ömsesidig tillgång till den information som är nödvändig för att organisera och utföra deras respektive verksamhet i samband med djur och varor som förs in i unionen, och

b)

säkerställa att utbyte av sådan information sker i vederbörlig tid, inbegripet i elektronisk form.

a)

att de behöriga myndigheterna har tillgång till den information som är nödvändig för omedelbar och fullständig identifiering av de sändningar av djur och varor som förs in i unionen och som i enlighet med artikel 47.1 ska vara föremål för offentlig kontroll vid en gränskontrollstation,

b)

ömsesidig uppdatering, genom utbyte av information eller synkronisering av relevanta data, av uppgifter, insamlade av behöriga myndigheter, tullmyndigheter och andra myndigheter, om sändningar av djur och varor som förs in i unionen, och

c)

snabb kommunikation av beslut som dessa myndigheter fattat på grundval av informationen i leden a och b.

a)

ska de anmoda tullmyndigheterna att inte låta sändningen övergå till fri omsättning och att ange följande på den faktura som åtföljer sändningen och i eventuella andra relevanta åtföljande dokument eller de relevanta elektroniska motsvarigheterna:

”Produkten utgör en risk – får ej övergå till fri omsättning – förordning (EU) 2017/….”

b)

ska inget annat tullförfarande tillåtas utan de behöriga myndigheternas medgivande, och

c)

ska artiklarna 66.1, 66.3, 66.5, 66.6, 67, 68, 69, 71.1, 71.2, 72.1 och 72.2 tillämpas.

a)

Sändningar av färska fiskeriprodukter som landats direkt i de hamnar som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (61) från ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg.

b)

Sändningar av icke avhudat frilevande vilt med päls.

c)

Sändningar av de kategorier av varor som avses i artikel 47.1 b som levereras, med eller utan lagring i särskilt godkända tullager eller frizoner, till fartyg som lämnar unionen och är avsedda som förbrukningsvaror eller att konsumeras av besättning och passagerare.

d)

Träförpackningsmaterial.

e)

Foder som medföljer djur och som är avsett som foder för dessa djur.

f)

Djur och varor som beställs genom distansförsäljningsavtal och levereras från ett tredjeland till en adress i unionen samt de anmälningskrav som är nödvändiga för att utföra offentlig kontroll på ett korrekt sätt.

g)

Växtprodukter som med hänsyn till sin senare destination kan utgöra risk för spridning av infektionssjukdomar eller smittsamma djursjukdomar.

h)

Sändningar av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 a, b och c, som har sitt ursprung i unionen och som återvänder till unionen efter att ha nekats införsel till ett tredjeland.

i)

Varor som förs in i unionen i bulk från ett tredjeland, oavsett om de alla har sitt ursprung i det tredjelandet.

j)

Sändningar av de varor som avses i artikel 47.1, som kommer från Kroatiens territorium och som transiteras genom Bosnien och Hercegovinas territorium vid Neum (”Neum-korridoren”) innan de återinförs på Kroatiens territorium via införselställena i Klek eller Zaton Doli.

k)

Djur och varor som i enlighet med artikel 48 är undantagna från artikel 47.

a)

förlagor till officiella intyg och bestämmelser för utfärdande av sådana intyg, och

b)

utformningen av de dokument som måste åtfölja de kategorier av djur eller varor som avses i punkt 1.

a)

motsvarande den kostnad som beräknats i enlighet med artikel 82.1, eller

b)

med de belopp som anges i bilaga IV.

a)

Offentlig kontroll av djur och varor som avses i artikel 47.1 d, e och f.

b)

Offentlig kontroll på aktörens begäran, för att erhålla det godkännande som föreskrivs i artikel 10 i förordning (EG) nr 183/2005.

c)

Offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som

a)

intressena hos aktörer med liten produktion,

b)

de traditionella metoder som används för produktion, bearbetning och distribution,

c)

behoven hos aktörer i regioner med särskilda geografiska begränsningar, och

d)

den utsträckning i vilken aktörerna hittills har följt de relevanta bestämmelser som avses i artikel 1.2, i enlighet med vad som har fastställts genom offentlig kontroll.

a)

Löner till den personal, inklusive stödpersonal och administrativ personal, som medverkar i den offentliga kontrollen samt socialförsäkrings- och pensionsavgifter och försäkringskostnader för personalen.

b)

Kostnader för anläggningar och utrustning, inklusive kostnader för underhåll samt försäkringar och andra därmed förbundna kostnader.

c)

Kostnader för förbrukningsmaterial och verktyg.

d)

Kostnader för tjänster som organ med delegerade uppgifter tar ut av de behöriga myndigheterna för offentliga kontroller som delegerats till dessa organ.

e)

Kostnader för utbildning av den personal som avses i led a, med undantag för den utbildning som krävs för att erhålla den kompetens som krävs för att vara anställd hos de behöriga myndigheterna.

f)

Kostnader för resor och därmed förbundna traktamenten för den personal som avses i led a.

g)

Kostnader för provtagning och för laboratorieanalys, laboratorietestning och laboratoriediagnostik som officiella laboratorier tar ut för dessa uppgifter.

a)

Som ett schablonbelopp på grundval av de behöriga myndigheternas totala kostnader för offentlig kontroll under en bestämd tid, som tas ut av alla aktörer oavsett om de verkligen varit föremål för offentlig kontroll under referensperioden eller inte; vid fastställandet av avgiftsnivån för olika sektorer, verksamheter och kategorier av aktörer ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till hur den berörda verksamhetens typ och storlek och de relevanta riskfaktorerna påverkar fördelningen av de totala kostnaderna för dessa offentliga kontroller.

b)

På grundval av beräkningen av de verkliga kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll, tillämpat på de aktörer som varit föremål för sådan offentlig kontroll.

a)

de avgifter och pålagor som föreskrivs i artiklarna 79.1 a, 79.2 och 80, nämligen i fråga om

b)

vilka myndigheter eller organ som ansvarar för att ta ut avgifterna eller pålagorna.

a)

officiella intyg, eller

b)

officiella attesteringar i de fall som anges i de bestämmelser som avses i artikel 1.2.

a)

när det enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2 krävs att det utfärdas ett officiellt intyg, samt

b)

på officiella intyg som är nödvändiga för export av sändningar av djur och varor till tredjeländer eller som den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten begär av den behöriga myndigheten i den avsändande medlemsstaten när det gäller sändningar av djur och varor som ska exporteras till tredjeländer.

a)

är opartiska och fria från intressekonflikter och framför allt inte befinner sig i en situation som direkt eller indirekt kan påverka deras yrkesetiska opartiskhet när det gäller det som ska intygas, och

b)

har fått lämplig utbildning om de bestämmelser vilkas efterlevnad intygas genom ett officiellt intyg och om den tekniska bedömningen av efterlevnaden av dessa bestämmelser och av de relevanta bestämmelserna i denna förordning.

a)

Intygsgivarens direkta kunskap om aktuella faktiska omständigheter och data som är relevanta för intygandet och som erhållits genom

b)

Faktiska omständigheter och uppgifter som är relevanta för intygandet och som fastställts av en annan person som bemyndigats därtill av de behöriga myndigheterna och handlar under deras kontroll, under förutsättning att intygsgivaren kan verifiera att sådana faktiska omständigheter och uppgifter är korrekta.

c)

Faktiska omständigheter och uppgifter som är relevanta för intygandet som kommer från aktörernas egenkontrollsystem och har kompletterats och bekräftats genom resultat från regelbundna offentliga kontroller, om intygsgivaren därigenom har kunnat förvissa sig om att villkoren för att utfärda det officiella intyget är uppfyllda.

a)

ska ha en unik kod,

b)

får inte undertecknas av intygsgivaren om de inte är ifyllda eller ofullständigt ifyllda,

c)

ska ha upprättats på ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner som intygsgivaren förstår och, i förekommande fall, på ett språk som är officiellt språk i destinationsmedlemsstaten,

d)

ska vara autentiska och korrekta,

e)

ska medge identifiering av den person som undertecknat dem och datum för utfärdandet, och

f)

ska medge en enkel kontroll av sambanden mellan intyget, den utfärdande myndigheten och den sändning, det parti eller det enskilda djur eller den enskilda vara som intyget omfattar.

a)

förlagor till officiella intyg och bestämmelser för utfärdande av sådana intyg, om inga krav har fastställts i de bestämmelser som avses i artikel 1.2,

b)

mekanismerna och de tekniska arrangemangen för att säkerställa att det utfärdas korrekta och tillförlitliga officiella intyg och för att förebygga risken för bedrägerier,

c)

de förfaranden som ska följas när officiella intyg återkallas och när ersättningsintyg utfärdas,

d)

bestämmelser för utställande av bestyrkta kopior av officiella intyg,

e)

utformningen av de dokument som måste åtfölja djur och varor efter den offentliga kontrollen,

f)

bestämmelser för utfärdande av elektroniska intyg och för användning av elektroniska signaturer.

a)

ska vara autentiska och korrekta,

b)

ska ha upprättats på ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner och, i förekommande fall, på ett språk som är officiellt språk i destinationsmedlemsstaten, och

c)

ska, när de avser en sändning eller ett parti, möjliggöra kontroll av sambandet mellan den officiella attesteringen och sändningen eller partiet.

a)

är opartisk och fri från intressekonflikter och framför allt inte befinner sig i en situation som direkt eller indirekt kan påverka dess yrkesetiska opartiskhet när det gäller det som ska intygas genom de officiella attesteringarna, och

b)

har fått lämplig utbildning om

a)

de aktörer som utfärdar attesteringarna uppfyller villkoren i de bestämmelser som avses i artikel 1.2, och

b)

attesteringen utfärdas på grundval av relevanta, korrekta och kontrollerbara faktiska omständigheter och uppgifter.

a)

de analys-, test- eller diagnostikmetoder som används av de officiella laboratorier som utsetts i enlighet med artikel 37.1, och

b)

resultaten av dessa officiella laboratoriers analyser, tester och diagnostik.

a)

ske efter ett offentligt urvalsförfarande, och

b)

vara tidsbegränsade och gälla i minst fem år, eller ses över regelbundet.