EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32013D1313

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen Text av betydelse för EES

OJ L 347, 20.12.2013, p. 924–947 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Legal status of the document In force: This act has been changed. Current consolidated version: 18/12/2023

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2013/1313/oj

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/924


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1313/2013/EU

av den 17 december 2013

om en civilskyddsmekanism för unionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Mot bakgrund av att antalet naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor har ökat väsentligt i antal och omfattning under de senaste åren, och i en situation där framtidens katastrofer blir mer extrema och komplicerade och får både långtgående och långsiktiga konsekvenser, framför allt genom klimatförändringar och eventuell samverkan mellan flera olika typer av naturliga och tekniska risker, har det blivit allt viktigare med en integrerad strategi för katastrofhantering. Europeiska unionen bör främja solidaritet och bör stödja, komplettera och underlätta samordning av medlemsstaternas insatser på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)

Gemenskapens civilskyddsmekanism inrättades genom rådets beslut 2001/792/EG, Euratom (2), vilket omarbetats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom (3), Finansieringen av den mekanismen har säkerställts genom rådets beslut 2007/162/EG, Euratom (4), genom vilket ett finansiellt instrument för civilskydd (nedan kallat det finansiella instrumentet) inrättades. I det beslutet föreskrivs ekonomiskt bistånd från unionen både som ett bidrag till effektivare insatser vid större olyckor och för att förstärka de förebyggande åtgärderna och beredskapsåtgärderna för alla slag av olyckor, inbegripet upprätthållande av de åtgärder som tidigare har vidtagits enligt rådets beslut 1999/847/EG (5). Detta finansiella instrument upphör att gälla den 31 december 2013.

(3)

Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen) bör i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet miljökatastrofer, havsförorening och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. Bistånd på civilskyddsområdet och annat katastrofbistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen kan komma att krävas i samband med alla dessa typer av katastrofer för att komplettera det berörda landets insatsförmåga. Vad beträffar katastrofer orsakade av terrordåd eller kärntekniska eller radiologiska olyckor bör civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och insatser på civilskyddsområdet.

(4)

Civilskyddsmekanismen bör också bidra till att genomföra artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) genom att dess resurser och förmåga vid behov görs tillgängliga.

(5)

Civilskyddsmekanismen är ett synligt uttryck för den europeiska solidariteten på så sätt att den praktiskt och snabbt bidrar till förebyggande av och beredskap för katastrofer samt insatser vid katastrofer, och vid överhängande fara för katastrof, utan att detta påverkar relevanta vägledande principer och arrangemang på civilskyddsområdet. Detta beslut bör därför inte påverka medlemsstaternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter enligt bilaterala och multilaterala avtal i frågor som omfattas av detta beslut eller medlemsstaternas ansvar att skydda människor, miljö och egendom på det egna territoriet.

(6)

Civilskyddsmekanismen bör ta vederbörlig hänsyn till relevant unionsrätt och internationella åtaganden och tillvarata synergieffekter med relevanta unionsinitiativ, t.ex. det europeiska jordövervakningsprogrammet (Copernicus), det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur och den gemensamma miljön för informationsutbyte (Cise).

(7)

De regionala och lokala myndigheternas roll vid katastrofhantering är av stor vikt. Regionala och lokala myndigheter bör därför på lämpligt sätt involveras i den verksamhet som utförs enligt detta beslut i enlighet med medlemsstaternas nationella strukturer.

(8)

Förebyggande åtgärder är av avgörande betydelse som skydd mot katastrofer, och ytterligare åtgärder måste vidtas på detta område, vilket framfördes i rådets slutsatser av den 30 november 2009 och i Europaparlamentets resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande med titeln En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer. Civilskyddsmekanismen bör innehålla en allmän policyram för unionens katastrofförebyggande åtgärder, som ska skapa en högre skyddsnivå och motståndskraft när det gäller katastrofer genom att förebygga eller minska deras verkningar och genom att främja en förebyggande kultur, vilket inbegriper tillräcklig hänsyn till de troliga effekterna av klimatförändringar samt behovet av lämpliga anpassningsåtgärder. I detta perspektiv är riskbedömningar, riskhanteringsplanering, den bedömning av riskhanteringsförmågan som genomförs av varje medlemsstat på nationell nivå eller, i förekommande fall, på lämplig subnationell nivå, andra relevanta tjänster, en översyn över risker utarbetad på unionsnivå och inbördes utvärderingar viktiga för att åstadkomma en integrerad strategi för katastrofhantering som länkar samman förebyggande, beredskap och insatser till en helhet. Därför bör civilskyddsmekanismen inbegripa en allmän ram för utbyte av information om risker och riskhanteringsförmåga, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 346 i EUF-fördraget, där det garanteras att ingen medlemsstat ska vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

(9)

Genom att bidra till ytterligare utveckling och bättre integrering av gränsöverskridande system för detektering, tidig varning och larm av europeiskt intresse, bör unionen hjälpa medlemsstaterna att minimera ledtiden för att sätta in katastrofinsatser och varna unionens medborgare. Dessa system bör ta hänsyn till och bygga vidare på såväl redan befintliga som framtida informationskällor och informationssystem, samtidigt som man främjar relevant ny teknik.

(10)

Civilskyddsmekanismen bör innehålla en allmän policyram som har till syfte att kontinuerligt öka beredskapsnivån inom civilskyddssystemen, civilskyddsenheterna och deras personal samt befolkningen i unionen. Detta bör inbegripa ett övningsprogram, ett program med tillvaratagna erfarenheter samt utbildningsprogram och ett utbildningsnätverk både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer, i enlighet med rådets slutsatser av den 27 november 2008 om en europeisk utbildning för katastrofhantering.

(11)

I syfte att förstärka samarbetet på civilskyddsområdet och ytterligare utveckla medlemsstaternas samordnade gemensamma snabbinsatser bör man ta fram moduler för biståndsinsatser inom civilskyddet som består av resurser från en eller flera medlemsstater och som ska kunna samverka fullt ut. Modulerna bör organiseras på medlemsstatsnivå och stå under medlemsstaternas ledning.

(12)

Civilskyddsmekanismen bör underlätta mobiliseringen och samordningen av biståndsinsatser. Civilskyddsmekanismen bör grunda sig på en unionsstruktur som består av ett centrum för samordning av katastrofberedskap (ERCC), en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer (EERC) i form av en frivillig pool av kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställer till förfogande, utbildade experter, ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor (Cecis) som förvaltas av kommissionen och kontaktpunkter i medlemsstaterna. Den bör fungera som en ram för insamling av kontrollerad information om situationen, för spridning till medlemsstaterna och för utbyta av tillvaratagna erfarenheter från insatserna.

(13)

För att förbättra planeringen av katastrofinsatser inom ramen för unionsmekanismen och förbättra tillgängligheten för central kapacitet är det nödvändigt att utveckla en EERC i form av en frivillig pool av kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställer till förfogande och en strukturerad process för att identifiera potentiella kapacitetsbrister.

(14)

Vad gäller katastrofbiståndsinsatser utanför unionen bör civilskyddsmekanismen underlätta och stödja åtgärder som vidtas av medlemsstaterna och unionen som helhet i syfte att skapa samstämmighet i det internationella civilskyddsarbetet. Om Förenta nationerna är på plats, har organisationen en överordnad samordningsfunktion vid hjälpinsatser i tredjeländer. Biståndet inom ramen för civilskyddsmekanismen bör samordnas med Förenta nationerna och andra relevanta internationella aktörer så att tillgängliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt och onödigt dubbelarbete undviks. En förbättrad samordning av civilskyddsbiståndet med hjälp av civilskyddsmekanismen är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna stödja det övergripande samordningsarbetet och sörja för ett samlat unionsbidrag till hjälparbetet i dess helhet. Vid katastrofer där bistånd ges inom ramen för såväl civilskyddsmekanismen som rådets förordning (EG) nr 1257/96 (6), bör kommissionen se till att unionens samlade insatser är effektiva och samstämmiga samt kompletterar varandra och beaktar det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (7).

(15)

För att stödja utvecklingen av en snabbinsatsförmåga på unionsnivå behöver tillgången till och tillgängligheten för lämpliga transportmedel förbättras. Unionen bör stödja och komplettera medlemsstaternas ansträngningar genom att underlätta samordning och sammanförande av transportresurser och genom att, vid behov, med förbehåll för vissa kriterier och med beaktande av befintliga system, bidra till finansieringen av ytterligare transportmedel.

(16)

För att biståndsinsatserna ska vara så effektiva som möjligt och verkligen nå ut till de drabbade befolkningarna bör de vara efterfrågestyrda och fullständigt samordnade på plats. Kommissionen bör förse de utsända expertgrupperna med lämpligt logistiskt stöd.

(17)

Civilskyddsmekanismen får även användas för civilskyddsstöd till konsulärt bistånd till unionens medborgare vid katastrofer i tredjeländer om detta begärs av de berörda medlemsstaternas konsulära myndigheter. De berörda medlemsstaterna bör när så är möjligt samordna sådana framställningar med varandra och med andra relevanta aktörer för att garantera optimalt utnyttjande av civilskyddsmekanismen och undvika praktiska problem på fältet. Detta stöd skulle t.ex. kunna begäras av den ledande staten eller den medlemsstat som samordnar biståndet för alla unionsmedborgare. Konceptet ledande stat bör tolkas i enlighet med Europeiska unionens riktlinjer för genomförande av konceptet ledande stat på det konsulära området (8). Detta beslut ska tillämpas utan att det påverkar unionsreglerna om konsulärt skydd för unionsmedborgare utomlands.

(18)

När man planerar snabbinsatser är det praktiskt att, via medlemsstaternas behöriga myndigheter, även etablera kontakt med relevanta icke-statliga organisationer och andra relevanta enheter för att identifiera eventuell ytterligare insatskapacitet som de möjligen kan göra tillgänglig vid katastrofer.

(19)

Utnyttjande av militära medel under civil ledning som en sista utväg kan utgöra ett värdefullt bidrag till katastrofinsatserna. I de fall då det anses vara lämpligt att använda militär kapacitet vid civilskyddsinsatser bör samarbetet med militären följa de tillvägagångssätt, förfaranden och kriterier som fastställts av rådet eller dess behöriga organ för att göra militär kapacitet som är relevant för civilskydd tillgänglig för civilskyddsmekanismen i överensstämmelse med relevanta internationella riktlinjer.

(20)

När bistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen bidrar till en humanitär insats från unionens sida, särskilt i komplexa nödsituationer, bör åtgärder som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut vara förenliga med de humanitära principerna och principerna om utnyttjande av civilskyddsresurser samt militära resurser i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

(21)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer bör ha möjlighet att delta. Kandidatländer och potentiella kandidatländer som inte deltar i civilskyddsmekanismen samt länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken bör också omfattas av vissa åtgärder som finansieras enligt detta beslut.

(22)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter och de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom och utanför unionen, komponenterna i Cecis och organisationen av informationsutbyte via Cecis, processen för utplacering av expertgrupper, fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter, de operativa kraven för modulernas funktion och samverkansförmåga, kapacitetsmålen, kvalitets- och samverkanskraven samt det certifierings- och registreringsförfarande som krävs för att EERC ska fungera, liksom de finansiella arrangemangen, fastställande och avhjälpande av brister i EERC, organisationen av utbildningsprogrammet, övningsramen och programmet för tillvaratagna erfarenheter, samt organisationen av stöd för transport av bistånd. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9).

(23)

Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av de genomförandeakter som avses i detta beslut.

(24)

Detta beslut stärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordningen på civilskyddsområdet, eftersom åtgärdernas omfattning och komplementaritet kan göra dem mer verkningsfulla. När en katastrof kräver mer än vad en drabbad medlemsstats insatskapacitet kan klara av, får staten i fråga besluta att ta civilskyddsmekanismen i anspråk för att komplettera sina egna civilskyddsresurser och andra katastrofinsatsresurser.

(25)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)

Detta beslut påverkar varken åtgärder som faller under en framtida unionslagstiftningsakt avseende upprättandet av ett stabiliseringsinstrument, folkhälsoåtgärder som antagits enligt unionsrättsakter om unionens åtgärdsprogram på hälsoområdet eller åtgärder för konsumentskydd som antagits enligt en framtida unionslagstiftningsakt avseende ett konsumentprogram för perioden 2014-2020.

(27)

Av konsekvensskäl bör detta beslut inte gälla åtgärder som omfattas av rådets beslut 2007/124/EG, Euratom (10) och av en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering eller som är kopplade till upprätthållande av lag och ordning samt skydd av den inre säkerheten. Detta beslut är inte tillämpligt på verksamhet som omfattas av förordning (EG) nr 1257/96.

(28)

Bestämmelserna i detta beslut påverkar inte antagandet av rättsligt bindande akter enligt fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, som fastställer särskilda nödfallsåtgärder vid kärntekniska eller radiologiska katastrofer.

(29)

Detta beslut omfattar förebyggande av, beredskap för och insatser vid havsföroreningar, med undantag för åtgärder inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (11).

(30)

Kommissionen får, i syfte att säkerställa genomförandet av detta beslut, finansiera sådan verksamhet som sammanhänger med de förberedelser och den övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppnåendet av dess mål.

(31)

Återbetalning av utgifter, tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt och beviljande av bidrag i enlighet med detta beslut bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (12). Civilskyddsåtgärdernas särskilda natur gör att det är lämpligt att föreskriva att bidrag får beviljas för juridiska personer som omfattas av privaträttsliga eller offentligrättsliga bestämmelser. Det är dessutom viktigt att de regler som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 uppfylls, särskilt principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

(32)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, vilket inbegriper förebyggande, upptäckt och utredning av oegentligheter, återkrävande av medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt, och i förekommande fall administrativa och ekonomiska sanktioner i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(33)

I detta beslut fastställs en finansieringsram för hela civilskyddskanismens löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (13), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Detta referensbelopp finansieras delvis via rubrik 3 "Säkerhet och medborgarskap" och delvis via rubrik 4 "EU i världen" i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

(34)

Finansieringsramen för tillämpningen av detta beslut bör fördelas i enlighet med procentandelarna i bilaga I.

(35)

I syfte att se över uppdelningen av finansieringsramen för genomförandet av detta beslut senast den 30 juni 2017, mot bakgrund av resultatet av interimsutvärderingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det brådskande förfarandet bör tillämpas vid varje tidpunkt om en omedelbar översyn av tillgängliga budgetmedel för snabbinsatserna krävs. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(36)

Detta beslut bör tillämpas från och med den 1 januari 2014 eftersom det sammanhänger med den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

KAPITEL I

ALLMÄNNA OCH SÄRSKILDA MÅL, SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Allmänt mål och syfte

1.   Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen) ska ha som mål att stärka samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlätta samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

2.   Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.

3.   Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de på ett adekvat och konsekvent sätt ska kunna hantera katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.

4.   I detta beslut fastställs de allmänna reglerna för civilskyddsmekanismen och reglerna för tillhandahållande av ekonomiskt bistånd till medlemsstaterna inom ramen för civilskyddsmekanismen.

5.   Civilskyddsmekanismen ska inte påverka skyldigheterna enligt unionens relevanta rättsakter, enligt fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller enligt befintliga internationella överenskommelser.

6.   Detta beslut ska inte tillämpas på åtgärder som genomförs enligt förordning (EG) nr 1257/96, förordning (EG) nr 1406/2002, förordning (EG) nr 1717/2006, Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (14) eller unionslagstiftning om åtgärdsprogram på områdena hälsovård, inrikes frågor och rättsliga frågor.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta beslut ska tillämpas på samarbete på civilskyddsområdet. Sådant samarbete ska omfatta följande:

a)

Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder inom unionen och, vad beträffar artiklarna 5.2, 13.3 och 28, även utanför unionen.

b)

Åtgärder för att bistå insatser mot omedelbara skadliga konsekvenser av en katastrof inom eller utanför unionen, inbegripet i de länder som avses i artikel 28.1, efter det att en begäran gjorts om bistånd genom mekanismen.

2.   Detta beslut ska ta hänsyn till de särskilda behov som uppstår i regioner och på öar som ligger isolerade eller i unionens yttersta randområden eller i andra regioner och på andra öar, när det gäller förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer samt de särskilda behoven för utomeuropeiska länder och territorier när det gäller katastrofinsatser.

Artikel 3

Särskilda mål

1.   Civilskyddsmekanismen ska stödja, komplettera och underlätta samordning av medlemsstaternas åtgärder i syfte att uppnå följande gemensamma särskilda mål:

a)

Uppnå en hög skyddsnivå mot katastrofer genom att förebygga eller begränsa deras potentiella verkningar, genom att skapa en förebyggande kultur och genom att förbättra samarbetet mellan civilskyddsorgan och andra berörda organ.

b)

Öka beredskapen på medlemsstatsnivå och unionsnivå för katastrofinsatser.

c)

Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer, eller vid överhängande fara för katastrofer.

d)

Öka allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer.

2.   Indikatorer ska, enligt vad som är lämpligt, användas för övervakning, utvärdering och översyn av tillämpningen av detta beslut. Dessa indikatorer ska vara följande:

a)

De framsteg som gjorts med att genomföra ramen för katastrofförebyggande, mätt i antal medlemsstater som har givit kommissionen tillgång till en sammanfattning av sina riskbedömningar och en bedömning av sin riskhanteringsförmåga enligt vad som avses i artikel 6.

b)

De framsteg som gjorts för att höja beredskapen inför katastrofer, mätt i kvantiteten av insatskapacitet som ingår i den frivilliga poolen i förhållande till de kapacitetsmål som avses i artikel 11 och antalet moduler som registrerats i Cecis.

c)

De framsteg som gjorts för att förbättra katastrofinsatserna, mätt i hur snabbt det går att gripa in via civilskyddsmekanismen och i vilken omfattning biståndet bidrar till att uppfylla behoven på fältet.

d)

De framsteg som gjorts med att höja allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer, mätt genom unionsmedborgares grad av medvetenhet om riskerna i deras region.

Artikel 4

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.   katastrof: varje situation som har eller kan få allvarliga effekter för människor, miljö eller egendom, inklusive kulturarvet.

2.   insats: alla åtgärder som vidtas för att motverka katastrofens omedelbara negativa konsekvenser, efter begäran om bistånd via civilskyddsmekanismen, vid överhängande fara före en katastrof, under eller efter en katastrof,.

3.   beredskap: ett tillstånd där mänskliga och materiella resurser, strukturer, samhällen och organisationer står beredda och snabbt kan mobiliseras vid en katastrof, som en följd av att åtgärder har vidtagits i förväg.

4.   förebyggande: alla åtgärder som syftar till att minska risker för eller lindra negativa konsekvenser av en katastrof för människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet.

5.   tidig varning: ett snabbt och effektivt tillhandahållande av information som gör det möjligt att vidta åtgärder för att undvika eller minska riskerna för, och de negativa följderna av, en katastrof och underlätta beredskap för en effektiv insats.

6.   modul: ett fristående och självständigt, på förhand fastställt uppgifts- och behovsstyrt arrangemang av kapacitet från medlemsstaterna eller en mobil operativ grupp från medlemsstaterna som utgörs av en kombination av mänskliga och materiella resurser och som kan karakteriseras i förhållande till sin insatsförmåga eller den eller de uppgifter som den kan utföra.

7.   riskbedömning: den samlade sektorsövergripande processen för att identifiera, analysera och utvärdera risker som genomförs på nationell eller lämplig subnationell nivå.

8.   riskhanteringsförmåga: förmågan hos en medlemsstat eller dess regioner att minska, anpassa sig till eller begränsa risker (konsekvenser och sannolikhet), som identifierats i dess riskbedömningar till en nivå som är godtagbar i den medlemsstaten. Riskhanteringsförmågan bedöms i fråga om teknisk, ekonomisk och administrativ kapacitet för att genomföra

a)

adekvat riskbedömning,

b)

adekvat riskhanteringsplanering för förebyggande och beredskap, och

c)

adekvata åtgärder avseende förebyggande och beredskap.

9.   värdnationsstöd: alla åtgärder som vidtas under beredskaps- och insatsfasen av den stat som tar emot eller skickar bistånd, eller av kommissionen, i syfte att undanröja alla förutsebara hinder för internationellt bistånd som tillhandahålls genom civilskyddsmekanismen; inklusive stöd från medlemsstaterna för att underlätta transiteringen av detta bistånd genom deras territorium.

10.   insatskapacitet: bistånd som på begäran kan tillhandahållas via civilskyddsmekanismen.

11.   logistiskt stöd: viktig utrustning eller viktiga tjänster som de expertgrupper som avses i artikel 17.1 behöver för att kunna utföra sina uppgifter, bl.a. kommunikation, tillfällig inkvartering, livsmedel eller transporter inom landet.

KAPITEL II

FÖREBYGGANDE

Artikel 5

Förebyggande åtgärder

1.   För att uppfylla målen och genomföra förebyggande åtgärder ska kommissionen

a)

vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och underlätta utbyte av kunskaper, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker,

b)

stödja och främja medlemsstaternas arbete med riskbedömning och riskkartläggning genom utbyte av bästa praxis och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

c)

ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,

d)

främja utbyte av god praxis i syfte att förbereda de nationella civilskyddssystemen på att hantera effekterna av klimatförändringar,

e)

främja och stödja medlemsstaternas utveckling och genomförande av riskhantering genom utbyte av bästa praxis, och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

f)

sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga, tillsammans med medlemsstaterna och senast den 22 december 2014, utarbeta riktlinjer om innehåll, metod och struktur för dessa bedömningar, samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering,

g)

regelbundet, i enlighet med tidsfristerna i artikel 6 c, rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen med genomförandet av artikel 6,

h)

främja användande av diverse unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,

i)

framhäva riskförebyggandets betydelse och stödja medlemsstaterna i deras åtgärder för att öka medvetenheten hos, informera och utbilda allmänheten,

j)

främja förebyggande åtgärder i medlemsstaterna och de tredjeländer som avses i artikel 28, genom utbyte av god praxis, och underlätta tillgången till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

k)

i nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande förebyggande åtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 a.

2.   Kommissionen får på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ sända ut en expertgrupp på plats för att ge rådgivning om förebyggande åtgärder.

Artikel 6

Riskhantering

För att främja en effektiv och konsekvent strategi när det gäller förebyggande av och beredskap för katastrofer utan att utbyta känslig information, nämligen information vars offentliggörande inte skulle strida mot medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, och bästa praxis inom civilskyddsmekanismen, ska medlemsstaterna

a)

utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå samt tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av dessa senast den 22 december 2015 och därefter vart tredje år,

b)

utarbeta och förbättra sin planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå,

c)

ge kommissionen tillgång till bedömningen av sin riskhanteringsförmåga på nationell eller lämplig subnationell nivå vart tredje år efter det att de relevanta riktlinjer som avses i artikel 5.1 f har fastställts slutgiltigt och om det föreligger viktiga förändringar, och

d)

på frivillig grund delta i utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmåga.

KAPITEL III

BEREDSKAP

Artikel 7

Centrumet för samordning av katastrofberedskap

Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) inrättas härmed. ERCC ska garantera operativ kapacitet dygnet runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens tjänst för att uppnå målen för civilskyddsmekanismen.

Artikel 8

Kommissionens allmänna beredskapsåtgärder

Kommissionen ska genomföra följande åtgärder på beredskapsområdet:

a)

Förvalta ERCC.

b)

Förvalta det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter.

c)

Bidra till att utveckla och bättre integrera gränsöverskridande system för detektering, tidig varning och larm av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser, samt att koppla samman de nationella system för tidig varning och larm med varandra och med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.

d)

Bygga upp och förvalta kapaciteten för att mobilisera och sända ut expertgrupper med uppgift att

i)

bedöma de behov som eventuellt kan tillgodoses genom civilskyddsmekanismen i den stat som begär bistånd,

ii)

vid behov underlätta samordningen av bistånd till katastrofinsatser på plats samt upprätta kontakt med de behöriga myndigheterna i den stat som begär bistånd, och

iii)

stödja den begärande staten med expertis om förebyggande, beredskap och insatser.

e)

Bygga upp och upprätthålla kapaciteten för att tillhandahålla logistiskt stöd för dessa expertgrupper.

f)

Utveckla och upprätthålla ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna som kan finnas tillgängliga med kort varsel för att biträda ERCC med övervakning, information och underlättande av samordning.

g)

Underlätta samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering av katastrofinsatskapacitet inom unionen.

h)

Stödja åtgärder för att förbättra samverkansförmågan mellan moduler och annan insatskapacitet, varvid hänsyn ska tas till bästa praxis på medlemsstatsnivå och internationell nivå.

i)

Inom sin kompetenssfär vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta värdnationsstöd, inbegripet utveckling och uppdatering, tillsammans med medlemsstaterna, av riktlinjer om värdnationsstöd, på grundval av operativa erfarenheter.

j)

Stödja inrättandet av frivilliga program för utvärdering av medlemsstaternas beredskapsstrategier genom inbördes utvärderingar, på grundval av på förhand fastställda kriterier, som gör det möjligt att utforma rekommendationer för att höja unionens beredskapsnivå.

k)

I nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande beredskapsåtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 b.

Artikel 9

Medlemsstaternas allmänna beredskapsåtgärder

1.   Medlemsstaterna ska frivilligt verka för att det inrättas moduler som särskilt. ska användas för att möta prioriterade behov av insatser och stöd inom ramen för civilskyddsmekanismen.

Medlemsstaterna ska i förväg fastställa vilka moduler, vilken annan insatskapacitet samt vilka experter inom deras behöriga organ, framför allt inom deras civilskyddsorgan och andra beredskapsorgan, som på begäran kan göras tillgängliga för insatser via civilskyddsmekanismen. De ska härvidlag ta hänsyn till att den sammansättning som modulerna eller annan insatskapacitet har kan variera beroende på typen av katastrof och de särskilda katastrofrelaterade behoven.

2.   Modulerna ska bestå av resurser från en eller flera medlemsstater och ska

a)

kunna utföra på förhand fastställda uppgifter i insatsområdena i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna

i)

sändas ut med mycket kort varsel efter inkommen begäran om bistånd genom ERCC, och

ii)

kunna arbeta fristående och självständigt under en given tidsperiod,

b)

kunna samverka med andra moduler,

c)

genomföra utbildning och övningar så att de kan leva upp till kravet på samverkansförmåga,

d)

stå under ledning av en person som är ansvarig för modulverksamheten, och

e)

kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.

3.   Medlemsstaterna ska på förhand, frivilligt, fastställa vilka experter som kan sändas ut som medlemmar i en expertgrupp i enlighet med artikel 8 d.

4.   Medlemsstaterna ska vid behov överväga att tillhandahålla andra former av insatskapacitet som kan finnas tillgänglig hos de behöriga organen, eller som får tillhandahållas av icke-statliga organisationer och andra relevanta organ.

Andra former av insatskapacitet får omfatta resurser från en eller flera medlemsstater och ska vid behov

a)

kunna utföra insatsuppgifter i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna

i)

sändas ut med mycket kort varsel efter inkommen begäran om bistånd genom ERCC, och

ii)

vid behov kunna arbeta fristående och självständigt under en given tidsperiod,

b)

kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.

5.   Medlemsstaterna får, med förbehåll för att lämpliga skyddsåtgärder vidtas, lämna information om relevant militär kapacitet som, som en sista utväg, kan användas som en del av det bistånd som tillhandahålls genom civilskyddsmekanismen, t.ex. transporter och logistiskt eller medicinskt stöd.

6.   Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna relevant information om de experter, moduler och annan insatskapacitet som de ställer till förfogande för bistånd genom civilskyddsmekanismen i enlighet med punkterna 1–5 samt vid behov uppdatera denna information.

7.   Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter, som avses i artikel 8 b, och informera kommissionen om detta.

8.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga beredskapsåtgärder för att underlätta värdnationsstöd.

9.   Medlemsstaterna ska, med stöd av kommissionen och i enlighet med artikel 23, vidta lämpliga åtgärder för att sörja för snabb transport av det bistånd som de erbjuder.

Artikel 10

Planering av insatser

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra planeringen av katastrofinsatserna inom ramen för civilskyddsmekanismen, även genom utarbetande av katastrofinsatsscenarier, kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för utplaceringen av insatskapacitet.

2.   Vid planeringen av insatser i samband med humanitära kriser utanför unionen ska kommissionen och medlemsstaterna identifiera och främja synergieffekter mellan civilskyddsbiståndet och det humanitära bistånd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna.

Artikel 11

Den europeiska insatskapaciteten vid nödsituationer

1.   En europeisk insatskapacitet vid nödsituationer (EERC) ska inrättas. Den ska bestå av en frivillig pool av insatskapacitet som på förhand ställs till förfogande av medlemsstaterna och ska omfatta moduler, annan insatskapacitet och experter.

2.   Utifrån identifierade risker ska kommissionen fastställa typ och antal för den centrala insatskapacitet som ska utgöra grunden för EERC (nedan kallade kapacitetsmålen).

3.   Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för EERC. Kvalitetskraven ska vara baserade på erkända internationella standarder i den mån sådana standarder redan existerar. Medlemsstaterna har ansvaret för att garantera kvaliteten på sin insatskapacitet.

4.   Kommissionen ska inrätta och leda en process för certifiering och registrering av den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för EERC.

5.   Medlemsstaterna ska frivilligt identifiera och registrera den insatskapacitet som den ställer till förfogande för EERC. Multinationella moduler som tillhandahålls av två eller flera medlemsstater ska registreras gemensamt av alla berörda medlemsstater.

6.   Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för EERC ska alltid förbli tillgänglig för nationella ändamål.

7.   Den insatskapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för EERC ska vara tillgänglig för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen efter begäran om bistånd genom ERCC. Det slutliga beslutet om att kapaciteten ska sättas in ska fattas av de medlemsstater som har registrerat den berörda insatskapaciteten. Om en medlemsstat på grund av interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl är förhindrad att göra denna insatskapacitet tillgänglig vid en specifik katastrof ska denna medlemsstat informera kommissionen om detta så snart som möjligt med hänvisning till denna artikel.

8.   När kapacitet sätts in ska medlemsstaternas insatskapacitet även fortsättningsvis stå under deras ledning och kan, i samråd med kommissionen, dras tillbaka om interna nödsituationer, force majeure eller, i undantagsfall, allvarliga skäl gör det omöjligt för en medlemsstat att fortsätta att göra denna insatskapacitet tillgänglig. Samordningen av de olika insatskapaciteterna ska vid behov underlättas av kommissionen genom ERCC enlighet med artiklarna 15 och 16.

9.   Medlemsstaterna och kommissionen ska säkerställa en tillräcklig grad av medvetenhet hos allmänheten om de insatser som rör EERC.

Artikel 12

Åtgärdande av brister inom insatskapaciteten

1.   Kommissionen ska övervaka vilka framsteg som görs när det gäller uppfyllandet av de kapacitetsmål som fastställs i enlighet med artikel 11.2 och identifiera potentiellt allvarliga kapacitetsbrister inom i EERC.

2.   Om potentiellt allvarliga brister har identifierats, ska kommissionen undersöka huruvida det utanför EERC finns nödvändig kapacitet tillgänglig för medlemsstaterna.

3.   Kommissionen ska uppmuntra medlemsstaterna att, antingen individuellt eller genom ett konsortium av medlemsstater som samarbetar när det gäller gemensamma risker, åtgärda eventuella strategiska kapacitetsbrister som fastställts i enlighet med punkt 2. Kommissionen får stödja medlemsstaterna i denna verksamhet i enlighet med artiklarna 20, 21.1 i, 21.1 j l och 21.2.

4.   Kommissionen ska vartannat år underrätta Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts för att uppfylla kapacitetsmålen och åtgärda kvarvarande kapacitetsbrister i EERC.

Artikel 13

Utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning

1.   Kommissionen ska inom ramen för civilskyddsmekanismen utföra följande uppgifter på området utbildning, övningar, erfarenheter och kunskapsspridning:

a)

Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av experter, varigenom enskilda experter kan utstationeras i andra medlemsstater.

Utbildningsprogrammet ska ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten mellan de kapaciteter som avses i artiklarna 9 och 11 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.

b)

Inrätta och förvalta ett utbildningsnätverk som är öppet för utbildningscentrum för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering samt för andra berörda aktörer och institutioner på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.

Målet med utbildningsnätverket ska vara att

i)

förstärka alla stadier av katastrofhanteringen, med beaktande av anpassning till och begränsning på grund av klimatförändringar,

ii)

skapa synergieffekter mellan deltagarna genom utbyte av erfarenheter och bästa praxis, relevant forskning, erfarenheter, kurser och workshoppar, övningar och pilotprojekt, och

iii)

utarbeta riktlinjer för civilskyddsutbildning på unionsnivå och internationell nivå, inklusive utbildning på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.

c)

Utarbeta ett strategiskt ramverk med angivande av övningsverksamhetens mål och roll, en långsiktig övergripande plan där prioriteringar för övningsverksamheten anges samt inrätta och förvalta ett övningsprogram.

d)

Inrätta och förvalta ett program för erfarenhetsåterföring fråncivilskyddsinsatser som har genomförts inom ramen för civilskyddsmekanismen, inbegripet aspekter av katastrofhanteringens samtliga stadier, för att ge en gedigen grund för inlärningsprocesser och kunskapsutveckling. Programmet ska innehålla följande:

i)

Övervakning, analys och utvärdering av alla relevanta civilskyddsåtgärder inom ramen för civilskyddsmekanismen.

ii)

Främjande av genomförandet av tillvaratagna erfarenheter för att uppnå en erfarenhetsgrundad bas för utvecklingen av aktiviteter inom katastrofhanteringens olika stadier.

iii)

Utveckling av metoder och verktyg för insamling, analys, främjande och tillämpning av erfarenheter.

Programmet ska även vid behov omfatta de erfarenheter som gjorts i samband med insatser utanför unionen, så att kopplingar och synergieffekter mellan bistånd som ges inom ramen för civilskyddsmekanismen och inom ramen för humanitärt bistånd kan utnyttjas.

e)

Utveckla riktlinjer om kunskapsspridning och genomförande av de olika uppgifter som avses i led a-d på medlemsstatsnivå.

f)

Stimulera och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.

2.   Kommissionen ska, när den utför de uppgifter som fastställs i punkt 1, särskilt beakta behoven och intressena hos de medlemsstater som står inför liknande katastrofrisker.

3.   Kommissionen får på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ utstationera en expertgrupp på plats för att ge rådgivning om beredskapsåtgärder.

KAPITEL IV

INSATSER

Artikel 14

Anmälan av katastrofer inom unionen

1.   Vid en katastrof inom unionen, eller vid överhängande fara för en katastrof, som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande effekter eller som påverkar eller kan komma att påverka andra medlemsstater, ska den medlemsstat i vilken katastrofen har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa utan dröjsmål anmäla detta till de medlemsstater som kan komma att beröras av katastrofen samt, när effekterna kan bli betydande, till kommissionen.

Första stycket ska inte gälla om anmälningsskyldigheten redan har uppfyllts i enlighet med annan unionslagstiftning eller i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller i enlighet med befintliga internationella överenskommelser.

2.   Vid en katastrof inom unionen, eller vid överhängande fara för en katastrof, som sannolikt kommer att leda till att en eller flera medlemsstater begär bistånd, ska den medlemsstat i vilken katastrofen har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa utan dröjsmål anmäla detta till kommissionen, om det kan förväntas att en begäran om bistånd inges via ERCC, så att kommissionen vid behov kan informera övriga medlemsstater och aktivera de behöriga avdelningarna inom kommissionen.

3.   Anmälan enligt punkterna 1 och 2 ska, när så är lämpligt, göras via Cecis.

Artikel 15

Insatser vid katastrofer inom unionen

1.   När en katastrof inträffar inom unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, kan den drabbade medlemsstaten begära bistånd genom ERCC. Begäran ska vara så specifik som möjligt.

2.   I exceptionella situationer med förhöjd risk får en medlemsstat även begära bistånd i form av tillfällig förhandsutplacering av insatskapacitet.

3.   När kommissionen mottar en begäran om bistånd ska den på lämpligt sätt och utan dröjsmål

a)

vidarebefordra begäran till de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter,

b)

i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in kontrollerad information om situationen och sprida denna till medlemsstaterna,

c)

i samråd med den begärande medlemsstaten, utfärda rekommendationer för tillhandahållandet av bistånd genom civilskyddsmekanismen, på grundval av behoven på plats och på eventuella relevanta redan utarbetade planer i enlighet med artikel 10.1, uppmana medlemsstaterna att sätta in specifik kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet, och

d)

vidta ytterligare åtgärder för att underlätta samordningen av insatserna.

4.   En medlemsstat till vilken en begäran om bistånd riktas genom civilskyddsmekanismen ska omgående avgöra huruvida den har möjlighet att lämna begärt bistånd och underrätta den begärande medlemsstaten om sitt beslut genom Cecis och då ange omfattningen av, villkoren för och, i tillämpliga fall, kostnaden för det bistånd som den kan lämna. ERCC ska hålla medlemsstaterna underrättade.

5.   Den begärande medlemsstaten ska ha ansvaret för att leda biståndsinsatserna. Myndigheterna i den begärande medlemsstaten ska fastställa riktlinjer och, vid behov, ramarna för de uppgifter som anförtros modulerna eller annan insatskapacitet. Genomförandets praktiska detaljer ska överlåtas åt den ansvariga person som utses av den medlemsstat som lämnar bistånd. Den begärande medlemsstaten kan även begära att en expertgrupp sätts in för att hjälpa till med bedömningsarbetet, underlätta samordningen på plats mellan medlemsstaternas grupper, eller tillhandahålla teknisk rådgivning.

6.   Den begärande medlemsstaten ska vidta lämpliga åtgärder för att underlätta värdnationsstödet till det anländande biståndet.

7.   Kommissionens roll enligt denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas behörighet och ansvar för sina grupper och moduler samt annan stödkapacitet, inklusive militär kapacitet. Framför allt får inte kommissionens stöd innebära att kommissionen tar ledningen över medlemsstaternas grupper och moduler samt annat stöd som ska sättas in frivilligt i enlighet med samordningen på ledningsnivå och på plats.

Artikel 16

Främjande av samstämmighet i insatserna vid katastrofer utanför unionen

1.   När en katastrof inträffar utanför unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, får det drabbade landet begära bistånd genom ERCC. Biståndet får också begäras genom eller av Förenta nationerna och dess organ, eller en relevant internationell organisation.

2.   Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll.

3.   Kommissionen ska bidra till att biståndet tillhandahålls på ett samstämmigt sätt genom följande åtgärder:

a)

Upprätthålla en dialog med medlemsstaternas kontaktpunkter för att sörja för att unionens katastrofinsatser på ett effektivt och samstämmigt sätt och genom civilskyddsmekanismen bidrar till det samlade hjälparbetet, särskilt genom

i)

omedelbar information till medlemsstaterna om begäran om bistånd som helhet,

ii)

stöd till en gemensam läges- och behovsbedömning, teknisk rådgivning och/eller till underlättande av samordningen av biståndet på plats genom en grupp civilskyddsexperter på plats,

iii)

utbyte av relevanta bedömningar och analyser med alla berörda aktörer,

iv)

tillhandahållande av en översikt över det bistånd som erbjuds av medlemsstaterna och andra aktörer,

v)

rådgivning om den typ av bistånd som krävs för att garantera att det bistånd som lämnas motsvarar behovsbedömningarna, och

vi)

hjälp med att lösa praktiska svårigheter i samband med tillhandahållandet av biståndet, t.ex. rörande transitering och tullar.

b)

Omedelbart utfärda rekommendationer, när så är möjligt i samarbete med det drabbade landet, baserade på behoven på plats och relevanta, redan utarbetade planer, där medlemsstaterna uppmanas att sätta in särskild kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet.

c)

Hålla kontakt med det drabbade landet om närmare tekniska aspekter, såsom det exakta behovet av bistånd, godtagandet av erbjudanden och de praktiska formerna för mottagandet och fördelningen av biståndet lokalt.

d)

Hålla kontakt med eller stödja Ocha och samarbeta med andra relevanta aktörer som bidrar till det samlade hjälparbetet för att maximera synergieffekterna, eftersträva inbördes komplementaritet och undvika dubbelarbete och brister.

e)

Hålla kontakt med alla berörda aktörer, särskilt under avslutningsfasen av en biståndsinsats som genomförs inom ramen för civilskyddsmekanismen, för att underlätta ett smidig överlämnande.

4.   Utan att det påverkar kommissionens roll såsom denna definieras i punkt 3 och med respekt för kravet att insatserna inom ramen för civilskyddsmekanismen ska sättas in med omedelbar verkan, ska kommissionen så snart civilskyddsmekanismen aktiveras underrätta Europeiska utrikestjänsten, så att det blir möjligt att skapa samstämmighet mellan civilskyddsinsatsen i fråga och unionens förbindelser i stort med det drabbade landet. Kommissionen ska hålla medlemsstaterna fullständigt underrättade i enlighet med punkt 3.

5.   På plats ska, om nödvändigt, kontakt hållas med unionens delegation så att denna kan underlätta förbindelserna med det drabbade landets regering. Vid behov ska unionens delegation tillhandahålla logistiskt stöd till den grupp civilskyddsexperter som avses i punkt 3 a led ii.

6.   En medlemsstat till vilken en begäran om bistånd riktas genom civilskyddsmekanismen ska omgående avgöra huruvida den har möjlighet att lämna begärt bistånd och underrätta ERCC om sitt beslut genom Cecis, och då ange omfattningen av och villkoren för det bistånd som den skulle kunna lämna. ERCC ska hålla medlemsstaterna underrättade.

7.   Civilskyddsmekanismen får även användas för att tillhandahålla civilskyddsstöd till konsulärt bistånd till unionens medborgare vid katastrofer i tredjeländer om detta begärs av de berörda medlemsstaternas konsulära myndigheter.

8.   I enlighet med en begäran om bistånd får kommissionen vidta ytterligare nödvändiga stödåtgärder och kompletterande åtgärder i syfte att skapa samstämmighet vid tillhandahållandet av biståndet.

9.   Samordningen genom civilskyddsmekanismen får varken påverka de bilaterala kontakterna mellan medlemsstaterna och det drabbade landet eller samarbetet mellan medlemsstaterna och Förenta nationerna och andra relevanta internationella organisationer. Sådana bilaterala kontakter får även användas för att bidra till samordningen genom civilskyddsmekanismen.

10.   Kommissionens roll enligt denna artikel får inte påverka medlemsstaternas behörighet och ansvar för sina grupper, moduler och annat stöd, inklusive militär kapacitet. Framför allt får inte kommissionens stöd innebära att kommissionen tar ledningen över medlemsstaternas grupper, moduler och annat stöd som ska sättas in frivilligt i enlighet med samordningen på högkvartersnivå och på plats.

11.   Synergieffekter med andra unionsinstrument ska eftersträvas, särskilt med åtgärder som finansieras i enlighet med förordning (EG) nr 1257/96. Kommissionen ska sörja för samordning mellan instrumenten och, när så är lämpligt, se till att de av medlemsstaternas civilskyddsåtgärder som bidrar till mer omfattande humanitära insatser så långt möjligt finansieras enligt detta beslut.

12.   Närhelst civilskyddsmekanismen är aktiverad ska de medlemsstater som tillhandahåller katastrofbistånd hålla ERCC fullt underrättat om sin verksamhet.

13.   Medlemsstaternas grupper och moduler på plats som deltar i ett ingripande inom ramen för civilskyddsmekanismen ska hålla nära kontakt med ERCC och expertgrupperna på plats i enlighet med punkt 3 a led ii.

Artikel 17

Stöd på plats

1.   Kommissionen får välja ut, utse och sända ut en expertgrupp bestående av experter som ställs till förfogande av medlemsstaterna

a)

om en katastrof inträffar utanför unionen i enlighet med artikel 16.3,

b)

om en katastrof inträffar inom unionen i enlighet med artikel 15.5,

c)

efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2 eller

d)

efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3.

Experter från kommissionen och andra enheter inom unionen får ingå i gruppen i syfte att stödja gruppen och underlätta kontakten med ERCC. Experter som sänts ut av Ocha eller andra internationella organisationer får ingå i gruppen i syfte att förstärka samarbetet och underlätta gemensamma bedömningar.

2.   Experterna ska väljas ut och utses i enlighet med följande förfarande:

a)

Medlemsstaterna ska utse de experter som, under deras ansvar, kan ingå som medlemmar i en expertgrupp.

b)

Kommissionen ska välja ut gruppens experter och ledare på grundval av deras kvalifikationer och erfarenhet, inbegripet vilken utbildning de har när det gäller civilskyddsmekanismen, tidigare erfarenhet av uppdrag inom civilskyddsmekanismen och annat internationellt hjälparbete. Urvalet ska även grundas på andra kriterier, däribland språkkunskaper, så att gruppen som helhet förfogar över de kunskaper som krävs i den specifika situationen.

c)

Kommissionen ska utnämna experter/gruppledare för ett uppdrag i samförstånd med den medlemsstat som utsett dem.

3.   Om expertgrupper sätts in, ska de underlätta samordningen mellan medlemsstaternas insatsstyrkor och upprätta kontakt med de behöriga myndigheterna i den begärande staten i enlighet med artikel 8 d. ERCC ska hålla nära kontakt med expertgrupperna och ge dem såväl vägledning som logistiskt stöd.

Artikel 18

Transport och utrustning

1.   Om en katastrof inträffar, antingen inom eller utanför unionen, får kommissionen ge stöd till medlemsstaterna så att de får tillgång till utrustning eller transportresurser genom att

a)

tillhandahålla och utbyta information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna kan ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av sådan utrustning eller sådana transportresurser,

b)

hjälpa medlemsstater att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som kan finnas tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden, eller

c)

hjälpa medlemsstater att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från annat håll, även på den kommersiella marknaden.

2.   Kommissionen kan komplettera de transportresurser som medlemsstaterna tillhandahåller genom att tillhandahålla de ytterligare transportresurser som är nödvändiga för att sörja för snabba insatser vid katastrofer.

KAPITEL V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 19

Budgetmedel

1.   Finansieringsramen för genomförandet av civilskyddsmekanismen för perioden 2014–2020 ska vara 368 428 000 EUR i löpande priser.

223 776 000 EUR i löpande priser ska härledas från budgetrubrik 3 "Säkerhet och medborgarskap" i den fleråriga budgetramen och beloppet 144 652 000 EUR i löpande priser från budgetrubrik 4 "EU i världen".

De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

2.   Anslag som härrör från återbetalningar från mottagare av katastrofinsatser ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i den mening som avses i artikel 18.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3.   Det anslag som avses i punkt 1 får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.

Det kan särskilt röra sig om utgifter för studier, expertmöten, informations- och kommunikationsinsatser, inbegripet institutionell information om unionens politiska prioriteringar, förutsatt att dessa anknyter till de allmänna målen i civilskyddsmekanismen, utgifter som gäller it-nätverk för behandling och utbyte av information, bl.a. sammankoppling med befintliga och framtida sektorsövergripande system för datautbyte och därmed sammanhängande utrustning, samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen har för förvaltningen av programmet.

4.   Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar och principer som anges i bilaga I.

5.   Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den interimsutvärdering som avses i artikel 34.2 a. Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av resultaten av den översynen, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att anpassa sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter. Dessa delegerade akter ska antas senast den 30 juni 2017.

6.   Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter för att justera sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.

Artikel 20

Allmänna stödberättigande åtgärder

Följande allmänna åtgärder berättigar till finansiellt bistånd för att förbättra verksamheten när det gäller förebyggande av, beredskap för och effektiva insatser vid katastrofer:

a)

Studier, undersökningar samt utarbetande av modeller och scenarier i syfte att underlätta utbyte av kunskap, bästa praxis och information.

b)

Utbildning, övningar, workshoppar, personal- och expertutbyte, uppbyggnad av nätverk, presentationsprojekt och tekniköverföring.

c)

Övervaknings-, bedömnings- och utvärderingsåtgärder.

d)

Åtgärder för att informera, utbilda och medvetandegöra allmänheten och därtill hörande informationsverksamhet, för att engagera medborgarna i att förebygga och minska konsekvenserna av katastrofer i unionen och hjälpa dem att skydda sig mer effektivt och på ett hållbart sätt.

e)

Inrättande och drift av ett program som bygger på erfarenheter från ingripanden och övningar inom ramen för civilskyddsmekanismen, bl.a. på de områden som är relevanta när det gäller förebyggande och beredskap.

f)

Kommunikationsåtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om medlemsstaternas och unionens civilskyddsarbete när det gäller områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.

Artikel 21

Stödberättigande förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder

1.   Följande förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är berättigade till ekonomiskt bistånd:

a)

Samfinansiering av projekt, studier, workshoppar, undersökningar och liknande åtgärder samt verksamheter i enlighet med artikel 5.

b)

Samfinansiering av inbördes utvärderingar i enlighet med artiklarna 6 d och 8 j.

c)

Upprätthållande av funktionerna inom ERCC i enlighet med artikel 8 a.

d)

Förberedelser för mobilisering och utsändning av expertgrupper i enlighet med artiklarna 8 d och 17 samt uppbyggnad och upprätthållande av en snabbinsatsförmåga genom ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 8 f.

e)

Upprättande och underhåll av Cecis och verktyg för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter och andra deltagare i civilskyddsmekanismen.

f)

Bidrag till att utveckla transnationella system för detektering och tidig varning samt larmsystem av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser samt för att främja en samverkan mellan de nationella systemen för tidig varning och larm och deras samverkan med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.

g)

Planering av insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen, i enlighet med artikel 10.

h)

Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13.

i)

Utveckling av EERC i enlighet med artikel 11, i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

j)

Fastställande av brister i EERC i enlighet med artikel 12, och stöd till medlemsstaterna så att de kan åtgärda dessa brister genom att samfinansiera ny insatskapacitet upp till högst 20 % av de stödberättigande kostnaderna, förutsatt att

i)

riskbedömningar bekräftar behovet av nya kapaciteter,

ii)

den process för identifiering av brister som anges i artikel 12 visar att dessa kapaciteter inte är tillgängliga för medlemsstaterna,

iii)

dessa kapaciteter utvecklas av medlemsstaterna, antingen var för sig eller genom ett konsortium,

iv)

dessa kapaciteter står till den frivilliga poolens förfogande under minst en tvåårsperiod, och

v)

sådan samfinansiering av dessa kapaciteter är kostnadseffektiv.

Vid behov ska företräde ges till konsortier av medlemsstater som samarbetar kring en gemensam risk.

k)

Säkerställande av att logistiskt stöd finns tillgängligt för de expertgrupper som avses i artikel 17.1.

l)

Underlättande av samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering inom unionen av katastrofinsatskapacitet i enlighet med artikel 8 g.

m)

Stöd till rådgivning i frågor som rör förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder genom utsändande av expertgrupper på plats, på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ, i enlighet med artiklarna 5.2 och 13.3.

2.   Berättigande till ekonomiskt bistånd för den insats som avses i punkt 1 led i ska begränsas till

a)

kostnader på unionsnivå för inrättande och förvaltning av EERC och därtill hörande processer enligt artikel 11,

b)

kostnader för obligatoriska utbildningskurser, övningar och workshoppar som är nödvändiga för certifieringen av medlemsstaternas insatskapacitet med tanke på EERC (nedan kallade certifieringskostnader). Certifieringskostnaderna kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställs för varje typ av kapacitet och omfatta upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna,

c)

engångskostnader som är nödvändiga för att uppgradera medlemsstaternas insatskapacitet från en rent nationell användning till att den är redo och tillgänglig och kan utnyttjas som en del av EERC, i enlighet med kvalitetskraven för den frivilligt sammanslagna kapaciteten och de rekommendationer som har utformats inom ramen för certifieringsprocessen (nedan kallade anpassningskostnader). Dessa anpassningskostnader kan inbegripa kostnader som avser modulernas driftskompatibilitet eller annan insatskapacitet, självständighet, fristående arbete, lämplighet för transport, förpackningskostnader och liknande kostnader, liksom kostnader för att utveckla multinationella insatskapaciteter (till exempel workshoppar, utbildningar, utarbetande av gemensamma metoder, standarder, förfaranden och liknande åtgärder), förutsatt att dessa kostnader särskilt avser kapaciteter som ingår i den frivilliga poolen. De ska inte omfatta kostnader för utrustning eller personal som krävs för inrättande av insatskapaciteten för första gången eller för pågående underhåll eller löpande kostnader. Dessa anpassningskostnader kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställts för varje typ av kapacitet och omfatta upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, förutsatt att dessa inte överskrider 30 % av den genomsnittliga kostnaden för utvecklingen av kapaciteten, och

d)

kostnader för att upprätta och förvalta ramavtal, ramavtal om partnerskap eller liknande arrangemang för att ta itu med tillfälliga brister vid allvarliga katastrofer, med hänsyn till en multiriskmodell.

Finansieringen enligt led d i denna punkt

i)

får omfatta kostnader eller avgifter som är nödvändiga för att utforma, förbereda, förhandla om, ingå och förvalta avtalen eller arrangemangen, liksom kostnader för att utarbeta standardiserade tillvägagångssätt och övningar för att säkerställa att tillgångarna används effektiv. Sådan finansiering får också omfatta högst 40 % av kostnaderna för att säkerställa snabb åtkomst till dessa tillgångar,

ii)

får inte omfatta kostnader för att köpa in eller utveckla ny insatskapacitet och inte heller kostnader för driften av denna ytterligare kapacitet i en katastrofsituation. De medlemsstater som begär stöd ska stå för driftskostnaderna för dessa ytterligare kapaciteter i en katastrofsituation,

iii)

får inte överskrida 10 % av den finansieringsram som anges i artikel 19.1. I händelse av att taket på 10 % nås före programperiodens slut, och om så krävs för att säkerställa att civilskyddsmekanismen fungerar väl, får det taket på 10 %, genom genomförandeakter, överskridas med upp till fem procentenheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Artikel 22

Stödberättigande insatser

Följande insatser berättigar till ekonomiskt bistånd:

a)

Utsändande av expertgrupper i enlighet med artikel 17.1 tillsammans med logistiskt stöd och utsändande av experter i enlighet med artikel 8 d och 8 e.

b)

Stöd till medlemsstaterna när det vid en katastrof gäller att få tillgång till utrustning och transportresurser i enlighet med artikel 23.

c)

Vidtagande av ytterligare nödvändiga stödåtgärder och kompletterande åtgärder i enlighet med en begäran om bistånd, för att så effektivt som möjligt underlätta samordningen av insatserna.

Artikel 23

Stödberättigande åtgärder när det gäller utrustning och transportresurser

1.   Följande åtgärder berättigar till ekonomiskt bistånd med avseende på tillgång till utrustning och transportresurser inom ramen för civilskyddsmekanismen:

a)

Tillhandahållande och utbyte av information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna beslutar att ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av denna utrustning och dessa transportresurser.

b)

Hjälp till medlemsstater med att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som eventuellt är tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden.

c)

Hjälp till medlemsstater med att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från andra håll, även på den kommersiella marknaden.

d)

Finansiering av transportresurser som är nödvändiga för att säkerställa snabba insatser vid katastrofer. Dessa åtgärder berättigar till ekonomiskt bistånd endast om följande villkor är uppfyllda:

i)

Det har lämnats en begäran om bistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen i enlighet med artiklarna 15 och 16.

ii)

De kompletterande transportresurserna är nödvändiga för att säkerställa att de katastrofinsatser som vidtas inom ramen för civilskyddsmekanismen är effektiva.

iii)

Biståndet svarar mot de behov som identifierats av ERCC och tillhandahålls i enlighet med ERCC:s rekommendationer om tekniska specifikationer, kvalitet, tidsplan och villkor för tillhandahållande.

iv)

Biståndet inom ramen för civilskyddsmekanismen har godkänts av det begärande landet, direkt eller via Förenta nationerna eller dess organ, eller någon annan relevant internationell organisation.

v)

Biståndet, när det rör sig om en katastrof i ett tredjeland, kompletterar alla unionens samlade humanitära insatser.

2.   Unionens finansiella stöd till transportresurser får uppgå till högst 55 % av den totala stödberättigande kostnaden.

3.   Unionens finansiella stöd till transporter får därutöver omfatta högst 85 % av den totala stödberättigande kostnaden i följande situationer:

a)

Kostnaderna avser transport av sådan kapacitet som på förhand ställs till den frivilliga poolens förfogande i enlighet med artikel 11.

b)

Biståndet är nödvändigt för att tillgodose ett kritiskt behov och biståndet är inte, eller inte i tillräcklig utsträckning, tillgängligt i den frivilliga poolen.

4.   Unionens finansiella stöd till transportresurser får därutöver omfatta högts 100 % av den totala stödberättigande kostnaden enligt beskrivningen i leden i, ii och iii om detta är nödvändigt för att sammanförandet av medlemsstaternas bistånd i en pool ska fungera effektivt och kostnaderna avser något av följande:

i)

Korttidshyra av lagerkapacitet för tillfällig lagring av medlemsstaternas bistånd i syfte att underlätta samordningen av transporter.

ii)

Ompackning av medlemsstaternas bistånd för fullt utnyttjande av den tillgängliga transportkapaciteten eller uppfyllande av särskilda operativa krav.

iii)

Lokal transport av bistånd från poolen i syfte att säkerställa en samordnad leverans till slutdestinationen i det land som begärt bistånd.

Unionens finansiella stöd enligt denna punkt får inte överskrida 75 000 EUR i löpande priser för varje aktivering av civilskyddsmekanismen. I undantagsfall får det taket, genom genomförandeakter, överskridas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 33.2.

5.   I de fall flera medlemsstater sammanför sina transporter i en pool får en medlemsstat agera huvudansvarig medlemsstat genom att begära finansiellt stöd för transporten i dess helhet.

6.   När en medlemsstat begär att kommissionen ska ingå ett avtal om transporttjänster ska kommissionen begära delvis återbetalning av kostnaderna i enlighet med de finansieringssatser som anges i punkterna 2, 3 och 4.

7.   Följande kostnader berättigar till finansiellt stöd från unionen för transportresurser enligt denna artikel: alla kostnader som avser förflyttning av transportresurser, inbegripet kostnaderna för alla tjänster och avgifter, all logistik och hantering, allt bränsle och eventuella kostnader för inkvartering samt andra indirekta kostnader såsom skatter, allmänna tullar och transiteringskostnader.

Artikel 24

Mottagare

Bidrag enligt detta beslut får beviljas juridiska personer som omfattas av privaträttsliga eller offentligrättsliga bestämmelser.

Artikel 25

Olika slag av finansiell intervention och genomförandeförfaranden

1.   Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Ekonomiskt bistånd enligt detta beslut får tillhandahållas i alla de former som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, särskilt bidrag, ersättning av utgifter, offentlig upphandling eller bidrag till förvaltningsfonder.

3.   För att genomföra detta beslut ska kommissionen anta årliga arbetsprogram, genom genomförandeakter, utom för sådana åtgärder som faller inom ramen för katastrofinsatser enligt kapitel IV, vilka inte kan förutses. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 33.2. De årliga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, vägledande uppgifter om anslagen till varje åtgärd och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.

Artikel 26

Komplementaritet och samstämmighet i unionens åtgärder

1.   Åtgärder som får ekonomiskt bistånd inom ramen för detta beslut ska inte få bistånd från något annat av unionens finansieringsinstrument.

Kommissionen ska säkerställa att de som ansöker om och de som får finansiellt bistånd enligt detta beslut informerar kommissionen om vilket ekonomiskt bistånd de erhåller från andra källor, inklusive unionens allmänna budget, och om pågående ansökningar om sådant bistånd.

2.   Synergieffekter och komplementaritet med andra unionsinstrument ska eftersträvas. Vid insatser i samband med humanitära kriser i tredjeländer ska kommissionen säkerställa komplementaritet och samstämmighet mellan de åtgärder som finansieras enligt detta beslut och de åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1257/96.

3.   När bistånd enligt civilskyddsmekanismen bidrar till en humanitär insats från unionens sida, särskilt i komplexa nödsituationer, ska åtgärder som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut grundas på fastställda behov och vara förenliga med de humanitära principerna samt principerna om utnyttjande av civilskyddsresurser och militära resurser enligt det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

Artikel 27

Skyddet av unionens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt detta beslut, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att granska stödjande handlingar och utföra kontroller på plats hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering enligt detta beslut.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får genomföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (15) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (16), i syfte att utröna om bidragsavtal eller bidragsbeslut eller andra avtal som finansieras inom ramen för detta beslut påverkats av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, avtal, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås med tillämpning av detta beslut innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 28

Tredjeländer och internationella organisationer

1.   Civilskyddsmekanismen ska vara öppen för följande länder:

a)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med de villkor som anges i EES-avtalet, samt andra europeiska länder om det finns avtal och förfaranden som tillåter detta.

b)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller i liknande arrangemang.

2.   Sådant ekonomiskt bistånd som avses i artikel 20 och artikel 21.1 a, b, f och h får även beviljas för kandidatländer och potentiella kandidatländer som inte deltar i civilskyddsmekanismen, samt för länder som är parter i den europeiska grannskapspolitiken i den utsträckning som det ekonomiska biståndet kompletterar finansiering som är tillgänglig från en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättandet av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) och en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.

3.   Internationella eller regionala organisationer får medverka i verksamhet inom ramen för civilskyddsmekanismen om det finns ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal mellan den berörda organisationen och unionen som tillåter detta.

Artikel 29

Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska för tillämpningen av detta beslut utse behöriga myndigheter och informera kommissionen om detta.

Artikel 30

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19.5 och 19.6 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2020.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19.5 och 19.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet uppgör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 19.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 31

Skyndsamt förfarande

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 32

Genomförandeakter

1.   Kommissionen ska anta genomförandeakter om följande:

a)

Samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter i enlighet med artiklarna 8 b, 15.3 och 16.3 a och de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom unionen i enlighet med artikel 15 samt insatser utanför unionen i enlighet med artikel 16, inbegripet identifiering av relevanta internationella organisationer.

b)

Komponenterna i Cecis samt organisationen av informationsutbyte via Cecis i enlighet med artikel 8.

c)

Processen för utplacering av expertgrupper i enlighet med artikel 17.

d)

Fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter i enlighet med artikel 9.1.

e)

De operativa kraven för modulernas funktion och driftskompatibilitet, i enlighet med artikel 9.2, inbegripet uppgifter, kapacitet, huvudkomponenter, fristående arbete och insättande.

f)

Kapacitetsmålen, kvalitetskraven och samverkanskraven samt certifierings- och registreringsförfarandet som krävs för att EERC ska fungera väl, i enlighet med artikel 11, liksom de finansiella arrangemangen, i enlighet med artikel 21.2.

g)

Identifiering och åtgärdande av brister i EERC i enlighet med artikel 12.

h)

Organisationen av ett utbildningsprogram, en ram för övningar och ett program för tillvaratagna erfarenheter i enlighet med artikel 13.

i)

Organisationen av stöd för transport av bistånd i enlighet med artiklarna 18 och 23.

2.   Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Artikel 33

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 34

Utvärdering

1.   Genomförandet av de åtgärder som får ekonomiskt bistånd ska regelbundet kontrolleras.

2.   Kommissionen ska utvärdera tillämpningen av detta beslut och till Europaparlamentet och rådet överlämna följande:

a)

En interimsutvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av genomförandet av detta beslut senast den 30 juni 2017.

b)

Ett meddelande om fortsatt tillämpning av detta beslut senast den 31 december 2018.

c)

En utvärderingsrapport efter mekanismens avslutande senast den 31 december 2021.

Interimsutvärderingsrapporten och meddelandet som avses i led a respektive b ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av detta beslut.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 35

Övergångsbestämmelser

1.   Åtgärder som inleds före den 1 januari 2014 på grundval av beslut 2007/162/EG, Euratom ska när så är relevant fortsätta att förvaltas i enlighet med det beslutet.

2.   Medlemsstaterna ska se till att övergången mellan de åtgärder som genomförs inom ramen för det finansiella instrumentet och de som ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv sker på ett smidigt sätt på nationell nivå.

Artikel 36

Upphävande

Beslut 2007/162/EG, Euratom och beslut 2007/779/EG, Euratom ska upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till det här beslutet och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II till det här beslutet.

Artikel 37

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Artikel 38

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2013.

På Europaparlaments vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. LINKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 277, 13.9. 2012, s. 164.

(2)  Rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsindustri för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (EUT L 297, 15.11.2001, s. 7).

(3)  Rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism (omarbetning) (EUT L 314, 1.12.2007, s. 9).

(4)  Rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (EUT L 71, 10.3.2007, s. 9).

(5)  Rådets beslut 1999/847/EG av den 9 december 1999 om att inrätta ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten (EGT L 327, 21.12.1999, s. 53).

(6)  Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (EGT L 163, 2.7.1996, s. 1).

(7)  Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen (EUT C 25, 30.1.2008, s. 1).

(8)  EUT C 317, 12.12.2008, s. 6.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011 s. 13).

(10)  Rådets beslut 2007/124/EG, Euratom av den 12 februari 2007 om inrättande, som en del av det allmänna programmet om säkerhet och skydd av friheter, av det särskilda programmet "Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker" för perioden 2007–2013 (EUT L 58, 24.2.2007, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1460/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(13)  EUT C 373, 20.12.2013, s. 1

(14)  Europaparlamentets och rådets beslut 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2012 av den 11 september 2013 om utredningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(16)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


BILAGA I

Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den unionsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent

Förebyggande

:

20 % +/- 8 procentenheter

Beredskap

:

50 % +/- 8 procentenheter

Insatser

:

30 % +/- 8 procentenheter

Principer

Vid genomförandet av detta beslut ska kommissionen prioritera åtgärder för vilka det i detta beslut fastställs en tidsfrist inom perioden fram till det att beslutet löper ut, med målsättningen att tidsfristen i fråga ska iakttas.


BILAGA II

Jämförelsetabell

Rådets beslut 2007/162/ EG, Euratom

Rådets beslut 2007/779 EG, Euratom

Detta beslut

Artikel 1.1

 

Artikel 1.2

 

Artikel 1.4

Artikel 1.3

 

Artikel 1.4

Artikel 1.2

Artikel 2.2

 

Artikel 1.1

 

Artikel 1.2, första stycket

Artikel 1.2

 

Artikel 1.2, andra stycket

Artikel 1.5

Artikel 2.1

 

Artikel 2.1 a

Artikel 2.2

 

Artikel 2.1 b

Artikel 2.3

 

Artikel 1.6

 

Artikel 2.1

 

Artikel 2.2

Artikel 13.1 a

 

Artikel 2.3

Artikel 20 b

 

Artikel 2.4

Artikel 8 d

 

Artikel 2.5

Artikel 8 a

 

Artikel 2.6

Artikel 8 b

 

Artikel 2.7

Artikel 8 c

 

Artikel 2.8

Artikel 18.1

 

Artikel 2.9

Artikel 18.2

 

Artikel 2.10

Artikel 16.7

 

Artikel 2.11

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4.1

 

Artiklarna 20 och 21

Artikel 4.2 a

 

Artikel 22 a

Artikel 4.2 b

 

Artikel 22 b och Artikel 23.1, leden a, b och c

Artikel 4.2 c

 

Artikel 23.1 d

Artikel 4.3

 

Artikel 23.2 och 4

Artikel 4.4

 

Artikel 32.1 i

 

Artikel 4.1

Artikel 9.1

 

Artikel 4.2

Artikel 9.3

 

Artikel 4.3

Artikel 9.1 och 9.2

 

Artikel 4.4

Artikel 9.4

 

Artikel 4.5

Artikel 9.5

 

Artikel 4.6

Artikel 9.6

 

Artikel 4.7

Artikel 9.9

 

Artikel 4.8

Artikel 9.7

Artikel 5

 

Artikel 24

 

Artikel 5.1

Artikel 8 a

 

Artikel 5.2

Artikel 8 b

 

Artikel 5.3

Artikel 8 c

 

Artikel 5.4

Artikel 8 d

 

Artikel 5.5

Artikel 13.1 a

 

Artikel 5.6

 

Artikel 5.7

Artikel 13.1 d

 

Artikel 5.8

Artikel 13.1 f

 

Artikel 5.9

Artikel 18

 

Artikel 5.10

Artikel 8 e

 

Artikel 5.11

Artikel 8 g

Artikel 6.1

 

Artikel 25.1

Artikel 6.2

 

Artikel 25.2

Artikel 6.3

 

Artikel 25.3, tredje och fjärde meningarna

Artikel 6.4

 

Artikel 6.5

 

Artikel 25.3, första och andra meningarna

Artikel 6.6

 

 

Artikel 6

Artikel 14

Artikel 7

 

Artikel 28.1

 

Artikel 7.1

Artikel 15.1

 

Artikel 7.2

Artikel 15.3

 

Artikel 7.2 a

Artikel 15.3 a

 

Artikel 7.2 c

Artikel 15.3 b

 

Artikel 7.2 b

Artikel 15.3, leden c och d

 

Artikel 7.3, första och tredje meningarna

Artikel 15.4 och Artikel 16.6

 

Artikel 7.4

Artikel 15.5

 

Artikel 7.5

 

Artikel 7.6

Artikel 17.3, första meningen

Artikel 8

 

Artikel 26

 

Artikel 8.1, första stycket

Artikel 16.1

 

Artikel 8.1, andra stycket

Artikel 16.2, första meningen

 

Artikel 8.1, tredje stycket

 

Artikel 8.1, fjärde stycket

 

Artikel 8.2

Artikel 16.4

 

Artikel 8.3

 

Artikel 8.4 a

Artikel 16.3 a

 

Artikel 8.4 b

Artikel 16.3 c

 

Artikel 8.4 c

Artikel 16.3 d

 

Artikel 8.4 d

Artikel 16.3 e

 

Artikel 8.5

Artikel 16.8

 

Artikel 8.6, första stycket

Artikel 17.1 och 17.2 b

 

Artikel 8.6, andra stycket

Artikel 17.3, andra meningen

 

Artikel 8.7, första stycket

 

Artikel 8.7, andra stycket

Artikel 16.2, andra meningen

 

Artikel 8.7, tredje stycket

Artikel 16.9

 

Artikel 8.7, fjärde stycket

Artikel 16.11

 

Artikel 8.7, femte stycket

 

Artikel 8.8

Artikel 16.10

 

Artikel 8.9 a

Artikel 16.12

 

Artikel 8.9 b

Artikel 16.13

Artikel 9

 

Artikel 16.2

 

Artikel 9

Artikel 18

Artikel 10

 

Artikel 19.3

 

Artikel 10

Artikel 28

Artikel 11

 

 

Artikel 11

Artikel 29

Artikel 12.1

 

Artikel 27.1

Artikel 12.2

 

Artikel 12.3

 

Artikel 12.4

 

Artikel 12.5

 

 

Artikel 12.1

Artikel 32.1 e

 

Artikel 12.2

Artikel 32.1 a

 

Artikel 12.3

Artikel 32.1 b

 

Artikel 12.4

Artikel 32.1 c

 

Artikel 12.5

Artikel 32.1 h

 

Artikel 12.6

Artikel 32.1 d

 

Artikel 12.7

 

Artikel 12.8

 

Artikel 12.9

Artikel 32.1 a andra delen

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 33

Artikel 14

 

Artikel 19

Artikel 15

Artikel 14

Artikel 34

 

Artikel 15

Artikel 36

Artikel 16

 

Artikel 37, andra meningen

Artikel 17

Artikel 16

Artikel 38


Top