3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/30

---

RÅDETS BESLUT

av den 26 juli 2010

om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta

(2010/427/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 27.3,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska kommissionens godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Syftet med detta beslut är att fastställa hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (nedan kallad Europeiska utrikestjänsten eller utrikestjänsten), ett i funktionellt hänseende självständigt unionsorgan som inrättas genom artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), ändrat genom Lissabonfördraget, ska organiseras och arbeta under ledning av den höga representanten. Detta beslut, och särskilt hänvisningen till uttrycket den höga representanten, bör tolkas mot bakgrund av de olika uppgifter som han eller hon har enligt artikel 18 i EU-fördraget.

(2)

Enligt artikel 21.3 andra stycket i EU-fördraget ska unionen sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa områden och unionens övriga politik. Rådet och kommissionen ska, med bistånd av den höga representanten, sörja för denna samstämmighet och samarbeta i detta syfte.

(3)

Europeiska utrikestjänsten kommer att bistå den höga representanten, som också är en av kommissionens vice ordföranden och ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor, med genomförandet av uppgiften att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och säkerställa enhetlighet i unionens handlande, särskilt i enlighet med artiklarna 18 och 27 i EU-fördraget. Europeiska utrikestjänsten kommer att bistå den höga representanten när han eller hon fungerar som ordförande i rådet (utrikes frågor), utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifterna för rådets generalsekretariat. Europeiska utrikestjänsten kommer även att bistå den höga representanten i hans eller hennes egenskap av vice ordförande för kommissionen, när det gäller hans eller hennes ansvar inom kommissionen för dess åligganden i fråga om yttre förbindelser och när det gäller samordningen av andra aspekter av unionens yttre åtgärder, utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifter som kommissionens avdelningar har.

(4)

I sitt bidrag till unionens externa samarbetsprogram bör Europeiska utrikestjänsten bemöda sig om att säkerställa att dessa program uppfyller målen för yttre åtgärder enligt artikel 21 i EU-fördraget, särskilt punkt 2 d, och att målen för unionens utvecklingspolitik iakttas i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I detta sammanhang bör Europeiska utrikestjänsten också främja målen för det europeiska samförståndet om utveckling (1) och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (2).

(5)	Det följer av Lissabonfördraget att, för att det fördragets bestämmelser ska kunna genomföras, Europeiska utrikestjänsten måste bli operativ så snart som möjligt efter det fördragets ikraftträdande.

(6)

Europaparlamentet kommer att fullständigt genomföra sina åligganden på området unionens yttre åtgärder, bland annat politisk kontroll enligt artikel 14.1 i EU-fördraget, samt i lagstiftnings- och budgetärenden i enlighet med fördragen. Den höga representanten kommer dessutom att, enligt artikel 36 i EU-fördraget, regelbundet höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande möjligheterna när det gäller Gusp och se till att vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Europeiska utrikestjänsten kommer att stödja den höga representanten i detta avseende. Särskilda ordningar bör upprättas för tillgång till sekretessbelagda handlingar och sekretessbelagd information på Gusp-området för Europaparlamentets ledamöter. Fram till dess att sådana ordningar antas kommer befintliga bestämmelser i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken (3) att tillämpas.

(7)

Den höga representanten, eller hans eller hennes företrädare, bör utöva de åligganden som föreskrivs i de respektive akter som upprättar Europeiska försvarsbyrån (4), Europeiska unionens satellitcentrum (5), Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier (6) och Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (7). Europeiska utrikestjänsten bör ge dessa enheter samma stöd som rådets generalsekretariat för närvarande bidrar med.

(8)

Bestämmelser om Europeiska utrikestjänstens personal och dess rekrytering bör antas när sådana bestämmelser behövs för att fastställa hur utrikestjänsten ska organiseras och arbeta. Parallellt med detta bör nödvändiga ändringar i enlighet med artikel 336 i EUF-fördraget göras i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i gemenskaperna (8) (nedan kallade anställningsvillkoren), utan att det påverkar tillämpningen av artikel 298 i EUF-fördraget. Europeiska utrikestjänsten bör i fråga om sin personal behandlas som en institution i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren. Den höga representanten kommer att vara tillsättningsmyndighet vad avser såväl tjänstemän som omfattas av tjänsteföreskrifterna som anställda som omfattas av anställningsvillkoren. I samband med budgetförfarandet kommer det varje år att fastställas hur många tjänstemän och anställda Europeiska utrikestjänsten ska ha, vilket kommer att avspeglas i tjänsteförteckningen.

(9)	Europeiska utrikestjänstens personal bör fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart unionens bästa för ögonen.

(10)

Rekryteringen bör bygga på meriter samtidigt som en lämplig geografisk balans och en jämn könsfördelning säkerställs. Europeiska utrikestjänstens personal bör på ett meningsfullt sätt bestå av medborgare från alla medlemsstater. Den planerade översynen 2013 bör omfatta även denna fråga, samt vid behov inbegripa förslag till ytterligare särskilda åtgärder som syftar till att undanröja eventuella obalanser.

(11)

I enlighet med artikel 27.3 i EU-fördraget kommer Europeiska utrikestjänsten att bestå av tjänstemän från rådets generalsekretariat och kommissionen samt personal från medlemsstaternas diplomattjänster. I detta syfte kommer berörda enheter och befattningar i rådets generalsekretariat och i kommissionen att överföras till Europeiska utrikestjänsten, tillsammans med tjänstemän och tillfälligt anställda som innehar en tjänst i en sådan enhet eller en sådan befattning. Före den 1 juli 2013 kommer Europeiska utrikestjänsten uteslutande att rekrytera tjänstemän från rådets generalsekretariat och kommissionen samt personal från medlemsstaternas diplomattjänster. Efter detta datum bör alla tjänstemän och andra anställda i Europeiska unionen kunna söka lediga tjänster inom Europeiska utrikestjänsten.

(12)

Europeiska utrikestjänsten får i särskilda fall anlita specialiserade nationella experter, som kommer att arbeta under den höga representantens ledning. Specialiserade nationella experter som tjänstgör vid Europeiska utrikestjänsten kommer inte att räknas med i den tredjedel av utrikestjänstens personal på handläggarnivå (tjänstegrupp AD) som bör utgöras av personal från medlemsstaterna när utrikestjänsten har nått full kapacitet. Överföringen av dem vid inrättandet av Europeiska utrikestjänsten kommer inte att göras automatiskt, och den kommer att göras med medgivande av myndigheterna i ursprungsmedlemsstaterna. När kontraktet för en nationell expert som överförts till Europeiska utrikestjänsten enligt artikel 7 löper ut kommer den relevanta befattningen att omvandlas till en tjänst som tillfälligt anställd i de fall då den befattning som uppehålls av den nationella experten motsvarar en funktion som normalt utförs av personal i tjänstegrupp AD, under förutsättning att tjänsten i fråga är tillgänglig enligt tjänsteförteckningen.

(13)

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kommer att enas om närmare bestämmelser avseende utfärdande av instruktioner från kommissionen till delegationerna. Dessa bestämmelser bör särskilt föreskriva att kommissionen då den utfärdar instruktioner till delegationerna samtidigt ska lämna en kopia på dessa till delegationschefen och Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning.

(14)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9) (nedan kallad budgetförordningen) bör ändras så att man låter Europeiska utrikestjänsten ingå i artikel 1 i budgetförordningen, med ett eget avsnitt i unionens budget. I enlighet med tillämpliga regler, och i likhet med vad som gäller för andra institutioner, kommer också en del av revisionsrättens årsrapport att ägnas åt Europeiska utrikestjänsten, och utrikestjänsten kommer att reagera på dessa rapporter. Europeiska utrikestjänsten kommer att beviljas ansvarsfrihet i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 319 i EUF-fördraget och artiklarna 145-147 i budgetförordningen. Den höga representanten kommer att ge Europaparlamentet allt det stöd som behövs när Europaparlamentet utövar sin rätt att bevilja ansvarsfrihet. Kommissionen kommer att ansvara för genomförandet av driftsbudgeten i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget. Beslut som medför budgetkonsekvenser kommer i synnerhet att respektera de befogenheter som anges i avdelning IV i budgetförordningen, särskilt artiklarna 64-68 om de finansiella aktörernas ansvar och artikel 75 om handläggning av utgifter.

(15)

Upprättandet av Europeiska utrikestjänsten bör vägledas av principen om kostnadseffektivitet syftande till budgetneutralitet. I detta syfte måste övergångsarrangemang och en stegvis kapacitetsuppbyggnad tillämpas. Onödig överlappning av arbetsuppgifter, befattningar och resurser i förhållande till andra strukturer bör undvikas. Alla tillfällen till rationalisering bör tillvaratas. Därutöver kommer det att krävas ytterligare ett antal tjänster för medlemsstaternas tillfälligt anställda, vilka måste finansieras inom ramen för den aktuella fleråriga budgetramen.

(16)	Det bör fastställas regler om säkerhet, skydd av sekretessbelagd information och insyn och öppenhet som ska gälla för Europeiska utrikestjänstens verksamhet och dess personal.

(17)	Det bör erinras om att protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet är tillämpligt på Europeiska utrikestjänsten, dess tjänstemän och övriga anställda, som kommer att omfattas av antingen tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren.

(18)

För Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen fortsätter en gemensam institutionell ram att gälla. Det är därför viktigt att sörja för enhetlighet i de bådas yttre förbindelser och att ge unionens delegationer möjlighet att företräda Europeiska atomenergigemenskapen i tredjeländer och internationella organisationer.

(19)	Den höga representanten bör senast i mitten av 2013 göra en översyn av hur Europeiska utrikestjänsten är organiserad och arbetar, vilken vid behov bör åtföljas av förslag om ändring av detta beslut. En sådan ändring bör antas senast i början av 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Art och omfattning

1.   I detta beslut fastställs hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (nedan kallad Europeiska utrikestjänsten eller utrikestjänsten) ska organiseras och arbeta.

2.   Europeiska utrikestjänsten, som ska ha sitt högkvarter i Bryssel, ska vara ett i funktionellt hänseende självständigt organ inom Europeiska unionen, åtskilt från rådets generalsekretariat och kommissionen, och ha den rättskapacitet som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter och nå sina mål.

3.   Europeiska utrikestjänsten ska lyda under unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten).

4.   Europeiska utrikestjänsten ska bestå av en central förvaltning och unionens delegationer i tredjeländer och vid internationella organisationer.

Artikel 2

Uppgifter

1.   Europeiska utrikestjänsten ska bistå den höga representanten med genomförandet av de uppgifter som tillfaller honom eller henne särskilt enligt artiklarna 18 och 27 i EU-fördraget, nämligen

—

med genomförandet av uppgiften att leda Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp), inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och att genom sina förslag kunna bidra till att utveckla denna politik, som han eller hon, på mandat av rådet, ska genomföra, och med att säkerställa enhetlighet i unionens handlande,

—	när han eller hon fungerar som ordförande i rådet (utrikes frågor), utan att detta påverkar de ordinarie uppgifterna för rådets generalsekretariat,

—

i hans eller hennes egenskap av vice ordförande för kommissionen, när det gäller fullgörandet inom kommissionen av dess åligganden i fråga om yttre förbindelser och när det gäller samordningen av andra aspekter av unionens yttre åtgärder, utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifterna för kommissionens avdelningar.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska bistå ordföranden i Europeiska rådet, kommissionens ordförande och kommissionen, då de fullgör sina olika uppgifter på området yttre förbindelser.

Artikel 3

Samarbete

1.   Europeiska utrikestjänsten ska stödja, och samarbeta med, medlemsstaternas diplomattjänster liksom med rådets generalsekretariat och kommissionens avdelningar, för att kunna sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av unionens yttre åtgärder och mellan dessa områden och unionens övriga politik.

2.   Europeiska utrikestjänsten och kommissionens avdelningar ska samråda i alla frågor som rör unionens yttre åtgärder när de fullgör sina olika funktioner, utom i frågor som omfattas av GSFP. Europeiska utrikestjänsten ska delta i det förberedande arbete och de förfaranden som rör akter som kommissionen ska utarbeta på detta område.

Denna punkt ska genomföras i enlighet med kapitel 1 i avdelning V i EU-fördraget, och i enlighet med artikel 205 i EUF-fördraget.

3.   Europeiska utrikestjänsten kan sluta servicenivåavtal med berörda avdelningar inom rådets generalsekretariat, kommissionen eller andra kontor eller interinstitutionella organ inom unionen.

4.   Europeiska utrikestjänsten ska utsträcka sitt stöd och samarbete till att omfatta de andra institutionerna och organen i unionen, särskilt Europaparlamentet. Europeiska utrikestjänsten får också komma i åtnjutande av stöd och samarbete från dessa institutioner och organ, inbegripet byråer, i förekommande fall. Europeiska utrikestjänstens internrevisor kommer att samarbeta med kommissionens internrevisor för att säkerställa en enhetlig revisionsstrategi, särskilt med avseende på kommissionens ansvar för driftsutgifterna. Europeiska utrikestjänsten ska samarbeta med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999 (10). Den ska i synnerhet utan dröjsmål anta det beslut som föreskrivs i den förordningen om villkor och bestämmelser för interna utredningar. Enligt den förordningen ska medlemsstaterna, i enlighet med nationella bestämmelser, och institutionerna ge Olafs anställda den hjälp som de behöver för att kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 4

Den centrala förvaltningen av Europeiska utrikestjänsten

1.   Europeiska utrikestjänsten ska ledas av en verkställande generalsekreterare som ska vara underställd den höga representanten. Den verkställande generalsekreteraren ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att Europeiska utrikestjänsten ska kunna fungera obehindrat, inbegripet förvaltning av administrativa frågor och budgeten. Den verkställande generalsekreteraren ska säkerställa effektiv samordning mellan alla avdelningar i den centrala förvaltningen och med unionens delegationer.

2.   Den verkställande generalsekreteraren ska bistås av två ställföreträdande generalsekreterare.

3.   Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning ska organiseras i generaldirektorat.

a)

Den ska särskilt omfatta — ett antal generaldirektorat med särskilda geografiska enheter som omfattar alla världens länder och regioner, liksom även multilaterala enheter och enheter för särskilda ämnesområden. Dessa enheter ska vid behov samordna verksamheten med rådets generalsekretariat och med berörda avdelningar i kommissionen. — ett generaldirektorat för administrativa frågor, personalfrågor, budgetfrågor, säkerhets-, kommunikations- och informationssystemfrågor, vilket fungerar inom ramen för Europeiska utrikestjänsten och leds av den verkställande generalsekreteraren. Den höga representanten ska, i enlighet med de normala reglerna för rekrytering, utse en generaldirektör för budget och administration som ska arbeta under den höga representantens ledning. Han eller hon ska vara ansvarig inför den höga representanten i frågor som rör Europeiska utrikestjänstens administrativa förvaltning och interna budgetförvaltning. Han eller hon ska följa de budgetposter och administrativa bestämmelser som är tillämpliga på den del av avsnitt III i unionens budget som faller under rubrik 5 i den fleråriga budgetramen. — direktoratet för krishantering och planering, den civila planerings- och ledningskapaciteten, Europeiska unionens militära stab och Europeiska unionens lägescentral som ska vara direkt underställda den höga representanten, och som ska bistå honom eller henne i uppdraget att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i enlighet med fördragets bestämmelser, samtidigt som unionens övriga befogenheter respekteras i enlighet med artikel 40 i EU-fördraget. Dessa strukturers särdrag, deras särskilda befattningar, rekryteringen till dem och personalens ställning ska beaktas. En fullständig samordning mellan Europeiska utrikestjänstens alla strukturer ska säkerställas.

b)

Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning ska också inbegripa — en avdelning för strategisk policyplanering, — en juridisk enhet som administrativt ska vara underställd den verkställande generalsekreteraren och som ska samarbeta nära med rådets och kommissionens juridiska avdelningar, — enheter för interinstitutionella relationer, information och offentlig diplomati, internrevision och interna inspektioner samt skydd av personuppgifter.

4.   Den höga representanten ska utse ordföranden i de förberedande rådsorgan där ordförandeskapet ska innehas av en företrädare för den höga representanten, inbegripet ordförandeskapet för kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, i enlighet med de närmare bestämmelserna i bilaga II i rådets beslut 2009/908/EU av den 1 december 2009 om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ (11).

5.   Den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten ska, närhelst det är nödvändigt, bistås av rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen. Servicenivåavtal kan utformas av Europeiska utrikestjänsten, rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen.

Artikel 5

Unionens delegationer

1.   Beslutet att öppna eller stänga en delegation ska antas av den höga representanten, efter samråd med rådet och kommissionen.

2.   Varje unionsdelegation ska vara underställd en delegationschef.

All personal på delegationen ska vara underställd delegationschefen, oavsett ställning, och när det gäller all verksamhet. Delegationschefen ska rapportera till den höga representanten och vara ansvarig för all verksamhet på delegationen, och han eller hon ska säkerställa samordningen med unionens alla åtgärder.

Personalen på delegationen ska inbegripa personal från Europeiska utrikestjänsten, och, när så är lämpligt med tanke på genomförandet av unionens budget och unionspolitik som ligger utanför utrikestjänstens mandat, personal från kommissionen.

3.   Delegationschefen ska få sina instruktioner från den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten och ska vara ansvarig för att instruktionerna verkställs.

På de områden där kommissionen utövar de befogenheter som den tilldelats genom fördragen, får även kommissionen, i enlighet med artikel 221.2 i EUF-fördraget, utfärda instruktioner till delegationerna, som ska verkställas under delegationschefens övergripande ansvar.

4.   Delegationschefen ska, i enlighet med budgetförordningen, genomföra driftsanslag som rör unionens projekt i det berörda tredjelandet, när kommissionen har vidaredelegerat dem.

5.   Verksamheten på varje delegation ska med jämna mellanrum utvärderas av Europeiska utrikestjänstens verkställande generalsekreterare, och utvärderingen ska inbegripa såväl ekonomisk revision som förvaltningsrevision. Europeiska utrikestjänstens generalsekreterare kan för detta ändamål begära bistånd från berörda avdelningar i kommissionen. Utöver Europeiska utrikestjänstens interna åtgärder ska Olaf utöva sina befogenheter, särskilt genom att vidta bedrägeribekämpningsåtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999.

6.   Den höga representanten ska ingå de avtal som är nödvändiga med det värdland, den internationella organisation eller det tredjeland som berörs. I synnerhet ska den höga representanten vidta de åtgärder som behövs för att se till att värdstaterna beviljar unionens delegationer, deras personal och egendom privilegier och immunitet som motsvarar dem som anges i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961.

7.   Unionens delegationer ska ha kapacitet att tillgodose behoven hos andra unionsinstitutioner, särskilt Europaparlamentet, i sina kontakter med de internationella organisationer eller tredjeländer där delegationerna är ackrediterade.

8.   Delegationschefen ska vara bemyndigad att företräda unionen i det land där delegationen är ackrediterad, särskilt när det gäller att ingå avtal och att föra talan inför domstol eller andra myndigheter.

9.   Unionens delegationer ska nära samarbeta och utbyta information med medlemsstaternas diplomattjänster.

10.   Unionens delegationer ska, i enlighet med artikel 35 tredje stycket i EU-fördraget och på medlemsstaternas begäran, bistå medlemsstaterna i deras diplomatiska förbindelser och med att tillhandahålla konsulärt skydd till unionsmedborgare i tredjeländer på resursneutral basis.

Artikel 6

Personal

1.   Denna artikel, med undantag för punkt 3, ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren), inbegripet de ändringar som har gjorts i dessa regler i enlighet med artikel 336 i EUF-fördraget i syfte att anpassa dem till Europeiska utrikestjänstens behov.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska bestå av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen, inbegripet personal från medlemsstaternas diplomattjänster som har fått tillfällig anställning vid utrikestjänsten.

Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för denna personal.

3.   Om nödvändigt får Europeiska utrikestjänsten i särskilda fall anlita ett begränsat antal specialiserade nationella experter.

Den höga representanten ska anta bestämmelser, som ska vara likvärdiga med dem som fastställs i rådets beslut 2003/479/EG av den 16 juni 2003 om anställningsvillkoren för nationella experter och militärer som är utstationerade vid rådets generalsekretariat (12), vilka ska styra på vilka villkor specialiserade nationella experter ska ställas till Europeiska utrikestjänstens förfogande för att tillhandahålla särskild expertis.

4.   Europeiska utrikestjänstens personal ska fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart unionens bästa för ögonen. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.1 tredje strecksatsen och artiklarna 2.2 och 5.3, ska de vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför Europeiska utrikestjänsten, eller något organ eller någon annan person än den höga representanten. I enlighet med artikel 11 andra stycket i tjänsteföreskrifterna får Europeiska utrikestjänstens personal inte ta emot ersättning av något slag från någon annan källa utanför utrikestjänsten.

5.   De befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tillkommer tillsättningsmyndigheten och de befogenheter som enligt anställningsvillkoren tillkommer den myndighet som bemyndigats att ingå avtal ska innehas av den höga representanten, som får delegera dessa befogenheter inom Europeiska utrikestjänsten.

6.   Rekryteringen inom Europeiska utrikestjänsten ska bygga på meriter samtidigt som en lämplig geografisk balans och en jämn könsfördelning säkerställs. Europeiska utrikestjänstens personal ska på ett meningsfullt sätt bestå av medborgare från alla medlemsstater. Den översyn som avses i artikel 13.3 ska omfatta även denna fråga, samt vid behov inbegripa förslag till ytterligare särskilda åtgärder som syftar till att undanröja eventuella obalanser.

7.   Tjänstemän vid unionen och tillfälligt anställda från medlemsstaternas diplomattjänster ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ges likvärdig behandling, särskilt i fråga om deras behörighet att tillträda alla befattningar på likvärdiga villkor. Ingen skillnad ska göras mellan tillfälligt anställda från nationella diplomattjänster och tjänstemän vid unionen när det gäller tilldelning av arbetsuppgifter på alla verksamhetsområden och den politik som Europeiska utrikestjänsten genomför. I enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen ska medlemsstaterna stödja unionen i dess arbete för att garantera att det ekonomiska ansvar som följer av ett ansvar enligt artikel 66 i budgetförordningen uppfylls med avseende på Europeiska utrikestjänstens tillfälligt anställda från medlemsstaternas diplomattjänster.

8.   Den höga representanten ska fastställa urvalsförfarandena för Europeiska utrikestjänstens personal, vilka ska genomföras genom ett öppet förfarande byggt på meriter med målet att säkerställa bästa kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning samt en lämplig geografisk könsfördelning, och se till att Europeiska utrikestjänstens personal på ett meningsfullt sätt består av medborgare från alla medlemsstater. Företrädare för medlemsstaterna, rådets generalsekretariat och kommissionen ska delta i rekryteringsförfarandet för tillsättande av lediga tjänster vid Europeiska utrikestjänsten.

9.   När Europeiska utrikestjänsten har uppnått full kapacitet bör sådan personal från medlemsstaterna som avses i punkt 2 första stycket utgöra minst en tredjedel av all personal i tjänstegrupp AD vid utrikestjänsten. Likaså bör fast anställda unionstjänstemän utgöra minst 60 % av all personal i tjänstegrupp AD vid utrikestjänsten, inklusive personal från medlemsstaternas diplomattjänster som har fått fast anställning som unionstjänstemän, i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna. Varje år ska den höga representanten lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillsättningen av tjänster inom Europeiska utrikestjänsten.

10.   Den höga representanten ska fastställa regler för rörlighet för att se till att rörligheten för Europeiska utrikestjänstens personal blir hög. Särskilda och detaljerade bestämmelser ska gälla för den personal som avses i artikel 4.3 a tredje strecksatsen. I princip ska all personal vid Europeiska utrikestjänsten regelbundet tjänstgöra vid unionens delegationer. Den höga representanten ska fastställa regler om detta.

11.   I enlighet med tillämpliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen ska varje medlemsstat garantera att tjänstemän som är tillfälligt anställda vid Europeiska utrikestjänsten omedelbart kan återgå till sina tidigare tjänster efter tjänstgöringens avslutande. Denna tjänstgöringstid får, i enlighet med artikel 50b i anställningsvillkoren, inte överstiga åtta år, såvida den inte förlängs för en längsta period om två år under exceptionella omständigheter och om det ligger i Europeiska utrikestjänstens intresse.

Unionstjänstemän som tjänstgör vid Europeiska utrikestjänsten ska ha rätt att söka tjänster vid sin ursprungsinstitution på samma villkor som interna sökande.

12.   Åtgärder ska vidtas för att ge Europeiska utrikestjänstens personal erforderlig gemensam utbildning med utgångspunkt i framför allt befintliga metoder och strukturer på nationell nivå och unionsnivå. Den höga representanten ska vidta lämpliga åtgärder för detta syfte inom ett år efter det att detta beslut har trätt i kraft.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser om personalen

1.   De berörda enheter och befattningar i rådets generalsekretariat och i kommissionen som förtecknas i bilagan ska överföras till Europeiska utrikestjänsten. Tjänstemän och tillfälligt anställda som innehar en tjänst i en enhet eller en befattning som förtecknas i bilagan ska överföras till Europeiska utrikestjänsten. Detta ska även tillämpas på kontraktsanställda och lokalanställda som arbetar vid dessa enheter och i dessa befattningar. Specialiserade nationella experter som arbetar vid dessa enheter eller i dessa befattningar ska också överföras till Europeiska utrikestjänsten efter godkännande av myndigheterna i den medlemsstat som de kommer ifrån.

Dessa överföringar får verkan den 1 januari 2011.

I enlighet med tjänsteföreskrifterna ska den höga representanten vid överföringen till Europeiska utrikestjänsten tillsätta varje tjänsteman på en tjänst i den tjänstegrupp som motsvarar dennes lönegrad.

2.   De förfaranden för rekrytering av personal till tjänster som är överförda till Europeiska utrikestjänsten som är pågående vid den tidpunkt då detta beslut träder i kraft ska förbli giltiga. De ska fortsätta och avslutas under ledning av den höga representanten i enlighet med meddelandena om lediga tjänster och de tillämpliga reglerna i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren.

Artikel 8

Budget

1.   Uppgifterna som utanordnare för Europeiska utrikestjänstens avsnitt i Europeiska unionens allmänna budget ska delegeras i enlighet med artikel 59 i budgetförordningen. Den höga representanten ska fastställa de interna reglerna för förvaltning av de administrativa budgetposterna. Driftsutgifter ska kvarstå inom kommissionens avsnitt av budgeten.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska utöva sina befogenheter i enlighet med budgetförordningen för Europeiska unionens allmänna budget och inom ramen för beviljade anslag.

3.   Den höga representanten kommer vid uppskattningen av de administrativa utgifterna för Europeiska utrikestjänsten att samråda med kommissionären med ansvar för utvecklingspolitik respektive kommissionären med ansvar för grannskapspolitik om deras respektive ansvarsområden.

4.   I enlighet med artikel 314.1 i EUF-fördraget ska Europeiska utrikestjänsten upprätta en beräkning över sina utgifter för följande budgetår. Kommissionen ska sammanställa dessa beräkningar i ett budgetförslag som får innehålla avvikande beräkningar. Kommissionen får ändra budgetförslaget i enlighet med vad som sägs i artikel 314.2 i EUF-fördraget.

5.   För att sörja för öppenhet i budgeten i fråga om unionens yttre åtgärder kommer kommissionen att, tillsammans med förslaget till allmän budget för Europeiska unionen till budgetmyndigheten, överlämna ett arbetsdokument som samlat tar upp alla utgifter i samband med unionens yttre åtgärder.

6.   Europeiska utrikestjänsten ska beviljas ansvarsfrihet i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 319 i EUF-fördraget och artiklarna 145-147 i budgetförordningen. Europeiska utrikestjänsten kommer härvid att helt och fullt samarbeta med de institutioner som är engagerade i beviljandet av ansvarsfrihet och när så behövs lämna nödvändiga kompletterande uppgifter, bland annat genom att delta i möten inom de berörda organen

Artikel 9

Instrument för yttre åtgärder samt programplanering

1.   Förvaltningen av unionens externa samarbetsprogram tillhör kommissionens ansvarsområde utan att detta påverkar kommissionens och Europeiska utrikestjänstens respektive roller inom den programplanering som anges i följande punkter.

2.   Den höga representanten ska sörja för den övergripande politiska samordningen av unionens yttre åtgärder och säkerställa enhetlighet, samstämmighet och effektivitet i unionens yttre åtgärder, särskilt genom följande instrument för externt bistånd:

—	Instrumentet för utvecklingssamarbete (13)

—	Europeiska utvecklingsfonden (14)

—	Det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (15)

—	Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (16)

—	Instrumentet för samarbete med industriländer (17)

—	Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete (18)

—	Stabilitetsinstrumentet, när det gäller det stöd som avses i artikel 4 i Europparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 (19).

3.   Europeiska utrikestjänsten ska bidra till programplanerings- och förvaltningsarbetet för de instrument som anges i punkt 2, på grundval av policymålen i dessa instrument. Europeiska utrikestjänsten ska ansvara för att utarbeta följande kommissionsbeslut om de strategiska, fleråriga etapperna av programplaneringsarbetet:

i)	Anslagen per land i syfte att fastställa den samlade finansieringsramen för varje region, med förbehåll för den fleråriga budgetramens preliminära fördelning. Inom varje region kommer en del av anslagen att reserveras för regionala program.

ii)	Landstrategidokument och regionstrategidokument.

iii)	Nationella och regionala vägledande program.

I enlighet med artikel 3 ska den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten, under hela programplanerings-, utarbetande- och genomförandearbetet för de instrument som anges i punkt 2, samarbeta med berörda kommissionärer och deras avdelningar, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3. Alla förslag till beslut kommer att utarbetas enligt kommissionens förfaranden och kommer att föreläggas kommissionen för antagande.

4.   När det gäller Europeiska utvecklingsfonden och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete ska eventuella förslag, inbegripet förslag om ändringar i grundförordningarna och i programplaneringsdokumenten enligt punkt 3, utarbetas gemensamt av Europeiska utrikestjänstens berörda enheter och kommissionens avdelningar, vilket kommissionären för utvecklingsbistånd ska ansvara för, och därefter gemensamt överlämnas till den höga representanten inför antagande av kommissionen.

Ämnesspecifika program, utöver det europeiska instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete och den del av stabilitetsinstrumentet som avses i punkt 2 sjunde strecksatsen, ska utarbetas av lämplig kommissionsavdelning under ledning av den kommissionär som ansvarar för utvecklingsfrågor och läggas fram för kommissionärskollegiet i samförstånd med den höga representanten och övriga berörda kommissionärer.

5.   När det gäller det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet ska eventuella förslag, inbegripet förslag om ändringar i grundförordningarna och i de programplaneringsdokument som avses i punkt 3, utarbetas gemensamt av Europeiska utrikestjänstens berörda enheter och kommissionen, vilket kommissionären för grannskapspolitik ska ansvara för, och därefter gemensamt överlämnas till den höga representanten inför antagande av kommissionen.

6.   Den höga representanten/Europeiska utrikestjänsten ska ansvara åtgärder som vidtas enligt Guspbudgeten, stabilitetsinstrumentet utöver den del som avses i punkt 2 sjunde strecksatsen, instrumentet för samarbete med industriländer, kommunikation och offentliga diplomatiska åtgärder samt valobservatörsuppdrag. Kommissionen ska ansvara för det finansiella genomförandet av dessa under den höga representantens ledning i hans eller hennes egenskap av kommissionens vice ordförande. Den avdelning inom kommissionen som har ansvaret för detta genomförande ska vara samlokaliserad med Europeiska utrikestjänsten.

Artikel 10

Säkerhet

1.   Den höga representanten ska, efter att ha samrått med den kommitté som avses i punkt 3 i avdelning I i del II i bilagan till rådets beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (20), besluta om Europeiska utrikestjänstens säkerhetsregler och vidta lämpliga åtgärder för att Europeiska utrikestjänsten effektivt ska kunna hantera risker som dess personal, fysiska tillgångar och information utsätts för och fullgöra sina förpliktelser att visa aktsamhet i detta avseende. Reglerna ska gälla all personal vid utrikestjänsten och vid unionens delegationer, oavsett administrativ ställning eller ursprung.

2.   I avvaktan på det beslut som avses i punkt 1

—	ska Europeiska utrikestjänsten, när det gäller skyddet av sekretessbelagda uppgifter, tillämpa de säkerhetsbestämmelser som anges i bilagan till beslut 2001/264/EG,

—	när det gäller övriga säkerhetsaspekter tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser i relevant bilaga till kommissionens arbetsordning (21).

3.   Europeiska utrikestjänsten ska ha en enhet som ska ansvara för säkerhetsfrågor och bistås av medlemsstaternas relevanta myndigheter.

4.   Den höga representanten ska vidta nödvändiga åtgärder för säkerhetsreglernas tillämpning vid Europeiska utrikestjänsten, särskilt i fråga om skyddet av sekretessbelagda uppgifter och de åtgärder som ska vidtas om Europeiska utrikestjänstens personal inte iakttar säkerhetsbestämmelserna. Europeiska utrikestjänsten ska i detta avseende rådgöra med säkerhetsavdelningen vid rådets generalsekretariat, berörda avdelningar inom kommissionen och medlemsstaternas berörda myndigheter.

Artikel 11

Tillgång till handlingar, arkiv och uppgiftsskydd

1.   Europeiska utrikestjänsten ska tillämpa bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (22). Den höga representanten ska besluta om tillämpningsföreskrifter för Europeiska utrikestjänsten.

2.   Europeiska utrikestjänstens verkställande generalsekreterare ska ansvara för tjänstens arkiv. Arkiven tillhörande de avdelningar som överförts från rådets generalsekretariat och kommissionen ska överföras till Europeiska utrikestjänsten.

3.   Europeiska utrikestjänsten ska skydda enskilda vid behandling av personuppgifter i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (23). Den höga representanten ska besluta om tillämpningsföreskrifter för Europeiska utrikestjänsten.

Artikel 12

Fast egendom

1.   Rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de överföringar som avses i artikel 7 samordnas med de överföringar från rådets och kommissionens byggnader som är nödvändiga för att Europeiska utrikestjänsten ska fungera.

2.   Villkoren för att ställa fast egendom till förfogande för Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning och unionens delegationer ska beslutas gemensamt av den höga representanten och rådets generalsekretariat och kommissionen, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 13

Slutbestämmelser och allmänna bestämmelser

1.   Den höga representanten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av detta beslut och ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för detta.

2.   Den höga representanten ska senast vid 2011 års utgång rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur Europeiska utrikestjänsten fungerar. Den rapporten ska särskilt omfatta genomförandet av bestämmelserna i artiklarna 5.3, 5.10 och 9.

3.   Den höga representanten ska senast i mitten av 2013 göra en översyn av hur Europeiska utrikestjänsten är organiserad och arbetar och denna ska bland annat omfatta tillämpningen av bestämmelserna i artikel 6.6, 6.8 och 6.11. Översynen ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag till revidering av detta beslut. I så fall ska rådet, i enlighet med artikel 27.3 i EUF-fördraget, senast i början av 2014 revidera beslutet med ledning av översynen.

4.   Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas. Bestämmelserna om ekonomisk förvaltning och rekrytering får verkan först när nödvändiga ändringar av tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren och budgetförordningen samt ändringsbudgeten har antagits. I syfte att sörja för en smidig övergång ska den höga representanten, rådets generalsekretariat och kommissionen ingå nödvändiga överenskommelser, och de ska hålla samråd med medlemsstaterna,

5.   Inom en månad efter det att detta beslut har trätt i kraft ska den höga representanten förelägga kommissionen en beräkning över Europeiska utrikestjänstens inkomster och utgifter, inbegripet en tjänsteförteckning, så att kommissionen kan lägga fram ett förslag till ändringsbudget.

6.   Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning.

---

(1)  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Mot ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (KOM(2007) 317 slutlig). Ej offentliggjort i EUT.

(3)  EGT C 298, 30.11.2002, s. 1.

(4)  Rådets gemensamma åtgärd 2004/551/Gusp av den 12 juli 2004 om inrättande av en europeisk försvarsbyrå (EUT L 245, 17.7.2004, s. 17).

(5)  Rådets gemensamma åtgärd 2001/555/Gusp av den 20 juli 2001 om inrättande av Europeiska unionens satellitcentrum (EGT L 200, 25.7.2001, s. 5).

(6)  Rådets gemensamma åtgärd 2001/554/Gusp av den 20 juli 2001 om inrättande av Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier (EGT L 200, 25.7.2001, s. 1).

(7)  Rådets gemensamma åtgärd 2008/550/Gusp av den 23 juni 2008 om inrättande av en europeisk säkerhets- och försvarsakademi (Esfa) (EUT L 176, 4.7.2008, s. 20).

(8)  Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 14.6.1962, s. 1387/62).

(9)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1)

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

(11)  EUT L 322, 9.12.2009, s. 28.

(12)  EUT L 160, 28.6.2003, s. 72.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

(14)  Rådets förordning nr 5 om uppmaning till och överföring av finansiella bidrag, budgetöverenskommelser och förvaltning av resurser avseende utvecklingsfonden för utomeuropeiska länder och territorier (EGT 33, 31.12.1958, s. 681/58).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, 9.11.2006, s. 1).

(17)  Rådets förordning (EG) nr 382/2001 av den 26 februari 2001 om genomförande av projekt för att främja samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och industriländerna i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien (EGT L 57, 27.2.2001, s. 10).

(18)  Rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 81, 22.3.2007, s. 1).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (EUT L 327, 24.11.2006, s. 1).

(20)  EGT L 101, 11.4.2001, s. 1.

(21)  EGT L 308, 8.12.2000, s. 26.

(22)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(23)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

---

---