EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32008R0717

Rådets förordning (EG) nr 717/2008 av den 17 juli 2008 om fastställande av ett gemenskapsförfarande för förvaltningen av kvantitativa kvoter (kodifierad version)

OJ L 198, 26.7.2008, p. 1–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 11 Volume 008 P. 295 - 301

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/717/oj

26.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 717/2008

av den 17 juli 2008

om fastställande av ett gemenskapsförfarande för förvaltningen av kvantitativa kvoter

(kodifierad version)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EG) nr 520/94 av den 7 mars 1994 om fastställande av ett gemenskapsförfarande för förvaltningen av kvantitativa kvoter (1) har ändrats flera gånger (2) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Enligt fördragets artikel 14 består den inre marknaden sedan den 1 januari 1993 av ett område utan inre gränser, där varor, personer, tjänster och kapital får cirkulera fritt.

(3)

I enlighet med denna målsättning bör därför ett system för förvaltningen av kvantitativa kvoter fastställas på grundval av principen om en enhetlig gemensam handelspolitik enligt de riktlinjer som givits av Europeiska gemenskapernas domstol.

(4)

Det bör finnas möjligheter att välja mellan olika fördelningsmetoder beroende på kriterier som till exempel situationen på gemenskapsmarknaden, vilken sorts produkt det rör sig om, särskilda utmärkande egenskaper för leverantörsländerna samt gemenskapens internationella skyldigheter, särskilt de som rör hänsynstagande till traditionella handelsmönster.

(5)

Flexibilitet bör föreskrivas vid omfördelningen av kvantiteter som inte har fördelats, tilldelats eller utnyttjats. För att undvika risken med en alltför stor sammanlagd import, är det dock lämpligt att för varje enskilt fall undersöka om det är lämpligt med en sådan omfördelning efter den period som omfattas av kvoterna och att eventuellt besluta om närmare föreskrifter för denna omfördelning, särskilt licensernas giltighetstid, med hänsyn till de aktuella produkternas beskaffenhet och till de mål som eftersträvas genom införandet av dessa kvoter.

(6)

Förvaltningen av import- och exportkvoter bör grunda sig på ett system med licenser som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med de mängdkriterier som fastställts på gemenskapsnivå.

(7)

Förvaltningen bör skötas så att alla som ansöker garanteras lika tillgång till kvoterna och de handlingar som utfärdas bör vara så beskaffade att de kan användas inom hela gemenskapen.

(8)

För en optimal omfördelning av kvantiteter som inte använts krävs det tillförlitlig och fullständig information om hur de utfärdade importlicenserna faktiskt används; det bör därför föreskrivas att varje importlicens, vare sig den utnyttjats eller inte, återlämnas till de nationella behöriga myndigheterna senast tio arbetsdagar efter det att giltighetstiden har gått ut.

(9)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (3).

(10)

Bestämmelserna i denna förordning och de bestämmelser som styr dess verkställande bör inte påverka tillämpningen av befintliga nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser rörande tystnadsplikt.

(11)

De produkter som återges i bilaga I till fördraget bör, tillsammans med textilier och andra produkter som omfattas av särskilda gemensamma importordningar som anger särskilda bestämmelser beträffande förvaltningen av kvoter, omfattas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

KAPITEL I

ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSPRINCIPER

Artikel 1

1.   Denna förordning fastställer reglerna om förvaltning av kvantitativa import- och exportkvoter, nedan kallade kvoter, oavsett om de är autonoma eller konventionella, vilka fastställts av gemenskapen.

2.   Denna förordning ska inte gälla för produkter som återges i bilaga I till fördraget, och inte heller för andra produkter som omfattas av särskilda gemensamma import- eller exportordningar, som anger särskilda bestämmelser för förvaltningen av kvoter.

Artikel 2

1.   Kvoterna ska fördelas mellan de sökande så fort de har öppnats. Enligt det förfarande som avses i artikel 22.2 kan det beslutas att de ska fördelas i flera omgångar.

2.   Förvaltningen av kvoterna kan bland annat skötas med hjälp av en av följande metoder eller en kombination av dessa metoder:

a)

En metod som grundar sig på traditionella handelsmönster enligt artiklarna 6–11.

b)

En metod som grundar sig på den ordning i vilken ansökningarna lämnas in (enligt principen ”först till kvarn …”) enligt artikel 12.

c)

En metod enligt vilken kvoterna fördelas proportionellt i förhållande till de begärda kvantiteterna vid ansökningstillfället (förfarande med samtidig behandling) enligt artikel 13.

3.   Vilken fördelningsmetod som ska användas ska bestämmas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

4.   Om det är uppenbart att ingen av de metoder som anges i punkt 2 i denna artikel motsvarar de särskilda behoven för en kvot som har öppnats ska en annan lämplig metod bestämmas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

5.   Kvantiteter som inte har fördelats, tilldelats eller utnyttjats ska enligt artikel 14 omfördelas i så god tid att de hinner utnyttjas före utgången av den period som omfattas av kvoten.

Om det visar sig omöjligt att omfördela dessa kvantiteter inom denna tidsfrist ska beslut fattas i varje enskilt fall enligt det förfarande som avses i artikel 22.2 om en eventuell omfördelning under den påföljande kvotperioden.

6.   Utom i de fall då andra bestämmelser antas i samband med att kvoten bestäms ska övergången till fri omsättning eller export av varor som omfattas av kvoter ske på villkor att en import- eller exportlicens utfärdad i medlemsstaterna tillhandahålls i överensstämmelse med denna förordning.

7.   Medlemsstaterna ska utse de förvaltningsmyndigheter som ska vara behöriga att verkställa de åtgärder som de har ansvar för enligt denna förordning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som utsetts.

Artikel 3

Kommissionen ska offentliggöra ett meddelande om öppnandet av kvoter i Europeiska unionens officiella tidning och ange vilken fördelningsmetod som valts, vilka villkor som licensansökningarna måste uppfylla, sista ansökningsdagen och en lista över de behöriga myndigheter som de ska skickas till.

Artikel 4

1.   Oavsett var i gemenskapen gemenskapsimportörerna och -exportörerna är etablerade får de alla lämna in en enda licensansökan för varje kvot eller del av kvot till den behöriga myndigheten i den medlemsstat de valt, och denna ansökan ska vara avfattad på den berörda medlemsstatens officiella språk.

Om en kvot är begränsad till en eller flera regioner i gemenskapen ska ansökan göras hos de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i regionerna i fråga.

2.   Ansökningar om licenser ska ske i enlighet med de riktlinjer som fastställs enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 5

Kommissionen ska sörja för att de licenser som utfärdas avser ekonomiskt betydande mängder i förhållande till arten av den produkt som omfattas av kvoten.

KAPITEL II

SÄRSKILDA REGLER FÖR DE OLIKA FÖRVALTNINGSMETODERNA

AVSNITT A

Metod som grundar sig på traditionella handelsmönster

Artikel 6

1.   När fördelningen av kvoter tar hänsyn till traditionella handelsmönster ska en del av kvoten reserveras för etablerade importörer eller exportörer medan återstoden ska reserveras för andra importörer eller exportörer.

2.   Importörerna eller exportörerna ska betraktas som etablerade om de kan visa att de under en tidigare period, som ska kallas ”referensperioden”, har importerat till eller exporterat från gemenskapen den produkt eller de produkter som omfattas av kvoten.

3.   När den del som avser etablerade importörer eller exportörer har reserverats ska referensperioden och den del som avser andra sökande fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

4.   Fördelningen ska göras enligt de principer som anges i artikel 7–11.

Artikel 7

För att de etablerade importörerna eller exportörerna ska kunna komma i fråga för den del av kvoten som reserverats för dem och för att kunna lägga fram bevis för den import eller export som ägt rum under referensperioden, ska de bifoga följande handlingar till sina ansökningar:

Bestyrkt kopia av originalet till deklarationen för övergång till fri omsättning eller till exportdeklarationen utfärdad i den berörde importörens eller exportörens namn, eller, där det är tillämpligt, i den näringsidkares namn vars verksamhet han har övertagit.

Bevis motsvarande ovanstående, som fastställs enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 8

Medlemsstaterna ska, inom den tid som anges i den anmälan som öppnar kvoten, upplysa kommissionen om det antal och den samlade mängden av import- eller exportansökningar, fördelad mellan ansökningar från etablerade importörer och exportörer och övriga importörer och exportörer, och om omfattningen av de ansökandes import eller export under referensperioden.

Artikel 9

Kommissionen ska samtidigt granska de upplysningar som medlemsstaterna tillhandahållit och på följande sätt fastställa de kvantitativa kriterier enligt vilka de etablerade importörernas och exportörernas ansökningar ska beviljas:

a)

Om den samlade mängden av ansökningarna är lika stor som eller mindre än den mängd som reserverats för de etablerade importörerna eller exportörerna ska ansökningarna beviljas i sin helhet.

b)

Om den samlade mängden ansökningar överstiger den mängd som reserverats för de etablerade importörerna eller exportörerna ska ansökningarna beviljas proportionellt i förhållande till varje sökandes andel av det sammanlagda referensunderlaget för import och export.

c)

Om tillämpningen av detta kvantitativa kriterium skulle medföra att det fördelades större mängder än det ansökts om ska de överstigande kvantiteterna omfördelas enligt det förfarande som anges i artikel 14.

Artikel 10

Den del av kvoten som reserverats för icke-etablerade importörer eller exportörer ska fördelas enligt artikel 12.

Artikel 11

Om det inte kommer några ansökningar från etablerade importörer eller exportörer ska de importörer eller exportörer som faktiskt ansöker få tillgång till hela den berörda delen eller kvoten.

I sådana fall ska fördelningen göras enligt det förfarande som anges i artikel 12.

AVSNITT B

Metod som grundar sig på den ordning i vilken ansökningarna kommer in

Artikel 12

1.   När en kvot eller en del av en kvot fördelas enligt ”först till kvarn får först mala”-principen ska den kvantitet som varje enskild näringsidkare har rätt till tills kvoten är tömd fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Vid fastställandet av denna kvantitet, som ska vara densamma för alla näringsidkare, ska hänsyn tas till behovet av att fördela ekonomiskt betydande mängder i förhållande till arten av produkten i fråga.

2.   När de behöriga myndigheterna har kontrollerat återstoden av den disponibla gemenskapskvoten ska de fördela de kvantiteter som fastställts enligt punkt 1 i denna artikel till varje berörd importör eller exportör.

3.   När en licensinnehavare kan bevisa att han faktiskt har importerat eller exporterat den sammanlagda mängd som han beviljades licens för eller en del därav, som ska fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 22.2, får han komma in med en ny licensansökan. Denna ansökan ska behandlas på samma villkor som tidigare. Detta förfarande får upprepas tills kvoten är tömd.

4.   För att säkerställa att alla sökande har lika tillgång till kvoten ska kommissionen i meddelandet om kvotens öppnande ange datum och de tider som gäller för tillgång till återstoden av den disponibla gemenskapskvoten.

AVSNITT C

Metod enligt vilken kvoterna fördelas proportionellt i förhållande till de kvantiteter det ansökts om

Artikel 13

1.   Om en kvot fördelas i förhållande till de kvantiteter det ansökts om ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna upplysa kommissionen om de licensansökningar de mottagit som iakttar de tidsgränser och villkor som fastställts enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

I dessa upplysningar ska antalet sökande och den samlade mängd det ansöks om anges.

2.   Före den tidsgräns som fastställts enligt det förfarande som avses i artikel 22.2 ska kommissionen samtidigt granska de upplysningar som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna tillhandahållit och bestämma mängden för den berörda kvot eller del av kvot som de behöriga myndigheterna ska utfärda import- eller exportlicenser för.

3.   Om den samlade mängden av ansökningar är lika stor som eller mindre än den berörda kvotens mängd ska de kvantiteter som det ansökts om beviljas i sin helhet.

4.   Om den samlade mängden av ansökningar överstiger kvoten i fråga ska de beviljas proportionellt i förhållande till de kvantiteter som det ansökts om.

AVSNITT D

Fördelning av kvantiteter som ska omfördelas

Artikel 14

1.   De kvantiteter som ska omfördelas ska av kommissionen fastställas på grundval av de upplysningar som medlemsstaterna tillhandahållit enligt artikel 20.

2.   Om kvoten ursprungligen fördelas med hjälp av den metod som anges i artikel 12 ska kommissionen omedelbart lägga till de kvantiteter som ska omfördelas till de mängder som eventuellt fortfarande återstår, eller använda dem till att fylla på kvoten om den tömts.

3.   Om kvoten ursprungligen fördelas med hjälp av någon annan metod ska de kvantiteter som ska omfördelas fördelas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Om så är fallet ska kommissionen offentliggöra ett extra meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.

KAPITEL III

REGLER FÖR IMPORT- OCH EXPORTLICENSER

Artikel 15

1.   Om metoden enligt artikel 12 används ska medlemsstaterna, sedan de verifierat den disponibla gemenskapskvoten, omedelbart utfärda licenser.

2.   Andra fall ska hanteras på följande sätt:

a)

Kommissionen ska meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, inom en tid som ska fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2, vilka kvantiteter som de kan utfärda licenser för till de olika sökandena. Kommissionen ska upplysa de andra medlemsstaterna om detta.

b)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska utfärda import- eller exportlicenser inom tio arbetsdagar efter meddelandet om kommissionens beslut eller inom den tidsgräns som satts av kommissionen.

c)

De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen om att import- eller exportlicenser har utfärdats.

Artikel 16

Licenser får utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 17

1.   Import- eller exportlicenser ska berättiga till import eller export av produkter som omfattas av kvoter och ska gälla i hela gemenskapen, oavsett vilket import- eller exportställe som näringsidkaren anger i ansökan.

Om en kvot är begränsad till en eller flera regioner i gemenskapen ska import- eller exportlicenserna gälla endast i den eller de medlemsstater där regionen eller regionerna i fråga är belägna.

2.   Giltighetstiden för de import- eller exportlicenser som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska utfärda ska vara fyra månader. Dock får en annan giltighetstid bestämmas i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel 22.2.

3.   Innehavarna av import- eller exportlicenser kan, på begäran hos de behöriga myndigheter som utfärdade licenserna i medlemsstaterna i fråga, få utdrag ur dessa licenser.

Sådana utdrag ska ha samma rättsliga verkan som de licenser de härrör från upp till den kvantitet som licenserna utfärdades för.

4.   Ansökningar om import- eller exportlicenser, licenser och utdrag ska upprättas på formulär enligt en mall vars utformning ska fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som ska antas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2 får import- eller exportlicenser och utdrag ur dessa inte lånas ut eller överföras, oavsett om det sker mot ersättning eller inte, av den person i vars namn handlingen utfärdades.

Artikel 19

1.   Import- eller exportlicenser ska, utom vid force majeure, återlämnas till de behöriga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten senast tio arbetsdagar efter det att giltighetstiden gått ut.

2.   Om import- och exportlicenser får utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet ska säkerheten, utom vid force majeure, vara förbrukad om den tidsgräns som avses i punkt 1 inte respekteras.

Artikel 20

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska, så snart de upplysts om det och under inga omständigheter senare än 20 dagar efter det att giltighetstiden för licenserna gått ut, meddela kommissionen vilka kvantiteter som inte använts av de kvoter som fördelats, så att de därefter kan omfördelas enligt artikel 2.5.

Artikel 21

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska i slutet av varje månad upplysa kommissionen om vilka kvantiteter av produkter som omfattas av kvoter som importerats eller exporterats under föregående månad.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

Artikel 23

Förfarandena för att tillämpa denna förordning ska antas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2. Dessa förfaranden ska särskilt reglera genomförandet av fördelningsmetoderna, vilka upplysningar som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska lämna ut och vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att denna förordning följs.

Artikel 24

1.   De upplysningar som rådet, kommissionen eller medlemsstaterna får i enlighet med denna förordning får endast användas för de ändamål med anledning av vilka de begärdes.

2.   Varken rådet, kommissionen, medlemsstaterna eller de som handlar på deras vägnar får lämna ut upplysningar som den som lämnat upplysningarna på goda grunder har begärt ska behandlas konfidentiellt, om inte denne uttryckligen lämnar sitt samtycke till detta.

3.   Denna artikel ska inte hindra att gemenskapsmyndigheterna lämnar ut upplysningar av allmän karaktär, särskilt underlaget till de beslut som fattas i enlighet med denna förordning eller bevis som gemenskapsmyndigheterna använt sig av för att stödja sina argument i händelse av ett rättsligt förfarande. Om upplysningar lämnas ut under sådana omständigheter måste de berörda parternas legitima intresse av att deras affärshemligheter bibehålls beaktas.

Artikel 25

Medlemsstaterna och kommissionen ska förse varandra med nödvändiga upplysningar och samarbeta vid tillämpningen av denna förordning. Förfarandena för att meddela och sprida dessa upplysningar ska där så behövs fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 26

Förordning (EG) nr 520/94, ändrad genom de förordningar som är förtecknade i bilaga I, ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 27

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 juli 2008.

På rådets vägnar

M. BARNIER

Ordförande


(1)  EGT L 66, 10.3.1994, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(2)  Se bilaga I.

(3)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).


BILAGA I

Upphävd förordning och en förteckning över ändringar av denna i kronologisk ordning

Rådets förordning (EG) nr 520/94

(EGT L 66, 10.3.1994, s. 1)

 

Rådets förordning (EG) nr 138/96

(EGT L 21, 27.1.1996, s. 6)

 

Rådets förordning (EG) nr 806/2003

(EUT L 122, 16.5.2003, s. 1)

Endast punkt 11 i bilaga II


BILAGA II

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 520/94

Denna förordning

Artikel 1–5

Artikel 1–5

Artikel 6.1, 6.2 och 6.3

Artikel 6.1, 6.2 och 6.3

Artikel 6.4

Artikel 6.5

Artikel 6.4

Artikel 7 och 8

Artikel 7 och 8

Artikel 9, inledning

Artikel 9, inledning

Artikel 9, första, andra och tredje strecksatsen

Artikel 9 a, b och c

Artikel 10–14

Artikel 10–14

Artikel 15.1

Artikel 15.1

Artikel 15.2, inledning

Artikel 15.2, inledning

Artikel 15.2, första, andra och tredje strecksatsen

Artikel 15.2 a, b och c

Artikel 16–21

Artikel 16–21

Artikel 22.1

Artikel 22.1

Artikel 22.2

Artikel 22.3

Artikel 23, första stycket

Artikel 22.2, första stycket

Artikel 23, andra stycket

Artikel 22.2, andra stycket

Artikel 24

Artikel 23

Artikel 25

Artikel 24

Artikel 26

Artikel 25

Artikel 27

Artikel 26

Artikel 28

Artikel 27

Bilaga I

Bilaga II


Top