a)

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen) (1).

b)

Rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (Eurodacförordningen) (2).

c)

Rådets förordning (EG) nr 407/2002 av den 28 februari 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 2725/2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (3).

d)

Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (direktivet om tillfälligt skydd) (4).

e)

Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (direktivet om mottagningsvillkor) (5).

f)

Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (6), när det gäller bestämmelserna som rör flyktingar.

g)

Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (direktivet om villkor för flyktingstatus) (7).

h)

Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (direktivet om asylförfaranden) (8).

1)

Åtgärder som syftar till att ta hänsyn till utsatta gruppers särskilda behov, särskilt underåriga utan medföljande vuxen, och närmare bestämt åtgärder som syftar till att förbättra de definitioner och förfaranden som tillämpas av medlemsstaterna för att identifiera utsatta asylsökande och på lämpligt sätt tillgodose sådana behov.

2)

Åtgärder för att förbättra identifieringen av personer som är i behov av internationellt skydd och behandlingen av deras ansökningar vid gränserna, särskilt genom utarbetande av särskilda utbildningsprogram.

1)

Åtgärder för att utföra oberoende utvärderingar av hur det nationella asylsystemet fungerar och hur man kan göra det mera effektivt.

2)

Utvecklandet av verktyg för att förbättra enhetligheten i det nationella beslutsfattandet om tillämpningen av EU:s regelverk, såsom att göra rättspraxisdatabaser tillgängliga för alla berörda parter.

3)

Åtgärder för att öka de nationella asylmyndigheternas förmåga att samarbeta med andra medlemsstaters asylmyndigheter, och särskilt för att sammanställa, analysera och bedöma information om ursprungsländer eller ursprungsregioner i syfte att dela denna information med andra medlemsstater.

1)

Åtgärder som rör vidarebosättning av personer från ett land eller en region som är föremål för genomförandet av ett regionalt skyddsprogram.

2)

Åtgärder som syftar till att överföra asylsökanden eller personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat vars asylmyndigheter är särskilt belastade.