7.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/5

(1)

Stabilitets- och tillväxtpakten bestod ursprungligen av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4) och av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (5). Stabilitets- och tillväxtpakten har visat sig fungera för att befästa budgetdisciplin, och har härigenom bidragit till en hög grad av makroekonomisk stabilitet med låg inflation och låga räntor, vilket är nödvändigt för att åstadkomma en hållbar tillväxt och för att skapa sysselsättning.

(2)

Den 20 mars 2005 antog rådet en rapport om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, vilken syftar till att förstärka styrningen av och det nationella egenansvaret för finanspolitiken genom en skärpning av de ekonomiska argument som ligger till grund för pakten och dess effektivitet, både i dess förebyggande och korrigerande aspekter, för att garantera de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, främja tillväxt och undvika att de kommande generationerna får en alltför tung börda. Rapporten godkändes av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 23 mars 2005 (6), i vilka det konstateras att rapporten uppdaterar och kompletterar stabilitets- och tillväxtpakten av vilken den nu utgör en integrerande del.

(3)

Enligt Ekofinrådets rapport av den 20 mars 2005, vilken godkändes av Europeiska rådet vid dess vårmöte 2005, bekräftar medlemsstaterna, rådet och kommissionen på nytt sitt åtagande att genomföra fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten effektivt och i rätt tid, genom inbördes stöd och inbördes påtryckningar, och att verka i nära och konstruktivt samarbete i den ekonomiska och finanspolitiska övervakningsprocessen, så att paktens regler blir säkra och effektiva.

(4)

Förordning (EG) nr 1467/97 behöver ändras för att den överenskomna förbättringen av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten skall kunna tillämpas fullt ut.

(5)

Den vägledande principen för tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott är att snabbt korrigera ett alltför stort underskott. Förfarandet bör förbli enkelt, öppet och rättvist.

(6)

Begreppet ”undantagsvis överskridande av referensvärdet till följd av en allvarlig konjunkturnedgång” bör ses över. När man gör denna översyn bör hänsyn tas till den ekonomiska heterogeniteten i Europeiska unionen.

(7)

Kommissionen bör alltid utarbeta en rapport på grundval av artikel 104.3 i fördraget. I sin rapport bör den undersöka huruvida de undantag som anges i artikel 104.2 är tillämpliga. Kommissionens rapport enligt artikel 104.3 bör på lämpligt sätt återspegla utvecklingen av det ekonomiska läget och budgetsituationen på medellång sikt. Dessutom bör eventuella andra faktorer vederbörligen beaktas som enligt den berörda medlemsstaten har betydelse för att göra en samlad kvalitativ bedömning av överskridandet av referensvärdet.

(8)

Vid alla budgetära bedömningar inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott bör ett överskridande som ligger nära referensvärdet och som återspeglar genomförandet av pensionsreformer genom vilka ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, fullt ut finansierad pelare, införs tas under noggrant övervägande, eftersom genomförandet av dessa reformer på kort sikt medför en försämring av budgetsituationen medan de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet klart förbättras. Särskilt i samband med bedömningen enligt artikel 104.12 i fördraget av huruvida det alltför stora underskottet har korrigerats bör kommissionen och rådet bedöma utvecklingen av siffrorna för alltför stora underskott och samtidigt också ta hänsyn till reformens nettokostnad för den offentligt förvaltade pelaren.

(9)

Tidsfristerna för rådets beslut i förfarandet vid alltför stora underskott bör förlängas för att den berörda medlemsstaten bättre skall kunna anpassa sina åtgärder inom det nationella budgetförfarandet och utarbeta ett mer sammanhållet åtgärdspaket. I synnerhet bör rådets tidsfrist för att avgöra om ett alltför stort underskott föreligger enligt artikel 104.6 i fördraget i regel fastställas till fyra månader efter de rapporteringstillfällen som fastställs i artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (7). På så sätt löser man de fall där de statistiska budgetuppgifterna ännu inte har godkänts av kommissionen (Eurostat) en kort tid efter de rapporteringstillfällen som fastställs i förordning (EG) nr 3605/93.

(10)

För att ett alltför stort underskott skall kunna korrigeras snabbt måste de medlemsstater som har ett alltför stort underskott vidta effektiva åtgärder och åstadkomma en minsta årlig budgetär förbättring av sina konjunkturrensade saldon, varvid engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder inte skall räknas med. Som ett riktmärke kommer det att krävas att länder med alltför stort underskott gör en årlig budgetansträngning i konjunkturrensade termer, varvid engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder inte skall räknas med.

(11)

De maximala tidsgränserna för när medlemsstaterna skall vidta effektiva åtgärder bör utsträckas så att åtgärderna bättre kan inlemmas i de nationella budgetförfarandena och utformningen av mer förfinade åtgärdspaket.

(12)

Om den berörda medlemsstaten har vidtagit lämpliga åtgärder som reaktion på en rekommendation enligt artikel 104.7 i fördraget eller ett föreläggande enligt artikel 104.9 och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna förhindrar att det alltför stora underskottet korrigeras inom den tidsfrist som har fastställts av rådet, bör rådet kunna utfärda en reviderad rekommendation i enlighet med artikel 104.7 eller ett reviderat föreläggande i enlighet med artikel 104.9.

(13)

Den nuvarande sammanlagda tidsperioden på högst tio månader från tidpunkterna för rapportering enligt artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 3605/93 till beslutet att ålägga sanktioner vore oförenlig med de ändrade tidsfristerna i varje skede av förfarandet och möjligheten att utfärda reviderade rekommendationer enligt artikel 104.7 eller reviderade förlägganden enligt artikel 104.9 i fördraget. Den maximala sammanlagda tidsperioden bör därför justeras i enlighet med dessa ändringar.

(14)

Bestämmelserna om tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott vad gäller Förenade kungariket, som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1467/97, måste också ändras för att beakta dessa ändringar,

1.

Artikel 2.2 och 2.3 skall ersättas med följande punkter:

”2.   När kommissionen och rådet bedömer och beslutar om ett alltför stort underskott föreligger i enlighet med artikel 104.3–104.6 i fördraget, får de anse att överskridandet av referensvärdet sker undantagsvis till följd av en allvarlig konjunkturnedgång, i enlighet med artikel 104.2 a andra strecksatsen, om underskottet överskrider referensvärdet på grund av en negativ årlig BNP-volymtillväxt eller på grund av ett kumulerat produktionsbortfall under en långvarig period av mycket låg årlig BNP-volymtillväxt i förhållande till dess potential.

3.   När kommissionen utarbetar en rapport i enlighet med artikel 104.3 i fördraget skall den beakta alla faktorer av betydelse, såsom anges i den artikeln. Rapporten skall på lämpligt sätt ta upp utvecklingen på medellång sikt av det ekonomiska läget (särskilt tillväxtpotential, rådande cykliska förhållanden, genomförandet av program inom ramen för Lissabonagendan och program för att främja forskning och utveckling och innovation) och utvecklingen av budgetläget på medellång sikt (särskilt ansträngningar att genomföra budgetsanering under ”goda tider”, hållbar skuldnivå, offentliga investeringar och den allmänna kvaliteten i de offentliga finanserna). Dessutom skall kommissionen vederbörligen beakta eventuella andra faktorer som enligt den berörda medlemsstaten har betydelse för att göra en samlad kvalitativ bedömning av överskridandet av referensvärdet och som medlemsstaten har förelagt kommissionen och rådet. I detta sammanhang skall särskild hänsyn tas till budgetmässiga ansträngningar för att höja eller bibehålla höga ekonomiska bidrag till förmån för internationell solidaritet och uppnå europeiska politiska mål, i synnerhet Europas enande om det får en negativ inverkan på en medlemsstats tillväxt och skattebörda. En balanserad övergripande bedömning skall omfatta alla dessa faktorer.

4.   Om den dubbla förutsättningen i den övergripande principen nämligen att de faktorer av betydelse som avses i punkt 3 beaktas endast om underskottet i de offentliga finanserna ligger nära referensvärdet och referensvärdet överskrids endast tillfälligt är helt uppfylld, skall dessa faktorer också beaktas i samband med de åtgärder som föregår ett beslut om huruvida ett alltför stort underskott föreligger i enlighet med artikel 104.4, 104.5 och 104.6 i fördraget. Den balanserade övergripande bedömning som rådet skall göra skall omfatta alla dessa faktorer.

5.   Vid alla budgetbedömningar inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott skall kommissionen och rådet vederbörligen beakta genomförandet av pensionsreformer genom vilka ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, fullt ut finansierad pelare, införs.

6.   Om rådet, på grundval av artikel 104.6 i fördraget, har avgjort att ett alltför stort underskott föreligger i en medlemsstat, skall kommissionen och rådet beakta de faktorer av betydelse som avses i punkt 3 även under de följande skedena i förfarandet enligt artikel 104, inklusive de som anges i artiklarna 3.5 och 5.2 i denna förordning. Dessa faktorer av betydelse skall emellertid inte beaktas när det gäller rådets beslut enligt artikel 104.12 i fördraget om att rådet skall upphäva samtliga eller vissa av sina beslut enligt artikel 104.6–104.9 och 104.11.

7.   Om underskottet i en medlemsstat överskrider men fortfarande ligger nära referensvärdet och om detta överskridande återspeglar genomförandet av en pensionsreform genom vilken ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, fullt ut finansierad pelare, införs skall kommissionen och rådet även ta hänsyn till reformens kostnad för den offentligt förvaltade pelaren vid bedömningen av utvecklingen av siffrorna för alltför stora underskott. Därför skall hänsyn tas till reformens nettokostnad med linjär gradvis minskning under en övergångsperiod på fem år. Denna nettokostnad skall även beaktas när det gäller rådets beslut i enlighet med artikel 104.12 i fördraget om upphävande av samtliga eller vissa av sina beslut enligt artikel 104.6–104.9 och 104.11, om underskottet har minskat avsevärt och utan avbrott och har nått en nivå som ligger nära referensvärdet.”

2.

Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

3.

Artikel 5 skall ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Rådets beslut att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet enligt artikel 104.9 i fördraget skall fattas inom två månader efter det beslut i vilket rådet har fastställt att inga effektiva åtgärder har vidtagits enligt artikel 104.8. I föreläggandet skall rådet begära att medlemsstaten uppnår en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP som ett riktmärke av sitt konjunkturrensade saldo, varvid engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder inte skall räknas med, för att korrigera det alltför stora underskottet inom den tidsfrist som är fastställd i föreläggandet.

2.   Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med ett föreläggande enligt artikel 104.9 i fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter antagandet av det föreläggandet, får rådet besluta, efter rekommendation från kommissionen, att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 104.9. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigering av det alltför stora underskottet enligt det reviderade föreläggandet särskilt utsträckas med ett år. Rådet skall bedöma om det föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna jämfört med de ekonomiska prognoserna i föreläggandet.”

4.

I artikel 6 andra meningen skall orden ”två månader” ersättas med orden ”fyra månader”;

5.

Artikel 7 skall ersättas med följande:

”Artikel 7

Om en deltagande medlemsstat underlåter att följa rådets på varandra följande beslut enligt artikel 104.7 och 104.9 i fördraget skall rådets beslut om att ålägga sanktioner i enlighet med artikel 104.11 fattas i regel inom sexton månader efter de rapporteringsdatum som fastställs i artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 3605/93. Om artikel 3.5 eller 5.2 i denna förordning tillämpas ändras tidsfristen på sexton månader i enlighet med detta. Ett påskyndat förfarande skall användas om det rör sig om ett avsiktligt planerat underskott som enligt rådets beslut är alltför stort.”

6.

Artikel 9 skall ändras på följande sätt:

7.

Hänvisningar till artikel 104c, 109e, 109f respektive 201 i fördraget skall i hela förordningen ersättas med hänvisningar till artikel 104, 116, 117 respektive 269. Hänvisning till artikel D i Fördraget om Europeiska unionen skall ersättas med hänvisning till artikel 4.

8.

Bilagan till förordning (EG) nr 1467/97 skall ersättas med bilagan till den här förordningen.