BILAGA

Riktlinjer för vad som skall anses utgöra tillgång med lämpligt balanserad geografisk täckning för tillämpning av direktiv 98/70/EG, artiklarna 3.2 d och 4.1 d

1.   ORDFÖRKLARINGAR TILL RIKTLINJERNA

Svavelfria bränslen: dieselbränslen och blyfri bensin med en svavelhalt på högst 10 mg/kg (ppm).

Bränslestationer eller bränsledepåer: öppna återförsäljningsställen eller företagsinterna anläggningar för tankning av bränsle i motordrivna vägfordon (enligt definitionen i Europastandarden EN 14274:2003).

2.   PÅVERKANDE FAKTORER

För att säkra tillgången på svavelfria bränslen behöver medlemsstaterna ett visst mått av frihet beroende på olika situationer i fråga om inhemska marknader och försörjningsinfrastruktur. Man bör ta hänsyn till följande faktorer:

1)   Låg befolkningstäthet

Stora områden med låg befolkningstäthet har som regel färre och mindre bränslestationer (”mindre” här i betydelsen tankad volym eller antal pumpar). De större stationerna är koncentrerade till mer tätbebyggda områden. Hänsyn bör tas till de längre färdvägarna mellan bränslestationerna och till risken för att den befintliga infrastrukturen inte har kapacitet för distribution av bränslen med olika svavelhalter.

2)   Hög befolkningstäthet

I områden med hög befolkningstäthet är som regel bensinstationerna i genomsnitt större, både i fråga om tankad volym och antal pumpar. De är också fler till antalet och ligger följaktligen närmare varandra. Här har infrastrukturen bättre kapacitet för distribution av olika bränslekvaliteter. Det kan också vara möjligt att genomföra en mer gradvis ökning av bensinstationernas geografiska täckning.

3)   Marknader på små öar

Marknader på små öar är som regel utsatta för liknande problem som områden med låg befolkningstäthet, men de kan också vara drabbade av en marknad med färre leverantörer – eller en enda – eller ett begränsat antal större terminaler, eller en enda.

3.   GENERELLA RIKTLINJER

Enligt artikel 8 i direktiv 98/70/EG skall medlemsstaterna tillhandahålla grundläggande data om nationella försäljningsvolymer avseende blyfri svavelfri bensin och svavelfria dieselbränslen.

I de här riktlinjerna anges fyra kriterier som enligt kommissionen är särskilt användbara när det gäller att fastställa huruvida tillgången på svavelfria bränslen vid tillämpningen av nämnda direktivs artiklar 3.2 d och 4.1 d är lämpligt balanserad ur geografisk synpunkt. I två detaljerade primära alternativ – A respektive B – får man fram tydligare och mer precisa uppgifter om den geografiska tillgången. Som regel kan man utgå ifrån att medlemsstaterna kommer att välja antingen alternativ A eller B, men inte båda samtidigt.

I två mindre detaljerade sekundära alternativ – C och D – erhåller man uppgifter om tillgången i bestämda områden.

Det bör framhållas att de föreslagna alternativen kan bli meningslösa om det finns svavelfria bränslen på en stor andel – t.ex. 60–80 % – av alla stationer, eftersom det i så fall kanske inte behövs någon ytterligare, mer detaljerad utvärdering av hur politiken på riksplanet lyckats regionalt. För alternativ D kan procentandelen, beroende på det enskilda fallet, vara något högre.

Skillnaderna mellan säkerställandet av tillgången på svavelfri blyfri bensin och svavelfria dieselbränslen pekar under alla omständigheter på att de två fallen bör analyseras separat.

Varje medlemsstat har rätt att själv välja de tillvägagångssätt den anser vara mest ändamålsenliga för att säkerställa tillgången på svavelfria bränslen i landsomfattande skala. Respektive medlemsstat bör emellertid beakta de alternativ som beskrivs här innan den fattar beslut om hur den bäst skall underlätta genomförandet av rekommendationen i sitt eget fall. I avsnitt 4 behandlas några specialfall.

3.1   Alternativ A: Andel bränslestationer med svavelfria bränslen uppdelat på regioner

3.1.1   Kriterium

Antal och procentandel bränslestationer för dieselbränslen och blyfri bensin som saluför svavelfria kvaliteter. Uppgifterna skall vara uppdelade på NUTS-nivå 3 och avse slutet av respektive rapporteringsår.

(NUTS är EU:s hierarkiska regionindelning för statistikändamål, Eurostat’s Nomenclature of Territorial Units for Statistics, som har fem regionnivåer.)

Följande uppgifter används för detta kriterium:

a)	Totalt antal bränslestationer i respektive region.

b)	Procentandel av det totala antalet bränslestationer i regionen som har svavelfria bränslen.

3.1.2   Användbarhet

Fördelen med detta kriterium är att uppdelningen på regionnivå ger en klar bild av tillgången på svavelfria bränslen på en geografisk nivå som gör att man kan säkerställa en någorlunda jämn uppskattning över hela landet. Dessutom är NUTS-regionerna redan definierade och används i annan EU-statistik. Genom tillgången på andra NUTS-indelade regionala uppgifter – såsom befolkningsantal och landarealer – kan man göra ytterligare användbara analyser.

3.2   Alternativ B: Genomsnittligt avstånd mellan bränslestationer med svavelfria bränslen

3.2.1   Kriterium

Kriteriet utgörs av de genomsnittliga avstånden mellan antingen bränslestationer med bly- och svavelfri bensin eller bränslestationer med svavelfria dieselbränslen. I kriteriet ingår beräkning av det nationella genomsnittliga avståndet samt maximi- och minimiavstånden mellan bränslestationer med svavelfria bränslen (uppdelat på dieselbränslen och blyfri bensin). Det kan också vara upplysande att jämföra detta genomsnittsvärde med det nationella genomsnittsavståndet mellan samtliga bränslestationer i respektive medlemsstat.

3.2.2   Användbarhet

Fördelen med detta kriterium är att man får en uppskattning av variationen i de avstånd ägare till fordon som kräver svavelfria bränslen kan behöva färdas för att kunna tanka. En jämförelse med det nationella genomsnittet för samtliga bränslestationer gör att kriteriet bättre kan relateras till specifika nationella förhållanden.

3.3   Alternativ C: Tillgång på svavelfria bränslen på stora bränslestationer

3.3.1   Kriterium

Antal och total procentandel större bränslestationer som säljer svavelfri blyfri bensin eller svavelfria dieselbränslen i landsomfattande skala. Vad som skall avses med ”större bränslestation” bestäms av respektive medlemsstat i form av en minimigräns uttryckt i miljoner liter tankad volym per år. Minimigränsen skall fastställas med hänsyn till nationella förhållanden. Det kan t.ex. hända att omkring 5 % av alla bränslestationer kommer att hänföras till kategorin ”större”.

3.3.2   Användbarhet

Större bränslestationer ligger i områden där efterfrågan är stor. Detta kriterium ger därför ett bra mått på tillgången på svavelfria bränslen i sådana områden, som brukar vara fördelade relativt jämnt över hela landet. Det torde också vara relativt lätt att använda sig av kriteriet.

3.4   Alternativ D: Tillgång på svavelfria bränslen på bränslestationer vid motorvägar

3.4.1   Kriterium

Antal och total procentandel bränslestationer som ligger vid större vägar eller vid motorvägar och som säljer svavelfri blyfri bensin eller svavelfria dieselbränslen i landsomfattande skala. Vad som skall avses med ”större vägar” och ”motorvägar” bestäms på lämpligt sätt av respektive medlemsstat.

3.4.2   Användbarhet

Detta kriterium är särskilt praktiskt att använda för transit- och turisttrafik eftersom det ger ett mått på tillgången vid de större trafiklederna. Bränslestationerna är i regel också fördelade med en relativt jämn och bred geografisk täckning över hela landet, även om de huvudsakligen är knutna till större befolkningscentra.

4.   SPECIALFALL

På grund av de slag av åtgärder som vidtagits av medlemsstater eller på grund av den speciella situation de står inför kan det i en del fall hända att medlemsstaterna inte i full utsträckning behöver använda sig av vare sig de primära eller sekundära alternativen för att på ett tillfredsställande sätt åskådliggöra graden av geografisk tillgång på svavelfria bränslen. Här är två sådana tänkbara fall, där det kan räcka med en begränsad bedömning av i vilken mån nationella politiska åtgärder haft god effekt:

1)	En mycket god omställning av den nationella marknaden till svavelfri blyfri bensin eller svavelfria dieselbränslen, eller en god tillgång på dem.

2)	En enda terminal eller leverantör i en medlemsstat eller på en begränsad ömarknad.

I dessa fall räcker det med att göra analysen på nedanstående begränsade nivå.

4.1   Mycket god tillgång eller mycket god omställning av marknaden

I fall då de slag av åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna säkerställer en landsomfattande tillgång eller marknadsomställning som är mycket god – t.ex. 60–80 % av antalet bränslestationer eller av omsättningen – skulle det kunna räcka med att använda sig av enbart basdata om sammanlagda försäljningsandelar (volymer) av svavelfria bränslen och data på riksnivå om dieselbränslen eller blyfri bensin.

Det finns en rad sätt på vilka man har kunnat uppnå denna goda tillgång och marknadsomställning. Hit hör bland annat

a)	avtal med näringslivet som garanterar att det finns svavelfria bränslen på de allra flesta bränslestationer,

b)	användning av skattelättnader som underlättar marknadens övergång till övervägande svavelfria bränslen,

c)	införande av obligatorisk omställning till eller tillgång på svavelfria bränslen på bränslestationer.

4.2   En enda terminal eller ömarknader

Medlemsstater med en enda leveransterminal, eller där marknadsförhållandena betingas av att området utgör en ö, skulle kunna uppleva en snabb ökning till en omfattande eller t.o.m. hundraprocentig tillgång på svavelfria bränslen. Beroende på situationen i det enskilda fallet skulle detta förhållande kunna minska nyttan av att tillämpa alternativen A–D i de aktuella områdena.