31996L0075

RÅDETS DIREKTIV 96/75/EG av den 19 november 1996 om system för befraktning och prissättning inom området nationella och internationella transporter av varor på inre vattenvägar inom gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna röstningsförfarandet (3), och

med beaktande av följande:

De tilltagande problem som rör överbelastning av vägtrafikleder och järnvägslinjer, transportsäkerheten, miljön, energisparande och medborgarnas livskvalitet kräver i allmänhetens intresse en längre driven utveckling och ett bättre utnyttjande av transportmöjligheterna på inre vattenvägar, genom bland annat förbättrad konkurrenskraft för dessa transporter.

Olikheterna i nationell lagstiftning i fråga om sätten att kommersiellt bedriva transport på inre vattenvägar gynnar inte den inre marknadens funktion inom denna sektor, och därför bör på gemenskapsnivå gemensamma bestämmelser införas för hela marknaden för transport på inre vattenvägar, i enlighet med rådets resolution av den 24 oktober 1994 om strukturella förbättringar av transport på inre vattenvägar (4).

För den inre marknadens funktion krävs det i fråga om varutransporter på inre vattenvägar att system med befraktning i turordning anpassas i riktning mot större kommersiell smidighet i syfte att skapa ett system med fri befraktning och fri prissättning för transporter.

För detta ändamål bör en övergångsperiod föreskrivas med en successiv begränsning av tillämpningsområdet för systemet med befraktning i turordning för att transportörerna skall kunna anpassa sig till den fria marknadens villkor och i förekommande fall genomföra former för kommersiella sammanslutningar som är bättre anpassade till avlastarnas logistiska behov.

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen är det både nödvändigt och tillräckligt att på gemenskapsnivå fastställa en enhetlig tidsplan för successiv liberalisering av marknaden, samtidigt som ansvaret för genomförandet av liberaliseringen överlåts på medlemsstaterna.

Det är viktigt att anta bestämmelser som gör det möjligt att ingripa på den aktuella transportmarknaden om en allvarlig störning skulle inträffa, och för detta ändamål bör kommissionen ges befogenhet att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med förfarandet med rådgivande kommitté.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv avses med

a) system med befraktning i turordning: ett system som består i att transportförfrågningar från kundkretsen fördelas i en befraktningspool till fastställda priser och enligt offentliggjorda villkor, i den ordning som fartygen blir tillgängliga efter lossning. Transportörerna erbjuds, i den ordning de anmält sig till turordningen, att välja ut en transport bland dem som bjuds ut. De som inte väljer behåller likväl sin plats i turordningen,

b) transportör: den som äger eller bedriver transport med ett eller flera fartyg på inre vattenvägar,

c) behörig myndighet: myndighet som av medlemsstaten utsetts att förvalta och organisera systemet med befraktning i turordning,

d) allvarlig marknadsstörning: uppträdande på marknaden för varutransport på inre vattenvägar av specifika problem av ett slag som kan medföra ett allvarligt och eventuellt bestående överskott av utbud i förhållande till efterfrågan och som innebär ett allvarligt hot mot den ekonomiska stabiliteten och överlevnaden för ett betydande antal företag som transporterar varor på inre vattenvägar, under förutsättning att de kort- och medellångsiktiga prognoserna på den aktuella marknaden inte visar betydande och varaktiga förbättringar.

Artikel 2

Inom området nationella och internationella varutransporter på inre vattenvägar inom gemenskapen, skall avtal ingås fritt mellan berörda parter och priser förhandlas fritt.

Artikel 3

Med undantag från artikel 2 får medlemsstaterna under en övergångsperiod fram till den 1 januari 2000 upprätthålla ett system med obligatoriska minimitaxor och system med befraktning i turordning under förutsättning

- att de villkor som räknas upp i artikel 4, 5 och 6 efterlevs, och

- att systemen med befraktning i turordning och de fastställda priserna är fritt tillgängliga på samma villkor för alla transportörer i medlemsstaterna.

Artikel 4

Under den övergångsperiod som avses i artikel 3 skall följande undantas från tillämpningsområdet för befraktningssystem i turordning:

a) Transporter av olja och gas, flytande och torr last i bulk, specialtransporter av tungt och odelbart gods, containertransporter, transporter inom hamnområden, alla slags transporter för egen räkning samt alla slags transporter som redan utförs utanför systemet med befraktning i turordning.

b) Transporter som inte kan utföras effektivt av dessa system, bland annat

- transporter som kräver utrustning för godshantering,

- kombinerade transporter, det vill säga transporter med flera olika transportmedel där de huvudsakliga sträckorna utgörs av inre vattenvägar och där de inledande och/eller avslutande sträckorna, som skall vara så korta som möjligt, antingen utgör väg eller järnväg.

Artikel 5

Under den övergångsperiod som avses i artikel 3 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att så långt som möjligt göra systemen med befraktning i turordning mer flexibla, bland annat genom att

- föreskriva möjlighet för avlastarna att ingå avtal om flera transporter, det vill säga en serie på varandra följande transporter utförda av ett och samma fartyg,

- föreskriva att enstaka eller upprepade transporter, som erbjudits två gånger efter varandra inom systemet med befraktning i turordning utan att ha funnit någon användare, skall tas ur detta system och förhandlas fritt.

Artikel 6

Inom en frist på två år från och med ikraftträdandet av detta direktiv skall de medlemsstater som berörs av systemen med befraktning i turordning vidta nödvändiga åtgärder för att avlastarna fritt skall kunna välja mellan följande tre slag av avtal:

- Tidsavtal, inbegripet hyresavtal, enligt vilket transportören ställer ett eller flera fartyg med besättning till en kunds exklusiva förfogande för en fastställd tid för att transportera de varor den senare anförtror honom mot betalning av ett fastställt dagsbelopp. Avtalet skall ingås fritt mellan parterna.

- Tonnageavtal enligt vilket transportören förbinder sig att under en i avtalet fastlagd period transportera ett fastställt antal ton mot betalning av en fraktavgift per ton. Avtalet skall ingås fritt mellan parterna; det måste omfatta betydande godsmängder.

- Avtal om enstaka eller upprepade transporter.

Artikel 7

1. Vid allvarlig störning på marknaden får kommissionen, utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april 1989 om strukturella förbättringar inom inlandssjöfarten (5), på en medlemsstats begäran vidta lämpliga åtgärder, bland annat åtgärder som syftar till att förhindra alla nya ökningar av den transportkapacitet som erbjuds på den ifrågavarande marknaden. Beslutet skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 8.2.

2. Om en medlemsstat begär lämpliga åtgärder, skall beslut fattas inom tre månader efter det att begäran har mottagits.

3. En medlemsstats begäran om att lämpliga åtgärder skall vidtas skall åtföljas av alla uppgifter som krävs för en bedömning av den ekonomiska situationen inom sektorn i fråga, bland annat

- uppgifter om genomsnittskostnader och priser för olika slags transporter,

- uppgift om i vilken grad lastutrymmet har utnyttjats,

- prognoser om utvecklingen av efterfrågan.

Upplysningarna får användas endast i statistiskt syfte. Det är förbjudet att använda dem för beskattningsändamål och att vidarebefordra dem till tredje man.

4. De beslut som fattas i enlighet med denna artikel, vilka inte får gälla längre än störningen på marknaden varar, skall medlemsstaterna utan dröjsmål underrättas om.

Artikel 8

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom direktiv 91/672/EEG (6).

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, i förekommande fall genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras, och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1997 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras, skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall genast till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 10

Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 19 november 1996.

På rådets vägnar

H. COVENEY

Ordförande

(1) EGT nr C 318, 29.11.1995, s. 8.

(2) EGT nr C 39, 12.2.1996, s. 96.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 februari 1996 (EGT nr C 65, 4.3.1996, s. 32), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 juni 1996 (EGT nr C 264, 11.9.1996) och Europaparlamentets beslut av den 17 september 1996 (EGT nr C 320, 28.6.1996).

(4) EGT nr C 309, 5.11.1994, s. 5.

(5) EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 25. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2254/96 (se s. 1 i denna EGT).

(6) EGT nr L 373, 31.12.1991, s. 29. Direktivet ändrat genom 1994 års anslutningsakt.