31994R3286

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av bestämmelserna om upprättandet av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 235 i fördraget och som är tillämpliga på varor framställda av jordbruksprodukter, särskilt de bestämmelser som medger undantag från den allmänna principen att varje kvantitativ restriktion eller åtgärd med motsvarande verkan endast får ersättas med de åtgärder som föreskrivs i de instrumenten,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1), och

med beaktande av följande:

Den gemensamma handelspolitiken, särskilt användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder, måste grundas på enhetliga principer.

I rådets förordning (EEG) nr 2641/84 av den 17 september 1984 om att stärka den gemensamma handelspolitiken särskilt när det gäller skydd mot otillåtet handelsbruk(2) fastställdes förfaranden som möjliggör för gemenskapen att

- agera i fråga om varje otillåtet handelsbruk i syfte att undanröja den skada som vållats av detta,

- säkerställa ett oinskränkt utövande av gemenskapens rättigheter vad gäller tredje lands handelsbruk.

De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av förordning (EEG) nr 2641/84 visar att behovet av att agera i fråga om handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredje land kvarstår och att förfarandet i förordning (EEG) nr 2641/84 inte är helt effektivt.

Det förefaller därför nödvändigt att fastställa nya och förbättrade gemenskapsförfaranden för att säkerställa etteffektivt utövande av gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler.

Internationella handelsregler är främst de regler som infördes inom ramen för WTO-förhandlingarna och som fastställs i bilagorna till WTO-avtalen, men de kan också vara regler i andra avtal i vilka gemenskapen är part och där de regler fastställs som skall tillämpas på handeln mellan gemenskapen och tredje land; det är därför lämpligt att ge en klar bild av den typ av avtal som begreppet "internationella handelsregler" avser.

De ovan nämnda gemenskapsförfarandena bör baseras på en rättslig mekanism enligt gemenskapens lagstiftning som är överskådlig och som säkerställer att beslut om att åberopa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler fattas på grundval av korrekta faktiska uppgifter och en rättslig analys.

Denna mekanism syftar till att åstadkomma förfaranden för att begära att gemenskapens institutioner reagerar på handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredje land och som vållar skada eller på annat sätt orsakar störningar i handeln, förutsatt att det finns en rätt att ingripa mot sådana hinder enligt tillämpliga internationella handelsregler.

Medlemsstaternas rätt att använda denna mekanism bör inte påverka deras möjlighet att ta upp samma eller liknande frågor genom andra gemenskapsförfaranden, särskilt i den kommitté som inrättats genom artikel 113 i fördraget.

Den kommitté som inrättats genom artikel 113 i fördraget har en institutionell roll som bör beaktas av samtliga organ i gemenskapen vid utarbetandet av råd i handelspolitiska frågor. Därför bör denna kommitté hållas informerad om utvecklingen av enskilda fall så att den kan överväga mer långtgående politiska följder av dessa.

I den utsträckning som ett avtal med tredje land förefaller vara det lämpligaste sättet att lösa en tvist som uppstår på grund av handelshinder skall förhandlingar i detta syfte föras i enlighet med förfarandena i artikel 113 i fördraget, särskilt i samråd med den kommitté som inrättats genom samma artikel.

Det är lämpligt att bekräfta att gemenskapen måste agera i enlighet med sina internationella förpliktelser och, om dessa förpliktelser hänför sig till avtal, vidmakthålla den balans av rättigheter och skyldigheter som är syftet med avtalen

Det är också lämpligt att bekräfta att åtgärder som vidtas i enlighet med berörda förfaranden även bör vara förenliga med gemenskapens internationella förpliktelser och inte bör påverka andra åtgärder i fall som inte omfattas av denna förordning som kan vidtas direkt i enlighet med artikel 113 i fördraget.

Den ordning som skall följas vid det undersökningsförfarande som fastställs i denna förordning bör också bekräftas, särskilt vad gäller rättigheter och skyldigheter för gemenskapens myndigheter och de berörda parterna liksom på vilka villkor intresserade parter kan få tillgång till information och begära att bli informerade om de väsentliga förhållanden och överväganden som är resultatet av undersökningen.

När gemenskapen agerar i enlighet med denna förordning måste behovet av snabba och effektiva insatser genom tillämpning av det beslutsförfarande som fastställs i denna förordning beaktas.

Kommissionen och rådet har skyldighet att agera i fråga om handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredje land inom ramen för gemenskapens internationella rättigheter och skyldigheter endast om gemenskapens intressen kräver ett ingripande, och vid bedömningen av dessa intressen bör kommissionen och rådet överväga samtliga intresserade parters synpunkter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

I denna förordning fastställs gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område som har till syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt de regler som fastställts av WTO, och som, med beaktande av andra internationella förpliktelser, syftar till att

a) agera mot handelshinder som påverkar gemenskapsmarknaden i syfte att undanröja den skada som vållas av dessa,

b) agera mot handelshinder som påverkar marknaden i tredje land, i syfte att undanröja de negativa handelseffekterna av dessa.

Dessa förfaranden skall särskilt tillämpas på inledandet, genomförandet och avslutandet av internationella förfaranden för tvistlösning på den gemensamma handelspolitikens område.

Artikel 2

Definitioner

1. Vid tillämpningen av denna förordning avses med handelshinder varje handelsbruk som införs eller vidmakthålls av tredje land och i fråga om vilket de internationella handelsreglerna ger rätt att ingripa. Den rätten gäller om de internationella handelsreglerna antingen uttryckligen förbjuder ett handelsbruk eller ger en annan part som påverkas av handelsbruket rätt att söka undanröja effekten av det berörda handelsbruket.

2. Vid tillämpningen av denna förordning och om inte annat följer av punkt 8 avses med gemenskapens rättigheter de rättigheter avseende internationell handel som gemenskapen kan åberopa enligt internationella handelsregler. I detta sammanhang avses med internationella handelsregler främst de regler som fastställts inom ramen för WTO och som återges i bilagorna till WTO-avtalen, men de kan också vara regler i varje annat avtal i vilket gemenskapen är part och som innehåller bestämmelser för handeln mellan gemenskapen och tredje land.

3. Vid tillämpningen av denna förordning avses med skada varje väsentlig skada som ett handelshinder vållar eller hotar att vålla för en gemenskapsindustri på gemenskapsmarknaden i fråga om en vara eller en tjänst.

4. Vid tillämpningen av denna förordning avses med negativa handelseffekter de effekter som ett handelshinder orsakar eller hotar att orsaka för gemenskapens företag på tredje lands marknad i fråga om en produkt eller en tjänst och som har en väsentlig effekt på gemenskapens ekonomi, i en ekonomisk region eller ekonomisk sektor inom gemenskapen. Den omständigheten att en klagande anser sig drabbad av sådana negativa handelseffekter skall inte i sig anses vara tillräcklig för att gemenskapen skall vidta åtgärder.

5. Med gemenskapsindustri avses alla gemenskapens producenter eller leverantörer

- av varor eller tjänster som är identiska med eller liknar den vara eller tjänst som är föremål för ett handelshinder,

- av varor eller tjänster som direkt konkurrerar med den varan eller tjänsten,

- som använder eller bearbetar den vara eller tjänst som är föremål för ett handelshinder

eller samtliga de producenter eller leverantörer vars sammanlagda produktion utgör större delen av gemenskapens totala produktion av de berörda varorna eller tjänsterna; dock skall följande gälla:

a) Om producenterna eller leverantörerna har kommersiellt samband med exportörerna eller importörerna eller själva importerar den vara eller tjänst som påstås vara föremål för handelshinder, får begreppet gemenskapsindustri anses avse de övriga producenterna eller leverantörerna.

b) Under särskilda omständigheter får producenterna eller leverantörerna inom en region i gemenskapen anses som gemenskapsindustri om deras sammanlagda produktion utgör större delen av produktionen av den berörda varan eller tjänsten i den eller de medlemsstater där regionen är belägen, förutsatt att handelshindrets effekt är koncentrerad till den eller de medlemsstaterna.

6. Med begreppet gemenskapsföretag avses ett företag som har bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat, som har sitt säte, sin centrala förvaltning eller huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen och som direkt berörs av produktionen av de varor eller tjänster som är föremål för handelshinder.

7. Vid tillämpningen av denna förordning skall begreppet "producenter av tjänster" i samband både med begreppet "gemenskapsindustri" enligt definitionen i punkt 5 och begreppet "gemenskapsföretag" enligt definitionen i punkt 6 inte påverka den icke-kommersiella karaktär som produktionen av en viss tjänst kan ha enligt lagstiftningen i en medlemsstat.

8. Vid tillämpningen av denna förordning avses med tjänster sådana tjänster i fråga om vilka internationella avtal kan slutas av gemenskapen på grundval av artikel 113 i fördraget.

Artikel 3

Klagomål från en gemenskapsindustri

1. Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning utan status som juridisk person som agerar på uppdrag av en gemenskapsindustri och som anser att den lidit skada till följd av handelshinder som påverkar gemenskapsmarknaden får ge in ett skriftligt klagomål.

2. Klagomålet skall innehålla tillräckliga bevis på att handelshinder förekommer och på den skada som uppstått på grund av detta. Bevis om skada måste i tillämpliga fall ges in på grundval av de kriterier som anges i artikel 10.

Artikel 4

Klagomål från gemenskapsföretag

1. Varje gemenskapsföretag och varje sammanslutning utan status som juridisk person som agerar på uppdrag av ett eller flera gemenskapsföretag som anser sig drabbade av negativa handelseffekter till följd av handelshinder som påverkar marknaden i ett tredje land får lämna ett skriftligt klagomål. Ett sådant klagomål skall dock endast behandlas om det påtalade handelshindret omfattas av en rätt att agera som fastställts genom internationella handelsregler i ett multilateralt eller plurilateralt handelsavtal.

2. Ett klagomål skall innehålla tillräckliga bevis på att handelshinder förekommer och på de negativa handelseffekter som uppstått till följd av dessa. Bevis på negativa handelseffekter skall i tillämpliga fall anges på grundval av de kriterier som anges i artikel 10.

Artikel 5

Förfarande vid klagomål

1. Klagomålet skall lämnas in till kommissionen som skall sända en kopia av det till medlemsstaterna.

2. Klagomålet får tas tillbaka, varvid förfarandet får avslutas, om det inte ligger i gemenskapens intresse att inte avsluta det.

3. Om det efter samråd visar sig att klagomålet inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning skall den klagande underrättas om detta.

4. Kommissionen skall fatta beslut snarast möjligt om att inleda ett undersökningsförfarande efter varje klagomål som lämnats in i enlighet med artikel 3 eller 4; beslutet skall normalt fattas inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnats in; denna period kan förlängas på begäran av eller med samtycke från den klagande i syfte att få fram kompletterande information som kan vara nödvändig för att till fullo bedöma fallet.

Artikel 6

Begäran om undersökning från en medlemsstat

1. Varje medlemsstat får begära att kommissionen inleder de förfaranden som avses i artikel 1.

2. Medlemsstaten skall till kommissionen överlämna tillräckliga bevis till stöd för sin begäran vad gäller handelshinder och effekter av dessa. I tillämpliga fall skall bevis på skada eller negativa handelseffekter lämnas på grundval av de kriterier som anges i artikel 10.

3. Kommissionen skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna.

4. Om det efter samråd står klart att klagomålet inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning skall medlemsstaten informeras om detta.

5. Kommissionen skall fatta beslut om att inleda ett undersökningsförfarande snarast möjligt efter det att ett klagomål från en medlemsstat i enlighet med artikel 6 har överlämnats; beslutet skall normalt fattas inom 45 dagar därefter; denna period kan förlängas på begäran av eller med samtycke från medlemsstaten så att kompletterande uppgifter kan tas fram som kan vara nödvändiga för att till fullo bedöma det fall som den berörda medlemsstaten lagt fram.

Artikel 7

Samrådsförfarande

1. För samråd i enlighet med denna förordning inrättas härmed en rådgivande kommitté, i det följande benämnd "kommittén", som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Samråd skall genast hållas på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ och under alla omständigheter inom en tidsram som tillåter att de tidsfrister som fastställs i denna förordning iakttas. Kommitténs ordförande skall snarast möjligt ge medlemsstaterna alla relevanta uppgifter han har tillgång till. Kommissionen skall också hänskjuta sådan information till den kommitté som inrättats genom artikel 113 i fördraget för att denna skall kunna beakta eventuellt mer långtgående följder för den gemensamma handelspolitiken.

3. Kommittén skall sammanträda när dess ordförande sammankallar den.

4. Vid behov får samråd ske skriftligen. I sådana fall skall kommissionen skriftligen underrätta medlemsstaterna som inom en tidsfrist på åtta arbetsdagar efter sådan underrättelse har rätt att framföra sina synpunkter skriftligen eller begära muntligt samråd, till vilket ordföranden skall utfärda kallelse, förutsatt att ett sådant samråd kan hållas inom en tidsram som tillåter att de tidsfrister som fastställs i denna förordning iakttas.

Artikel 8

Gemenskapens undersökningsförfarande

1. Om det efter samråd står klart för kommissionen att tillräckliga bevis föreligger för att inleda ett undersökningsförfarande och om det är nödvändigt med hänsyn till gemenskapens intressen skall den agera på följande sätt:

a) Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning kungöra att ett undersökningsförfarande inleds; en sådan kungörelse skall ange den berörda varan eller tjänsten och berörda länder, sammanfatta den information som mottagits och föreskriva att all relevant information i frågan skall lämnas till kommissionen; kungörelsen skall också ange den tidsfrist inom vilken intresserade parter får anhålla om att höras av kommissionen i enlighet med punkt 5.

b) Kommissionen skall officiellt underrätta företrädarna för det land eller de länder som omfattas av förfarandet och med vilka samråd i tillämpliga fall får hållas.

c) Kommissionen skall genomföra undersökningen på gemenskapsnivå i samarbete med medlemsstaterna.

2. a) Vid behov skall kommissionen söka få fram alla de uppgifter som den anser nödvändiga och kontrollera dessa mot uppgifter från importörerna, återförsäljarna, agenterna, producenterna, handelssammanslutningarna och -organisationerna, förutsatt att de berörda företagen eller organisationerna ger sitt samtycke.

b) Vid behov skall kommissionen genomföra undersökningar inom tredje lands territorium, förutsatt att regeringarna i dessa länder har underrättats officiellt och inte reser invändningar inom en rimlig tidsfrist.

c) Kommissionen skall vid undersökningen biträdas av tjänstemän från den medlemsstat inom vars territorium undersökningen genomförs, förutsatt att medlemsstaten begär det.

3. Medlemsstaterna skall på begäran till kommissionen överlämna all den information som är nödvändig för undersökningen, i enlighet med de närmare förfaranden som fastställs av kommissionen.

4. a) Den klagande och de berörda exportörerna och importörerna liksom företrädare för det berörda landet eller de berörda länderna får granska alla uppgifter som överlämnats till kommissionen, med undantag för interna handlingar avsedda för kommissionen och myndigheterna, förutsatt att dessa är relevanta för att skydda deras intressen och inte konfidentiella enligt artikel 9 och att de används av kommissionen i undersökningsförfarandet. De berörda personerna skall lämna en motiverad skriftlig begäran till kommissionen och ange vilka uppgifter de behöver.

b) Den klagande och de berörda exportörerna och importörerna och företrädare för det berörda landet eller de berörda länderna får begära att bli informerade om de väsentliga omständigheter och överväganden som framkommit vid undersökningen.

5. Kommissionen får höra de berörda parterna. Den skall göra det om dessa inom den tidsfrist som föreskrivs i kungörelsen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning har lämnat in en skriftlig begäran om att höras som visar att de är en part som berörs direkt av förfarandets resultat.

6. Dessutom skall kommissionen på begäran ge de direkt berörda parterna tillfälle att sammanträffa så att motstridiga uppfattningar och alla motargument kan framföras. Därvid skall kommissionen ta hänsyn till parternas önskemål och behovet av att skydda konfidentiella uppgifter. Ingen part skall vara skyldig att delta i ett möte, och underlåtenhet att delta skall inte påverka parternas sak.

7. Om de uppgifter som kommissionen begär inte lämnas inom en rimlig tidsfrist eller om undersökningen förhindras väsentligt får slutsatser dras på grundval av tillgängliga fakta.

8. När kommissionen har avslutat sin undersökning skall den rapportera till kommittén. Rapporten skall normalt presenteras inom fem månader efter kungörelsen om att förfarandet inleds, om inte undersökningen är så komplicerad att kommissionen förlänger tidsfristen till sju månader.

Artikel 9

Konfidentiell behandling

1. Uppgifter som har mottagits i enlighet med denna förordning skall användas bara för det ändamål för vilket de infordrades.

2. a) Varken rådet, kommissionen, medlemsstaterna eller tjänstemän hos någon av dessa får yppa någon uppgift av konfidentiell art som lämnats i enlighet med denna förordning med begäran om konfidentiell behandling, annat än med uppgiftslämnarens uttryckliga tillstånd.

b) Varje begäran om konfidentiell behandling skall ange varför uppgifterna är konfidentiella och skall åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning av uppgifterna eller en förklaring som anger skälen till att uppgifterna inte på sådant sätt kan sammanfattas.

3. Uppgifter kommer vanligen att anses vara konfidentiella om röjande av dem sannolikt har en avsevärd negativ verkan på uppgiftslämnaren eller källan.

4. Om det visar sig att en begäran om konfidentiell behandling inte är berättigad och uppgiftslämnaren inte är villig att göra uppgifterna offentliga eller att godkänna att de yppas i generaliserad eller sammanfattad form, får uppgifterna lämnas utan avseende.

5. Denna artikel skall inte hindra gemenskapens myndigheter att yppa allmän information, särskilt de skäl som legat till grund för beslut i enlighet med denna förordning. Sådant yppande måste ske med beaktande av de intresserade parternas berättigade intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

Artikel 10

Bevis

1. En undersökning av skada skall i tillämpliga fall grundas på följande kriterier:

a) Omfattningen av den berörda importen till eller exporten från gemenskapen, särskilt om det skett en väsentlig ökning eller minskning, i absoluta tal eller i förhållande till produktionen eller konsumtionen på den berörda marknaden.

b) Gemenskapsindustrins konkurrenters priser, särskilt för att fastställa om det inom gemenskapen eller på tredje lands marknad har förekommit avsevärd underprissättning jämfört med gemenskapsindustrin.

c) Effekterna av detta på gemenskapsindustrin som de avspeglas i utvecklingen av vissa ekonomiska faktorer som exempelvis produktion, kapacitetsutnyttjande, lager, försäljning, marknadsandel, priser (dvs. en prisnedgång eller uteblivna prisökningar som annars skulle ha inträffat), vinst, kapitalavkastning, investeringar, sysselsättning.

2. Om hot om skada görs gällande skall kommissionen också undersöka om det är sannolikt att en viss situation kommer att utvecklas till en faktisk skada. I detta sammanhang får hänsyn även tas till följande kriterier:

a) Ökningstakten i exporten till den marknad där gemenskapens produkter är utsatta för konkurrens.

b) Ursprungslandets eller exportlandets exportkapacitet vid undersökningstillfället eller inom en överblickbar framtid och sannolikheten för att exporten till följd av den kapaciteten kommer att riktas mot den marknad som avses i a.

3. Skada som vållas av andra faktorer och som antingen var för sig eller tillsammans också påverkar gemenskapsindustrin negativt får inte tillskrivas de handelsbruk som undersöks.

4. När negativa handelseffekter görs gällande skall kommissionen undersöka följderna av sådana negativa effekter för gemenskapens ekonomi, ekonomin i en region eller inom en ekonomisk sektor inom gemenskapen. I detta syfte får kommissionen i tillämpliga fall beakta kriterier av den typ som anges i punkterna 1 och 2. Negativa effekter kan bland annat uppstå i situationer då handelsflödena för en vara eller tjänst förhindras, försvåras eller läggs om till följd av ett handelshinder eller i situationer då handelshinder i betydande grad har påverkat leverans eller försörjning (t.ex. av delar och beståndsdelar eller råvaror) till gemenskapsföretag. Om hot om negativa handelseffekter görs gällande skall kommissionen också undersöka om det är sannolikt att en viss situation kommer att utvecklas till faktiska negativa handelseffekter.

5. När kommissionen undersöker bevis på negativa handelseffekter skall den också beakta de bestämmelser, de principer eller den praxis som reglerar rätten att agera enligt de relevanta internationella regler som avses i artikel 2.1.

6. Kommissionen skall vidare undersöka varje annat relevant bevis i klagomål. I detta sammanhang är de kriterier som anges i punkt 1 5 inte fullständiga och inte heller kan ett eller flera av dessa kriterier vara utslagsgivande när det gäller att avgöra om en skada eller negativa handelseffekter föreligger.

Artikel 11

Avslutande eller upphävande av förfarandet

1. Om det som en följd av undersökningsförfarandet visar sig att gemenskapens intressen inte kräver att åtgärder vidtas skall förfarandet avslutas i enlighet med artikel 14.

2. a) Om det berörda tredje landet eller länderna efter undersökningsförfarandet vidtar åtgärder som anses tillfredsställande och det därför inte krävs att gemenskapen vidtar åtgärder får förfarandet upphävas i enlighet med bestämmelserna i artikel 14.

b) Kommissionen skall övervaka tillämpningen av dessa åtgärder, i tillämpliga fall på grundval av regelbundet mottagna uppgifter som den kan begära från de berörda tredje länderna och vid behov kontrollera.

c) Om de åtgärder som vidtagits av det berörda tredje landet eller länderna har upphävts, avbrutits eller inte genomförts korrekt, om kommissionen har skäl att tro att så är fallet eller, slutligen, om en begäran från kommissionen om uppgifter i enlighet med b inte besvaras, skall kommissionen informera medlemsstaterna och vid behov, om det är motiverat av undersökningens resultat och de nya fakta som finns tillgängliga, vidta åtgärder i enlighet med artikel 13.3.

3. Om det efter ett undersökningsförfarande eller dessförinnan, under och efter ett internationellt tvistlösningsförfarande förefaller som om det lämpligaste sättet att lösa en tvist på grund av ett handelshinder är att sluta ett avtal med det berörda tredje landet eller länderna som kan förändra gemenskapens och det eller de berörda tredje ländernas materiella rättigheter, skall förfarandet avbrytas i enlighet med bestämmelserna i artikel 14 och förhandlingar genomföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 113 i fördraget.

Artikel 12

Handelspolitiska åtgärder

1. Om det konstateras (till följd av undersökningsförfarandet, om inte den faktiska och rättsliga situationen är sådan att ett undersökningsförfarande inte behövs) att åtgärder är nödvändiga i gemenskapens intresse för att säkerställa utövandet av gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler i syfte att undanröja skada eller negativa handelseffekter till följd av handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredje land, skall lämpliga åtgärder beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 13.

2. Om gemenskapens internationella förpliktelser kräver ett föregående internationellt samråds- eller tvistlösningsförfarande skall de åtgärder som avses i punkt 3 beslutas först sedan detta förfarande avslutats och med beaktande av dess resultat. Särskilt om gemenskapen har begärt att ett internationellt tvistlösningsorgan skall ange och bemyndiga de åtgärder som är lämpliga för att genomföra resultaten av ett internationellt tvistlösningsförfarande, skall de handelspolitiska åtgärder från gemenskapens sida som kan bli nödvändiga till följd av ett sådant bemyndigande vara förenliga med rekommendationen från det internationella tvistlösningsorganet.

3. Varje handelspolitisk åtgärd som är förenlig med gällande internationella förpliktelser och förfaranden får vidtas, särskilt följande:

a) Upphävande eller tillbakadragande av koncessioner till följd av handelspolitiska förhandlingar.

b) En ökning av befintliga tullavgifter eller införandet av andra importavgifter.

c) Införandet av kvantitativa restriktioner eller andra åtgärder som ändrar import- eller exportvillkoren eller på annat sätt påverkar handeln med det berörda tredje landet.

4. Skälen till beslutet skall anges i respektive beslut som skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Offentliggörandet skall också anses utgöra underrättelse till de länder och parter som berörs i första hand.

Artikel 13

Beslutsförfaranden

1. De beslut som avses i artikel 11.1 och 2 a skall antas i enlighet med bestämmelserna i artikel 14.

2. Om gemenskapen till följd av ett klagomål i enlighet med artiklarna 3 eller 4 eller en begäran i enlighet med artikel 6 följer ett formellt samråds- och tvistlösningsförfarande skall beslut som gäller inledandet, genomförandet eller avslutandet av sådana förfaranden fattas i enlighet med artikel 14.

3. Om gemenskapen sedan den agerat i enlighet med artikel 12.2 måste fatta beslut om de handelspolitiska åtgärder som skall antas i enlighet med artikel 11.2 c eller artikel 12, skall rådet i enlighet med artikel 113 i fördraget fatta beslut med kvalificerad majoritet senast 30 arbetsdagar efter det att förslaget mottagits.

Artikel 14

Kommittéförfaranden

1. Om det hänvisas till förfarandet i denna artikel skall kommittén sammankallas av ordföranden.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall diskutera frågan inom en tidsperiod som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är.

3. Kommissionen skall anta ett beslut som den skall underrätta medlemsstaterna och som skall träda i kraft efter en tidsfrist på 10 dagar, om ingen medlemsstat dessförinnan har hänskjutit frågan till rådet.

4. Rådet får på begäran av en medlemsstat och med kvalificerad majoritet revidera förslaget.

5. Kommissionens beslut skall träda i kraft efter en tidsfrist på 30 dagar om rådet inte har fattat beslut inom den tidsfristen, som räknas från den dag då frågan hänsköts till rådet.

Artikel 15

Allmänna bestämmelser

1. Denna förordning skall inte tillämpas i fall som omfattas av andra befintliga bestämmelser inom området på den gemensamma handelspolitikens område. Den skall fungera som ett komplement till

- bestämmelserna om upprättandet av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och genomförandebestämmelserna till dem,

- de särskilda bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 235 i fördraget och som är tillämpliga på varor framställda av jordbruksprodukter.

Denna förordning skall inte påverka andra åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 113 i fördraget och inte heller gemenskapsförfaranden för att behandla frågor om handelshinder som väcks av medlemsstaterna i den kommitté som inrättats genom artikel 113 i fördraget.

2. Förordning (EEG) nr 2641/84 skall upphöra att gälla. Hänvisningar till den förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996. Den skall tillämpas på förfaranden som inleds efter den dagen.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1994.

På rådets vägnar

H. SEEHOFER

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 14 december 1994.

(2) EGT nr L 252, 20.9.1984, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10).