EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32017R0180

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/180 av den 24 oktober 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU med avseende på tekniska tillsynsstandarder för bedömningsstandarder avseende riktmärkning av portföljer och förfaranden för utbyte av bedömningar (Text av betydelse för EES. )

C/2016/6703

OJ L 29, 3.2.2017, p. 1–9 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2017/180/oj

3.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 29/1


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/180

av den 24 oktober 2016

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU med avseende på tekniska tillsynsstandarder för bedömningsstandarder avseende riktmärkning av portföljer och förfaranden för utbyte av bedömningar

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (1), särskilt artikel 78.7 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Det är nödvändigt att fastställa standarder för de behöriga myndigheternas bedömning av de interna metoder som antagits av instituten för beräkning av kapitalbaskrav, och fastställa närmare regler för förfaranden för utbyte av dessa bedömningar mellan behöriga myndigheter med befogenhet att övervaka de olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav av institut som tillåts använda interna metoder för beräkning av dessa belopp eller kapitalbaskrav.

(2)

Bedömningen av kvaliteten på institutens avancerade metoder möjliggör en jämförelse av interna modeller på unionsnivå, genom vilken Europeiska bankmyndigheten (EBA) bistår behöriga myndigheter med deras bedömning av potentiell underskattning av kapitalbaskraven. Reglerna för utbyte av bedömningar bör innehålla lämpliga bestämmelser om tidtabellen för utbyte av bedömningar med relevanta behöriga myndigheterna och EBA.

(3)

Behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av institut som ingår i en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn har ett berättigat intresse i kvaliteten på de interna metoder som används av dessa institut, eftersom de bidrar till det ursprungliga gemensamma beslutet om godkännande av internmetoderna, i enlighet med artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2). Regler för utbyte av bedömningar i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU bör också ange hur det övergripande samarbetet och informationsutbytet inom kollegierna tillämpas, särskilt vad gäller riktmärkningen.

(4)

För att säkerställa att de bedömningar som gjorts i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU delas på ett effektivt och praktiskt sätt bör behöriga myndigheter offentliggöra sin uppskattning av eller synpunkter på den potentiella underskattning av kapitalbaskrav som härrör från internmetoderna som används av instituten och resonemanget bakom de behöriga myndigheternas slutsatser. De behöriga myndigheternas faktiska eller planerade korrigerande åtgärder i enlighet med artikel 78.4 i direktivet är dessutom relevanta även för alla andra behöriga som ansvarar för tillsyn av institut som ingår i en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn, eftersom de har berättigat intresse i kvaliteten på de interna metoder som används av dessa institut. De behöriga myndigheternas faktiska eller planerade korrigerande åtgärder bör också delges EBA i enlighet med artikel 107.1 i det direktivet, eftersom de är nödvändiga för att EBA ska kunna utföra sina uppgifter.

(5)

EBA:s rapport för att bistå de behöriga myndigheterna i deras bedömning av de interna metodernas kvalitet är en hörnsten i riktmärkningsarbetet, eftersom den rapporten innehåller resultaten av jämförelsen av relevanta institut med sina motsvarigheter på EU-nivå. Därför bör informationen i EBA:s rapport utgöra grunden för hur behöriga myndigheter beslutar vilka företag och portföljer bör bedömas med ”särskild hänsyn” enligt artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

(6)

Resultaten av bedömningen av kvaliteten på de interna metoderna beror på kvaliteten på de uppgifter som lämnas av relevanta institut enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2070 (3) som också måste vara konsekventa och jämförbara. De behöriga myndigheterna bör därför vara skyldiga att bekräfta att instituten korrekt tillämpar den genomförandeförordningen, särskilt när det gäller tillämpningen av möjligheten för instituten att avstå från att rapportera vissa enskilda portföljer.

(7)

Om behöriga myndigheter beräknar referensvärden på grundval av schablonmetoden ska en anpassning göras av de kapitalbaskrav för kreditrisk som härrör från tillämpningen av schablonmetoden, av försiktighetsskäl. Denna anpassning bör fastställas på den nivå som tillämpas för beräkningen av Basel I-golvet enligt artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013.

(8)

Riktmärken som grundas på schablonmetoden anses för närvarande inte lämpliga att beräknas när det gäller marknadsrisk, eftersom de kan leda till snedvridning. På grund av större metodologiska skillnader i beräkningen av kapitalbaskrav enligt schablonmetoden och internmetoden, huvudsakligen på grund av kraftiga skillnader i aggregering eller diversifiering av enskilda positioner, skulle en jämförelse mellan de två mått på marknadsrisk för små portföljer inte ge en rimlig indikation på eventuell underskattning av kapitalbaskraven. Om beräkningar enligt schablonmetoden beaktas vid bedömningen av kreditriskmodeller ska deras användning endast vara avsedd som riktmärken för bedömningen, snarare än som golv.

(9)

Vid bedömningen av den övergripande kvaliteten på institutens schablonmetoder och den iakttagna variationsgraden i särskilda metoder ska de behöriga myndigheterna inte endast fokusera på resultat, utan bör inrikta sig på att fastställa de viktigaste orsakerna bakom variationerna och att dra slutsatser från de olika modeller som används. De behöriga myndigheterna bör därför vara skyldiga att beakta resultaten av de alternativa beräkningar för value-at-Risk (VaR) och stressjusterade Value-at-Risk-värden som grundar sig på resultattidsserier.

(10)

Eftersom de behöriga myndigheterna har en grundläggande roll i att undersöka och bekräfta de interna metodernas kvalitet, utöver den information som rapporteras av institut i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2016/2070 bör de behöriga myndigheterna använda de befogenheter de har enligt förordning (EU) nr 575/2013 för godkännande och översyn av de interna metoderna i förekommande syfte, genom att skaffa all ytterligare information som kan vara användbar för deras fortlöpande bedömning av de interna metodernas kvalitet.

(11)

För bedömning av marknadsrisk krävs redan utfallstester, som grundar sig både på hypotetiska och faktiska förändringar i portföljens värde, vilka utförs dagligen för den samlade portföljens slutpositioner, enligt artikel 366.3 i förordning (EU) nr 575/2013. Antalet överskridanden måste meddelas de behöriga myndigheterna och regelbundet användas för att bedöma modellens resultat och fastställa tilläggsfaktorer för VaR och sVaR-multiplikatorer. I enlighet med detta ska inga ytterligare utfallstester utföras eller bedömas för portföljer som rör interna modeller för marknadsrisk.

(12)

Det faktum att resultaten från riktmärkningsarbetet för en enskild portfölj är ett extremvärde eller identifieras i EBA:s rapport som föremål för översyn av de behöriga myndigheterna bör inte nödvändigtvis betyda att den modell som institutet använder är ofullständig eller felaktig. I detta avseende bör de behöriga myndigheternas bedömningar användas som ett verktyg för att få en mer ingående kunskap om institutens modeller och antaganden. Analysen av potentiella skillnader mellan kapitalbaskraven för kreditrisk enligt vad som rapporterats av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och de kapitalbaskrav för kreditrisk som härrör från användningen av historiska riskparametrar (”resultat”) bör användas av behöriga myndigheter som en ställföreträdande indikator på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskrav, men aldrig ersätta en korrekt validering av den interna modellen.

(13)

Vid användningen av resultat från riktmärkningen bör de behöriga myndigheterna beakta eventuella begränsningar i informationskällorna och ta hänsyn till detta i sin bedömning om detta anses lämpligt. Ytterligare uppgifter som grundar sig på resultat bör beräknas av EBA på grundval av de uppgifter som samlats in, och kommer att bidra ytterligare till analysen. På liknande sätt, eftersom kapitalkraven som genereras av marknadsriskmodeller är portföljavhängiga och varje slutsats som erhållits på enskilda nivåer inte okritiskt kan extrapoleras till verkliga portföljer som innehas av instituten, bör varje slutsats som enbart grundar sig på den totala kapitalnivå som härletts från de sammanslagna portföljerna bör betraktas med vederbörlig försiktighet. Vid bedömningen av resultaten bör de behöriga myndigheterna beakta att även de sammanslagna portföljerna med flest instrument kommer att vara mycket olika från en verklig portfölj vad gäller storlek och sammansättning. Eftersom flertalet institut inte kommer att kunna modellera alla icke-aggregerade portföljer kommer resultaten kanske inte att vara jämförbara i samtliga fall. Det bör vidare påpekas att uppgifterna inte tar upp alla åtgärder avseende egna medel, till exempel begränsningar för diversifieringsvinster eller kapitaltillägg som införts för att åtgärda kända brister i modellerna eller avsaknad av riskfaktorer.

(14)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(15)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förfaranden för utbyte av bedömningar

1.   De behöriga myndigheter som genomför årliga bedömningar av kvaliteten på institutens interna metoder i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU ska dela dessa bedömningar med övriga berörda behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten (EBA) inom tre månader efter utsändandet av den rapport som tas fram av EBA och som avses i artikel 78.3 andra stycket i det direktivet.

2.   Efter mottagandet av de bedömningar som avses i punkt 1 ska EBA dela dessa bedömningar med berörda behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av institut som ingår i en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn, om de behöriga myndigheter som utarbetade dessa bedömningar inte redan gjort det.

Artikel 2

Förfaranden för utbyte av information med övriga behöriga myndigheter och EBA

Vid utbyte av bedömningar i enlighet med artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU ska de behöriga myndigheterna tillhandahålla följande information:

a)

Slutsatserna och motivering av sin bedömning, på grundval av tillämpningen av de bedömningsstandarder som avses i artiklarna 3–11.

b)

Deras synpunkter på den potentiella underskattning av kapitalbaskraven som härrör från internmetoderna som används av instituten.

Artikel 3

Översikt

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU ska de behöriga myndigheterna fastställa interna metoder som kräver särskild bedömning på ett sätt som är proportionerligt till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i affärsmodellen och relevansen av de portföljer som omfattas av genomförandeförordning (EU) 2016/2070 för institutet i förhållande till dess riskprofil. De ska också ta hänsyn till den analys som ges i den rapport från EBA som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU enligt följande:

a)

De ska behandla värden från modeller som anses extrema i EBA:s rapport som en indikation på betydande skillnader i kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

De ska behandla värden från modellering och standardavvikelsen för dessa värden för exponeringar i samma referensportfölj eller liknande referensportföljer som identifieras i EBA:s rapport som ett första tecken på betydande skillnader och låg eller hög mångfald, enligt vad som är tillämpligt, i kapitalbaskravet i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

c)

De ska behandla eventuella skillnader vid beräkningen i enlighet med artikel 4 i denna förordning som en preliminär indikation på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

d)

De ska behandla eventuella skillnader mellan uppskattade parametrar som rapporteras av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och de riskparametrar (”resultat”) som rapporteras av instituten i enlighet med den genomförandeförordning som en preliminär indikation på betydande skillnader i kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i direktiv 2013/36/EU.

e)

De ska behandla eventuella skillnader mellan de kapitalbaskrav för kreditrisk som rapporterats av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 och kapitalbaskraven för kreditrisk som härrör från institutens användning av utfallen i enlighet med den genomförandeförordningen eller som beräknats av EBA i sin rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU som en preliminär indikation på betydande och systematiska undervärdering av kapitalbaskraven i enlighet med artikel 78.3 första stycket i det direktivet. Vid användningen av EBA:s rapport får de behöriga myndigheterna beakta eventuella begränsningar i informationskällorna och ta hänsyn till detta i sin bedömning om detta anses lämpligt.

2.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i punkt 1 i denna artikel ska de behöriga myndigheterna tillämpa de bedömningsstandarder som avses i artiklarna 6–11.

Artikel 4

Beräkning av eventuella skillnader i kreditrisk enligt schablonmetoden

1.   De behöriga myndigheterna ska beräkna de eventuella skillnader som avses i artikel 3.1 c genom att subtrahera de kapitalbaskrav för kreditrisk som rapporteras av instituten enligt genomförandeförordning (EU) 2016/2070 från kapitalbaskraven för kreditrisk som härrör från tillämpning av schablonmetoden. De ska dessutom beräkna referensstatistik för dessa skillnader enligt följande:

a)

För lågfallissemangsportföljer, på portföljnivå med undantag för exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker, som är uttryckta och finansierade i den nationella valuta som avses i artikel 114.4 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

För högfallissemangsportföljer, på portföljnivå.

2.   För beräkning av referensstatistik som avses i punkt 1 i denna artikel ska de behöriga myndigheterna använda kapitalbaskraven för kreditrisk som anpassats till den nivå som tillämpas för beräkningen av Basel I-golvet enligt artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 5

Beräkning av eventuella skillnader i kreditrisk enligt resultaten

För tillämpning av artikel 3.1 d och e ska de behöriga myndigheterna använda både årliga och femåriga genomsnittliga resultat för att beräkna skillnaderna.

Artikel 6

Bedömningsnormer

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 i denna förordning ska behöriga myndigheter bedöma institutens efterlevnad av kraven i genomförandeförordning (EU) 2016/2070 om instituten har utnyttjat möjligheten i artikel 3.2 i den genomförandeförordningen för att lämna mer begränsad rapportering enligt den genomförandeförordningen. De behöriga myndigheterna ska göra detta genom att bekräfta motiveringen till eventuella begränsningar i den rapportering som dessa institutioner har gjort enligt den genomförandeförordningen.

2.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 ska de behöriga myndigheterna undersöka orsakerna till den betydande och systematiska undervärderingen och för den höga eller låga mångfalden i kapitalbaskraven som avses i den punkten, enligt följande:

a)

För bedömningar som rör kreditriskmetoder genom tillämpning av de standarder som avses i artiklarna 7 och 8.

b)

För bedömningar som rör marknadsriskmetoder genom tillämpning av de standarder som avses i artiklarna 9 och 11.

Artikel 7

Allmänna bedömningsstandarder för kreditrisk genom interna metoder

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 som rör kreditriskmetoder ska de behöriga myndigheterna använda minst de uppgifter om interna metoder som tillämpas på referensportföljer för tillsyn som återfinns i följande dokument, där tillämpligt:

a)

EBA:s rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

Institutets regelbundna rapporter om validering.

c)

Modelldokumentation inbegripet handböcker, dokumentation om utformning och kalibrering av modellen och metod för de interna modellerna.

d)

Rapporter om besök på plats.

2.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 som rör kreditriskmetoder ska de behöriga myndigheterna beakta följande, där tillämpligt:

a)

Huruvida institutet använder egna skattningar av förlust vid fallissemang (LGD-värden) och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Modellens tillämpningsområde och referensportföljernas representativitet.

c)

Huvuddragen i modellerna, till exempel åtskillnad mellan modeller utformade och kalibrerade på centraliserad koncernnivå (övergripande) och modeller utformade och kalibrerade endast på värdmedlemsstatens nivå (lokala), modeller som förvärvats av en tredjepart eller utarbetats av institutet, och modeller som utformats och kalibrerats med hjälp av interna data och modeller som utformats och kalibrerats med hjälp av externa data.

d)

Datum för godkännande av modellen och datum för utveckling av modellen.

e)

Jämförelse mellan förväntade och faktiska fallissemangsandelar under en relevant tidsperiod.

f)

Jämförelse mellan förväntad LGD-värden med observerade LGD-värden.

g)

Jämförelse mellan beräknade och observerade exponeringar vid fallissemang.

h)

Längden på de tidsserier som använts och, där tillämpligt, inkluderande av ansträngda år eller karaktären på och väsentligheten hos justeringar för att omfatta nedgångar och konservativa marginaler i modellernas kalibrering.

i)

Nya förändringar i sammansättningen av portföljen för det institut som den interna metoden tillämpas på.

j)

Den mikro- och makroekonomiska situationen för institutets portfölj, risk- och affärsstrategi samt interna processer, till exempel återhämtningsförfaranden för fallerade tillgångar (”likvidationsförfaranden”).

k)

Nuvarande läge i konjunkturcykeln, val av ratingfilosofi mellan point-in-time bedömning (PIT) eller över en hel konjunkturcykel (through-the-cycle, TTC) och observerad cyklikalitet i modellen.

l)

Antalet kreditbetyg och mått som instituten använder för att beräkna sannolikheten för fallissemang (PD), LGD och konverteringsfaktorer.

m)

Definitioner som används av institutet för fallissemangs- eller återhämtningsandelar.

n)

Inkludering eller ej av öppna likvidationsförfaranden i den tidsserie som används för kalibrering av LGD modeller, där tillämpligt.

3.   Om de behöriga myndigheterna anser att de uppgifter som avses i punkt 1 inte är tillräckliga för att kunna dra slutsatser om de delar som avses i punkt 2, ska de omedelbart samla in ytterligare uppgifter från instituten som de bedömer vara nödvändiga för att slutföra sin bedömning.

När de beslutar om vilken kompletterande information som bör insamlas ska de behöriga myndigheterna beakta betydelsen och relevansen av avvikelserna i institutets parametrar och kapitalbaskrav. De behöriga myndigheterna ska samla in den kompletterande information på det sätt som de anser lämpligast, inbegripet genom frågeformulär, intervjuer och besök på plats.

Artikel 8

Bedömningsnormer för kreditrisk enligt interna metoder som gäller lågfallissemangsportföljen

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 avseende LDP-motparter enligt mall 101 i bilaga I i genomförandeförordning(EU) 2016/2070 ska de behöriga myndigheterna bedöma huruvida skillnaderna mellan ett instituts kapitalbaskrav för kreditrisk och dess motsvarigheter beror på något av följande:

a)

En annan rangordning av de motparter som ingår i LDP-urvalet eller olika sannolikhetsgrader för fallissemang för varje nivå.

b)

Specifika facilitetstyper, säkerheter eller lokalisering av motparterna.

c)

Heterogena PD, LGD, löptider eller konverteringsfaktorer.

d)

Kollateraliseringspraxis.

e)

Grad av oberoende från externa kreditvärderingar och frekvens i uppdateringen av den interna värderingen.

2.   Om ett institut behandlar motparten som ”fallerad” medan andra institut klassificerar den som ”presterande” eller omvänt, ska de behöriga myndigheterna tillämpa den metod som avses i punkt 1 för den motparten.

Artikel 9

Allmänna bedömningsnormer för marknadsrisk genom interna metoder

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 ska de behöriga myndigheterna använda minst de uppgifter om interna metoder som tillämpas på referensportföljer för tillsyn som återfinns i följande dokument, där tillämpligt:

a)

EBA:s rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

b)

Institutets valideringsrapporter som utförs av kvalificerade oberoende parter, vid den tidpunkt då den interna modellen först utarbetades och vid betydande förändringar i den interna modellen. Denna information ska omfatta tester för att styrka att antaganden inom den interna metoden är lämpliga och varken underskattar eller överskattar risken, särskilda utfallstest som utformas i förhållande till deras portföljers risker och sammansättning och användningen av hypotetiska portföljer för att säkerställa att de interna metoderna kan förklara vissa strukturdrag som kan uppstå, till exempelvis väsentliga basrisker och koncentrationsrisker.

c)

Meddelande av antalet och motivering av överskridanden i de dagliga utfallstesterna som iakttagits under det föregående året, på grundval av utfallstester av hypotetiska och faktiska förändringar i portföljens värde.

d)

Modelldokumentation inbegripet handböcker, dokumentation om utformning och kalibrering av modellen och metod för de interna modellerna.

e)

Rapporter om besök på plats.

2.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 ska de behöriga myndigheterna beakta följande, där tillämpligt:

a)

Valet av VaR-metod som tillämpas av institutet.

b)

Modellens tillämpningsområde och referensportföljernas representativitet.

c)

Motiveringen om en riskfaktor har införlivats i institutets prissättningsmodell men inte i riskmätningsmodellen.

d)

En uppsättning riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekänsliga positioner, vare sig i eller utanför balansräkningen.

e)

Antalet löptidssegment i vilken varje avkastningskurva är indelad.

f)

Metoden som tillämpats för att fånga upp den risk som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser mellan olika avkastningskurvor.

g)

Den uppsättning riskfaktorer som hänför sig till guld och de enskilda utländska valutor i vilka institutets positioner är denominerade.

h)

Antalet riskfaktorer som används för att fånga aktiekursrisk.

i)

Den metod som används för att bedöma den risk som uppstår från mindre likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier.

j)

Resultat för de proxyvariabler som används i modellen, bedömning av hur de påverkar riskmåtten.

k)

Längden på de tidsserier som använts för VaR.

l)

Metoden som används för bestämning av den stressjusterade sVAR, tillräckligheten av den stressjusterade perioden när det gäller referensportföljer.

m)

De metoder som tillämpas i riskmätningsmodellen för att fånga upp icke-linjära alternativ, särskilt om institutet använder Taylorserier i stället för full omvärdering, samt andra produkter samt för att fånga upp korrelationsrisker och basrisker.

n)

De metoder som använts för att fånga upp namnrelaterade basrisker och huruvida de är känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mellan liknande men ej identiska positioner.

o)

Metoderna som används för att fånga upp risken för oförutsedda händelser.

p)

För tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk, de metoder som tillämpats för att fastställa likviditetshorisonter per position, liksom de PD- och LGD-värden och övergångsmatriser som användes vid simuleringen enligt artikel 374 i förordning (EU) nr 575/2013.

q)

För den interna modellen för korrelationshandel, de metoder som använts för att fånga upp de risker som fastställs i artikel 377.3 i förordning (EU) nr 575/2013 samt de korrelationsantaganden mellan modellernas riskfaktorer.

3.   Om de behöriga myndigheterna anser att de uppgifter som avses i punkt 1 inte är tillräckliga för att nå slutsatser om de delar som avses i punkt 2, ska de omedelbart samla in ytterligare uppgifter från instituten som de bedömer vara nödvändiga för att slutföra sin bedömning.

När de beslutar om de ytterligare uppgifter som ska insamlas ska behöriga myndigheter beakta betydelsen och relevansen av avvikelserna i institutets parametrar och kapitalbaskrav. De behöriga myndigheterna ska samla in den kompletterande information på det sätt som de anser lämpligast, inbegripet genom frågeformulär, intervjuer och besök på plats.

Artikel 10

Bedömning av skillnader i utfallen från interna metoder för marknadsrisk

1.   Vid genomförandet av den bedömning som avses i artikel 3.1 som rör marknadsriskmetoder ska de behöriga myndigheterna beakta de normer som anges i punkterna 2–8 i denna artikel.

2.   Vid prövningen av orsakerna till skillnaderna i VaR-värden ska de behöriga myndigheterna beakta båda följande villkor:

a)

Varje alternativ homogeniserad VaR-beräkning som EBA anger i den rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU, med hjälp av tillgängliga resultatdataserier.

b)

Den spridning i VaR-mått som tillhandahålls av institut enligt förordning (EU) 2016/2070.

3.   För institut som använde historisk simulering ska de behöriga myndigheterna bedöma variationerna som observerats både i de alternativa likriktade VaR-beräkningarna och i de VaR-data som rapporteras av institut som avses i punkt 2, för att bestämma effekten av de olika alternativ som tillämpas av dessa institut inom ramen för historisk simulering.

4.   Behöriga myndigheter ska bedöma den spridning mellan institut i förhållande till särskilda riskfaktorer som ingår i var och en av de separata referensportföljer med konstaterade prissvängningar och korrelation i den resultaträkning från institut som tillämpar historisk simulering för icke-aggregerade portföljer.

5.   Behöriga myndigheter ska analysera institutens Value-at-Risk-modeller för portföljer som visar tidsserier som väsentligt avviker från deras konkurrenters, enligt den EBA-rapport som avses i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU, även om det slutliga kapitalbaskravet för den specifika portföljen liknar det som institutets motsvarigheter uppvisar i absoluta tal.

6.   Behöriga myndigheter ska dessutom för VaR och stressjusterad IRC och modeller för korrelationshandel bedöma effekten av regleringsmässiga variationer med hjälp av uppgifter i EBA:s rapport som avses i artikel 78.3 i direktiv 2013/36/EU genom att samla resultaten från de olika modelleringsalternativen.

7.   När orsakerna till variationer som härrör från de olika regleringsalternativen har bedömts ska de behöriga myndigheterna bedöma om de återstående variationerna och underskattningen av kapitalbaskraven drivs av en eller flera av följande:

a)

Missförstånd om de positioner eller riskfaktorer som gäller.

b)

Ofullständigt genomförande av modellen.

c)

Uteblivna riskfaktorer.

d)

Skillnader i kalibrering eller i dataserier som används i modellsimuleringar.

e)

Ytterligare riskfaktorer som ingår i modellen.

f)

Alternativa modellantaganden som tillämpas.

g)

Skillnader som kan hänföras till den metod som tillämpas av institutet.

8.   Behöriga myndigheter ska genomföra en jämförelse mellan de resultat som erhålls från portföljer som endast skiljer sig åt i en konkret riskfaktor, för att avgöra om instituten har infört en sådan riskfaktor i sina interna modeller i likhet med sina motparter.

Artikel 11

Bedömning av kapitalbasnivån för interna metoder avseende marknadsrisk

1.   Vid bedömning av nivån på kapitalbasen för varje institut ska de behöriga myndigheterna beakta båda av följande:

a)

Nivån på kapitalbasen genom separat portfölj.

b)

Effekten av diversifieringsvinster som tillämpas av varje institut i aggregerade portföljer, genom jämförelse av kapitalbasen för icke-aggregerade portföljer som avses i led i denna punkt med nivån för kapitalbasen för den samlade portföljen enligt EBA:s rapport i artikel 78.3 andra stycket i direktiv 2013/36/EU.

2.   Vid bedömning av nivån på kapitalbasen för varje institut ska de behöriga myndigheterna också beakta båda av följande:

a)

Effekten av schabloniserade kapitaltillägg

b)

Effekten av de tillsynsåtgärder som inte förutses i de uppgifter som samlats in av EBA.

Artikel 12

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 oktober 2016.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2070 av den 14 september 2016 om fastställande av tekniska standarder för mallar, definitioner och it-lösningar som ska användas av instituten vid rapportering till Europeiska bankmyndigheten och behöriga myndigheter i enlighet med artikel 78.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (EUT L 328, 2.12.2016, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).


Top