Genom direktivet inrättas ett samarbetssystem för att hjälpa brottsoffer att få ersättning oavsett var i Europeiska unionen (EU) brottet begicks.
Systemet fungerar på grundval av EU-ländernas nationella ordningar för ersättning till offer för uppsåtliga våldsbrott som begås på deras respektive territorier.

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet har två huvudelement.

I direktivet ställs krav på att alla EU-länder har en ersättningsordning för offer för uppsåtliga våldsbrott som begås på deras territorium. Varje EU-land avgör självt hur denna ordning ska organiseras och fungera.
Genom direktivet inrättas ett EU-omfattande samarbetssystem som grundar sig på dessa nationella ordningar.

Garantera lämplig ersättning

Att garantera lämplig ersättning till offren kan vara svårt, antingen på grund av att

gärningsmannen inte har de ekonomiska resurser som krävs, eller
gärningsmannen inte har kunnat identifieras eller lagföras (möjligheten att erhålla ersättning från gärningsmannen behandlas i direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem).

Enligt direktivet måste offren

få ersättning oavsett i vilket land de är bosatta eller i vilket EU-land brottet begicks,
få rättvis och lämplig ersättning – det exakta beloppet avgörs av det EU-land där brottet begicks.

Samarbete

Alla EU-länder var skyldiga att senast den 1 juli 2005 upprätta nationella ordningar som garanterar rättvis och lämplig ersättning. I direktivet fastställs ett system för samarbete mellan de nationella myndigheterna för att underlätta för offer i hela EU att få ersättning:

Offer för brott som begåtts i ett annat EU-land än offrets vanliga bosättningsland kan be en myndighet i det land där offret är bosatt (biståndsmyndigheten) att lämna information om hur man ansöker om ersättning.
Den nationella myndigheten översänder sedan ansökan direkt till den nationella myndigheten i det EU-land där brottet begicks (beslutsmyndigheten), vilket ansvarar för att bedöma ansökan och betala ersättningen.
All kommunikation måste ske på det beslutande landets språk. Europeiska kommissionen har utarbetat standardblanketter för överföring av ansökningar och beslut som rör ersättning till brottsoffer.
Genom direktivet upprättas ett system med centrala kontaktpunkter i varje EU-land för att underlätta samarbetet i gränsöverskridande fall. Kontaktpunkterna sammanträder regelbundet. Ytterligare information finns på europeiska e-juridikportalens webbplats.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet trädde i kraft den 26 augusti 2004. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 1 januari 2006.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Ersättning på Europeiska kommissionens webbplats.
Blanketter om ersättning till brottsoffer (Europeisk e-juridikportal)

HUVUDDOKUMENT

Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer (EUT L 261, 6.8.2004, s. 15–18).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens beslut 2006/337/EG av den 19 april 2006 om standardblanketter för överföring av ansökningar och beslut enligt rådets direktiv 2004/80/EG om ersättning till brottsoffer (EUT L 125, 12.5.2006, s. 25–30).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57–73).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2012/29/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 08.12.2015

Top

All