System för att skydda euron mot förfalskning

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 – skydd av euron mot förfalskning

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Genom förordningen fastställs ett system som gör att medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU) kan inhämta och utbyta information om förfalskade sedlar och mynt, både mellan sig, och med Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska kommissionen, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och länder utanför EU, där så är lämpligt.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Genom rådets förordning (EG) nr 1339/2001 utökas förordningens omfattning så att den även täcker medlemsstater utanför euroområdet.

Huvudinslag i systemet för skydd av euron

• Tekniska uppgifter om förfalskade eurosedlar och euromynt överförs systematiskt av medlemsstaternas myndigheter (huvudsakligen nationella centralbanker) till ECB. ECB ansvarar för lagring och hantering av dessa.
• Medlemsstaternas myndigheter måste göra det möjligt för sina nationella analyscentrum att undersöka misstänkta förfalskade sedlar, och för sina nationella centrum för myntanalys att undersöka misstänkta mynt. Dessa organ måste skicka alla nya typer av misstänkta sedlar till ECB, och alla nya typer av misstänkta mynt till det europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet (ETSC).
• Kreditinstitut, andra leverantörer av betalningstjänster och andra institutioner som behandlar och distribuerar sedlar och mynt till allmänheten har vissa skyldigheter. Medlemsstaterna måste ordna med verkningsfulla, proportionerliga och avvärjande straffåtgärder som gäller för institutioner som inte uppfyller sina skyldigheter.
• Samarbete (bland annat via Periklesprogrammet, som inrättats i enlighet med förordning (EU) nr 2021/840) sker mellan de relevanta myndigheterna i EU-länderna (i synnerhet de nationella centralbyråer som är inrättade enligt den internationella konventionen för bekämpande av penningförfalskning), ECB, kommissionen samt Europol.
• Information om fall av förfalskning av euron centraliseras nationellt och överlämnas till Europol.
• Systemet omfattar också samarbete med länder utanför EU och internationella organisationer, inklusive den internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

Medlemsstaterna måste vidarebefordra förteckningen över myndigheter som de utser som behöriga att identifiera förfalskade sedlar och mynt till kommissionen och ECB.

Europeiska kommissionen inrättade expertgruppen mot förfalskning av euron för att:

• bistå vid utarbetandet av förslag för rättsakter eller politiska initiativ som avser förfalskning av sedlar och mynt,
• samarbeta nära med Kommissionen, medlemsstaterna, ETSC, ECB och Europol,
• utbyta information och etablera bästa praxis angående hur förfalskningar av euron ska förebyggas och motverkas, samt analysera vilka följder förfalskningar har,
• bistå kommissionen med råd om genomförandet av förordning (EG) nr 1338/2001 och Periklesprogrammet.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 1 januari 2002. Den har emellertid gällt sedan den 4 juli 2001 på sedlar och mynt som ännu inte hade getts ut, men som var avsedda att ges ut.

BAKGRUND

Förordning (EG) nr 1338/2001 infördes innan euron infördes 2002, och har som syfte att skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskning.

Förordningen kompletterar en rad beslut som tagits tidigare:

• om att inrätta nationella analyscentrum och nationella centrum för myntanalys,
• om att inrätta centrumet för analys av sedelförfalskningar,
• om den insamling av teknisk information om förfalskning av euron som görs av ECB och av ETSC som ansvarar för att analysera euromynt,
• om att införa straffrättsliga påföljder vid förfalskning av euron.

Mer information finns här:

• Bekämpning av förfalskning (Europeiska kommissionen)
• Skydd av euron (Europeiska centralbanken)
• Bekämpning av förfalskning (Europeiska centralbanken).

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EGT L 181, 4.7.2001, s. 6).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1338/2001 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/840 av den 20 maj 2021 om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot förfalskning under perioden 2021-2027 (”Perikles IV-programmet”) och om upphävande av förordning (EU) nr 331/2014 (EUT L 186, 27.5.2021, s. 1).

Kommissionens beslut av den 12 februari 2016 om inrättande av expertgruppen mot förfalskning av euron (EUT L 58, 13.2.2016, s. 5).

Avtal mellan Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska centralbanken (ECB) (EUT C 123, 17.4.2015, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF (EUT L 151, 21.5.2014, s. 1).

Europeiska centralbankens beslut 2013/211/EU av den 19 april 2013 om valörer, tekniska specifikationer, reproducering, inlösen och indragning avseende eurosedlar (omarbetning) (ECB/2013/10) (EUT L 118, 30.4.2013, s. 37).

Se den konsoliderade versionen.

Europeiska centralbankens beslut 2010/597/EU av den 16 september 2010 om äkthets- och kvalitetskontroll samt återcirkulering av eurosedlar (ECB/2010/14) (EUT L 267, 9.10.2010, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010 av den 15 december 2010 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (EUT L 339, 22.12.2010, s. 1).

Rådets beslut 2003/861/EG av den 8 december 2003 om analys av och samarbete om falska euromynt (EUT L 325, 12.12.2003, s. 44).

Rådets förordning (EG) nr 1339/2001 av den 28 juni 2001 om att låta verkningarna av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta (EGT L 181, 4.7.2001, s. 11).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets beslut 2001/887/RIF av den 6 december 2001 om skydd av euron mot förfalskning (EGT L 329, 14.12.2001, s. 1).

Europeiska centralbankens beslut 2001/912/EG av den 8 november 2001 om vissa villkor för tillgång till systemet för övervakning av penningförfalskningar (ECB/2001/11) (EGT L 337, 20.12.2001, s. 49).

Senast ändrat 15.02.2023