Administrativt samarbete i fråga om moms (fram till 31.12.2011)

Europeiska unionen (EU) upprättar ett gemensamt system för administrativt samarbete och informationsutbyte för EU-länder för att se till att mervärdesskatten (momsen) tillämpas korrekt och för att motverka skattebedrägerier.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EEG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

I denna förordning fastställs villkoren för samarbete mellan nationella administrativa myndigheter som ansvarar för tillämpningen av lagarna om mervärdesskatt (moms) på:

• leverans av varor och tillhandahållande av tjänster;
• gemenskapsinternt förvärv av varor;
• import av varor.

Den tillhandahåller även en struktur för samarbetet mellan dessa administrativa myndigheter och kommissionen.

Mer konkret sker detta genom att förordningen fastställer regler och förfaranden som gör det möjligt för länderna i Europeiska unionens (EU) behöriga myndigheter att samarbeta och utbyta all information som de kan behöva för att korrekt fastställa mervärdesskatten.

Definition av aktörer och förfaranden

Varje EU-land utser ett enda centralt kontaktkontor, som ska fungera som kontaktpunkt för det administrativa samarbetet. De behöriga myndigheterna i varje EU-land får utse kontaktorgan och/eller kompetenta tjänstemän för direkt informationsutbyte. De centrala kontaktkontoren ska hålla förteckningen över dessa organ aktuell och ställa den till förfogande för de övriga berörda EU-länderna.

När ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman skickar eller tar emot en begäran eller ett svar på en begäran om bistånd är de skyldiga att informera det centrala kontaktkontoret. De ska även informera det egna centrala kontaktkontoret och den behöriga myndigheten vid varje begäran om bistånd som kräver en åtgärd utanför det territorium som de ansvarar för eller utanför deras verksamhetsområde.

EU-ländernas skyldighet att lämna bistånd ska inte omfatta tillhandahållande av information eller handlingar som erhållits av myndigheterna, när dessa handlar med tillstånd från eller på begäran av en rättslig myndighet, såvida detta inte föreskrivs i nationell lagstiftning.

Utbyte av information på begäran

Vad som avses är begäran om information och om administrativa utredningar som den behöriga myndigheten i ett EU-land (den begärande myndigheten) framställer till den behöriga myndigheten i ett annat EU-land (den tillfrågade myndigheten), i syfte att erhålla alla uppgifter som de kan behöva för att fastställa mervärdesskatten korrekt. Den tillfrågade myndigheten är skyldig att tillhandahålla begärd information. Därför kan det låta genomföra administrativa utredningar och agera för den begärande myndigheten som om den agerade för egen räkning.

Den begärande myndighetens får göra en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. I så fall, måste den begärande myndigheten rättfärdiga eventuell utebliven utredning.

De begärande myndigheterna måste använda ett standardformulär för varje begäran om information och administrativa utredningar.

Vad gäller tidsfrister för tillhandahållandet av informationen, ska den tillfrågade myndigheten lämna informationen utan fördröjning och senast tre månader efter den dag då begäran mottagits. Om den tillfrågade myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen, ska tidsfristen dock förkortas till högst en månad. I vissa fall, kan den tillfrågade och den begärande myndigheten kan komma överens om andra tidsfrister.

Om den tillfrågade myndigheten inte kan svara på en begäran inom den föreskrivna tiden, ska den omedelbart skriftligen underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte kan iakttas och om den tidsram inom vilken den räknar med att kunna svara.

Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, får tjänstemän som bemyndigats av den första närvara vid de administrativa kontoren för den senare EU-land. Tjänstemännen från den begärande myndigheten får också närvara vid de administrativa utredningarna i syfte att utbyta information, men får aldrig utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten. De ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges.

För att utbyta information får två eller flera EU-länder komma överens om att, var och en på sitt eget territorium, utföra samtidiga kontroller av skattesituationen för en eller flera beskattningsbara personer, om detta är mer effektivt än kontroller som utförs av endast ett EU-land.

Informationsutbyte utan föregående begäran

Den behöriga myndigheten i varje EU-land ska genom automatiskt eller strukturerat automatiskt informationsutbyte vidarebefordra information till ett EU-land i följande fall:

• beskattningen anses äga rum i destinationens EU-land och kontrollsystemets effektivitet är beroende av information som lämnas av det ursprungliga EU-landet;
• ett EU-land har skäl att tro att ett brott mot mervärdesskattelagstiftningen har begåtts i det andra EU-landet;
• det finns en risk för skattebortfall i det andra EU-landet.

De exakta kategorierna av information som ska utbytas, hur ofta informationsutbytet ska äga rum och de praktiska formerna för informationsutbytet ska fastställas av kommissionen som ska biträdas av Ständiga kommittén för administrativt samarbete. Varje EU-land ska vidare fastställa om den ska delta i utbytet av en särskild kategori information och om den tänker göra det på ett automatiskt eller strukturerat automatiskt sätt.

EU-ländernas behöriga myndigheter får under alla förhållanden lämna varandra all information som de har kännedom om genom spontant informationsutbyte.

Lagring och utbyte av information som är specifik för gemenskapsinterna transaktioner

Varje EU-land ska upprätthålla en elektronisk databas, i vilken den ska lagra och bearbeta information om mervärdesskatt Det är EU-ländernas ansvar att säkerställa att deras databaser hålls aktuella, kompletta och korrekta.

Den behöriga myndigheten i ett EU-land ska automatiskt och utan dröjsmål från andra EU-länder få följandeinformation, som den också kan ges direkt tillgång till data som lagrats om:

• de registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats av det EU-land som tar emot informationen;
• det sammanlagda värdet av all gemenskapsintern leverans av varor och tjänster till personer med registreringsnummer för mervärdesskatt från alla mervärdesskatteregistrerade aktörer i det EU-land som lämnar informationen.

Om nödvändigt för kontrollen av förvärv av varor och tillhandahållandet av tjänster inom EU för att förhindra överträdelse av mervärdesskattelagstiftningen ska den behöriga myndigheten i ett EU-land, direkt få, eller få direkt elektronisk tillgång till följande information:

• registreringsnummer för mervärdesskatt för personer som har genomfört gemenskapsinterna leveranser av varor och tjänsterna;
• det sammanlagda värdet av sådana leveranser till varje person som innehar ett registreringsnummer för mervärdesskatt.

EU-länderna måste ge tillgång till informationen utan dröjsmål och senast en månad efter utgången av den period som informationen gäller.

Villkor för informationsutbytet

Den tillfrågade myndigheten får vägra en begäran om hjälp, I så fall ska den alltid underrätta den begärande myndigheten om skälen. Begäran om hjälp får vägras om tillhandahållandet av information:

• innebär en oproportionerlig administrativ börda;
• strider mot lagstiftningen eller administrativ praxis i det begärda EU-landet;
• leder till avslöjandet av kommersiella, industriella eller professionella hemligheter;
• strider emot offentlig politik.

All information som tillhandahålls på grundval av denna förordning ska omfattas av den sekretess och skydd som liknande information ges enligt nationell lagstiftning i EU-länderna. Denna information får därför bara användas för vissa specifika ändamål, exempelvis:

• för att fastställa beskattningsunderlaget;
• för skatteuppbörden eller för administrativ kontroll av skatter (i syfte att fastställa beskattningsunderlaget);
• för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG;
• inom ramen för rättsliga förfaranden som kan leda till påföljd och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen (skriftliga handlingar kan åberopas som bevismaterial).

Bakgrund

Denna förordning ingår i de åtgärder för skatteharmonisering som vidtagits för att fullborda den inre marknaden.

För att underlätta kontakterna mellan de lokala och/eller nationella skatteförvaltningarna så att de bättre kan bekämpa bedrägerier ska denna förordning i en enda rättsakt samla och skärpa bestämmelserna i direktivet om ömsesidigt bistånd på området direkt beskattning och skatter på försäkringspremier, och om förordningen om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning .

Den 7 oktober 2010 antog rådet förordning (EU) nr 904/2010 som upphäver denna förordning från och med 1 januari 2012. Kapitel V (förutom artikel 27.4) fortsätter dock gälla ända till 31 december 2012. Vissa bestämmelser i den nya förordningen träder i kraft från och med den 1 november 2010, och andra börjar gälla från och med 1 januari 2013 och 1 januari 2015.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens förordning (EG) nr 1174/2009 av den 30 november 2009 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 angående administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt 2008/9/EG [Europeiska unionens officiella tidning L 331, 1.12.2009].

Rapport från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet av den 18 augusti 2009 om tillämpningen av Rådsförordning (EG) nr.1798/2003 om administrativt samarbete gällande mervärdesskatt [KOM(2009) 428 slutlig – Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning.

Kommissionens förordning (EG) nr 1925/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 angående administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt [Europeiska unionens officiella tidning L 331, 5.11.2004]. Enligt förordningen anger kommissionen de kategorier av information som ska bytas ut utan föregående begäran liksom hur ofta informationsutbytet ska äga rum och andra nödvändiga praktiska former vid tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1798/2003.

See also

• Europakommissionens webbplats under generaldirektoratet för skatter och tullunion, mervärdesskatt: mervärdesskatt (DE) (EN) (FR)

Senast ändrat den 08.09.2011