Lettland

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM (97)2005 slutlig - Ej offentliggjort i EGT]Kommissionens rapport [KOM(98)704 slutlig - Ej offentliggjord i EGT]Kommissionens rapport [KOM(99) 506 slutlig - Ej offentliggjord i EGT]Kommissionens rapport [KOM(2000) 706 slutlig - Ej offentliggjord i EGT]Kommissionens rapport [KOM(2001)700 slutlig --SEK (2001)1749 - Ej offentliggjord i EGT]Kommissionens rapport [KOM(2002)700 slutlig --SEK(2002) 1045]Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 bedömde kommissionen att Lettland behövde göra stora ansträngningar för att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk på jordbruksområdet. Vissa framsteg hade emellertid skett när det gällde antagandet av de åtgärder som angavs i vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden. Kommissionen efterfrågade särskilda ansträngningar på följande områden:

• Genomförande och kontroll av bestämmelser på veterinärområdet och det fytosanitära området och uppgradering av anläggningar för att se till att de uppfyller EG:s normer. Detta är särskilt viktigt när det gäller de inspektioner och kontroller som krävs för att skydda EG:s yttre gränser.
• Förstärkning av de administrativa strukturerna för att kunna genomföra och kontrollera den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) instrument.
• Fortsatt omstrukturering av livsmedelssektorn för att förbättra konkurrenskraften.

Kommissionen konstaterade dessutom att Lettland endast tillämpade ett begränsat antal mekanismer i den gemensamma jordbrukspolitiken och att det behövdes en grundläggande reformering av jordbrukssektorn. Det skulle krävas stora ansträngningar inför en anslutning till EU på medellång sikt.

När det gällde fiskeriområdet bekräftade kommissionen att moderniseringsprocessen och genomförandet av gemenskapens regelverk skulle kräva stora ansträngningar, men att denna sektor troligen inte skulle utgöra några större problem på medellång sikt.

I rapporten från november 1998 noterades att när det gällde jordbrukspolitiken hade det skett framsteg på alla de områden som togs upp i yttrandet (se ovan) samt när det gällde tillnärmningen av lagstiftningen i enlighet med vad som krävs i partnerskapet för anslutning. Lettland har fortsatt göra framsteg på fiskeriområdet, bl.a. genom att anta särskilda program.

I rapporten från oktober 1999 betonades att stora framsteg hade gjorts när det gällde privatisering av jordbruksmark. På andra områden (tillnärmning av lagstiftning, genomförande av veterinära och fytosanitära normer, förstärkning av den administrativa kapaciteten och omstrukturering av livsmedelsindustrin) återstod fortfarande mycket arbete. När det gällde fiskeriområdet måste Lettland fortsätta sitt arbete för att göra sin fiskeflotta mer konkurrenskraftig och respektera mekanismerna i den gemensamma fiskeripolitiken.

I rapporten från november 2000 angavs att Lettland hade gjort framsteg när det gällde att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk. På fiskeriområdet måste Lettland fortsätta sitt arbete även om vissa framsteg kunde noteras.

I rapporten från november 2001 noterades att inga större förändringar av Lettlands jordbrukspolitik hade ägt rum. Framsteg hade däremot skett på veterinärområdet och det fytosanitära området.

Arbetet med att harmonisera lagstiftningen på fiskeområdet gick framåt. Bland annat antogs en rättsakt 2001 om övervakning av landning och försäljning av fisk, transport av fiskeprodukter, lagring och produktionsanläggningar. Den administrativa kapaciteten hade förbättrats genom en förstärkning av rådet för den marina miljön och genom ökade kontroller. En lag om mätning av fiskefartyg hade antagits och den nationella fiskeristyrelsen hade skapat ett fiskeflotteregister. Inga förändringar av regeringens politik beträffande statligt stöd till fiskesektorn kunde noteras.

I rapporten från oktober 2002 betonas Lettlands fortsatta ansträngningar på jordbruksområdet. På fiskeområdet har det skett framsteg när det gäller förvaltning av resurser, inspektion och kontroll.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) har till syfte att bevara och utveckla ett modernt jordbrukssystem, se till att jordbruksbefolkningen har en hyfsad levnadsstandard och att konsumenterna får livsmedel till rimliga priser, samtidigt som den fria rörligheten för varor inom EG:s territorium måste garanteras.

Associeringsavtalet utgör den rättsliga grunden för jordbrukshandel mellan Lettland och EG. Associeringsavtalet har till syfte att främja samarbete när det gäller modernisering, omstrukturering och privatisering av Lettlands jordbrukssektor samt när det gäller livsmedelsindustrin och fytosanitära normer. Vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden (1995) omfattar lagstiftning om kontroller på veterinärområdet, det fytosanitära området och när det gäller djurfoder samt villkor för saluföring av vissa produkter. Lagstiftningens syfte är att skydda konsumenterna, folkhälsan och djurs och växters hälsa.

Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar gemensam organisation av marknaden, strukturpolitik, avtal med tredjeländer, förvaltning och bevarande av fiskeresurser och vetenskaplig forskning på området

I associeringsavtalet ingår bestämmelser om handel med fiskeprodukter med gemenskapen. Vitboken omfattar inga åtgärder på detta område.

UTVÄRDERING

Jordbruk

Lettlands bruttomervärde från jordbruket låg fast på 4,7 procent 2001 även om antalet sysselsatta inom jordbruket utgjorde 15,1 procent av det totala antalet sysselsatta. Handelsunderskottet i handeln med gemenskapen steg från 151,6 miljoner euro 1999 till 193,2 miljoner euro 2000. Budgeten för att administrera jordbrukspolitiken steg till 40,07 miljoner euro.

• Horisontella frågorUtanordnare måste snabbt inrättas. Arbete pågår när det gäller det integrerade systemet för förvaltning och kontroll, nätverket för bokföringsinformation på jordbruksområdet, ekologiskt jordbruk och kvalitetstänkande.
• Gemensam organisation av marknadenLettland måste fortfarande utarbeta, eller inom vissa sektorer anta, lagstiftning på området. Glesbygdsstödet fungerar ännu inte helt och hållet.
• Landsbygdsutveckling och skogsbrukLettland måste fortsätta sitt arbete för att genomföra programmet för landsbygdsutveckling.Jordbruksreformerna går för långsamt.
• Åtgärder på veterinärområdet, det fytosanitära området och när det gäller livsmedelssäkerhetTakten på införlivandet och genomförandet av gemenskapens regelverk på lagstiftningsnivå måste öka.När det gäller djurskydd har den första anpassningen praktiskt taget slutförts. Arbete återstår när det gäller djurhälsa, gränsinspektioner och framför allt deltagande i programmet ANIMO, skydd för folkhälsan och hantering av slakteriavfall. Lettland måste dessutom införliva ramlagstiftningen om djurfoder.På det fytosanitära området har införlivandet och genomförandet framskridit på ett bra sätt även om arbete återstår när det gäller utsäde och registrering av importörer och producenter. Det är också nödvändigt att slutföra förvaltningsreformerna och tillämpa förfarandena för gränskontroll.När det gäller livsmedelssäkerhet har stora framsteg gjorts. En omorganisation av de administrativa tjänsterna behövs.

Lettland har gjort stora framsteg sedan yttrandet 1997. Förhandlingarna fortsätter. Det som nu återstår är bl.a. en slutgiltig anpassning av gemenskapens regelverk och en förstärkning av den administrativa kapaciteten.

Fiske

Lettland måste slutföra anpassningen av strukturåtgärder och marknadspolitik. Dessutom måste den administrativa kapaciteten förbättras.

Många framsteg har gjorts sedan 1997 och Lettland har delvis förverkligat sina åtaganden. Skarpsillen har tagits upp bland de arter som förvaltas av den gemensamma fiskeripolitiken och en särskild förvaltningsordning har införts för Rigabukten.