Rådets rekommendation om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2004)

I denna rekommendation fastställs prioriteringarna för medlemsstaternas och arbetsmarknadsparternas genomförande av sysselsättningspolitiken. I rekommendationen uppmanas framförallt till åtgärder som syftar till att öka anpassningsförmågan hos arbetstagare och företag, att locka fler människor att ta sig in på och stanna kvar på arbetsmarknaden och att se till att arbete lönar sig för alla. Vidare uppmanas medlemsstaterna att få till stånd fler och bättre riktade investeringar i humankapital och livslångt lärande samt säkerställa ett effektivt genomförande av reformer genom bättre styrelseformer. För första gången riktar sig rådets rekommendationer även till EU:s tio nya medlemsstater.

RÄTTSAKT

Rådets rekommendation (EG) nr 741/2004 av den 14 oktober 2004 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [Europeiska unionens officiella tidning L 326 av den 29.10.2004].

SAMMANFATTNING

2004 års rekommendationer grundas på en analys av de nationella handlingsplanerna (DE) (EN) (FR), de riktlinjer för sysselsättningen som fastställts för perioden 2003-2005 och på slutsatserna från europeiska specialgruppen för sysselsättningsfrågor (es de en fr), vilka återfinns i den gemensamma rapporten för 2003-2004. Sysselsättningspolitiken drivs i linje med rekommendationerna för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

I denna rapport dras slutsatsen att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bara i begränsad omfattning har följt rådets rekommendationer av den 22 juli 2003. De gemensamma prioriteringarna i 2004 års rekommendationer är följande:

• Öka arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga, samtidigt som tryggheten och flexibiliteten på arbetsmarknaden stärks, genom att skapa fler arbetstillfällen av bättre kvalitet och genom att öka produktiviteten.
• Förmå fler människor att ta sig in och stanna kvar på arbetsmarknaden genom att utforma heltäckande strategier för ett aktivt åldrande (motverka förtidspensionering, verka för flexiblare arbetsmöjligheter, värdera kompetens, erbjuda utbildning) och säkerställa individuellt anpassade tjänster för alla arbetssökande samt se till att arbete lönar sig för alla.
• Få till stånd fler och bättre riktade investeringar i humankapital och livslångt lärande genom att bättre fördela kostnaderna mellan myndigheter, företag och enskilda, genom att förbättra utbildningsutbudet framförallt för äldre och lågutbildade personer, genom att minska antalet ungdomar som hoppar av skolan i förtid och genom att anpassa den högre utbildningen så att den bättre motsvarar behoven på arbetsmarknaden.
• Säkerställa ett effektivt genomförande av reformer genom bättre styrelseformer och genom att bygga upp så omfattande partnerskap som möjligt där företrädare för det civila samhället, myndigheter och arbetsmarknadens parter ingår. Där så är lämpligt kan det också ske genom att det fastställs kvantitativa mål som återspeglar de prioriteringar som gjorts på europeisk nivå och genom ett effektivt utnyttjande av allmänna medel för att öka kännedomen om de nationella handlingsplanerna och de rekommendationer som görs för varje land i syfte att uppmuntra ömsesidigt lärande.

De nya medlemsstaterna bör särskilt öka sina ansträngningar för att få till stånd en balans mellan flexibilitet och trygghet, och för att förbättra arbetsmiljön. Att stärka den sociala dialogen och förbättra offentliga myndigheters administrativa kapacitet är avgörande om stödet från Europeiska socialfonden ska kunna användas fullt ut på ett effektivt sätt. De landsspecifika budskapen i rapporten från den europeiska specialgruppen för sysselsättningsfrågor kan fungera som underlag för att genomföra sysselsättningsriktlinjerna i de nya medlemsstaterna.

REKOMMENDATIONER TILL DE ENSKILDA LÄNDERNA

Belgien | Danmark | Tyskland | Grekland | Spanien | Frankrike | Irland | Italien | Luxemburg | Nederländerna | Österrike | Portugal | Finland | Sverige | Storbritannien | Cypern | Tjeckien | Estland | Ungern | Litauen | Lettland | Malta | Polen | Slovenien | Slovakien

Belgien

Sysselsättningsintensiteten i Belgien ligger fortfarande långt under Lissabonmålen. För äldre arbetstagare är siffran en av de lägsta i EU-25, och för utländska medborgare är den uppseendeväckande låg. Belgien bör omedelbart prioritera följande:

• Föregripa företagsomstruktureringar på ett bättre sätt, i synnerhet vid kollektiva uppsägningar.
• Minska lönebikostnaderna, i synnerhet för lågavlönade, och samtidigt fortsätta saneringen av de offentliga finanserna.
• Förbättra samarbetet mellan regionala arbetsförmedlingar för att främja rörligheten mellan regionerna.
• UUndanröja arbetslöshetsfällor genom att reformera förmånssystemet.
• Se till att arbetsförmedlingarnas uppföljningsinsatser även omfattar vuxna arbetslösa, mindre gynnade ungdomar och invandrare.
• Följa upp aktuella branschövergripande avtal för att öka arbetstagarnas deltagande i utbildning, särskilt för lågutbildade.

Danmark

Sysselsättningsintensiteten i Danmark ligger en bra bit över de mål för sysselsättningen som ställdes upp i Lissabon, även för kvinnor och äldre arbetstagare. Landet måste dock säkra ett adekvat arbetskraftsutbud på lång sikt. Danmark bör omedelbart prioritera följande:

• Minska det totala skattetrycket på arbete och samtidigt fortsätta saneringen av de offentliga finanserna.
• Minska incitamenten för förtidspensionering och, där så är lämpligt, minska marginalskattesatserna och öka incitamenten att arbeta för låginkomsttagare.
• Bidra till att integrera invandrare på arbetsmarknaden, särskilt genom att erbjuda utbildning i nödvändiga baskunskaper.
• Följa utvecklingen när det gäller yrkesutbildning trots den senaste tidens höjningar av undervisningsavgifterna.

Tyskland

Sysselsättningsintensiteten i Tyskland ligger över EU-genomsnittet men under Lissabonmålen. Sysselsättningsintensiteten för äldre arbetstagare ligger under genomsnittet. För kvinnor ligger siffran visserligen över genomsnittet, men har stagnerat. Sedan 2000 har sysselsättningen minskat och arbetslösheten ökat. Långtidsarbetslösheten och de regionala skillnaderna mellan öst och väst kvarstår. Tyskland bör omedelbart prioritera följande:

• Se över finansieringen av systemen för social trygghet i syfte att minska lönebikostnaderna.
• Uppmuntra arbetsmarknadens parter att ta ansvar för lönebildningen och bidra till ökad flexibilitet vad gäller arbetstid.
• Främja tillväxten av små och medelstora företag genom bättre möjligheter att få finansiering och genom ökat företagande, framförallt i de östra delstaterna.
• Fortsätta reformerna av skattesystemet och av arbetsförmedlingarna (Hartz-reformerna).
• Minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män och undersöka eventuella skatteregler som påverkar kvinnornas sysselsättning negativt. Förbättra barnomsorgen, särskilt i de västra delstaterna, och se till att undervisningen i skolorna i större utsträckning sker på samma tider som arbetstiderna i arbetslivet.
• Förstärka insatserna för att integrera invandrare.
• Höja arbetskraftens utbildningsnivå, särskilt bland lågutbildade och anställda vid små och medelstora företag.
• Uppmuntra systemet med varvad utbildning.

Grekland

Antalet nya arbetstillfällen har visserligen ökat på senare tid, men Grekland har fortfarande en sysselsättningsintensitet som hör till de lägsta i EU, särskilt för kvinnor. Svartarbetet är omfattande, produktiviteten förblir låg och vuxna personers deltagande i utbildning är också fortfarande väldigt lågt, särskilt med tanke på den låga utbildningsnivån bland befolkningen i arbetsför ålder. Under senare år har den ökade invandringen bidragit till att arbetskraftsutbudet ökat. Grekland bör omedelbart prioritera följande:

• Göra deltidsarbete mer attraktivt och etablera bemanningsföretag för att åstadkomma en större bredd när det gäller arbetsformer.
• Minska lönebikostnaderna och samtidigt fortsätta saneringen av de offentliga finanserna. Omvandla svartarbete till reguljär sysselsättning genom incitament för såväl arbetsgivare som arbetstagare att ingå standardiserade och andra anställningsavtal samt kontrollera att lagstiftningen efterlevs.
• Främja ett mer sysselsättningsvänligt företagsklimat.
• Stärka och effektivisera de arbetsmarknadspolitiska insatserna samt påskynda etableringen av effektiva arbetsförmedlingar i hela landet som erbjuder förebyggande och individuellt anpassade tjänster. Uppgradera systemen för statistikuppföljning.
• Uppmuntra kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden, t.ex. genom deltidsanställning. Öka utbudet av barn- och anhörigomsorg till rimligt pris.
• Se över incitamenten för att främja livslångt lärande och öka deltagandet i utbildning, särskilt för lågutbildade och invandrare.

Spanien

Trots omfattande förbättringar under perioden 1997-2002 ligger arbetslösheten i Spanien fortfarande en bra bit över EU-genomsnittet och sysselsättningsintensiteten en bra bit under. De regionala obalanserna måste fortsatt bekämpas. Sysselsättningsintensiteten för kvinnor och äldre arbetstagare är fortfarande väldigt låg. Dessutom är omkring en tredjedel av arbetstagarna fortfarande visstidsanställda, och produktiviteten förblir låg. Utbildningsnivån är fortfarande låg totalt sett, och vuxna personers deltagande i utbildning är synnerligen lågt. Under senare år har den ökade invandringen bidragit till att arbetskraftsutbudet ökat. Spanien bör omedelbart prioritera följande:

• Göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa fast personal så att tillfällig anställning motverkas och segmenteringen på arbetsmarknaden minskar. Göra det attraktivare för arbetstagare att arbeta för bemanningsföretag. Undanröja hindren för deltidsarbete.
• Undersöka möjligheten att differentiera löner efter produktivitet på lokal, regional och branschnivå.
• Förbättra incitamenten för kvinnor att arbeta genom att tillhandahålla barn- och anhörigomsorg till rimligt pris.
• Se till att mindre gynnade grupper i högre grad omfattas av aktiva arbetsmarknadsåtgärder, i synnerhet ungdomar, funktionshindrade, invandrare och långtidsarbetslösa. Modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna. Stärka samordningen mellan de regionala arbetsförmedlingarna och undanröja hindren för geografisk rörlighet.

Frankrike

I Frankrike är den totala sysselsättningsintensiteten lägre än EU-genomsnittet, och för äldre arbetstagare (55-64 år) är den bland de lägsta inom EU. Arbetslöshetssiffrorna är fortfarande bland de högsta, och siffrorna är särskilt höga för ungdomar (15-24 år). Sysselsättningsintensiteten för utländska medborgare är uppseendeväckande låg, särskilt för kvinnor. Andelen visstidsanställningar ligger fortfarande över genomsnittet för EU-15, och vuxnas deltagande i utbildning ligger fortfarande något under genomsnittet. Frankrike bör omedelbart prioritera följande:

• Underlätta för visstidsanställda att få fast anställning.
• Utveckla ett system som gör det möjligt att föregripa och hantera omstruktureringar på ett bättre sätt.
• Se till att det skapas ett företagsvänligt klimat som främjar tillväxten av företag och följa upp hur väl man lyckas öka antalet nya företag.
• Följa upp vad det nya pensionssystemet får för effekter på pensionsåldern.
• Främja individuellt anpassade tjänster genom att förbättra samordningen mellan arbetsförmedlingarna. Skapa effektiva möjligheter för arbetslösa ungdomar och för invandrare, särskilt kvinnor, att hitta arbete och få yrkesutbildning.
• Utvärdera den nyligen genomförda reformen av arbetslöshetsförsäkringen och se till att den åtföljs av adekvata krav och effektivt arbetssökande.
• Se till att det avtal om yrkesutbildning som ingåtts av arbetsmarknadens parter och lagstiftningen om livslångt lärande verkligen leder till att en större andel av befolkningen deltar i utbildning, särskilt lågutbildade och anställda i små och medelstora företag.

Irland

Sedan 1997 har den totala sysselsättningsintensiteten i Irland ökat från 56,1 % till 65,3 %, arbetslösheten har sjunkit med nästan två tredjedelar och långtidsarbetslösheten har minskat från 5,6 % till 1,3 %. Skillnaden mellan kvinnors och mäns sysselsättningsintensitet är fortfarande stor, och även löneskillnaderna är betydande. Bristen på arbetskraft är fortfarande ett problem som dock underlättas av ökad invandring. En viktig del av Irlands framgångar är förmågan att locka till sig utländska direktinvesteringar. Samarbetet mellan arbetsmarknadens parter, skattesystemet, ett gynnsamt regelverk och investeringarna i humankapital är också viktiga faktorer. Irland bör omedelbart prioritera följande:

• Öka möjligheterna för en större andel arbetslösa och personer utanför arbetsmarknaden att delta i aktiva arbetsmarknadsåtgärder och se till att åtgärderna är effektiva.
• Öka utbudet av barnomsorg till rimligt pris och vidta omedelbara åtgärder för att ta itu med orsakerna till löneskillnaderna mellan könen.

Italien

Trots den svåra ekonomiska situationen har sysselsättningen ökat sedan 1997. Sysselsättningsintensiteten hör ändå till de lägsta i EU. Sysselsättningsintensiteten bland kvinnor och äldre arbetstagare hör fortfarande till den lägsta i EU-25. Arbetslösheten har minskat under den senaste perioden, men ligger fortfarande över genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten är omkring 5 % i de mellersta och norra delarna och 18 % i de södra, så det är mycket viktigt att åtgärda de regionala skillnaderna. Svartarbete är fortfarande utbrett, trots att sysselsättningssituationen reglerats för 700 000 invandrare. Utbildningsnivån är fortfarande mycket låg totalt sett och deltagandet i utbildning är också mycket lågt. Italien bör omedelbart prioritera följande:

• Minska obalansen mellan fast anställda och tillfälligt anställda och motverka segmenteringen på arbetsmarknaden. Bygga ut och effektivisera arbetslöshetsförsäkringen.
• Minska lönebikostnaderna, i synnerhet för lågavlönade, och samtidigt fortsätta saneringen av de offentliga finanserna.
• Göra mer för att omvandla svartarbete till reguljär sysselsättning genom att avlägsna negativt inverkande skatteregler och förbättra kapaciteten att kontrollera att lagstiftningen efterlevs.
• Uppmuntra arbetsmarknadens parter att se över systemen för löneförhandling så att de anpassas till regionala skillnader på arbetsmarknaden.
• Säkerställa att det finns fungerande arbetsförmedlingar över hela landet, särskilt i den södra delen, som kan erbjuda effektiva individuellt anpassade tjänster och öka deltagandet i aktiva arbetsmarknadsåtgärder, särskilt bland ungdomar, mindre gynnade grupper och lågutbildade.
• Öka utbudet av barnomsorg, särskilt för barn under tre år, och annan anhörigomsorg till rimligt pris.
• Öka deltagandet i utbildning, särskilt för lågutbildade och invandrare, bl.a. genom att effektivt utveckla yrkesövergripande fonder.

Luxemburg

Sysselsättningsintensiteten i Luxemburg ligger nära EU-genomsnittet men fortfarande under EU:s mål. Arbetslösheten är fortfarande låg och långtidsarbetslösheten är en av de lägsta i EU. De nya jobb som skapats tack vare uppsvinget på 90-talet har främst gått till gränsarbetare och kvinnor, medan sysselsättningsintensiteten för äldre arbetstagare fortfarande ligger kvar på en mycket låg nivå. Deltagandet i utbildning ligger fortfarande under genomsnittet för EU-15. Luxemburg bör omedelbart prioritera följande:

• Stödja startandet av nya företag och främja företagsutbildning.
• Behålla arbetstagarna på arbetsmarknaden så länge som möjligt, särskilt inom den privata sektorn, så att antalet förtidspensioneringar minskar.
• Främja arbetsinriktade lösningar för personer som omfattas av invaliditetspensionssystemet, men som kan arbeta.
• Uppmuntra kvinnor att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter längre frånvaro. Åtgärda orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
• Säkerställa ett effektivt genomförande av ramlagstiftningen om fortbildning och öka deltagandet i utbildning, i synnerhet bland lågutbildade.
• Se över hela systemet för livslångt lärande så att den allmänna och den yrkesinriktade utbildningen överensstämmer bättre.

Nederländerna

Sysselsättningsintensiteten för både kvinnor och män ligger klart över Lissabonmålen, men är fortfarande låg bland invandrare. Arbetsmarknaden präglas av en exceptionellt hög andel deltidsarbetande (omkring 44 % av arbetskraften) och ett stort antal människor med invaliditetspension. Sysselsättningsintensiteten för äldre arbetstagare ligger över EU-genomsnittet men fortfarande långt under EU-målet. Arbetslösheten har ökat betydligt sedan 2001, men är fortfarande en av de lägsta i EU. Nederländerna bör omedelbart prioritera följande:

• Genomföra och noga följa löneutvecklingen i linje med den "höstöverenskommelse" mellan regering och arbetsmarknadens parter som bl.a. innebär att lönerna fryses under 2004 och 2005.
• Undersöka arbetsförmågan hos personer som uppbär invaliditetspension och hjälpa dem som kan arbeta att hitta ett lämpligt arbete. Särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor under 40 år.
• Effektivisera och förbättra tillgången till aktiva arbetsmarknadsåtgärder för personer som uppbär sociala förmåner och personer som löper störst risk att hamna utanför arbetskraften. Förbättra integrationen av invandrare.
• Underlätta övergången från deltidsanställning till heltidsanställning.
• Vidta omedelbara åtgärder för att ta itu med orsakerna till löneskillnaderna mellan könen och se till att barnomsorgen blir billigare.

Österrike

Österrike har i linje med Lissabonmålen uppnått en hög sysselsättningsintensitet totalt sett och en relativt hög sysselsättningsintensitet bland kvinnor. Arbetslösheten är en av de lägsta i EU. Samarbetet mellan arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll för moderniseringen av arbetsorganisationen, den förbättrade arbetslagstiftningen och den tillfredsställande löneutvecklingen. Sysselsättningsintensiteten bland äldre arbetstagare är dock väldigt låg. Sysselsättningstillväxten har mattats av och arbetslösheten har börjat stiga. Vuxnas deltagande i utbildning ligger under EU-genomsnittet. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män hör fortfarande till de största i EU. Österrike bör omedelbart prioritera följande:

• Följa upp och vid behov komplettera den reformerade lagstiftningen om avgångsvederlag och arbetet med det planerade genomförandet av rätten till arbetslöshetsförmåner för egenföretagare i syfte att främja den yrkesmässiga rörligheten.
• Övervaka vad det nya pensionssystemet får för effekter på den faktiska pensionsåldern och framstegen när det gäller att uppfylla de nationella målen.
• Åtgärda orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Öka utbudet av barnomsorg till rimligt pris och utvärdera hur det nuvarande barnomsorgsbidraget kvantitativt och kvalitativt påverkar kvinnors förvärvsverksamhet.
• Se över incitamenten till ökat deltagande i utbildning, särskilt för lågutbildade och invandrare.

Portugal

Portugal har nästan nått Lissabonmålet för den totala sysselsättningen och ligger något över sysselsättningsmålen för kvinnor och äldre arbetstagare. Den svaga konjunkturen har lett till att arbetslösheten börjat stiga, men den ligger fortfarande på en relativt låg nivå i ett EU-perspektiv. Produktiviteten är liksom utbildningsnivån totalt sett fortfarande väldigt låg. Deltagandet i utbildning ligger också det på en mycket låg nivå. Vidare är en betydande andel (mer än 20 %) tillfälligt anställda. Under senare år har den ökade invandringen bidragit till att öka arbetskraftsutbudet. Portugal bör omedelbart prioritera följande:

• Främja moderniseringen av arbetsorganisationen och öka produktiviteten och kvaliteten på arbetet.
• Motverka segmenteringen på arbetsmarknaden genom att vidareutveckla den nya arbetslagstiftningen och göra tillsvidareanställning mer attraktivt för både arbetsgivare och arbetstagare.
• Utveckla ett system som gör det möjligt att föregripa och hantera omstruktureringar på ett bättre sätt.
• Intensifiera de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna för arbetslösa och personer utanför arbetskraften och se till att åtgärderna är effektiva. Intensifiera arbetet med att integrera invandrare.
• Åtgärda orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom den privata sektorn och öka utbudet av barn- och anhörigomsorg till rimligt pris.
• Öka utbildningsnivån i hela arbetskraften, stärka incitamenten till livslångt lärande och öka deltagandet i utbildning, särskilt bland lågutbildade.

Finland

Finland når nästan sysselsättningsmålet för befolkningen som helhet och ligger över sysselsättningsmålet för kvinnor. Under de senaste tio åren har Finland lyckats öka sysselsättningsintensiteten för äldre arbetstagare betydligt och ligger därmed nära EU-målet för äldre arbetstagare. Arbetslösheten ligger över EU-genomsnittet och är särskilt hög bland ungdomar. Finland bör omedelbart prioritera följande:

• Minska lönebikostnaderna för lågavlönade samtidigt som sunda offentliga finanser upprätthålls.
• Följa upp vad den nyligen reformerade aktiva arbetsmarknadspolitiken får för effekter på den strukturella arbetslösheten och de regionala skillnaderna. Vidta särskilda åtgärder för att aktivera och integrera mindre gynnade ungdomar, funktionshindrade och invandrare.
• Fortsätta att reformera skatte- och förmånssystemen för att undanröja arbetslöshetsfällor.

Sverige

Sverige ligger över EU:s samtliga mål för sysselsättningen, även de mål som ställts upp för kvinnor och äldre arbetstagare. Den totala arbetslösheten ligger på omkring 5 %. Insatserna bör fortsätta så att arbetskraftsutbudet säkras. När det gäller den åldrande befolkningen kommer arbetskraftsutbudet att behöva säkras genom en mobilisering av de potentiella resurser som finns hos invandrare, ungdomar och långtidssjukskrivna och genom förbättrade arbetsincitament. Sverige bör omedelbart prioritera följande:

• Gynna tillväxten av små och medelstora företag, i synnerhet genom att lätta på de administrativa bördorna.
• Motverka det ökande antalet långtidssjukskrivna genom att främja arbetsinriktade lösningar och förbättra arbetsvillkoren.
• Undanröja återstående arbetslöshets- och inaktivitetsfällor.
• Noga följa upp resultaten av insatserna för att integrera invandrare i arbetskraften.
• Åtgärda problemen med begynnande flaskhalsar och bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens kompetens bland låg- och medelutbildade.

Storbritannien

Storbritannien ligger över samtliga mål för sysselsättningen, även de mål som ställts upp för kvinnor och äldre arbetstagare. Inaktivitet och i mindre utsträckning arbetslöshet är dock fortfarande koncentrerade till vissa delar av samhället och vissa grupper. Produktivitetsnivåerna, i synnerhet uttryckt per arbetad timme, är fortfarande jämförelsevis låga. Detta beror delvis på den relativt höga andelen lågutbildade i arbetskraften. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män hör fortfarande till de största i EU. Storbritannien bör omedelbart prioritera följande:

• Se till att lönerna inte ökar snabbare än produktiviteten.
• Se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken och förmånssystemen motverkar kunskapsförluster och främjar kvalitet i arbetet genom att förbättra incitamenten att arbeta och understödja en långsiktig integration på arbetsmarknaden för personer utanför arbetskraften och för arbetslösa. Angripa problemet med det ökande antalet personer som uppbär förmåner på grund av sjukdom eller invaliditet och särskilt uppmärksamma ensamstående föräldrar och personer som bor i eftersatta områden.
• Förbättra utbudet av barn- och anhörigomsorg. Öka möjligheterna till utbildning för lågavlönade deltidsarbetande kvinnor samt snarast åtgärda orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
• Genomföra nationella och regionala strategier för kompetensutveckling, med särskild tonvikt på att förbättra arbetskraftens grundkunskaper (läsa, skriva, räkna) och få 16-19-åringar och lågutbildade vuxna med lågavlönade arbeten att i ökad grad delta i utbildning och uppnå goda resultat.

PRIORITERADE OMRÅDEN FÖR DE NYA MEDLEMSSTATERNA

Cypern

• Sysselsättningsintensiteten i Cypern ligger klart över genomsnittet för EU-15, och arbetslösheten är låg. Andelen utländska arbetstagare, som ofta är tillfälligt anställda, har ökat kraftigt under de senaste åren till följd av behoven på arbetsmarknaden. Cypern bör vidta följande åtgärder:
• Öka innovationskapaciteten och mångfalden inom tjänstesektorn.
• Öka kvinnors sysselsättningsintensitet, även om den redan ligger över EU-genomsnittet, förbättra barnomsorgsutbudet, öka kvinnors deltagande i utbildning och göra deltidsarbete mer attraktivt.
• Se över sysselsättningspolitiken och utländska arbetstagares rättigheter, även avseende vilka möjligheter de har.
• Modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna och stärka förebyggande och aktiva arbetsmarknadsinsatser för att nå en större del arbetslösa och funktionshindrade, äldre arbetssökande och kvinnor.
• Bygga vidare på den reform av utbildningssystemet som påbörjades år 2000, förbättra kopplingen mellan grundutbildning och vidareutbildning och säkerställa större deltagande i utbildning.

Tjeckien

• Sysselsättningsintensiteten i Tjeckien ligger en liten bit över genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten ligger ungefär på samma nivå som genomsnittet för EU-15, men har sakta ökat sedan mitten på 1990-talet. Sysselsättningsintensiteten för äldre arbetstagare ligger nära EU-genomsnittet, men är låg med tanke på den pensionsålder som medges enligt lagstiftningen, i synnerhet för kvinnor. De regionala obalanserna är markanta. Tjeckien bör vidta följande åtgärder:
• Se till att lönerna inte utvecklas snabbare än produktiviteten.
• Minska bidragsberoendet och säkerställa att reguljärt arbete lönar sig.
• Göra deltidsarbete attraktivare för att underlätta för kvinnor och äldre arbetstagare att få arbete.
• Modernisera arbetsförmedlingarna, integrera de mest sårbara grupperna på arbetsmarknaden (särskilt i andra områden än Prag-området och för den romska befolkningen) och vidta förebyggande och aktiva arbetsmarknadsåtgärder i kombination med insatser för att motverka diskriminering. Detta bör göras med stark tonvikt på utbildning, stöd till nyföretagande och skapande av nya arbetstillfällen.

Estland

• Sysselsättningsintensiteten i Estland ligger en liten bit under genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten har minskat under de senaste åren, men är fortfarande högre än EU-genomsnittet. Andelen långtidsarbetslösa förblir hög. Estland väntas bli kraftigt påverkat av att andelen personer i arbetsför ålder minskar till följd av den demografiska utvecklingen. Estland bör vidta följande åtgärder:
• Minska skattetrycket på arbete, särskilt för lågavlönade, och arbeta för en större bredd när det gäller anställningsavtal och arbetstider, förbättra skattesystemet och omvandla svartarbete till reguljär sysselsättning. Se till att lönerna inte utvecklas snabbare än produktiviteten.
• Öka sysselsättningsintensiteten bland kvinnor, äldre arbetstagare och lågutbildade.
• Intensifiera de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna, förbättra tillgången till utbildning för arbetslösa och underlätta för mindre gynnade grupper som långtidsarbetslösa, ungdomar, funktionshindrade, äldre arbetssökande och etniska minoriteter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Ungern

• Sysselsättningsintensiteten i Ungern är låg, särskilt för lågutbildade, mindre gynnade grupper, kvinnor och äldre arbetstagare. Samtidigt ligger arbetslösheten klart under genomsnittet för EU-15. Förklaringen till detta är ett lågt arbetskraftsdeltagande bland en stor del av den arbetsföra befolkningen. Att utjämna regionala skillnader förblir en prioritet (mellan landets mellersta och östra delar å ena sidan och resten av landet å andra sidan). Rörligheten mellan regioner och sektorer är låg, både för att det råder brist på kvalificerad arbetskraft och för att utbildningssystemen inte är tillräckligt anpassade till arbetsmarknadens behov. Ungern bör åtgärda följande:
• Minska skattetrycket på arbete och i samarbete med arbetsmarknadens parter säkerställa en mer sysselsättningsvänlig löneutveckling.
• Förbättra arbetstagarnas hälsa genom att arbeta för bättre arbetsvillkor och bättre hälso- och sjukvård samt arbeta vidare med reformerna av förmånssystemet, även sjukförsäkringssystemet, i syfte att minska svartarbetet.
• Uppmuntra deltidsarbete, särskilt för kvinnor och äldre arbetstagare. Intensifiera de aktiva arbetsmarknadsinsatserna för arbetslösa, särskilt i de mindre gynnade regionerna, modernisera arbetsförmedlingarna för att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten samt förbättra yrkesutsikterna för den romska befolkningen.
• Främja lika tillgång till universitetsutbildning och effektivisera utbildningssystemet och göra det flexiblare så att det lättare kan anpassas till arbetsmarknadens behov.

Litauen

• Sysselsättningsintensiteten i Litauen har ökat något på senare tid, men ligger fortfarande klart under genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten har minskat avsevärt, men ligger fortfarande en bra bit över EU-genomsnittet. Litauen bör åtgärda följande:
• Öka sysselsättningsgraden inom tjänstesektorn, minska skattebördan, föregripa och följa företagsomstruktureringar i samarbete med arbetsmarknadens parter.
• Stärka den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att hjälpa arbetslösa och personer utanför arbetskraften tillbaka in på arbetsmarknaden, underlätta tillgången till utbildning, stödja arbetssökande och uppmuntra rörlighet på arbetsmarknaden samt modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna.
• Öka kvinnors och äldre arbetstagares arbetskraftsdeltagande genom att undanröja hindren för deltidsarbete. Få till stånd fler och bättre riktade investeringar i humankapital och livslångt lärande.

Lettland

• Sysselsättningen i Lettland har ökat ganska kraftigt under de senaste två åren. Den totala sysselsättningsintensiteten ligger emellertid under genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten ligger fortfarande över genomsnittet för EU-15, men med stora regionala skillnader. I Riga råder det brist på arbetskraft och kvalificerade arbetstagare. Lettland bör åtgärda följande:
• Vidareutveckla tjänstesektorn, i synnerhet i mindre gynnade regioner, och åtgärda problemet med svartarbete.
• Uppmuntra arbete inom den formella ekonomin och uppmuntra kvinnor att stanna kvar på arbetsmarknaden.
• Modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna och göra större satsningar på aktiva och förebyggande politiska åtgärder för arbetslösa, i synnerhet åtgärder till stöd för arbetssökande, företagande, geografisk rörlighet och bättre möjligheter till utbildning. Säkerställa att unga, lågutbildade och personer som tillhör etniska minoriteter kan ta sig in på arbetsmarknaden.
• Överbrygga kunskapsklyftorna och den bristande överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetstagarnas kompetens.

Malta

Sysselsättningsintensiteten i Malta är särskilt låg jämfört med genomsnittet för EU-15, framförallt för äldre arbetstagare. Sysselsättningsintensiteten för kvinnor är den lägsta inom EU-25: endast en tredjedel av alla kvinnor i arbetsför ålder arbetar. Arbetslösheten har ökat något de två senaste åren, men den ligger fortfarande under genomsnittet för EU-15. Malta bör vidta följande åtgärder:

• Dels genomföra sitt privatiseringsprogram och i möjligaste mån erbjuda berörda personer alternativ anställning, dels successivt minska de administrativa kostnaderna och skatten på arbete. Omsätta bestämmelserna i den reviderade lagen om företagsfrämjande och följa upp effekterna.
• Öka utbudet av arbetskraft genom att höja sysselsättningsintensiteten för kvinnor inom den formella ekonomin, t.ex. genom att förbättra barnomsorgsutbudet.
• Reformera skatte- och förmånssystemen samt öka gapet mellan minimilöner och förmånsnivåer för att uppmuntra personer att ta sig ut på arbetsmarknaden och för att omvandla svartarbete till reguljär sysselsättning.
• Höja den allmänna utbildningsnivån och utarbeta en mer systematisk utbildningsstrategi tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Polen

Sysselsättningsintensiteten i Polen är bland de lägsta inom EU-25. Situationen på arbetsmarknaden har försämrats under de senaste fyra åren. Sysselsättningsintensiteten är särskilt låg bland kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar och lågutbildade. Arbetslösheten ligger nu på omkring 20 %, vilket är den högsta nivån sedan den ekonomiska omstruktureringen inleddes och den högsta siffran inom EU-25. Polen bör åtgärda följande:

• Stötta företagande och främja ett mer sysselsättningsvänligt klimat, i synnerhet i samband med omstruktureringar.
• Minska skattetrycket på arbete, i synnerhet för lågavlönade, i syfte att minska svartarbetets omfattning.
• Tillsammans med arbetsmarknadens parter hålla löneutvecklingen på en sysselsättningsvänlig nivå, aktivt främja förändringar på företagsnivå och underlätta yrkesmässig rörlighet.
• Påskynda inrättandet av nya offentliga arbetsförmedlingar med tillräckliga resurser ifråga om finansiella medel, personal, utbildning och utrustning.
• Fortsätta att reformera de olika förmånssystemen, bl.a. för invaliditetsförmåner och socialt bistånd, med siktet inställt på att främja aktivt arbetssökande och på att få människor, särskilt mindre gynnade ungdomar, att börja arbeta igen. Öka möjligheterna till arbete, särskilt för kvinnor och äldre arbetstagare, t.ex. genom deltidsarbete.
• Se till att utbildningssystemet förser blivande arbetstagare med den kompetens som krävs på en arbetsmarknad som präglas av strukturella förändringar. Säkerställa lika möjligheter till utbildning och förbättra effektiviteten och kvaliteten inom utbildningen. Investera i utbildning och underlätta såväl tillgången till den som arbetsmarknadens parters engagemang.

Slovenien

Sysselsättningsintensiteten i Slovenien ligger något under genomsnittet för EU-15, och är särskilt låg för äldre arbetstagare. Arbetslösheten ligger klart under EU-genomsnittet. Slovenien bör åtgärda följande:

Öka arbetskraftsdeltagandet och minska svartarbete genom att förbättra växelverkan mellan minimilön och olika komponenter i beskattningen av arbete. Främja flexibla arbetsformer samtidigt som en adekvat balans mellan flexibilitet och trygghet upprätthålls.

Öka arbetskraftsdeltagandet bland personer som är över 55 år, minska antalet förtidspensioneringar och garantera att reformen av skatte- och förmånssystemen genomförs på ett inbördes överensstämmande sätt, förbättra möjligheterna till utbildning för äldre arbetstagare, undersöka växelverkan mellan arbetslöshetsersättning, sociala förmåner och minimilön för att bekämpa svartarbete samt garantera utbildning för arbetsförmedlingarnas personal för att stärka kopplingen mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar.

Öka den andel av den vuxna befolkningen som omskolar eller fortbildar sig och uppmuntra arbetstagare och arbetsgivare att investera i utbildning.

Slovakien

Den totala sysselsättningsintensiteten i Slovakien är fortfarande låg jämfört med genomsnittet för EU-15. Arbetslösheten minskar visserligen, men den är fortfarande mycket hög och med en stor andel långtidsarbetslösa. Sysselsättningsintensiteten för kvinnor är låg och sysselsättningsintensiteten för ungdomar, lågutbildade och äldre arbetstagare (framför allt kvinnor) är särskilt låg. De regionala obalanserna är markanta. Slovakien bör åtgärda följande:

• Minska skattetrycket på arbete och arbeta för en större bredd när det gäller anställningsavtal och arbetstider.
• Undanröja arbetslöshets- och inaktivitetsfällor samt omvandla svartarbete till reguljär sysselsättning med hjälp av de pågående reformerna av skatte- och förmånssystemen.
• Stärka de ekonomiska incitamenten att arbeta och öka de äldre arbetstagarnas och kvinnornas arbetskraftsdeltagande genom arbetslagstiftning och pensionsreformer, införa flexiblare arbetsformer och främja deltidsarbete.
• Integrera de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden (t.ex. romer, långtidsarbetslösa, ungdomar, funktionshindrade, äldre arbetssökande och personer bosatta i eftersatta regioner) samt vidta aktiva arbetsmarknadsåtgärder och ge arbetslösa bättre tillgång till utbildning. Modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna.
• Samordna utbildningssystemen med arbetsmarknadens behov och uppmuntra yrkesmässig och geografisk rörlighet under hela arbetslivet, särskilt i syfte att göra det enklare för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets rekommendation (EG) nr 579/2003 av 22 juli 2003 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EUT L 197 av den 5.8.2003].

Detta förslag till rekommendationer om sysselsättning är ett komplement till de nya riktlinjerna för sysselsättningen. Riktlinjerna för 2003 omfattar bl.a. tre huvudmål och tio prioriteringar för de strukturella reformerna, och medlemsstaterna uppmanas att förbättra styrelseformer och partnerskap mellan berörda aktörer vid genomförandet av riktlinjerna. Med utgångspunkt i kommentarerna i den gemensamma rapporten om sysselsättning från 2002, som innehåller en utvärdering av de nationella åtgärderna, ger kommissionen medlemsstaterna vägledning om genomförandet av de nya riktlinjerna och uppmanar dem att inrikta sina politiska åtgärder på de största utmaningarna. Rekommendationerna rör främst livslångt lärande, arbetskraftsutbud och aktivt åldrande, jämställdhet, incitament som gör arbete lönsamt, förmågan att hantera förändringar samt anpassningsförmågan.

Rådets rekommendation (EG) nr 178/2002 av 18 februari 2002 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EGT L 60 av den 1.3.2002].

Rekommendationerna för år 2002 är en upprepning av rådets rekommendationer för 2001.

Rådets rekommendation (EG) nr 64/2001 av den 19 februari 2001 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EGT L 22 av den 24.1.2001].

Rekommendationen uppmanar i huvudsak medlemsstaterna att driva en aktiv och förebyggande politik för att bekämpa och förebygga ungdoms- och långtidsarbetslöshet, öka utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraft genom att reformera skatte- och förmånssystem, utveckla en övergripande strategi för livslångt lärande, säkerställa lika möjligheter, bekämpa regionala obalanser, främja samarbete mellan regeringar och arbetsmarknadens parter och se över sammansättningen av politiska åtgärder som helhet.

Rådets rekommendation (EG) nr 164/2000 av den 14 februari 2000 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EUT L 52 av den 25.2.2004].

I dessa rekommendationer fastställs de största arbetsmarknadsutmaningar som medlemsstaterna står inför, och det föreslås lämpliga åtgärder. De viktigaste rekommendationerna rör kampen mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet, reformeringen av skattesystemen och de sociala förmånssystemen, kompetens och livslångt lärande, äldre arbetstagare och förlängning av det yrkesaktiva livet, integration av jämställdhetsperspektivet, främjande av tjänstesektorn, arbetsmarknadens parter och moderniseringen av arbetsorganisationen.

Senast ändrat den 21.05.2005