Gemensamma regler för import

Denna förordning syftar till att fastställa gemensamma regler för import till Europeiska unionen (EU) som baserar sig på principen om fri import och bestämma förfaranden som ger EU möjlighet att vid behov tillämpa de övervaknings- och skyddsåtgärder som krävs för att skydda gemenskapens intressen.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler.

SAMMANFATTNING

Genom denna förordning införs principen om fri import av varor från länder utanför Europeiska unionen (EU), med förbehåll för eventuella skyddsåtgärder. Denna förordning gäller import till EU av produkter med ursprung i länder utanför EU, med undantag av textilvaror som omfattas av särskilda importregler och produkter med ursprung i vissa länder utanför EU som lyder under egna importregler.

Informations- och samrådsförfarande

EU-länderna ska underrätta kommissionen om importen verkar utvecklas på ett sådant sätt att övervakning eller skyddsåtgärder bör vidtas. Samråd får inledas på begäran av ett EU-land eller på kommissionens initiativ. Samrådet ska ske i en rådgivande kommitté som ska bestå av företrädare för varje EU-land och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Syftet med samrådet är huvudsakligen att granska villkoren för import, den ekonomiska och handelsmässiga situationen samt de åtgärder som eventuellt bör vidtas. Samrådet får ske skriftligen om så krävs, varvid EU-länderna ska ha fem till åtta arbetsdagar på sig att yttra sig eller begära muntligt samråd.

Gemenskapens undersökningsförfarande

Om kommissionen efter samrådet finner det uppenbart att det finns tillräckliga bevis för att motivera en undersökning ska den inleda undersökningen inom en månad och offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning med en sammanfattning av de uppgifter som inhämtats.

Syftet med undersökningen är att fastställa om importen av produkten i fråga orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för de berörda producenterna i EU. När undersökningen väl har inletts ska kommissionen inhämta och kontrollera alla uppgifter som den anser vara nödvändiga för att genomföra undersökningen.

Inom ramen för undersökningen ska kommissionen undersöka:

• importvolym;
• importpriser;
• följderna för berörda producenter i EU;
• andra faktorer än importutvecklingen som orsakar skada eller kan ha orsakat skada för de berörda producenterna i EU.

Efter undersökningen ska kommissionen lämna en rapport till den rådgivande kommittén och, beroende på sin slutsats och de utredningar som gjorts, antingen avsluta undersökningen eller besluta att vidta övervaknings- eller skyddsåtgärder.

Undersökningsförfarandet ska inte, särskilt inte i brådskande fall, hindra att övervakningsåtgärder eller provisoriska skyddsåtgärder vidtas. I detta fall får åtgärderna ha en varaktighet på högst 200 dagar.

Övervakningsåtgärder

Importen av en produkt får, efter beslut av rådet eller kommissionen, vara föremål för EU-övervakning, om marknadsutvecklingen för produkten i fråga hotar att orsaka skada för de producenter i EU som producerar liknande eller konkurrerande produkter och om EU:s intressen kräver det.

Beslutet om att införa övervakning fattas vanligen av kommissionen. Övervakningen får ske genom att importen kontrolleras i efterhand (statistisk övervakning) eller i förväg. En vara som är föremål för kontroll i förväg får endast tillåtas att övergå till fri omsättning inom EU om ett importdokument uppvisas. Detta dokument ska utan kostnad utfärdas eller stämplas av EU-länder för de mängder som begärs, inom högst fem dagar efter det att begäran från importören mottagits, oberoende av var i EU denne är etablerad. Dokumentet gäller i hela EU, oavsett i vilket land det utfärdades.

En övervakningsåtgärd gäller inte nödvändigtvis hela EU. Om en övervakningsåtgärd från EU inte har införts inom åtta arbetsdagar efter det att samrådet om huruvida en sådan EU-åtgärd bör vidtas har slutförts, får kommissionen införa övervakning som är begränsad till import till en eller flera av EU:s regioner.

EU-länderna ska varje månad underrätta kommissionen om de importdokument som har utfärdats (vid övervakning i förväg) och om den import som faktiskt har genomförts (vid övervakning i förväg och övervakning i efterhand).

Skyddsåtgärder

Skyddsåtgärder får tillämpas om en produkt importeras till EU i så kraftigt ökade kvantiteter eller under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för producenterna i EU. Vad avser medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO) är dessa villkor kumulativa.

Om de ovannämnda villkoren är uppfyllda får kommissionen ändra giltighetstiden för de importdokument som utfärdats i samband med övervakning, införa ett förfarande med importtillstånd eller framför allt importkvoter.

När en kvot fastställs ska hänsyn tas till önskvärdheten av att om möjligt upprätthålla traditionella handelsmönster och till varumängden som exporteras enligt kontrakt som har ingåtts innan skyddsåtgärden i fråga trädde i kraft. En kvot får i princip inte understiga den genomsnittliga importnivån under de senaste tre åren.

Skyddsåtgärderna är tillämpliga på varje produkt som övergår till fri omsättning efter det att åtgärden har trätt i kraft. De kan i undantagsfall begränsas till en eller flera av EU:s regioner. De ska dock inte hindra att produkter som är på väg till EU övergår till fri omsättning.

Beslut om skyddsåtgärder ska fattas av kommissionen eller rådet. Om ett EU-land har begärt att kommissionen ska ingripa ska denna fatta ett beslut inom fem arbetsdagar. Kommissionens beslut ska meddelas rådet och EU-länderna. Varje EU-land får inom en månad hänskjuta beslutet till rådet. I detta fall får rådet enhälligt bekräfta, ändra eller upphäva beslutet. Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader ska kommissionens beslut anses vara upphävt.

Om EU:s intressen så kräver får kommissionen lämna ett förslag till rådet som utarbetats med kvalificerad majoritet och enligt de ovan angivna villkoren och som syftar till fastställandet av skyddsåtgärder.

När det gäller utvecklingsländer som är WTO-medlemmar får skyddsåtgärder tillämpas endast om det berörda landets andel av EU:s import av produkten i fråga överstiger 3 %., och på villkor att utvecklingsländerna som är medlemmar i WTO tillsammans och har en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av EU_s totala import av produkten.

Skyddsåtgärderna får i princip ha en varaktighet av högst fyra år, om inte en förlängning antas enligt samma villkor som för den inledande åtgärden. Under inga omständigheter får åtgärderna pågå längre än åtta år.

I förordningen föreskrivs att rådet, efter förslag från kommissionen, utöver de egentliga skyddsåtgärderna, får besluta om lämpliga åtgärder för att göra det möjligt att utöva och uppfylla EU:s och alla dess medlemsländers rättigheter och skyldigheter på internationell nivå, i synnerhet i fråga om handeln med basprodukter.

Förordningen hindrar inte fullgörandet av åtaganden enligt avtal som EU slutit med länder utanför EU. Den hindrar inte heller att EU-länderna inför eller tillämpar åtgärder som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän moral, allmän säkerhet, skydd av människors och djurs hälsa och liv, bevarande av växter, skydd av nationella skatter, skydd av industriell och kommersiell äganderätt samt valutabestämmelser.

Senast ändrat den 10.02.2011