I artikeln bekräftas det att Europeiska unionen (EU) kan vidta åtgärder för att bidra till att främja europeisk idrott. I samband med detta ska EU beakta idrottens specifika karaktär, dess frivilliga strukturer samt dess sociala och pedagogiska funktioner. Åtgärderna stöder, samordnar och kompletterar nationella åtgärder.

VIKTIGA PUNKTER

I artikel 165 anges det att EU kan utveckla idrottens europeiska dimension genom att
- främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbete mellan idrottsorganisationer,
- skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta utövarna,
- främja samarbetet med länder utanför EU och behöriga internationella organisationer, särskilt Europarådet,
- besluta om lämpliga stimulansåtgärder, dock utan att harmonisera medlemsstaternas lagar eller andra författningar.
Fri rörlighet för personer är en grundläggande princip i EU. Inom idrotten säkerställer denna princip att professionella idrottsutövare och amatöridrottsutövare i allmänhet kan röra sig fritt från ett land till ett annat.
Principen innebär att regler som utgör direkt diskriminering, såsom kvoter baserade på nationalitet, inte är tillåtna inom den professionella idrotten.
I praktiken får begränsade och proportionerliga inskränkningar, som innebär indirekt diskriminering, ske av den fria rörligheten, förutsatt att inskränkningarna tjänar ett legitimt syfte och är proportionerliga. Dessa inskränkningar tar hänsyn till idrottens särart och omfattar
- rätten att välja endast nationella idrottare och spelare som representanter för det egna landet,
- behovet av att begränsa antalet deltagare i en tävling,
- användningen av tidsfrister för spelarövergång i lagsporter,
- regler om ersättning för rekrytering och utbildning av unga spelare.
Andra fördragsartiklar som förbjuder nationell diskriminering (artiklarna 18 och 45) och garanterar rätten att bo i ett annat EU-land (artikel 21) och rätten att fritt etablera sig och tillhandahålla tjänster i ett annat EU-land (artiklarna 49 och 56) gäller
- professionella och semiprofessionella idrottsutövare (som arbetstagare),
- instruktörer, coacher och tränare (som leverantörer av tjänster),
- amatöridrottsutövare (som EU-medborgare).

BAKGRUND

Det är ländernas regeringar och idrottens styrande organ som fastställer reglerna om fri rörlighet för idrottsutövare. Men EU är med och ser till att dessa regler inte leder till orättvis diskriminering eller påverkar enskilda individers rättigheter när det gäller deras anställning.
Europeiska unionens domstol har klargjort dessa rättigheter i flera domar. Den mest anmärkningsvärda av dessa var avgörandet i Bosmanfallet 1995. Målet gällde regler för spelarövergång inom fotboll som hinder för den fria rörligheten och nationella kvoter som en sorts direkt diskriminering.

HUVUDDOKUMENT

Artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 202, 7.6.2016, s. 120–121)

Senast ändrat 12.09.2016

Top

All