Införandet av sedlar och mynt i euro: ett år efteråt

Kommissionen genomför en översyn av hur införandet av sedlar och mynt i euro har gått ett år efter införandet. Översynen inriktas på de praktiska aspekterna av införandet av euron i kontanter, medborgarnas reaktioner, inflationen och användningen av den gemensamma valutan utanför euroområdet

RÄTTSAKT

Kommissionens meddelande "Införandet av sedlar och mynt i euro: ett år efteråt" [KOM(2002)747 slutlig - Europeiska unionens officiella tidning C 36, 15.2.2003].

SAMMANFATTNING

Redan under det första året som sedlar och mynt i euron har funnits har de tagit sin plats i unionsmedborgarnas dagliga liv. Merparten av dem är nöjda med euron som valuta. Bara en av fem personer anser sig fortfarande ha svårigheter.

SEDLAR OCH MYNT I OMLOPP

Sedlar. I början på januari satte centralbankerna i euroområdet 7,8 miljarder sedlar i omlopp. Antalet sedlar minskade för att sedan öka igen till 7,42 miljarder sedlar i oktober. Det totala värdet för sedlar i omlopp nådde 320,9 miljarder euro, eller 4,5 % av euroområdets BNP.

50-eurosedeln är den vanligaste, såväl vad gäller antal som totalt värde. Den står för en tredjedel av det totala värdet i omlopp. I vissa medlemsstater har man diskuterat om 1- och 2-eurosedlar skall införas för att komplettera eller ersätta 1- och 2-euromynten. Men undersökningar visar att 83,7 % av medborgarna anser att sedlarnas valörer är tillräckliga (Eurobarometerundersökning från november 2002).

Mynt. I början på januari satte centralbankerna i euroområdet 40,4 miljarder mynt i omlopp. Detta antal har minskat sedan mitten på januari och nådde 38,2 miljarder i slutet på oktober. Det motsvarar ett värde på 11,9 miljarder euro. Antalet mynt per invånare varierar stort från en medlemsstat till en annan, vilket återspeglar de olika nationella betalningsvanorna.

En diskussion om nyttan med mynt av låga valörer har ägt rum i vissa medlemsstater, särskilt om 1- och 2-centmynt. I Finland anges i lagstiftningen att kontantbetalningar skall avrundas till närmaste 5 cent och framställningen och användningen av 1- och 2-centmynt är därmed begränsad. Enligt Eurobarometerundersökningar anser 53,5 % av befolkningen i euroområdet att antalet olika valörer är tillräckligt. Mynt med låga valörer har också spelat en viktig roll för en korrekt omräkning av de nationella valutorna.

Gränsöverskridande flöden av euro. Spridningen av mynt och sedlar i euro beror på medborgarnas resor, gränsöverskridande inköp och omfördelningsprocessen mellan nationella centralbanker, affärsbanker och affärsidkare. Blandningen av sedlar och mynt (sedlarnas ursprung kan identifieras genom deras serienummer) kommer att öka med tiden och sannolikt nå en jämviktsnivå, men det är ännu oklart i vilken takt det kommer att inträffa. Vissa tendenser har redan visat sig: det förefaller som om mynt av olika valörer blandas i olika takt och att mynt av högre valörer är mer benägna att migrera. Antalet utländska mynt varierar också från en plats till en annan, till exempel mellan storstadsområden och landsbygdsområden eller i gränsområden.

Samlarmynt. Medlemsstaterna har behållit sin rätt att utfärda samlarmynt, som ofta är gjorda av värdefulla metaller, utfärdade i euro och som har ett nominellt värde och är ett lagligt betalningsmedel. Tvärtemot de mynt i euro som är i omlopp är dessa samlarmynt bara ett lagligt betalningsmedel i den medlemsstat där de utfärdats. Dessa mynts tekniska specifikationer skiljer sig från de normala myntens egenskaper. I slutet av 2002 hade redan 80 samlarmynt i euro utfärdats, med ett värde från 25 cent till 400 euro.

Medaljer. Det finns också medaljer, som inte är lagliga betalningsmedel. För att undvika varje slag av förväxling får de varken utfärdas i euro eller bära eurosymboler eller ha en liknande utformning som de euromynt som är i omlopp.

Jubileumsmynt. Medlemsstaterna kan också utfärda jubileumsmynt i euro som fungerar som betalningsmedel i hela euroområdet. Deras tekniska, egenskaper, dimensioner och nominella värde skall motsvara dem på mynten i omlopp. Formgivningen på de nationella sidorna kan till exempel skildra en särskild nationell historisk händelse. För att ge medborgarna möjlighet att bekanta sig med sin nya valuta och undvika varje förväxling har medlemsstaterna kommit överens om att inte ge ut några jubileumsmynt under de första åren efter det att sedlar och mynt i euro införts.

Användningen av nickel. 1- och 2-euromynten innehåller fortfarande lite nickel, men 85 % av mynten i omlopp innehåller ingen nickel alls, vilket är en stor förbättring jämfört med de nationella valutorna. Nickel används av säkerhetsskäl, särskilt inuti mynten, för att försvåra förfalskning och möjliggöra en mer tillförlitlig identifiering av mynten i försäljningsautomater. Jämfört med de gamla nationella valutorna avger 1- och 2-euromynten ungefär hälften så mycket nickel.

Förfalskning. Kommissionen och medlemsstaterna har inrättat ett nätverk av institutioner för att bekämpa förfalskningar, med deltagande av Europeiska centralbanken (ECB) och Europol. Förfalskningar av euron har hållits på en mycket lägre nivå än den för de gamla nationella valutorna, tack vare den höga tekniska nivån på säkerhetsaspekterna på sedlar och mynt i euro. Under första halvåret 2002 registrerade ECB bara 7 % av antalet förfalskningar som registrerades under samma period 2001. När det gäller mynt är förfalskningen marginell.

MEDBORGAREN OCH EURON

Kalkyler i euro. Enligt Eurobarometer anser 51,5 % av invånarna i euroområdet sig inte ha några svårigheter vad gäller användningen av euro. Siffrorna varierar från 71,7 % i Irland till 36,5 % i Frankrike. 42,2 % av de intervjuade personerna räknar oftast i euro när de handlar. Bara viktiga inköp (ett hus eller en bil) görs fortfarande på grundval en kalkyl i den gamla nationella valutan.

Parallella prisangivelser. Dubbla prisangivelser har underlättat övergången till euro. Enligt Eurobarometer önskar en knapp majoritet på 50,6 % inte längre att affärsinnehavarna fortsätter med dubbla prisangivelser. Fortsatta parallella prisangivelser har både för- och nackdelar. Å ena sidan hjälper den till med anpassningen till den nya valutan men å andra sidan försenar den befolkningens mentala övergång till euron. Kommissionen rekommenderar därmed ett gradvist avvecklande av de parallella prisangivelserna senast den 30 juni 2003, också för kontoutdrag från bankerna.

Allmänt mottagande. 49,7% av medborgarna i euroområdet anser sig vara ganska eller mycket nöjda med att euron blivit deras valuta, däremot är 38,7 % ganska eller mycket missnöjda. Dessa siffror varierar kraftigt i medlemsstaterna, allt ifrån Luxemburg där 84,2 % är nöjda till Tyskland med 27,8 %. Över två tredjedelar av medborgarna i euroområdet hanterar med lätthet de olika mynten i euro. En förkrossande majoritet på 92,6 % förklarar sig inte ha några svårigheter med myntens olika nationella sidor, utan anser dem vara en välkommen källa till mångfald. Dessutom anser 92,8 % av medborgarna sig kunna hantera de olika sedlarna i euro med lätthet.

Gränsöverskridande handel och pristransparens. Införandet av sedlar och mynt i euro leder till bättre integration av EU:s marknader genom att det undanröjer växelkursrisken, minskar transaktionskostnaderna men bryter också ned de psykologiska hindren för handel över gränserna och ökar pristransparensen. Sedan övergången till euro uppger sig 12 % av konsumenterna ha ökat sitt intresse för att köpa varor i andra medlemsstater i EU. Företagens attityd har ändrats ännu mer markant: i genomsnitt förklarade 32 % av företagen i EU sig vara mer intresserade att sälja sina varor utomlands.

EFFEKTEN AV ÖVERGÅNGEN TILL EURO PÅ INFLATIONEN

Priseffekten på medellång och lång sikt. Införandet av euron kommer att sänka priserna på medellång till lång sikt. Denna effekt förklaras av att det kommer att bli lättare att jämföra priser i hela euroområdet, den inre marknaden kommer att fungera bättre och konkurrensen kommer att öka, vilket ökar den ekonomiska effektiviteten. Sammantaget bör detta visa sig genom minskade konsumentpriser.

Konsumentprisutvecklingen. I januari 2002, vid tidpunkten för införandet av sedlar och mynt i euro, registrerades en betydande ökning av den totala inflationen, mätt i det harmoniserade konsumtprisindexet (HIKP), från 2 % i december till 2,7 % i januari. Den sjönk därefter till 1,8 % i juni, vilket var den lägsta nivån på över två och ett halvt år.

Möjlig inverkan på inflationen av övergången till euro. Eurostat har vid tre tillfällen offentliggjort beräkningar av effekten på inflationen av övergången till kontanta medel i euro. Huvuddelen av den uppmätta inflationen kunde förklaras med normala inflationsmönster och med faktorer utan samband med euron, som dåligt väder som hade dåligt inflytande på priserna för frukt och grönsaker, höjda energipriser, ökade reglerade priser och skatter. Enligt dessa undersökningar återstod 0-0,2 procentenheter som kunde hänföras till övergången till euro.

Undersökningarna pekar dock på betydande prisstegringar inom tjänstesektorn (hotell, reparationer, frisörer osv.). Exempelvis motsvarar prisstegringarna i kafé- och restaurangsektorn en ökning med 4,3 % per år.

Skillnaden mellan upplevd och faktisk inflation. Många konsumenter har associerat övergången till euro med allmänna prisökningar. Enligt Eurobarometerundersökningen från november 2002, anser 84,4 % av de intervjuade personerna att priserna har avrundats till nackdel för för konsumenterna medan 10,9 % anser att omräkningarna uppåt och nedåt vägde upp varandra. Det finns flera förklaringar till klyftan mellan upplevd och faktisk inflation.

För det första tenderar konsumenterna att bilda sin uppfattning om inflationen på grund av av prisutvecklingen på sådana varor och tjänster som köps ofta (kaféer, restauranger, reparationer, frisörer, tidningar osv.) och det är dessa varor och tjänster som har registrerat ovanligt stora prisökningar efter övergången till euro. För andra varor och tjänster har prisökningarna varit mycket mindre framträdande och till och med blivit billigare (datorer, kameror osv). Dessa prisutvecklingar kan uppväga varandra vid omfattande mätningar som HIKP.

För det andra kan klyftan hänföras till "menykostnaderna". Det vill säga de kostnader som är förbundna med prisändringar, vilket kan ha föranlett en ovanligt hög andel av företagen att ändra sina priser vid årsskiftet. Om sådana prisanpassningar innebar att priserna rundades av uppåt och avsåg de produkter som har betydelse för konsumenternas uppfattning, är det inte förvånande att det finns en klyfta mellan upplevd och faktisk inflation.

SEKTORSÖVERSIKT

Banksektorn. I samband med införandet av euron har vissa små förändringar i beteendet hos bankens kunder kunnat konstateras när det gäller valet av betalningssätt. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter ökade betalningarna med kreditkort, betalkort eller kontantkort betydligt under 2002. Det är omöjligt att med säkerhet särskilja den effekt euron haft på den allmänna ökningen av dessa betalningssätt under de senaste åren. Avskaffandet av Eurochecksystemet har bidragit till denna utveckling.

När det gäller kontantuttag från bankautomater har storleken på uttagen ökat i flera länder. Denna utveckling förklaras av de nya sedelvalörerna och avrundningseffekten.

När det gäller uttag av kontanter från bankomater utomlands varierar situationen. I vissa medlemsstater har transaktionerna ökat och i andra har de minskat. Det kan förklaras genom det faktum att valutaunionen gör det möjligt för medborgarna att resa utomlands med kontanter i euro. Dessutom föreskrivs sedan den 1 juli 2002 i en gemenskapsförordning om gränsöverskridande betalningar att gränsöverskridande uttag skall belastas med samma kostnader som nationella uttag.

Vad gäller parallella prisangivelser, särskilt på kontoutdrag, har många banker fortsatt denna praxis under 2003 och har för avsikt att forsätta föra denna politik under 2003.

Detaljhandeln. Detaljhandeln spelade en viktig roll under övergången till euro både vad gäller distribution av kontanta medel i euro och att ta tillbaka de gamla nationella valutorna. De dubbla prisangivelserna underlättade övergången till den nya valutan och många detjhandlare har beslutat behålla dem under hela 2002.

Penningtransporter och penningcentraler. Penningtransporterna var viktiga vid övergången till euron. Vissa svårigheter kvarstod vad gällde att transportera kontanter mellan länderna, eftersom reglerna för penningtransport ännu inte har harmoniserats. Penningcentralerna, där kontanterna räknas och sorteras, stod därför under extremt tryck under flera månader.

Varuautomater. Även om varuautomatsektorn strävat efter att så snabbt som möjligt anpassa sina automater till den nya valutan rapporterade vissa varuautomatoperatörer dock tillfälliga omsättningsförluster i början av året. Automater med kontant betalning, vilka utgör den stora majoriteten av alla automater, har föranlett de största problemen. Ofta har varuautomatoperatörerna beslutat att byta ut avläsningsmekanismerna, något som medför betydande investeringar. Omställningen till kontantkortssystem var lättare.

Avläsningsmekanismer. När det gäller avläsningsmekanismer av mynt i euro har det, oberoende av deras ursprung, inte ställt till med några problem för automaterna, eftersom de uppfyller de höga krav som gäller för betalmekanismerna i moderna varuautomater. Merparten av automaterna accepterar alla mynt, utom 1- och 2-centsmynt. Prissättningen görs oftast i 5-centsintervall och prisjusteringarna görs både uppåt och nedåt.

EUROKONTANTERNA UTANFÖR EUROOMRÅDET

Det verkar som om användningen av euron har ökat i omfattning, särskilt i europeiska länder utanför euroområdet. På de andra kontinenterna är användningen av euron begränsad till turistområden.

Situationen i Danmark, Förenade kungariket och Sverige. En majoritet av befolkningen utanför euroområdet har redan kommit i fysisk kontakt med sedlar eller mynt i euro och många har märkt att produkter har varit prismärkta i euro i deras länder. I Danmark (es de en fr) har affärsidkarna en god beredskap att acceptera eurokontanter och 13 % använder till och med dubbla prisangivelser. I Sverige (es de en fr) accepterar ett stort antal butiker, hotell och restauranger betalningar i eurokontanter. Det gäller särskilt längs gränsen mot Finland. I den svenska staden Haparanda har man beslutat att acceptera euron som betalningsmedel. Priserna anges i svenska kronor och i euro och den kommunala budgeten läggs fram i de två valutorna. Den svenska regeringen har fastställt folkomröstningen om att gå över till den tredje etappen i Europeiska och monetära unionen (EMU) till den 14 september 2003. I Förenade kungariket (es de en fr), särskilt i London och i turistområdena, accepteras euron ibland som betalningsmedel och i vissa fall anges priserna i euro.

Kandidatländerna. Införandet av kontanter i euro hade en viss betydelse även i kandidatländerna. Dessa länder kommer så småningom att anta euron som nationell valuta. I de flesta kandidatländerna accepterar hotellen, restaurangerna och butikerna den europeiska valutan och i turistområdena anges också priserna ofta i euro. I Turkiet och Bulgarien är användningen av euro mer utbredd och kan betraktas som en parallell valuta, i konkurrens med dollarn.

Andra länder i Europa. Gemenskapen har slutit valutaavtal (es de en fr) med Monaco, Vatikanstaten och San-Marino som tillåter dessa länder att prägla ett visst antal mynt i euro. De har dock inte rätt att ge ut eurosedlar. I Andorra är euron i omlopp som betalningsmedel och har ersatt den franska francen och den spanska pesetan, eftersom landet inte har någon nationell valuta. Euron används också som som betalningsmedel i Kosovo och Montenegro där den ersätter den tyska marken. I många länder och framför allt i Balkan och Östeuropa, används euron tillika med dollarn ofta vid transaktioner.

Afrika. Euron spelar en viktig roll vid transaktioner i de länder som har sin nationella valuta knuten till euron genom en fast växelkurs (es de en fr). Detta är fallet i länderna i CFA-området (Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapen (CEMAC) och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (WAEMU)) samt på Kap Verde-öarna och Komorerna.

Amerika. Dollarn har en dominerande ställning på hela den amerikanska kontinenten och införandet av euro i kontanter har haft en mycket begränsad effekt. I de franska utomeuropeiska departementen och territorierna (Guyana, Guadeloupe, Martinique osv.) har euron införts som officiell valuta. I Dominikanska republiken, Kuba och Surinam kan betalningar göras i euro, särskilt i turistområdena.

Asien och Oceanien. I Mellanöstern har euron haft ett mycket begränsat inflytande. Det är bara i Israel som euron används något mer. I Asien har införandet av euron haft en större inverkan. I Thailand, Sydkorea och Laos accepteras euron allmänt i butiker, hotell och restauranger. Vid internationella transaktioner dominerar dock den amerikanska dollarn. I Oceanien däremot har euron inte ännu accepterats som betalningsmedel, frånsett i regionens franska territorier. I Australien och Nya Zeeland anses euron utgöra ett alternativ till den amerikanska dollarn på de internationella marknaderna.

See also

För ytterligare upplysningar, se:

Eurobarometers undersökningar: (EN) (FR).

Senast ändrat den 29.06.2006