EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Ändring av EU-fördragen

Ändring av EU-fördragen

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen

VILKET SYFTE HAR ARTIKELN?

Möjligheten att ändra fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är central för Europeiska unionen (EU). Den gör det möjligt att anpassa ramen för EU:s lagstiftning och politik till de nya utmaningar som EU står inför. Genom Lissabonfördraget finns nu ett ordinarie och ett förenklat ändringsförfarande som gör processen mer demokratisk.

Ändringsförfarandena beskrivs i artikel 48 i EU-fördraget. Oavsett vilket förfarande som används måste beslut om ändringar av bestämmelser i fördraget fattas av EU:s medlemsstater med enhällighet.

VIKTIGA PUNKTER

Ordinarie ändringsförfarande

Det ordinarie ändringsförfarandet används vid viktiga ändringar av fördragen, såsom utökning eller minskning av EU:s befogenheter (områden med juridiskt ansvar). Det fungerar på följande sätt:

  • En medlemsstats regering, Europaparlamentet eller Europeiska kommissionen får lägga fram förslag för Europeiska unionens råd om ändring av fördragen.
  • Rådet överlämnar sedan förslagen till Europeiska rådet (bestående av medlemsstaternas stats- och regeringschefer), och de nationella parlamenten informeras.
  • Om Europeiska rådet beslutar att granska de ändringar som föreslås sammankallar dess ordförande ett konvent bestående av företrädare för de nationella parlamenten, medlemsstaternas stats- och regeringschefer, parlamentet och kommissionen. Konventet behandlar förslagen till ändringar och ska med konsensus anta en rekommendation till en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar.
  • Efter detta sammankallas en konferens mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar av Europeiska rådets ordförande i syfte att med konsensus komma överens om de ändringar som ska göras i fördragen. Ändringarna gäller först när de har ratificerats av alla medlemsstater.

Om ändringarna inte är alltför omfattande får Europeiska rådet, efter Europaparlamentets godkännande, besluta att inte sammankalla konventet.

Förenklat ändringsförfarande

Genom Lissabonfördraget inrättades ett förenklat förfarande för ändring av EU:s interna politikområden och åtgärder (del III i EUF-fördraget). Målet är att ytterligare underlätta den europeiska integrationen på dessa områden.

Genom förfarandet undviks behovet av att sammankalla konventet och konferensen mellan företrädarna.

Ändringar av fördragen gäller först när de har ratificerats av alla medlemsstater.

EU:s rättsliga befogenheter får dock inte utökas genom ett förenklat ändringsförfarande.

Övergångsklausuler

Övergångsklausuler är det andra förenklade ändringsförfarandet.

Den allmänna övergångsklausulen (artikel 48.7 i EU-fördraget) gäller i följande två fall:

  • 1.

    När EUF-fördraget föreskriver att rådet ska besluta med enhällighet får Europeiska rådet anta ett beslut om bemyndigande för rådet att besluta med kvalificerad majoritet. Detta ska inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

  • 2.

    När EUF-fördraget föreskriver att lagstiftningsakter ska antas av rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande får Europeiska rådet anta ett beslut om bemyndigande att sådana akter får antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

I båda fallen kan Europeiska rådet besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet. Vidare har varje nationellt parlament rätt att invända mot och förhindra att den allmänna övergångsklausulen aktiveras.

Flexibilitetsklausulen (artikel 352 i EUF-fördraget)

Genom denna klausul utökas EU:s befogenheter i fall där det är nödvändigt att vidta åtgärder för att nå något av målen i fördragen samt i fall där fördragen inte ger nödvändiga rättsliga befogenheter. Åtgärder enligt denna bestämmelse antas av rådet med enhällighet på förslag av kommissionen och efter parlamentets godkännande. De får inte innefatta någon harmonisering av EU-ländernas lagstiftning på områden där fördragen utesluter sådan harmonisering.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning VI – Slutbestämmelser – Artikel 48 (f.d. artikel 48 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 43).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjunde delen – Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser – Artikel 352 (f.d. artikel 308 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 196).

Senast ändrat 14.10.2022

Top