52005DC0474

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 05.10.2005

KOM(2005) 474 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik {SEK(2005) 1215} {SEK(2005) 1216} {SEK(2005) 1217}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. EU:s industripolitik och handlingsprogrammet för tillväxt och sysselsättning 3

2. Betydelsen av EU:s tillverkningsindustri 4

3. Bedömning av de strategiska utmaningarna inom alla branscher 6

4. På väg mot en industripolitisk arbetsplan 8

4.1. Branschövergripande industripolitiska initiativ 8

4.2. Branschspecifika initiativ 12

5. Slutsats 13

Meddelande om genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik

EU:S INDUSTRIPOLITIK OCH HANDLINGSPROGRAMMET FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING

I beskrivningen av sitt nya handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning[1] framhöll kommissionen att man skulle arbeta för att inrikta den förnyade Lissabonstrategin på tillväxt och sysselsättning. För att göra detta angavs följande EU-prioriteringar:

- Att göra Europa mer attraktivt för investerare och arbetskraft

- Att ställa kunskap och innovation i centrum för den europeiska tillväxten

- Att utforma en politik så att företagen kan skapa fler och bättre arbetstillfällen

Detta meddelande om industripolitik annonserades i gemenskapens Lissabonprogram[2] från juli 2005 och utgör ett viktigt bidrag till att förverkliga dessa mål. En livskraftig tillverkningsindustri är viktig för EU:s tillväxtmöjligheter. Tillverkningsindustrin genomgår för närvarande betydande förändringar och står inför stora utmaningar och behöver nu ett gynnsamt företagsklimat för att kunna fortsätta att utvecklas och frodas.

Industripolitikens viktigaste funktion är att skapa de rätta förutsättningarna för företagsutveckling och innovation så att EU bli attraktivt för industriella investeringar och sysselsättningsskapande. Det är uppenbart att det främst är företagen inom den privata sektorn som skapar ekonomisk tillväxt och inte den offentliga sektorn. Företagen ansvarar för att utveckla sina produkter och processer och att höja kompetensen i syfte att öppna nya marknader och hitta nya möjligheter via den tekniska utvecklingen och internationaliseringen. När sådana möjligheter undersöks är företagens sociala ansvarstagande och en hållbar utveckling av central betydelse.

Ur ett industripolitiskt perspektiv är de offentliga myndigheternas uppgift att agera bara när det är nödvändigt, dvs. när vissa marknadsmisslyckanden motiverar statliga ingrepp eller för att främja strukturella förändringar. Det senare kan kräva stödåtgärder för att minska de sociala kostnaderna av de strukturella förändringarna utifrån en fortlöpande dialog med alla berörda parter. För dessa ändamål kan de offentliga myndigheterna utnyttja olika instrument – t.ex. bättre lagstiftning, gemensam marknad, innovations- och forskningspolitik, sysselsättnings- och socialpolitik – som tillämpas generellt i hela ekonomin utan åtskillnad mellan branscher eller företag och samtidigt vidta andra stödåtgärder som främjar den sociala och ekonomiska sammanhållningen.

Kommissionen inriktar sig på industripolitikens övergripande karaktär och på att undvika en återgång till en selektiv interventionspolitik. De politiska instrumenten ska dock inte bara betraktas som mycket allmänna och övergripande åtgärder. För att industripolitiken ska bli effektiv måste hänsyn tas till de specifika förhållandena inom enskilda branscher. Strategierna måste kombineras och skräddarsys med hänsyn till de konkreta förhållandena inom de enskilda branscherna och de särskilda möjligheter och utmaningar de står inför. Den oundvikliga följden av detta är att all politik är viktig, men att viss politik inom EU idag är mer betydelsefull för vissa branscher än andra.

Kommissionen står därför fast vid sitt tidigare åtagande att uppmuntra och underlätta den industriella innovations- och förändringsprocessen[3]. Det krävs dock en ny industripolitik med sikte på att åstadkomma bättre utformade strategier som är mer relevanta, integrerade och samstämmiga.

I meddelandet om handlingsprogrammet för tillväxt och sysselsättning angavs särskilt att industripolitiken ska grundas på ett partnerskap mellan EU och medlemsstaterna[4]. Många industripolitiska frågor måste behandlas på europeisk nivå, eftersom enskilda medlemsstater själva inte kan lösa sådana frågor som rör mer omfattande konkurrensfrågor, reglering av den inre marknaden eller social och ekonomisk sammanhållning. Medlemsstaterna ansvarar emellertid också för många industripolitiska frågor, vilket framhålls i riktlinjerna för de nationella reformprogrammen. Detta meddelande fördjupar och kompletterar de industripolitiska ramarna på EU-nivå genom en fokusering på den praktiska tillämpningen av industripolitiken inom enskilda branscher. De strategiska utmaningarnas omfattning och diversitet inom olika branscher har därför undersökts närmare via en systematisk granskning av möjligheter och utmaningar för 27 specifika branscher inom tillverkningsindustrin och byggbranschen i EU[5]. Utifrån detta har en översiktlig industripolitisk arbetsplan för de kommande åren utformats.

Betydelsen av EU:s tillverkningsindustri

En stark och välmående industrisektor är viktig för att EU fullt ut ska kunna utnyttja sina tillväxtmöjligheter och för att stärka och bibehålla EU:s ekonomiska och tekniska ledarskap.

- EU:s tillverkningsindustri är i sig viktig, eftersom den står för omkring en femtedel av EU:s produktion och sysselsätter cirka 34 miljoner människor i EU. Dessutom:

- Tillverkningsindustrin är nyckeln till utnyttjandet av den nya kunskapsekonomin. Över 80 % av den privata sektorns utgifter för forskning och utveckling inom EU går till tillverkningsindustrin[6].

- Tillverkningsindustrin genererar nya och innovativa produkter motsvarande cirka två tredjedelar av EU:s export.

- EU:s tillverkningsindustri består till den allra största delen av små och medelstora företag, som inom tillverkningsindustrin utgör 99 % av företagen och står för 58 % av sysselsättningen.

- Tillverkningsindustrin skapar tillväxt och arbetstillfällen i EU-ekonomin i stort. Den har nära kopplingar till tjänstesektorn, eftersom den tillgodoser efterfrågan på företagstjänster och ger viktiga impulser till denna sektor.

EU:s tillverkningsindustri genomgår för närvarande en omvälvning som medför nya möjligheter och utmaningar[7]. Ny teknik växer fram som gör det möjligt att snabbt införa nya produkter och att öka flexibiliteten i produktionsprocesserna. Samtidigt påverkas EU-företagen av den ökade internationalisering av världsekonomin, som drivs på genom förbättrade transportnät, lägre kommunikationskostnader, minskade hinder för handel och investeringar och en hårdare konkurrens. EU står därför inför en allt större internationell konkurrens som en plats för investeringar, produktion och investeringar i forskning och utveckling.

EU:s tillverkningsindustri försöker anpassa sig till dessa utmaningar. Den skillnad i produktivitetstillväxt som funnits mellan EU och andra ekonomier i industriländer, särskilt USA, har till viss del varit en effekt av näringslivets sammansättning eftersom de sektorer som producerar informations- och kommunikationsteknik (IKT) inom EU:s tillverkningsindustri utgör en lägre andel. I själva verket har de flesta enskilda branscher inom EU:s tillverkningsindustri uppnått goda resultat jämfört med sina motparter i andra industrialiserade ekonomier. Näringslivsstrukturen i EU:s ekonomi som helhet innebär dock att tillverkningsindustrin inte har någon idealisk position för att kunna stå sig i den pågående globaliseringsprocessen. Viktiga branscher inom EU:s tillverkningsindustri, t.ex. maskin-, kemikalie- och motorfordonsindustrin, har en stor och tydlig komparativ fördel och noterar ett handelsöverskott gentemot övriga världen, men EU:s handel är överlag fortfarande koncentrerad till branscher med en medelhög teknologi och låg till medellåg arbetskraftskompetens[8]. Detta innebär att EU får konkurrens från tillverkare i nya ekonomier som har en allt mer kunskapsintensiv export och som kommer ikapp när det gäller de andra faktorer än prisfaktorer som ofta ligger till grund för EU:s konkurrensfördelar på världsmarknaderna. För att EU ska kunna dra så stor nytta som möjligt av den vinst som uppkommer genom att Kina, Indien och andra ekonomier med snabb tillväxt integreras i världsekonomin är det därför av yttersta vikt att man genom anpassning och strukturella förändringar ser till att uppnå en stabilare situation när det gäller komparativa fördelar.

EU-ländernas direkta investeringar utomlands i de nya asiatiska ekonomierna har ökat under de senaste åren, men denna andel av de totala investeringarna utomlands är fortfarande begränsad[9]. Den internationella utlokaliseringen av arbetstillfällen inom EU till lågkostnadsländer har också varit begränsad i de flesta tillverkningbranscher, men kan ändå leda till smärtsamma effekter på lokal nivå eller inom enskilda branscher, särskilt för lågutbildade arbetstagare som måste få hjälp med att klara av effekterna av den industriella omställningen.

Även den internationella konkurrensen om investeringar i forskning och utveckling ökar. Tillsammans med sådana faktorer som mänskliga resurser, kvaliteten på de lokala systemen för forskning och innovation och förekomsten av kompetenskluster eller kompetenspooler, blir förändringarna av de globala marknaderna allt mer betydelsefulla för besluten om var sådana investeringarna ska ske. Det finns uppgifter som visar att EU inte är tillräckligt konkurrenskraftigt som en plats för forskning. USA och Japan drar till sig mera internationella investeringar i forskning och utveckling och nya uppgifter tyder på att Kina och Indien är på väg att bli viktiga platser för nya investeringar i forskning och utveckling. USA har också lyckats bättre än EU med att dra till sig forskare och högkvalificerad arbetskraft. Denna utveckling är mycket oroväckande, eftersom den leder till att EU går miste om investeringar i forskning och utveckling och forskare.

Trots goda resultat inom enskilda tillverkningsbranscher i EU under de senaste åren finns det dock generellt sett stora utmaningar för framtiden. Att skapa förutsättningar för ökad anpassbarhet och strukturella förändringar är särskilt viktigt för att upprätthålla konkurrenskraften inom EU:s tillverkningsindustri, i synnerhet med tanke på den allt hårdare konkurrensen från Kina och de nya asiatiska ekonomierna.

Utmaningen för EU:s tillverkningsindustri och de enskilda branscherna är att i framtiden kunna upprätthålla och ytterligare förbättra resultaten inför nya tekniska genombrott och den fortlöpande internationaliseringen. Utmaningen för de politiska beslutsfattarna är att vidta tydliga och samstämmiga åtgärder genom betydande förbättringar av de allmänna förutsättningarna och det allmänna klimat där den europeiska industrin verkar.

Bedömning av de strategiska utmaningarna inom alla branscher

För att bygga vidare på EU-industrins nuvarande styrkepositioner har kommissionen närmare granskat konkurrenskraftssituationen i 27 enskilda branscher inom tillverkningsindustrin och byggbranschen[10] och inhämtat synpunkter från berörda aktörer och medlemsstaterna. Syftet med granskningen var att avgöra i vilken utsträckning resultaten inom de olika branscherna påverkas eller skulle kunna påverkas av de industripolitiska instrumenten. De områden som granskades var sådana som är särskilt viktiga för produktivitetstillväxten inom specifika branscher och den internationella konkurrenskraften:

• Garantera en öppen och konkurrenskraftig inre marknad, inklusive konkurrens

• Kunskaper, t.ex. forskning, innovation och kompetens

• Bättre lagstiftning

• Säkerställa synergieffekter mellan konkurrens-, energi- och miljöpolitiken

• Garantera en fullständig och rättvis medverkan på de globala marknaderna

• Främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen

Granskningen utmynnade i en systematisk kartläggning av de viktigaste konkurrenskraftsrelaterade och strategiska utmaningarna inom varje enskild bransch, både ur ett kvantitativt och ur ett kvalitativt perspektiv, enligt sammanfattningen i bilaga 1[11].

Efter granskningen grupperades de enskilda branscherna i följande fyra allmänna kategorier: livsmedel och biovetenskap, maskinindustri och systembranschen, mode och design samt bas- och mellanprodukter[12]. Var och en av dessa allmänna branschkategorier har sina egna specifika utmaningar.

Livsmedel och biovetenskap

Branscherna för livsmedel och biovetenskap (t.ex. livsmedel och drycker, läkemedel, bioteknik) står för en femtedel av det mervärde som EU:s tillverkningsindustri producerar och har en medelhög eller hög tillväxt. De viktigaste utmaningarna för dessa branscher har att göra med kompetens och bättre lagstiftning. Eftersom de är mycket innovativa branscher är de viktigaste kompetensutmaningarna forskning och utveckling, immaterialrättsligt skydd och finansiering av innovation för starkt innovativa små och medelstora företag. De är också beroende av en fortlöpande anpassning och uppdatering av regelverket för att kunna hålla takt med de tekniska framstegen och samtidigt garantera hälsan och säkerheten. Internationell konvergens i regelverket är därför också en fråga för många branscher. Bland de viktigaste branschspecifika utmaningarna finns också framsteg mot att åstadkomma en fullt konkurrenskraftig inre marknad för läkemedel samt frågor som rör miljön och marknadstillträde för livsmedel och drycker, läkemedel och kosmetika.

Maskinindustrin och systembranschen

Maskinindustrin och systembranschen (t.ex. IKT och maskinteknik) står för omkring en tredjedel av det mervärde som EU:s tillverkningsindustri producerar och har en medelhög eller hög tillväxt med stora utgifter för forskning och utveckling. Utmaningarna för dessa branscher gäller därför främst innovation, immaterialrättsligt skydd och tillgång till högkvalificerad arbetskraft. Många av dessa branscher är beroende av en inre marknad som tillgodoser behovet av en fortlöpande uppdatering av tekniska standarder. Ett ökat tillträde till de internationella marknaderna är också viktigt för vissa branscher, t.ex. för IKT-branschen, el- och maskinindustrin och motorfordonsindustrin. Transportbranschen står också inför ett antal miljöutmaningar, särskilt behovet av att hela tiden förbättra fordon, flygplan och fartyg ur miljöhänseende.

Mode- och designbranschen

Mode- och designbranscherna (t.ex. textilier och skor) står för exakt 8 % av det mervärde som tillverkningsindustrin producerar, men har under de senaste åren haft en låg eller negativ tillväxt med relativt låga investeringar i forskning och utveckling. Den viktigaste frågan för dessa branscher är en framgångsrik strukturomvandling. Mer innovation, bättre immaterialrättsligt skydd och ökad kompetens är av avgörande betydelse för att branscherna ska kunna fortsätta att förbättra produktkvaliteten och produktdiversifieringen. Ett viktigt krav för dessa branscher är också att få ett bättre tillträde till de för närvarande starkt protektionistiska världsmarknaderna.

Bas- och mellanproduktsindustier

Bas- och mellanproduktsindustrierna (t.ex. kemikalier, stål, papper och pappersmassa) står för omkring 40 % av det mervärde som EU:s tillverkningsindustri producerar. Som leverantörer av viktiga produkter till den övriga EU-industrin kan dessa branscher vara viktiga källor till innovation för andra branscher. Tillväxten inom dessa branscher har varit medelhög eller låg, med undantag av de goda resultaten inom kemikalie- och gummibranscherna. Dessa branscher förbrukar mycket energi, vilket innebär att de främsta utmaningarna gäller energi- och miljöfrågor. Bland de viktiga branschspecifika utmaningarna ingår Reach-lagstiftningen för kemikaliebranschen och frågor om förenklad lagstiftning för byggbranschen. Strukturanpassningen är en viktig fråga för keramikbranschen, den grafiska industrin och stålindustrin.

På väg mot en industripolitisk arbetsplan

I den översikt av det arbete som beskrivs i detta avsnitt ingår en ny industripolitik för att åstadkomma bättre utformade strategier som är mer relevanta, integrerade och samstämmiga. Med utgångspunkt i granskningen av de allmänna strategiernas konkreta effekter på de specifika branscherna gör utformningen av den nya industripolitiken det möjligt att kartlägga vilka strategier som är mest relevanta för varje bransch. Genom en sammankoppling av olika strategiska frågor av central betydelse för industrin i ett enda initiativ kommer den nya industripolitiken att leda till en ökad samstämmighet och integration mellan olika strategier och ge större effekter på konkurrenskraften. Den syftar också till att åstadkomma en ökad politisk samsyn genom att berörda aktörer och medlemsstaterna på ett tidigt stadium medverkar i utformningen av politiken. Arbetsmarknadens parter på EU-nivå inbjuds att delta i detta arbete, både på det allmänna och det branschspecifika planet.

Den översikt över arbetet som görs i detta avsnitt inriktas på några nya initiativ som ska öka konkurrenskraften inom olika branscher och är därför inte fullständig. Inom ramen för gemenskapens nya Lissabonprogram har redan en del andra åtgärder och politiska initiativ inom alla politikområden lanserats som påverkar specifika branscher och industrin i sin helhet.

Branschövergripande industripolitiska initiativ

I detta meddelande tillkännages sju viktiga branschövergripande industripolitiska initiativ för att ta itu med övergripande frågor inom grupper av olika branscher och för att förstärka synergieffekterna mellan olika politikområden mot bakgrund av konkurrenskraftsfrågorna.

Ett initiativ som rör immaterialrätt och varumärkesförfalskning (2006)

Immaterialrätt är av avgörande betydelse för konkurrenskraften inom många industrigrenar. De viktigaste områdena har redan harmoniserats, men mer kan göras för att garantera att regelverket tillgodoser industrins behov i en tid som präglas av snabb teknisk utveckling och snabb samhällsförändring. Företagen och deras kunder behöver ett immaterialrättsligt skydd som stimulerar till innovation, ger ett stabilt underlag för beslut om investeringar och uppmuntrar till utveckling av nya och effektiva affärsmodeller. Debatten efter förslaget till direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar visade att det inte alls är enkelt att ställa upp regler för immaterialrättsligt skydd som avväger behoven för alla berörda parter. Under 2006 kommer kommissionen därför att inleda en dialog med industrin och andra berörda parter för att avgöra vad som ytterligare kan vara bra att göra så att den europeiska industrin kan få ett lämpligt immaterialrättsligt regelverk. En korrekt efterlevnad av de immaterialrättsliga bestämmelserna på den inre marknaden och i tredjeländer är dessutom av största vikt för att motverka den varumärkesförfalskning och piratkopiering som förekommer inom många branscher. Överträdelser av immaterialrätten kan äventyra legitim näringsverksamhet, hota innovation och ibland utgöra problem för människors hälsa och säkerhet. Många företag, särskilt små och medelstora, är fortfarande inte medvetna om att de har rätt att få ett adekvat immaterialrättsligt skydd samtidigt som varumärkesförfalskning fortfarande är ett stort problem inom många branscher. Med beaktande av befintliga och planerade instrument och åtgärder mot varumärkesförfalskning och piratkopiering – även när det gäller efterlevnad av reglerna[13] och på tullområdet – kommer kommissionen att se över de framsteg som gjorts på hela det immaterialrättsliga området med fokus på frågor som gäller konkurrenskraft och att föreslå hur situationen ska förbättras under 2006.

Högnivågrupp för konkurrenskraft, energi och miljö (slutet av 2005)

Konkurrens-, energi- och miljöpolitiken hör nära samman och påverkar i stor utsträckning särskilt många bas- och mellanproduktsindustrier. Eftersom politiken och lagstiftningsinitiativen måste vara samstämmiga på dessa tre områden och för att synergieffekterna mellan dessa områden till fullo ska kunna utnyttjas är en närmare samordning och utformning av en integrerad metod av yttersta vikt. För detta kommer det att inrättas en högnivågrupp för konkurrenskraft, energi och miljö. Gruppen kommer att fungera som ett rådgivande organ, där ledamöter från kommissionen med ansvar för näringslivs-, konkurrens-, energi- och miljöfrågor sammanstrålar med alla berörda aktörer. Gruppen ska undersöka sambanden mellan näringslivs-, energi- och miljölagstiftningen, se till att enskilda initiativ är samstämmiga med varandra samt öka den långsiktiga stabiliteten och konkurrenskraften. Arbetet kommer att bedrivas genom en balanserad medverkan av alla berörda aktörer för att man ska kunna skapa ett stabilt och förutsägbart regelverk där konkurrenskraften går hand i hand med energi- och miljöfrågorna. Dessa frågor kan bland annat komma att behandlas: i) Den praktiska tillämpningen av principerna för en bättre lagstiftning, ii) klimatförändringar, särskilt system för handel med utsläppsrätter, effektivt energiutnyttjande och förnybar energi, iii) energimarknadernas funktionssätt, särskilt elmarknaden, iv) genomförandet av den temainriktade strategin för förebyggande och återvinning av avfall och lagstiftning som hör samman med denna, v) ökad resurseffektivitet och införande av miljöteknik och annan ny teknik.

Externa aspekter på konkurrenskraft och marknadstillträde (våren 2006)

Tillträde till de internationella marknaderna är en prioriterad fråga för de flesta branscher. Kommissionen arbetar för närvarande med något som eventuellt kan bli ett meddelande om en översyn av strategin för marknadstillträde. I detta arbete ingår en granskning av den nuvarande strategin och de befintliga instrumenten i syfte att sätta fokus på de branscher och marknader som har de största möjligheterna att öka sin konkurrenskraft. Målen för marknadstillträde kommer regelbundet att rangordnas i kombination med en effektivare tillämpning av förordningen om handelshinder. I samarbete med berörda aktörer kommer en detaljerad strategi att utformas och genomföras för att åtgärda hinder inom utvalda branscher och länder. En särskild handlingsplan för marknadstillträde finns redan för textilbranschen. Den har också utvidgats till att även omfatta läder- och skobranschen. Kommissionen planerar också att genom ett annat meddelande inleda en omfattande diskussion och debatt om de externa aspekterna på EU:s konkurrenskraft. Meddelandet kommer bland annat att behandla handelsfrågor som rör immaterialrätt, lagstiftningsfrågor, investeringar och offentlig upphandling, särskilt möjligheten att införa ett instrument för extern upphandling i syfte att skapa incitament för tredjeländer att förhandla om öppnandet av marknaderna för offentlig upphandling på ömsesidig basis.

Nytt program för enklare lagstiftning (oktober 2005)

Bättre lagstiftning på olika nivåer har konstaterats vara en viktig fråga för många branscher, t.ex. för byggbranschen, motorfordonsindustrin, IKT-branschen samt livsmedels- och biovetenskapsbranscherna. Det omfattande regelverket har också konstaterats vara viktigt för många olika branscher, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionen har redan meddelat[14] att man planerar att återuppta arbetet med förenkling av den befintliga lagstiftningen. Efter samråd med berörda aktörer kommer ett meddelande att offentliggöras i oktober. Detta kommer att innehålla ett arbetsprogram för förenkling med de tre prioriteringar som redan har angetts för arbetet i fråga: motorfordonsbranschen, byggbranschen och lagstiftningen om avfall. Högnivågruppen CARS21 har i själva verket redan börjat gå igenom den befintliga lagstiftningen med målet att slutföra arbetet före utgången av 2005.

Öka den branschspecifika kompetensen (2006)

Kompetensbristen har konstaterats vara en viktig fråga inom många olika branscher, t.ex. IKT-branschen och verkstadsindustrin, textil- och läderbranschen och i vissa bas- och mellanproduktsbranscher. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att omlokaliseringen av industriell verksamhet i vissa fall sker mer på grund av kompetensbrist än på kostnadsfaktorer. Kommissionen har redan börjat behandla frågan om kompetensbrist inom några politikområden, t.ex. i arbetsprogrammet för utbildning 2010, inklusive den europeiska ramen för kvalifikationer (EQF), som kommer att utgöra en allmän referens för de europeiska utbildningssystemen för att förtydliga, överföra och erkänna kvalifikationer inom särskilda branscher[15]. Som komplement till dessa befintliga initiativ föreslås bedömningar av vilken typ av kompetensproblem som finns inom specifika branscher. Dessa bedömningar skulle omfatta en kartläggning av nuvarande kompetensbehov och kompetensbrister inom olika branscher samt en studie av den sannolika utvecklingen när det gäller branschspecifik kompetens, om möjligt med eventuella effekter på små och medelstora företag. Med utgångspunkt i det pågående arbetet vid Europeiska centrumet för yrkesutbildning (Cedefop) skulle detta underlag göra det möjligt att utforma särskilda industripolitiska initiativ för framtiden med hänsyn till kraven på konkurrenskraft inom olika branscher.

Hantering av strukturella förändringar inom tillverkningsindustrin (slutet av 2005)

Den privata sektor har det primära ansvaret för strukturanpassningen. EU har dock goda redskap till sitt förfogande för att förutse och stödja förändringar, vilket angavs i det nyligen offentliggjorda meddelandet om omstruktureringens effekter på sysselsättningen[16]. Det är viktigt att de industripolitiska initiativ som tas på EU-nivå i full utsträckning kompletteras med utnyttjandet av strukturfonderna och de enskilda medlemsstaternas politiska instrument. Av granskningen framgår att frågan om en eventuell strukturanpassning är betydelsefull för följande branscher: textilbranschen, läderbranschen, möbelbranschen, skobranschen, keramikbranschen, grafiska industrin, motorfordonsbranschen, varvsindustrin, stålindustrin och delar av livsmedelsbranschen. Kommissionen har för avsikt att se till att frågan om att på ett bättre sätt förutse och att på ett positivt sätt hantera den ekonomiska omstruktureringen tas upp i de nya strukturfondsprogrammen. I enlighet med Europeiska unionens strategiska riktlinjer för sammanhållningspolitiken 2007–2013 måste stöd till program för att modernisera arbetsmarknaderna och förutse successiva förändringar i hela unionen inom branscher där strukturanpassningen har konstaterats vara en betydelsefull fråga tas upp i de nya strukturfondsprogrammen, tillsammans med aktiva åtgärder i syfte att stärka den ekonomiska situationen i olika regioner[17]. Kommissionen kommer också att ytterligare undersöka frågan om att öka samarbetet mellan regioner som har liknande problem och utmaningar.

En integrerad europeisk metod för industriell forskning och innovation (2005)

Det kommande meddelandet om forskning och innovation[18] kommer att innehålla en ny och integrerad metod för politik och instrument till stöd för forskning och innovation samt ett antal initiativ som är av största betydelse för olika industrisektorer. I det nyligen offentliggjorda meddelandet om statligt stöd till innovation föreslås dessutom att man ska underlätta beviljandet av statligt stöd för att åtgärda marknadsmisslyckanden som bromsar innovation. Som en del i uppföljningen av meddelandet om forskning och innovation kommer det under 2006 att inrättas ett europeiskt system för bevakning av industriell forskning och innovation. Detta ska ge en översikt och analys av sådan utveckling som är av betydelse för industriell forskning och innovation samt erbjuda en kanal för synpunkter från berörda parter. Genom detta kommer man att få tillgång till data och information som är relevant för industrin och industripolitiken och som kan hjälpa till att förutse både hinder och möjligheter för bättre investeringar i forskning och innovation och för saluföring av ny teknik i Europa. En högnivågrupp för berörda aktörer med företrädare för de politiska beslutsfattarna kommer att inrättas för att ge vägledning och återkoppling om konkurrenskraftsverksamhetens inriktning och relevans.

De europeiska teknikplattformar[19] – som genom sina ”strategiska forskningsagendor” redan har visat att de är viktiga ideella forum med aktörer på fältet för utformningen av industriella och politiska strategier inom väl avgränsade områden – kommer att bidra till att öka industrins investeringar i forskning och innovation och EU:s möjligheter att saluföra ny teknik.

Branschspecifika initiativ

Förutom de branschövergripande initiativen har en del nya branschspecifika initiativ identifierats med hänsyn till branschernas särskilda karaktär eller betydelse. Dessa initiativ är utformade på många olika sätt. I vissa ingår högnivågrupper eller policyforum, som efterföljare till de framgångsrika exemplen G10 Medicines , LeaderSHIP 2015 och CARS21 , vilka även fortsättningsvis kommer att lämna ett viktigt bidrag. När ett nytt branschspecifikt initiativ föreslås kommer full uppmärksamhet att riktas på att se till att det är samstämmigt med andra initiativ, särskilt de nyligen föreslagna teknikplattformarna, branschspecifika innovationspaneler och nätverksinitiativ inom ramen för EU-initiativen INNOVA och i2010 om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning. I bilaga 2 finns en sammanställning över alla nya och befintliga branschövergripande och branschspecifika initiativ inom alla enskilda branscher. I dessa ingår politiska, lagstiftningsrelaterade och tekniska åtgärder beroende på frågans karaktär.

Kommissionen kommer att föreslå följande nya initiativ:

- Läkemedelsforum (första mötet under 2006)

Läkemedelsstrategin kommer att ses över av ett läkemedelsforum som hålls varje år och som består av företrädare för medlemsstaterna (ministrar), chefer inom näringslivet och andra viktiga aktörer, t.ex. patienter och anställda inom hälso- och sjukvården. Arbetet med frågan om den fragmenterade läkemedelsmarknaden i EU kommer att inriktas på frågor som rör forskning och utveckling och regelverket i medlemsstaterna, t.ex. frågor av avgörande betydelse för prissättningen och den relativa effektiviteten.

- Halvtidsöversyn av strategin för biovetenskap och bioteknik (2006-2007)

Strategin för biovetenskap och bioteknik kommer att ses över efter halva tiden under 2006–2007. Detta kommer att innebära ett närmare samarbete med näringslivet via den rådgivande gruppen för konkurrenskraft inom biotekniksektorn och en regelbunden årlig trepartsdialog med näringslivet och medlemsstaterna så att problem kan kartläggas, prioriteringar föreslås och rekommendationer lämnas till åtgärder.

- En ny högnivågrupp för den kemiska industrin (2007) och försvarsindustrin

Efter det förväntade antagandet av den nya kemikalielagstiftningen (Reach) under 2007 föreslås att det inrättas en högnivågrupp för att undersöka hur kemikalieindustrins konkurrenskraft ska kunna förbättras. Ytterligare en högnivågrupp kommer att inrättas för försvarsindustrin för undersökning av sådana frågor som överföring av försvarsmateriel, upphandling och standardisering på försvarsområdet.

- EU:s rymdprogram

Rymdprogrammet kommer att bli den gemensamma, integrerade och flexibla programgrunden för Europeiska rymdorganisationen, EU och dess medlemsstater. Arbete pågår också med ett meddelande om global miljö- och säkerhetsövervakning där det skisseras hur man ska gå framåt mot operativa tjänster under 2008.

- En särskild arbetsgrupp för konkurrenskraft inom IKT-branschen (2005/2006)

För att säkerställa att den offentliga politiken skapar förutsättningar som stöder konkurrenskraften inom en IKT-bransch i utveckling kommer en särskild arbetsgrupp med företrädare för berörda parter att inrättas. Utöver de initiativ som kommissionen kommer att ta inom ramen för i2010 [20] kommer man också att kartlägga hinder av betydelse för konkurrenskraften och eventuellt föreslå åtgärder, t.ex. i fråga om bättre lagstiftning, kompetens, immateriella rättigheter och standardisering. Arbetsgruppen kommer också att föra en strukturerad dialog för att bidra till att mobilisera branschen och för att uppmärksamma medlemsstaterna på vad som hindrar konkurrenskraften inom IKT-branschen i EU och ett brett och effektivt utnyttjande av informations- och kommunikationsteknik.

- Industripolitisk dialog för maskinindustrin (2005/2006)

Inom ramen för denna dialog kommer man att diskutera branschens framtida starka och svaga punkter och förutse hur eventuella brister skulle kunna rättas till på längre sikt.

- Undersökningar av konkurrenskraften, t.ex. inom IKT-branschen, livsmedelsbranschen och mode och designbranschen

I dessa undersökningar kommer man att analysera trender som påverkar konkurrenskraften inom branscherna med sikte på att utifrån detta arbete vid behov ta fram ytterligare förslag till konkreta strategier och åtgärder.

Slutsats

I detta meddelande ges en översikt över det industripolitiska arbetet inom tillverkningsindustrin under de kommande åren. Kommissionen står fast vid sitt åtagande i handlingsprogrammet för tillväxt och sysselsättning om att bidra till en stark industriell bas. För att uppnå detta kommer kommissionen att vidta de åtgärder som behövs för att skapa bättre förutsättningar för tillverkningsindustrin och för att säkerställa samstämmighet inom de olika politikområdena. De övergripande och branschspecifika initiativ som skisseras i detta meddelande är avsedda att komplettera medlemsstaternas arbete i syfte att hjälpa till med de utmaningar som de olika branscherna inom tillverkningsindustrin står inför. Detta måste byggas på med ytterligare analyser och förslag till konkreta strategier och åtgärder vid behov. En halvtidsöversyn av arbetsplanen kommer att göras i ett meddelande som planeras till 2007. I denna översyn kommer kommissionen att rapportera om framstegen med den arbetsplan som presenterats ovan och överväga eventuella utvidgningar till andra delar av ekonomin, t.ex. miljöteknik.

[pic]

BILAGA II

[pic]

[pic]

Sektoråtgärderna inbegriper endast undersökningar och åtgärder som har ett direkt samband med identifierade utmaningar, om de inte hanteras på något annat sätt genom övergripande åtgärder. Den integrerade europeiska metoden för industriell forskning och innovation kommer definitionsmässigt att riktas generellt till alla sektorer.

[1] Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin , KOM(2005) 24.

[2] Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning:gemenskapens Lissabonprogram , KOM(2005) 330.

[3] Se Industripolitiken i ett utvidgat Europa , KOM(2002) 714 och Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU , KOM(2004) 274.

[4] Artikel 157 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

[5] Se bifogat arbetsdokument SEK(2005) 1216. Utmaningarna för de företagsrelaterade tjänsterna beskrivs i meddelandet om de företagsrelaterade tjänsternas konkurrenskraft och inverkan på företagsprestanda i EU, KOM(2003) 747, där det också annonseras en handlingsplan för företagsrelaterade tjänster.

[6] Källa: Eurostats företagsstatistik.

[7] Se även EU:s kommande årliga ekonomiska översikt – Annual Economic Review – som analyserar de faktorer som påverkar konkurrenskraften i EU-ekonomin som helhet.

[8] Se avsnitt VI i publikationen om EU-indikatorer för konkurrenskraften inom olika branscher ( Sectoral Competitiveness Indicators ) för 2005, GD Näringsliv.

[9] Eurostat : EU Foreign Direct Investment in 2003, Statistics in Focus , 20/2005.

[10] Eftersom det endast fanns begränsade branschspecifika data om de nya medlemsstaterna måste granskningen betraktas som preliminär. De data som saknades sammanställs och analyseras för närvarande av kommissionen och kommer sedan att beaktas i de löpande initiativ som tas.

[11] Kryssen i de olika rutorna i tabellen anger i vilka fall en strategisk utmaning, bland de många relevanta utmaningarna, anses vara av högsta prioritet för en bransch. Om ett kryss saknas innebär detta inte nödvändigtvis att frågan inte är betydelsefull för branschen, utan bara att den inte anses vara av högsta prioritet. Närmare information om dessa och andra frågor finns i det bifogade arbetsdokumentet.

[12] En översikt över klassificeringen finns i tabellen i bilaga I. En liknande men inte identisk klassificering användes i dokumentet från Nederländernas ekonomiministerium, Industry Memorandum: Heart for Industry, från oktober 2004. Klassificeringen grundades på allmänna utmaningar för industrin och på likartade förhållanden, t.ex. produkter och processer.

[13] Inklusive kommissionens förslag till direktiv om straffrättsliga bestämmelser till skydd för immateriella rättigheter, juli 2005.

[14] I meddelandet om att lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen.

[15] Arbetsprogram för uppföljningen av målen för utbildningssystemen, antaget av rådet och kommissionen den 14 februari 2002. Se även kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet, KOM(2002) 72.

[16] Meddelande om omstruktureringar och sysselsättning, KOM(2005) 120.

[17] En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning – Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013 , KOM(2005) 299, 5.7.2005.

[18] Kommande meddelande om ökad forskning och innovation, investeringar för tillväxt och sysselsättning och en gemensam metod, KOM(2005) ....

[19] Rapport till Europeiska rådet om europeiska teknikplattformar och gemensamma teknikinitiativ: Fostering Public-Private R&D partnerships to boost Europe’s industrial competitiveness, SEK(2005) 800, 10.6.2005.

[20] i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning , KOM(2005) 229, juni 2005.