”BILAGA XII

Riktlinjer för fastställande av utsläpp eller överförd mängd växthusgaser med hjälp av mätdon för kontinuerlig mätning

1.   GRÄNSER OCH FULLSTÄNDIGHET

Bestämmelserna i denna bilaga avser utsläpp av växthusgaser från verksamhet som omfattas av direktiv 2003/87/EG. Koldioxidutsläppen kan uppstå vid flera olika utsläppskällor i en anläggning.

Vidare ska bestämmelserna i denna bilaga gälla mätdon för kontinuerlig mätning som används för att fastställa CO2-flöden i rörledningar, särskilt när dessa används för överföring av CO2 mellan anläggningar exempelvis för avskiljning, transport och geologisk lagring av CO2. För detta ändamål ska hänvisningarna till utsläpp i avsnitt 6 och avsnitt 7.2 i bilaga I tolkas som hänvisningar till mängden överförd CO2 enligt avsnitt 5.7 i bilaga I.

2.   FASTSTÄLLANDE AV UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER

Nivå 1

För varje mätpunkt ska en sammanlagd största osäkerhet för alla utsläpp eller CO2-flöden under rapporteringsperioden på högst ± 10 % uppnås.

Nivå 2

För varje mätpunkt ska en sammanlagd största osäkerhet för alla utsläpp eller CO2-flöden under rapporteringsperioden på högst ± 7,5 % uppnås.

Nivå 3

För varje mätpunkt ska en sammanlagd största osäkerhet för alla utsläpp eller CO2-flöden under rapporteringsperioden på högst ± 5 % uppnås.

Nivå 4

För varje mätpunkt ska en sammanlagd största osäkerhet för alla utsläpp eller CO2-flöden under rapporteringsperioden på högst ± 2,5 % uppnås.

Allmän strategi

De sammanlagda utsläppen av växthusgaser från en utsläppskälla eller den mängd CO2 som förs genom mätpunkten under rapporteringsperioden ska fastställas med hjälp av nedanstående formel. Om flera utsläppskällor förekommer i en och samma anläggning och inte kan mätas som en enda källa ska utsläppen från dessa mätas separat och adderas till hela anläggningens sammanlagda utsläpp av en och samma gas under rapporteringsperioden.

Parametrarna växthusgaskoncentration och rökgasflöde ska fastställas enligt bestämmelserna i avsnitt 6 i bilaga I. För mätning av överförd CO2 i rörledningar gäller avsnitt 6 i bilaga I som om mätpunkten vore en utsläppskälla, i tillämpliga fall. För sådana mätpunkter krävs ingen bekräftande beräkning enligt avsnitt 6.3 c.

Växthusgaskoncentration

Rökgasens växthusgaskoncentration bestäms genom kontinuerliga mätningar vid en representativ punkt. Växthusgaskoncentrationen kan mätas med två metoder:

METOD A

Växthusgaskoncentrationen mäts direkt.

METOD B

För mycket höga växthusgaskoncentrationer, t.ex. i transportnätverk, kan växthusgaskoncentrationen beräknas med en massbalansmetod varvid alla uppmätta koncentrationsvärden för alla övriga komponenter i gasströmmen beaktas, enligt vad som har fastställts i övervakningsplanen för anläggningen.

Rökgasflöde

Det torra rökgasflödet kan bestämmas med hjälp av en av följande metoder.

METOD A

Rökgasflödet Qe beräknas med en massbalansmetod varvid alla relevanta parametrar beaktas, t.ex. insatsmaterial, insatsluftflöde, processens effektivitet, samt, på produktionssidan, produktionsresultat, O2-koncentrationen samt koncentrationerna av SO2 och NOx.

Den specifika beräkningsmetoden ska godkännas av den behöriga myndigheten i samband med bedömningen av övervakningsplanen och den metodik som ligger till grund för planen.

METOD B

Rökgasflödet Qe bestäms genom kontinuerliga mätningar av flödet vid en representativ punkt.”

”BILAGA XVI

Verksamhetsspecifika riktlinjer för fastställande av utsläpp av växthusgaser vid transport av CO2 via rörledning till ett tillåtet lagringsställe för geologisk lagring enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG

1.   GRÄNSER OCH FULLSTÄNDIGHET

De verksamhetsspecifika riktlinjerna i denna bilaga gäller för övervakning av utsläpp vid avskiljning av CO2.

Avskiljning av CO2 kan göras antingen vid särskilda anläggningar som tar emot CO2 genom överföring från andra anläggningar eller vid anläggningar som utför de verksamheter där den CO2 avges som ska avskiljas, under samma tillstånd för utsläpp av växthusgaser. Alla delar av anläggningen som har att göra med avskiljning av CO2, mellanlagring av CO2, överföring till ett transportnätverk för CO2 eller till en plats för geologisk lagring av CO2 ska inkluderas i tillståndet för utsläpp av växthusgaser. Om anläggningen utför annan verksamhet som omfattas av direktiv 2003/87/EG ska utsläppen från denna verksamhet övervakas enligt respektive bilagor till dessa riktlinjer.

2.   UTSLÄPP VID AVSKILJNING AV CO2

Vid avskiljning av CO2 ska potentiella utsläppskällor för CO2 inkludera

—	CO2 som överförs till avskiljningsanläggningen,

—	förbränning och annan relaterad verksamhet vid anläggningen (avskiljningsrelaterad), dvs. användning av bränsle och insatsmaterial.

3.   KVANTIFIERING AV ÖVERFÖRDA OCH AVGIVNA MÄNGDER CO2

3.1   KVANTIFIERING PÅ ANLÄGGNINGSNIVÅ

Utsläppen beräknas med användning av en fullständig massbalans, med beaktande av såväl de potentiella CO2-utsläppen från alla relevanta processer vid anläggningen som den mängd CO2 som avskiljs och överförs till transportnätverket.

Anläggningens utsläpp beräknas med hjälp av följande formel:

Eavskiljningsanläggning  = Tin  + Eutan avskiljning  – Tför lagring

med:

Eavskiljningsanläggning	=	totala utsläpp av växthusgaser från avskiljningsanläggningen,
Tin	=	Mängden CO2 som överförs till avskiljningsanläggningen, fastställd i enlighet med bilaga XII och avsnitt 5.7 i bilaga I. Om verksamhetsutövaren på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt kan visa att de totala CO2-utsläppen från den anläggning som utsläppen härrör från överförs till anläggningen för avskiljning får den behöriga myndigheten tillåta verksamhetsutövaren att, i stället för att använda Cems, använda utsläppen från den anläggning som utsläppen härrör enligt bilagorna I–XII.
Eutan avskiljning	=	Utsläppen från anläggningen om CO2 inte avskiljdes, dvs. summan av utsläppen från all övrig verksamhet vid anläggningen, övervakad i enlighet med respektive bilagor,
Tför lagring	=	Mängden CO2 som överförs till ett transportnätverk eller en lagringsplats, fastställd i enlighet med bilaga XII och avsnitt 5.7 i bilaga I.

I de fall då avskiljning av CO2 utförs av den anläggning där den CO2 som avskiljs har sitt ursprung är Tin noll.

För fristående avskiljningsanläggningar representerar Eutan avskiljning den mängd utsläpp som kommer från andra källor än den CO2 som överförs till anläggningen för avskiljning, t.ex. förbränningsutsläpp från turbiner, kompressorer och värmare. Dessa utsläpp kan fastställas genom beräkning eller mätning i enlighet med tillämplig verksamhetsspecifik bilaga.

För fristående avskiljningsanläggningar gäller att den anläggning som överför CO2 till avskiljningsanläggningen ska dra av mängden Tin från sina egna utsläpp.

3.2   FASTSTÄLLANDE AV ÖVERFÖRD CO2

Mängden CO2 som överförs från och till avskiljningsanläggningen ska fastställas i enlighet med avsnitt 5.7 i bilaga I med hjälp av Cems som utförs i enlighet med bilaga XII. Minst nivå 4 enligt definitionen i bilaga XII ska tillämpas. Endast om det på ett sätt som godtas av den behöriga myndigheten kan visas att användning av denna nivå inte är tekniskt möjlig får nästa lägre nivå användas för den relevanta utsläppskällan.”

”BILAGA XVII

Verksamhetsspecifika riktlinjer för fastställande av utsläpp av växthusgaser vid transport av CO2 via rörledning till ett tillåtet lagringsställe för geologisk lagring enligt direktiv 2009/31/EG

1.   GRÄNSER OCH FULLSTÄNDIGHET

Gränserna för övervakning och rapportering av utsläpp vid transport av CO2 via rörledning fastställs i transportnätverkets tillstånd för utsläpp av växthusgaser, inklusive alla anläggningar som är funktionellt anslutna till transportnätverket, inklusive tryckstegringsstationer och värmare. Varje transportnätverk har minst en startpunkt och en ändpunkt vilka var och en är anslutna till andra anläggningar som utför en eller flera av verksamheterna avskiljning, transport eller geologisk lagring av CO2. Start- och ändpunkterna kan inkludera förgreningar av transportnätverket och nationella gränser. Såväl start- och ändpunkterna som de anläggningar till vilka de ansluter ska fastställas i tillståndet för utsläpp av växthusgaser.

2.   KVANTIFIERING AV CO2-UTSLÄPP

Under transport av CO2 via rörledning är de potentiella källorna till CO2-utsläpp bland annat

—	förbränning och andra processer vid anläggningar som är funktionellt kopplade till transportnätverket, t.ex. tryckstegringsstationer,

—	läckage från transportnätverket,

—	ventilationsutsläpp från transportnätverket,

—	utsläpp från läckageincidenter i transportnätverket.

Ett transportnätverk som använder metod B nedan ska inte lägga till CO2 som tas emot från en annan anläggning som omfattas av handeln med utsläppsrätter i sin beräknade utsläppsnivå och ska inte dra bort någon CO2 som överförs till en annan anläggning som omfattas av handeln med utsläppsrätter från sin beräknade utsläppsnivå.

2.1   KVANTIFIERINGSMETODER

Verksamhetsutövare som ansvarar för transportnätverk kan välja en av följande metoder:

METOD A

Transportnätverkets utsläpp fastställs med hjälp av en massbalansmetod enligt följande formel:

med:

Utsläpp	=	transportnätverkets totala CO2-utsläpp [t CO2],
Eegen verksamhet	=	Utsläppen från transportnätverkets egen verksamhet (dvs. som inte härrör från transporterad CO2), t.ex. från tryckstegringsstationer, övervakade i enlighet med respektive bilaga till dessa riktlinjer,
TIN,i	=	Mängden CO2 som överförs till transportnätverket vid startpunkten i, fastställd i enlighet med bilaga XII och avsnitt 5.7 i bilaga I,
TUT,j	=	Mängden CO2 som överförs ut från transportnätverket vid ändpunkten j, fastställd i enlighet med bilaga XII och avsnitt 5.7 i bilaga I.

METOD B

Utsläppen ska beräknas med beaktande av såväl de potentiella CO2-utsläppen från alla relevanta processer vid anläggningen som den mängd CO2 som avskiljs och överförs till transportanläggningen, med hjälp av följande formel:

Utsläpp [t CO2]= CO2 läckage + CO2 ventilation + CO2 läckagehändelser + CO2 anläggningar

med:

Utsläpp	=	transportnätverkets totala CO2-utsläpp [t CO2],
CO2 läckage	=	Mängden CO2-utsläpp [t CO2] från CO2 som transporteras i transportnätverket, inklusive från förseglingar, ventiler, mellanliggande kompressorstationer och mellanliggande lagringsanläggningar,
CO2 ventilation	=	Mängden ventilationsutsläpp [t CO2] från CO2 som transporteras i transportnätverket,
CO2 läckagehändelser	=	Mängden CO2 [t CO2] som transporteras i transportnätverket och avges som en följd av fel på en eller flera komponenter i nätverket,
CO2 anläggningar	=	Mängden CO2 [t CO2] som avges vid förbränning eller annan verksamhet som är funktionellt kopplad till rörledningstransporten i transportnätverket, övervakad i enlighet med respektive bilaga till dessa riktlinjer.

2.2   KVANTIFIERINGSKRAV

Vid val av antingen metod A eller metod B måste verksamhetsutövaren visa den behöriga myndigheten att den valda metoden ger mer tillförlitliga resultat med lägre osäkerhet för de totala utsläppen, med användning av bästa tillgängliga teknik och kunskap som finns att tillgå vid tidpunkten för ansökan om tillstånd om utsläpp av växthusgaser, utan att orimliga kostnader uppstår. Om metod B väljs ska verksamhetsutövaren på ett sätt som godtas av den behöriga myndigheten visa att den totala osäkerheten för årsnivån på utsläpp av växthusgaser för verksamhetsutövarens transportnätverk inte överstiger 7,5 %.

2.2.1   SÄRSKILDA KRAV FÖR METOD A

Mängden CO2 som överförs från och till transportnätverket ska fastställas i enlighet med avsnitt 5.7 i bilaga I med hjälp av Cems som utförs i enlighet med bilaga XII. Minst nivå 4 enligt definitionen i bilaga XII ska tillämpas. Endast om det på ett sätt som godtas av den behöriga myndigheten kan visas att användning av denna nivå inte är tekniskt möjlig får nästa lägre nivå användas för den relevanta utsläppskällan.

2.2.2   SÄRSKILDA KRAV FÖR METOD B

2.2.2.1   Förbränningsutsläpp

Potentiella förbränningsutsläpp från bränsleanvändning ska övervakas i enlighet med bilaga II.

2.2.2.2   CO2-läckage från transportnätverket

CO2-läckage inkluderar utsläpp från följande typer av utrustning:

—	Förseglingar.

—	Mätanordningar.

—

Ventiler.

—	Mellanliggande kompressorstationer.

—	Mellanliggande lagringsanläggningar.

Genomsnittliga emissionsfaktorer EF (uttryckta i g CO2/tidsenhet) per utrustningsenhet/förekomst där läckage kan förväntas ska fastställas av verksamhetsutövaren när driften inleds och senast i slutet av det första rapporteringsår då transportnätverket är i drift. Verksamhetsutövaren ska se över dessa faktorer minst vart femte år mot bakgrund av bästa tillgängliga teknik inom området.

De totala utsläppen ska beräknas genom att antalet utrustningsenheter i varje kategori multipliceras med emissionsfaktorn varefter resultaten läggs ihop för de enskilda kategorierna så som visas i ekvationen nedan:

Antalet förekomster är antalet enheter av den givna utrustningen per kategori, multiplicerat med antalet tidsenheter per år.

2.2.2.3   Utsläpp vid läckagehändelser

Transportnätverkets verksamhetsutövare ska tillhandahålla bevis för nätverkets integritet med representativa (rumsliga och tidsrelaterade) temperatur- och tryckdata. Om data tyder på att ett läckage har inträffat ska verksamhetsutövaren med en lämplig metod som dokumenteras i övervakningsplanen beräkna den mängd CO2 som har läckt ut, baserat på riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis, t.ex. med användning av skillnaderna i temperatur- och tryckdata jämfört med integritetsrelaterade medelvärden för tryck och temperatur.

2.2.2.4   Ventilationsutsläpp

I övervakningsplanen ska verksamhetsutövaren tillhandahålla en analys avseende potentiella situationer med ventilationsutsläpp, inklusive på grund av underhåll eller som nödåtgärd, och tillhandhålla en på lämpligt sätt dokumenterad metod för beräkning av mängden ventilationsutsläpp av CO2, baserat på riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

2.2.2.5   Validering av beräkningsresultat för CO2-läckage och läckageutsläpp

Med tanke på att övervakning av CO2 som överförs till och från transportnätverket ändå kommer att göras av kommersiella skäl ska den verksamhetsutövare som ansvarar för ett transportnätverk minst en gång per år använda metod A för validering av de resultat som erhålls med metod B. I detta fall får de lägre nivåer som definieras i bilaga XII användas för mätning av överförd CO2.”

”BILAGA XVIII

Verksamhetsspecifika riktlinjer för geologisk lagring av CO2 på ett tillåtet lagringsställe enligt direktiv 2009/31/EG

1.   GRÄNSER

Gränserna för övervakning och rapportering av geologisk lagring av CO2 ska vara platsspecifika och bygga på den avgränsning av lagringsplatsen och lagringskomplexet som anges i tillståndet enligt direktiv 2009/31/EG. Alla utsläppskällor vid injektionsanläggningen för CO2 ska inkluderas i tillståndet för utsläpp av växthusgaser. Då läckage från lagringskomplexet identifieras och leder till utsläpp eller avgivning av CO2 till öppet vatten ska läckagen inkluderas som utsläppskällor för respektive anläggning tills avhjälpande åtgärder enligt artikel 16 i direktiv 2009/31/EG har vidtagits och utsläpp eller avgivning till öppet vatten från läckaget inte längre kan detekteras.

2.   FASTSTÄLLANDE AV CO2-UTSLÄPP

Potentiella källor till CO2-utsläpp från geologisk lagring av CO2 inkluderar

—	bränsleanvändning vid tryckstegringsstationer och annan förbränningsverksamhet, t.ex. kraftverk på platsen,

—	ventilation vid injektion eller vid förbättrad utvinning av kolväten,

—	CO2-läckage vid injektion,

—	genombrotts-CO2 vid förbättrad utvinning av kolväten,

—

läckage.

En lagringsplats ska inte lägga till CO2 som tas emot från en annan anläggning i sin beräknade utsläppsnivå och ska inte dra bort någon CO2 som överförs till en annan anläggning eller lagras geologiskt på lagringsplatsen från sin beräknade utsläppsnivå.

2.1   UTSLÄPP VID BRÄNSLEANVÄNDNING

Förbränningsutsläpp från verksamhet ovan jord ska fastställas i enlighet med bilaga II.

2.2   VENTILATIONSUTSLÄPP OCH CO2-LÄCKAGE VID INJEKTION

Utsläpp vid ventilation och på grund av CO2-läckage ska fastställas på följande sätt:

CO2-utsläpp [tCO2] = V CO2 [tCO2] + F CO2 [tCO2]

med:

V CO2= mängd ventilerad CO2

F CO2= mängd CO2 från CO2-läckage

V CO2 ska fastställas med användning av CEMS enligt bilaga XII till dessa riktlinjer. Om användningen av CEMS skulle leda till orimligt höga kostnader får verksamhetsutövaren komplettera övervakningsplanen med en lämplig metod baserad på bästa praxis inom industrin, under förutsättning att den behöriga myndigheten godkänner detta.

F CO2 ska betraktas som en enda källa, vilket innebär att osäkerhetskraven i bilaga XII och avsnitt 6.2 i bilaga I gäller totalvärdet och inte de enskilda utsläppspunkterna. I övervakningsplanen ska verksamhetsutövaren tillhandahålla en analys avseende potentiella källor till CO2-läckage och tillhandhålla en på lämpligt sätt dokumenterad metod för beräkning eller mätning av mängden F CO2, baserat på riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis. För fastställande av F CO2 kan data som har sammanställts för injektionsanläggningen enligt artikel 13 och bilaga II 1.1 e–h i direktiv 2009/31/EG användas, i den mån de uppfyller kraven enligt dessa riktlinjer.

2.3   VENTILATIONSUTSLÄPP OCH CO2-LÄCKAGE FRÅN FÖRBÄTTRAD UTVINNING AV KOLVÄTEN

Kombinationen av förbättrad utvinning av kolväten och geologisk lagring av CO2 ger sannolikt ytterligare en bränsle-/materialmängd för utsläpp, nämligen genombrott av CO2 med de kolväten som framställs. Ytterligare utsläppskällor från förbättrad utvinning av kolväten är bland annat

—	enheterna för separation av olja och gas och gasåtervinningsanläggningen, där utsläpp på grund av CO2-läckage kan inträffa,

—	facklingen, där utsläpp kan inträffa på grund av användning av kontinuerliga positiva reningssystem och under tryckminskning vid anläggningen för produktion av kolväten,

—	CO2-vädringssystemet, för att undvika att höga koncentrationer av CO2 släcker facklingen.

Eventuella CO2-läckage leds normalt om i ett gasinneslutningssystem, antingen till fackling eller till CO2-vädringssystemet. Alla sådana CO2-läckage eller ventilationsutsläpp av CO2, t.ex. från CO2-vädringssystemet, ska fastställas enligt avsnitt 2.2 i den här bilagan.

Utsläpp från facklingen ska fastställas enligt bilaga II, med beaktande av CO2 som kan ingå i den gas som facklas.

3.   LÄCKAGE FRÅN LAGRINGSKOMPLEXET

Övervakning ska inledas om något läckage leder till utsläpp eller avgivning till öppet vatten. Utsläpp som leder till avgivning av CO2 till öppet vatten ska bedömas motsvara den mängd som frisätts till öppet vatten.

Övervakningen av utsläpp eller avgivning till öppet vatten från ett läckage ska fortsätta tills avhjälpande åtgärder enligt artikel 16 i direktiv 2009/31/EG har vidtagits och utsläpp eller avgivning till öppet vatten inte längre kan detekteras.

Utsläpp och avgivning till öppet vatten ska kvantifieras på följande sätt:

med:

L CO2	=	massan utsläppt eller avgiven CO2 per kalenderdag på grund av läckaget. För varje kalenderdag då läckaget övervakas ska det beräknas som genomsnittet läckt massa per timme [tCO2/h] multiplicerat med 24. Läckt massa per timme ska fastställas enligt bestämmelserna i den godkända övervakningsplanen för lagringsplatsen och läckaget. För varje kalenderdag innan övervakningen inleddes ska den läckta massan per dag antas motsvara den massa som läcktes per dag under den första övervakningsdagen.
TStart	=	det som inträffade senast av a) det senaste datum då inga utsläpp och ingen avgivning till öppet vatten rapporterades från den berörda källan, b) det datum då CO2-injektionen inleddes, c) ett annat datum som väljs så att det finns bevis som godtas av den behöriga myndigheten på att utsläppen eller avgivningen till öppet vatten inte kan ha startat före det datumet.
TSlut	=	det datum då avhjälpande åtgärder enligt artikel 16 i direktiv 2009/31/EG har vidtagits och utsläpp eller avgivning till öppet vatten inte längre kan detekteras.

Andra metoder för kvantifiering av utsläpp eller avgivning till öppet vatten från läckage kan användas om de är godkända av den behöriga myndigheten och ger en större noggrannhet än metoden enligt ovan.

Mängden utsläpp som läcks från lagringskomplexet ska kvantifieras för varje läckagehändelse med en maximal total osäkerhet under rapporteringsperioden på ± 7,5 %. Om den totala osäkerheten för den kvantifieringsmetod som används överstiger ± 7,5 % ska en justering göras enligt följande:

CO2,rapporterad [tCO2] = CO2,kvantifierad [tCO2] × (1 + (Osäkerhetsystem [%]/100) – 0,075)

med:

CO2,rapporterad	:	mängden CO2 som ska inkluderas i den årliga utsläppsrapporten när det gäller den aktuella läckagehändelsen.
CO2,kvantifierad	:	mängden CO2 som fastställs med hjälp av den använda kvantifieringsmetoden för läckagehändelsen i fråga.
Osäkerhetsystem	:	Den grad av osäkerhet som är kopplad till den kvantifieringsmetod som används för läckagehändelsen i fråga, fastställd enligt avsnitt 7 i bilaga I till dessa riktlinjer.”