17.2.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 46/6

---

RÅDETS BESLUT

av den 18 december 2008

om ingåendet av avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen

(2009/127/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)	Den 14 december 2000 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Schweiziska edsförbundet om ett avtal om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens och dess medlemsstaters finansiella intressen, bland annat i fråga om mervärdesskatt och punktskatt.

(2)

I enlighet med rådets beslut av den 26 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen, undertecknades avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar den 26 oktober 2004, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(3)	Genom avtalet inrättas en gemensam kommitté med befogenhet att fatta beslut inom vissa områden, och det är därför nödvändigt att ange vem som ska företräda gemenskapen i denna kommitté.

(4)	Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen (nedan kallat avtalet) och den åtföljande slutakten godkänns härmed på gemenskapens vägnar.

Texten till avtalet och slutakten åtföljer detta beslut (2).

Artikel 2

På de områden där gemenskapen är behörig ska den i den gemensamma kommitté som inrättas i artikel 39 i avtalet vara representerad genom kommissionen.

Den ståndpunkt som gemenskapen ska inta under genomförandet av avtalet i fråga om beslut och rekommendationer från den gemensamma kommittén ska fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Rådet ska besluta enhälligt om avtalet omfattar ett område där det krävs enhällighet för att interna regler ska kunna antas.

Artikel 3

Rådets ordförande ska på Europeiska gemenskapens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 44.2 i avtalet (3).

Rådets ordförande ska avge en förklaring på Europeiska gemenskapens vägnar om att gemenskapen till och med avtalets ikraftträdande inom ramen för sin behörighet ska anse sig vara bunden av avtalet i förhållande till avtalsslutande parter som gjort samma förklaring, i enlighet med artikel 44.3 i avtalet (4).

Artikel 4

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 106.

(2)  Se sidan 8 i detta nummer av EUT.

(3)  Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

(4)  Den dag då detta avtal mellan gemenskapen och Schweis ska börja tillämpas, i enlighet med artikel 44.3 i avtalet, kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

---

SLUTAKT

De befullmäktigade ombuden för

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

IRLAND,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

å ena sidan, och

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

å andra sidan,

som församlats i Luxemburg den 26 oktober 2004 för att underteckna avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen, har antagit följande gemensamma förklaringar som fogas till denna slutakt:

1.	Gemensam förklaring om penningtvätt.

2.	Gemensam förklaring om Schweiziska edsförbundets samarbete med Eurojust och, om möjligt, det europeiska rättsliga nätverket.

Dessutom har de befullmäktigade ombuden för Europeiska unionens medlemsstater och för Europeiska gemenskapen samt de befullmäktigade ombuden för Schweiziska edsförbundet antagit det godkända förhandlingsprotokoll som fogas till denna slutakt. Det godkända protokollet ska vara bindande.

GEMENSAM FÖRKLARING OM PENNINGTVÄTT

De avtalsslutande parterna är eniga om att termen förbrott i artikel 2.3 i avtalet om samarbete om bekämpning av penningtvätt ska omfatta även skattebrott eller smuggling i enlighet med schweizisk lagstiftning. Uppgifter som erhålls efter framställan avseende penningtvätt får användas i mål om penningtvätt, utom i det fall talan avser schweiziska personer och alla relevanta handlingar som anknyter till brottet enbart utförts i Schweiz.

GEMENSAM FÖRKLARING OM SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDETS SAMARBETE MED EUROJUST OCH, OM MÖJLIGT, MED DET EUROPEISKA RÄTTSLIGA NÄTVERKET

De avtalsslutande parterna beaktar Schweiziska edsförbundets önskan att kunna utreda möjligheterna att delta i arbetet i Eurojust och, om möjligt, i det europeiska rättsliga nätverket.

GODKÄNT PROTOKOLL FRÅN FÖRHANDLINGARNA OM AVTALET OM SAMARBETE MELLAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA SIDAN, OCH SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, Å ANDRA SIDAN, OM BEKÄMPANDE AV BEDRÄGERIER OCH ANNAN OLAGLIG VERKSAMHET SOM SKADAR DERAS FINANSIELLA INTRESSEN

De avtalsslutande parterna har överenskommit om följande:

Till artikel 2.1 a

Uttrycket ”bedrägerier och annan olaglig verksamhet” omfattar även smuggling, korruption och penningtvätt av vinning från verksamhet som omfattas av detta avtal, dock med förbehåll för artikel 2.3.

Uttrycket ”varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen” ska tillämpas oberoende av om varorna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra avtalsslutande partens territorium.

Uttrycket ”handel i strid med skattelagstiftningen om mervärdesskatt, särskilda konsumtionsskatter och punktskatter” ska tillämpas oberoende av om varorna eller tjänsterna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra avtalsslutande partens territorium.

Till artikel 15.2

Uttrycket ”lagliga befogenheter den har till sitt förfogande” omfattar förhör, inspektioner och husrannsakan i lokaler och transportmedel, kopiering av handlingar, begäran om upplysningar och beslag av föremål, handlingar och tillgångar.

Till artikel 16.2 andra stycket

Genom detta stycke medges bl.a. att de närvarande företrädarna får bemyndigas att ställa frågor och föreslå utredningsåtgärder.

Till artikel 25.2

Med ”multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter” avses bl.a. från och med dess ikraftträdande avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets anslutning till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Till artikel 35.1

Med ”framställningen om ömsesidig rättslig hjälp” ska även avses överföring av upplysningar och bevismaterial till den ansökande avtalsslutande partens myndighet.

Till artikel 43

Europeiska kommissionen ska, senast vid avtalets undertecknande, överlämna en vägledande förteckning över de territorier inom vilka detta avtal ska tillämpas.

---

17.2.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 46/8

---

AVTAL OM SAMARBETE

mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras finansiella intressen

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

IRLAND,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

å ena sidan, och

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

å andra sidan,

nedan kallade de avtalsslutande parterna,

SOM BEAKTAR de nära förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra,

SOM ÖNSKAR på ett effektivt sätt bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar de avtalsslutande parternas finansiella intressen,

SOM UPPMÄRKSAMMAR behovet av att stärka det administrativa biståndet på dessa områden,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ömsesidig rättslig hjälp, som även omfattar husrannsakan och beslag, bör ges också i samtliga fall av smuggling och undandragande av indirekt beskattning, i synnerhet mervärdesskatt, tullavgifter och punktskatter,

SOM INSER vikten av att bekämpa penningtvätt,

HAR BESLUTAT ATT INGÅ DETTA AVTAL.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta avtal är att utsträcka det administrativa biståndet och den ömsesidiga rättsliga hjälpen i brottmål mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, för att bekämpa sådan olaglig verksamhet som avses i artikel 2.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta avtal ska tillämpas på följande:

a)

Förebyggande, upptäckt, utredning, administrativa och straffrättsliga åtgärder mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar de avtalsslutande parternas finansiella intressen, i fråga om — varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen, — handel i strid med skattelagstiftningen om mervärdesskatt, särskilda konsumtionsskatter och punktskatter, — mottagande eller innehållande av medel – även användning av sådana medel i andra syften än dem för vilka de ursprungligen beviljats – ur de avtalsslutande parternas budgetar eller budgetar som förvaltas av dem eller för deras räkning, såsom bidrag och återbetalningar, och — de avtalsslutande parternas förfaranden för tilldelning av kontrakt.

b)	Beslag och indrivning av belopp eller belopp som felaktigt har utbetalats till följd av sådan olaglig verksamhet som avses i punkt a.

2.   Det samarbete som avses i avdelning II (administrativt bistånd) och III (ömsesidig rättslig hjälp) får inte avslås enbart på den grunden att framställningen avser en överträdelse som den anmodade avtalsslutande parten anser utgöra ett skattebrott eller att den anmodade avtalsslutande partens lagstiftning inte reglerar samma typer av avgifter eller utgifter eller inte innehåller motsvarande bestämmelser eller inte rubricerar gärningen på samma sätt som i den ansökande avtalsslutande partens lagstiftning.

3.   Tvätt av vinning av sådan verksamhet som avses i detta avtal ingår i avtalets tillämpningsområde om förbrottet i båda berörda avtalsslutande parters lagstiftning är belagt med frihetsstraff eller annan frihetsinskränkande åtgärd i mer än sex månader.

4.   Detta avtal omfattar inte direkt beskattning.

Artikel 3

Fall av mindre betydelse

1.   Den anmodade avtalsslutande partens myndighet får avslå en framställning om samarbete när de avgifter som antas ha tagits ut med för lågt belopp eller som har undandragits uppgår till högst 25 000 euro, eller när det beräknade värdet av varor som exporterats eller importerats utan tillstånd inte överstiger 100 000 euro, såvida inte ärendet med hänsyn till omständigheterna eller vem den misstänkte är anses som mycket allvarligt av den ansökande avtalsslutande parten.

2.   Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska utan dröjsmål underrätta den ansökande avtalsslutande partens myndighet om skälen till att framställningen om samarbete avslagits.

Artikel 4

Ordre public

Samarbete får vägras om den anmodade avtalsslutande parten anser att verkställighet av framställningen skulle kränka dess suveränitet, medföra fara för dess säkerhet, strida mot grunderna för dess rättsordning eller andra för den anmodade avtalsslutande partens väsentliga intressen.

Artikel 5

Överlämnande av upplysningar och bevismaterial

1.   Alla upplysningar och allt bevismaterial som på något sätt lämnats eller erhållits i kraft av detta avtal ska omfatta sekretess och ska ges samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt den nationella lagstiftningen hos den avtalsslutande part som tagit emot uppgifterna och enligt de motsvarande bestämmelser som tillämpas på gemenskapens institutioner.

Sådana upplysningar och sådant bevismaterial får inte överlämnas till andra än dem som behöver tillgång till dem på grund av sin ställning vid institutioner inom EG, dess medlemsstater eller Schweiziska edsförbundet och får inte heller användas för andra ändamål än dem som omfattas av tillämpningsområdet för detta avtal.

2.   De upplysningar och det bevismaterial som den ansökande avtalsslutande parten erhåller enligt detta avtal får överlämnas till varje annan avtalsslutande part om denna avtalsslutande part genomför en utredning som inte utesluter samarbete eller om det finns konkreta indikationer på att den avtalsslutande parten med fördel skulle kunna företa en sådan utredning. Upplysningar och bevismaterial får inte överlämnas i andra syften än de som avses i detta avtal.

3.   Överlämnandet av upplysningar och bevismaterial som erhållits i kraft av detta avtal från en avtalsslutande part till en eller flera avtalsslutande parter kan inte överklagas inom den först anmodade avtalsslutande partens territorium.

4.   Alla avtalsslutande parter som erhåller upplysningar eller bevismaterial enligt punkt 2 förbinder sig att respektera de inskränkningar i användningen av dessa som den anmodade avtalsslutande parten krävde av den ansökande avtalsslutande parten då uppgifterna och bevismaterialet först överlämnades.

5.   För att upplysningar och bevismaterial som erhållits med tillämpning av detta avtal ska kunna överlämnas av en avtalsslutande part till tredjeland krävs tillstånd från den avtalsslutande part som ursprungligen tillhandahöll upplysningarna och bevismaterialet.

Artikel 6

Sekretess

Den ansökande avtalsslutande parten får kräva att den anmodade avtalsslutande parten belägger framställningen och dess innehåll med sekretess, utom i det fall detta skulle vara oförenligt med verkställighet av framställningen. Om den anmodade avtalsslutande parten inte kan efterkomma sekretesskravet ska den informera den ansökande avtalsslutande partens myndighet om detta i förväg.

AVDELNING II

ADMINISTRATIVT BISTÅND

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 7

Förhållande till andra avtal

Denna avdelning påverkar varken bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller de mer långtgående skyldigheterna i fråga om administrativt bistånd eller fördelaktigare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala samarbetsavtal mellan de avtalsslutande parterna, till exempel tilläggsprotokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor av den 9 juni 1997.

Artikel 8

Tillämpningsområde

1.   De avtalsslutande parterna ska lämna varandra ömsesidigt bistånd för att bekämpa sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal, bland annat genom att förebygga, upptäcka och utreda transaktioner och andra handlingar alternativt underlåtenhet att handla som strider mot relevant lagstiftning.

2.   Bistånd enligt den här avdelningen ska lämnas av de avtalsslutande parternas samtliga administrativa myndigheter med behörighet att göra administrativa utredningar eller väcka åtal, också när dessa myndigheter utövar sina befogenheter på rättsliga myndigheters begäran.

Om en brottsutredning utförs av rättsliga myndigheter eller under deras ledning ska dessa myndigheter avgöra om en därmed sammanhängande begäran om ömsesidigt bistånd eller samarbete har lagts fram enligt bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller enligt den här avdelningen.

Artikel 9

Behörighet

1.   De avtalsslutande parternas myndigheter ska tillämpa bestämmelserna i den här avdelningen inom ramen för sin behörighet enligt nationell lagstiftning. Inga bestämmelser i den här avdelningen får tolkas som ingrepp i den behörighet de avtalsslutande parternas myndigheter tilldelats enligt nationella bestämmelser i den mening som avses i denna avdelning.

Myndigheterna ska gå till väga som om de handlade på eget initiativ eller på begäran av en annan av samma avtalsslutande parts myndigheter. Myndigheterna ska därvid utnyttja alla rättsliga medel de har enligt nationell lagstiftning för att tillmötesgå framställningen.

2.   Framställningar till myndigheter som inte är behöriga ska utan dröjsmål vidarebefordras av dem till den behöriga myndigheten.

Artikel 10

Proportionalitet

Den anmodade avtalsslutande partens myndigheter får avslå en begäran om samarbete när det tydligt framgår att

a)	antalet framställningar och arten av framställningarna som görs av den ansökande avtalsslutande parten inom en viss tidsperiod innebär en oproportionerlig administrativ börda för den anmodade avtalsslutande parten,

b)	den ansökande avtalsslutande partens myndighet inte har uttömt de vanliga informationskällor som den, beroende på omständigheterna, hade kunnat använda sig av för att skaffa de begärda uppgifterna utan att äventyra det önskade resultatet.

Artikel 11

Samordningsenheter

1.   Varje avtalsslutande part ska utse en eller flera centrala enheter som ska vara behöriga att behandla sådana ansökningar om administrativt bistånd som avses i den här avdelningen.

Dessa enheter ska vända sig till de behöriga administrativa myndigheterna för verkställighet av den begärda hjälpen.

2.   Samordningsenheterna ska kommunicera direkt med varandra.

3.   Samordningsenheternas verksamhet utesluter i brådskande fall inte direkt samarbete mellan avtalsparternas övriga myndigheter med behörighet inom detta avtals tillämpningsområden. Samordningsenheterna ska informeras om alla åtgärder som rör sådant direkt samarbete.

4.   I samband med den anmälan som föreskrivs i artikel 44.2 ska de avtalsslutande parterna meddela vilka myndigheter som betraktas som samordningsenheter enligt den här artikeln.

KAPITEL 2

Bistånd efter en framställning

Artikel 12

Framställningar om upplysningar

1.   Efter en framställning från den ansökande avtalsslutande partens myndighet ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet, inom detta avtals tillämpningsområde, till denna myndighet lämna alla upplysningar som den eller andra av den anmodade avtalsslutande partens myndigheter har tillgång till och som möjliggör för den ansökande partens myndighet att förebygga, upptäcka eller vidta rättsliga åtgärder mot sådan olaglig verksamhet som avses i avtalet eller som behövs för att indriva en fordran. Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska göra alla administrativa efterforskningar som krävs för att erhålla dessa upplysningar.

2.   De upplysningar som lämnas ska åtföljas av rapporter och andra handlingar, eller åtminstone av vidimerade kopior eller utdrag ur de rapporter och handlingar på vilka upplysningarna bygger och som den anmodade avtalsslutande partens myndigheter har i sin besittning eller som har utarbetats eller inhämtats för att tillmötesgå en framställning om upplysningar.

3.   Genom överenskommelse mellan en ansökande avtalsslutande parts myndighet och en anmodad avtalsslutande parts myndighet, och i enlighet med närmare instruktioner från den sistnämnda, ska för ändamålet bemyndigade företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndighet ges tillträde till den anmodade avtalsslutande partens myndigheters kontor samt tillgång till sådana handlingar och upplysningar som avses i punkt 1 som är i denna avtalsparts besittning och avser preciserad olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde. Dessa företrädare ska ha rätt att ta kopior av dokumentationen.

Artikel 13

Framställningar om övervakning

Efter en framställning från en ansökande avtalsslutande parts myndighet ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet så långt möjligt säkerställa att det inte förekommer varuhandel som strider mot sådana bestämmelser som avses i artikel 2. Denna övervakning kan avse personer som på goda grunder misstänks för delaktighet i olaglig verksamhet eller förberedelse till sådan, samt platser, transportmedel och varor med anknytning till sådan verksamhet.

Artikel 14

Delgivning och överlämnande per post

1.   Efter en framställning från en ansökande avtalsslutande parts myndighet ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet, i enlighet med den anmodade avtalsslutande partens nationella lagstiftning, delge eller låta delge adressaten alla instrument och beslut som härrör från den ansökande avtalsslutande partens behöriga myndigheter och som omfattas av detta avtals tillämpningsområde.

2.   Framställningen om delgivning ska ange syftet med instrumentet eller det beslut som ska delges och ska åtföljas av en översättning till den anmodade partens officiella språk eller något annat språk som godtas av denna avtalsslutande part.

3.   De avtalsslutande parterna får direkt per post översända delgivningsinstrument och framställningar om upplysningar samt handlingar till aktörer som omfattas av tredje och fjärde strecksatsen i artikel 2.1 a och som är bosatta inom den andra avtalsslutande partens territorium.

Dessa aktörer kan följa upp detta översändande och tillhandahålla relevanta handlingar och upplysningar i den form som föreskrivs i de bestämmelser och avtal som ligger till grund för tilldelningen av de medel som det är fråga om.

Artikel 15

Framställningar om utredningar

1.   På en ansökande avtalsslutande parts begäran ska den anmodade avtalsslutande parten genomföra eller låta genomföra lämpliga utredningar av aktiviteter eller beteenden som utgör sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal eller som föranleder den ansökande avtalsslutande partens myndighet att på goda grunder misstänka sådan olaglig verksamhet.

2.   Den anmodade avtalsslutande parten ska utnyttja alla de lagliga befogenheter den har till sitt förfogande enligt sin nationella lagstiftning som om den handlade för egen räkning eller på en framställning från en annan myndighet i sin egen medlemsstat, inklusive genom ingripande eller med ett tillstånd från rättsliga myndigheter om ett sådant tillstånd är nödvändigt.

Bestämmelsen påverkar inte de finansiella aktörernas samarbetsplikt enligt artikel 17.

Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska meddela den ansökande avtalsslutande partens myndighet resultaten av undersökningarna. Artikel 12.2 ska gälla i tillämpliga delar.

3.   Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska utsträcka biståndet till att omfatta alla omständigheter, föremål och personer som har en tydlig anknytning till ändamålet med framställningen om bistånd, utan att det krävs någon kompletterande framställning. I tveksamma fall ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet först kontakta den ansökande avtalsslutande partens myndighet.

Artikel 16

Närvaro av personal med bemyndigande från den ansökande avtalsslutande partens myndighet

1.   Efter överenskommelse mellan den ansökande avtalsslutande partens myndighet och den anmodade avtalsslutande partens myndighet får personal från den ansökande avtalsslutande partens myndighet närvara vid de utredningar som avses i föregående artikel. Sådan närvaro behöver inte godkännas av den person eller finansiella aktör hos vilken utredningen äger rum.

2.   Personalen från den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska hela tiden svara för genomförandet av utredningarna. Personal från den ansökande avtalsslutande partens myndighet får inte på eget initiativ utöva de befogenheter som tillkommer företrädare för den anmodade avtalsslutande partens myndighet.

De ska emellertid ha tillgång till samma lokaler och samma handlingar som tjänstemännen på den anmodade avtalsslutande partens myndighet, genom dessas förmedling och endast i den utsträckning det är befogat för att den pågående utredningen ska kunna genomföras.

3.   Bemyndigandet får vara förenat med vissa villkor.

4.   Upplysningar som kommer till den ansökande avtalsslutande partens myndighets kännedom får inte användas som bevismaterial innan överlämnandet av handlingarna avseende genomförandet av utredningen har tillåtits.

Artikel 17

Samarbetsskyldighet

De finansiella aktörerna är skyldiga att medverka till verkställighet av en framställning om administrativt bistånd, genom att lämna tillträde till sina lokaler, ge tillgång till transportmedel och handlingar samt lämna alla relevanta upplysningar.

Artikel 18

Krav på utformning och innehåll för framställningar om bistånd

1.   Framställningar om bistånd ska vara skriftliga. Dokument som är nödvändiga för att handlägga framställningen ska bifogas denna.

I brådskande fall får muntliga framställningar godtas, men de måste snarast möjligt bekräftas skriftligen.

2.   Framställningarna ska åtföljas av följande uppgifter:

a)	Ansökande myndighet.

b)	Begärd åtgärd.

c)	Ändamålet och skälet till framställningen.

d)	Tillämpliga lagar och andra författningar.

e)	Så noggranna och utförliga uppgifter som möjligt om de fysiska eller juridiska personer som är föremål för undersökning.

f)	En kortfattad redogörelse för de relevanta omständigheterna och för de undersökningar som redan har genomförts, med undantag av fall som anges i artikel 14.

3.   Framställningarna ska avfattas på ett språk som används officiellt av den anmodade avtalsslutande parten eller på ett språk som kan godtas av denna part.

4.   Felaktiga eller ofullständiga framställningar får korrigeras eller kompletteras. Under tiden ska de åtgärder som krävs för att efterkomma framställningen inledas.

Artikel 19

Användning av uppgifterna

1.   De erhållna uppgifterna får användas endast för de ändamål som anges i detta avtal. Om någon av de avtalsslutande parterna begär att få använda uppgifterna för andra ändamål ska den i förväg inhämta skriftligt tillstånd från den myndighet som tillhandahöll uppgifterna. Sådan användning ska då omfattas av de begränsningar som den myndigheten fastställer.

2.   Punkt 1 ska inte hindra att uppgifterna används i rättsliga eller administrativa förfaranden som senare inleds till följd av att den lagstiftning som avses i framställningen om administrativt bistånd inte efterlevs om samma förutsättningar för att lämna bistånd föreligger. Den behöriga myndigheten hos den avtalsslutande part som har tillhandahållit uppgifterna ska genast underrättas om en sådan användning.

3.   De avtalsslutande parterna får i sina protokoll, rapporter och vittnesmål och i samband med domstolsförfaranden åberopa sig på upplysningar som samlats in och handlingar som konsulterats i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

KAPITEL 3

Bistånd på eget initiativ

Artikel 20

Bistånd på eget initiativ

1.   De samarbetsformer som anges i föregående kapitel kan äga rum utan att det först krävs en framställning från någon av de avtalsslutande parterna.

2.   Den avtalsslutande parts myndighet som överlämnar upplysningar får, i enlighet med den nationella lagstiftningen, uppställa villkor för användningen av upplysningarna för den mottagande avtalsslutande partens myndighet.

3.   Alla de avtalsslutande parternas myndigheter ska vara bundna av dessa bestämmelser.

KAPITEL 4

Särskilda samarbetsformer

Artikel 21

Gemensamma insatser

1.   När transaktionsvolymen och de risker med avseende på skatter och bidrag som är förenade med import, export och transitering av varor är av sådan omfattning att det finns risk för avsevärda negativa budgetkonsekvenser för de avtalsslutande parterna, får dessa enas om gemensamma gränsöverskridande åtgärder för att förebygga och vidta straffrättsliga åtgärder mot olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde.

2.   Samordningsenheten eller en myndighet som utses av samordningsenheten ska samordna och planera gränsöverskridande insatser.

Artikel 22

Gemensamma särskilda utredningsgrupper

1.   Myndigheterna i flera avtalsslutande parter kan i samförstånd inrätta en gemensam särskild utredningsgrupp med placering på en av de avtalsslutande parternas territorium.

2.   Utredningsgruppen ska genomföra komplicerade utredningar som kräver omfattande resurser och samordna gemensamma insatser.

3.   Deltagande i en sådan utredningsgrupp ska inte ge företrädare för avtalsslutande parters myndigheter som ingår i gruppen befogenhet att ingripa på den avtalsslutande parts territorium där utredningarna äger rum.

Artikel 23

Sambandsmän

1.   De avtalsslutande parternas behöriga myndigheter får komma överens om att avdela en avtalsslutande parts sambandsmän till behöriga myndigheter hos en annan avtalsslutande part för att för viss tid eller tills vidare lämna ömsesidigt stöd i genomförandet av det administrativa biståndet.

2.   Sambandsmännen ska lämna yttranden och bistånd. De ska inte ha befogenhet att självständigt ingripa inom den mottagande avtalsslutande partens territorium. Med medgivande eller på begäran av de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter får de göra följande:

a)	Underlätta och påskynda utbytet av upplysningar.

b)	Bistå i utredningsarbetet.

c)	Vara hjälplig med handläggningen av framställningar om bistånd.

d)	Ge mottagarlandet råd och bistånd vid utarbetandet och genomförandet av gränsöverskridande insatser.

e)	Utföra andra uppgifter som de avtalsslutande parterna kommer överens om sinsemellan.

3.   De närmare bestämmelserna ska fastställas i samförstånd mellan de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter.

4.   Sambandsmännen får företräda en eller flera avtalsslutande parters intressen.

KAPITEL 5

Indrivning

Artikel 24

Indrivning

1.   Efter en framställning från den ansökande avtalsslutande parten ska den anmodade avtalsslutande parten ombesörja indrivning av fordringar som omfattas av tillämpningsområdet för detta avtal på samma sätt som om det handlade om dess egna fordringar.

2.   Till en framställning om indrivning av en fordran ska bifogas ett original eller en bestyrkt kopia av den handling, utfärdad av den ansökande avtalsslutande parten, som tillåter indrivningen och i förekommande fall original eller bestyrkta kopior av andra handlingar som krävs för indrivningen.

3.   Den anmodade avtalsslutande parten ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkra indrivning av fordran.

4.   Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska överföra det indrivna beloppet till den ansökande avtalsslutande partens myndighet. Den får efter överenskommelse med den ansökande avtalsslutande parten göra avdrag för en procentsats motsvarande sina administrativa kostnader.

5.   Trots vad som sägs i punkt 1 åtnjuter de fordringar som ska indrivas inte nödvändigtvis samma förmånsrätt som fordringar av samma slag som uppstår inom den anmodade avtalsslutande partens territorium.

AVDELNING III

ÖMSESIDIG RÄTTSLIG HJÄLP

Artikel 25

Förhållande till andra avtal

1.   Bestämmelserna i denna avdelning avser att komplettera den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål av den 20 april 1959 samt den europeiska konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott av den 8 november 1990 och ska göra det lättare att tillämpa dem mellan de avtalsslutande parterna.

2.   Gynnsammare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal mellan de avtalsslutande parterna ska inte påverkas.

Artikel 26

Förfaranden där ömsesidig rättslig hjälp lämnas

1.   Ömsesidig rättslig hjälp ska även lämnas i följande fall:

a)

I förfaranden där det är fråga om gärningar som är straffbara enligt nationell lagstiftning i en av två avtalsslutande parter eller enligt båda de avtalsslutande parternas lagstiftning med avseende på överträdelser av bestämmelser som beivras av administrativa myndigheter och vars beslut kan överklagas till en domstol som är behörig att handlägga brottmål.

b)	I civilmål som handläggs gemensamt med brottmål så länge brottmålsdomstolen ännu inte slutgiltigt avgjort brottmålet.

c)	Avseende gärningar eller överträdelser för vilka en juridisk person i den ansökande avtalsslutande parten kan ställas till ansvar.

2.   Ömsesidig rättslig hjälp ska även lämnas för utredningar och förfaranden som avser beslag eller förverkande av hjälpmedel vid och vinning av sådana brott.

Artikel 27

Överlämnande av framställningar

1.   Framställningar som görs med stöd av denna avdelning ska överlämnas av den ansökande avtalsslutande partens myndighet, antingen via den anmodade avtalsslutande partens behöriga centrala myndighet eller direkt till den myndighet hos den avtalsslutande parten som är behörig att verkställa den ansökande avtalsslutande partens framställning. Den ansökande avtalsslutande partens myndighet, och i förekommande fall den anmodade avtalsslutande partens myndighet, ska översända en kopia av framställningen till sina respektive centrala myndigheten för kännedom.

2.   Alla handlingar som avser framställningen eller dess verkställighet får överlämnas via samma kanaler. De ska överlämnas, åtminstone i kopia, direkt till den anmodade avtalsslutande partens myndighet.

3.   Om den myndighet hos den avtalsslutande parten som tar emot framställningen inte är behörig att lämna rättslig hjälp ska den utan dröjsmål överlämna framställningen till den behöriga myndigheten.

4.   Felaktiga eller ofullständiga framställningar ska verkställas i den mån de innehåller tillräckliga upplysningar för att verkställa dem, utan att det påverkar den ansökande avtalsslutande partens myndighets möjligheter att senare korrigera dem. Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska underrätta den ansökande avtalsslutande partens myndighet om bristerna och bevilja en frist för att göra rättelser.

Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska utan dröjsmål till den ansökande avtalsslutande partens myndighet översända alla andra upplysningar som kan bidra till att denna kan komplettera framställningen eller utvidga den till att även omfatta andra åtgärder.

5.   De avtalsslutande parterna ska vid den anmälan som krävs enligt artikel 44.2 meddela vilka myndigheter som är centrala myndigheten vid tillämpningen av den här artikeln.

Artikel 28

Översändande per post

1.   De avtalsslutande parterna ska i regel översända rättegångshandlingar direkt via post till personer på den andra avtalsslutande partens territorium vid förfaranden mot sådan olaglig verksamhet som avses i detta avtal.

2.   Om den avtalsslutande partens myndighet som utfärdat handlingarna vet eller har anledning att tro att mottagaren endast förstår ett annat språk ska handlingarna, eller åtminstone de viktigaste delarna av dem, åtföljas av en översättning till detta andra språk.

3.   Den avsändande avtalsslutande partens myndighet ska underrätta mottagaren om att inga tvångsåtgärder eller sanktioner får verkställas direkt av den myndigheten inom den andra avtalsslutande partens territorium.

4.   Alla rättegångshandlingar ska åtföljas av ett meddelande som upplyser mottagaren om att den myndighet som anges i meddelandet kan lämna upplysningar om mottagarens rättigheter och skyldigheter med avseende på handlingen.

Artikel 29

Interimistiska åtgärder

1.   Inom ramen för sin nationella lagstiftning och sin behörighet samt på begäran av den ansökande avtalsslutande partens myndighet ska den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndighet förordna om sådana interimistiska åtgärder som krävs för att bevara ett rådande förhållande, skydda hotade rättsliga intressen eller säkra bevismaterial, om framställningen inte framstår som uppenbart ogrundat.

2.   Frysning och beslag i förebyggande syfte ska beslutas avseende de hjälpmedel vid brott och den vinning av brott som begäran om ömsesidigt bistånd avser. Om vinningen av brottet helt eller delvis inte längre existerar ska samma åtgärder beslutas avseende tillgångar som finns inom den anmodade avtalsslutande partens territorium och som motsvarar värdet av vinningen.

Artikel 30

Närvaro av företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter

1.   Den anmodade avtalsslutande parten ska på den ansökande avtalsslutande partens begäran låta företrädare för den sistnämndas myndigheten närvara när framställningen om ömsesidig rättslig hjälp verkställs. Det ska inte krävas att den person som berörs av åtgärden godkänner närvaron.

Tillstånd att närvara får vara förenat med vissa villkor.

2.   De närvarande personerna ska ha tillgång till samma lokaler och samma handlingar som företrädarna för den anmodade avtalsslutande partens myndighet genom dessas förmedling och endast i den utsträckning som krävs för verkställigheten av framställningen om ömsesidig rättslig hjälp. De får i synnerhet ges tillstånd att ställa eller föreslå frågor samt föreslå utredningsåtgärder.

3.   Närvaron får inte leda till att uppgifter röjs för andra personer än de som är behöriga enligt föregående punkter i strid med reglerna om sekretess eller den berörda personens rättigheter. Upplysningar som kommer till den ansökande avtalsslutande partens myndighets kännedom får inte användas som bevismaterial innan beslutet om överlämnande av verkställighetshandlingarna vunnit laga kraft.

Artikel 31

Husrannsakan och beslag

1.   De avtalsslutande parterna får inte som villkor för att lämna biträde som avser husrannsakan och beslag ställa upp annat än följande:

a)

För den gärning som har föranlett framställningen ska enligt båda avtalsslutande parters lagstiftning vara stadgat frihetsstraff eller annan frihetsinskränkande åtgärd med ett straffmaximum på minst sex månader, eller enligt lagstiftningen hos den ena av de båda avtalsslutande parterna en motsvarande påföljd och gärningen enligt den andra avtalsslutande partens lagstiftning hänförs till en överträdelse av bestämmelser som beivras av administrativa myndigheter, vars beslut kan överklagas till domstol som är behörig att handlägga brottmål.

b)	Verkställigheten ska vara förenlig med den anmodade avtalsslutande partens lagstiftning.

2.   Framställningar om husrannsakan och beslag avseende penningtvättbrott inom detta avtals tillämpningsområde ska också accepteras om förbrottet enligt båda avtalsslutande parters lagstiftning kan leda till frihetsstraff eller frihetsinskränkande åtgärd i mer än sex månader.

Artikel 32

Framställning om upplysningar rörande banker och finansiella institut

1.   Om villkoren i artikel 31 är uppfyllda ska den anmodade avtalsslutande parten verkställa de framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som avser erhållande och överföring av upplysningar rörande banker och finansiella institut, däribland följande:

a)	Identifiering av och upplysningar om bankkonton som öppnats i banker inom dess territorium och som personer under utredning innehar, har fullmakt för eller kontrollerar.

b)	Identifiering av och alla upplysningar om banktransaktioner som genomförts från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av utpekade personer under en given period.

2.   Inom ramen för vad som är tillåtet i liknande nationella fall enligt den nationella straffprocesslagen får den anmodade avtalsslutande parten besluta om övervakning under viss bestämd tid av banktransaktioner från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av utpekade personer, samt meddela resultaten till den ansökande avtalsslutande parten. Beslut om övervakning av transaktioner och meddelande av resultaten ska i varje enskilt fall fattas av den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter och ska stå i överensstämmelse med denna avtalsslutande parts nationella lagstiftning. Den ansökande och den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter ska komma överens om hur övervakningen ska genomföras i praktiken.

3.   Varje avtalsslutande part ska vidta nödvändiga åtgärder för att finansiella institut under en tidsperiod som ska pågå under så lång tid som är nödvändigt för att inte äventyra resultaten inte för den berörda kunden eller tredje man ska röja att åtgärder vidtas på den ansökande avtalsslutande partens begäran eller att en utredning pågår.

4.   Den myndighet hos en avtalsslutande part som gör framställningen ska ange följande:

a)	Varför den anser att de begärda upplysningarna kan vara av avgörande betydelse för utredningen av brottet.

b)	På vilka grunder den antar att banker inom den anmodade avtalsslutande partens territorium för dessa konton och, i den utsträckning den har indicier på detta, vilka banker som kan vara inblandade.

c)	Alla övriga upplysningar som kan underlätta verkställigheten av framställningen.

5.   En avtalsslutande part får inte åberopa banksekretess som skäl för att vägra varje form av samarbete med avseende på en framställning om ömsesidig rättslig hjälp från en annan avtalsslutande part.

Artikel 33

Kontrollerade leveranser

1.   Den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndighet ska åta sig att på den ansökande avtalsslutande partens myndighets begäran göra det möjligt att tillåta kontrollerade leveranser inom sitt territorium vid utredningar av brott som kan leda till utlämning.

2.   Beslut att genomföra kontrollerade leveranser ska i varje enskilt fall fattas av den anmodade avtalsslutande partens behöriga myndigheter med iakttagande av den partens nationella lagstiftning.

3.   De kontrollerade leveranserna ska genomföras i enlighet med förfaranden som föreskrivs i den anmodade avtalsslutande partens lagstiftning. Det är denna parts behöriga myndigheter som ska ha rätt att agera, leda insatser och kontrollera dem.

Artikel 34

Överlämnande för förverkande eller återställande

1.   På den ansökande avtalsslutande partens begäran får föremål, handlingar, penningmedel eller andra tillgångar som är föremål för en säkerhetsåtgärd överlämnas för att förverkas eller återställas till rättsinnehavaren.

2.   Den anmodade avtalsslutande parten får inte vägra överlämnande av den anledningen att tillgångarna motsvarar en skatte- eller tullskuld.

3.   Rättigheterna för tredje man i god tro ska inte påverkas.

Artikel 35

Påskyndat förfarande för ömsesidig rättslig hjälp

1.   Den anmodade avtalsslutande partens myndighet ska verkställa framställningen om ömsesidig rättslig hjälp så snart som möjligt och ska ta största möjliga hänsyn till de rättegångsfrister och andra frister som anges av den ansökande avtalsslutande partens myndighet, som ska ange skälen till dessa frister.

2.   Om en framställning inte alls eller endast delvis kan verkställas i enlighet med den ansökande avtalsslutande partens krav ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet utan dröjsmål underrätta den ansökande avtalsslutande partens myndighet och ange på vilka villkor framställningen skulle kunna verkställas. Den ansökande och den anmodade partens myndighet kan därefter enas om att vidta ytterligare åtgärder som rör framställningarna, vid behov genom att göra åtgärderna avhängiga av dessa villkor.

Om man kan förutse att den av den ansökande avtalsslutande parten fastställda tidsfristen för att framställningen ska kunna verkställas inte kan hållas, och om de skäl som avses i punkt 1 andra meningen, tydligt visar att varje försening kommer att leda till väsentliga störningar av förfarandet för den ansökande avtalsslutande parten ska den anmodade avtalsslutande partens myndighet omgående meddela den beräknade tid som behövs för att verkställa framställningen. Den ansökande avtalsslutande partens myndighet ska omgående meddela om den ändå håller fast vid sin framställning. Den ansökande och den anmodade avtalsslutande partens myndighet kan därefter komma överens om vilka ytterligare åtgärder som ska vidtas i fråga om framställningen.

Artikel 36

Användning av upplysningar och bevismaterial

Upplysningar och bevismaterial som överlämnats inom ramen för förfarandet för ömsesidig rättslig hjälp får förutom för det förfarande för vilket ömsesidig rättslig hjälp begärts även användas i följande syften:

a)	I ett straffrättsligt förfarande inom den ansökande avtalsslutande partens territorium mot andra personer som också deltagit i den överträdelse som den ömsesidiga rättsliga hjälpen avsåg.

b)	När de gärningar som föranlett framställningen utgör ett annat brott för vilket ömsesidig rättslig hjälp också bör lämnas.

c)	Vid förfaranden för att förverka hjälpmedel vid och vinning av brott där ömsesidig rättslig hjälp bör lämnas och vid förfaranden för skadestånd och andra anspråk som härrör från gärningar för vilka ömsesidig rättslig hjälp skulle ha lämnats.

Artikel 37

Överlämnande på eget initiativ

1.   Inom ramen för sin nationella lagstiftning och sin behörighet får en avtalsslutande parts rättsliga myndigheter på eget initiativ överlämna upplysningar och bevismaterial till en annan avtalsslutande parts rättsliga myndigheter när de anses kunna vara till nytta för den mottagande avtalsslutande partens myndighet för att inleda eller slutföra utredningar eller förfaranden, eller när upplysningarna och bevismaterialet kan föranleda myndigheten att överlämna en framställning om ömsesidig rättslig hjälp.

2.   Den myndighet hos en avtalsslutande part som överlämnar upplysningarna och bevismaterialet får i överensstämmelse med sin nationella lagstiftning förena användningen av dessa upplysningar och bevismaterial vid den mottagande avtalsslutande partens myndighet med vissa villkor.

3.   Alla myndigheter hos de avtalsslutande parterna ska vara bundna av dessa villkor.

Artikel 38

Den anmodade avtalsslutande partens förfaranden

En framställning om ömsesidig rättslig hjälp ska inte påverka de rättigheter som kan tillkomma den ansökande avtalsslutande parten i dess egenskap av målsägande i samband med brottmålsförfaranden enligt nationell lagstiftning vid den anmodade avtalsslutande partens myndigheter.

AVDELNING IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 39

Gemensam kommitté

1.   Härmed inrättas en gemensam kommitté, som ska vara sammansatt av företrädare för de avtalsslutande parterna och ansvara för att detta avtal tillämpas på ett riktigt sätt. I detta syfte ska den avge rekommendationer och fatta beslut i de fall som föreskrivs i detta avtal. Den ska fatta sina beslut i samförstånd.

2.   Den gemensamma kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning, som bland andra bestämmelser ska innehålla föreskrifter om sammankallande av möten, utnämning av sin ordförande och dennes mandat.

3.   Den gemensamma kommittén ska sammanträda i mån av behov och minst en gång om året. Varje avtalsslutande part får begära att ett möte sammankallas.

4.   Den gemensamma kommittén får fatta beslut om att inrätta alla slags arbetsgrupper och expertpaneler som kan bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter.

Artikel 40

Tvistlösning

1.   Varje avtalsslutande part får hänskjuta alla tvister om tolkning eller tillämpning av detta avtal till den gemensamma kommittén, i synnerhet om en part anser att en annan avtalsslutande part vid upprepade tillfällen inte efterkommer framställningar om samarbete som görs till denna.

2.   Kommittén ska försöka lösa tvisten så snart som möjligt. Alla upplysningar som kan vara till nytta för att noggrant utreda situationen i syfte att finna en godtagbar lösning ska lämnas till den gemensamma kommittén. För detta ändamål ska den gemensamma kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa en korrekt tillämpning av detta avtal.

Artikel 41

Ömsesidighet

1.   Den anmodade avtalsslutande partens myndigheter får avslå en framställning om samarbete om den ansökande avtalsslutande parten vid upprepade tillfällen inte efterkommer en framställning om samarbete i liknande fall.

2.   Innan en framställning om samarbete avslås med hänvisning till bristande ömsesidighet ska den gemensamma kommittén informeras och beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

Artikel 42

Revidering

Om en avtalsslutande part önskar en revidering av detta avtal ska ett sådant förslag lämnas till den gemensamma kommittén, som ska avge rekommendationer bland annat för att inleda förhandlingar.

Artikel 43

Geografiskt tillämpningsområde

Detta avtal ska tillämpas inom Schweiziska edsförbundets territorium, å ena sidan, och inom de territorier där fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt på de villkor som anges i det fördraget, å andra sidan.

Artikel 44

Ikraftträdande

1.   Detta avtal ska ingås på obestämd tid.

2.   Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna enligt deras egna förfaranden. Det ska träda i kraft första dagen i andra månaden efter den sista anmälan av ratifikations- eller godkännandeinstrument.

3.   Fram till dess att detta avtal träder i kraft får varje avtalsslutande part i samband med den anmälan som avses i punkt 2 eller vid någon senare tidpunkt börja tillämpa det i förbindelserna med andra parter som gjort samma förklaring. Sådana förklaringar ska börja gälla nittio dagar efter det att de har deponerats.

Artikel 45

Uppsägning

Europeiska gemenskapen eller Schweiziska edsförbundet får säga upp detta avtal genom att anmäla detta till den andra avtalsslutande parten. Uppsägningen får verkan sex månader efter det att anmälan om uppsägningen mottagits.

Artikel 46

Giltighetstid

Bestämmelserna i detta avtal ska vara tillämpliga på framställningar avseende olaglig verksamhet som ägt rum minst sex månader efter den dag då avtalet undertecknades.

Artikel 47

Utvidgning av avtalet till att omfatta EU:s nya medlemsstater

1.   Alla stater som blir medlemsstater i Europeiska unionen får efter skriftlig anmälan till de avtalsslutande parterna bli avtalsslutande part i detta avtal.

2.   Avtalstexten på den nya medlemsstatens språk, i den lydelse som fastställs av Europeiska unionens råd, ska bestyrkas genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet. Den ska ha giltighet enligt artikel 48.

3.   För en ny medlemsstat som ansluter sig till detta avtal träder det i kraft nittio dagar efter det att medlemsstatens anslutningsinstrument deponerats eller, om avtalet vid denna tidpunkt ännu inte har trätt i kraft, den dag då avtalet träder i kraft.

4.   Om detta avtal ännu inte har trätt i kraft när en anslutande stat deponerar sitt anslutningsinstrument, ska artikel 44.3 tillämpas på de nya medlemsstaterna.

Artikel 48

Språk

1.   Detta avtal är upprättat i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska, vilka alla texter är lika giltiga.

2.   Den maltesiska versionen av detta avtal ska bestyrkas av de avtalsslutande parterna genom skriftväxling. Den ska ha samma giltighet som de språk som anges i punkt 1.