EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32006L0117

Rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

OJ L 337, 5.12.2006, p. 21–32 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
OJ L 200M, 1.8.2007, p. 254–265 (MT)
Special edition in Bulgarian: Chapter 15 Volume 018 P. 61 - 72
Special edition in Romanian: Chapter 15 Volume 018 P. 61 - 72
Special edition in Croatian: Chapter 15 Volume 002 P. 75 - 86

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/117/oj

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/21


RÅDETS DIREKTIV 2006/117/EURATOM

av den 20 november 2006

om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 31.2 och artikel 32,

med beaktande av kommissionens förslag, som har utarbetats efter yttrande från en grupp personer som vetenskapliga och tekniska kommittén i enlighet med artikel 31 i fördraget har utsett bland medlemsstaternas vetenskapliga experter, och efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

Förfaranden som behövs för transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle omfattas av en rad krav i enlighet med gemenskapens och internationella rättsakter, i synnerhet avseende säker transport av radioaktiva ämnen och de villkor som gäller för deponering eller lagring av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle i bestämmelselandet.

(2)

Utöver dessa krav är det för arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd nödvändigt att transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle mellan medlemsstater, samt till och från gemenskapen, omfattas av ett obligatoriskt och gemensamt system med förhandstillstånd.

(3)

Enligt rådets resolution av den 22 maj 2002 om införande av nationella system för övervakning och kontroll av förekomsten av radioaktiva ämnen under återvinningen av metallmaterial i medlemsstaterna (3) är det viktigt att den strålningsrisk som hänför sig till förekomsten av radioaktiva ämnen i metallmaterial avsedda för återvinning minimeras.

(4)

Genom direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen (4) inrättades ett gemenskapssystem med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall, och detta system har visat sig fungera tillfredsställande. Det behöver dock ändras mot bakgrund av gjorda erfarenheter i syfte att klargöra och lägga till begrepp och definitioner, beakta situationer som tidigare hade försummats, förenkla det existerande förfarandet för transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater och garantera förenlighet med andra gemenskapsbestämmelser och internationella bestämmelser, i synnerhet med Konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (nedan kallad ”konventionen”), till vilken gemenskapen anslöt sig den 2 januari 2006.

(5)

Inom ramen för den femte fasen i SLIM-initiativet (Simpler Legislation for the Internal Market) inrättades en arbetsgrupp med företrädare för medlemsstater och användare i syfte att ta itu med en rad problem som påpekats av dem som tillämpar direktiv 92/3/Euratom, samtidigt som det skulle bringas i överensstämmelse med existerande internationella regler och rättsakter.

(6)

Det förfarande som fastlagts i direktiv 92/3/Euratom har i praktiken tillämpats endast på transporter av använt kärnbränsle som inte är avsett att användas mer, och som därför betraktas som ”radioaktivt avfall” enligt det direktivet. Från radiologisk synpunkt är det inte motiverat att undanta använt kärnbränsle som är avsett för upparbetning från sådan övervakning och kontroll. Det är därför lämpligt att detta direktiv omfattar alla transporter av använt kärnbränsle, oberoende av om det är avsett för deponering eller för upparbetning.

(7)

Varje medlemsstat bör förbli fullt ansvarig för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle inom respektive stats jurisdiktion, vissa väljer upparbetning av använt kärnbränsle, andra slutförvaring av använt kärnbränsle som inte skall återanvändas. Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda kärnbränsle för upparbetning och ingenting i detta direktiv bör medföra att en bestämmelsemedlemsstat måste godta transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle för slutlig behandling eller slutförvaring, utom vid återtransport. Varje vägran att medge sådana transporter bör motiveras med utgångspunkt i de kriterier som anges i detta direktiv.

(8)

En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras medgivande. Invändningar får inte vara godtyckliga och bör grundas på relevanta nationella bestämmelser, gemenskapsbestämmelser eller internationella bestämmelser. Detta direktiv bör inte få påverka rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, och särskilt fartygs och luftfartygs utövande av rättigheter och friheter till sjö-, flod- och luftfart enligt internationell rätt.

(9)

Möjligheten för en bestämmelsemedlemsstat eller transitmedlemsstat att vägra att acceptera det automatiska förfarandet för medgivande till transporter medför en omotiverad administrativ börda och skapar osäkerhet. Skyldigheten för myndigheterna i bestämmelse- och transitländerna att bekräfta mottagandet av ansökan, i kombination med att tidsfristen för att lämna medgivande utsträcks, bör göra det möjligt att förutsätta ett underförstått godkännande med en hög grad av säkerhet.

(10)

”Tillstånden” för transporter enligt detta direktiv bör inte ersätta särskilda nationella krav på transporterna, till exempel transportlicenser.

(11)

För att skydda människors hälsa och miljön mot de faror som radioaktivt avfall ger upphov till, bör hänsyn tas till risker som uppstår utanför gemenskapen. När det gäller radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som lämnar gemenskapen bör det tredjeland som är bestämmelseland inte bara informeras om transporten, utan bör också ge sitt medgivande till den.

(12)

De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall samarbeta och stå i kontakt med de övriga berörda behöriga myndigheterna, så att onödiga förseningar undviks och det säkerställs att det medgivandeförfarande som föreskrivs i detta direktiv fungerar väl.

(13)

Kravet att den person som har ansvaret för transporten vid behov skall vidta åtgärder för att förbättra säkerheten om transporten inte fullföljs bör inte hindra tillämpningen av mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå.

(14)

Kravet att innehavaren skall ansvara för kostnader som uppkommer om transporten inte fullföljs bör inte hindra att man tillämpar mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå eller eventuella avtalsmässiga överenskommelser mellan innehavaren och någon annan person som deltar i transporten.

(15)

Radioaktivt avfall bör i den utsträckning det är förenligt med säker hantering av sådant material bortskaffas i den stat det uppstod, men det inses att medlemsstaterna bör främja inbördes överenskommelser som underlättar säker och effektiv hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle från medlemsstater som producerar sådant i små kvantiteter och när inrättandet av lämpliga anläggningar inte kan motiveras ur radiologisk synpunkt.

(16)

När en överenskommelse enligt artikel 27 i den gemensamma konventionen har träffats mellan en mottagare i ett tredjeland och en innehavare i ett tredjeland, kan samma överenskommelse gälla enligt detta direktiv.

(17)

Det existerande standarddokumentet bör anpassas till syftena med detta direktiv och mot bakgrund av gjorda erfarenheter. För tydlighetens skull bör man fastlägga skyldigheten att upprätta det nya standarddokumentet senast det datum då direktivet införlivas med nationell lagstiftning. Om detta inte skulle kunna åstadkommas inom denna tidsgräns bör det dock i övergångsbestämmelser föreskrivas att det existerande standarddokumentet skall användas. Vidare bör tydliga regler om språkanvändning göra det möjligt att skapa klarhet i rättsligt hänseende och att förebygga omotiverade förseningar.

(18)

Regelbunden rapportering – från medlemsstaterna till kommissionen och från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – bör ge en användbar översikt över tillstånd som utfärdats inom hela gemenskapen samt innebära att eventuella svårigheter som medlemsstaterna stött på i praktiken och lösningar som tillämpats kan kartläggas.

(19)

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (5), är tilllämpligt bland annat på transport av radioaktiva ämnen samt på import till och export från gemenskapen av sådana ämnen, och där fastläggs ett system för rapportering och godkännande av förfaranden som medför risk för joniserande strålning. Dessa bestämmelser är därför relevanta för det område som omfattas av detta direktiv.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt, för tydlighetens skull, att upphäva och ersätta direktiv 92/3/Euratom. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och för tillämpning av det upphävda direktivet.

(21)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (6) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I detta direktiv fastställs ett gemenskapssystem för övervakning och kontroll av gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle i syfte att garantera ett tillfredsställande skydd av befolkningen.

2.   Detta direktiv är tillämpligt på gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle, när

a)

ursprungslandet, bestämmelselandet eller eventuellt transitland är en medlemsstat inom gemenskapen, och

b)

sändningens mängd och koncentration överstiger de nivåer som fastställs i artikel 3.2 a–b i rådets direktiv 96/29/Euratom.

3.   Detta direktiv är inte tillämpligt på transporter av kasserade strålkällor till en leverantör eller tillverkare av radioaktiva strålkällor eller till en godkänd anläggning.

4.   Detta direktiv är inte tillämpligt på transporter av radioaktivt material som genom upparbetning återvunnits för att återanvändas.

5.   Detta direktiv är inte tillämpligt på gränsöverskridande transporter av avfall som uteslutande innehåller naturligt förekommande radioaktivt material som inte härrör från verksamhet.

6.   Detta direktiv påverkar inte rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt.

Artikel 2

Återtransport i samband med behandling eller upparbetning

Detta direktiv skall inte påverka den rätt en medlemsstat eller ett företag i en medlemsstat har till vilken

a)

radioaktivt avfall skall transporteras för behandling eller

b)

annat material skall transporteras i syfte att återvinna det radioaktiva avfallet,

att återsända det radioaktiva avfallet efter upparbetning till dess ursprungsland. Direktivet skall inte heller påverka den rätt en medlemsstat eller ett företag i en medlemsstat till vilken använt kärnbränsle skall transporteras för upparbetning har att sända tillbaka radioaktivt avfall som återvunnits från upparbetningen till dess ursprungsland.

Artikel 3

Gränsöverskridande transporter av använt kärnbränsle för upparbetning

Utan att det påverkar tillämpningen av varje medlemsstats behörighet att fastställa sin egen politik beträffande kärnbränslecykeln, skall detta direktiv inte inverka på medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda kärnbränsle för upparbetning, med beaktande av principerna för den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet, särskilt den fria rörligheten för varor. Dessa transporter och denna export skall övervakas och kontrolleras i enlighet med förfarandena i detta direktiv.

Artikel 4

Återtransporter som avser transporter utan tillstånd och odeklarerat radioaktivt avfall

Detta direktiv skall inte påverka en medlemsstats rätt att på ett säkert sätt sända tillbaka följande till dess ursprungsland:

a)

Transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde men som inte godkänts i enlighet med detta direktiv och

b)

radioaktivt kontaminerat avfall eller material som innehåller en radioaktiv källa, om detta material inte har deklarerats som radioaktivt avfall av ursprungslandet.

Artikel 5

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.   radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform eller flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- eller bestämmelselandet, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, vilket står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk.

2.   använt kärnbränsle: kärnbränsle som har bestrålats i och permanent avlägsnats från en reaktorhärd. Använt kärnbränsle kan antingen betraktas som en användbar resurs som kan upparbetas eller vara avsedd för slutförvaring utan vidare användning och behandlas som radioaktivt avfall.

3.   upparbetning: process eller verksamhet vars syfte är att utvinna radioaktiva isotoper från använt kärnbränsle för vidare användning.

4.   transport: alla förfaranden som behövs för att flytta radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle från ursprungslandet eller ursprungsmedlemsstaten till bestämmelselandet eller bestämmelsemedlemsstaten.

5.   transport inom gemenskapen: transport där ursprungslandet och bestämmelselandet är medlemsstater.

6.   transport utanför gemenskapen: transport där ursprungslandet och/eller bestämmelselandet är tredjeländer.

7.   deponering: placering av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle i en anläggning med tillstånd för sådan placering utan avsikt att återvinna det.

8.   lagring: förvaring av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle i en anläggning som tillgodoser behovet av inneslutning i återvinningssyfte.

9.   innehavare: en fysisk eller juridisk person som, innan en transport av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle utförs, enligt tillämplig nationell lag har det juridiska ansvaret för sådana ämnen och planerar att transportera dem till en mottagare.

10.   mottagare: en fysisk eller juridisk person till vilken radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle transporteras.

11.   ursprungsland eller ursprungsmedlemsstat och bestämmelseland eller bestämmelsemedlemsstat: ett land eller en medlemsstat från vilket/vilken man planerar att påbörja eller påbörjar en transport och ett land eller en medlemsstat till vilket/vilken en transport planeras eller utförs.

12.   transitland eller transitmedlemsstat: ett land eller en medlemsstat, som inte är detsamma/densamma som ursprungslandet eller ursprungsmedlemsstaten eller bestämmelselandet eller bestämmelsemedlemsstaten, genom vars territorium en transport planeras eller utförs.

13.   behöriga myndigheter: myndigheter som enligt ursprungs-, transit- eller bestämmelseländernas lagar eller föreskrifter har befogenhet att genomföra systemet med övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle.

14.   sluten strålkälla: en sluten strålkälla i den mening som avses i direktiv 96/29/Euratom, i tillämpliga fall inklusive den inneslutning som omgärdar det radioaktiva ämnet som en integrerande del av källan.

15.   kasserad strålkälla: en strålkälla som varken längre används eller är avsedd att användas i den verksamhet för vilken tillstånd beviljats.

16.   godkänd anläggning: en inrättning belägen på ett lands territorium, vilken av de behöriga myndigheterna i landet i enlighet med nationell lagstiftning fått tillstånd att långtidslagra eller deponera slutna strålkällor, eller en anläggning som i vederbörlig ordning i enlighet med nationell lagstiftning fått tillstånd för mellanlagring av slutna strålkällor.

17.   korrekt ifylld ansökan: det standarddokument som uppfyller alla krav som ställs enligt artikel 17.

KAPITEL 2

TRANSPORTER INOM GEMENSKAPEN

Artikel 6

Ansökan om transporttillstånd

1.   En innehavare som planerar att inom gemenskapen transportera radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle eller att vidta åtgärder för att utföra en sådan transport skall inge en korrekt ifylld ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten.

2.   En ansökan får omfatta mer än en transport, förutsatt att

a)

det radioaktiva avfall eller det använda kärnbränsle den avser i huvudsak har samma fysikaliska, kemiska och radioaktiva egenskaper, och

b)

transporterna skall utföras från samma innehavare till samma mottagare och inbegriper samma behöriga myndigheter, och

c)

om transporterna inbegriper transit via tredjeländer, transit sker via samma gränsstation vid införsel till eller utförsel från gemenskapen och via samma gränsstation i berörda tredjeländer, om inte de behöriga myndigheterna i fråga har träffat en annan överenskommelse.

Artikel 7

Överlämnande av en ansökan till de behöriga myndigheterna

1.   De behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten skall sända den korrekt ifyllda ansökan som avses i artikel 6 till de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten och i förekommande fall transitmedlemsstaterna i syfte att begära medgivande.

2.   De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter skall vidta de åtgärder som erfordras för att säkerställa att all information om transporter som omfattas av detta direktiv behandlas med vederbörlig omsorg och skyddas mot allt missbruk.

Artikel 8

Mottagningsbevis och begäran om information

1.   De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten och i transitmedlemsstaten skall inom 20 dagar efter det att ansökan har mottagits kontrollera att ansökan är korrekt ifylld i den mening som avses i artikel 5.17.

2.   Om ansökan är korrekt ifylld, skall de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten sända ett mottagningsbevis till de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och en kopia av det till övriga berörda behöriga myndigheter inom 10 dagar efter det att den period på 20 dagar som föreskrivs i punkt 1 har löpt ut.

3.   Om någon av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna anser att ansökan inte är korrekt ifylld, skall den begära at få den information som saknas från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten samt informera de övriga behöriga myndigheterna om denna begäran. Denna begäran skall göras innan den period som anges i punkt 1 har löpt ut.

De behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten skall lämna den information som begärs till de berörda behöriga myndigheterna.

De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall senast 10 dagar efter det att den har mottagit den information som saknas och tidigast efter det att den period på 20 dagar som föreskrivs i punkt 1 har löpt ut sända ett mottagningsbevis till de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och en kopia till övriga berörda behöriga myndigheter.

4.   De tidsperioder som föreskrivs i punkterna 1, 2 och 3 för utfärdande av mottagningsbeviset får förkortas, om de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och transitlandet finner att ansökan är korrekt ifylld.

Artikel 9

Medgivande och vägran att lämna medgivande

1.   De behöriga myndigheterna i samtliga berörda medlemsstater skall inom två månader efter det att mottagningsbeviset lämnats meddela de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten sitt medgivande eller på vilka villkor de anser sig kunna lämna sitt medgivande eller sin vägran att lämna medgivande.

De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten eller i eventuella transitmedlemsstater får emellertid begära att ytterligare en tid på högst en månad läggs till den period som anges i första stycket, innan de tillkännager sin ståndpunkt.

2.   Om inget svar har inkommit från de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten och/eller de avsedda transitmedlemsstaterna när de perioder som anges i punkt 1 har löpt ut, skall dessa länder anses ha lämnat sitt medgivande till den transport som ansökan avser.

3.   Vid vägran att lämna medgivande eller då villkor ställs för deras medgivande, skall anledningen till detta redovisas av medlemsstaterna på grundval av följande:

a)

För transitmedlemsstater: relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning tillämplig på transport av radioaktivt material.

b)

För bestämmelsemedlemsstaten: relevant lagstiftning tillämplig på hanteringen av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle eller relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning tillämplig på transport av radioaktivt material.

De villkor som medlemsstaternas behöriga myndigheter uppställer, vare sig det rör sig om ett transitland eller ett bestämmelseland, får inte vara strängare än de villkor som har fastställts för liknande transporter inom dessa medlemsstater.

4.   Den eller de medlemsstater som har gett sitt medgivande till transit för en viss transport får inte vägra att lämna medgivande till återtransport i följande fall:

a)

När det ursprungliga medgivandet avsåg material som transporterades för behandlings- eller upparbetningsändamål, om återtransporten avser radioaktivt avfall eller andra produkter som är likvärdiga med det ursprungliga ämnet efter behandling eller upparbetning, och all relevant lagstiftning iakttas.

b)

Under de omständigheter som beskrivs i artikel 12, om återtransporten sker enligt samma villkor och specifikationer.

5.   Omotiverade förseningar och/eller brist på samarbete från de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat skall rapporteras till kommissionen.

Artikel 10

Tillstånd för transporter

1.   Om alla medgivanden som krävs för en transport har lämnats, har de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten rätt att ge innehavaren tillstånd att utföra transporten och de skall informera de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten och i eventuella transitmedlemsstater eller transittredjeländer om detta.

2.   Det tillstånd som avses i punkt 1 får inte på något sätt påverka det ansvar som åligger innehavaren, transportörerna, ägaren, mottagaren eller andra fysiska eller juridiska personer vilka är inblandade i transporten.

3.   Ett tillstånd får omfatta mer än en transport, under förutsättning att villkoren i artikel 6.2 är uppfyllda.

4.   Alla tillstånd skall vara giltiga i högst tre år.

Vid fastställandet av denna giltighetstid skall medlemsstaterna ta hänsyn till eventuella villkor som fastlagts i medgivandet av bestämmelsemedlemsstaterna eller transitmedlemsstaterna.

Artikel 11

Bekräftelse av att transporten mottagits

1.   För varje transport skall mottagaren inom 15 dagar efter mottagandet sända en bekräftelse till de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten av att transporten har mottagits.

2.   De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall sända en kopia av bekräftelsen till ursprungsmedlemsstaten och till eventuella transitmedlemsstater eller transittredjeländer.

3.   De behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten skall sända en kopia av bekräftelsen till den ursprungliga innehavaren.

Artikel 12

Transporter som inte fullföljs

1.   Bestämmelse-, ursprungs- eller transitmedlemsstaten får besluta att transporten inte får fullföljas, om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med detta direktiv eller inte överensstämmer med de tillstånd eller medgivanden som har lämnats i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater som berörs av transporten om detta beslut.

2.   Om en transport inte kan fullföljas eller om villkoren för transporten inte uppfylls enligt detta direktiv, skall de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten säkerställa att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet i fråga tas tillbaka av innehavaren, såvida inte ett annat säkert tillvägagångssätt kan användas. Dessa behöriga myndigheter skall sörja för att den person som har ansvaret för transporten vid behov vidtar åtgärder för att förbättra säkerheten.

3.   Innehavaren skall vara ansvarig för de kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

KAPITEL 3

TRANSPORTER UTANFÖR GEMENSKAPEN

Artikel 13

Import till gemenskapen

1.   Om radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle som omfattas av detta direktiv skall införas i gemenskapen från ett tredjeland och bestämmelselandet är en medlemsstat, skall mottagaren inge en ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Ansökan får på de villkor som anges i artikel 6.2 omfatta mer än en transport.

Till ansökan skall fogas belägg för att mottagaren har träffat en av de behöriga myndigheterna i tredjelandet godtagen överenskommelse med den i tredjelandet etablerade innehavaren vilken förpliktar innehavaren att ta tillbaka det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet, om en transport inte kan fullföljas i enlighet med punkt 5 i denna artikel i detta direktiv.

2.   De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall i syfte att begära medgivande sända den ansökan som anges i punkt 1 till de behöriga myndigheterna i eventuella transitmedlemsstater.

Artiklarna 8 och 9 skall tillämpas.

3.   Om alla medgivanden som krävs för transporten har lämnats, har de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten rätt att ge mottagaren tillstånd att utföra transporten och de skall informera de behöriga myndigheterna i medlemsstater eller tredjeländer som är ursprungsländer eller transitländer om detta.

Artikel 10.2, 10.3 och 10.4 skall tillämpas.

4.   För varje transport skall mottagaren inom 15 dagar efter mottagandet sända en bekräftelse av att transporten har mottagits till de behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall sända en kopia av bekräftelsen till ursprungslandet och till eventuella transitmedlemsstater eller transittredjeländer.

5.   Bestämmelsemedlemsstaten eller eventuella transitmedlemsstater får besluta att transporten inte får fullföljas, om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med detta direktiv eller inte överensstämmer med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om beslutet.

6.   Mottagaren skall vara ansvarig för de kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

Artikel 14

Transit genom gemenskapen

1.   Om radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle skall införas i gemenskapen från ett tredjeland och bestämmelselandet inte är en medlemsstat, skall den fysiska eller juridiska person som har ansvaret för hanteringen av transporten inom den medlemsstat genom vars tullstation det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet först skall införas i gemenskapen (”första transitmedlemsstat”) lämna in en ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Ansökan får på de villkor som anges i artikel 6.2 omfatta mer än en transport.

Till ansökan skall fogas belägg för att den i tredjelandet etablerade mottagaren har träffat en av de behöriga myndigheterna i detta land godtagen överenskommelse med den i tredjelandet etablerade innehavaren vilken förpliktar denne att ta tillbaka det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet, om en transport inte kan fullföljas i enlighet med detta direktiv, enligt vad som föreskrivs i punkt 5 i den här artikeln.

2.   De behöriga myndigheterna i den första transitmedlemsstaten skall i syfte att begära medgivande sända den ansökan som anges i punkt 1 till de behöriga myndigheterna i eventuella andra transitmedlemsstater.

Artiklarna 8 och 9 skall tillämpas.

3.   Om alla medgivanden som krävs för transporten har lämnats, har de behöriga myndigheterna i den första transitmedlemsstaten rätt att ge den ansvariga person som avses i punkt 1 tillstånd att utföra transporten och de skall informera de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater eller tredjeländer som är ursprungsländer eller transitländer om detta.

Artikel 10.2, 10.3 och 10.4 skall tillämpas.

4.   Den ansvariga person som avses i punkt 1 skall inom 15 dagar efter ankomstdagen meddela de behöriga myndigheterna i den första transitmedlemsstaten att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet har nått sin bestämmelseort i tredjelandet och ange vilken tullstation i gemenskapen transporten sist passerade.

Meddelandet skall bekräftas av en anmälan eller ett intyg från mottagaren om att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet har nått sin rätta bestämmelseort med angivande av vilken tullstation som passerades vid införseln till tredjelandet.

5.   En transitmedlemsstat får besluta att transporten inte får fullföljas, om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med detta direktiv eller inte överensstämmer med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaten skall då genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om beslutet. Den ansvariga person som avses i punkt 1 skall vara ansvarig för de kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas.

Artikel 15

Export från gemenskapen

1.   Om radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle skall exporteras från gemenskapen till ett tredjeland, skall innehavaren inge en ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Ansökan får på de villkor som anges i artikel 6.2 omfatta mer än en transport.

2.   De behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten skall

a)

före en sådan transport meddela de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet om den planerade transporten och begära deras medgivande, och

b)

i syfte att begära medgivande sända den ansökan som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna i eventuella transitmedlemsstater.

Artikel 8 skall tillämpas.

3.   Om alla medgivanden som krävs för en transport har lämnats, har de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten rätt att ge innehavaren tillstånd att utföra transporten och de skall informera de behöriga myndigheterna i bestämmelsetredjelandet och i eventuella transitmedlemsstater eller transittredjeländer om detta.

Artikel 10.2, 10.3 och 10.4 skall tillämpas.

4.   Innehavaren skall meddela de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet har nått sin bestämmelseort i tredjelandet inom 15 dagar efter ankomstdagen och ange vilken tullstation i gemenskapen transporten sist passerade.

Meddelandet skall bekräftas av en anmälan eller ett intyg från mottagaren om att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet har nått sin rätta bestämmelseort med angivande av vilken tullstation som passerades vid införseln till tredjelandet.

5.   Ursprungsmedlemsstaten eller eventuella transitmedlemsstater får besluta att transporten inte får fullföljas, om villkoren för transporten inte längre är uppfyllda i enlighet med detta direktiv eller inte överensstämmer med de tillstånd eller medgivanden som lämnats i enlighet med detta direktiv. En sådan transitmedlemsstat skall genast informera de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten om detta beslut.

Artikel 12.2 och 12.3 skall tillämpas.

Artikel 16

Förbjuden export

1.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får inte tillåta transporter till

a)

en bestämmelseort söder om latitud 60°S, eller

b)

en stat som är part i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, (AVS–EG-konventionen eller Cotonouavtalet) och inte är en medlemsstat, dock utan att tillämpningen av artikel 2 påverkas, eller

c)

till ett tredjeland som enligt de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2 i den här artikeln inte har den administrativa och tekniska kapacitet och det regelverk som krävs för att hantera det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet på ett säkert sätt, enligt den gemensamma konventionen. Vid denna bedömning skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till all relevant information från andra medlemsstater. Medlemsstaterna skall i detta avseende varje år informera kommissionen och den rådgivande kommittén, som inrättats enligt artikel 21.

2.   Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 21 fastställa kriterier med beaktande av bland annat relevanta IAEA:s säkerhetsnormer som gör det lättare för medlemsstaterna att bedöma huruvida kraven för export är uppfyllda.

KAPITEL 4

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 17

Användning av ett standarddokument

1.   Ett standarddokument skall användas för alla transporter som omfattas av detta direktiv.

2.   Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som anges i artikel 21 utforma standarddokumentet, i vilket som en bilaga skall ingå en förteckning över minimikraven på en korrekt ifylld ansökan.

Standarddokumentet och dess bilagor skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och göras tillgängligt i elektronisk form senast den 25 december 2008. Dokumentet skall vid behov uppdateras i enlighet med samma förfarande.

3.   Ansökan om tillstånd skall fyllas i och eventuell ytterligare dokumentation och information enligt artiklarna 10, 13, 14 och 15 lämnas på ett språk som kan godtas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken ansökan om tillstånd inlämnas i enlighet med detta direktiv.

Innehavaren skall på begäran av de behöriga myndigheterna i bestämmelse- eller transitlandet lämna en bestyrkt översättning till ett språk som kan godtas av dem.

4.   Eventuella ytterligare krav för beviljande av tillstånd till en transport skall bifogas standarddokumentet.

5.   Det ifyllda standarddokumentet, där det intygas att tillståndsförfarandet har följts i vederbörlig ordning, skall, utan att detta påverkar eventuella övriga dokument som enligt andra tillämpliga rättsliga bestämmelser skall åtfölja tranporten, åtfölja varje transport som omfattas av detta direktiv, även när tillståndet i ett enda dokument avser mer än en transport.

6.   Dessa dokument skall vara tillgängliga för de behöriga myndigheterna i ursprungs- och bestämmelselandet samt i eventuella transitländer.

Artikel 18

Behöriga myndigheter

1.   Medlemsstaterna skall senast den 25 december 2008 meddela kommissionen den eller de behöriga myndigheternas namn och adress samt all information som behövs för att snabbt kunna kommunicera med dessa.

2.   Medlemsstaterna skall regelbundet meddela kommissionen alla eventuella ändringar av dessa uppgifter.

Artikel 19

Översändande

1.   Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som fastläggs i artikel 21 utfärda rekommendationer för ett säkert och effektivt system för översändande av dokument och information som rör bestämmelserna i detta direktiv.

2.   Kommissionen skall upprätta och underhålla en plattform för elektronisk kommunikation för att offentliggöra

a)

den eller de behöriga myndigheternas namn och adress, för varje medlemsstat,

b)

vilka språk som godtas av de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat, och

c)

för varje medlemsstat samtliga allmänna villkor och eventuella tilläggskrav vilka skall uppfyllas för att dess behöriga myndigheter skall ge tillstånd till en transport.

Artikel 20

Regelbundna rapporter

1.   Senast 25 december 2011 och därefter vart tredje år skall medlemsstaterna överlämna rapporter om genomförandet av detta direktiv till kommissionen.

2.   På grundval av dessa rapporter skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 21, upprätta en sammanfattande rapport till Europaparlament, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av artikel 4.

Artikel 21

Rådgivande kommitté

1.   Vid utförandet av de uppgifter som fastställs i artiklarna 16.2, 17.2, 19.1 och i 20.2 skall kommissionen biträdas av en rådgivande kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande (nedan kallad ”kommittén”).

2.   Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden får bestämma med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

3.   Yttrandet skall protokollföras. Varje medlemsstat har rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

4.   Kommissionen skall ta hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 22

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 25 december 2008. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 23

Upphävande

1.   Direktiv 92/3/Euratom skall upphöra att gälla från och med den 25 december 2008, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet vad avser tidsfristen för införlivande av det direktivet med nationell lagstiftning samt tillämpning av det direktivet.

2.   Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 24

Övergångsbestämmelser

1.   Om ansökan om tillstånd i vederbörlig ordning har godkänts av eller lämnats till de behöriga myndigheterna i ursprungslandet före den 25 december 2008, skall direktiv 92/3/Euratom vara tillämpligt på alla transportförfaranden som omfattas av samma tillstånd.

2.   Ursprungsmedlemsstaten skall när den fattar beslut om tillståndsansökningar som har lämnats in före den 25 december 2008 för mer än en transport av radioaktivt avfall använt kärnbränsle till ett bestämmelsetredjeland beakta alla relevanta omständigheter, särskilt följande:

a)

Avsedd tidsplan för utförandet av alla transporter som omfattas av samma ansökan.

b)

Motivering för att alla transporter inkluderas i samma ansökan.

c)

Skäl till att bevilja tillstånd för färre transporter än det antal som anges i ansökan.

3.   Fram till dess att det standarddokument som avses i artikel 17 i detta direktiv blir tillgängligt, skall det standarddokument som upprättats genom beslut 93/552/Euratom (7) i tillämpliga delar användas inom ramen för detta direktiv.

Artikel 25

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 26

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 20 november 2006.

På rådets vägnar

J. KORKEAOJA

Ordförande


(1)  EUT C 286, 17.11.2005, s. 34.

(2)  Yttrandet avgivet den 5 juli 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EGT C 119, 22.5.2002, s. 7.

(4)  EGT L 35, 12.2.1992, s. 24.

(5)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(6)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(7)  Kommissionens beslut 93/552/Euratom av den 1 oktober 1993 om det standarddokument för tillsyn och kontroll av transporter av radioaktivt avfall som avses i rådets direktiv 92/3/Euratom (EGT L 268, 29.10.1993, s. 83).


BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 92/3/Euratom

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 5

Artikel 3

Skäl nr 1

Artikel 4.1 första meningen

Artikel 6.1

Artikel 4.1 andra meningen

Artikel 7.1

Artikel 4.2

Artikel 17.1

Artikel 4.3

Ingen

Artikel 5.1

Artikel 6.2

Artikel 5.2

Artikel 10.4

Artikel 6.1 första stycket

Artikel 9.1

Artikel 6.1 andra stycket

Artikel 17.1

Artikel 6.2

Artikel 9.3

Artikel 6.3

Artikel 9.1 andra stycket

Artikel 6.4

Artikel 9.2

Artikel 7.1

Artikel 10.1

Artikel 7.2

Artikel 17.1

Artikel 7.3

Artikel 10.2

Artikel 8

Artikel 17.5

Artikel 9.1, första delen av meningen

Artikel 11.1

Artikel 9.1, slutet av meningen

Artikel 17.1

Artikel 9.2, första meningen

Artikel 11.2

Artikel 9.2, andra meningen

Artikel 11.3

Artikel 10.1

Artikel 13

Artikel 10.1, slutet av första meningen

Artikel 17.1

Artikel 10.2

Artikel 14

Artikel 10.3

Artikel 13

Artikel 11

Artikel 16.1

Artikel 12.1

Artikel 15.1

Artikel 12.2

Artikel 15.3

Artikel 12.3

Artikel 10.2

Artikel 12.4

Artikel 17.1

Artikel 12.5

Artikel 15.4 första stycket

Artikel 12.6

Artikel 15.4 andra stycket

Artikel 13

Artikel 1.3

Artikel 14

Artikel 2

Artikel 15.1

Artikel 12.2

Artikel 15.2

Artikel 13.1 andra stycket

Artikel 16

Artikel 9.4

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 18

Artikel 20

Artikel 19

Artikel 21

Artikel 20 första, andra och tredje strecksatserna

Artikel 17.1

Artikel 20, fjärde strecksatsen

Artikel 16.2

Artikel 20, femte strecksatsen

Artikel 20.2

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 22

Artikel 26

 

Artikel 3 (ny)

 

Artikel 4 (ny)

 

Artikel 8 (ny)

 

Artikel 19 (ny)

 

Artikel 23 (ny)

 

Artikel 24 (ny)

 

Artikel 25 (ny)


Top