Help Print this page 

Document 32006L0112

Title and reference
Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

OJ L 347, 11.12.2006, p. 1–118 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Bulgarian: Chapter 09 Volume 003 P. 7 - 125
Special edition in Romanian: Chapter 09 Volume 003 P. 7 - 125
Special edition in Croatian: Chapter 09 Volume 001 P. 120 - 237

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/112/oj
Multilingual display
Authentic language
  • Authentic language: spanska, tjeckiska, danska, tyska, estniska, grekiska, engelska, franska, italienska, lettiska, litauiska, ungerska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, finska, svenska
Dates
  • Date of document: 28/11/2006
  • Date of effect: 01/01/2007; ikraftträdande se art. 413
  • Date of transposition: 01/01/2008; senast se art 412
  • Date of end of validity: 31/12/9999
Miscellaneous information
  • Author: Europeiska unionens råd
  • Form: Direktiv
  • Addressee: medlemsstaterna
  • Additional information: CNS 2004/0079
Relationship between documents
Text

11.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/1


RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG

av den 28 november 2006

om ett gemensamt system för mervärdesskatt

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (1) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. I samband med de nya ändringarna av detta direktiv bör därför direktivet av tydlighetsskäl och effektivitetsskäl omarbetas.

(2)

Inom ramen för denna omarbetning bör de bestämmelser i rådets direktiv 67/722/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (2) som fortfarande gäller inarbetas i det nya direktivet. Det förstnämnda direktivet bör alltså upphöra att gälla.

(3)

För att se till att bestämmelserna presenteras på ett tydligt och rationellt sätt i enlighet med principen om bättre lagstiftning är det lämpligt att omarbeta direktivets struktur och lydelse även om detta i princip inte kommer att leda till några materiella ändringar i den befintliga lagstiftningen. Omarbetningen för emellertid med sig ett fåtal materiella ändringar som trots allt bör göras. När sådana ändringar införs anges de på ett uttömmande sätt i de bestämmelser som rör direktivets införlivande och ikraftträdande.

(4)

Förverkligandet av målet att skapa en inre marknad förutsätter att det i medlemsstaterna tillämpas en sådan lagstiftning om omsättningsskatter som inte snedvrider konkurrensvillkoren eller hindrar den fria rörligheten av varor och tjänster. Det är därför nödvändigt att genom ett mervärdesskattesystem åstadkomma en sådan harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter som i möjligaste mån undanröjer faktorer som kan snedvrida konkurrensvillkoren, på nationell nivå såväl som på gemenskapsnivå.

(5)

Ett mervärdesskattesystem blir enklast och mest neutralt när skatten tas ut på ett så allmänt sätt som möjligt och när dess tillämpningsområde omfattar alla led av produktion och distribution samt tillhandahållande av tjänster. Det ligger därför i den inre marknadens och medlemsstaternas intresse att det införs ett gemensamt system som tillämpas också på detaljhandeln.

(6)

Det är nödvändigt att gå fram i etapper, eftersom harmoniseringen av omsättningsskatter leder till förändringar i medlemsstaternas skattestruktur och får betydande konsekvenser på budgetområdet och det ekonomiska och sociala området.

(7)

Det gemensamma systemet för mervärdesskatt bör, även om skattesatserna och undantagen inte är helt harmoniserade, vara konkurrensneutralt genom att liknande varor och tjänster belastas med lika stort skatteuttag inom varje medlemsstats territorium, oavsett hur lång produktions- och distributionskedjan är.

(8)

Enligt rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (3) skall Europeiska gemenskapernas budget, oberoende av övriga inkomster, finansieras helt med gemenskapernas egna medel. Dessa medel skall omfatta inkomster som härrör från mervärdesskatt och som erhålls genom tillämpning av en gemensam skattesats baserad på en beräkningsgrund som bestäms på ett enhetligt sätt och i enlighet med gemenskapens regler.

(9)

Det är ytterst viktigt att en övergångsperiod fastställs som medger att den nationella lagstiftningen på de berörda områdena gradvis kan anpassas.

(10)

Under denna övergångsperiod bör gemenskapsinterna transaktioner som utförs av beskattningsbara personer som inte är undantagna från skatteplikt beskattas i destinationsmedlemsstaten, enligt denna medlemsstats skattesatser och villkor.

(11)

Det är också lämpligt att gemenskapsinterna förvärv av varor till ett visst värde som görs av beskattningsbara personer som är undantagna från skatteplikt eller av icke beskattningsbara juridiska personer samt även vissa gemenskapsinterna transaktioner som gäller distansförsäljning eller leverans av nya transportmedel till enskilda personer eller till organ som är undantagna från skatteplikt eller inte är beskattningsbara under övergångsperioden också bör beskattas i destinationsmedlemsstaten, enligt den medlemsstatens skattesatser och villkor, i den mån sådana transaktioner, i avsaknad av särskilda bestämmelser, skulle kunna befaras vålla en betydande snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstater.

(12)

Med hänsyn till deras geografiska läge och ekonomiska och sociala förhållanden bör vissa territorier uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde.

(13)

Begreppet ”beskattningsbar person” bör definieras så, att medlemsstaterna för att skatten skall vara så neutral som möjligt kan låta beteckningen omfatta personer som vid enstaka tillfällen utför vissa transaktioner.

(14)

Begreppet ”beskattningsbar transaktion” kan leda till svårigheter, särskilt vad beträffar transaktioner som likställs med beskattningsbara transaktioner. Dessa begrepp måste därför klarläggas.

(15)

För att underlätta gemenskapsintern handel som avser arbete på materiell lös egendom bör det fastställas närmare regler för beskattning av sådana transaktioner när de utförs för en köpare som är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där transaktionerna faktiskt utförs.

(16)

Sådan transport av varor inom en medlemsstats territorium som är direkt förbunden med en transport mellan medlemsstaterna bör likställas med en gemenskapsintern transport, i syfte att förenkla inte bara principerna och reglerna för beskattningen av sådana transporttjänster inom en medlemsstat utan också de regler som är tillämpliga på tjänster som har samband med sådan transport och på tjänster som utförs av förmedlare som deltar i tillhandahållandet av de olika tjänsterna.

(17)

Fastställandet av platsen för beskattningsbara transaktioner kan ge upphov till behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, särskilt vad beträffar leverans av varor för montering samt tillhandahållanden av tjänster. Även om platsen för tillhandahållande av tjänster i princip bör fastställas som den plats där den person som tillhandahåller tjänsterna har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, bör den emellertid anses vara belägen i köparens medlemsstat, särskilt vid vissa tjänster som tillhandahålls mellan beskattningsbara personer i fall då kostnaden för tjänsterna ingår i varornas pris.

(18)

Det är nödvändigt att klargöra definitionen av platsen för beskattning av vissa transaktioner som utförs ombord på fartyg, flygplan eller tåg som transporterar passagerare inom gemenskapen.

(19)

El och gas anses som varor ur mervärdesskattesynpunkt. Det är emellertid särskilt svårt att fastställa platsen för leverans. För att undvika dubbelbeskattning eller utebliven beskattning och för att åstadkomma en verklig inre marknad för gas och el utan hinder för mervärdesskattessystemet bör det fastställas att platsen för leverans av gas genom distributionssystemet för naturgas eller av el, före det slutliga förbrukningsledet, därför skall vara den plats där förvärvaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Leveranser av el och gas i det slutliga ledet, dvs. från leverantörer och distributörer till slutkonsumenten, bör beskattas på den plats där förvärvarens egentliga användning och förbrukning av varan äger rum.

(20)

I det fall den allmänna regeln om beskattning av tillhandahållanden av tjänster i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad tillämpas på uthyrning av materiell lös egendom kan det leda till betydande snedvridning av konkurrensen när uthyraren och köparen är etablerade i olika medlemsstater och skattesatserna i dessa stater skiljer sig åt. Det bör därför fastställas att platsen för sådant tillhandahållande av tjänster är den plats där köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket tjänsten har tillhandahållits eller, i avsaknad därav, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas.

(21)

Dock bör av kontrollskäl den allmänna regeln tillämpas strikt på uthyrning av transportmedel och således bör platsen för sådant tillhandahållande av tjänster anses vara den plats där tillhandahållaren är etablerad.

(22)

Samtliga telekommunikationstjänster som konsumeras inom gemenskapen bör beskattas för att förhindra en snedvridning av konkurrensen på detta område. I detta syfte bör telekommunikationstjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen eller köpare som är etablerade i tredjeland i princip beskattas på den plats där köparen är etablerad. För att säkerställa en enhetlig beskattning av telekommunikationstjänster som av beskattningsbara personer etablerade i ett tredje territorium eller ett tredjeland tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen och vars egentliga användning eller egentliga utnyttjande äger rum i gemenskapen, bör emellertid medlemsstaterna föreskriva att platsen för tillhandahållandet av tjänsterna skall vara belägen i gemenskapen.

(23)

För att förhindra snedvridning av konkurrensen bör även radio- och televisionssändningar och på elektronisk väg tillhandahållna tjänster som från ett tredje territorium eller ett tredjeland tillhandahålls personer som är etablerade i gemenskapen, eller från gemenskapen tillhandahålls köpare som är etablerade i ett tredje territorium eller ett tredjeland, beskattas på den plats där köparen av tjänsterna är etablerad.

(24)

Begreppen ”beskattningsgrundande händelse” och ”mervärdesskattens utkrävbarhet” bör harmoniseras för att införandet av det gemensamma mervärdesskattesystemet och eventuella senare ändringar av detta system skall kunna få verkan samtidigt i alla medlemsstater.

(25)

Beskattningsunderlaget bör harmoniseras, så att tillämpningen av mervärdesskatt på beskattningsbara transaktioner leder till jämförbara resultat i alla medlemsstater.

(26)

För att förhindra skattebortfall genom att förbundna parter utnyttjas för att uppnå skattefördelar bör det under vissa klart angivna omständigheter vara möjligt för medlemsstaterna att ingripa när det gäller beskattningsunderlaget för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster samt gemenskapsinterna förvärv av varor.

(27)

För att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt bör medlemsstaterna ha möjlighet att i beskattningsunderlaget för en transaktion som innebär arbete utfört på investeringsguld som tillhandahållits av en köpare inbegripa värdet av detta investeringsguld, om guldet bearbetats på ett sådant sätt att det upphör att vara investeringsguld. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser bör medlemsstaterna ges ett visst handlingsutrymme.

(28)

För att snedvridningar av konkurrensen skall undvikas förutsätter avskaffandet av skattekontrollerna vid gränserna inte endast en enhetlig beräkningsgrund för mervärdesskatten utan även att ett antal skattesatser och skattenivåer anpassas tillräckligt medlemsstaterna emellan.

(29)

Med de normalskattesatser för mervärdesskatt som för närvarande gäller i medlemsstaterna, i kombination med övergångsordningens bestämmelser, fungerar denna ordning på ett godtagbart sätt. För att förhindra att skillnader i fråga om de normalskattesatser för mervärdesskatt som medlemsstaterna tillämpar leder till strukturella obalanser inom gemenskapen eller snedvridning av konkurrensen inom vissa branscher, bör det fastställas en lägsta normalskattesats på 15 %, vilken kan bli föremål för en översyn.

(30)

För att mervärdesskatten skall förbli neutral bör de skattesatser som medlemsstaterna tillämpar vara sådana att de medger normalt avdrag av den mervärdesskatt som tagits ut i det föregående ledet.

(31)

Under övergångsperioden bör vissa avvikelser beträffande skattesatsernas antal och nivå vara möjliga.

(32)

För att klarlägga effekterna av reducerade skattesatser är det nödvändigt att kommissionen lägger fram en utvärderingsrapport om effekterna av reducerade skattesatser som tillämpas på tjänster som tillhandahålls lokalt, särskilt när det gäller nya arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och en väl fungerande inre marknad.

(33)

I syfte att bekämpa arbetslösheten bör de medlemsstater som så önskar få göra ett försök med en reducerad mervärdesskattesats för arbetsintensiva tjänster för att se hur en sådan nedsättning skulle fungera och vilka effekter den skulle få för skapandet av sysselsättning. En nedsättning av mervärdesskattesatsen skulle sannolikt också göra de berörda företagen mindre benägna att ansluta sig till eller stanna kvar i den svarta ekonomin.

(34)

En sådan nedsättning av skattesatsen är emellertid inte riskfri för en väl fungerande inre marknad och för skatteneutraliteten. Det är därför nödvändigt att införa ett förfarande för beviljande av tillstånd för en fastställd period som är tillräckligt lång för att det skall vara möjligt att bedöma effekterna av de reducerade skattesatser som tillämpas på tjänster som tillhandahålls lokalt. För att säkerställa att denna åtgärd förblir kontrollerbar och begränsad bör dess tillämpningsområde noga definieras.

(35)

En gemensam förteckning över undantagen från skatteplikt bör upprättas så att gemenskapernas egna medel kan uppbäras på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.

(36)

Till fördel för både dem som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt och de behöriga administrativa myndigheterna bör reglerna för mervärdesbeskattningen av vissa leveranser och gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor anpassas till de förfaranden och skyldigheter rörande deklarationsplikt i fall då sådana varor sänds till en annan medlemsstat som fastställs i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattebelagda varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (4).

(37)

Leverans av gas genom distributionssystemet för naturgas och av el beskattas på den plats där förvärvaren finns. I syfte att undvika dubbelbeskattning bör import av sådana varor därför undantas från mervärdesskatt.

(38)

För sådana beskattningsbara transaktioner på hemmamarknaden med anknytning till gemenskapsintern handel med varor som under övergångsperioden utförs av beskattningsbara personer som inte är etablerade på den medlemsstats territorium i vilken det gemenskapsinterna förvärvet av varor görs, inklusive kedjetransaktioner, är det nödvändigt att vidta förenklande åtgärder som säkerställer likvärdig behandling i alla medlemsstater. Bestämmelserna om beskattningsordning och om vem som är betalningsskyldig för den mervärdesskatt som skall betalas för dessa transaktioner bör i detta syfte harmoniseras. Det är dock nödvändigt att från sådana förfaranden i princip utesluta varor som är avsedda för leverans i detaljhandelsledet.

(39)

Avdragsreglerna bör harmoniseras i den mån de påverkar de faktiska belopp som uppbärs. Den avdragsgilla andelen bör beräknas på liknande sätt i alla medlemsstater.

(40)

Den ordning som medger justering av avdrag för investeringsvaror, under tillgångens hela livslängd och på grundval av dess faktiska användning, bör också kunna tillämpas på vissa tjänster som har karaktären av investeringsvaror.

(41)

Det bör anges vilka personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatten, särskilt när det gäller tillhandahållanden av tjänster där tillhandahållaren inte är etablerad i den medlemsstat där skatten skall betalas.

(42)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att i vissa bestämda fall fastställa att mottagaren av varor eller tjänster skall vara betalningsskyldig för mervärdesskatt. Detta bör underlätta för medlemsstaterna att förenkla reglerna och förhindra skatteundandragande och skatteflykt inom vissa sektorer och för vissa typer av transaktioner.

(43)

Medlemsstaterna bör ha full valfrihet när det gäller att fastställa vem som skall vara betalningsskyldig för mervärdesskatten vid import.

(44)

Medlemsstaterna bör få föreskriva att någon annan än den som är betalningsskyldig skall vara solidariskt ansvarig för betalningen av skatten.

(45)

Beskattningsbara personers skyldigheter bör i möjligaste mån harmoniseras för att säkerställa att skatteuppbörden sker på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.

(46)

Användningen av elektronisk fakturering måste utformas så att skattemyndigheterna kan utöva sin kontrollverksamhet. För att se till att den inre marknaden fungerar väl är det därför lämpligt att upprätta en på gemenskapsnivå harmoniserad förteckning över vilka uppgifter som fakturorna måste innehålla och fastställa ett antal gemensamma bestämmelser för användning av elektronisk fakturering, för elektronisk lagring av fakturor och för självfakturering och utläggning av fakturering.

(47)

Medlemsstaterna bör, på av dem fastställda villkor, tillåta och får kräva att vissa sammanställningar och deklarationer lämnas på elektronisk väg.

(48)

Den nödvändiga strävan att minska de administrativa och statistiska formaliteterna för företag, i synnerhet små och medelstora företag, bör förenas med genomförandet av verksamma kontrollåtgärder och med upprätthållandet av kvaliteten på gemenskapens statistiska instrument, vilket är nödvändigt av såväl ekonomiska som skattemässiga skäl.

(49)

Medlemsstaterna bör få fortsätta att tillämpa sina särskilda regler för små företag, i enlighet med gemensamma bestämmelser och med sikte på en närmare harmonisering.

(50)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillämpa en särskild ordning som innebär att jordbrukare som inte omfattas av de vanliga mervärdesskattereglerna tillgodoräknas en schablonberäknad kompensation för ingående skatt. De grundläggande principerna för denna ordning bör fastställas och, med avseende på uppbörden av egna medel, en gemensam metod antas för att beräkna det mervärde som dessa jordbrukare bidrar med.

(51)

En gemenskapsordning för beskattning av begagnade varor, konstverk, antikviteter och samlarföremål bör antas i syfte att undvika dubbelbeskattning och en snedvridning av konkurrensen mellan beskattningsbara personer.

(52)

Tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna på guld utgör ett stort hinder för användningen av guld som en finansiell investering och motiverar därför att det tillämpas en särskild beskattningsordning, som också syftar till att öka den internationella konkurrenskraften hos gemenskapens guldmarknad.

(53)

Leverans av guld för investeringsändamål liknar till sin natur andra finansiella investeringar som är undantagna från mervärdesskatt. Undantag förefaller därför vara den lämpligaste skattemässiga behandlingen för leveranser av investeringsguld.

(54)

Definitionen av investeringsguld bör inbegripa guldmynt vilkas värde huvudsakligen speglar priset på deras halt av guld. För öppenhetens och rättssäkerhetens skull bör det upprättas en årlig förteckning över mynt som får omfattas av ordningen för investeringsguld så att det skapas säkerhet för de aktörer som handlar med sådana mynt. En sådan förteckning påverkar inte möjligheten att bevilja undantag från skatteplikt för mynt som inte omfattas av förteckningen men som uppfyller kriterierna i detta direktiv.

(55)

För att förhindra skatteundandragande och samtidigt lindra de finansiella kostnaderna för leveranser av guld över en viss renhetsgrad är det berättigat att tillåta medlemsstaterna att utse köparen som betalningsskyldig för mervärdesskatten.

(56)

För att göra det lättare för aktörer, som tillhandahåller tjänster på elektronisk väg och som varken är etablerade eller tvungna att registreras till mervärdesskatt i gemenskapen, att fullgöra sina skattemässiga skyldigheter bör en särskild ordning inrättas. Enligt denna ordning bör alla aktörer som tillhandahåller icke beskattningsbara personer i gemenskapen sådana tjänster på elektronisk väg kunna välja att låta registrera sig i en enda medlemsstat, om de inte på annat sätt har registrerats till mervärdesskatt i gemenskapen.

(57)

Det är önskvärt att bestämmelserna om radio- och televisionssändningar och om vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg endast införs på tillfällig basis och att de ses över mot bakgrund av erfarenheterna inom en kort tidsperiod.

(58)

En enhetlig tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv bör främjas; för detta ändamål bör en rådgivande kommitté för mervärdesskatt inrättas som gör det möjligt att organisera ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område.

(59)

Medlemsstaterna bör, inom vissa begränsningar och på vissa villkor, kunna vidta eller vidmakthålla särskilda åtgärder som avviker från detta direktiv, i syfte att förenkla skatteuppbörden eller förhindra vissa former av skatteundandragande eller skatteflykt.

(60)

I syfte att undvika att en medlemsstat hamnar i ovisshet om hur kommissionen avser att ställa sig till medlemsstatens ansökan om avvikelse bör en tidsfrist införas inom vilken kommissionen för rådet skall lägga fram antingen ett förslag om bemyndigande eller ett meddelande där eventuella invändningar redovisas.

(61)

Det är väsentligt att säkerställa att det gällande mervärdesskattesystemet tillämpas enhetligt. Tillämpningsföreskrifter är lämpliga för att uppnå detta mål.

(62)

Dessa bestämmelser bör i synnerhet lösa problemet med den dubbelbeskattning av gränsöverskridande transaktioner som kan inträffa till följd av att medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna om platsen för beskattningsbara transaktioner på olika sätt.

(63)

Även om tillämpningsområdet för tillämpningsföreskrifterna kommer att vara begränsat, kommer dessa bestämmelser att ha budgetkonsekvenser som för en eller flera medlemsstater kan vara betydande. Följaktligen är det motiverat att rådet förbehåller sig rätten att utöva genomförandebefogenheterna.

(64)

Med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet bör dessa tillämpningsföreskrifter antas av rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen.

(65)

Eftersom, av de skäl som angivits ovan, målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(66)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en ändring i sak i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av tidigare direktiv.

(67)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter beträffande de tidsfrister som i del B i bilaga XI anges för direktivens införlivande med nationell lagstiftning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

INNEHÅLL

AVDELNING I —

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

AVDELNING II —

TERRITORIELLT TILLÄMPNINGSOMRÅDE

AVDELNING III —

BESKATTNINGSBARA PERSONER

AVDELNING IV —

BESKATTNINGSBARA TRANSAKTIONER

Kapitel 1 —

Leverans av varor

Kapitel 2 —

Gemenskapsinternt förvärv av varor

Kapitel 3 —

Tillhandahållande av tjänster

Kapitel 4 —

Import av varor

AVDELNING V —

PLATSEN FÖR BESKATTNINGSBARA TRANSAKTIONER

Kapitel 1 —

Platsen för leverans av varor

Avsnitt 1 —

Leverans av varor utan transport

Avsnitt 2 —

Leverans av varor med transport

Avsnitt 3 —

Leverans av varor ombord på fartyg, flygplan eller tåg

Avsnitt 4 —

Leverans av varor genom distributionssystem

Kapitel 2 —

Platsen för gemenskapsinterna förvärv av varor

Kapitel 3 —

Platsen för tillhandahållande av tjänster

Avsnitt 1 —

Allmän regel

Avsnitt 2 —

Särskilda bestämmelser

Underavsnitt 1 —

Tillhandahållande av tjänster genom förmedlare

Underavsnitt 2 —

Tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom

Underavsnitt 3 —

Tillhandahållande av transporter

Underavsnitt 4 —

Tillhandahållande av kulturella och liknande tjänster, tjänster som har samband med transport eller tjänster som har samband med materiell lös egendom

Underavsnitt 5 —

Övriga tjänster

Underavsnitt 6 —

Kriteriet beträffande faktisk användning och faktiskt utnyttjande

Kapitel 4 —

Platsen för import av varor

AVDELNING VI —

BESKATTNINGSGRUNDANDE HÄNDELSE OCH MERVÄRDESSKATTENS UTKRÄVBARHET

Kapitel 1 —

Allmänna bestämmelser

Kapitel 2 —

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Kapitel 3 —

Gemenskapsinterna förvärv av varor

Kapitel 4 —

Import av varor

AVDELNING VII —

BESKATTNINGSUNDERLAG

Kapitel 1 —

Definition

Kapitel 2 —

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Kapitel 3 —

Gemenskapsinterna förvärv av varor

Kapitel 4 —

Import av varor

Kapitel 5 —

Övriga bestämmelser

AVDELNING VIII —

SKATTESATSER

Kapitel 1 —

Tillämpning av skattesatser

Kapitel 2 —

Skattesatsernas struktur och nivåer

Avsnitt 1 —

Normalskattesats

Avsnitt 2 —

Reducerade skattesatser

Avsnitt 3 —

Särskilda bestämmelser

Kapitel 3 —

Tillfälliga bestämmelser rörande vissa arbetsintensiva tjänster

Kapitel 4 —

Särskilda bestämmelser som skall tillämpas fram till införandet av en slutlig ordning

Kapitel 5 —

Tillfälliga bestämmelser

AVDELNING IX —

UNDANTAG FRÅN SKATTEPLIKT

Kapitel 1 —

Allmänna bestämmelser

Kapitel 2 —

Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset

Kapitel 3 —

Undantag för andra verksamheter

Kapitel 4 —

Undantag i samband med gemenskapsinterna transaktioner

Avsnitt 1 —

Undantag för leverans av varor

Avsnitt 2 —

Undantag för gemenskapsinterna förvärv av varor

Avsnitt 3 —

Undantag för vissa transporttjänster

Kapitel 5 —

Undantag för import

Kapitel 6 —

Undantag för export

Kapitel 7 —

Undantag i samband med internationella transporter

Kapitel 8 —

Undantag för vissa med export likställda transaktioner

Kapitel 9 —

Undantag för tillhandahållande av tjänster som utförs av förmedlare

Kapitel 10 —

Undantag för transaktioner i samband med internationella varutransporter

Avsnitt 1 —

Tullager, andra lager än tullager och liknande ordningar

Avsnitt 2 —

Transaktioner som är undantagna från skatteplikt med avseende på export och inom ramen för handeln mellan medlemsstaterna

Avsnitt 3 —

Gemensamma regler för avsnitten 1 och 2

AVDELNING X —

AVDRAG

Kapitel 1 —

Avdragsrättens inträde och räckvidd

Kapitel 2 —

Proportionellt avdrag

Kapitel 3 —

Begränsning av avdragsrätten

Kapitel 4 —

Regler om utövande av avdragsrätten

Kapitel 5 —

Justering av avdrag

AVDELNING XI —

SKYLDIGHETER FÖR BESKATTNINGSBARA PERSONER OCH FÖR VISSA ICKE BESKATTNINGSBARA PERSONER

Kapitel 1 —

Skyldigheter avseende betalning

Avsnitt 1 —

Personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt till staten

Avsnitt 2 —

Bestämmelser om betalning

Kapitel 2 —

Registrering

Kapitel 3 —

Fakturering

Avsnitt 1 —

Definitioner

Avsnitt 2 —

Begreppet faktura

Avsnitt 3 —

Utfärdande av fakturor

Avsnitt 4 —

Uppgifter i fakturan

Avsnitt 5 —

Överföring av fakturor på elektronisk väg

Avsnitt 6 —

Förenklingsåtgärder

Kapitel 4 —

Räkenskaper

Avsnitt 1 —

Definitioner

Avsnitt 2 —

Allmänna skyldigheter

Avsnitt 3 —

Särskilda skyldigheter avseende lagring av fakturor

Avsnitt 4 —

Rätt till åtkomst av elektroniskt lagrade fakturor i en annan medlemsstat

Kapitel 5 —

Deklarationer

Kapitel 6 —

Sammanställningar

Kapitel 7 —

Övriga bestämmelser

Kapitel 8 —

Skyldigheter beträffande vissa import- och exporttransaktioner

Avsnitt 1 —

Importtransaktioner

Avsnitt 2 —

Exporttransaktioner

AVDELNING XII —

SÄRSKILDA ORDNINGAR

Kapitel 1 —

Särskild ordning för små företag

Avsnitt 1 —

Förenklade regler om påförande och uppbörd av skatt

Avsnitt 2 —

Skattebefrielse eller graderade skattelättnader

Avsnitt 3 —

Rapport och omprövning

Kapitel 2 —

Gemensam ordning för schablonbeskattning av jordbrukare

Kapitel 3 —

Särskild ordning för resebyråer

Kapitel 4 —

Särskilda ordningar för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter

Avsnitt 1 —

Definitioner

Avsnitt 2 —

Särskild ordning för beskattningsbara återförsäljare

Underavsnitt 1 —

Ordning för beskattning av vinstmarginal

Underavsnitt 2 —

Övergångsordning för begagnade transportmedel

Avsnitt 3 —

Särskild ordning för försäljning på offentlig auktion

Avsnitt 4 —

Åtgärder för att förhindra en snedvridning av konkurrensen och skatteundandragande

Kapitel 5 —

Särskild ordning för investeringsguld

Avsnitt 1 —

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 2 —

Undantag från mervärdesskatt

Avsnitt 3 —

Valmöjlighet i fråga om beskattning

Avsnitt 4 —

Transaktioner på en reglerad guldmarknad

Avsnitt 5 —

Särskilda rättigheter och skyldigheter för dem som handlar med investeringsguld

Kapitel 6 —

Särskild ordning för icke etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller icke beskattningsbara personer tjänster på elektronisk väg

Avsnitt 1 —

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 2 —

Särskild ordning för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg

AVDELNING XIII —

AVVIKELSER

Kapitel 1 —

Avvikelser som skall gälla till dess att slutliga ordningar har antagits

Avsnitt 1 —

Avvikelser för de stater som ingick i gemenskapen den 1 januari 1978

Avsnitt 2 —

Avvikelser för de stater som anslutit sig till gemenskapen efter den 1 januari 1978

Avsnitt 3 —

Gemensamma bestämmelser för avsnitten 1 och 2

Kapitel 2 —

Avvikelser som är beroende av bemyndigande

Avsnitt 1 —

Förenklingsåtgärder och åtgärder för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt

Avsnitt 2 —

Internationella avtal

AVDELNING XIV —

DIVERSE BESTÄMMELSER

Kapitel 1 —

Tillämpningsföreskrifter

Kapitel 2 —

Mervärdesskattekommitté

Kapitel 3 —

Omräkningskurser

Kapitel 4 —

Andra skatter och avgifter

AVDELNING XV —

SLUTBESTÄMMELSER

Kapitel 1 —

Övergångsordning för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna

Kapitel 2 —

Övergångsbestämmelser som gäller i samband med anslutning till Europeiska unionen

Kapitel 3 —

Införlivande och ikraftträdande

BILAGA I —

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM AVSES I ARTIKEL 13.1 TREDJE STYCKET

BILAGA II —

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER TJÄNSTER SOM TILLHANDAHÅLLS PÅ ELEKTRONISK VÄG OCH SOM AVSES I ARTIKEL 56.1 k

BILAGA III —

FÖRTECKNING ÖVER LEVERANSER AV VAROR OCH TILLHANDAHÅLLANDEN AV TJÄNSTER PÅ VILKA DE REDUCERADE MERVÄRDESSKATTESATSER SOM AVSES I ARTIKEL 98 FÅR TILLÄMPAS

BILAGA IV —

FÖRTECKNING ÖVER TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 106

BILAGA V —

VARUKATEGORIER ENLIGT ARTIKEL 160.2 OMFATTAS AV ANDRA LAGERFÖRFARANDEN ÄN TULLAGERFÖRFARANDEN

BILAGA VI —

FÖRTECKNING ÖVER LEVERANSER AV VAROR OCH TILLHANDAHÅLLANDEN AV TJÄNSTER ENLIGT ARTIKEL 199.1 D

BILAGA VII —

FÖRTECKNING ÖVER SÅDANA PRODUKTIONSVERKSAMHETER I JORDBRUKET SOM AVSES I ARTIKEL 295.14

BILAGA VIII —

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER SÅDANA TILLHANDAHÅLLANDEN AV JORDBRUKSTJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 295.15

BILAGA IX —

KONSTVERK, SAMLARFÖREMÅL OCH ANTIKVITETER SOM AVSES I PUNKTERNA 2, 3 OCH 4 I ARTIKEL 311.1

Del A —

Konstverk

Del B —

Samlarföremål

Del C —

Antikviteter

BILAGA X —

FÖRTECKNING ÖVER TRANSAKTIONER SOM OMFATTAS AV DE AV VIKELSER SOM AVSES I ARTIKLARNA 370 OCH 371 OCH I ARTIKLARNA 375–390

Del A —

Transaktioner som medlemsstaterna får fortsätta att beskatta

Del B —

Transaktioner för vilka medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt

BILAGA XI —

Del A —

Upphävda direktiv (med senare ändringar)

Del B —

Tidsfrister för genomförande i nationell lagstiftning (som avses i artikel 411)

BILAGA XII —

JÄMFÖRELSETABELL

AVDELNING I

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

1.   Genom detta direktiv fastställs det gemensamma systemet för mervärdesskatt.

2.   Principen om det gemensamma systemet för mervärdesskatt innebär tillämpning på varor och tjänster av en allmän skatt på konsumtion som är exakt proportionell mot priset på varorna och tjänsterna, oavsett antalet transaktioner som äger rum under produktions- och distributionsprocessen före det led där skatt tas ut.

På varje transaktion skall mervärdesskatt, beräknad på varornas eller tjänsternas pris enligt den skattesats som är tillämplig på sådana varor eller tjänster, vara utkrävbar efter avdrag av det mervärdesskattebelopp som burits direkt av de olika kostnadskomponenter som utgör priset.

Det gemensamma systemet för mervärdesskatt skall tillämpas till och med detaljhandelsledet.

Artikel 2

1.   Följande transaktioner skall vara föremål för mervärdesskatt:

a)

Leverans av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

b)

Gemenskapsinterna förvärv av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium

i)

av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap eller av en icke beskattningsbar juridisk person, om säljaren är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte har rätt till den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och som inte omfattas av bestämmelserna i artiklarna 33 eller 36,

ii)

av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller av varje annan icke beskattningsbar person, om det är fråga om nya transportmedel,

iii)

av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1, om det är fråga om punktskattepliktiga varor för vilka skatten är utkrävbar inom medlemsstatens territorium i enlighet med direktiv 92/12/EEG.

c)

Tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

d)

Import av varor.

2.

a)

I punkt 1 b ii avses med transportmedel följande transportmedel avsedda för transport av personer eller varor:

i)

Motordrivna landfordon med en motor vars cylindervolym överstiger 48 kubikcentimeter eller vars effekt är större än 7,2 kilowatt.

ii)

Fartyg som är längre än 7,5 meter, med undantag av fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet, fartyg som används för sjöräddning eller assistans och fartyg som används för kustfiske.

iii)

Luftfartyg vars startvikt överstiger 1 550 kg, med undantag av luftfartyg som används av företag som bedriver flygtrafik mot betalning, huvudsakligen på internationella linjer.

b)

Dessa transportmedel skall anses vara ”nya” i följande fall:

i)

Motordrivna landfordon: om leveransen utförs inom sex månader efter det att fordonet först togs i bruk eller om det har gått högst 6 000 km.

ii)

Fartyg: om leveransen utförs inom tre månader efter det att fartyget först togs i bruk eller om det har seglat högst 100 timmar.

iii)

Luftfartyg: om leveransen utförs inom tre månader efter det att luftfartyget först togs i bruk eller om det har flugit högst 40 timmar.

c)

Medlemsstaterna skall fastställa de betingelser under vilka de omständigheter som avses i led b kan anses vara uppfyllda.

3.   Med punktskattepliktiga varor avses energiprodukter, alkohol, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror enligt deras definition i gällande gemenskapslagstiftning, men inte gas som levereras genom distributionssystemet för naturgas eller el.

Artikel 3

1.   Med avvikelse från artikel 2.1.b i skall följande transaktioner inte vara föremål för mervärdesskatt:

a)

Gemenskapsinterna förvärv av varor som görs av en beskattningsbar person eller av en icke beskattningsbar juridisk person, om leverans av varorna skulle vara undantagen från skatteplikt i medlemsstaten i enlighet med artiklarna 148 och 151.

b)

Andra gemenskapsinterna förvärv av varor än dels de förvärv som avses i led a och artikel 4 dels förvärv av nya transportmedel och punktskattepliktiga varor, som görs av en beskattningsbar person för hans jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriföretag som omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare, av en beskattningsbar person som enbart utför sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som inte medför rätt till avdrag för mervärdesskatten, eller av en icke beskattningsbar juridisk person.

2.   Punkt 1 b gäller endast om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det sammanlagda beloppet för de gemenskapsinterna förvärven av varor under det löpande kalenderåret överstiger inte ett tröskelvärde som medlemsstaterna skall fastställa, men som inte får vara lägre än 10 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

b)

Det sammanlagda beloppet för de gemenskapsinterna förvärven av varor under det närmast föregående kalenderåret inte översteg det tröskelvärde som avses i led a.

Det tröskelvärde som skall tjäna som referens skall utgöras av det sammanlagda beloppet för gemenskapsinterna förvärv av varor enligt punkt 1 b, exklusive mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgick.

3.   Medlemsstaterna skall ge beskattningsbara personer och icke beskattningsbara juridiska personer som kan omfattas av bestämmelserna i punkt 1 b rätt att välja att omfattas av de generella bestämmelserna i artikel 2.1 b i.

Medlemsstaterna skall fastställa de närmare reglerna för utnyttjande av den valmöjlighet som avses i första stycket, vilken i vart fall skall gälla under två kalenderår.

Artikel 4

Förutom de transaktioner som avses i artikel 3 skall följande transaktioner inte vara föremål för mervärdesskatt:

a)

Gemenskapsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1-4 i artikel 311.1, om försäljaren är en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och om den förvärvade varan har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal i artiklarna 312–325.

b)

Gemenskapsinterna förvärv av begagnade transportmedel enligt definitionen i artikel 327.3, om säljaren är en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och det begagnade transportmedlet har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med övergångsordningen för begagnade transportmedel.

c)

Gemenskapsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter såsom dessa definieras i leden 1-4 i artikel 311.1, när säljaren är auktionsförrättare som agerar i denna egenskap och de förvärvade varorna har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med den särskilda ordningen för offentliga auktioner.

AVDELNING II

TERRITORIELLT TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 5

Vid tillämpningen av detta direktiv avses med

1.

gemenskapen och gemenskapens territorium: medlemsstaternas samtliga territorier enligt definitionen i punkt 2,

2.

medlemsstat och en medlemsstats territorium: varje medlemsstats territorium där fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas i enlighet med artikel 299 i fördraget med undantag av det eller de territorier som anges i artikel 6 i detta direktiv,

3.

tredje territorier: de territorier som anges i artikel 6,

4.

tredjeland: varje stat eller territorium där fördraget inte skall tillämpas.

Artikel 6

1.   Detta direktiv skall inte tillämpas på följande territorier vilka utgör en del av gemenskapens tullområde:

a)

Berget Athos.

b)

Kanarieöarna.

c)

De franska utomeuropeiska departementen.

d)

Åland.

e)

Kanalöarna.

2.   Detta direktiv skall inte tillämpas på följande territorier, vilka inte utgör en del av gemenskapens tullområde:

a)

Ön Helgoland.

b)

Territoriet Büsingen.

c)

Ceuta.

d)

Melilla.

e)

Livigno.

f)

Campione d’Italia.

g)

De italienska delarna av Luganosjön.

Artikel 7

1.   Vid tillämpningen av detta direktiv skall Furstendömet Monaco, Isle of Man och Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia, med hänsyn till de konventioner och avtal som de har ingått med Frankrike, Förenade kungariket respektive Cypern, inte anses som tredjeländer.

2.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Furstendömet Monaco behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Frankrike, att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Isle of Man behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Förenade kungariket, samt att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Cypern.

Artikel 8

Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, skall den lägga fram lämpliga förslag för rådet.

AVDELNING III

BESKATTNINGSBARA PERSONER

Artikel 9

1.   Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat.

Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav skall särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet.

2.   Förutom de personer som avses i punkt 1 skall var och en som tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel, som försänds eller transporteras till förvärvaren av säljaren eller av förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning ut ur en medlemsstats territorium men inom gemenskapens territorium, anses som en beskattningsbar person.

Artikel 10

Genom villkoret i artikel 9.1 att den ekonomiska verksamheten skall bedrivas självständigt utesluts anställda och andra personer från beskattning i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av andra rättsliga band som skapar ett anställningsförhållande vad beträffar arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar.

Artikel 11

Efter samråd med den rådgivande kommittén för mervärdesskatt (nedan kallad ”mervärdesskattekommittén”) får varje medlemsstat anse som en enda beskattningsbar person sådana personer som är etablerade i medlemsstaten och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.

En medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som fastställs i första stycket får anta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt genom användning av denna bestämmelse.

Artikel 12

1.   Medlemsstaterna får anse som beskattningsbar person var och en som tillfälligtvis utför en transaktion som hänför sig till sådana verksamheter som avses i artikel 9.1 andra stycket, särskilt någon av följande transaktioner:

a)

Leverans före första besittningstagandet av en byggnad eller delar av en byggnad och den mark byggnaden står på.

b)

Leverans av mark för bebyggelse.

2.   I punkt 1 a avses med byggnad varje anläggning som anbragts på eller i marken.

Medlemsstaterna får fastställa närmare regler för tillämpning av kriteriet i punkt 1 a på ombyggnation av byggnader och innebörden av begreppet ”den mark byggnaden står på”.

Medlemsstaterna får tillämpa andra kriterier än första besittningstagandet, såsom den tid som förflyter mellan den dag då byggnaden färdigställs och dagen för första leverans eller den tid som förflyter mellan dagen för första besittningstagandet och dagen för senare leverans, såvida dessa perioder inte överstiger fem respektive två år.

3.   I punkt 1 b avses med mark för bebyggelse råmark eller iordningställd mark som av medlemsstaterna definierats som sådan mark.

Artikel 13

1.   Stater, regionala och lokala myndigheter och övriga offentligrättsliga organ skall inte anses som beskattningsbara personer när det gäller verksamheter som de bedriver eller transaktioner som de utför i sin egenskap av offentliga myndigheter, även om de i samband härmed uppbär avgifter, arvoden, bidrag eller betalningar.

När de bedriver sådana verksamheter eller genomför sådana transaktioner skall de dock ändå anses som beskattningsbara personer med avseende på dessa verksamheter eller transaktioner om det skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen ifall de behandlades som icke beskattningsbara personer.

Offentligrättsliga organ skall i vart fall anses som beskattningsbara personer när det gäller de verksamheter som anges i bilaga I, såvida dessa inte bedrivs i försumbart liten skala.

2.   Medlemsstaterna får betrakta verksamheter som bedrivs av offentligrättsliga organ och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 136, 371, 374–377, 378.2, 379.2 eller artiklarna 380–390 som verksamheter som dessa organ bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

AVDELNING IV

BESKATTNINGSBARA TRANSAKTIONER

KAPITEL 1

Leverans av varor

Artikel 14

1.   Med leverans av varor avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar.

2.   Förutom den transaktion som avses i punkt 1 skall följande transaktioner anses som leverans av varor:

a)

Överföring, på order av en offentlig myndighet eller i dess namn eller i enlighet med lagstiftning, av äganderätten till en vara mot ersättning.

b)

Faktiskt överlämnande av en vara, i överensstämmelse med ett avtal om uthyrning av varor under en viss tid eller om avbetalningsköp enligt vilket äganderätten normalt skall övergå senast när den sista avbetalningen har erlagts.

c)

Överföring av en vara i enlighet med ett kommissionsavtal om köp eller försäljning.

3.   Medlemsstaterna får betrakta överlämnandet av vissa byggnadsarbeten som leverans av varor.

Artikel 15

1.   El, gas, värme, kyla och liknande skall likställas med materiella tillgångar.

2.   Medlemsstaterna får betrakta följande som materiella tillgångar:

a)

Vissa rättigheter i fast egendom.

b)

Sakrätter som ger innehavaren nyttjanderätt till fast egendom.

c)

Aktier eller motsvarande som ger innehavaren rättsliga eller faktiska rättigheter såsom ägare eller innehavare av fast egendom eller del därav.

Artikel 16

Med leverans av varor mot ersättning skall likställas uttag som en beskattningsbar person gör av en vara ur sin rörelse för sitt eget eller personalens privata bruk, för överlåtelse därav utan ersättning eller mer generellt för användning för andra ändamål än den egna rörelsen, om mervärdesskatten på varan i fråga eller dess beståndsdelar helt eller delvis har medfört avdragsrätt.

Emellertid skall uttag som görs inom ramen för den beskattningsbara personens rörelse i syfte att skänka bort gåvor av ringa värde eller ge bort varuprov inte likställas med en leverans av varor mot ersättning.

Artikel 17

1.   Med leverans av varor mot ersättning skall likställas en beskattningsbar persons överföring av varor från sin rörelse till en annan medlemsstat.

Med överföring av varor till en annan medlemsstat avses varje försändelse eller transport av materiell lös egendom som utförs av en beskattningsbar person eller för hans räkning inom ramen för den beskattningsbara personens rörelse, till en bestämmelseort utanför den medlemsstats territorium där tillgångarna befinner sig men inom gemenskapen.

2.   En försändelse eller transport av en vara som avser någon av följande transaktioner skall inte anses som överföring till en annan medlemsstat:

a)

Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, på de villkor som anges i artikel 33.

b)

Leverans av varan, för installation eller montering av leverantören eller för hans räkning, som utförs av den beskattningsbara personen inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, på de villkor som anges i artikel 36.

c)

Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen ombord på ett fartyg, ett flygplan eller ett tåg under en persontransport, på de villkor som anges i artikel 37.

d)

Leverans av gas genom distributionssystemet för naturgas eller av el på de villkor som anges i artiklarna 38 och 39.

e)

Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen inom medlemsstatens territorium på de villkor som anges i artikel 138, 146, 147, 148, 151 och 152.

f)

Tillhandahållande av en tjänst som utförs för den beskattningsbara personen och innebär att arbete på varan faktiskt utförs inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten av varan avslutas, förutsatt att varan sedan arbetet utförts återsänds till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av den ursprungligen avgick.

g)

Tillfälligt bruk av varan inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, för tillhandahållande av tjänster som görs av den beskattningsbara person som är etablerad i den medlemsstat varifrån försändelsen eller transporten av varan avgick.

h)

Tillfälligt bruk av varan under högst tjugofyra månader inom en annan medlemsstats territorium där samma vara, om den importerats från ett tredjeland för tillfälligt bruk, skulle omfattas av förfarandet för temporär import och vara helt befriad från importtullar.

3.   När något av villkoren för att punkt 2 skall vara tillämplig inte längre uppfylls, skall varan anses ha överförts till en annan medlemsstat. Överföringen skall i detta fall anses äga rum vid den tidpunkt då villkoret inte längre uppfylls.

Artikel 18

Medlemsstaterna får med leverans av varor mot ersättning likställa följande transaktioner:

a)

När en beskattningsbar person för sin rörelse använder en vara som producerats, konstruerats, utvunnits, bearbetats, inköpts eller importerats inom ramen för denna rörelse, om full avdragsrätt inte skulle ha förelegat för mervärdesskatten på varan om den hade förvärvats från en annan beskattningsbar person.

b)

När en beskattningsbar person använder en vara inom en verksamhetsgren som inte är beskattningsbar, om avdragsrätt helt eller delvis förelåg för mervärdesskatten på varan när den förvärvades eller när den användes enligt led a.

c)

Med undantag för de fall som avses i artikel 19, när en beskattningsbar person eller hans efterföljande rättsinnehavare behåller varor när de upphör att bedriva en beskattningsbar ekonomisk verksamhet, om avdragsrätt helt eller delvis förelåg för mervärdesskatten på varorna när de förvärvades eller när de användes enligt led a.

Artikel 19

Vid en överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav, vare sig den sker mot ersättning eller gratis eller som tillskott till ett företag, får medlemsstaterna anse att någon leverans av varor inte har ägt rum och att mottagaren träder i överlåtarens ställe.

Medlemsstaterna får, i fall där mottagaren inte till fullo är beskattningsbar, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra snedvridning av konkurrensen. De får också anta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt genom utnyttjande av denna artikel.

KAPITEL 2

Gemenskapsinternt förvärv av varor

Artikel 20

Med gemenskapsinternt förvärv av varor avses förvärv av rätten att såsom ägare förfoga över materiell lös egendom som försänds eller transporteras till förvärvaren av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning i en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgick.

När varor som förvärvats av en icke beskattningsbar juridisk person försänds eller transporteras från ett tredje territorium eller ett tredjeland och av den icke beskattningsbara juridiska personen importeras till en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten avslutas, skall varorna anses ha försänts eller transporterats från importmedlemsstaten. Denna medlemsstat skall bevilja den importör som utsetts eller erkänts som betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 201 återbetalning av den mervärdesskatt som har betalats i samband med importen, i den mån importören kan visa att hans förvärv varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

Artikel 21

En beskattningsbar persons användning, inom ramen för sin rörelse, av varor som av honom eller för hans räkning försänts eller transporterats från en annan medlemsstat inom vilken varorna producerats, utvunnits, bearbetats, inköpts eller förvärvats i den mening som avses i artikel 2.1 b, eller importerats av den beskattningsbara personen inom ramen för hans rörelse till denna andra medlemsstat, skall likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning.

Artikel 22

Om de väpnade styrkorna i en stat som är part i Nordatlantiska fördraget, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, skall användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143 h.

Artikel 23

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att transaktioner som skulle ha betraktats som leverans av varor om de hade genomförts inom deras territorier av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap, betraktas som gemenskapsinternt förvärv av varor.

KAPITEL 3

Tillhandahållande av tjänster

Artikel 24

1.   Med tillhandahållande av tjänster avses varje transaktion som inte utgör leverans av varor.

2.   Med telekommunikationstjänster avses tjänster för överföring, sändning eller mottagning av signaler, text, bilder och ljud eller information av vilket slag som helst via tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska medel, inbegripet överlåtelse och upplåtelse i samband härmed av rätten att nyttja kapacitet för sådan överföring, sändning eller mottagning, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

Artikel 25

Ett tillhandahållande av tjänster kan bl.a. utgöras av någon av följande transaktioner:

a)

Överlåtelse av immateriella tillgångar, vare sig det upprättats någon handling angående äganderätten eller ej.

b)

Åtagande att avstå från ett handlande eller att tolerera ett handlande eller en situation.

c)

Utförande av tjänster på anmodan av en offentlig myndighet eller i dennas namn eller enligt lag.

Artikel 26

1.   Följande transaktioner skall likställas med tillhandahållande av tjänster mot ersättning:

a)

Användning av en vara som ingår i en rörelses tillgångar för den beskattningsbara personens eget eller personalens privata bruk, eller mer generellt sådan användning för andra ändamål än den egna rörelsen, om avdragsrätt förelegat helt eller delvis för mervärdesskatten på dessa varor.

b)

Tillhandahållande av tjänster utan ersättning som utförs av den beskattningsbara personen för hans eget eller personalens privata bruk eller, mer generellt, annat rörelsefrämmande ändamål.

2.   Medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna i punkt 1, förutsatt att avvikelsen inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Artikel 27

För att hindra snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, med tillhandahållande av tjänster mot ersättning likställa en beskattningsbar persons utförande av tjänster för rörelsens behov, om full avdragsrätt för mervärdesskatten på tjänsterna inte skulle ha varit förelegat om de hade tillhandahållits av en annan beskattningsbar person.

Artikel 28

Om en beskattningsbar person i eget namn men för någon annans räkning deltar i ett tillhandahållande av tjänster, skall han anses själv ha tagit emot och tillhandahållit tjänsterna i fråga.

Artikel 29

Artikel 19 skall tillämpas på motsvarande sätt på tillhandahållande av tjänster.

KAPITEL 4

Import av varor

Artikel 30

Med import av varor avses införsel i gemenskapen av varor som inte är i fri omsättning i den mening som avses i artikel 24 i fördraget.

Förutom den transaktion som avses i första stycket skall införsel i gemenskapen av en vara i fri omsättning från ett tredje territorium som ingår i gemenskapens tullområde anses som import av varor.

AVDELNING V

PLATSEN FÖR BESKATTNINGSBARA TRANSAKTIONER

KAPITEL 1

Platsen för leverans av varor

Avsnitt 1

Leverans av varor utan transport

Artikel 31

Om varan inte försänds eller transporteras, skall platsen för leveransen anses vara den plats där varan befinner sig vid den tidpunkt då leveransen äger rum.

Avsnitt 2

Leverans av varor med transport

Artikel 32

Om varan försänds eller transporteras av leverantören, förvärvaren eller en tredje person, skall platsen för leveransen anses vara den plats där varan befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avgår.

När avgångsorten för försändelsen eller transporten av varan är belägen i ett tredje territorium eller ett tredjeland, skall platsen för leveransen av den importör som enligt artikel 201 utsetts eller erkänts som betalningsskyldig, liksom platsen för efterföljande leveranser, dock anses vara belägen inom den medlemsstat till vilken varorna importeras.

Artikel 33

1.   Med avvikelse från artikel 32 skall platsen för leverans av varor som försänts eller transporterats av leverantören eller för hans räkning från en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten avslutas anses vara den plats där varorna befinner sig när försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas, när följande villkor är uppfyllda:

a)

Leveransen görs till en sådan beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller till någon annan icke beskattningsbar person.

b)

De levererade varorna avser andra varor än nya transportmedel eller andra varor än varor som levereras efter montering eller installation, med eller utan provning, av leverantören eller för hans räkning.

2.   När de varor som levereras försänds eller transporteras från ett tredje territorium eller ett tredjeland och av leverantören importeras till en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas, skall de anses ha försänts eller transporterats från den medlemsstat till vilken de importeras.

Artikel 34

1.   Under förutsättning att följande villkor är uppfyllda skall artikel 33 inte tillämpas på leveranser av varor som samtliga försänds eller transporteras till samma medlemsstat när den medlemsstaten är den medlemsstat där försändelsen eller transporten avslutas:

a)

Leveransen av varor avser annat än punktskattepliktiga varor.

b)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser som skett i den medlemsstaten enligt villkoren i artikel 33 överstiger under ett kalenderår inte 100 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

c)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser som skett i den medlemsstaten enligt villkoren i artikel 33 av andra varor än punktskattepliktiga varor översteg under det föregående kalenderåret inte 100 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

2.   Den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas får sänka det tröskelvärde som avses i punkt 1 till 35 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta, om den befarar att ett tröskelvärde på 100 000 EUR skulle leda till allvarlig snedvridning av konkurrensen.

De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som avses i första stycket skall vidta nödvändiga åtgärder för att underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken försändelse eller transport av varorna inleddes.

3.   Kommissionen skall så snart som möjligt lägga fram en rapport till rådet om hur det särskilda tröskelvärde på 35 000 EUR som avses i punkt 2 fungerar, vid behov tillsammans med lämpliga förslag.

4.   Den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten avgår skall bevilja beskattningsbara personer som utför sådana leveranser av varor som kan komma att omfattas av bestämmelserna i punkt 1 rätt att välja att platsen för leveransen skall bestämmas i enlighet med artikel 33.

De berörda medlemsstaterna skall fastställa de närmare reglerna för utnyttjande av den valmöjlighet som avses i första stycket, vilken i vart fall skall omfatta två kalenderår.

Artikel 35

Artiklarna 34 och 35 skall inte tillämpas på leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1-4 i artikel 311.1, eller på leveranser av begagnade transportmedel, såsom dessa definieras i artikel 327.3, vilka är föremål för mervärdesskatt i enlighet med de särskilda ordningar som är tillämpliga på dessa områden.

Artikel 36

Om de varor som försänds eller transporteras av leverantören, av förvärvaren eller av en tredje person skall installeras eller monteras, med eller utan provning, av leverantören eller för hans räkning, skall platsen för leveransen anses vara den plats där varorna installeras eller monteras.

När installationen eller monteringen utförs i en annan medlemsstat än leverantörens, skall den medlemsstat inom vars territorium installationen eller sammansättningen sker vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dubbelbeskattning inte sker i den medlemsstaten.

Avsnitt 3

Leverans av varor ombord på fartyg, flygplan eller tåg

Artikel 37

1.   Om en leverans av varor äger rum ombord på fartyg, flygplan eller tåg under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, skall platsen för leveransen anses vara persontransportens avgångsort.

2.   För tillämpningen av punkt 1 avses med del av en persontransport som genomförs i gemenskapen den del av en persontransport som utan uppehåll utanför gemenskapen genomförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Persontransportens avgångsort är den första plats för påstigning av passagerare som är planerad i gemenskapen, i förekommande fall efter ett uppehåll utanför gemenskapen.

Persontransportens ankomstort är den sista plats för avstigning av passagerare som är planerad i gemenskapen i fråga om passagerare som steg på i gemenskapen, i förekommande fall före ett uppehåll utanför gemenskapen.

När det gäller resa tur och retur skall återresan betraktas som en separat transport.

3.   Kommissionen skall snarast möjligt till rådet överlämna en rapport, vid behov tillsammans med lämpliga förslag, beträffande platsen för beskattning av leverans av varor avsedda för förbrukning ombord och platsen för beskattning av tillhandahållande av tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, flygplan eller tåg.

Fram till dess att de förslag som avses i första stycket antas får medlemsstaterna undanta eller fortsätta att undanta, med rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet, leverans av varor avsedda för förbrukning ombord för vilken platsen för beskattning bestäms i enlighet med punkt 1.

Avsnitt 4

Leverans av varor genom distributionssystem

Artikel 38

1.   När det gäller leveranser av gas genom distributionssystemet för naturgas eller av el till en beskattningsbar återförsäljare skall platsen för leveransen anses vara den plats där den beskattningsbara återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras eller, om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas.

2.   För tillämpningen av punkt 1 avses med en beskattningsbar återförsäljare en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet i samband med köp av gas eller el består i att sälja sådana produkter vidare och vars egen konsumtion av dessa produkter är försumbar.

Artikel 39

När det gäller sådana leveranser av gas genom distributionssystemet för naturgas eller av el som inte omfattas av artikel 38 skall platsen för leveransen anses vara den plats där förvärvarens faktiska användning och förbrukning av varan äger rum.

Om hela eller en del av gasen eller elen faktiskt inte förbrukas av förvärvaren, anses denna icke förbrukade vara ha använts och förbrukats på den plats där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras. Om det inte finns något sådant säte eller ett fast etableringsställe anses han ha använt och förbrukat varan på den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas.

KAPITEL 2

Platsen för gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 40

Platsen för ett gemenskapsinternt förvärv av varor skall anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas.

Artikel 41

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 40 skall platsen för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket förvärvaren gjorde förvärvet, om denne inte visar att förvärvet har varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40.

Om förvärvet blir föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40 i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutas efter att ha varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med första stycket, skall beskattningsunderlaget minskas i motsvarande mån i den medlemsstat som tilldelat det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket förvärvaren gjorde förvärvet.

Artikel 42

Artikel 41 första stycket skall inte tillämpas, och det gemenskapsinterna förvärvet skall anses ha varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40, när följande villkor är uppfyllda:

a)

Förvärvaren styrker att han har gjort det gemenskapsinterna förvärvet för en efterföljande leverans inom den medlemsstats territorium som fastställs i enlighet med artikel 40 och för vilken mottagaren har utsetts som betalningsskyldig för mervärdesskatten i enlighet med artikel 197.

b)

Förvärvaren har uppfyllt de skyldigheter när det gäller överlämnande av den sammanställning som fastställs i artikel 265.

KAPITEL 3

Platsen för tillhandahållande av tjänster

Avsnitt 1

Allmän regel

Artikel 43

Platsen för tillhandahållande av tjänster skall anses vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsterna görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas.

Avsnitt 2

Särskilda bestämmelser

Underavsnitt 1

Tillhandahållande av tjänster genom förmedlare

Artikel 44

Platsen för tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i artiklarna 50 och 54 samt artikel 56.1 och som utförs av en förmedlare i annans namn och för annans räkning skall vara den plats där den underliggande transaktionen utförs i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

Om det är fråga om ett tillhandahållande av tjänster av en förmedlare och köparen är registrerad till mervärdesskatt inom en annan medlemsstats territorium än den inom vars territorium den transaktionen utförs, skall dock platsen för förmedlarens tillhandahållande anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsten tillhandahölls honom.

Underavsnitt 2

Tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom

Artikel 45

Platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom, däribland fastighetsmäklartjänster och experttjänster, och av tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, t.ex. tjänster av arkitekter och av inspektionsföretag, skall vara den plats där egendomen är belägen.

Underavsnitt 3

Tillhandahållande av transporter

Artikel 46

Platsen för tillhandahållanden av andra transporter än den gemenskapsinterna transporten av varor skall vara den plats där transporten äger rum, med beaktande av de avstånd som tillryggaläggs.

Artikel 47

Platsen för tillhandahållande av tjänster som avser gemenskapsintern transport av varor skall vara den plats från vilken transporten avgår.

Om tjänster som avser gemenskapsintern transport av varor tillhandahålls köpare som är registrerade till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den från vilken transporten avgår, skall dock platsen för tillhandahållandet anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsten tillhandahölls honom.

Artikel 48

Med gemenskapsintern transport av varor avses varje transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

Med avgångsort avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig.

Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas.

Artikel 49

Med gemenskapsintern transport av varor skall likställas en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom en och samma medlemsstats territorium, om denna transport är direkt förbunden med en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

Artikel 50

Platsen för en förmedlares tillhandahållande av tjänster i annans namn och för annans räkning skall, när tillhandahållandet innefattar gemenskapsintern transport av varor, vara avgångsorten för transporten.

Om den köpare till vilken förmedlaren tillhandahåller tjänster är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den från vilken transporten avgår, skall platsen för förmedlarens tillhandahållande dock anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsten tillhandahölls honom.

Artikel 51

Medlemsstaterna behöver inte beskatta den del av en gemenskapsintern transport av varor som företas över farvatten som inte utgör en del av gemenskapens territorium.

Underavsnitt 4

Tillhandahållande av kulturella och liknande tjänster, tjänster som har samband med transport eller tjänster som har samband med materiell lös egendom

Artikel 52

Platsen för tillhandahållande av följande tjänster skall vara den plats där tjänsten faktiskt utförs:

a)

Kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga och liknande verksamheter, däribland sådana som bedrivs av sådana verksamheters organisatörer och i förekommande fall tillhandahållande av tjänster som har samband med dessa verksamheter.

b)

Verksamheter som har samband med transport, såsom lastning, lossning, godshantering och liknande verksamheter.

c)

Värdering av eller arbete på materiell lös egendom.

Artikel 53

Med avvikelse från artikel 52 b skall platsen för sådant tillhandahållande av tjänster som innefattar verksamheter som har samband med gemenskapsintern transport av varor, till köpare som är registrerade till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den inom vars territorium verksamheterna faktiskt utförs, anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som har tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsten tillhandahölls honom.

Artikel 54

Platsen för tillhandahållandet av tjänster som utförs av förmedlare i annans namn och för annans räkning skall vara den plats där tjänsterna som har samband med den gemenskapsinterna transporten av varor faktiskt utförs, när tillhandahållandet i vilket förmedlaren deltar innefattar verksamhet som har samband med den gemenskapsinterna transporten av varor.

Om den köpare till vilken förmedlaren tillhandahåller tjänsterna är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den inom vars territorium tjänsterna som har samband med den gemenskapsinterna transporten av varor faktiskt utförs, skall dock platsen för förmedlarens tillhandahållande anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som har tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsten tillhandahölls honom.

Artikel 55

Med avvikelse från artikel 52 c skall platsen för tillhandahållande av tjänster vilka innefattar värdering av eller arbete på materiell lös egendom till köpare som är registrerade till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där dessa tjänster faktiskt utförs anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat köparen det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket tjänsterna tillhandahölls honom.

Avvikelsen enligt första stycket skall endast tillämpas när varorna försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där tjänsten faktiskt utfördes.

Underavsnitt 5

Övriga tjänster

Artikel 56

1.   Platsen för följande tillhandahållanden av tjänster till köpare som är etablerade utanför gemenskapen eller till beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som tillhandahållaren, skall vara den plats där köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket tillhandahållandet av tjänster görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas:

a)

Överlåtelse och upplåtelse av upphovsrätter, patent, licenser, varumärken och liknande rättigheter.

b)

Reklamtjänster.

c)

Tjänster av rådgivare, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster, liksom databehandling och tillhandahållande av information.

d)

Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en yrkesverksamhet, eller en rättighet som avses i denna punkt.

e)

Bank-, finansierings- och försäkringstransaktioner, däribland återförsäkring, med undantag för uthyrning av bankfack.

f)

Tillhandahållande av personal.

g)

Uthyrning av materiell lös egendom, med undantag för alla slags transportmedel.

h)

Tillhandahållande av tillträde till distributionssystem för naturgas och el samt transport och överföring genom dessa system och tillhandahållande av andra direkt kopplade tjänster.

i)

Telekommunikationstjänster.

j)

Radio- och televisionssändningar.

k)

Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, bland annat de som avses i bilaga II.

l)

Tillhandahållande av tjänster av förmedlare i annans namn och för annans räkning, när förmedlaren deltar i tillhandahållandet av sådana tjänster som avses i denna punkt.

2.   Om en tjänsteleverantör och köparen kommunicerar via e-post, skall detta inte i sig betyda att den tjänst som tillhandahålls är en elektronisk tjänst i den mening som avses i punkt 1 k.

3.   Punkt 1 j och k samt punkt 2 skall tillämpas till och med den 31 december 2006.

Artikel 57

1.   Om de tjänster som avses i artikel 56.1 k tillhandahålls en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i en medlemsstat av en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tjänsterna tillhandahålls utanför gemenskapen eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen, skall platsen för tillhållandet vara den plats där den icke beskattningsbara personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

2.   Punkt 1 skall tillämpas till och med den 31 december 2006.

Underavsnitt 6

Kriteriet beträffande faktisk användning och faktiskt utnyttjande

Artikel 58

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna, när det gäller tillhandahållande av de tjänster som avses i artikel 56.1 och när det gäller uthyrning av transportmedel, ange

a)

platsen för tillhandahållandet av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen inom medlemsstaternas territorium, som om den vore belägen utanför gemenskapen, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum utanför gemenskapen,

b)

platsen för tillhandahållandet av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen utanför gemenskapen, som om den vore belägen inom medlemsstaternas territorium, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum inom deras territorium.

Denna bestämmelse gäller inte de tjänster som avses i artikel 56.1 k, när tjänsterna tillhandahålls icke beskattningsbara personer.

Artikel 59

1.   Medlemsstaterna skall tillämpa artikel 58 b på telekommunikationstjänster som tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade, är bosatta eller stadigvarande vistas i en medlemsstat av en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tjänsterna tillhandahålls utanför gemenskapen, eller i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen.

2.   Medlemsstaterna skall till och med den 31 december 2006 tillämpa artikel 58 b på sådana radio- och televisionssändningar som avses i artikel 56.1 j när de tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade, är bosatta eller stadigvarande vistas i en medlemsstat av en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tjänsterna tillhandahålls utanför gemenskapen, eller i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen.

KAPITEL 4

Platsen för import av varor

Artikel 60

Importen av varor skall anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de förs in i gemenskapen.

Artikel 61

Med avvikelse från artikel 60 skall, när varor som inte är i fri omsättning och som vid ankomsten till gemenskapen hänförts till något av de förfaranden eller situationer som avses i artikel 156, ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller ett förfarande för extern transitering, importen av varorna anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de upphör att omfattas av dessa förfaranden eller situationer.

På samma sätt skall import av varor i fri omsättning och som vid ankomsten till gemenskapen hänförs till något av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 276 och 277 anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de upphör att omfattas av dessa förfaranden eller situationer.

AVDELNING VI

BESKATTNINGSGRUNDANDE HÄNDELSE OCH MERVÄRDESSKATTENS UTKRÄVBARHET

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 62

I detta direktiv avses med

1.

beskattningsgrundande händelse: den händelse genom vilken de rättsliga villkoren för att mervärdesskatt skall bli utkrävbar är uppfyllda,

2.

mervärdesskattens utkrävbarhet: att staten enligt lag får rätt att vid en given tidpunkt kräva skatt från den person som är betalningsskyldig för skatten; detta hindrar inte att tidpunkten för betalning får skjutas upp.

KAPITEL 2

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Artikel 63

Den beskattningsgrundande händelsen inträffar och mervärdesskatt blir utkrävbar vid den tidpunkt då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum.

Artikel 64

1.   När andra leveranser av varor än sådana som avser uthyrning av en vara under en viss period eller avbetalningsförsäljning av varor i enlighet med artikel 14.2 b och tillhandahållanden av tjänster ger upphov till successiva avräkningar eller successiva betalningar, skall dessa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster anses äga rum vid utgången av de perioder som dessa avräkningar eller betalningar hänför sig till.

2.   Medlemsstaterna får föreskriva att leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som pågår kontinuerligt över en viss tidsperiod i vissa fall skall anses äga rum åtminstone med ett års intervaller.

Artikel 65

Om förskottsbetalningar görs innan leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum, skall mervärdesskatten på förskottsbetalningen vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet.

Artikel 66

Med avvikelse från artiklarna 63, 64 och 65 får medlemsstaterna föreskriva att mervärdesskatten för vissa transaktioner eller vissa kategorier av beskattningsbara personer blir utkrävbar vid någon av följande tidpunkter:

a)

Senast när fakturan utfärdas.

b)

Senast vid mottagandet av betalningen.

c)

Om någon faktura inte har utfärdats, eller om fakturan utfärdas för sent, inom en angiven period från dagen för den beskattningsgrundande händelsen.

Artikel 67

1.   När, på de villkor som anges i artikel 138, varor som försänts eller transporterats till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick levereras undantagna från mervärdesskatt eller varor överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för hans rörelses räkning, skall skatten bli utkrävbar den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

2.   Med avvikelse från punkt 1 skall mervärdesskatten bli utkrävbar vid utfärdandet av den faktura som avses i artikel 220 om denna utfärdas före den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

KAPITEL 3

Gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 68

Den beskattningsgrundande händelsen skall anses inträffa vid den tidpunkt då det gemenskapsinterna förvärvet av varor äger rum.

Det gemenskapsinterna förvärvet av varor skall anses äga rum vid den tidpunkt då leverans av liknande varor inom medlemsstatens territorium anses äga rum.

Artikel 69

1.   För gemenskapsinterna förvärv av varor skall mervärdesskatten bli utkrävbar den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

2.   Med avvikelse från punkt 1 skall mervärdesskatten bli utkrävbar vid utfärdandet av den faktura som avses i artikel 220, om denna utfärdas före den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

KAPITEL 4

Import av varor

Artikel 70

Den beskattningsgrundande händelsen skall anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar vid den tidpunkt då importen av varorna äger rum.

Artikel 71

1.   Om varorna vid införseln till gemenskapen hänförts till något av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 156, 276 och 277, till ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller till ett förfarande för extern transitering skall den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar först när varorna upphör att omfattas av något av dessa förfaranden eller situationer.

Om de importerade varorna är föremål för tullar, jordbruksavgifter eller avgifter med motsvarande verkan vilka har fastställts inom ramen för en gemensam politik, skall emellertid den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar när den avgiftsgrundande händelsen för dessa tullar och avgifter inträffar respektive när tullarna eller avgifterna blir utkrävbara.

2.   Om de importerade varorna inte är föremål för någon av de tullar eller avgifter som avses i punkt 1 andra stycket, skall medlemsstaterna tillämpa gällande tullbestämmelser vad beträffar den beskattningsgrundande händelsen och den tidpunkt då mervärdesskatten blir utkrävbar.

AVDELNING VII

BESKATTNINGSUNDERLAG

KAPITEL 1

Definition

Artikel 72

Vid tillämpningen av detta direktiv skall med marknadsvärde avses hela det belopp som förvärvaren av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster äger rum, i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende leverantör eller tjänsteleverantör i den medlemsstat där transaktionen beskattas för att vid den tidpunkten erhålla ifrågavarande varor eller tjänster.

Om ingen jämförbar leverans av varor eller inget jämförbart tillhandahållande av tjänster kan fastställas, skall marknadsvärdet utgöras av följande:

1.

Med avseende på varor, ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om det inte finns något inköpspris, självkostnadspriset, fastställt vid tidpunkten för transaktionen.

2.

Med avseende på tjänster, ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att tillhandahålla tjänsten.

KAPITEL 2

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Artikel 73

För andra leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster än som avses i artiklarna 74–77 skall beskattningsunderlaget omfatta allt som utgör den ersättning som leverantören eller tillhandahållaren har erhållit eller skall erhålla från förvärvaren eller en tredje part för dessa transaktioner, inklusive subventioner som är direkt kopplade till priset på transaktionerna.

Artikel 74

Om en beskattningsbar person tar ut eller använder varor från sin rörelse eller om en beskattningsbar person eller hans efterföljande rättsinnehavare behåller varor när han upphör att bedriva en beskattningsbar ekonomisk verksamhet, som avses i artiklarna 16 och 18, skall beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna äger rum.

Artikel 75

För sådana tillhandahållanden av tjänster i form av användning för privat bruk av varor som ingår i en rörelses tillgångar och sådana tillhandahållanden av tjänster utan ersättning som avses i artikel 26 skall beskattningsunderlaget utgöras av den beskattningsbara personens totala kostnad för att tillhandahålla tjänsterna.

Artikel 76

För leveranser av varor i form av överföring till en annan medlemsstat skall beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna äger rum.

Artikel 77

För sådana tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person utför för sin rörelse och som avses i artikel 27 skall beskattningsunderlaget utgöras av marknadsvärdet för transaktionen i fråga.

Artikel 78

Följande poster skall ingå i beskattningsunderlaget:

a)

Skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor, med undantag för själva mervärdesskatten.

b)

Bikostnader såsom provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader som leverantören debiterar förvärvaren.

För tillämpningen av första stycket b får medlemsstaterna anse kostnader som är föremål för ett separat avtal som bikostnader.

Artikel 79

Följande poster skall inte ingå i beskattningsunderlaget:

a)

Prisnedsättningar som rabatt för förtida betalning.

b)

Prisreduktioner och rabatter som förvärvaren beviljas och som denne förvärvar vid den tidpunkt då transaktionen äger rum.

c)

Belopp som en beskattningsbar person har mottagit av förvärvaren som ersättning för utlägg som gjorts i förvärvarens namn och för förvärvarens räkning och som bokförts på ett interimskonto.

Den beskattningsbara personen skall styrka de faktiska beloppen för de utlägg som avses i första stycket c, och han skall inte ha rätt att dra av den mervärdesskatt som eventuellt påförts utläggen.

Artikel 80

1.   För att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt får medlemsstaterna i följande fall vidta åtgärder för att beskattningsunderlaget för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster där det föreligger familjeband eller andra nära personliga band, organisatoriska band, äganderättsliga band, band på grund av medlemskap, finansiella band eller juridiska band enligt medlemsstatens definition skall motsvara marknadsvärdet:

a)

Om ersättningen är lägre än marknadsvärdet och mottagaren av leveransen eller tillhandahållandet inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177.

b)

Om ersättningen är lägre än marknadsvärdet, leverantören eller tillhandahållaren inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177 och leveransen eller tillhandahållandet omfattas av ett undantag från skatteplikt enligt artiklarna 132, 135, 136, 371, 375, 376, 377, artiklarna 378.2, 379.2 eller artiklarna 380–390.

c)

Om ersättningen är högre än marknadsvärdet och leverantören eller tillhandahållaren inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177.

Vid tillämpningen av punkt 1 får även bandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller mellan arbetsgivaren och arbetstagarens familj eller alla andra personer som står arbetstagaren nära betraktas som juridiskt band.

2.   Vid tillämpningen av valfriheten i punkt 1 får medlemsstaterna fastställa för vilka kategorier av leverantörer, tillhandahållare eller förvärvare dessa åtgärder skall tillämpas.

3.   Medlemsstaterna skall informera mervärdesskattekommittén om nationella lagstiftningsåtgärder som antagits i enlighet med punkt 1 såvida det inte rör sig om åtgärder som godkänts av rådet före den 13 augusti 2006 i enlighet med artikel 27.1–27.4 i direktiv 77/388/EEG och som fortsätter att gälla enligt punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 81

De medlemsstater som den 1 januari 1993 inte utnyttjade möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats med stöd av artikel 98 får, om de utnyttjar den möjlighet som fastställs i artikel 89, föreskriva att beskattningsunderlaget för sådana leveranser av konstverk som avses i artikel 103.2 skall motsvara en andel av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 73, 74, 76, 78 och 79.

Den andel som avses i första stycket skall fastställas på så sätt att den mervärdesskatt som skall betalas motsvarar minst 5 % av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 73, 74, 76, 78 och 79.

Artikel 82

Medlemsstaterna får föreskriva att beskattningsunderlaget för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster skall innefatta värdet av sådant från skatteplikt undantaget investeringsguld som avses i artikel 346, vilket tillhandahållits av förvärvaren för att utnyttjas som bas för bearbetning och därigenom förlorar sin status som investeringsguld som är undantaget från mervärdesskatt vid leverans av sådana varor eller tillhandahållande av sådana tjänster. Det värde som skall användas är marknadsvärdet på investeringsguldet vid den tidpunkt då varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.

KAPITEL 3

Gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 83

För gemenskapsinterna förvärv av varor skall beskattningsunderlaget utgöras av samma poster som dem som i enlighet med kapitel 1 används för att bestämma beskattningsunderlaget för leverans av samma varor inom medlemsstatens territorium. Särskilt skall, för de transaktioner som avses i artiklarna 21 och 22 och som likställs med gemenskapsinterna förvärv av varor, beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna sker.

Artikel 84

1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att punktskatt som skall betalas eller har betalats av den som gör ett gemenskapsinternt förvärv av en punktskattepliktig vara ingår i beskattningsunderlaget i enlighet med artikel 78 första stycket a.

2.   Om den som gör ett gemenskapsinternt förvärv av varor efter förvärvet erhåller återbetalning av punktskatt som betalats i den medlemsstat varifrån varorna försänts eller transporterats, skall beskattningsunderlaget nedsättas i motsvarande mån i den medlemsstat inom vars territorium det gemenskapsinterna förvärvet av varor ägde rum.

KAPITEL 4

Import av varor

Artikel 85

För import av varor skall beskattningsunderlaget utgöras av det värde som i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser fastställts som tullvärdet.

Artikel 86

1.   Följande poster skall ingå i beskattningsunderlaget, i den mån de inte redan ingår:

a)

Skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor som påförs utanför importmedlemsstaten och sådana som påförs med anledning av importen, med undantag för den mervärdesskatt som skall tas ut.

b)

Bikostnader såsom provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader, som uppkommer fram till varornas första bestämmelseort inom importmedlemsstatens territorium samt bikostnader som härrör från transport till en annan bestämmelseort i gemenskapen, om denna är känd när den beskattningsgrundande händelsen inträffar.

2.   I punkt 1 b avses med första bestämmelseort den ort som anges på fraktsedeln eller varje annan handling med vars hjälp varorna införs i importmedlemsstaten. Om ingen sådan angivelse finns, skall platsen för den första omlastningen i importmedlemsstaten anses vara första bestämmelseort.

Artikel 87

Följande poster skall inte ingå i beskattningsunderlaget:

a)

Prisnedsättningar som rabatt för förtida betalning.

b)

Prisreduktioner och rabatter som förvärvaren beviljas och som han erhåller vid den tidpunkt då importen äger rum.

Artikel 88

När varor som tillfälligt exporterats ut ur gemenskapen återimporteras efter att utanför gemenskapen ha genomgått reparation, bearbetning eller anpassning eller ha blivit iståndsatta eller omarbetade, skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att de framställda varorna för mervärdesskatteändamål behandlas på samma sätt som om den nämnda behandlingen av dem hade skett inom deras territorium.

Artikel 89

De medlemsstater som den 1 januari 1993 inte utnyttjade möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats med stöd av artikel 98 får föreskriva att beskattningsunderlaget för import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, såsom dessa definieras i leden 2, 3 och 4 i artikel 311.1, skall motsvara en andel av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 85, 86 och 87.

Den andel som avses i första stycket skall fastställas på så sätt att den mervärdesskatt som skall betalas för importen motsvarar minst 5 % av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 85, 86 och 87.

KAPITEL 5

Övriga bestämmelser

Artikel 90

1.   Vid avbeställning, hävning, icke godkännande, helt eller delvis utebliven betalning eller nedsättning av priset efter det att transaktionen ägt rum, skall beskattningsunderlaget nedsättas i motsvarande omfattning på de villkor som medlemsstaterna bestämmer.

2.   Om betalningen helt eller delvis uteblir, får medlemsstaterna avvika från bestämmelsen i punkt 1.

Artikel 91

1.   När uppgifter till ledning för bestämning av beskattningsunderlaget vid import uttrycks i en annan valuta än valutan i den medlemsstat i vilken bestämningen sker, skall växelkursen bestämmas i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.

2.   När uppgifter till ledning för bestämning av beskattningsunderlaget för någon annan transaktion än import av varor uttrycks i en annan valuta än valutan i den medlemsstat där bestämningen sker, skall den tillämpliga omräkningskursen vara den senaste säljkurs som vid den tidpunkt då mervärdesskatten blir utkrävbar har registrerats på den eller de mest representativa valutamarknaderna i medlemsstaten i fråga, eller en kurs som bestäms genom hänvisning till denna marknad eller dessa marknader, i enlighet med de regler som fastställts av den medlemsstaten.

För vissa av de transaktioner som avses i första stycket eller vissa kategorier av beskattningsbara personer får medlemsstaterna dock fortsätta att tillämpa den omräkningskurs som fastställs i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.

Artikel 92

Vad beträffar kostnader för returemballage får medlemsstaterna fatta ett av följande beslut:

a)

Att utesluta dem från beskattningsunderlaget och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att detta underlag justeras om emballaget inte återlämnas,

b)

Att låta dem ingå i beskattningsunderlaget och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att beskattningsunderlaget justeras om emballaget faktiskt återlämnas.

AVDELNING VIII

SKATTESATSER

KAPITEL 1

Tillämpning av skattesatser

Artikel 93

Den skattesats som skall tillämpas på beskattningsbara transaktioner skall vara den som är i kraft vid tidpunkten för den beskattningsgrundande händelsen.

I följande fall skall den tillämpliga skattesatsen dock vara den som är i kraft när skatten blir utkrävbar:

a)

De fall som avses i artiklarna 65 och 66.

b)

De fall som avser gemenskapsinterna förvärv av varor.

c)

De fall av import av varor som avses i artikel 71.1 andra stycket och 71.2.

Artikel 94

1.   Den skattesats som skall tillämpas vid gemenskapsinterna förvärv av varor skall vara den som skulle tillämpas inom medlemsstatens territorium på leverans av motsvarande varor.

2.   Om inte annat följer av möjligheten i artikel 103.1 att tillämpa en reducerad skattesats vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, skall skattesatsen vid import av varor vara den som skulle tillämpas inom medlemsstatens territorium på leverans av samma varor.

Artikel 95

Om skattesatserna ändras får medlemsstaterna, i de fall som anges i artiklarna 65 och 66, genomföra justeringar för att ta hänsyn till den skattesats som var tillämplig vid den tidpunkt då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna ägde rum.

Medlemsstaterna får även införa lämpliga övergångsåtgärder.

KAPITEL 2

Skattesatsernas struktur och nivåer

Avsnitt 1

Normalskattesats

Artikel 96

Medlemsstaterna skall tillämpa en normalskattesats för mervärdesskatt, som skall fastställas av varje medlemsstat som en viss procentsats av beskattningsunderlaget och som skall vara densamma för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster.

Artikel 97

1.   Från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2010 får normalskattesatsen inte vara lägre än 15 %.

2.   Rådet skall, i enlighet med artikel 93 i fördraget, besluta om nivån på den normalskattesats som skall tillämpas efter den 31 december 2010.

Avsnitt 2

Reducerade skattesatser

Artikel 98

1.   Medlemsstaterna får tillämpa en eller två reducerade skattesatser.

2.   De reducerade skattesatserna får endast tillämpas på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster i de kategorier som anges i bilaga III.

De reducerade skattesatserna får inte tillämpas på de tjänster som avses i artikel 56.1 k.

3.   Vid tillämpningen av de reducerade skattesatser som avses i punkt 1 på varukategorier får medlemsstaterna använda Kombinerade nomenklaturen för att fastställa exakt vad respektive kategori omfattar.

Artikel 99

1.   De reducerade skattesatserna skall fastställas som en viss procentsats av beskattningsunderlaget vilken inte får vara lägre än 5 %.

2.   Varje reducerad skattesats skall bestämmas så, att det mervärdesskattebelopp som följer av tillämpningen av en sådan skattesats i normalfallet gör det möjligt att dra av hela den mervärdesskatt som är avdragsgill enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173-177.

Artikel 100

På grundval av en rapport från kommissionen skall rådet vartannat år, med början 1994, granska tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna.

Rådet får i enlighet med artikel 93 i fördraget besluta att ändra i förteckningen över varor och tjänster i bilaga III.

Artikel 101

Senast den 30 juni 2007 skall kommissionen på grundval av en undersökning som skall genomföras av en oberoende ekonomisk tankesmedja förelägga Europaparlamentet och rådet en allmän utvärderingsrapport om effekterna av reducerade skattesatser som tillämpas på tjänster som tillhandahålls lokalt, inbegripet restaurangtjänster, särskilt när det gäller nya arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och en väl fungerande inre marknad.

Avsnitt 3

Särskilda bestämmelser

Artikel 102

Medlemsstaterna får tillämpa en reducerad skattesats på leverans av naturgas, el och fjärrvärme, förutsatt att ingen risk för snedvridning av konkurrensen föreligger.

En medlemsstat som avser att tillämpa en reducerad skattesats med stöd av första stycket skall underrätta kommissionen i förväg. Kommissionen skall fastställa om det föreligger någon risk för snedvridning av konkurrensen. Om kommissionen inte har gjort detta inom tre månader efter mottagandet av en sådan underrättelse, skall någon risk för snedvridning av konkurrensen inte anses föreligga.

Artikel 103

1.   Medlemsstaterna får föreskriva att den reducerade skattesats eller en av de reducerade skattesatser som de tillämpar med stöd av artiklarna 98 och 99 också skall tillämpas vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, såsom dessa definieras leden 2, 3 och 4 i artikel 311.1.

2.   När medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 får de även tillämpa den reducerade skattesatsen på följande transaktioner:

a)

Leveranser av konstverk som görs av upphovsmannen eller hans efterföljande rättsinnehavare.

b)

Leveranser av konstverk som tillfälligt utförs av en beskattningsbar person som inte är en beskattningsbar återförsäljare, när konstverken har importerats av den beskattningsbara personen själv eller när de har levererats till honom av upphovsmannen eller hans efterföljande rättsinnehavare eller när de har gett honom rätt till fullt avdrag av mervärdesskatten.

Artikel 104

Österrike får för kommunerna Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) tillämpa en andra normalskattesats som är lägre än den tillämpliga skattesatsen för Österrike i övrigt, dock lägst 15 %.

Artikel 105

Portugal får för transaktioner som utförs i de autonoma regionerna Azorerna och Madeira och för direkt import till dessa regioner tillämpa lägre skattesatser än dem som gäller på fastlandet.

KAPITEL 3

Tillfälliga bestämmelser rörande vissa arbetsintensiva tjänster

Artikel 106

Medlemsstaterna får av rådet genom enhälligt beslut på kommissionens förslag beviljas tillstånd att som längst till och med den 31 december 2010 tillämpa de reducerade skattesatser som avses i artikel 98 på de tjänster som anges i bilaga IV.

De reducerade skattesatserna får tillämpas på tjänster inom högst två av de kategorier som anges i bilaga IV.

I undantagsfall kan en medlemsstat beviljas tillstånd att tillämpa de reducerade skattesatserna på tjänster inom tre av de ovannämnda kategorierna.

Artikel 107

De tjänster som avses i artikel 106 skall uppfylla följande villkor:

a)

De skall vara arbetsintensiva.

b)

De skall till stor del tillhandahållas slutkonsumenten direkt.

c)

De skall i huvudsak vara lokala och inte kunna leda till snedvridning av konkurrensen.

Dessutom måste det finnas ett nära samband mellan de lägre priser som den reducerade skattesatsen leder till och den ökning av efterfrågan och sysselsättning som kan förutses. Tillämpningen av den reducerade skattesatsen får inte inverka menligt på den inre marknadens funktion.

Artikel 108

En medlemsstat som efter den 31 december 2005 för första gången önskar tillämpa en reducerad skattesats på en eller flera av de tjänster som avses i artikel 106 i enlighet med den här artikeln skall underrätta kommissionen om detta senast den 31 mars 2006. Den skall före denna dag till kommissionen lämna alla relevanta uppgifter om de nya åtgärder den vill införa, särskilt följande:

a)

Uppgift om åtgärdens tillämpningsområde och en noggrann beskrivning av de berörda tjänsterna.

b)

Uppgifter som visar att villkoren i artikel 107 är uppfyllda.

c)

Uppgifter som visar budgetkostnaden för den planerade åtgärden.

KAPITEL 4

Särskilda bestämmelser som skall tillämpas fram till införandet av en slutlig ordning

Artikel 109

Bestämmelserna i detta kapitel skall gälla fram till dess den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs.

Artikel 110

De medlemsstater som den 1 januari 1991 beviljade undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet eller tillämpade reducerade skattesatser som är lägre än minimisatsen i artikel 99 får fortsätta att tillämpa dessa.

De undantag från skatteplikt och reducerade skattesatser som avses i första stycket skall stå i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen och ha antagits av väl definierade sociala skäl och till förmån för slutkonsumenterna.

Artikel 111

Undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet får på de villkor som anges i artikel 110 andra stycket fortsätta att tillämpas i följande fall:

a)

Av Finland, på leveranser av tidningar och tidskrifter till prenumeranter samt tryckning av publikationer som distribueras till medlemmar i allmännyttiga sammanslutningar,

b)

Av Sverige, på leveranser av tidningar, inklusive radio- och kassettidningar för synskadade, av läkemedel till sjukhus eller av läkemedel som säljs mot recept eller framställning av tidskrifter för ideella organisationer eller tjänster som har samband med sådan framställning.

Artikel 112

Om bestämmelserna i artikel 110 för Irlands del skulle skapa snedvridning av konkurrensen när det gäller leverans av energiprodukter för uppvärmning och belysning, får kommissionen på särskild begäran bevilja Irland tillstånd att tillämpa en reducerad skattesats på sådana leveranser, i enlighet med artiklarna 98 och 99.

I det fall som avses i första stycket skall Irland inlämna sin begäran till kommissionen tillsammans med alla nödvändiga upplysningar. Om kommissionen inte har fattat något beslut inom tre månader efter mottagandet av denna begäran, skall Irland anses ha beviljats tillstånd att tillämpa den föreslagna reducerade skattesatsen.

Artikel 113

De medlemsstater som för andra varor och tjänster än som anges i bilaga III den 1 januari 1991 i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen beviljade undantag från skatteplikt, med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet, eller tillämpade reducerade skattesatser som var lägre än minimum i artikel 99 får tillämpa den reducerade skattesatsen eller den ena av de två reducerade skattesatser som avses i artikel 98 på leverans av sådana varor eller tillhandahållande av sådana tjänster.

Artikel 114

1.   De medlemsstater som den 1 januari 1993 var tvungna att höja den normalskattesats som gällde den 1 januari 1991 med mer än 2 procent får på leveranser av varor och på tillhandahållanden av tjänster i de kategorier som anges i bilaga III tillämpa en reducerad skattesats som är lägre än minimum i artikel 99.

Vidare får de medlemsstater som avses i första stycket tillämpa en sådan skattesats på restaurangtjänster, barnkläder, barnskor och bostäder.

2.   Medlemsstaterna får inte med stöd av punkt 1 införa undantag med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.

Artikel 115

De medlemsstater som den 1 januari 1991 tillämpade en reducerad skattesats på restaurangtjänster, barnkläder, barnskor och bostäder får fortsätta att tillämpa den skattesatsen på leverans av sådana varor eller tillhandahållande av sådana tjänster.

Artikel 116

Portugal får på restaurangtjänster tillämpa den ena av de två reducerade skattesatser som avses i artikel 98, förutsatt att denna skattesats inte är lägre än 12 %.

Artikel 117

1.   Vid tillämpningen av artikel 115 får Österrike fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på restaurangtjänster.

2.   Österrike får på uthyrning av fast egendom avsedd som bostad tillämpa den ena av de två reducerade skattesatser som avses i artikel 98, förutsatt att denna skattesats inte är lägre än 10 %.

Artikel 118

De medlemsstater som den 1 januari 1991 tillämpade en reducerad skattesats på andra leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster än sådana som avses i bilaga III får tillämpa den reducerade skattesatsen eller den ena av de två reducerade skattesatser som avses i artikel 98 på dessa leveranser eller tillhandahållanden, förutsatt att skattesatsen inte är lägre än 12 %.

Första stycket skall inte gälla för sådana leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1-4 i artikel 311.1, som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal i artiklarna 312-325 eller ordningen för försäljning på offentlig auktion.

Artikel 119

Vid tillämpningen av artikel 118 får Österrike tillämpa en reducerad skattesats på vin som framställts i en producerande jordbrukares jordbruksföretag, förutsatt att skattesatsen inte är lägre än 12 %.

Artikel 120

Grekland får i regionerna Lesbos, Chios, Samos, Dodekaneserna och Cykladerna och på öarna Thasos, Norra Sporaderna, Samothrake och Skiros i Egeiska havet tillämpa skattesatser som är upp till 30 % lägre än motsvarande skattesatser på det grekiska fastlandet.

Artikel 121

De medlemsstater som den 1 januari 1993 betraktade beställningsarbete som leverans av varor får på leveranser enligt avtal om beställningsarbete tillämpa den skattesats som är tillämplig på den vara som framställs genom beställningsarbetet.

I första stycket avses med leveranser enligt avtal om beställningsarbete att den som har åtagit sig arbetet till sin kund levererar lös egendom som han har tillverkat eller satt samman med hjälp av material eller föremål som kunden i detta syfte har ställt till hans förfogande, oavsett om den som har åtagit sig arbetet har levererat en del av det använda materialet eller inte.

Artikel 122

Medlemsstaterna får tillämpa en reducerad skattesats på leverans av levande växter och andra produkter från blomsterodling, inklusive lökar, rötter och liknande produkter, snittblommor och prydnadsbladväxter, och på leverans av ved.

KAPITEL 5

Tillfälliga bestämmelser

Artikel 123

Tjeckien får fram till och med den 31 december 2007 fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 5 % på följande transaktioner:

a)

Leverans av värmeenergi som används för uppvärmning och produktion av varmvatten av privata hushåll och småföretagare vilka inte är föremål för mervärdesskatt, med undantag för råvaror som används för att generera värmeenergi.

b)

Tillhandahållandet av byggnadsarbeten för bostäder som inte ingår som ett led i socialpolitiken och inte omfattar byggnadsmaterial.

Artikel 124

Estland får till och med den 30 juni 2007 fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 5 % på leverans av värme till fysiska personer, bostadsföreningar, kyrkor, församlingar samt institutioner och organ som finansieras genom statens, en landsbygdskommuns eller en stads budget, samt på leverans av torv, briketter, kol och ved till fysiska personer.

Artikel 125

1.   Cypern får fortsätta att bevilja undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av läkemedel och livsmedel, med undantag för glass, isglass, frusen yoghurt, sorbet och liknande produkter samt produkter avsedda som tilltugg (potatischips/potatisstickor, potatispuffar och liknande produkter som förpackas för konsumtion utan ytterligare beredning) till och med den 31 december 2007.

2.   Cypern får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 5 % på tillhandahållande av restaurangtjänster till och med den 31 december 2007, eller fram till dess den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs, dock längst till den tidpunkt som infaller först.

Artikel 126

Ungern får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 12 % på följande transaktioner:

a)

Leverans av kol, kolbriketter, koks, ved och träkol samt på tillhandahållande av fjärrvärmetjänster till och med den 31 december 2007.

b)

Tillhandahållande av restaurangtjänster och livsmedel som säljs i liknande lokaler till och med den 31 december 2007 eller fram till det att den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs, dock längst till den tidpunkt som infaller först.

Artikel 127

Malta får fram till och med den 1 januari 2010 fortsätta att bevilja undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av livsmedel och läkemedel.

Artikel 128

1.   Polen får bevilja undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av vissa böcker och facktidskrifter till och med den 31 december 2007.

2.   Polen får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 7 % på tillhandahållandet av restaurangtjänster till och med den 31 december 2007, eller fram till det att den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs, dock längst till den tidpunkt som infaller först.

3.   Polen får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats som inte får understiga 3 % på livsmedel som avses i punkt 1 i bilaga III till och med den 30 april 2008.

4.   Polen får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats som inte får understiga 3 % på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av de slag som normalt är avsedda för jordbruksproduktion, men exklusive kapitalvaror såsom maskiner och byggnader som avses i punkt 11 i bilaga III till och med den 30 april 2008.

5.   Polen får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats som inte får understiga 7 % på tillhandahållande av tjänster, som inte tillhandahålls som ett led i socialpolitiken, för uppförande, renovering och ombyggnad av bostadshus, exklusive byggnadsmaterial, samt för leverans före första inflyttning av bostadshus eller del av bostadshus som avses i artikel 12.1 a till och med den 31 december 2007.

Artikel 129

1.   Slovenien får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 8,5 % på anrättning av måltider till och med den 31 december 2007, eller fram till det att den slutliga ordningen som avses i artikel 402 införs, dock längst till den tidpunkt som infaller först.

2.   Slovenien får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 5 % för tillhandahållandet av uppförande, renovering och underhåll av bostäder som inte ingår som ett led i socialpolitiken och inte omfattar byggnadsmaterial till och med den 31 december 2007.

Artikel 130

Slovakien får fortsätta att tillämpa en reducerad skattesats på minst 5 % på följande transaktioner:

a)

Tillhandahållande av byggnadsarbeten, exklusive byggnadsmaterial, för bostäder som inte utgör ett led i socialpolitiken till och med den 31 december 2007.

b)

Leverans av värmeenergi som används för uppvärmning och produktion av varmvatten av privata hushåll och småföretagare som inte är föremål för mervärdesskatt, med undantag av råvaror för att generera värmeenergi till och med den 31 december 2008.

AVDELNING IX

UNDANTAG FRÅN SKATTEPLIKT

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 131

Undantagen från skatteplikt i kapitlen 2–9 skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av övriga gemenskapsbestämmelser och i enlighet med de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av dessa undantag och förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

KAPITEL 2

Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset

Artikel 132

1.   Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Tjänster och därmed förenade varuleveranser som tillhandahålls av det offentliga postväsendet, med undantag för persontransporter och telekommunikationstjänster.

b)

Sjukhusvård och sjukvård samt transaktioner nära knutna till dessa, som utförs av offentligrättsliga organ eller under jämförbara sociala betingelser av sjukhus, centrum för medicinsk behandling eller diagnos och andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande art.

c)

Sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare såsom dessa definieras av medlemsstaten i fråga.

d)

Leveranser av organ, blod och mjölk från människor.

e)

Tillhandahållande av tjänster av tandtekniker inom ramen för deras yrkesutövning samt leveranser av tandproteser av tandläkare och tandtekniker.

f)

Tillhandahållande av tjänster av fristående grupper av personer vilka bedriver en verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt eller för vilken de inte är en beskattningsbar person, i syfte att tillhandahålla medlemmarna av dessa grupper tjänster som är direkt nödvändiga för att bedriva denna verksamhet, om grupperna endast begär ersättning av sina medlemmar för deras andel av gemensamma utgifter, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

g)

Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.

h)

Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till skydd av barn och ungdomar vilka görs av offentligrättsliga organ eller andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.

i)

Undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning, universitetsutbildning, yrkesutbildning och fortbildning samt tillhandahållande av tjänster och leverans av varor med nära anknytning därtill, som utförs av offentligrättsliga organ med detta syfte eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ med liknande syften.

j)

Undervisning som ges privat av lärare och som avser skolundervisning eller universitetsutbildning.

k)

Tillhandahållande av personal av religiösa eller filosofiska institutioner för de verksamheter som avses i b, g, h och i, i syfte att ge själavård.

l)

Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning därtill som görs till medlemmarna i deras gemensamma intresse av organisationer som utan vinstsyfte verkar i politiskt, fackligt, religiöst, patriotiskt, filosofiskt, filantropiskt eller medborgerligt syfte, mot en medlemsavgift som bestäms i enlighet med organets stadgar, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

m)

Vissa tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning vilka görs av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning.

n)

Vissa tillhandahållanden av kulturella tjänster och leveranser av varor med nära anknytning därtill vilka görs av offentligrättsliga organ eller av andra kulturella organ som är erkända av medlemsstaten i fråga.

o)

Tillhandahållande av tjänster och leverans av varor vilka görs av organisationer vars transaktioner är undantagna från skatteplikt i enlighet med b, g, h, i, l, m och n, i samband med penninginsamlingsevenemang som anordnas uteslutande till förmån för organisationen själv, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

p)

Transport av sjuka eller skadade personer i för ändamålet särskilt utformade fordon vilken utförs av organ med vederbörligt tillstånd.

q)

Icke-kommersiell verksamhet som utförs av offentliga radio- och televisionsorgan.

2.   Medlemsstaterna får för tillämpningen av punkt 1 o införa nödvändiga restriktioner, särskilt vad beträffar antalet evenemang eller de intäktsbelopp som kan undantas.

Artikel 133

Medlemsstaterna får, när det gäller andra organ än offentligrättsliga organ, i varje enskilt fall göra undantagen i artikel 132.1 b, g, h, i, l, m och n beroende av att ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:

a)

Organen i fråga får inte ha som mål att systematiskt sträva efter att uppnå vinst, och vinster som ändå uppstår får inte delas ut utan skall avsättas för bibehållande eller förbättring av de tjänster som tillhandahålls.

b)

Organen i fråga skall ledas och förvaltas på huvudsakligen frivillig basis av personer som inte har något direkt eller indirekt intresse, vare sig själva eller genom en mellanman, av verksamhetens resultat.

c)

De priser som organen sätter skall vara godkända av de offentliga myndigheterna eller inte överstiga sådana priser eller, när det gäller transaktioner vars pris inte är föremål för godkännande, vara lägre än de priser som debiteras för liknande tjänster av kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

d)

Undantagen får inte befaras vålla snedvridning av konkurrensen till skada för kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

De medlemsstater som i enlighet med bilaga E i direktiv 77/388/EEG den 1 januari 1989 tog ut mervärdesskatt på de transaktioner som avses i artikel 132.1 m och n kan även tillämpa de villkor som anges i led d i första stycket när undantag medges för den leverans av varor eller det tillhandahållanden av tjänster som utförs av offentligrättsliga organ.

Artikel 134

Tillhandahållande av tjänster eller leverans av varor skall i följande fall inte omfattas av undantaget från skatteplikt som avses i artikel 132.1 b, g, h, i, l, m och n:

a)

När transaktionerna inte är absolut nödvändiga för att de undantagna transaktionerna skall kunna utföras.

b)

När det grundläggande syftet med transaktionerna är att vinna ytterligare intäkter åt organet genom transaktioner som utförs i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

KAPITEL 3

Undantag för andra verksamheter

Artikel 135

1.   Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter.

b)

Beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten.

c)

Förmedling av och annan befattning med kreditgarantier eller andra säkerheter samt förvaltning av kreditgarantier av den som beviljat kredit.

d)

Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande spar- och transaktionskonton, betalningar, överföringar, fordringar, checkar och andra överlåtbara skuldebrev, med undantag av indrivning av fordringar.

e)

Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undantag av mynt och sedlar som är samlarobjekt, dvs. guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel eller som är av numismatiskt intresse.

f)

Transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper, dock med uteslutande av handlingar som representerar äganderätt till varor och sådana rättigheter eller värdepapper som avses i artikel 15.2.

g)

Förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

h)

Leverans till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom respektive medlemsstats territorium, skattemärken och andra liknande märken.

i)

Vadslagning, lotterier och andra former av hasardspel, om inte annat följer av de villkor och begränsningar som fastställs av varje medlemsstat.

j)

Leverans av andra byggnader eller delar därav och den mark de står utom sådana leveranser som avses i artikel 12.1 a.

k)

Leverans av annan obebyggd mark än sådan mark för bebyggelse som avses i artikel 12.1 b.

l)

Utarrendering och uthyrning av fast egendom.

2.   Följande transaktioner skall inte omfattas av undantaget från skatteplikt i punkt 1 l:

a)

Tillhandahållande av logi, såsom detta definieras i medlemsstaternas lagstiftning, inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion, däribland tillhandahållande av logi i semesterbyar eller på områden som iordningställts för användning som campingplatser.

b)

Uthyrning av lokaler och platser för parkering av fordon.

c)

Uthyrning av varaktigt installerad utrustning och maskiner.

d)

Uthyrning av boxar.

Medlemsstaterna får besluta om ytterligare begränsningar av tillämpningsområdet för undantaget i punkt 1 l.

Artikel 136

Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leverans av varor som enbart används i en verksamhet som är undantagen från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 371, 375, 376 och 377, artikel 378.2, artikel 379.2 och artiklarna 380–390, förutsatt att varorna inte har gett upphov till avdragsrätt.

b)

Leverans av varor vars anskaffning eller användning inte varit berättigad till avdrag för mervärdesskatt i enlighet med artikel 176.

Artikel 137

1.   Medlemsstaterna får medge beskattningsbara personer rätt till valfrihet för beskattning av följande transaktioner:

a)

Sådana finansiella transaktioner som avses i artikel 135.1 b-g.

b)

Leveranser av byggnader eller delar därav och den mark de står på utom sådana leveranser som avses i artikel 12.1 a.

c)

Leveranser av annan obebyggd mark än sådan mark för bebyggelse som avses i artikel 12.1 b.

d)

Utarrendering och uthyrning av fast egendom.

2.   Medlemsstaterna skall fastställa de närmare villkoren för utövande av den rätt till valfrihet som avses i punkt 1.

Medlemsstaterna får inskränka räckvidden av den rätten.

KAPITEL 4

Undantag i samband med gemenskapsinterna transaktioner

Avsnitt 1

Undantag för leverans av varor

Artikel 138

1.   Medlemsstaterna skall tillämpa undantag från skatteplikt för leverans av varor som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen, om leveransen görs till en annan beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person som agerar i denna egenskap i en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgår.

2.   Förutom de leveranser som avses i punkt 1 skall medlemsstaterna undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leverans av nya transportmedel som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen till förvärvaren, om leveransen görs till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller till någon annan icke beskattningsbar person.

b)

Leverans av punktskattepliktiga varor som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen till förvärvaren, om leveransen görs till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av andra varor än punktskattepliktiga varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 och försändelsen eller transporten av varorna utförs i enlighet med artikel 7.4 och 7.5 eller artikel 16 i direktiv 92/12/EEG.

c)

Varuleverans i form av överföring till en annan medlemsstat vilken skulle omfattas av undantagen från skatteplikt i punkt 1 och punkt 2 a och b om den hade gjorts till en annan beskattningsbar person.

Artikel 139

1.   Undantaget i artikel 138.1 skall inte tillämpas på leverans av varor av beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282-292.

Undantaget skall inte heller tillämpas på leverans av varor till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

2.   Undantaget i artikel 138.2 b skall inte tillämpas på leverans av punktskattepliktiga varor av beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

3.   Undantaget i artikel 138.1 och 138.2 b och c skall inte tillämpas på sådan leverans av varor som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal i artiklarna 312–325 eller ordningen för försäljning på offentlig auktion.

Undantaget i artikel 138.1 och 138.2 c skall inte tillämpas på sådan leverans av begagnade transportmedel enligt definitionen i artikel 327.3 som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med övergångsordningen för begagnade transportmedel.

Avsnitt 2

Undantag för gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 140

Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Gemenskapsinterna förvärv av varor när leverans av sådana varor av en beskattningsbar person under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt inom deras respektive territorium.

b)

Gemenskapsinterna förvärv av varor vilkas import under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 143 a, b och c samt e-l.

c)

Gemenskapsinterna förvärv av varor när förvärvaren under alla förhållanden, i enlighet med artiklarna 170 och 171, skulle ha rätt till full återbetalning av den mervärdesskatt som skulle betalas i enlighet med artikel 2.1 b.

Artikel 141

Medlemsstaterna skall vidta särskilda åtgärder för att se till att mervärdesskatt inte tas ut på gemenskapsinterna förvärv av varor inom deras territorium, i enlighet med artikel 40, när följande villkor är uppfyllda:

a)

Förvärvet görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten, men som har registrerats till mervärdesskatt i en annan medlemsstat.

b)

Förvärvet görs för en efterföljande leverans av varorna inom samma medlemsstat av den beskattningsbara person som avses i a.

c)

De varor som på detta sätt förvärvats av den beskattningsbara person som avses i a försänds eller transporteras direkt från en annan medlemsstat än den där han har registrerats till mervärdesskatt till den person för vilken han gör den efterföljande leveransen.

d)

Mottagaren av den efterföljande leveransen är en annan beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person, som har registrerats till mervärdesskatt i samma medlemsstat.

e)

Den mottagare som avses i d har i enlighet med artikel 197 utsetts till betalningsskyldig för mervärdesskatt som skall betalas för den leverans som görs av den beskattningsbara person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten skall betalas.

Avsnitt 3

Undantag för vissa transporttjänster

Artikel 142

Medlemsstaterna skall tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av gemenskapsintern transport av varor till och från de öar som utgör de autonoma regionerna Azorerna och Madeira samt transport av varor mellan dessa öar.

KAPITEL 5

Undantag för import

Artikel 143

Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Slutlig import av varor vars leverans av en beskattningsbar person under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt inom respektive medlemsstats territorium.

b)

Slutlig import av varor i enlighet med rådets direktiv 69/169/EEG (5), 83/181/EEG (6) och 2006/79/EG (7).

c)

Slutlig import av varor i fri omsättning från ett tredje territorium som ingår i gemenskapens tullområde vilka skulle kunna komma i åtnjutande av undantaget i b om de hade importerats i enlighet med artikel 30 första stycket.

d)

Import av varor som försänts eller transporterats från ett tredje territorium eller ett tredjeland till en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten avslutas, om leveransen av varorna, som görs av en importör som har utsetts till eller godtagits som betalningsskyldig i enlighet med artikel 201, är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 138.

e)

Återimport av varor, i samma skick som det i vilket de exporterades, som görs av den person som exporterat dem, när varorna åtnjuter tullbefrielse.

f)

Import av varor inom ramen för diplomatiska eller konsulära förbindelser vilka åtnjuter tullbefrielse.

g)

Import av varor som görs av internationella organisationer vilka är erkända som sådana av myndigheterna i värdmedlemsstaten, och import som görs av medlemmar i sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtalen om deras säte.

h)

Import av varor till en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget, om den görs av väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i detta fördrag och varorna är avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

i)

Import av varor som görs av Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på ön Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, som är avsedd att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier.

j)

Havsfiskeföretags import till hamnar av fiskeriprodukter, antingen obehandlade eller efter att de genomgått konservering för saluföring, men innan de levereras.

k)

Centralbankers import av guld.

l)

Import av gas genom distributionsnätet för naturgas eller el.

Artikel 144

Medlemsstaterna skall tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av tjänster i samband med import av varor om värdet av dessa tjänster ingår i beskattningsunderlaget i enlighet med artikel 86.1 b.

Artikel 145

1.   Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.

2.   Till dess att de bestämmelser som avses i punkt 1 träder i kraft får medlemsstaterna behålla gällande nationella bestämmelser.

Medlemsstaterna får anpassa sina nationella bestämmelser för att minimera snedvridning av konkurrensen och särskilt för att förhindra utebliven beskattning eller dubbelbeskattning i gemenskapen.

Medlemsstaterna får använda de administrativa förfaranden som de anser mest lämpliga för att åstadkomma undantag från skatteplikt.

3.   Medlemsstaterna skall anmäla gällande nationella bestämmelser, om anmälan av dessa bestämmelser inte redan har gjorts, och de bestämmelser som de antar i enlighet med punkt 2 till kommissionen, som i sin tur skall underrätta övriga medlemsstater.

KAPITEL 6

Undantag för export

Artikel 146

1.   Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leverans av varor som av säljaren eller för hans räkning försänds eller transporteras ut ur gemenskapen.

b)

Leverans av varor som av en förvärvare som inte är etablerad inom deras respektive territorium eller för hans räkning försänds eller transporteras ut ur gemenskapen, med undantag av varor som transporteras av förvärvaren själv för utrustning, bunkring eller proviantering av fritidsbåtar och privatflygplan eller andra transportmedel för privat bruk.

c)

Leverans av varor till godkända organ som exporterar dessa varor ut ur gemenskapen som ett led i sina humanitära eller undervisande verksamheter eller välgörenhetsverksamheter utanför gemenskapen.

d)

Tillhandahållande av tjänster bestående av arbete på lös egendom som förvärvats eller importerats för att bli föremål för sådant arbete i gemenskapen och som försänds eller transporteras ut ur gemenskapen av den som tillhandahåller tjänsterna eller av köparen, om denne inte är etablerad inom respektive medlemsstats territorium, eller för tillhandahållarens eller köparens räkning.

e)

Tillhandahållande av tjänster, inbegripet transporter och transaktioner som har samband med dessa, med undantag av sådana tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132 och 135, om tillhandahållandet av tjänster är direkt förbundet med export eller import av varor för vilka bestämmelserna i artikel 61 eller artikel 157.1 a tillämpas.

2.   Undantaget i punkt 1 c får beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten.

Artikel 147

1.   Om den leverans som avses i artikel 146.1 b gäller varor som medförs i resandes personliga bagage, skall undantaget endast gälla om följande villkor är uppfyllda:

a)

Den resande är inte etablerad i gemenskapen.

b)

Varorna transporteras ut ur gemenskapen före utgången av den tredje månaden efter den månad då leveransen äger rum.

c)

Leveransens sammanlagda värde, inklusive mervärdesskatt, överstiger 175 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta, vilket skall fastställas en gång årligen på grundval av omräkningskursen den första arbetsdagen i oktober månad och gälla från och med den 1 januari påföljande år.

Medlemsstaterna får dock undanta en leverans vars sammanlagda värde är lägre än beloppet i första stycket c.

2.   I punkt 1 avses med en resande som inte är etablerad i gemenskapen en resande vars hemvist eller stadigvarande vistelseort inte är belägen i gemenskapen. Med hemvist eller stadigvarande vistelseort avses i detta fall den plats som anges som sådan i pass, identitetskort eller någon annan identitetshandling som den medlemsstat inom vilken leveransen äger rum godtar som identitetshandling.

Bevis om exporten skall finnas i form av fakturan, eller motsvarande handling, som skall vara påtecknad av det tullkontor där varorna lämnade gemenskapen.

Varje medlemsstat skall till kommissionen översända prov på de stämplar som den använder för det påtecknande som avses i andra stycket. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till skattemyndigheterna i de andra medlemsstaterna.

KAPITEL 7

Undantag i samband med internationella transporter

Artikel 148

Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet samt fartyg som används för sjöräddning eller assistans eller för kustfiske, i det senare fallet med undantag för fartygsproviant.

b)

Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av krigsfartyg enligt KN-nummer (kombinerade nomenklaturen) 8906 10 00 som lämnar medlemsstatens territorium och är destinerade till hamnar eller ankarplatser utanför den medlemsstaten.

c)

Leverans, ombyggnad, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av fartyg som avses i led a samt leverans, uthyrning, reparation och underhåll av utrustning, däribland fiskeriutrustning, som utgör en del av dessa fartyg eller används i dem.

d)

Tillhandahållanden av andra tjänster än de som avses i led c, för att täcka direkta behov för de fartyg som avses i led a och deras laster.

e)

Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av luftfartyg som används av flygbolag som huvudsakligen bedriver internationell flygtrafik mot betalning.

f)

Leverans, ombyggnad, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av sådana luftfartyg som avses i led e, samt leverans, uthyrning, reparation och underhåll av utrustning som utgör en del av dessa luftfartyg eller används i dem.

g)

Tillhandahållanden av andra tjänster än de som avses i led f, för att täcka direkta behov för sådana luftfartyg som avses i led e och deras laster.

Artikel 149

Portugal får behandla sjö- och lufttransporter mellan de öar som utgör de autonoma regionerna Azorerna och Madeira och mellan dessa regioner och fastlandet på samma sätt som internationell transport.

Artikel 150

1.   Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.

2.   Till dess att de bestämmelser som avses i punkt 1 träder i kraft får medlemsstaterna begränsa räckvidden för undantagen i artikel 148 a och b.

KAPITEL 8

Undantag för vissa med export likställda transaktioner

Artikel 151

1.   Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs inom ramen för diplomatiska och konsulära förbindelser.

b)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till internationella organisationer vilka är erkända som sådana av myndigheterna i värdmedlemsstaten, och för medlemmar av sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom avtalen om deras säte.

c)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs i en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget och är avsedda för väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i det fördraget samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

d)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs med en annan medlemsstat som bestämmelseort och är ämnade för väpnade styrkor tillhörande varje annan stat som är part i Nordatlantiska fördraget än destinationsmedlemsstaten samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

e)

Leveranser av varor och tjänster till Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på ön Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, som är avsedda att användas av dessa styrkor eller den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier.

Undantagen i första stycket skall, inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten, gälla till dess att gemensamma skatteregler är införda.

2.   När det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster får undantaget beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten.

Artikel 152

Medlemsstaterna skall undanta leverans av guld till centralbanker från skatteplikt.

KAPITEL 9

Undantag för tillhandahållande av tjänster som utförs av förmedlare

Artikel 153

Medlemsstaterna skall tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av tjänster av förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning, när tjänsterna utgör en del av sådana transaktioner som avses i kapitlen 6, 7 och 8 eller av transaktioner som utförs utanför gemenskapen.

Undantaget i första stycket skall inte gälla för resebyråer som i den resandes namn och för hans räkning tillhandahåller tjänster som utförs i andra medlemsstater.

KAPITEL 10

Undantag för transaktioner i samband med internationella varutransporter

Avsnitt 1

Tullager, andra lager än tullager och liknande ordningar

Artikel 154

I detta avsnitt avses med andra lager än tullager, när det gäller punktskattepliktiga varor, de platser som definieras som skatteupplag i artikel 4 b i rådets direktiv 92/12/EEG och, när det gäller icke punktskattepliktiga varor, de platser som av medlemsstaterna definieras som andra lager än tullager.

Artikel 155

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens övriga skattebestämmelser får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, vidta särskilda åtgärder i syfte att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som avses i detta avsnitt, eller några av dessa, förutsatt att transaktionerna inte syftar till slutlig användning eller konsumtion och att beloppet för den mervärdesskatt som skall betalas när varorna upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i detta avsnitt motsvarar den mervärdesskatt som skulle ha betalats om var och en av transaktionerna skulle ha beskattats inom medlemsstaternas territorium.

Artikel 156

1.   Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leverans av varor avsedda att uppvisas för tullen och, i tillämpliga fall, placeras i tillfällig förvaring.

b)

Leverans av varor avsedda att placeras i en frizon eller ett frilager.

c)

Leverans av varor avsedda att hänföras till ett tullagerförfarande eller ett förfarande för aktiv förädling.

d)

Leverans av varor avsedda att införas i territorialvatten för att införlivas i borrnings- eller produktionsplattformar i avsikt att konstruera, reparera, underhålla, ändra eller utrusta sådana plattformar, eller för att förbinda sådana plattformar med fastlandet.

e)

Leverans av varor avsedda att införas i territorialvatten för bunkring, tankning eller proviantering för borrnings- eller produktionsplattformar.

2.   De platser som avses i punkt 1 skall vara de som definieras i gemenskapens gällande tullbestämmelser.

Artikel 157

1.   Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Import av varor som är avsedda att hänföras till ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet.

b)

Leverans av varor som är avsedda att inom deras territorium hänföras till ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet.

2.   Medlemsstaterna får inte föreskriva något annat lagerförfarande än tullagerförfarandet för icke punktskattepliktiga varor när dessa varor är avsedda att levereras till detaljhandelsledet.

Artikel 158

1.   Med avvikelse från artikel 157.2 får medlemsstaterna föreskriva ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet i följande fall:

a)

När varor är avsedda för skattefria butiker, för leveranser av varor avsedda att medföras i den resandes personliga bagage när det gäller resande vilka med flyg eller sjövägen beger sig till ett tredje territorium eller ett tredjeland och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 146.1 b.

b)

När varor är avsedda för beskattningsbara personer, för leveranser som dessa gör till resande ombord på flygplan eller fartyg under en flygning eller överfart till en ankomstort som är belägen utanför gemenskapen.

c)

När varor är avsedda för beskattningsbara personer, för leveranser som dessa utför och som är undantagna från mervärdesskatt i enlighet med artikel 151.

2.   När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten till undantag från skatteplikt enligt punkt 1 a skall de vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av detta undantag och förhindra eventuellt skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

3.   I punkt 1 a avses med skattefria butiker varje inrättning inom en flygplats eller hamn som uppfyller de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna.

Artikel 159

Medlemsstaterna får från skatteplikt undanta tillhandahållande av tjänster som hänför sig till sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 156, 157.1 b och 158.

Artikel 160

1.   Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs på de platser som avses i artikel 156.1, om någon av de situationer som avses i den punkten fortsätter att gälla.

b)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs på de platser som anges i artikel 157.1 b och artikel 158, om, inom deras territorium, någon av de situationer som avses i artikel 157.1 b eller i artikel 158.1 fortsätter att gälla.

2.   Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som fastställs i punkt 1 a för transaktioner som utförs i tullager, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att föreskriva andra lagerförfaranden än tullagerförfarandet så att det är möjligt att tillämpa punkt 1 b på dessa transaktioner när dessa avser de varor som anges i bilaga V och när de utförs i dessa andra lager än tullager.

Artikel 161

Medlemsstaterna får tillämpa undantag från skatteplikt för följande leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster med anknytning till sådana leveranser:

a)

Leverans av sådana varor som avses i artikel 30 första stycket, med bibehållande av förfarandena för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller för extern transitering.

b)

Leverans av sådana varor som avses i artikel 30 andra stycket, med bibehållande av det förfarande för intern gemenskapstransitering som avses i artikel 276.

Artikel 162

Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som fastställs i detta avsnitt, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det på gemenskapsinterna förvärv av varor som är avsedda att hänföras till något av de förfaranden eller någon av de situationer som avses i artiklarna 156, 157.1 b och 158 tillämpas samma bestämmelser som på leveranser av varor som utförs inom deras territorium under motsvarande villkor.

Artikel 163

När varor upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i detta avsnitt och det medför att import enligt artikel 61 föreligger, skall importmedlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att undvika dubbelbeskattning.

Avsnitt 2

Transaktioner som är undantagna från skatteplikt med avseende på export och inom ramen för handeln mellan medlemsstaterna

Artikel 164

1.   Efter samråd med mervärdesskattekommittén får medlemsstaterna tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner som utförs av en beskattningsbar person eller med en beskattningsbar person som mottagare, dock högst intill ett belopp som är lika med beloppet för hans export under de närmast föregående tolv månaderna:

a)

Gemenskapsinterna förvärv av varor som görs av en beskattningsbar person samt import och leverans av varor till en beskattningsbar person som har för avsikt att, i oförändrat skick eller efter bearbetning, exportera dem utanför gemenskapen.

b)

Tillhandahållande av tjänster med anknytning till den beskattningsbara personens exportrörelse.

2.   När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten till undantag från skatteplikt enligt punkt 1 skall de, efter samråd med mervärdesskattekommittén, även låta detta undantag omfatta sådana transaktioner med anknytning till de leveranser som görs av den beskattningsbara personen på de villkor som anges i artikel 138, dock högst intill ett belopp som är lika med beloppet för de leveranser som den beskattningsbara personen utfört på samma villkor under de närmast föregående tolv månaderna.

Artikel 165

Medlemsstaterna får fastställa ett gemensamt högsta belopp för de undantag de beviljar med stöd av artikel 159.

Avsnitt 3

Gemensamma regler för avsnitten 1 och 2

Artikel 166

Kommissionen skall vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.

AVDELNING X

AVDRAG

KAPITEL 1

Avdragsrättens inträde och räckvidd

Artikel 167

Avdragsrätten skall inträda vid den tidpunkt då den avdragsgilla skatten blir utkrävbar.

Artikel 168

I den mån varorna och tjänsterna används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner skall han ha rätt att, i den medlemsstat där han utför dessa transaktioner, från den mervärdesskatt som han är skyldig att betala dra av följande belopp:

a)

Mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats i medlemsstaten för varor som har levererats, eller kommer att levereras, till honom eller för tjänster som har tillhandahållits, eller kommer att tillhandahållas till honom av en annan beskattningsbar person.

b)

Mervärdesskatt som skall betalas för transaktioner som enligt artikel 18 a och artikel 27 likställs med leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster.

c)

Mervärdesskatt som i enlighet med artikel 2.1 b i skall betalas för gemenskapsinterna förvärv av varor.

d)

Mervärdesskatt som skall betalas för de transaktioner som avses i artiklarna 21 och 22 och som likställs med gemenskapsinterna förvärv.

e)

Mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för varor som importerats till medlemsstaten.

Artikel 169

Förutom det avdrag som avses i artikel 168 skall den beskattningsbara personen ha rätt till avdrag för eller återbetalning av den mervärdesskatt som avses i den artikeln i den mån varorna eller tjänsterna används för följande transaktioner:

a)

Transaktioner som avser de i artikel 10.1 andra stycket angivna verksamheterna, som utförs utanför den medlemsstat där skatten skall betalas eller har betalats och som skulle ha medfört rätt till avdrag för mervärdesskatt om de hade genomförts i medlemsstaten.

b)

Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 138, 142 och 144, artiklarna 146–149, artiklarna 151, 152, 153 och 156, artikel 157.1 b, artiklarna 158-161 och artikel 164.

c)

Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–f, om köparen är etablerad utanför gemenskapen eller om transaktionerna är direkt kopplade till varor som skall exporteras ut ur gemenskapen.

Artikel 170

De beskattningsbara personer som i enlighet med artikel 1 i rådets direktiv 79/1072/EEG (8) , artikel 1 i rådets direktiv 86/560/EEG (9) och artikel 171 i detta direktiv inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor eller tjänster eller importerar varor som belastats med mervärdesskatt har rätt till återbetalning av den erlagda mervärdesskatten i den mån varorna och tjänsterna används för

a)

de transaktioner som avses i artikel 169,

b)

transaktioner för vilka mervärdesskatten endast skall betalas av förvärvaren i enlighet med artiklarna 194–197 och 199.

Artikel 171

1.   Återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor och tjänster som belastats med mervärdesskatt eller importerar av varor som är belagda med mervärdesskatt, men som är etablerade i en annan medlemsstat, skall ske i enlighet med genomförandereglerna i rådets direktiv 79/1072/EEG.

De beskattningsbara personer som avses i artikel 1 i direktiv 79/1072/EEG skall även vid tillämpningen av det direktivet anses vara beskattningsbara personer som inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor och tjänster som belastats med mervärdesskatt eller importerar varor som belastats med mervärdesskatt när de i den medlemsstaten endast har utfört leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka mottagaren är betalningsskyldig, i enlighet med artiklarna 194-197 och artikel 199 .

2.   Återbetalning till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapens territorium skall ske i enlighet med genomförandereglerna i direktiv 86/560/EEG.

De beskattningsbara personer som avses i artikel 1 i direktiv 86/560/EEG skall även vid tillämpningen av det direktivet anses vara beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen när de i en medlemsstat köper varor och tjänster som är belagda med mervärdesskatt eller importerar varor som är belagda med mervärdesskatt och de i den medlemsstaten endast har utfört leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka mottagaren är betalningsskyldig, i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199.

3.   Direktiven 79/1072/EEG och 86/560/EEG skall inte tillämpas på leveranser av varor vilka är eller kan bli undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 138, när varorna försänds eller transporteras av förvärvaren eller för hans räkning.

Artikel 172

1.   Varje person som anses som en beskattningsbar person på grund av att han tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 a skall ha rätt att i den medlemsstat i vilken leveransen äger rum dra av den mervärdesskatt som ingår i inköpspriset eller som har betalats för importen eller det gemenskapsinterna förvärvet av transportmedlet, dock högst det skattebelopp han skulle vara skyldig att betala om leveransen inte skulle vara undantagen från skatteplikt.

Avdragsrätten skall inträda och får inte utövas förrän vid tidpunkten för leveransen av det nya transportmedlet.

2.   Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för tillämpningen av punkt 1.

KAPITEL 2

Proportionellt avdrag

Artikel 173

1.   När varor och tjänster används av en beskattningsbar person såväl för transaktioner som avses i artiklarna 168, 169 och 170, vilka medför rätt till avdrag för mervärdesskatt, som för transaktioner som inte medför rätt till avdrag, skall bara den andel av mervärdesskatten vara avdragsgill som kan hänföras till de förstnämnda transaktionerna.

Den avdragsgilla andelen skall bestämmas i enlighet med artiklarna 174 och 175 för alla transaktioner som utförs av den beskattningsbara personen.

2.   Medlemsstaterna får vidta följande åtgärder:

a)

tillåta den beskattningsbara personen att bestämma en andel för varje gren av sin verksamhet, om han för separata räkenskaper för varje verksamhetsgren,

b)

ålägga den beskattningsbara personen att bestämma en andel för varje verksamhetsgren och att föra separata räkenskaper för varje verksamhetsgren,

c)

tillåta eller ålägga den beskattningsbara personen att göra avdraget på grundval av användningen av alla eller en del av varorna och tjänsterna,

d)

tillåta eller ålägga den beskattningsbara personen att göra avdraget, i enlighet med bestämmelsen i punkt 1 första stycket, med avseende på alla varor och tjänster som används för alla transaktioner som avses där,

e)

föreskriva att mervärdesskatt som inte medför avdragsrätt hos den beskattningsbara personen och som är ringa inte skall beaktas vid beräkningen.

Artikel 174

1.   Den avdragsgilla andelen skall vara resultatet av ett bråk bestående av följande belopp:

a)

I täljaren, det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, av den omsättning per år som kan hänföras till transaktioner som medför rätt till avdrag enligt artiklarna 168 och 169.

b)

I nämnaren, det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, av den omsättning per år som kan hänföras till transaktioner som ingår i täljaren och till transaktioner som inte medför rätt till avdrag.

Medlemsstaterna får i nämnaren inräkna beloppet av andra subventioner än sådana som är direkt knutna till priset på leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster som avses i artikel 73.

2.   Med avvikelse från punkt 1 skall vid beräkningen av den avdragsgilla andelen bortses från följande belopp:

a)

den omsättning som kan hänföras till leverans av investeringsvaror som används av den beskattningsbara personen i hans rörelse,

b)

den omsättning som kan hänföras till transaktioner som har karaktären av bitransaktioner till fastighets- och finansiella transaktioner,

c)

den omsättning som kan hänföras till de transaktioner som avses i artikel 135.1 b-g i de fall de har karaktären av bitransaktioner.

3.   När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten i artikel 191 att inte kräva justering med avseende på investeringsvaror, får de låta köpeskillingen vid avyttring av dessa varor ingå i den avdragsgilla andelen.

Artikel 175

1.   Den avdragsgilla andelen skall bestämmas varje år och omräknas till ett procenttal, avrundat uppåt till nästa heltal.

2.   Den andel som skall gälla preliminärt för ett år skall vara den som beräknas på grundval av föregående års transaktioner. I avsaknad av sådana transaktioner att jämföra med, eller om transaktionerna uppgick till obetydliga belopp, skall den beskattningsbara personen under skattemyndighetens överinseende uppskatta den avdragsgilla andelen med utgångspunkt i sina prognoser.

Medlemsstaterna får dock behålla de regler som gällde hos dem den 1 januari 1979 eller, för de medlemsstater som anslutit sig till gemenskapen efter den dagen, de regler som gällde hos dem på dagen för deras anslutning.

3.   Avdrag som görs på grundval av en sådan preliminär andel skall justeras när den slutliga andelen för året bestämts under det påföljande året.

KAPITEL 3

Begränsning av avdragsrätten

Artikel 176

Rådet skall enhälligt på kommissionens förslag besluta vilka utgifter som inte skall medföra rätt till avdrag av mervärdesskatt. Mervärdesskatt skall inte under några omständigheter vara avdragsgill för utgifter som inte strikt är av yrkesmässig karaktär, såsom utgifter för lyx, nöjen eller representation.

Till dess att de bestämmelser som avses i första stycket träder i kraft får medlemsstaterna behålla alla de avvikelser som föreskrivs i deras nationella lagstiftning den 1 januari 1979 eller, för de medlemsstater som anslutit sig till gemenskapen efter den dagen, dagen för deras anslutning.

Artikel 177

Efter samråd med mervärdesskattekommittén får varje medlemsstat av konjunkturskäl helt eller delvis undanta alla eller vissa investeringsvaror eller andra varor från avdragssystemet.

För att bibehålla identiska konkurrensvillkor får medlemsstaterna, i stället för att vägra avdrag, beskatta varor som är tillverkade av den beskattningsbara personen själv eller som han har inköpt inom gemenskapen eller importerat, på ett sådant sätt att skatten inte överstiger den mervärdesskatt som skulle ha tagits ut på förvärv av liknande varor.

KAPITEL 4

Regler om utövande av avdragsrätten

Artikel 178

För att få utöva sin rätt till avdrag skall en beskattningsbar person uppfylla följande villkor:

a)

För avdrag enligt artikel 168 a, avseende leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, skall han inneha en faktura som utfärdats i enlighet med artiklarna 220–236 och artiklarna 238, 239 och 240.

b)

För avdrag enligt artikel 168 b, avseende transaktioner som likställs med leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, skall han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

c)

För avdrag enligt artikel 168 c, avseende gemenskapsinterna förvärv av varor, skall han i den mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250 ange alla uppgifter som behövs för att beräkna den mervärdesskatt som skall betalas på hans förvärv samt inneha en faktura som utfärdats i enlighet med artiklarna 220–236.

d)

För avdrag enligt artikel 168 d, avseende transaktioner som likställs med gemenskapsinterna förvärv av varor, skall han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

e)

För avdrag enligt artikel 168 e, avseende import av varor, skall han inneha ett importdokument som uppger honom som mottagare eller importör och anger, eller medger beräkning av, den mervärdesskatt som skall betalas.

f)

När han skall betala mervärdesskatt såsom förvärvare, vid tillämpning av artiklarna 194-197 och artikel 199, skall han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

Artikel 179

Den beskattningsbara personen skall göra avdraget genom att från det totala mervärdesskattebelopp som skall betalas för en given beskattningsperiod subtrahera det totala skattebelopp för vilket avdragsrätt har inträtt under samma period och utövas i enlighet med bestämmelserna i artikel 178.

Medlemsstaterna får dock, vad beträffar beskattningsbara personer som utför sådana tillfälliga transaktioner som avses i artikel 12, kräva att avdragsrätten endast utövas vid tidpunkten för leveransen.

Artikel 180

Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person att göra avdrag som inte gjorts i enlighet med artiklarna 178 och 179.

Artikel 181

Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person som inte innehar någon faktura som utfärdats i enlighet med artiklarna 220–236 att göra det avdrag som avses i artikel 168 c avseende gemenskapsinterna förvärv av varor.

Artikel 182

Medlemsstaterna skall bestämma villkoren och reglerna för tillämpning av artiklarna 180 och 181.

Artikel 183

Om avdragen för en viss beskattningsperiod överstiger den mervärdesskatt som skall betalas får medlemsstaterna föra över det överskjutande beloppet till nästa period eller göra en återbetalning enligt de villkor som de skall fastställa.

Om det överskjutande beloppet är ringa, får medlemsstaterna dock vägra att föra över det till nästa period eller att återbetala det.

KAPITEL 5

Justering av avdrag

Artikel 184

Det ursprungliga avdraget skall justeras när det är högre eller lägre än det avdrag som den beskattningsbara personen hade rätt att göra.

Artikel 185

1.   Justering skall särskilt göras när det efter det att mervärdesskattedeklarationen har lämnats inträffar någon förändring i de faktorer som beaktats vid bestämningen av avdragsbeloppet, däribland att köp hävs eller prisnedsättningar erhålls.

2.   Med avvikelse från punkt 1 skall någon justering inte ske i fall då transaktioner förblir helt eller delvis obetalda eller då det har visats eller bekräftats att varor förstörts, gått förlorade eller stulits, och inte heller vid sådana uttag i syfte att skänka bort gåvor av ringa värde eller ge bort varuprov som avses i artikel 16.

I de fall då transaktioner förblir helt eller delvis obetalda och vid stöld får medlemsstaterna dock kräva justering.

Artikel 186

Medlemsstaterna skall fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 184 och 185.

Artikel 187

1.   När det gäller investeringsvaror skall justeringen fördelas över fem år, inklusive det år då varorna förvärvades eller tillverkades.

Medlemsstaterna får dock grunda justeringen på en period av fem hela år med början från den tidpunkt då varorna först användes.

När det gäller investeringsvaror som utgör fast egendom får den period som läggs till grund för beräkningen av justeringen förlängas till högst 20 år.

2.   Den årliga justeringen skall endast ske med avseende på en femtedel eller, om justeringsperioden har förlängts, motsvarande andel av den mervärdesskatt som har belastat investeringsvarorna.

Justeringen enligt första stycket skall göras på grundval av ändringarna i avdragsrätt under de följande åren jämfört med den avdragsrätt som gällde det år då varorna förvärvades, tillverkades eller, i förekommande fall, användes för första gången.

Artikel 188

1.   Vid leverans under justeringsperioden skall investeringsvaror betraktas som om de fortfarande användes i den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet fram till och med utgången av justeringsperioden.

Den ekonomiska verksamheten skall antas vara helt skattepliktig om leveransen av de investeringsvarorna är skattepliktig.

Den ekonomiska verksamheten skall antas vara helt undantagen om leveransen av investeringsvarorna är undantagen.

2.   Justeringen enligt punkt 1 görs en enda gång för hela den tid av justeringsperioden som återstår. Om leveransen av investeringsvarorna är undantagen får medlemsstaterna emellertid avstå från kravet på justering i den mån förvärvaren är en beskattningsbar person som använder investeringsvarorna i fråga uteslutande för transaktioner som medför rätt till avdrag.

Artikel 189

För tillämpningen av artiklarna 187 och 188 får medlemsstaterna vidta följande åtgärder:

a)

Definiera begreppet investeringsvaror.

b)

Närmare ange det belopp av skatten som skall beaktas vid justeringen.

c)

Vidta lämpliga åtgärder för att se till att justeringen inte medför några omotiverade fördelar.

d)

Tillåta administrativa förenklingar.

Artikel 190

Vid tillämpningen av artiklarna 187, 188, 189 och 191 får medlemsstaterna som investeringsvaror betrakta tjänster med egenskaper liknande dem som normalt tillskrivs investeringsvaror.

Artikel 191

Om tillämpningen av artiklarna 187 och 188 i någon medlemsstat ger en försumbar effekt, får den medlemsstaten efter samråd med mervärdesskattekommittén avstå från att tillämpa artiklarna med hänsyn till den samlade effekten av mervärdesskatten i medlemsstaten i fråga och till behovet av administrativa förenklingar, förutsatt att detta inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Artikel 192

Om den beskattningsbara personen övergår från att beskattas på normalt sätt till att beskattas enligt en särskild ordning eller omvänt, får medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att den beskattningsbara personen inte skall otillbörligen gynnas eller otillbörligen missgynnas.

AVDELNING XI

SKYLDIGHETER FÖR BESKATTNINGSBARA PERSONER OCH FÖR VISSA ICKE BESKATTNINGSBARA PERSONER

KAPITEL 1

Skyldigheter avseende betalning

Avsnitt 1

Personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt till staten

Artikel 193

Mervärdesskatt skall betalas av den beskattningsbara person som utför en beskattningsbar leverans av varor eller ett beskattningsbart tillhandahållande av tjänster, utom i de fall då skatten skall betalas av en annan person i enlighet med artiklarna 194–199 och artikel 202.

Artikel 194

1.   När den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten skall betalas, får medlemsstaterna föreskriva att mottagaren av leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster skall vara betalningsskyldig.

2.   Medlemsstaterna skall fastställa villkoren för tillämpningen av punkt 1.

Artikel 195

Mervärdesskatten skall betalas av de personer som är registrerade till mervärdesskatt i den medlemsstat där skatten skall betalas och till vilka varor levereras enligt villkoren i artiklarna 38 och 39, om leveransen genomförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landets territorium.

Artikel 196

Mervärdesskatt skall betalas av beskattningsbara personer som köper sådana tjänster som avses i artikel 56 eller personer vilka köper sådana tjänster som avses i artiklarna 44, 47, 50, 53, 54 och 55 och vilka är registrerade till mervärdesskatt i den medlemsstat där skatten skall betalas, om tjänsterna tillhandahålls av en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten.

Artikel 197

1.   Mervärdesskatt skall betalas av mottagaren av en leverans av varor när följande villkor är uppfyllda:

a)

Den beskattningsbara transaktionen utgörs av en leverans av varor som görs på de villkor som anges i artikel 141.

b)

Mottagaren av denna leverans av varor är en annan beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person, som är registrerad till mervärdesskatt i den medlemsstat där leveransen görs.

c)

Den faktura som har utfärdats av den beskattningsbara person som inte är etablerad i mottagarens medlemsstat har upprättats i enlighet med artiklarna 220–236.

2.   Om en skatterepresentant utsetts till betalningsskyldig, i enlighet med artikel 204, får medlemsstaterna fastställa en avvikelse från punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 198

1.   Vid beskattning enligt artikel 352 av särskilda transaktioner avseende investeringsguld mellan en beskattningsbar person som är verksam på en reglerad guldmarknad och en annan beskattningsbar person som inte är verksam på denna marknad skall medlemsstaterna utse förvärvaren till betalningsskyldig för mervärdesskatten.

När en förvärvare som inte är verksam på en reglerad guldmarknad är en beskattningsbar person som skall registrera sig till mervärdesskatt i den medlemsstat där skatten skall betalas endast för de transaktioner som avses i artikel 352, skall säljaren fullgöra de skattemässiga skyldigheterna på förvärvarens vägnar i enlighet med bestämmelserna i denna medlemsstat.

2.   När en leverans av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter med en renhet av minst 325/1 000 eller en leverans av investeringsguld enligt definitionen i artikel 344.1 görs av en beskattningsbar person som utnyttjat någon av valmöjligheterna i artiklarna 348, 349 och 350, får medlemsstaterna utse förvärvaren till betalningsskyldig.

3.   Medlemsstaterna skall fastställa förfaranden och villkor för tillämpning av punkterna 1 och 2.

Artikel 199

1.   Medlemsstaterna får för följande leveranser eller tillhandahållanden föreskriva att den betalningsskyldiga personen är den beskattningsbara person åt vilken leveranserna eller tillhandahållandena görs.

a)

Tillhandahållande av byggtjänster, inbegripet reparations-, rengörings-, underhålls-, ombyggnads- och rivningstjänster avseende fast egendom, samt överlämnande av byggnadsarbeten som betraktas som leverans av varor enligt artikel 14.3.

b)

Tillhandahållande av personal för verksamhet enligt a.

c)

Leverans av fast egendom enligt artikel 135.1 j och k, om leverantören har valt beskattning av leveransen enligt artikel 137.

d)

Leverans av använt material, använt material som inte kan återanvändas i befintligt tillstånd, skrot, industriavfall och annat avfall, avfall för återvinning och delvis bearbetat avfall samt leverans av vissa varor och tillhandahållande av vissa tjänster, enligt förteckningen i bilaga VI.

e)

Leverans av varor som av en beskattningsbar person ställts som säkerhet till en annan beskattningsbar person, när denna säkerhet tas i anspråk.

f)

Leverans av varor efter det att egendomsförbehåll överlåtits till en rättsinnehavare som utövar denna rätt.

g)

Leverans av fast egendom som av gäldenären sålts inom ramen för ett tvångsauktionsförfarande.

2.   Vid tillämpningen av den möjlighet som anges i punkt 1 får medlemsstaterna fastställa de leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster och de kategorier av leverantörer, tillhandahållare eller förvärvare på vilka dessa åtgärder får tillämpas.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna vidta följande åtgärder:

a)

Föreskriva att en beskattningsbar person som även bedriver verksamhet eller utför transaktioner som inte anses vara beskattningsbar leverans av varor eller beskattningsbart tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 2 skall betraktas som beskattningsbar person med avseende på leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som denne erhållit i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

b)

Föreskriva att ett icke beskattningsbart offentligrättsligt organ med avseende på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster enligt e, f och g i punkt 1 skall betraktas som en beskattningsbar person.

4.   Medlemsstaterna skall informera mervärdesskattekommittén om nationella lagstiftningsåtgärder som antagits i enlighet med punkt 1 såvida det inte rör sig om åtgärder som godkänts av rådet före den 13 augusti 2006 i enlighet med artikel 27.1–27.4 i direktiv 77/388/EEG och som fortsätter att gälla punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 200

Mervärdesskatt skall betalas av varje person som gör ett beskattningsbart gemenskapsinternt förvärv av varor.

Artikel 201

Mervärdesskatt skall vid import betalas av den eller de personer som har utsetts till eller godtagits som betalningsskyldiga av den medlemsstat till vilken varorna importeras.

Artikel 202

Mervärdesskatt skall betalas av den person som är ansvarig för att varorna upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 156, 157, 158, 160 och 161.

Artikel 203

Mervärdesskatt skall betalas av varje person som anger mervärdesskatten på en faktura.

Artikel 204

1.   Om, vid tillämpning av artiklarna 193–197 och artiklarna 199–200, den som är betalningsskyldig är en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten skall betalas, får medlemsstaterna tillåta honom att utse en skatterepresentant till betalningsskyldig.

När den beskattningsbara transaktionen utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat i vilken skatten skall betalas och det med det land i vilket den beskattningsbara personen har sitt säte eller är etablerad inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd som är likartad den som föreskrivs i rådets direktiv 76/308/EEG (10) och i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 (11), får medlemsstaterna dessutom införa bestämmelser om att en skatterepresentant som utsetts av den icke-etablerade beskattningsbara personen skall vara betalningsskyldig.

Medlemsstaterna får emellertid inte tillämpa den valmöjlighet som avses i andra stycket på en enligt definitionen i artikel 358.1 i gemenskapen icke-etablerad beskattningsbar person som har valt att omfattas av den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg.

2.   Den valmöjlighet som avses i punkt 1 första stycket skall omfattas av de villkor och närmare regler som varje medlemsstat fastställer.

Artikel 205

I de fall som avses i artiklarna 193–200 och artiklarna 202, 203 och 204 får medlemsstaterna föreskriva att en annan person än den som är betalningsskyldig skall vara solidariskt ansvarig för betalning av mervärdesskatten.

Avsnitt 2

Bestämmelser om betalning

Artikel 206

Varje beskattningsbar person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt skall betala nettobeloppet av denna skatt när den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 lämnas. Medlemsstaterna får dock fastställa en annan förfallodag för betalning av detta belopp eller begära preliminär betalning.

Artikel 207

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att de personer som i enlighet med artiklarna 194–197 och artiklarna 199 och 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras respektive territorium skall fullgöra de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Medlemsstaterna skall därutöver vidta nödvändiga åtgärder för att de personer som i enlighet med artikel 205 anses som solidariskt ansvariga för betalning av skatten skall fullgöra dessa betalningsskyldigheter.

Artikel 208

Om medlemsstaterna utser en förvärvare av investeringsguld till betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 198.1 eller om de utnyttjar möjligheten enligt artikel 198.2 att till betalningsskyldig för mervärdesskatten utse en förvärvare av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter eller av investeringsguld enligt artikel 344.1, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna person fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Artikel 209

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att icke beskattningsbara juridiska personer som är betalningsskyldiga för skatt som skall betalas för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Artikel 210

Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för betalning av mervärdesskatt vid sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii samt vid sådana gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 2.1 b iii.

Artikel 211

Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för betalning av mervärdesskatt vid import av varor.

Medlemsstaterna får bl.a. föreskriva att mervärdesskatt som skall betalas på import av varor vilken företas av beskattningsbara personer, av betalningsskyldiga eller av vissa kategorier av dessa båda inte behöver betalas vid tidpunkten för importen, under förutsättning att skatten anges som sådan i den mervärdesskattedeklaration som skall lämnas enligt artikel 250.

Artikel 212

Medlemsstaterna får, om beloppet är ringa, befria beskattningsbara personer från betalning av den mervärdesskatt som skall betalas.

KAPITEL 2

Registrering

Artikel 213

1.   Varje beskattningsbar person skall uppge när hans ekonomiska verksamhet som beskattningsbar person inleds, förändras eller upphör.

Medlemsstaterna skall tillåta, och får kräva, att denna anmälan lämnas på elektronisk väg, i enlighet med de villkor som de själva fastställer.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 första stycket skall varje beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person som gör gemenskapsinterna förvärv av varor vilka inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 uppge att han gör sådana förvärv, om villkoren i den artikeln för att sådana transaktioner inte skall vara föremål för mervärdesskatt inte längre är uppfyllda.

Artikel 214

1.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att med hjälp av ett individuellt registreringsnummer identifiera följande personer:

a)

Varje beskattningsbar person, med undantag av dem som avses i artikel 9.2, som inom medlemsstaternas respektive territorium utför sådana andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som medför rätt till avdrag, än leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka mervärdesskatt skall betalas uteslutande av köparen eller mottagaren i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199.

b)

Varje beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person som gör gemenskapsinterna förvärv av varor vilka är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b, eller som har utnyttjat möjligheten i artikel 3.3 att välja att låta sina gemenskapsinterna förvärv bli föremål för mervärdesskatt.

c)

Varje beskattningsbar person som inom medlemsstaternas respektive territorium gör gemenskapsinterna förvärv av varor avsedda för transaktioner som han genomför utanför deras territorium och som har samband med sådana verksamheter som avses i artikel 9.1 andra stycket.

2.   Medlemsstaterna får dock underlåta att registrera vissa beskattningsbara personer som tillfälligtvis utför sådana transaktioner som avses i artikel 12.

Artikel 215

Varje individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt skall ha ett prefix i enlighet med ISO-kod 3166 alfa 2 genom vilket den medlemsstat som tilldelat numret kan identifieras.

Grekland skall dock ha rätt att använda prefixet ”EL”.

Artikel 216

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att deras registreringssystem skall göra det möjligt att särskilja de beskattningsbara personer som avses i artikel 214 och för att övergångsordningen i artikel 402 för beskattning av gemenskapsinterna transaktioner skall tillämpas korrekt.

KAPITEL 3

Fakturering

Avsnitt 1

Definitioner

Artikel 217

I detta kapitel avses med överföring eller ställande till förfogande på elektronisk väg att data överförs eller ställs till mottagarens förfogande med användning av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring, med användning av kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska hjälpmedel.

Avsnitt 2

Begreppet faktura

Artikel 218

Vid tillämpningen av detta direktiv skall medlemsstaterna godta som fakturor alla dokument eller meddelanden i pappersform eller i elektronisk form som uppfyller villkoren i detta kapitel.

Artikel 219

Varje handling eller meddelande med ändring av den ursprungliga fakturan och med en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan skall likställas med en faktura.

Avsnitt 3

Utfärdande av fakturor

Artikel 220

Varje beskattningsbar person skall se till att en faktura i följande fall utfärdas av honom själv, av förvärvaren eller, i hans namn och för hans räkning, av en tredje person:

1.

För leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som han gjort till en annan beskattningsbar person eller till en icke beskattningsbar juridisk person.

2.

För sådana leveranser av varor som avses i artikel 33.

3.

För sådana leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138.

4.

För förskottsbetalningar som har gjorts till honom före sådana leveranser av varor som avses i punkterna 1, 2 och 3.

5.

För förskottsbetalningar som har gjorts till honom av en annan beskattningsbar person eller av en icke beskattningsbar juridisk person innan tillhandahållandet av tjänsten har slutförts.

Artikel 221

1.   Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer en skyldighet att utfärda en faktura för andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster än som avses i artikel 220 vilka dessa personer utför på medlemsstaternas territorium.

Medlemsstaterna får införa färre skyldigheter beträffande de fakturor som avses i första stycket än de skyldigheter som anges i artiklarna 226, 230, 233, 244 och 246.

2.   Medlemsstaterna får befria beskattningsbara personer från skyldigheten i artikel 220 att utfärda en faktura för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som dessa utför på medlemsstaternas territorium, om leveranserna eller tillhandahållandena är undantagna från skatteplikt med eller utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet i enlighet med artiklarna 110 och 111, artikel 125.1, artikel 127, artikel 128.1, artiklarna 132, 135, 136, 371, 375, 376 och 377, artikel 378.2, artikel 379.2 och artiklarna 380–390.

Artikel 222

Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som utför leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster på deras territorium en tidsfrist för utfärdande av fakturor.

Artikel 223

På villkor som skall fastställas av de medlemsstater på vars territorium leveranserna av varor eller tillhandahållandena av tjänster utförs får en samlingsfaktura utfärdas för flera separata leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster.

Artikel 224

1.   Fakturor skall få utfärdas av förvärvaren för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person har utfört åt honom, under förutsättning att det finns ett i förväg träffat avtal mellan parterna och på villkor att varje faktura blir föremål för ett förfarande för godkännande av den beskattningsbara person som utför leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster.

2.   De medlemsstater på vars territorium leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna utförs skall bestämma villkor och närmare regler för ett sådant i förväg träffat avtal och för godkännandeförfarandet mellan den beskattningsbara personen och förvärvaren.

3.   Medlemsstaterna får införa ytterligare krav för beskattningsbara personer som på deras territorium utför sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka förvärvaren utfärdar fakturan. De får bland annat kräva att sådana fakturor skall utfärdas i den beskattningsbara personens namn och för hans räkning.

De krav som avses i första stycket skall under alla förhållanden vara desamma oavsett var förvärvaren är etablerad.

Artikel 225

Medlemsstaterna får uppställa specifika krav för beskattningsbara personer som utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster på deras territorium, om den tredje person eller förvärvare som utfärdar fakturan är etablerad i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 76/308/EEG och i förordning (EG) nr 1798/2003.

Avsnitt 4

Uppgifter i fakturan

Artikel 226

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i detta direktiv skall endast följande uppgifter vara obligatoriska för mervärdesskatteändamål på fakturor som utfärdas i enlighet med artiklarna 220 och 221:

1.

Datum för utfärdandet av fakturan.

2.

Ett löpnummer baserat på en eller flera serier, som unikt identifierar fakturan.

3.

Det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 214 under vilket den beskattningsbara personen har utfört leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster.

4.

Det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 214 under vilket förvärvaren har erhållit en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster för vilken eller vilket han är betalningsskyldig för mervärdesskatt eller en sådan leverans av varor som avses i artikel 138.

5.

Den beskattningsbara personens och förvärvarens fullständiga namn och adress.

6.

De levererade varornas mängd och art eller de tillhandahållna tjänsternas omfattning och art.

7.

Det datum då leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster utförs eller slutförs eller det datum då den förskottsbetalning som avses i artikel 220.4 och 220.5 erläggs, om ett sådant datum kan fastställas och skiljer sig från datumet för fakturans utfärdande.

8.

Beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag från skatteplikt, priset per enhet, exklusive mervärdesskatt, samt eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i priset per enhet.

9.

Tillämpad mervärdesskattesats.

10.

Den mervärdesskatt som skall betalas, såvida inte en särskild ordning tillämpas för vilken detta direktiv utesluter en sådan uppgift.

11.

Vid undantag från skatteplikt eller när förvärvaren är betalningsskyldig, hänvisning till den tillämpliga bestämmelsen i detta direktiv, till motsvarande nationella bestämmelse eller till en annan uppgift om att leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster är undantagna från skatteplikt eller föremål för förfarandet för omvänd betalningsskyldighet.

12.

Vid leverans av ett nytt transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 a, de uppgifter som avses i artikel 2.2 b.

13.

Vid tillämpning av den särskilda ordningen för resebyråer, hänvisning till artikel 306, eller motsvarande nationella bestämmelser eller varje annan uppgift om att denna ordning tillämpats.

14.

Vid tillämpning av någon av de särskilda ordningarna för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, hänvisning till artikel 313, 326, eller artikel 333 eller motsvarande nationella bestämmelser eller varje annan uppgift om att en av dessa ordningar tillämpats.

15.

Om den som är betalningsskyldig är en skatterepresentant i den mening som avses i artikel 204, skatterepresentantens registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 214 och dennes fullständiga namn och adress.

Artikel 227

Medlemsstaterna får kräva att beskattningsbara personer som är etablerade inom deras territorium och som där utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster anger förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 214 i andra fall än de som anges i artikel 226.4.

Artikel 228

De medlemsstater inom vars territorium leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna utförs får när det gäller sådana handlingar eller meddelanden som avses i artikel 219 vilka likställs med en faktura medge befrielse från kravet på att de skall innehålla vissa obligatoriska uppgifter.

Artikel 229

Medlemsstaterna får inte föreskriva att fakturorna skall undertecknas.

Artikel 230

Beloppen i fakturorna får uttryckas i vilken valuta som helst, under förutsättning att det mervärdesskattebelopp som skall betalas anges i den nationella valutan i den medlemsstat där leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum, med användning av den omräkningsmekanism som anges i artikel 91.

Artikel 231

Medlemsstaterna får för kontrolländamål kräva en översättning till det egna nationella språket av fakturor som avser leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster på deras territorium och av fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade inom deras territorium.

Avsnitt 5

Överföring av fakturor på elektronisk väg

Artikel 232

Fakturor som utfärdas i enlighet med avsnitt 2 får skickas i pappersform eller, under förutsättning att mottagaren godkänner det, överföras eller ställas till förfogande på elektronisk väg.

Artikel 233

1.   Fakturor som överförs eller ställs till förfogande på elektronisk väg skall godkännas av medlemsstaterna förutsatt att ursprungets äkthet och innehållets integritet säkerställs med någon av följande metoder:

a)

Genom en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (12),

b)

Genom ett elektroniskt datautbyte (EDI) enligt definitionen i artikel 2 i kommissionens rekommendation 1994/820/EG av den 19 oktober 1994 om juridiska aspekter på elektroniskt datautbyte (13) om det i avtalet om sådant datautbyte föreskrivs användning av förfaranden som säkerställer uppgifternas äkthet och innehåll,

Fakturor får emellertid överföras eller ställas till förfogande på elektronisk väg enligt andra metoder, under förutsättning att den eller de berörda medlemsstaterna godkänner detta.

2.   I enlighet med punkt 1 a får medlemsstaterna dock begära att den avancerade elektroniska signaturen baseras på ett kvalificerat certifikat och skapas av en säker anordning för skapande av signaturer enligt artikel 2.6 och 2.10 i direktiv 1999/93/EG.

3.   I enlighet med punkt 1 b första stycket får medlemsstaterna dessutom, på villkor som de själva fastställer, kräva att ett ytterligare sammanfattande dokument överlämnas i pappersform.

Artikel 234

Medlemsstaterna får inte införa några andra krav eller formaliteter för beskattningsbara personer som utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster på deras territorium när det gäller att överföra eller ställa till förfogande fakturor på elektronisk väg.

Artikel 235

Medlemsstaterna får fastställa särskilda villkor för utfärdande av fakturor på elektronisk väg avseende leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som utförs på deras territorium, från ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 76/308/EEG och i förordning (EG) nr 1798/2003.

Artikel 236

I de fall då flera fakturor översänds samlat till samma mottagare eller ställs till hans förfogande på elektronisk väg, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, i den mån all information är åtkomlig för varje faktura.

Artikel 237

Kommissionen skall senast den 31 december 2008 lägga fram en rapport om elektronisk fakturering, vid behov tillsammans med ett förslag om ändring av villkoren för sådan fakturering med hänsyn till framtida teknisk utveckling på området.

Avsnitt 6

Förenklingsåtgärder

Artikel 238

1.   Efter samråd med mervärdesskattekommittén och på de villkor som de fastställer får medlemsstaterna när det gäller fakturor som avser leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som har utförts inom deras territorium besluta att vissa av de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 226 och 230, med förbehåll för de alternativ som medlemsstaterna utnyttjar enligt artiklarna 227, 228 och 231, inte behöver anges på fakturorna i följande fall:

a)

När fakturan är på mindre belopp.

b)

När handelsbruket eller administrativ praxis inom den berörda verksamhetsgrenen eller de tekniska förutsättningarna för utfärdande av dessa fakturor gör det svårt att iaktta alla de krav som anges i artiklarna 226 och 230.

2.   Fakturorna måste under alla omständigheter innehålla följande uppgifter:

a)

Datum för utfärdandet av fakturan.

b)

Uppgifter för identifiering av den beskattningsbara personen.

c)

Uppgifter för identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits.

d)

Beloppet på den mervärdesskatt som skall betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna.

3.   Förenklingsåtgärden i punkt 1 får inte tillämpas på de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 138 och 141.

Artikel 239

Om medlemsstaterna utnyttjar möjligheten i artikel 272.1 b att inte tilldela beskattningsbara personer, som inte utför någon av de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 138 och 141, något registreringsnummer för mervärdesskatt, skall leverantören och förvärvaren i stället identifieras på fakturan genom ett annat nummer kallat skatteregistreringsnummer, som de berörda medlemsstaterna fastställer.

Artikel 240

De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 272.1 b får, om ett registreringsnummer för mervärdesskatt har tilldelats den beskattningsbara personen, vidare kräva att följande uppgifter skall finnas med på fakturan:

1.

Leverantörens registreringsnummer för mervärdesskatt och skatteregistreringsnummer, när det gäller sådana tillhandahållanden av tjänster som avses i artiklarna 44, 47, 50, 53, 54 och 55 och sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 138 och 141

2.

Endast leverantörens skatteregistreringsnummer eller endast registreringsnumret för mervärdesskatt, när det gäller andra leveranser av varor eller andra tillhandahållanden av tjänster.

KAPITEL 4

Räkenskaper

Avsnitt 1

Definitioner

Artikel 241

I detta kapitel avses med lagring av en faktura på elektronisk väg att data lagras med användning av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring, med användning av kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska hjälpmedel.

Avsnitt 2

Allmänna skyldigheter

Artikel 242

Varje beskattningsbar person skall föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att mervärdesskatt skall kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 243

1.   Varje beskattningsbar person skall föra ett register över varor som han har försänt eller transporterat, eller som för hans räkning har försänts eller transporterats, till en bestämmelseort utanför avgångsmedlemsstatens territorium men inom gemenskapen och som är avsedda för sådana transaktioner i form av arbeten på varorna eller tillfälligt bruk av dem som avses i artikel 17.2 f–h.

2.   Varje beskattningsbar person skall föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att göra det möjligt att identifiera varor som försänts till honom från en annan medlemsstat av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt i den andra medlemsstaten, eller på denna persons vägnar, i samband med tillhandahållande av sådana tjänster i form av värdering av eller arbeten på dessa varor som avses i artikel 52 c.

Avsnitt 3

Särskilda skyldigheter avseende lagring av fakturor

Artikel 244

Varje beskattningsbar person skall se till att kopior lagras av de fakturor som har utfärdats av honom själv, av hans förvärvare eller i hans namn och för hans räkning av en tredje person, liksom alla fakturor som han har mottagit.

Artikel 245

1.   Vid tillämpningen av detta direktiv får den beskattningsbara personen bestämma platsen för lagring av alla fakturor, förutsatt att han utan otillbörligt dröjsmål kan ställa alla fakturor eller uppgifter som lagras i enlighet med artikel 244 till de behöriga myndigheternas förfogande på deras begäran.

2.   Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som är etablerade inom deras territorium att meddela dem lagringsplatsen, när denna är belägen utanför deras territorium.

Medlemsstaterna får dessutom ålägga en beskattningsbar person som är etablerad inom deras territorium att inom detta territorium lagra de fakturor som utfärdats av honom själv, av förvärvaren eller, i hans namn eller för hans räkning, av en tredje person, samt alla fakturor som han har mottagit, när lagringen inte sker på sådan elektronisk väg som säkerställer en fullständig åtkomst online av de berörda uppgifterna.

Artikel 246

Äktheten i de lagrade fakturornas ursprung och innehållets integritet samt fakturornas läsbarhet skall säkerställas under hela lagringsperioden.

Uppgifterna i de fakturor som avses i artikel 233.1 andra stycket får inte ändras och måste vara läsbara under hela lagringsperioden.

Artikel 247

1.   Varje medlemsstat skall fastställa den tidsperiod under vilken beskattningsbara personer skall lagra fakturor som avser leveranser av varor eller tillhandahållande av tjänster på dess territorium och den tidsperiod under vilken fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade på dess territorium skall lagras.

2.   För att se till att bestämmelserna i artikel 146 följs får den medlemsstat som avses i punkt 1 kräva att fakturorna lagras i den form som de ursprungligen överlämnades eller ställdes till förfogande i, antingen i pappersform eller elektroniskt. Om fakturorna lagras elektroniskt får medlemsstaten kräva att de uppgifter som säkerställer äktheten i varje fakturas ursprung och innehållets integritet, i enlighet med artikel 246 första stycket, också skall lagras.

3.   Den medlemsstat som avses i punkt 1 får uppställa särskilda villkor som förbjuder eller begränsar lagring av fakturorna i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 76/308/EEG och i förordning (EG) nr 1798/2003 eller om den rätt till åtkomst på elektronisk väg, nedladdning och användning som avses i artikel 249.

Artikel 248

Medlemsstaterna får, på villkor som de själva fastställer, föreskriva en skyldighet att lagra fakturor som mottas av icke beskattningsbara personer.

Avsnitt 4

Rätt till åtkomst av elektroniskt lagrade fakturor i en annan medlemsstat

Artikel 249

När en beskattningsbar person lagrar de fakturor han utfärdar eller mottar på sådan elektronisk väg som säkerställer åtkomst online av uppgifterna och lagringsplatsen är belägen i en annan medlemsstat än den där han är etablerad, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad ha rätt, för tillämpningen av detta direktiv, till åtkomst av dessa fakturor på elektronisk väg och till nedladdning och användning av sådana fakturor, med de begränsningar som fastställs i gällande föreskrifter i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad och i den mån detta är nödvändigt för de behöriga myndigheternas kontrolländamål.

KAPITEL 5

Deklarationer

Artikel 250

1.   Varje beskattningsbar person skall inge en mervärdesskattedeklaration som innehåller alla uppgifter som behövs för att beräkna den skatt som är utkrävbar och de avdrag som skall göras, däribland och i den mån det är nödvändigt för att fastställa beräkningsgrunden, det sammanlagda beloppet för de transaktioner som hänför sig till skatten och avdragen i fråga samt beloppet för de transaktioner som är undantagna från skatteplikt.

2.   Medlemsstaterna skall tillåta, och får kräva, att den mervärdesskattedeklaration som avses i punkt 1 lämnas på elektronisk väg, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

Artikel 251

Utöver de uppgifter som avses i artikel 250 skall mervärdesskattedeklarationen för en viss beskattningsperiod också innehålla följande uppgifter:

a)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som avses i artikel 138 för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

b)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 33 och 36 vilka ägt rum inom en annan medlemsstats territorium och för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden, om avgångsorten för försändelsen eller transporten av varorna är belägen inom den medlemsstat där deklarationen skall lämnas.

c)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för gemenskapsinterna förvärv samt sådana med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner i enlighet med artiklarna 21 eller 22, vilka har gjorts i den medlemsstat där deklarationen skall lämnas och för vilka skatt har blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

d)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som avses i artiklarna 33 och 36 vilka har ägt rum i den medlemsstat där deklarationen skall lämnas och för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden, om avgångsorten för försändelsen eller transporten av varorna är belägen inom en annan medlemsstats territorium.

e)

Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som ägt rum i den medlemsstat där deklarationen skall lämnas och för vilka den beskattningsbara personen har utsetts till betalningsskyldig i enlighet med artikel 197 och skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

Artikel 252

1.   Mervärdesskattedeklarationen skall lämnas inom en av medlemsstaterna fastställd tidsperiod. Denna får inte vara längre än två månader efter utgången av varje beskattningsperiod.

2.   Beskattningsperiodens längd skall av medlemsstaterna bestämmas till en, två eller tre månader.

Medlemsstaterna får dock fastställa andra tidsperioder, så länge dessa inte överstiger ett år.

Artikel 253

Sverige får tillämpa ett förenklat förfarande för små och medelstora företag enligt vilket mervärdesskattedeklarationen för beskattningsbara personer med enbart inhemska beskattningsbara transaktioner får lämnas inom tre månader efter utgången av beskattningsåret för direkt beskattning.

Artikel 254

För leveranser av nya transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.2 a av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt till en förvärvare som inte är registrerad till mervärdesskatt eller av en sådan beskattningsbar person som avses i artikel 9.2 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säljaren meddelar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt skall kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 255

Om medlemsstaterna utser en förvärvare av investeringsguld till betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 198.1 eller om de utnyttjar möjligheten enligt artikel 198.2 att till betalningsskyldig för mervärdesskatten utse en förvärvare av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter eller av investeringsguld enligt artikel 344.1, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna person fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta kapitel.

Artikel 256

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de personer, som i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras territorium, fullgör de deklarationsskyldigheter som fastställs i detta kapitel.

Artikel 257

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att icke beskattningsbara juridiska personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt som skall betalas för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i fullgör de deklarationsskyldigheter som fastställs i detta kapitel.

Artikel 258

Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för deklarationen när det gäller sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii och sådana gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 2.1 b iii.

Artikel 259

Medlemsstaterna får kräva att personer som gör sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii i sin mervärdesskattedeklaration lämnar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt skall kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 260

Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för deklarationen när det gäller import av varor.

Artikel 261

1.   Medlemsstaterna får kräva att en beskattningsbar person lämnar en deklaration som för samtliga transaktioner som har utförts under det föregående året innehåller alla de uppgifter som avses i artiklarna 250 och 251. Denna deklaration skall även innehålla alla uppgifter som behövs för eventuella justeringar.

2.   Medlemsstaterna skall tillåta, och får kräva, att den deklaration som avses punkt 1 lämnas på elektronisk väg, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

KAPITEL 6

Sammanställningar

Artikel 262

Varje beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt skall lämna en sammanställning över mervärdesskatteregistrerade förvärvare till vilka han har levererat varor på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c och över mervärdesskatteregistrerade personer till vilka han har levererat varor som levererats till honom genom sådana gemenskapsinterna förvärv som avses i artikel 42.

Artikel 263

1.   Sammanställningen skall upprättas för varje kvartal inom en tidsperiod och i enlighet med de förfaranden som medlemsstaterna fastställer.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att sammanställningen skall lämnas månadsvis.

2.   Medlemsstaterna skall tillåta, och får kräva, att de sammanställningar som avses i punkt 1 lämnas på elektronisk väg, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

Artikel 264

1.   Sammanställningen skall innehålla följande uppgifter:

a)

Den beskattningsbara personens registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat där sammanställningen skall lämnas och under vilket han har utfört leveranser av varor på villkoren i artikel 138.1.

b)

Förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där sammanställningen skall lämnas och under vilket varorna levererats till honom.

c)

Den beskattningsbara personens registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat där sammanställningen skall lämnas och under vilket han har utfört en sådan överföring till en annan medlemsstat som avses i artikel 138.2 c, samt det nummer under vilket han är registrerad i den medlemsstat där försändelsen eller transporten avslutades.

d)

För varje förvärvare det sammanlagda beloppet för de leveranser av varor som utförts av den beskattningsbara personen.

e)

För sådana leveranser av varor i form av överföring till en annan medlemsstat som avses i artikel 138.2 c, det sammanlagda beloppet för dessa leveranser, fastställt i enlighet med artikel 76.

f)

Beloppen för de justeringar som gjorts i enlighet med artikel 90.

2.   Det belopp som avses i punkt 1 d skall deklareras för det kalenderkvartal under vilket skatten blivit utkrävbar.

Det belopp som avses i punkt 1 f skall deklareras för det kalenderkvartal under vilket justeringen anmäldes till förvärvaren.

Artikel 265

1.   För sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 42 skall den beskattningsbara person som är registrerad till mervärdesskatt i den medlemsstat som har tilldelat honom det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket han har gjort dessa förvärv på ett tydligt sätt ange följande uppgifter i sammanställningen:

a)

Det registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstaten under vilket han gjort förvärvet och utfört den efterföljande leveransen av varor.

b)

Registreringsnumret för mervärdesskatt för mottagaren av den beskattningsbara personens efterföljande leverans i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

c)

För varje sådan mottagare det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för de leveranser som gjorts av den beskattningsbara personen i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

2.   Det belopp som avses i punkt 1 c skall deklareras för det kalenderkvartal under vilket skatten blivit utkrävbar.

Artikel 266

Med avvikelse från artiklarna 264 och 265 får medlemsstaterna kräva att sammanställningen innehåller ytterligare uppgifter.

Artikel 267

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de personer som i enlighet med artiklarna 194 och 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras territorium fullgör den skyldighet som fastställs i detta kapitel när det gäller inlämnande av sammanställningar.

Artikel 268

Medlemsstaterna får kräva att beskattningsbara personer som inom deras territorium gör gemenskapsinterna förvärv av varor samt sådana med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner i enlighet med artiklarna 21 eller 22 lämnar sammanställningar med detaljerade uppgifter om dessa förvärv; sådana sammanställningar får dock inte krävas för en kortare period än en månad.

Artikel 269

Rådet får enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att införa sådana särskilda åtgärder som avses i artiklarna 270 och 271 för att förenkla de skyldigheter när det gäller inlämnande av sammanställningar som fastställs i detta kapitel. Sådana åtgärder får inte äventyra den behöriga övervakningen av gemenskapsinterna transaktioner.

Artikel 270

Med stöd av det bemyndigande som avses i artikel 269 får medlemsstaterna tillåta beskattningsbara personer att lämna en årlig sammanställning med uppgift om registreringsnumret för mervärdesskatt i en annan medlemsstat för varje förvärvare till vilken de har levererat varor på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c, om de beskattningsbara personerna uppfyller följande tre villkor:

a)

Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, får inte med mer än 35 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta överstiga den årsomsättning som används som referensnivå för tillämpning av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

b)

Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 får inte överstiga 15 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

c)

De leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 avser andra varor än nya transportmedel.

Artikel 271

Medlemsstater som med stöd av artikel 269 fastställer den beskattningsperiod för vilken beskattningsbara personer skall lämna den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 till längre tid än tre månader får tillåta dessa personer att lämna sammanställningen för samma period, om de uppfyller följande tre villkor:

a)

Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, får inte överstiga 200 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

b)

Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 får inte överstiga 15 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

c)

De leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 avser andra varor än nya transportmedel.

KAPITEL 7

Övriga bestämmelser

Artikel 272

1.   Medlemsstaterna får befria följande beskattningsbara personer från vissa eller alla skyldigheter som avses i kapitel 2-6:

a)

Beskattningsbara personer vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

b)

Beskattningsbara personer som inte utför någon av de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 138 och 141.

c)

Beskattningsbara personer som endast utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som enligt artiklarna 132, 135 och 136, artiklarna 146-149 och artiklarna 151, 152 och 153 är undantagna från skatteplikt.

d)

Beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

e)

Beskattningsbara personer som omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare.

Medlemsstaterna får inte befria de beskattningsbara personer som avses i punkt 1 b från skyldigheterna avseende fakturering enligt artiklarna 220–236och artiklarna 238, 239 och 240.

2.   Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 e första stycket skall de vidta de åtgärder som är nödvändiga för att övergångsordningen för beskattning av gemenskapsinterna transaktioner skall tillämpas korrekt.

3.   Medlemsstaterna får befria andra beskattningsbara personer än sådana som avses i punkt 1 från vissa av de redovisningsskyldigheter som avses i artikel 242.

Artikel 273

Medlemsstaterna får införa andra skyldigheter som de finner nödvändiga för en riktig uppbörd av mervärdesskatten och för förebyggande av bedrägeri med förbehåll för kravet på likabehandling av inhemska transaktioner och transaktioner som utförs mellan medlemsstater av beskattningsbara personer och på villkor att dessa skyldigheter inte i handeln mellan medlemsstaterna leder till formaliteter i samband med en gränspassage.

Möjligheten i första stycket får inte användas för att införa ytterligare krav avseende fakturering utöver dem som anges i kapitel 3.

KAPITEL 8

Skyldigheter beträffande vissa import- och exporttransaktioner

Avsnitt 1

Importtransaktioner

Artikel 274

Artiklarna 275, 276 och 277 skall tillämpas på importtransaktioner som avser varor i fri omsättning vilka införs i gemenskapen från ett tredje territorium som utgör en del av gemenskapens tullområde.

Artikel 275

Formaliteterna vid import av de varor som avses i artikel 274 skall vara desamma som de som enligt gemenskapens tullbestämmelser gäller för import av varor till gemenskapens tullområde.

Artikel 276

Om försändelsen eller transporten av de varor som avses i artikel 274 avslutas på en plats som är belägen utanför den medlemsstat där varorna förs in i gemenskapen, skall varorna förflyttas i gemenskapen under det förfarande för intern gemenskapstransitering som föreskrivs i gemenskapens gällande tullbestämmelser, om de genom en deklaration hänförts till detta förfarande när de fördes in i gemenskapen.

Artikel 277

Om sådana varor som avses i artikel 274 vid den tidpunkt då de förs in i gemenskapen befinner sig i någon av de situationer som, om varorna hade importerats i den mening som avses i artikel 30 första stycket, skulle ha inneburit att de kunde omfattas av något av de förfaranden eller situationer som avses i artikel 156 eller vara hänförliga till ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varorna kan vara kvar i gemenskapen på samma villkor som dem som fastställts för tillämpningen av dessa förfaranden eller situationer.

Avsnitt 2

Exporttransaktioner

Artikel 278

Artiklarna 279 och 280 skall tillämpas på exporttransaktioner som avser varor i fri omsättning vilka försänts eller transporterats från en medlemsstat till ett tredje territorium som utgör en del av gemenskapens tullområde.

Artikel 279

Formaliteterna vid export ut ur gemenskapens territorium av de varor som avses i artikel 278 skall vara desamma som gemenskapens gällande tullbestämmelser för export av varor ut ur gemenskapens tullområde.

Artikel 280

För varor som temporärt exporteras ut ur gemenskapen för att återimporteras skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana varor vid återimporten till gemenskapen kan åtnjuta samma villkor som om de temporärt hade exporterats ut ur gemenskapens tullområde.

AVDELNING XII

SÄRSKILDA ORDNINGAR

KAPITEL 1

Särskild ordning för små företag

Avsnitt 1

Förenklade regler om påförande och uppbörd av skatt

Artikel 281

Medlemsstater som kan tänkas stöta på svårigheter vid tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna på små företag, på grund av dessas verksamhet eller struktur, får, på de villkor och inom de gränser som de fastställer och efter samråd med mervärdesskattekommittén, tillämpa förenklade regler, såsom schablonregler, för påförande och uppbörd av skatten, förutsatt att dessa regler inte leder till någon minskning av skatten.

Avsnitt 2

Skattebefrielse eller graderade skattelättnader

Artikel 282

Den skattebefrielse och de skattelättnader som fastställs i detta avsnitt skall vara tillämpliga på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av små företag.

Artikel 283

1.   Den ordning som fastställs i detta avsnitt skall inte vara tillämplig på följande transaktioner:

a)

Sådana tillfälligtvis utförda transaktioner som avses i artikel 12.

b)

Leveranser av nya transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.1 och artikel 138.2 a.

c)

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatt skall betalas.

2.   Medlemsstaterna får utesluta andra transaktioner än de som avses i punkt 1 från den ordning som fastställs i detta avsnitt.

Artikel 284

1.   Medlemsstater som har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (14) för att införa skattebefrielse eller graderade skattelättnader får behålla dessa liksom reglerna för deras tillämpning, om de är förenliga med mervärdesskattesystemet.

2.   De medlemsstater som den 17 maj 1977 tillämpade skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning var lägre än motsvarigheten i nationell valuta till 5 000 europeiska beräkningsenheter enligt den omräkningskurs som gällde den dagen får höja denna gräns till 5 000 EUR.

De medlemsstater som tillämpade graderade skattelättnader får varken höja den övre gränsen för skattelättnaden eller göra villkoren för beviljande av den gynnsammare.

Artikel 285

De medlemsstater som inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG får tillämpa skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 5 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

De medlemsstater som avses i första stycket får medge en graderad skattelättnad till beskattningsbara personer vars årsomsättning överstiger den övre gräns som dessa medlemsstater fastställt för tillämpning av skattebefrielsen.

Artikel 286

De medlemsstater som den 17 maj 1977 tillämpade skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning var lika med eller högre än motvärdet i nationell valuta av 5 000 europeiska beräkningsenheter enligt den omräkningskurs som gällde den dagen får höja denna gräns för att bibehålla dess reala värde.

Artikel 287

De medlemsstater som anslutit sig efter den 1 januari 1978 får tillämpa skattebefrielse från skatteplikt för beskattningsbara personer vars årsomsättning högst är lika med motvärdet i nationell valuta av följande belopp enligt den omräkningskurs som gällde på dagen för deras anslutning:

1.

Grekland: 10 000 europeiska beräkningsenheter.

2.

Spanien: 10 000 ecu.

3.

Portugal: 10 000 ecu.

4.

Österrike: 35 000 ecu.

5.

Finland: 10 000 ecu.

6.

Sverige: 10 000 ecu.

7.

Tjeckien: 35 000 EUR.

8.

Estland: 16 000 EUR.

9.

Cypern: 15 600 EUR.

10.

Lettland: 17 200 EUR.

11.

Litauen: 29 000 EUR.

12.

Ungern: 35 000 EUR.

13.

Malta: 37 000 EUR om den ekonomiska verksamheten huvudsakligen består i leverans av varor, 24 300 EUR om den ekonomiska verksamheten huvudsakligen består i tillhandahållande av tjänster med lågt mervärde (hög ingående skatt) och 14 600 EUR i övriga fall, nämligen tjänstetillhandahållanden med högt mervärde (låg ingående skatt).

14.

Polen: 10 000 EUR.

15.

Slovenien: 25 000 EUR.

16.

Slovakien: 35 000 EUR.

Artikel 288

Den omsättning som skall tjäna som referensnivå vid tillämpningen av ordningen i detta avsnitt skall utgöras av följande belopp, exklusive mervärdesskatt:

1.

Beloppet för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, i den mån som de beskattas.

2.

Beloppet för transaktioner som med stöd av artiklarna 110 och 111, artikel 125.1, artikel 127 och artikel 128.1 är undantagna från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.

3.

Beloppet för de transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 146–149 och artiklarna 151, 152 och 153.

4.

Beloppet för fastighetstransaktioner, de finansiella transaktioner som avses i artikel 135.1 b–g och försäkringstjänster, såvida dessa transaktioner inte har karaktär av bitransaktioner.

Köpeskillingen vid avyttring av ett företags materiella eller immateriella anläggningstillgångar skall dock inte räknas med vid beräkning av omsättningen.

Artikel 289

Beskattningsbara personer som är skattebefriade skall inte ha rätt att dra av mervärdesskatt i enlighet med artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177 och inte heller att ange mervärdesskatten på sina fakturor.

Artikel 290

Beskattningsbara personer som kan skattebefrias får välja antingen de normala mervärdesskattereglerna eller de förenklade regler som avses i artikel 281. I detta fall skall de ha rätt till graderade skattelättnader som eventuellt har fastställts i den nationella lagstiftningen.

Artikel 291

Beskattningsbara personer för vilka en graderad skattelättnad tillämpas skall anses som beskattningsbara personer underkastade de normala mervärdesskattereglerna, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 281.

Artikel 292

Ordningen i detta avsnitt skall tillämpas fram till och med den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 93 i fördraget, dock senast till och med den dag då den slutliga ordning som avses i artikel 402 träder i kraft.

Avsnitt 3

Rapport och omprövning

Artikel 293

Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv skall kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande

1.

förbättringar som bör göras av den särskilda ordningen för små företag,

2.

anpassning av de nationella regelsystemen för skattebefrielse och graderad skattelättnad,

3.

anpassning av tröskelvärdena i avsnitt 2.

Artikel 294

Rådet skall i enlighet med artikel 93 i fördraget besluta huruvida det krävs en särskild ordning för små företag inom ramen för den slutliga ordningen och vid behov fastställa de gemensamma gränserna och de gemensamma genomförandevillkoren för en sådan särskild ordning.

KAPITEL 2

Gemensam ordning för schablonbeskattning av jordbrukare

Artikel 295

1.   I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.

jordbrukare: beskattningsbar person som bedriver sin verksamhet i företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske.

2.

företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske: företag som betraktas som sådant av varje medlemsstat inom ramen för de produktionsverksamheter som anges i bilaga VII.

3.

schablonbeskattad jordbrukare: jordbrukare som omfattas av ordningen för schablonbeskattning i detta kapitel.

4.

jordbruksprodukter: varor producerade av ett företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske i varje medlemsstat inom ramen för de verksamheter som anges i bilaga VII.

5.

jordbrukstjänster: tjänster, särskilt sådana som anges i bilaga VIII, som tillhandahålls av en jordbrukare med hjälp av arbetskraft eller med hjälp av sådan utrustning som normalt är tillgänglig i det företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske som bedrivs av honom och som normalt används i genomförandet av jordbruksproduktionen.

6.

ingående mervärdesskatt: beloppet av den sammanlagda mervärdesskatt som har belastat de varor och tjänster som inköps av alla företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske i varje medlemsstat som tillämpar schablonbeskattning, i den mån skatten skulle vara avdragsgill i enlighet med artiklarna 167, 168 och 169 och artiklarna 173–177 för en jordbrukare som omfattas av de normala mervärdesskattereglerna.

7.

schablonberäknat procentuellt kompensationstal: det procenttal som bestäms av medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 297, 298 och 299 och som tillämpas av dem i de fall som anges i artikel 300 för att göra det möjligt för schablonbeskattade jordbrukare att få schablonberäknad kompensation för ingående mervärdesskatt.

8.

schablonberäknad kompensation: belopp som erhålls genom att tillämpa det schablonberäknade procentuella kompensationstalet på den schablonbeskattade jordbrukarens omsättning i de fall som avses i artikel 300.

2.   Om en jordbrukare med de tillgångar som normalt används i ett företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske bearbetar produkter som väsentligen härrör från hans jordbruksproduktion, skall denna bearbetning likställas med sådana produktionsverksamheter inom jordbruket som anges i bilaga VII.

Artikel 296

1.   Om tillämpningen på jordbrukare av de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, den särskilda ordningen i kapitel 1 skulle leda till svårigheter, får medlemsstaterna tillämpa en ordning med schablonbeskattning i enlighet med detta kapitel för att kompensera schablonbeskattade jordbrukare för den mervärdesskatt de betalar på inköp av varor och tjänster.

2.   Varje medlemsstat får från ordningen för schablonbeskattning utesluta vissa kategorier av jordbrukare samt jordbrukare för vilka tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, de förenklade reglerna i artikel 281, inte skulle vålla administrativa svårigheter.

3.   Varje schablonbeskattad jordbrukare skall i enlighet med de regler och villkor som varje medlemsstat fastställt ha rätt att välja att de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, de förenklade reglerna i artikel 281, skall tillämpas på honom.

Artikel 297

Medlemsstaterna skall vid behov bestämma schablonberäknade procentuella kompensationstal. De får bestämma olika schablonberäknade procentuella kompensationstal för skogsbruk, för de olika underavdelningarna av jordbruk och för fiske.

Medlemsstaterna skall anmäla de schablonberäknade procentuella kompensationstal som fastställs med stöd av första stycket till kommissionen innan de tillämpar dem.

Artikel 298

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen skall bygga på makroekonomiska statistiska uppgifter enbart för schablonbeskattade jordbrukare under de föregående tre åren.

Procenttalen får avrundas uppåt eller nedåt till närmaste halva procentenhet. Medlemsstaterna får även välja att minska dessa procenttal ned till noll.

Artikel 299

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen får inte leda till att de schablonbeskattade jordbrukarna sammantaget ges återbetalningar som är större än den ingående mervärdesskatten.

Artikel 300

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen skall tillämpas på priset, exklusive mervärdesskatt, på följande varor och tjänster:

1.

Jordbruksprodukter som av schablonbeskattade jordbrukare levereras till andra beskattningsbara personer än sådana som i den medlemsstat där dessa leveranser utförs omfattas av denna ordning för schablonbeskattning.

2.

Jordbruksprodukter som av schablonbeskattade jordbrukare levereras på de villkor som anges i artikel 138 till icke beskattningsbara juridiska personer vars gemenskapsinterna förvärv av varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b, i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av de levererade jordbruksprodukterna avslutas.

3.

Jordbrukstjänster som av schablonbeskattade jordbrukare tillhandahållits andra beskattningsbara personer än sådana som i den medlemsstat där dessa tjänster tillhandahålls omfattas av denna ordning för schablonbeskattning.

Artikel 301

1.   När det gäller sådana leveranser av jordbruksprodukter och tillhandahållanden av tjänster som avses i artikel 300 skall medlemsstaterna föreskriva att den schablonberäknade kompensationen skall betalas antingen av förvärvaren eller av myndigheterna.

2.   När det gäller andra leveranser av jordbruksprodukter och andra tillhandahållanden av jordbrukstjänster än de som avses i artikel 300 skall förvärvaren anses betala den schablonberäknade kompensationen.

Artikel 302

En schablonbeskattad jordbrukare med schablonberäknad kompensation skall inte ha rätt till avdrag för verksamheter för vilka denna ordning för schablonbeskattning tillämpas.

Artikel 303

1.   När den beskattningsbara förvärvaren betalar en schablonberäknad kompensation enligt artikel 301.1 har han rätt att, på de villkor som anges i artiklarna 167, 168 och 169 och artiklarna 173–177 och enligt de regler som fastställs av medlemsstaterna, från den mervärdesskatt för vilken han är betalningsskyldig i den medlemsstat där han utför sina beskattade transaktioner dra av beloppet för den nämnda kompensationen.

2.   Medlemsstaterna skall till förvärvaren återbetala den schablonberäknade kompensation som han har betalat för någon av följande transaktioner:

a)

Leverans av jordbruksprodukter som görs på de villkor som anges i artikel 138, när förvärvaren är en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person, som agerar i denna egenskap i en annan medlemsstat inom vars territorium hans gemenskapsinterna förvärv av varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b.

b)

Leverans av jordbruksprodukter som görs på de villkor som anges i artiklarna 146, 147, 148 och 156, artikel 157.1 b och artiklarna 158, 160 och 161 till en beskattningsbar förvärvare som är etablerad utanför gemenskapen, om jordbruksprodukterna används av förvärvaren för sådana transaktioner som avses i artikel 169 a och b eller för tjänster som anses tillhandahållas inom den medlemsstats territorium där köparen är etablerad och för vilka skatt skall betalas uteslutande av köparen enligt artikel 196.

c)

Tillhandahållande av jordbrukstjänster till en beskattningsbar köpare som är etablerad i gemenskapen men i en annan medlemsstat eller till en beskattningsbar köpare som är etablerad utanför gemenskapen, om tjänsterna används av köparen för sådana transaktioner som avses i artikel 169 a och b eller för tjänster som anses tillhandahållas inom den medlemsstats territorium där köparen är etablerad och för vilka skatt skall betalas uteslutande av köparen enligt artikel 196.

3.   Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för hur de återbetalningar som föreskrivs i punkt 2 skall göras. De får därvid tillämpa direktiven 79/1072/EEG och 86/560/EEG.

Artikel 304

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt kunna kontrollera betalningen av den schablonberäknade kompensationen till schablonbeskattade jordbrukare.

Artikel 305

Om medlemsstaterna tillämpar denna ordning för schablonbeskattning, skall de vidta alla nödvändiga åtgärder för att samma metod för beskattning skall tillämpas på leveranser av jordbruksprodukter mellan medlemsstater vilka gjorts på de villkor som anges i artikel 33, oberoende av om leveransen utförs av en schablonbeskattad jordbrukare eller av någon annan beskattningsbar person.

KAPITEL 3

Särskild ordning för resebyråer

Artikel 306

1.   Medlemsstaterna skall tillämpa en särskild ordning för mervärdesskatt på resebyråers transaktioner i enlighet med detta kapitel, om resebyråerna handlar i eget namn gentemot kunder och använder andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster för att tillhandahålla reseprestationer.

Denna särskilda ordning skall inte tillämpas på resebyråer som enbart fungerar som förmedlare och på vilka artikel 79 första stycket led c skall tillämpas för beräkning av beskattningsunderlaget.

2.   Vid tillämpningen av detta kapitel skall även researrangörer betraktas som resebyråer.

Artikel 307

Transaktioner som genomförs av en resebyrå på de villkor som anges i artikel 306 i samband med en resa skall anses som ett enda tillhandahållande av tjänster av resebyrån till den resande.

Detta enda tillhandahållande skall beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.

Artikel 308

Med avseende på det enda tillhandahållande av tjänster som resebyrån utför skall som beskattningsunderlag och som pris, exklusive mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 226 punkt 8, anses resebyråns marginal, dvs. skillnaden mellan det totala belopp som skall betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande.

Artikel 309

Om transaktioner som av resebyrån har anförtrotts åt andra beskattningsbara personer utförs av sådana personer utanför gemenskapen, skall resebyråns tillhandahållande av tjänster likställas med en förmedlingsverksamhet som är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 153.

Om de transaktioner som avses i första stycket utförs både inom och utanför gemenskapen, får endast den del av resebyråns tillhandahållande av tjänster som avser transaktioner utanför gemenskapen undantas från skatteplikt.

Artikel 310

Mervärdesskatt som debiteras resebyrån av andra beskattningsbara personer för sådana transaktioner som avses i artikel 307 och som är till direkt nytta för den resande skall inte berättiga till avdrag eller återbetalning i någon medlemsstat.

KAPITEL 4

Särskilda ordningar för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter

Avsnitt 1

Definitioner

Artikel 311

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i detta kapitel med

1.

begagnade varor: materiell lös egendom som är lämplig för vidare användning i befintligt skick eller efter reparation, med undantag av konstverk, samlarföremål eller antikviteter och med undantag för ädla metaller eller ädelstenar enligt medlemsstaternas definition,

2.

konstverk: de föremål som anges i del A i bilaga IX,

3.

samlarföremål: de föremål som anges i del B i bilaga IX,

4.

antikviteter: de föremål som anges i del C i bilaga IX,

5.

beskattningsbar återförsäljare: en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet i syfte att sälja vidare köper, för sin rörelse använder eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, oberoende av om denna beskattningsbara person handlar för egen räkning eller för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning,

6.

auktionsförrättare: varje beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet erbjuder varor till försäljning vid en offentlig auktion i syfte att överlåta dem till högstbjudande,

7.

uppdragsgivare åt en auktionsförrättare: varje person som överlämnar varor till en auktionsförrättare som ett led i ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid försäljning.

2.   Medlemsstaterna får välja att inte anse de föremål som anges i del A punkterna 5, 6 och 7 i bilaga IX som ”konstverk”.

3.   I det provisionsavtal som avses i punkt 1 g skall föreskrivas att auktionsförrättaren erbjuder varorna till försäljning på offentlig auktion i eget namn men för uppdragsgivarens räkning och att han överlåter varorna i eget namn men för uppdragsgivarens räkning till den högstbjudande vid den offentliga auktionen.

Avsnitt 2

Särskild ordning för beskattningsbara återförsäljare

Underavsnitt 1

Ordning för beskattning av vinstmarginal

Artikel 312

I detta underavsnitt avses med

1.

försäljningspris: hela den ersättning som den beskattningsbara återförsäljaren har erhållit eller skall erhålla av förvärvaren eller tredje man, inbegripet subventioner direkt kopplade till transaktionen, skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor samt bikostnader såsom provisions-, emballage-, frakt- och försäkringskostnader som den beskattningsbara återförsäljaren debiterar förvärvaren för, men med uteslutande av de belopp som avses i artikel 79,

2.

inköpspris: hela den ersättning som avses i punkt 1 vilken leverantören har erhållit eller skall erhålla av den beskattningsbara återförsäljaren.

Artikel 313

1.   Medlemsstaterna skall för leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som görs av beskattningsbara återförsäljare tillämpa en särskild ordning för beskattning av den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal i enlighet med bestämmelserna i detta underavsnitt.

2.   Fram till införandet av den slutliga ordning som avses i artikel 402 skall ordningen enligt punkt 1 i den här artikeln inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på villkoren i artikel 138.1 och 138.2 a.

Artikel 314

Ordningen för beskattning av vinstmarginal skall tillämpas på beskattningsbara återförsäljares leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, om varorna levererats till dem i gemenskapen av någon av följande personer:

a)

En icke beskattningsbar person.

b)

En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

c)

En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och det rör sig om en investeringsvara.

d)

En annan beskattningsbar återförsäljare, om den personens leverans av varan varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med denna särskilda ordning.

Artikel 315

Beskattningsunderlaget för de leveranser av varor som avses i artikel 314 skall utgöras av den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal efter avdrag av den mervärdesskatt som belöper på själva vinstmarginalen.

Den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal skall motsvara skillnaden mellan det försäljningspris som återförsäljaren tar ut för varorna och inköpspriset.

Artikel 316

1.   Medlemsstaterna skall ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal för leveranser av följande varor:

a)

Konstverk, samlarföremål eller antikviteter som de själva importerat.

b)

Konstverk som levererats till dem av upphovsmännen till dessa eller av upphovsmännens efterföljande rättsinnehavare.

c)

Konstverk som levererats till dem av en annan beskattningsbar person än den beskattningsbara återförsäljaren, i fall där en reducerad skattesats tillämpats på leveransen med stöd av artikel 103.

2.   Medlemsstaterna skall fastställa närmare regler för utnyttjandet av valmöjligheten i punkt 1 vilken under alla omständigheter skall gälla under minst två kalenderår.

Artikel 317

När en beskattningsbar återförsäljare utnyttjar valmöjligheten i artikel 316 skall beskattningsunderlaget fastställas i enlighet med artikel 315.

För leveranser av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som den beskattningsbara återförsäljaren själv har importerat skall det inköpspris som skall beaktas för beräkning av vinstmarginalen motsvara beskattningsunderlaget vid importen, fastställt i enlighet med artiklarna 85–89, med tillägg av den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för importen.

Artikel 318

1.   För att förenkla uttaget av skatt får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, för vissa transaktioner eller vissa kategorier av beskattningsbara återförsäljare föreskriva att beskattningsunderlaget för leveranser av varor som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal skall fastställas för varje beskattningsperiod för vilken den beskattningsbara återförsäljaren skall lämna den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250.

I de fall som avses i första stycket skall beskattningsunderlaget för leveranser av varor för vilka en och samma mervärdesskattesats tillämpas vara den beskattningsbara återförsäljarens sammanlagda vinstmarginal efter avdrag av den mervärdesskatt som belöper på denna vinstmarginal.

2.   Den sammanlagda vinstmarginalen skall utgöras av skillnaden mellan följande två belopp:

a)

Det totala beloppet för sådana leveranser av varor som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal och som den beskattningsbara återförsäljaren har utfört under den beskattningsperiod som deklarationen avser, dvs. summan av försäljningspriserna.

b)

Det totala beloppet för sådana inköp av varor som avses i artikel 314 och som den beskattningsbara återförsäljaren gjort under den beskattningsperiod som deklarationen avser, dvs. summan av inköpspriserna.

3.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beskattningsbara personer som avses i punkt 1 inte uppnår fördelar som de inte är berättigade till eller lider oberättigad skada.

Artikel 319

Den beskattningsbara återförsäljaren får tillämpa de normala mervärdesskattereglerna för varje leverans som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 320

1.   Om den beskattningsbara återförsäljaren tillämpar de normala mervärdesskattereglerna för leverans av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerat, skall han ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för importen av dessa varor.

Om den beskattningsbara återförsäljaren tillämpar de normala mervärdesskattereglerna för leverans av ett konstverk som levererats till honom av upphovsmannen eller dennes efterföljande rättsinnehavare eller av en annan beskattningsbar person än en beskattningsbar återförsäljare, skall han ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för det konstverk som har levererats till honom.

2.   Avdragsrätten skall inträda när skatten för den leverans för vilken den beskattningsbara återförsäljaren väljer att tillämpa de normala mervärdesskattereglerna blir utkrävbar.

Artikel 321

Leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter vilka omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal skall vara undantagna från skatteplikt när de görs på de villkor som anges i artiklarna 146, 147, 148 och 151.

Artikel 322

Om den beskattningsbara återförsäljaren använder varorna för leveranser vilka omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal, skall han inte ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av följande belopp:

a)

Den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerat.

b)

Den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för konstverk som har levererats eller skall levereras till honom av upphovsmännen eller av deras efterföljande rättsinnehavare.

c)

Den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för konstverk som har levererats eller skall levereras till honom av en annan beskattningsbar person än en beskattningsbar återförsäljare.

Artikel 323

Beskattningsbara personer skall inte ha rätt att från den skatt som de är skyldiga att betala dra av den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för varor som har levererats eller kommer att levereras till dem av en beskattningsbar återförsäljare, om den beskattningsbara återförsäljarens leverans av dessa varor omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 324

Beskattningsbara återförsäljare som tillämpar både de normala mervärdesskattereglerna och ordningen för beskattning av vinstmarginal skall, i enlighet med de regler som fastställs av medlemsstaterna, separat i sina räkenskaper redovisa de transaktioner som omfattas av vart och ett av dessa system.

Artikel 325

Beskattningsbara återförsäljare får inte på de fakturor de utfärdar särskilt ange mervärdesskatten på de leveranser av varor som de låter omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Underavsnitt 2

Övergångsordning för begagnade transportmedel

Artikel 326

De medlemsstater som den 31 december 1992 för leveranser av begagnade transportmedel som utförs av beskattningsbara återförsäljare tillämpade en annan särskild beskattningsordning än ordningen för beskattning av vinstmarginal, får fortsätta att tillämpa den beskattningsordningen fram till dess att den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs, om den motsvarar, eller anpassas för att motsvara, villkoren i detta underavsnitt.

Danmark skall ha rätt att införa den ordning som avses i första stycket.

Artikel 327

1.   Denna övergångsordning skall tillämpas på leveranser av begagnade transportmedel som utförs av beskattningsbara återförsäljare och omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

2.   Denna övergångsordning skall inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på de villkor som föreskrivs i artikel 138.1 och 138.2 a.

3.   Med begagnade transportmedel avses enligt punkt 1 sådana landfordon, fartyg och luftfartyg som avses i artikel 2.2 a, om de är begagnade varor som inte uppfyller villkoren för att anses som nya transportmedel.

Artikel 328

Den mervärdesskatt som skall betalas för varje leverans som avses i artikel 327 skall motsvara den skatt som skulle ha betalats om leveransen hade omfattats av de normala mervärdesskattereglerna, med avdrag för den mervärdesskatt som anses ingå i den beskattningsbara återförsäljarens inköpspris för transportmedlet.

Artikel 329

Den mervärdesskatt som anses ingå i den beskattningsbara återförsäljarens inköpspris för transportmedlet skall beräknas på följande sätt:

a)

Det inköpspris som skall användas skall vara det inköpspris som avses i artikel 312.2.

b)

Det inköpspris som betalas av den beskattningsbara återförsäljaren skall anses omfatta den mervärdesskatt som skulle ha betalats om den beskattningsbara återförsäljarens leverantör hade låtit leveransen omfattas av de normala mervärdesskattereglerna.

c)

Den skattesats som skall användas skall vara den som i enlighet med artikel 93 är tillämplig i den medlemsstat inom vars territorium platsen för leveransen till den beskattningsbara återförsäljaren skall anses vara belägen enligt artiklarna 31 och 32.

Artikel 330

Den mervärdesskatt, beräknad i enlighet med artikel 327, som skall betalas för varje sådan leverans av transportmedel som avses i artikel 328.1 får inte vara lägre än den mervärdesskatt som skulle ha betalats om leveransen hade omfattats av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Medlemsstaterna får föreskriva att om leveransen hade omfattats av ordningen för beskattning av vinstmarginal får vinstmarginalen inte vara lägre än 10 % av försäljningspriset i den mening som avses i artikel 312.1.

Artikel 331

Beskattningsbara personer får inte från den skatt som de är skyldiga att betala dra av den mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för begagnade transportmedel som levererats till dem av en beskattningsbar återförsäljare, om den beskattningsbara återförsäljarens leverans av dessa varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med denna övergångsordning.

Artikel 332

Beskattningsbara återförsäljare får inte på de fakturor de utfärdar särskilt ange mervärdesskatten på de leveranser som de låter omfattas av denna övergångsordning.

Avsnitt 3

Särskild ordning för försäljning på offentlig auktion

Artikel 333

1.   Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt tillämpa en särskild ordning för beskattning av den vinstmarginal som en auktionsförrättare uppnår när det gäller leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som görs av auktionsförrättaren i eget namn för de personers räkning som avses i artikel 334, inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas för försäljning av dessa varor på offentlig auktion.

2.   Ordningen i punkt 1 skall inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på villkoren i artikel 138.1 och 138.2 a.

Artikel 334

Denna särskilda ordning skall tillämpas på leveranser som utförs av en auktionsförrättare som handlar i eget namn, för någon av följande personers räkning:

a)

En icke beskattningsbar person.

b)

En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid försäljning är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

c)

En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid försäljning omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och gäller en investeringsvara.

d)

En beskattningsbar återförsäljare, om denna beskattningsbara återförsäljares leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid försäljning är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 335

En leverans av varor till en beskattningsbar auktionsförrättare skall anses vara utförd när själva försäljningen av dessa varor på offentlig auktion är genomförd.

Artikel 336

Beskattningsunderlaget för de leveranser av varor