(1)

I artikel 3 c i direktiv 2010/40/EU identifieras, som prioriterad åtgärd, data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare.

(2)

I artikel 6.1 i direktiv 2010/40/EU krävs att kommissionen ska anta de specifikationer som behövs för att kompatibiliteten ska kunna garanteras liksom interoperabiliteten och kontinuiteten vad gäller införande och operativ användning av ITS för de prioriterade åtgärderna.

(3)

I meddelandet ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 ( 2 ) sägs att ”Intelligenta transportsystem kan komma att spela en viktig roll för bättre trafiksäkerhet, exempelvis system för detektion av incidenter och övervakning av trafik som kan ge trafikanter information i realtid.”

(4)

När det gäller tillhandahållande av informationstjänster fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn ( 3 ) en minimiuppsättning regler för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn i hela unionen och medlemsstaterna uppmanas att gå längre än dessa minimiregler och föra en politik som möjliggör vidare användning av information eller data som innehas av offentliga myndigheter.

(5)

Införandet och användningen av ITS-tillämpningar och -tjänster innebär behandling av personuppgifter som bör ske i enlighet med unionens lagstiftning, framför allt den som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 4 ) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) ( 5 ). Därför bör principerna om ändamålsbegränsning och dataminimering tillämpas på ITS-tillämpningar och -tjänster.

(6)

För att uppnå kompatibilitet, interoperabilitet och kontinuitet är det nödvändigt att fastställa minimikrav för vägsäkerhetsrelaterade universella trafikinformationstjänster. Dessa krav ska gälla dels identifieringen och användningen av en standardiserad förteckning över säkerhetsrelaterade trafikhändelser eller förhållanden som ska meddelas slutanvändare, dels innehållet i den information som ska lämnas till slutanvändarna. Om slutanvändare får information genom olika distributionskanaler som kontrolleras av offentliga och/eller privata väghållare, tjänsteleverantörer och företag som sänder trafikinformation, bör informationen inte vara motsägelsefull, utan följaktligen bestå av samma delar och baseras på samma beskrivning av händelsen eller förhållandet i fråga.

(7)

Vägsäkerhetsrelaterade trafikdata är avgörande för tillhandahållandet av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation. De har samlats in och lagrats av offentliga och/eller privata operatörer och tjänsteleverantörer. För att dessa data ska vara lätt åtkomliga för utbyte och vidareutnyttjande för tillhandahållande av informationstjänster, bör offentliga och/eller privata väghållare och tjänsteleverantörer göra dem tillgängliga genom enskilda åtkomstpunkter eller se till att de blir tillgängliga genom nationella åtkomstpunkter som medlemsstaterna inrättat och administrerar. Dessa nationella åtkomstpunkter kan utgöras av databaser, register, webbportaler eller liknande.

(8)

Dessa vägsäkerhetsrelaterade trafikdata bör göras tillgängliga i enlighet med dataskyddskraven (t.ex. anonymisering av personuppgifter). Om informationstjänsten ska bygga på insamling av data, inklusive geolokalisering, från slutanvändarna själva eller genom samarbetssystem i framtiden, bör slutanvändarna informeras klart och tydligt om insamlingen av sådana data, förfarandena för insamling och eventuell spårning, och hur länge dessa data lagras. Lämpliga tekniska åtgärder bör användas av offentliga och/eller privata väghållare, tjänsteleverantörer och fordonsindustrin för att garantera att data från slutanvändare eller deras fordon förblir anonyma.

(9)

De medlemsstater som redan erbjuder någon form av vägsäkerhetsrelaterad trafikinformation på sina territorier bör få fortsätta att använda sina metoder, om de uppfyller kraven i denna förordning. För att se till att tillhandahållandet av informationstjänster får maximal positiv effekt på trafiksäkerheten och trafiksituationen i form av färre antal trafikolyckor och förolyckade i EU, bör tillhandahållandet av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation vara kompatibelt, interoperabelt och kontinuerligt mellan medlemsstaterna och ha en lägsta kvalitetsnivå och, där så är möjligt, vara kostnadsfritt för slutanvändaren.

(10)

För att alla medlemsstater ska kunna utveckla en harmoniserad och kontinuerlig strategi för att tillhandahålla ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation inom hela unionen, är det relevant att fastställa kraven för hela unionen som ska gälla för tillhandahållande av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterade universella trafikinformationstjänster. Medlemsstaterna kan förlita sig på befintliga tekniska lösningar och öppna standarder, som fastställs av europeiska och internationella standardiseringsorgan för att garantera interoperabilitet och kontinuitet i tillhandahållandet av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterade universella trafikinformationstjänster i unionen.

(11)

För att se till att tillhandahållandet av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation är både tillförlitligt och meningsfullt bör en lägsta kvalitetsnivå uppnås. Medlemsstaterna bör arbeta vidare och dela med sig av sina erfarenheter om definitionen av relevanta kvalitetskriterier, metoderna för kvalitetsmätning och övervakning samt kvalitetsmål för varje typ av vägsäkerhetsrelaterad händelse eller förhållande, vägnät och/eller driftsmiljö. Medlemsstaterna bör dela med sig av sina kunskaper och bästa praxis genom att informera kommissionen om resultaten av sina analyser av och erfarenheter från detta ämne.

(12)

Även om ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation bör tillhandahållas, och om möjligt som en universell service utan kostnad för slutanvändare, kan det finnas kvarvarande kostnader för slutanvändare kopplade till telekommunikationsavgifter, radiolicenser, eller inköp av utrustning för att kunna ta emot informationen.

(13)

Ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation bör nå så många slutanvändare som det är tekniskt möjligt, med hänsyn tagen till de olika tekniska möjligheterna hos fordon, distributionskanaler och de mottagningsenheter som finns på marknaden.

(14)

Offentliga och privata väghållare och tjänsteleverantörer bör sträva efter att harmonisera det sätt på vilket informationen till slutanvändarna presenteras, oavsett vilket språk som används. Om medlemsstaterna har undertecknat den, bör de förlita sig på 1968 års Wienkonvention om vägmärken och signaler som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd den 8 november 1968, särskilt den konsoliderade resolutionen om vägmärken och signaler som utarbetats av arbetsgruppen för trafiksäkerhet ( 6 ).

(15)

På grundval av en nationell bedömning bör medlemsstaterna kunna avgränsa täckningen för ett minimum av vägsäkerhetsrelaterade universella trafikinformationstjänster längs det transeuropeiska vägnätet på sitt respektive territorium för att lägga tyngdpunkten på vägavsnitt och områden där trafiksituationen och säkerhetsförutsättningarna nödvändiggör att informationstjänster tillhandahålls och motiverar investeringar som hänger samman med tjänsten. Det erkänns dock att på grund av de olika situationerna och berörda parterna bör kraven i denna förordning inte tillämpas på urbana knutpunkter. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om nationella avgränsningar av informationstjänsten.

(16)

Enligt artikel 17.4 i direktiv 2010/40/EU ska kommissionen vart tredje år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om hur det direktivet genomförs. Rapporten ska omfatta en analys av funktionaliteten och genomförandet av artiklarna 5–11 och 16, och i förekommande fall ska behovet av att ändra direktivet bedömas. Under denna översyn bör man också bedöma behovet att ändra och/eller komplettera de specifikationer som antagits för prioriterade åtgärder, där så är lämpligt, mot bakgrund av deras nationella införande, den tekniska utvecklingen och standardiseringsframstegen.