Grundläggande rättigheter

Begreppet ”grundläggande rättigheter” används för att uttrycka konceptet ”mänskliga rättigheter” inom Europeiska unionen (EU). Dessa rättigheter, som är grundläggande för de människor som bor i EU, fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Stadgan blev rättsligt bindande i EU i samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009.

Begreppet ”mänskliga rättigheter” används i allmänhet inom internationell lagstiftning och syftar till rättigheter som rör alla människor, oavsett nationalitet, etniskt eller socialt ursprung, religion, kön etc. EU brukar använda begreppet ”mänskliga rättigheter” inom sammanhanget för dess yttre förbindelser och utvecklingspolitik.

Stadgan är tillämplig på samtliga EU-institutioner. Den omfattas av subsidiaritetsprincipen, och dess befogenheter och uppgifter får inte utökas till mer än vad den tilldelats genom fördragen. Stadgan är också tillämplig på alla EU:s medlemsstater när de genomför EU-lagstiftning.

Många rättigheter och friheter som anges i EU-stadgan återspeglar rättigheter som redan är fastställda i Europarådets Europeiska konvention om de mänskliga rättigheterna (1950) och den europeiska sociala stadgan (1965, reviderad 1996).

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, som är baserad i Wien i Österrike och ersätter Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, inrättades 2007 för att skydda de rättigheter, värden och friheter som fastställs i EU-stadgan.

I artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen ges en möjlighet att upphäva ett EU-medlemskap (såsom rösträtt i rådet) om ett land på ett allvarligt sätt fortsätter att bryta mot de principer som ligger till grund för unionen (frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen)

SE ÄVEN:

Top

Choose the experimental features you want to try

Grundläggande rättigheter