Domskäl
|
|
1. Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, s. 10), särskilt artikel 22.1 i direktivet, genom att inte ha införlivat direktivet i dess helhet med den nationella rättsordningen och då särskilt artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4.
|
1. Ieškinyje Europos Komisija prašo Teisingumo Teismo pripažinti, jog neperkėlusi į vidaus teisę visos 2003 m. birželio 3 d. Europos Parlamento ir Tarybos direktyvos 2003/41/EB dėl įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, veiklos ir priežiūros (OL L 235, p. 10; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 5 sk., 4 t., p. 350), t. y. jos 8, 9, 13, 15 – 18 straipsnių bei 20 straipsnio 2 – 4 dalių, Čekijos Respublika neįvykdė įsipareigojimų pagal šią direktyvą, būtent pagal jos 22 straipsnio 1 dalį.
|
|
Tillämpliga bestämmelser
|
Teisinis pagrindas
|
|
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
|
Bendrijos teisės aktai
|
|
2. I skälen 1, 6, 8, 9, 20, 36 och 37 i direktiv 2003/41, vilket har antagits med stöd av artiklarna 47.2 EG, 55 EG och 95.1 EG anges följande:
|
2. Direktyvos 2003/41/EB, priimtos EB 47 straipsnio 2 dalies, 55 straipsnio ir 95 straipsnio 1 dalies pagrindu, 1, 6, 8, 9, 20, 36 ir 37 konstatuojamosiose dalyse nurodyta:
|
|
”(1) En verklig inre marknad för finansiella tjänster är avgörande för den ekonomiska tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen inom gemenskapen.
|
„ 1. Tikra finansinių paslaugų vidaus rinka nulemia ekonomikos augimą ir naujų darbo vietų kūrimą Bendrijoje.
|
|
…
|
< ... >
|
|
(6) Detta direktiv utgör således ett första steg på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på europeisk nivå. Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen (”the prudent person rule”) skall vara den grundläggande principen för kapitalplaceringar och genom att det görs möjligt för institut att bedriva verksamhet över gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och sociala framsteg.
|
6. Todėl ši direktyva yra pirmasis žingsnis į profesinių pensijų skyrimo vidaus rinką, sukurtą europiniu mastu. Nustačius „apdairaus žmogaus“ taisyklę kaip pagrindinį kapitalo investicijų principą ir sudarius galimybę įstaigoms veikti už savo šalies ribų, skatinamas santaupų nukreipimas į profesinių pensijų skyrimo sektorių, o tai prisideda prie ekonominės ir socialinės pažangos.
|
|
…
|
< ... >
|
|
(8) Institut som drivs helt åtskilt från ett uppdragsgivande företag och som förvaltar fonderade medel utifrån det enda syftet att tillhandahålla pensionsförmåner bör ha frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade aktsamhetskrav, oavsett om dessa institut är juridiska personer eller inte.
|
8. Įstaigoms, kurios yra visiškai atskirtos nuo visų remiančiųjų subjektų ir kurios veikia finansavimo [kaupimo] pagrindu tik tam, kad skirtų ištarnauto laiko išmokas, turėtų būti suteikta laisvė teikti paslaugas ir investuoti tik tada, jeigu joms taikomi koordinuojami riziką ribojantys reikalavimai, nepriklausomai nuo to, ar šios įstaigos laikomos juridiniais subjektais.
|
|
(9) I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna fortfarande ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre ’pelarna’ i pensionsförsäkringssystemet skall spela i enskilda medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företagspensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta prerogativ.
|
9. Vadovaudamosi subsidiarumo principu, valstybės narės turėtų išlikti visiškai atsakingos už savo pensijų sistemų sąrangą ir pačios priskirti vaidmenį kiekvienam iš trijų atskiros valstybės narės pensijų sistemos „ramsčių“. Priimdamos sprendimą dėl antrojo ramsčio, jos visiškai atsakingos už įvairių profesinių ištarnauto laiko išmokas teikiančių įstaigų, pavyzdžiui, visą ūkio šaką apimančių pensijų fondų, bendrovės pensijų fonų ir gyvybės draudimo bendrovių, vaidmenį ir funkcijas. Šia direktyva nesiekiama kelti abejonių dėl šios prerogatyvos.
|
|
…
|
< ... >
|
|
(20) Tjänstepensionsinstituten tillhandahåller finansiella tjänster och har ett stort ansvar för tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet och villkoren för denna uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet.
|
20. Įstaigos, atsakingos už profesinių pensijų skyrimą, yra finansinių paslaugų tiekėjai, kuriems tenka didžiulė atsakomybė už profesinių ištarnauto laiko išmokų skyrimą, todėl jos turi atitikti tam tikrus būtiniausius riziką ribojančius standartus, taikomus jų veiklai ir darbo sąlygoms.
|
|
…
|
< ... >
|
|
(36) Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör instituten ges möjlighet att tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater ...
|
36. Nepažeidžiant nacionalinių socialinių ir darbo teisės aktų dėl pensijų sistemos organizavimo, įskaitant privalomąją narystę ir kolektyvinių derybų susitarimų rezultatų, įstaigoms turėtų būti sudaryta galimybė teikti paslaugas kitose valstybėse narėse. < ... >
|
|
(37) Rätten för ett institut i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån lagstiftningen är relevant för tjänstepensioner, exempelvis definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överföring av pensionsrättigheter.”
|
37. Įstaiga, pasinaudojusi teise vienoje valstybėje narėje valdyti profesinių pensijų sistemą, sukurtą kitoje valstybėje narėje, turėtų laikytis visų socialinės ir darbo tiesės nuostatų, galiojančių priimančiojoje valstybėje narėje tiek, kiek jos taikomos profesinėms pensijoms, pavyzdžiui, nuostatų dėl pensijų išmokų apibrėžimo ir mokėjimo bei teisės gauti pensiją perleidimo sąlygų.“
|
|
3. Enligt artikel 1 i direktiv 2003/41 är syftet med direktivet att fastställa bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.
|
3. Pagal Direktyvos 2003/41 1 straipsnį ja siekiama nustatyti įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, veiklos pradėjimo ir vykdymo taisykles.
|
|
4. I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:
|
4. Šios direktyvos 2 straipsnyje numatyta:
|
|
”1. Detta direktiv skall tillämpas på tjänstepensionsinstitut. ...
|
„1. Ši direktyva taikoma įstaigoms, atsakingoms už profesinių pensijų skyrimą. < ... >
|
|
2. Detta direktiv skall inte tillämpas på
|
2. Ši direktyva netaikoma:
|
|
a) institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av [rådets] förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57)] och [rådets] förordning (EEG) nr 574/72 [av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106)],
|
a) įstaigoms, valdančioms socialinės apsaugos sistemas, kurioms taikomas Reglamentas (EEB) Nr. 1408/71 [1971 m. birželio 14 d. Tarybos reglamentas dėl socialinės apsaugos sistemų taikymo pagal darbo sutartį dirbantiems asmenims ir jų šeimos nariams, judantiems Bendrijoje (OL L 149, p. 2; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 5 sk., 1 t., p. 35)], ir Reglamentas (EEB) Nr. 574/72 [1972 m. kovo 21 d. Tarybos reglamentas nustatantis Reglamento (EEB) Nr. 1408/71 dėl socialinės apsaugos sistemų taikymo pagal darbo sutartį dirbantiems asmenims ir jų šeimos nariams, judantiems Bendrijoje, įgyvendinimo tvarką (OL 74, p. 1; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 5 sk., 1 t., p. 83)];
|
|
b) institut som omfattas av [rådets första] direktiv 73/239/EEG [av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146)], [rådets] direktiv 85/611/EEG [av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva försäkringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 116)], [rådets] direktiv 93/22/EEG [av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, s. 27; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 83)], [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2000/12/EG [av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, s. 1)] och [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2002/83/EG [av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, s. 1)]
|
b) įstaigoms, kurioms taikoma Direktyva 73/239/EEB [1973 m. liepos 24 d. Pirmoji Tarybos direktyva dėl įstatymų ir kitų teisės aktų, susijusių su tiesioginio draudimo, išskyrus gyvybės draudimą, veiklos pradėjimu ir vykdymu, derinimo (OL L 228, p. 3; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 6 sk., 1 t., p. 14)], Direktyva 85/611/EEB [1985 m. gruodžio 20 d. Tarybos direktyva dėl įstatymų ir kitų teisės aktų, susijusių su kolektyvinio investavimo į perleidžiamus vertybinius popierius subjektais (KIAVPS), derinimo (OL L 375, p. 3; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 6 sk., 1 t., p. 131,)], Direktyva 93/22/EEB [1993 m. gegužės 10 d. Tarybos direktyva dėl investicinių paslaugų vertybinių popierių srityje (OL L 141, p. 27; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 6 sk., 2 t., p. 43)], Direktyva 2000/12/EB [2000 m. kovo 20 d. Europos Parlamento ir Tarybos direktyva dėl kredito įstaigų veiklos pradėjimo ir vykdymo (OL L 126, p. 1; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 6 sk., 3 t., p. 272)] ir Direktyva 2002/83/EB [2002 m. lapkričio 5 d. Europos Parlamento ir Tarybos Direktyva dėl gyvybės draudimo (OL L 345, p. 1; 2004 m. specialusis leidimas lietuvių k., 6 sk., 6 t., p. 3)];
|
|
c) institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (’pay as you go’),
|
c) įstaigoms, veikiančios einamųjų įmokų pensinio draudimo pagrindu;
|
|
d) institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner,
|
d) įstaigoms, kuriose remiančiųjų subjektų darbuotojai neturi juridinės teisės gauti išmokas, o remiantysis subjektas gali bet kada išpirkti turtą ir nebūtinai įvykdyti savo įsipareigojimus dėl ištarnauto laiko išmokų mokėjimo;
|
|
e) företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.”
|
e) bendrovėms, naudojančioms sistemas, pagal kurias įsipareigojimai atspindimi tik balanse, kad savo darbuotojams išmokėtų ištarnauto laiko išmokas.“
|
|
5. Enligt artikel 4 i direktiv 2003/41 får medlemsstaterna välja att tillämpa vissa bestämmelser i detta direktiv på tjänstepensionsverksamheten hos försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83.
|
5. Remiantis Direktyvos 2003/41 4 straipsniu valstybės narės gali nuspręsti taikyti kai kurias direktyvos nuostatas draudimo įmonių, kurioms taikoma Direktyva 2002/83/EB, profesinių pensijų skyrimo verslui.
|
|
6. Enligt artikel 5 i direktivet får medlemsstaterna likaså välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på ett institut som är etablerat inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar och, i förekommande fall, på institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, vilka pensioner garanterats av en offentlig myndighet.
|
6. Pagal Direktyvos 2003/41 5 straipsnį valstybės narės gali nuspręsti netaikyti visos šios direktyvos arba jos dalies bet kuriai jų teritorijoje esančiai įstaigai, kuri valdo pensijų sistemas, kurių bendras narių skaičius mažesnis kaip 100 ir tam tikromis aplinkybėmis – įstaigoms, jeigu profesinės pensijos skiriamos pagal jų statutą, kaip numatyta teisės aktuose, ir jas garantuoja valdžios institucija.
|
|
7. Enligt artikel 6 i direktivet ska med nedanstående begrepp förstås följande:
|
7. Vadovaujantis šios direktyvos 6 straipsniu:
|
|
”...
|
„ < ... >
|
|
a) tjänstepensionsinstitut eller institut : ett institut som, oavsett dess rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits
|
a) „įstaiga, atsakinga už profesinių pensijų skyrimą“ arba „įstaiga“ – įstaiga, nepriklausomai nuo jos juridinės formos, veikianti finansavimo [kaupimo] pagrindu, įsteigta atskirai nuo bet kurio remiančiojo subjekto arba įmonės, ištarnauto laiko išmokoms skirti pagal profesinę veiklą, remiantis susitarimu arba sutartimi, sudaryta:
|
|
– enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller
|
– individualiai arba kolektyviai darbdavio (-ių) ir darbuotojo (-ų) arba jų atitinkamų atstovų arba
|
|
– med egenföretagare i enlighet med lagstiftningen i hem- och värdmedlemsstaten
|
– su savarankiškai dirbančiais asmenimis pagal buveinės ir priimančiosios valstybės narės teisės aktus,
|
|
och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,
|
kuri užsiima tiesiogiai su tuo susijusia veikla;
|
|
b) pensionsplan : ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (”trust deed”) eller bestämmelser, vari anges vilka pensionsförmåner som skall lämnas och på vilka villkor,
|
b) „pensijų sistema“ – sutartis, susitarimas, patikos dokumentas arba taisyklės, nustatančios skiriamas ištarnauto laiko išmokas ir taikomus reikalavimus;
|
|
c) uppdragsgivande företag : varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,
|
c) „remiantysis subjektas“ – bet kuri įmonė arba kita organizacija, nepriklausomai nuo to, ar jai priklauso arba ją sudaro vienas arba daugiau juridinių arba fizinių asmenų, veikiantis kaip darbdavys arba savarankiškai dirbantis asmuo, arba bet kuris jų derinys, mokantis įnašus įstaigai, atsakingai už profesinių pensijų skyrimą;
|
|
…
|
< ... >
|
|
i) den medlemsstat som är hemland : den medlemsstat där institutet har sitt säte och sin huvudsakliga förvaltning eller, om det inte har något säte, sin huvudsakliga förvaltning,
|
i) „buveinės valstybė narė“ – valstybė narė, kurioje yra įstaigos registruota buveinė ir jos pagrindinė administracija arba, jeigu ji neturi buveinės, jos pagrindinė administracija;
|
|
j) värdmedlemsstat : den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna.”
|
j) „priimančioji valstybė narė“ – valstybė narė, kurios socialinė ir darbo teisė, susijusi su profesinių pensijų sistemomis, taikoma remiančiojo subjekto ir narių santykiams.“
|
|
8. I artikel 8 i direktivet föreskrivs att varje medlemsstat ska se till att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från tjänstepensionsinstitut, så att institutets tillgångar skyddas för medlemmarnas och förmånstagarnas räkning om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.
|
8. Šio direktyvos 8 straipsnyje numatyta, kad kiekviena valstybė narė užtikrina juridinį remiančiųjų subjektų ir įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, atskyrimą, kad įstaigos turtas būtų apsaugotas remiančiojo subjekto bankroto atveju, atsižvelgiant į jos narių ir išmokų gavėjų interesus.
|
|
9. I artikel 9.1 i samma direktiv föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att alla tjänstepensionsinstitut följer vissa villkor för hur verksamheten ska bedrivas, bland annat att verksamheten registreras i ett nationellt register av den behöriga tillsynsmyndigheten eller är auktoriserat, att institutets faktiska verksamhet drivs av personer med god vandel som antingen själva har erforderlig yrkesmässig kompetens och erfarenhet på området eller anlitar rådgivare som besitter sådan kompetens och erfarenhet och att gällande regler följs. I artikel 9.5 föreskrivs att när det gäller verksamhet över gränserna ska villkoren för att få bedriva sådan verksamhet godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är värdland.
|
9. Šios direktyvos 9 straipsnio 1 dalyje nurodyta, kad valstybė narė kiekvienos jos teritorijoje esančios įstaigos atveju užtikrina, kad ji laikytųsi tam tikrų veiklos sąlygų ir būtent kad kompetentinga priežiūros institucija įregistruotų ją nacionaliniame registre arba išduotų jai leidimą, kad ją veiksmingai valdytų gerą reputaciją, pakankamą profesinę kvalifikaciją ir patirtį turintys asmenys arba samdantys šiuos reikalavimus atitinkančius asmenis ir kad jai būtų taikomos tinkamai parengtos taisyklės. Šio straipsnio 5 dalyje numatyta, kad tarpvalstybinės veiklos atveju už profesinių pensijų skyrimą atsakingos įstaigos veiklos sąlygoms būtinas išankstinis buveinės valstybės narės kompetentingų institucijų leidimas.
|
|
10. Enligt artikel 10 i direktiv 2003/41 ska varje medlemsstat kräva att varje institut som är etablerat inom dess territorium upprättar årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som institutet hanterar.
|
10. Pagal Direktyvos 2003/41 10 straipsnį kiekviena valstybė narė reikalauja, kad kiekviena jos teritorijoje esanti įstaiga parengtų metinę finansinę atskaitomybę ir metines ataskaitas, atsižvelgdama į kiekvieną įstaigos valdomą pensijų sistemą.
|
|
11. Enligt artikel 12 i direktivet ska varje medlemsstat se till att varje institut som är etablerat inom dess territorium utarbetar och följer upp skriftliga riktlinjer för placeringsverksamheten.
|
11. Remiantis jos 12 straipsniu kiekviena valstybė narė užtikrina, kad kiekviena jos teritorijoje esanti įstaiga raštu parengtų investavimo politikos principų ataskaitą.
|
|
12. Enligt artikel 13 i direktivet ska varje medlemsstat se till att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla institut som är etablerade inom dess territorium som är nödvändiga för att utöva tillsyn över tjänstepensionsinstituten.
|
12. Šios direktyvos 13 straipsnyje įtvirtinta, kad kiekviena valstybė narė užtikrina, kad kompetentingos institucijos turėtų įgaliojimų ir priemonių, būtinų prižiūrėti jos teritorijoje esančių už profesinių pensijų skyrimą atsakingų įstaigų veiklą.
|
|
13. I artiklarna 15–18 i samma direktiv föreskrivs att hemlandsmedlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner innehar tillräckliga tekniska avsättningar för att täcka sina åtaganden samt kompletterande tillgångar för att spegla typen av risk samt investerar sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen.
|
13. Tos pačios direktyvos 15–18 straipsniuose numatyta, jog valstybės narės reikalauja, kad už profesinių pensijų skyrimą atsakingos įstaigos suformuotų techninius atidėjimus įvairioms pensijų sistemoms, turėtų pakankamų lėšų šiems atidėjimams padengti ir papildomo turto, kurį galėtų panaudoti kaip rezervą, bei investuotų laikydamosi „apdairumo“ principo.
|
|
14. I artikel 20.1–20.4 i direktiv 2003/41 föreskrivs följande:
|
14. Direktyvos 2003/41 20 straipsnio 1–4 dalyse nustatyta:
|
|
”1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, skall medlemsstaterna tillåta företag som är etablerade inom deras territorier att ge uppdrag åt tjänstepensionsinstitut som är godkända i andra medlemsstater. De skall även tillåta tjänstepensionsinstitut som är godkända inom deras territorier att åta sig uppdrag för företag som är etablerade inom andra medlemsstaters territorier.
|
„1. Nepažeidžiant nacionalinių socialinių ir darbo teisės aktų dėl pensijų sistemų organizavimo, įskaitant nuostatas dėl privalomos narystės ir kolektyvinių derybų susitarimų rezultatų, valstybės narės leidžia jų teritorijoje esantiems subjektams remti įstaigas, atsakingas už profesinių pensijų skyrimą, turinčias leidimą veikti kitoje valstybėje narėje. Jos leidžia jų teritorijoje įgaliotoms įstaigoms, atsakingoms už profesinių pensijų skyrimą, priimti rėmimą iš subjektų, esančių kitų valstybių narių teritorijose.
|
|
2. Ett institut som önskar åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag som är etablerat inom en annan medlemsstats territorium måste enligt artikel 9.5 godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland. Det skall till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland där det är auktoriserat anmäla att det avser att åta sig uppdrag från ett uppdragsgivande företag som är etablerat i en annan medlemsstat.
|
2. Įstaiga, norinti priimti rėmimą iš remiančiojo subjekto, esančio kitos valstybės narės teritorijoje, turi gauti išankstinį buveinės valstybės narės kompetentingų institucijų leidimą, kaip nurodyta 9 straipsnio 5 dalyje. Apie savo ketinimą priimti rėmimą iš kitos valstybės teritorijoje esančio remiančiojo subjekto įstaiga praneša buveinės valstybės narės, kurioje jai išduotas leidimas, kompetentingoms institucijoms.
|
|
3. Medlemsstaterna skall kräva att institut som är etablerade inom dess territorium och som erbjuder sig att åta sig uppdrag för ett företag som är etablerat inom en annan medlemsstats territorium lämnar följande uppgifter när de gör en anmälan enligt punkt 2:
|
3. Valstybės narės reikalauja, kad jų teritorijoje esančios įstaigos, kurios siūlosi būti remiamos kitos valstybės narės teritorijoje esančių subjektų, kartu su šio straipsnio 2 dalyje numatytų pranešimu pateiktų šią informaciją apie:
|
|
a) Värdmedlemsstat(er).
|
a) priimančiąją (-iąsias) valstybę (-es) narę (-es);
|
|
b) Det uppdragsgivande företagets namn.
|
b) remiančiojo subjekto pavadinimą;
|
|
c) De viktigaste särdragen i den pensionsplan som skall förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.
|
c) pagrindines pensijų sistemos, kuri bus valdoma remiančiojo subjekto pavedimu, charakteristikas.
|
|
4. När en behörig myndighet i den medlemsstat som är hemland mottar en underrättelse enligt punkt 2 och den inte har skäl att betvivla att institutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings vandel och yrkesmässiga kvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den verksamhet som föreslås i värdmedlemsstaten, skall den inom tre månader från mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 vidarebefordra dessa till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten och informera institutet om detta.”
|
4. Jeigu buveinės valstybės narės kompetentinga institucija informuojama pagal šio straipsnio 2 dalį ir jeigu ji neturi priežasčių abejoti, kad įstaigos administracinė struktūra arba finansinė padėtis ar ją valdančių asmenų gera reputacija, profesinė kvalifikacija arba patirtis yra suderinama su priimančiojoje valstybėje narėje siūloma veikla, ji per tris mėnesius nuo visos šio straipsnio 3 dalyje nurodytos informacijos gavimo šią informaciją perduoda priimančiosios valstybės narės kompetentingoms institucijoms ir atitinkamai apie tai praneša įstaigai.“
|
|
15. I artikel 22.1 första stycket föreskrivs följande:
|
15. Pagal šios direktyvos 22 straipsnio 1 dalies pirmąją pastraipą:
|
|
”Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 23 september 2005. De skall genast underrätta kommissionen om detta.”
|
„Valstybės narės priima įstatymus ir kitus teisės aktus, kurie, įsigalioję iki 2005 m. rugsėjo 23 d., įgyvendina šią direktyvą. Jos nedelsdamos apie tai praneša Komisijai.“
|
|
16. Enligt artikel 22.3–22.4 får, under vissa förutsättningar, medlemsstaterna till den 23 september 2010 uppskjuta tillämpningen av artiklarna 17 och 18 i direktivet på tjänstepensionsinstitut som är etablerade inom deras territorier.
|
16. Pagal šio straipsnio 3 ir 4 dalis tam tikromis aplinkybėmis valstybės narės gali iki 2010 m. rugsėjo 23 d. atidėti kai kurių šios direktyvos 17 ir 18 straipsniuose numatytų nuostatų taikymą jų teritorijoje esančioms už profesinių pensijų skyrimą atsakingoms įstaigoms.
|
|
Den nationella lagstiftningen
|
Nacionalinės teisės aktai
|
|
17. Direktiv 2003/41 införlivades med den tjeckiska rättsordningen genom lag nr 340/2006 av den 24 maj 2006 om verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut från Europeiska unionens medlemsstater och om ändring av lag nr 48/1997 om offentlig sjukförsäkring. Genom lagen ändrades och kompletterades flera andra lagar på samma område.
|
17. Direktyva 2003/41 į Čekijos teisės sistemą buvo perkelta 2006 m. gegužės 24 d. Įstatymu Nr. 340/2006 dėl Europos Sąjungos valstybių narių įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, veiklos, iš dalies keičiančiu Įstatymą Nr. 48/1997 dėl valstybinio sveikatos draudimo, kuriuo pakeičiami ir papildomi keli susiję įstatymai.
|
|
Det administrativa förfarandet
|
Ikiteisminė procedūra
|
|
18. Republiken Tjeckien underrättade den 11 juli 2006 kommissionen om att direktiv 2003/41 hade införlivats med den nationella rättsordningen genom lag nr 340/2006.
|
18. 2006 m. liepos 11 d. Čekijos Respublika pranešė Komisijai, kad perkėlė Direktyvą 2003/41 į vidaus teisės sistemą priimdama Įstatymą Nr. 340/2006.
|
|
19. Kommissionen sände med tillämpning av artikel 226 EG den 18 oktober 2006 en formell underrättelse till Republiken Tjeckien. I denna konstaterade kommissionen att artiklarna 1–5, 8, 9, 13 och 15–21 i direktivet inte hade införlivats eller endast hade införlivats delvis.
|
19. 2006 m. spalio 18 d. pagal EB 226 straipsnį Komisija išsiuntė Čekijos Respublikai oficialų pranešimą, kuriame nurodė, jog šios direktyvos 1–5, 8, 9, 13 ir 15–21 straipsniai nebuvo perkelti arba buvo perkelta tik dalis jų nuostatų.
|
|
20. Republiken Tjeckien svarade genom skrivelse av den 18 december 2006 i vilken det i huvudsak angavs att eftersom det inte fanns några tjänstepensionsinstitut som omfattades av tillämpningsområdet för direktiv 2003/41 i Republiken Tjeckien införlivades genom lag nr 340/2006 endast de bestämmelser i direktivet som möjliggjorde för tjänstepensionsinstitut från andra medlemsstater att tillhandahålla tjänster över gränserna i Tjeckien och att möjliggöra för företag i denna medlemsstat att bidra till de pensionssystem som tjänstepensionsinstituten tillhandahåller. Republiken Tjeckien har i detta sammanhang erinrat om att medlemsstaterna enligt artikel 137.4 första strecksatsen EG har behörighet att fritt utforma sitt nationella system för social trygghet.
|
20. 2006 m. gruodžio 18 d. atsakyme į šį pranešimą Čekijos Respublika iš esmės paaiškino, jog atsižvelgiant į tai, kad jos teritorijoje nėra į Direktyvos 2003/41 taikymo sritį patenkančių atsakingų už profesinių pensijų skyrimą įstaigų, Įstatymu 340/2006 buvo perkeltos tik tos nuostatos, kuriomis siekiama leisti kitose valstybėse narėse įsteigtoms įstaigoms, atsakingoms už profesinių pensijų skyrimą, užsiimti tarpvalstybine veikla teikiant paslaugas Čekijos teritorijoje ir kartu leisti šioje teritorijoje įsteigtoms įmonėms remti šių įstaigų siūlomą pensijų sistemą. Šiuo klausimu Čekijos Respublika priminė, kad pagal EB 137 straipsnio 4 dalies pirmąją įtrauką valstybėms narėms leidžiama laisvai organizuoti nacionalines socialinio draudimo sistemas.
|
|
21. Eftersom kommissionen inte ansåg svaret godtagbart sände kommissionen den 23 mars 2007 ett motiverat yttrande till Republiken Tjeckien i vilket den uppmanade Republiken Tjecken att vidta nödvändiga åtgärder inom två månader efter mottagandet av yttrandet för att, enligt artikel 22.1 i direktiv 2003/41, helt införliva direktivet med nationell rätt och särskilt artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4.
|
21. Kadangi šis atsakymas Komisijos netenkino, 2007 m. kovo 23 d. ji išsiuntė Čekijos Respublikai pagrįstą nuomonę, ragindama per du mėnesius nuo jos gavimo imtis būtinų priemonių pagal Direktyvos 2003/41 22 straipsnio 1 dalį į vidaus teisės sistemą perkelti visą direktyvą, pirmiausia jos 8, 9, 13, 15–18 straipsnius ir 20 straipsnio 2–4 dalis.
|
|
22. Republiken Tjeckien besvarade det motiverade yttrandet genom skrivelse av den 24 juli 2007 och vidhöll att skyldigheten att införliva direktivet inte får påverka medlemsstaternas rätt att fritt fastställa grundprinciperna i sina nationella system för social trygghet.
|
22. 2007 m. liepos 24 d. laišku ši valstybė narė atsakė į pagrįstą nuomonę patvirtindama, kad nustatant pareigą perkelti šią direktyvą negali būti pažeista valstybių narių teisė nustatyti pagrindinius savo socialinio draudimo sistemų principus.
|
|
23. Eftersom kommissionen inte ansåg svaret tillfyllest beslutade den att väcka förevarande talan.
|
23. Kadangi šis atsakymas Komisijos netenkino, ji nusprendė pareikšti šį ieškinį.
|
|
Prövning av talan
|
Dėl ieškinio
|
|
Upptagande till sakprövning
|
Dėl priimtinumo
|
|
24. Det framgår av ansökan att kommissionens syfte med förevarande talan är att få fastställt att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2003/41, ”särskilt” genom att inte ha införlivat artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 i direktivet.
|
24. Šiuo ieškiniu, kaip numatyta ieškinio pareiškimo rezoliucinėje dalyje, Komisija siekia, kad būtų pripažinta, jog Čekijos Respublika neįvykdė įsipareigojimų pagal Direktyvą 2003/41, pirmiausia neperkeldama jos 8, 9, 13, 15–18 straipsnių ir 20 straipsnio 2–4 dalių.
|
|
25. Det ska i detta sammanhang erinras om att domstolen ex officio kan pröva huruvida de villkor som anges i artikel 226 EG för att väcka talan om fördragsbrott är uppfyllda (dom av den 31 mars 1992 i mål C‑362/90, kommissionen mot Italien, REG 1992, s. I‑2353, punkt 8, av den 15 januari 2002 i mål C‑439/99, kommissionen mot Italien, REG 2002, s. I‑305, punkt 8, och av den 4 maj 2006 i mål C‑98/04, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2006, s. I‑4003, punkt 16).
|
25. Šiuo atžvilgiu reikia priminti, kad Teisingumo Teismas gali ex officio išnagrinėti, ar įvykdytos EB 226 straipsnyje nustatytos ieškinio dėl įsipareigojimų neįvykdymo pareiškimo sąlygos (1992 m. kovo 31 d. Sprendimo Komisija prieš Italiją , C‑362/90, Rink. p. I‑2353, 8 punktas; 2002 m. sausio 15 d. Sprendimo Komisija prieš Italiją , C‑439/99, Rink. p. I‑305, 8 punktas ir 2006 m. gegužės 4 d. Sprendimo Komisija prieš Jungtinę Karalystę , C‑98/04, Rink. p. I‑4003, 16 punktas).
|
|
26. Det följer av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis som kan hänföras till denna artikel att en ansökan genom vilken en talan anhängiggjorts ska innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för densamma. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och domstolen ska kunna utöva sin kontroll. Av detta följer att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på, på ett konsekvent och begripligt sätt, ska framgå av innehållet i själva ansökan. Dessa yrkanden ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats ( ultra petita ) eller att den inte prövar en anmärkning (se dom av den 26 april 2007 i mål C‑195/04, kommissionen mot Finland, REG 2007, s. I‑3351, punkt 22 samt häri angiven rättspraxis, och av den 21 februari 2008 i mål C‑412/04, kommissionen mot Italien, REG 2008, s. I‑619, punkt 103).
|
26. Be to, iš Teisingumo Teismo procedūros reglamento 38 straipsnio 1 dalies c punkto ir su juo susijusios teismo praktikos matyti, kad bet kuriame ieškinyje turi būti nurodomas ginčo dalykas ir pagrindų, kuriais remiamasi, santrauka ir kad ši nuoroda turi būti pakankamai aiški bei tiksli, kad atsakovas galėtų pasirengti gynybai, o Teisingumo Teismas – vykdyti teisminę kontrolę. Iš to išplaukia, kad pagrindinės teisinės ir faktinės aplinkybės, kuriomis pagrįstas ieškinys, turi būti nuosekliai išdėstytos ir suprantamos iš paties ieškinio teksto ir kad jame pateikiamus reikalavimus reikia suformuluoti nedviprasmiškai, siekiant išvengti, jog Teisingumo Teismas nepriimtų sprendimo ultra petita arba apskritai nespręstų dėl kaltinimo (žr. 2007 m. balandžio 26 d. Sprendimo Komisija prieš Suomiją , C‑195/04, Rink. p. I‑3351, 22 punktą ir jame nurodytą teismo praktiką bei 2008 m. vasario 21 d. Sprendimo Komisija prieš Italiją , C‑412/04, Rink. p. I‑619, 103 punktą).
|
|
27. Det ska påpekas att såvitt kommissionen genom att använda termen ”särskilt” i ansökan syftar till att talan även ska omfatta andra bestämmelser i direktiv 2003/41 än dem som uttryckligen anges i ansökan uppfyller inte ansökan dessa krav, eftersom det i ansökan varken anges vilka bestämmelser som åsyftas eller varför Republiken Tjeckien har underlåtit att införliva dem inom föreskriven frist.
|
27. Šiuo atveju reikia pažymėti, jog vartodama terminą „pirmiausia“ ieškinio pareiškimo rezoliucinėje dalyje Komisija siekė įtraukti į ieškinį kitas nei aiškiai jame nurodytas Direktyvos 2003/41 nuostatas. Tačiau kadangi ieškinyje tiksliai nenurodytos nei šios kitos nuostatos, nei priežastys, dėl kurių laikytina, jog Čekijos Respublika jų neperkėlė per nustatytą terminą, ieškinys neatitinka reikalavimų.
|
|
28. Talan kan således endast prövas i den del som det har påståtts att Republiken Tjeckien har underlåtit att införliva artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 i direktiv 2003/41.
|
28. Todėl priimtina tik ta ieškinio dalis, kuri susijusi su tariamu Čekijos Respublikos neįvykdytu Direktyvos 2003/41 8, 9, 13, 15–18 straipsnių ir 20 straipsnio 2–4 dalių perkėlimu.
|
|
Prövning i sak
|
Dėl esmės
|
|
29. Det har inte ifrågasatts att artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 i direktiv 2003/41 inte har införlivats av Republiken Tjeckien inom den frist som föreskrivs i direktivet eller vid utgången av den period som angavs i det motiverade yttrandet. Republiken Tjeckien, som inte har åberopat möjligheten att delvis skjuta upp tillämpningen av vissa bestämmelser i artiklarna 17 och 18, en möjlighet som föreskrivs i artikel 22.3–22.4 i direktivet, har medgett att de bestämmelser som uttryckligen anges i ansökan inte har införlivats med nationell rätt inom tidsfristen. Det föreskrivs emellertid inte i någon bestämmelse i direktiv 2003/41 en möjlighet för medlemsstaterna eller för vissa medlemsstater att underlåta ett sådant införlivande.
|
29. Neginčytina, kad Čekijos Respublika per nustatytą terminą ir pasibaigus pagrįstoje nuomonėje nurodytam terminui neperkėlė Direktyvos 2003/41 8, 9, 13, 15–18 straipsnių ir 20 straipsnio 2–4 dalių. Ši valstybė narė, nesiremdama šios direktyvos 22 straipsnio 3 ir 4 dalyse numatyta galimybe atidėti kai kurių nuostatų (kalbama apie kai kurias jos 17 ir 18 straipsnio nuostatas) perkėlimą, iš esmės pripažino, kad šiame ieškinyje aiškiai nurodytos nuostatos per šiuos terminus nebuvo priimtos jos vidaus teisės sistemoje. Tačiau jokioje Direktyvos 2003/41 nuostatoje nenumatyta galimybė nevykdyti tokio perkėlimo.
|
|
30. Republiken Tjeckien anser sig emellertid inte vara förpliktad att införliva de bestämmelser i direktiv 2003/41 som uttryckligen anges i ansökan, eftersom den i så fall skulle tvingas ändra grundläggande principer i sitt nationella system för social trygghet. Hur detta system är inrättat omfattas enligt artikel 137.4 första strecksatsen EG av medlemsstaternas behörighet. Bestämmelserna innebär nämligen att en tjänstepensionsordning införs i det nationella pensionssystemet, trots att en sådan ordning saknas i nationell rätt.
|
30. Vis dėlto Čekijos Respublika mano, kad neturi perkelti ieškinyje aiškiai nurodytų Direktyvos 2003/41 nuostatų, nes tai darydama ji bus priversta pakeisti pagrindinius nacionalinės socialinio draudimo sistemos, kurios organizavimo kompetenciją pagal EB 137 straipsnio 4 dalies pirmąją įtrauką turi valstybės narės, principus, įtraukdama į ištarnauto laiko pensijų sistemą profesinių pensijų sistemą, kurios nėra numatyta nacionalinėje teisėje.
|
|
31. Republiken Tjeckien har i detta sammanhang förklarat att dess pensionssystem består av två delar som utgörs av den första och den andra pelaren i pensionssystemet. Den första pelaren, som regleras av lag nr 155/1995 om pensionsförsäkring, utgörs av den lagstadgade allmänna och obligatoriska pension som utgår till samtliga försäkrade och som omfattas av det nationella systemet för social trygghet. Den tredje pelaren, som regleras av lag nr 42/1994 om kompletterande pensionsförsäkring till vilken det utgår ett bidrag från staten, utgörs av individuella pensionsförsäkringsavtal som försäkringstagarna frivilligt har ingått med pensionsfonder som byggts upp med stöd av lagen. Upptagande i fonderna saknar samband med anställning, arbetsgivare eller utövande av egen verksamhet. Å andra sidan saknar det tjeckiska pensionssystemet en andra pelare av tilläggspensioner som utgår till yrkesverksamma, varmed ska förstås såväl anställda som egenföretagare.
|
31. Čekijos Respublika šiuo klausimu paaiškina, kad jos ištarnauto laiko pensijų sistemą sudaro tik du ramsčiai, t. y. atitinkamai pirmas ir trečias ištarnauto laiko pensijų sistemų ramsčiai. Pirmąjį ramstį, reglamentuojamą Įstatymu Nr. 155/1995 dėl pensijų draudimo, sudaro teisės aktais nustatyta bendra visiems apdraustiesiems privaloma pensija, patenkanti į nacionalinę socialinio draudimo sistemą. Trečiąjį ramstį, reglamentuojamą Įstatymu Nr. 42/1994 dėl valstybės remiamo papildomo pensijų draudimo, sudaro individualios pensijų draudimo sutartys, kurias apdraustieji savanoriškai sudaro su pagal šį įstatymą įsteigtais pensijų fondais. Įmokos į šiuos fondus nėra susijusios su darbu, darbdaviu ar savarankiškos veiklos vykdymu. Taigi Čekijos ištarnauto laiko pensijų sistemoje nėra antrojo ramsčio, kurį sudaro papildomos pensijos, mokamos pagal darbo sutartį ar savarankiškai vykdomos profesinės veiklos pagrindu.
|
|
32. Republiken Tjeckien har påpekat att enligt gällande lagstiftning kan inte ett tjänstepensionsinstitut etableras i Republiken Tjeckien för att bedriva verksamhet, eftersom det skulle strida mot rättsreglerna om utövande av yrkesverksamhet på finansmarknaden och skulle kunna utlösa straffrättsliga eller administrativa åtgärder. Det saknas dessutom såväl politisk vilja som tillräckliga ekonomiska resurser att införa ett tjänstepensionssystem i Republiken Tjeckien.
|
32. Čekijos Respublika teigia, kad pagal šiuo metu galiojančius nacionalinės teisės aktus atsakinga už profesinių pensijų skyrimą įstaiga negali būti įsteigta Čekijos teritorijoje, kad vykdytų joje savo veiklą, nes ji pažeistų profesinę veiklą finansų rinkoje reglamentuojančias teisės nuostatas ir galėtų būti nubausta administracine ar baudžiamąja tvarka. Be to, nėra nei politinio sprendimo, nei pakankamų ekonominių pajėgumų profesinių pensijų draudimo sistemai įkurti šioje valstybėje narėje.
|
|
33. Enligt Republiken Tjeckien kan det inte krävas att direktiv 2003/41 ska införlivas, eftersom det anges i artikel 137.4 första strecksatsen EG att medlemsstaterna fritt får fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet. Ett införlivande skulle påverka ett verksamt utövande av en rätt som framgår av fördraget. Eftersom de bestämmelser i direktivet som uttryckligen anges i förevarande talan ålägger medlemsstater i vilka tjänstepensionsinstitut är etablerade specifika skyldigheter, skulle ett införlivande tveklöst medföra att nödvändiga bestämmelser för att bedriva verksamhet på tjänstepensionsområdet i Tjeckien infördes och följaktligen att det, faktiskt såväl som rättsligt, inrättades en andra pelare i Tjeckien, vilket skulle ha en väsentlig påverkan på den övergripande finansiella jämvikten i Tjeckiens nationella pensionssystem.
|
33. Čekijos Respublikos nuomone, kadangi pagal EB 137 straipsnio 4 dalies pirmąją įtrauką, valstybėms narėms leidžiama nustatyti pagrindinę nacionalinės socialinio draudimo sistemos sandarą, iš jų negalima reikalauti perkelti Direktyvą 2003/41, kuri paveiktų veiksmingą pirminėje teisėje užtikrintos teisės įgyvendinimą. Šiame ieškinyje aiškiai nurodytose direktyvos nuostatose valstybėms narėms, kurių teritorijoje įsteigtos atsakingos už profesinių pensijų skyrimą įstaigos, būtent nustatomos pareigos, todėl jas perkėlus būtinai reikėtų įtvirtinti teisinį pagrindą, būtiną tokių įmonių veiklai vykdyti profesinių pensijų srityje Čekijos Respublikoje, taigi teisiškai ir faktiškai įkurti šioje valstybėje narėje antrąjį ramstį, o tai rimtai paveiktų visą jos nacionalinės ištarnauto laiko pensijų sistemos finansinę pusiausvyrą.
|
|
34. Republiken Tjeckien har i illustrationssyfte hänvisat till artikel 9.1 i direktiv 2003/41, vari föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att registrera tjänstepensionsinstitut som är etablerade inom deras territorier i ett nationellt register eller att auktorisera dem. Skapandet av ett lämpligt register eller inrättandet av en lämplig ordning för auktorisation skulle nödvändigtvis kräva att det antogs bestämmelser om detta. Att anta sådana bestämmelser isolerat utan att anta ett komplext tjänstepensionssystem, det vill säga utan att exempelvis ange de avtalsslutande parternas skyldigheter, skulle inte vara möjligt.
|
34. Kaip pavyzdį Čekijos Respublika nurodo Direktyvos 2003/41 9 straipsnio 1 dalį, kurioje numatyta valstybių narių pareiga įregistruoti jų teritorijoje esančias už profesinių pensijų skyrimą atsakingas įstaigas nacionaliniame registre ar išduoti joms leidimą. Tinkamo registro ar tinkamos leidimo sistemos įsteigimas būtinai susijęs su atitinkamų teisės aktų priėmimu. Būtų neįmanoma priimti tik teisės aktus, neįkuriant kompleksiškos profesinių pensijų sistemos, t. y. neapibrėžiant, pavyzdžiui, susitariančiųjų šalių teisių ir pareigų.
|
|
35. Republiken Tjeckien har sagt sig vara medveten om den omständigheten att tjänstepensionsinstitut inte i största allmänhet kan förväxlas med den andra pelaren i pensionssystemet. Sådana institutioner är emellertid en väsentlig del i andra pelaren och att skapa en ram för att etablera dem skulle nödvändigtvis medföra förändringar i pensionssystemen.
|
35. Čekijos Respublika pabrėžia, kad ji supranta, jog iš esmės atsakingos už profesinių pensijų skyrimą įstaigos ir ištarnauto laiko pensijų sistemų antrasis ramstis nėra tas pats. Vis dėlto šios įstaigos sudaro esminę šio ramsčio dalį, ir teisės aktų, būtinų joms steigti, priėmimas neišvengiamai lemtų pačios nacionalinės ištarnauto laiko pensijų sistemos pokyčius.
|
|
36. Republiken Tjeckien har för övrigt påpekat att det införlivande som gjordes genom lag nr 340/2006 lever upp till syftet med direktiv 2003/41. Genom lagen införlivas samtliga bestämmelser om tillhandahållande av tjänstepension över gränserna av institut som är etablerade i andra medlemsstater, vilket möjliggör för företag som är etablerade i Tjeckien att bidra till de pensionsordningar som dessa institut tillhandahåller och som samtidigt gör det möjligt för dem att tillhandahålla lämpliga tjänster i Republiken Tjeckien.
|
36. Čekijos Respublika taip pat atkreipia dėmesį, kad Įstatymu Nr. 340/2006 įvykdytas perkėlimas atitinka Direktyva 2003/41 siekiamą tikslą. Iš esmės šiuo įstatymu perkeliamos visos nuostatos, susijusios su kitose valstybėse narėse įsteigtų įstaigų tarpvalstybine profesinių pensijų skyrimo veikla, taip leidžiant jos teritorijoje įsteigtoms įmonėms remti šių įstaigų siūlomą pensijų draudimo sistemą ir kartu pastarosioms teikti atitinkamas paslaugas Čekijos Respublikoje.
|
|
37. Härav följer att det huvudsakliga syftet med Republiken Tjeckiens argumentation är att motivera varför bestämmelserna i direktiv 2003/41 inte har införlivats genom att hänvisa dels till att det inte har etablerats något tjänstepensionsinstitut i Tjeckien till följd av förbudet i nationell rätt att etablera sådana institut, dels till den omständigheten att ett införlivande av bestämmelserna skulle nödvändiggöra en ändring i de nationella pensionssystemen genom att det då infördes en andra pelare, trots att det framgår av artikel 137.4 första strecksatsen EG att medlemsstaterna fritt får inrätta sina nationella system på detta område.
|
37. Iš to matyti, jog pateikdama šiuos argumentus Čekijos Respublika iš esmės siekia pateisinti nagrinėjamų Direktyvos 2003/41 nuostatų neperkėlimą, pirma, aplinkybe, kad dėl nacionalinėje teisėje esančio draudimo jos teritorijoje nėra įsteigta nė viena įstaiga, atsakinga už profesinių pensijų skyrimą, ir, antra, aplinkybe, jog šių nuostatų perkėlimas privers ją pakeisti nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą įsteigiant antrąjį ramstį, nors EB 137 straipsnio 4 dalies pirmojoje įtraukoje valstybėms narėms pripažinta kompetencija organizuoti nacionalines sistemas šioje srityje.
|
|
38. Det är således nödvändigt att pröva huruvida dessa argument, som härleds såväl från nationell rätt som från gemenskapsrätt, kan motivera att bestämmelserna i direktiv 2003/41, vilka uttryckligen anges i förevarande talan, inte har införlivats.
|
38. Taigi reikia išnagrinėti, ar šiais nacionaline teise ir Bendrijos teise pagrįstais argumentais galima pateisinti šiame ieškinyje aiškiai nurodytų Direktyvos 2003/41 nuostatų neperkėlimą.
|
|
39. Beträffande påståendet att det inte har etablerats något tjänstepensionsinstitut i Republiken Tjeckien, ska det erinras om den fasta rättspraxis enligt vilken den omständigheten att en viss verksamhet som avses i ett direktiv inte förekommer i en specifik medlemsstat inte kan befria denna stat från skyldigheten att anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa ett korrekt införlivande av samtliga bestämmelser i detta direktiv (dom av den 16 november 2000 i mål C‑214/98, kommissionen mot Grekland, REG 2000, s. I‑9601, punkt 22, av den 13 december 2001 i mål C‑372/00, kommissionen mot Irland, REG 2001, s. I‑10303, punkt 11, av den 30 maj 2002 i mål C‑441/00, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2002, s. I‑4699, punkt 15, och av den 8 juni 2006 i mål C‑71/05, kommissionen mot Luxemburg, REG 2006, punkt 12).
|
39. Šiuo atžvilgiu dėl nurodytos aplinkybės, kad Čekijos Respublikoje nėra jokios už profesinių pensijų skyrimą atsakingos įstaigos, reikia priminti, kad pagal nusistovėjusią Teisingumo Teismo praktiką tai, kad konkrečioje valstybėje narėje nėra atliekama tam tikra direktyvoje numatyta veikla, neatleidžia šios valstybės nuo pareigos priimti įstatymus ir kitus teisės aktus, kad būtų užtikrintas tinkamas visų šios direktyvos nuostatų perkėlimas (2000 m. lapkričio 16 d. Sprendimo Komisija prieš Graikiją , C‑214/98, Rink. p. I‑9601, 22 punktas; 2001 m. gruodžio 13 d. Sprendimo Komisija prieš Airiją , C‑372/00, Rink. p. I‑10303, 11 punktas; 2002 m. gegužės 30 d. Sprendimo Komisija prieš Jungtinę Karalystę , C‑441/00, Rink. p. I‑4699, 15 punktas ir 2006 m. birželio 8 d. Sprendimo Komisija prieš Liuksemburgą , C‑71/05, 12 punktas).
|
|
40. Både rättssäkerhetsprincipen och behovet av att garantera att ett direktiv tillämpas fullt ut, inte bara i praktiken utan också i lag, kräver nämligen att medlemsstaterna återger föreskrifterna i det aktuella direktivet i tvingande lagbestämmelser på ett klart, precist och öppet sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 1990 i mål C‑339/87, kommissionen mot Nederländerna, REG 1990, s. I‑851, punkterna 22 och 25, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 23).
|
40. Iš esmės tiek teisinio saugumo principas, tiek būtinybė užtikrinti visišką direktyvos taikymą teisiškai, o ne tik faktiškai reikalauja, kad visos valstybės narės įgyvendintų nagrinėjamos direktyvos nuostatas aiškiais, tiksliais ir skaidriais teisės aktais, įtvirtinančiais privalomas nuostatas jos reglamentuojamoje srityje (šiuo klausimu žr. 1990 m. kovo 15 d. Sprendimo Komisija prieš Nyderlandus , C‑339/87, Rink. p. I‑851, 22 ir 25 punktus ir minėto sprendimo Komisija prieš Graikiją 23 punktą).
|
|
41. En sådan skyldighet åligger nämligen medlemsstaterna i syfte att föregripa alla förändringar av den faktiska situation som förelåg vid en viss tidpunkt och för att säkerställa att alla rättssubjekt i gemenskapen, inbegripet rättssubjekt i medlemsstater i vilka en viss verksamhet som omfattas av ett direktiv inte förekommer, under alla omständigheter på ett klart och precist sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Grekland, punkt 27, kommissionen mot Irland, punkt 12, av den 30 maj 2002, kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 16, och kommissionen mot Luxemburg, punkt 13.
|
41. Ši pareiga taikoma valstybėms narėms, kad būtų pasirengta bet kuriems valstybėse narėse esančios situacijos pokyčiams atitinkamu momentu ir užtikrinta, jog visi Bendrijos teisės subjektai, įskaitant valstybių narių, kuriose tam tikra direktyvoje numatyta veikla nevykdoma, teisės subjektus, visais atvejais aiškiai ir tiksliai žinotų savo teises ir pareigas (šiuo klausimu žr. minėtų sprendimų Komisija prieš Graikiją 27 punktą; Komisija prieš Airiją 12 punktą; 2002 m. gegužės 30 d. Sprendimo Komisija prieš Jungtinę Karalystę 16 punktą ir Komisija prieš Liuksemburgą 13 punktą).
|
|
42. Enligt rättspraxis är det endast om det är meningslöst att införliva ett direktiv av geografiska skäl som införlivandet blir onödigt (se domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Irland, punkt 13, och av den 30 maj 2002, kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 17).
|
42. Pagal teismo praktiką ši pareiga parkelti netaikoma, tik jei direktyvos perkėlimas beprasmis dėl geografinių priežasčių (žr. minėtų sprendimų Komisija prieš Airiją 13 punktą ir 2002 m. gegužės 30 d. Sprendimo Komisija prieš Jungtinę Karalystę 17 punktą).
|
|
43. Det ska erinras om, vilket bland annat framgår av skälen 1, 6 och 8 i direktiv 2003/41 att syftet med direktiv som antagits med stöd av artiklarna 47.2 EG, 55 EG och 95 EG är att upprätta en inre marknad för tjänstepensioner och att tjänstepensionsinstitut ska ha rätt att tillhandahålla tjänster och frihet att investera på denna marknad.
|
43. Šiuo atveju, kaip visų pirma matyti iš Direktyvos 2003/41 1, 6 ir 8 konstatuojamųjų dalių, ji priimta EB 47 straipsnio 2 dalies, 55 ir 95 straipsnių pagrindu ir ja siekiama sukurti profesinių pensijų sistemų vidaus rinką, kurioje už profesinių pensijų skyrimą atsakingoms įstaigoms būtų suteikta laisvė teikti paslaugas ir investuoti.
|
|
44. I artikel 20.1 i direktiv 2003/41 föreskrivs dels att medlemsstaterna ska tillåta företag som är etablerade inom deras territorier att ge uppdrag åt tjänstepensionsinstitut som är godkända i andra medlemsstater, dels att de ska tillåta tjänstepensionsinstitut som är godkända inom deras territorier att åta sig uppdrag för företag som är etablerade inom andra medlemsstaters territorier.
|
44. Šiuo tikslu Direktyvos 2003/41 20 straipsnio 1 dalyje numatyta, kad, pirma, valstybės narės leidžia jų teritorijoje esantiems subjektams remti įstaigas, atsakingas už profesinių pensijų skyrimą, turinčias leidimą veikti kitoje valstybėje narėje, ir, antra, kad jos leidžia jų teritorijoje leidimą veikti turinčioms įstaigoms, atsakingoms už profesinių pensijų skyrimą, priimti rėmimą iš subjektų, esančių kitose valstybių narėse.
|
|
45. För att kunna bedriva sådan verksamhet över gränserna åläggs medlemsstaterna i direktiv 2003/41, vilket framgår av skälen 7 och 8, att underkasta tjänstepensionsinstitut som är etablerade inom deras territorier vissa regler om minimikrav på aktsamhet när det gäller deras verksamhet och kapitalförvaltning för att säkerställa en hög grad av trygghet för de framtida pensionärer som ska ha gagn av deras tjänster.
|
45. Siekiant, kad būtų vykdoma tokia tarpvalstybinė veikla, Direktyva 2003/41, kaip matyti iš jos 7 ir 8 konstatuojamųjų dalių, valstybėms narėms nustatoma pareiga jų teritorijoje įsteigtų už profesinių pensijų skyrimą atsakingų įstaigų veiklai ir darbo sąlygoms taikyti įvairias minimalias riziką ribojančias taisykles, kad būtų užtikrintas aukštas būsimųjų pensininkų, gausiančių šių įstaigų išmokas, apsaugos laipsnis.
|
|
46. Dessa regler består, enligt artiklarna 8, 9, 13 och 15–18 i direktiv 2003/41, bland annat i en juridisk åtskillnad mellan tjänstepensionsinstitut och uppdragsgivande företag för att skydda institutets tillgångar om företaget går i konkurs, villkor för att få bedriva verksamhet för att garantera tilltron till tjänstepensionsinstituten, såsom registrering i ett nationellt register eller auktorisation, att den faktiska verksamheten drivs av personer med god vandel, att det finns korrekt upprättade regler, att tekniska avsättningar bestyrks av en expert och att medlemmarna hålls informerade, att information ska tillhandahållas behöriga myndigheter samt att fonderna har tillräckliga medel för att täcka sina åtaganden.
|
46. Pagal Direktyvos 2003/41 8, 9, 13 ir 15–18 straipsnius šios taisyklės pirmiausia susijusios atitinkamai su juridiniu remiančiųjų subjektų ir įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, atskyrimu tam, kad įmonių bankroto atveju būtų apsaugotas įstaigų turtas; veiklos sąlygomis, skirtomis užtikrinti už profesinių pensijų skyrimą atsakingų įstaigų patikimumą (registravimas nacionaliniame registre arba leidimas, geros reputacijos valdytojai, tinkamai parengtos taisyklės, techniniai atidėjimai, patvirtinti srities specialisto, apdraustųjų informavimas); su kompetentingoms institucijoms teiktinu informacijos sąrašu bei su lėšų, pakankamų padengti finansinius įsipareigojimus, nurodymu ir valdymu.
|
|
47. I artikel 20.2–20.4 i direktiv 2003/41 föreskrivs det förfarande som ett tjänstepensionsinstitut som är godkänt i en medlemsstat ska följa när det har för avsikt att tillhandahålla sina tjänster i en annan medlemsstat och, i ett sådant fall, de behöriga myndigheternas roll. I artikel 20.2, liksom i artikel 9.5 i direktivet, föreskrivs att tjänstepensionsinstitut som har för avsikt att utöva sådan verksamhet ska godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är värdland, det vill säga den medlemsstat där institutet har sitt säte och/eller huvudsakliga administration.
|
47. Be to, Direktyvos 2003/41 20 straipsnio 2–4 dalyse numatyta procedūra, kurios turi laikytis už profesinių pensijų skyrimą atsakinga įstaiga, turinti leidimą vykdyti veiklą valstybėje narėje, norėdama mokėti išmokas kitoje valstybėje narėje, bei kompetentingų institucijų vaidmuo šiuo atveju. Šio straipsnio 2 dalyje, kaip ir šios direktyvos 9 straipsnio 5 dalyje, būtent nustatyta, kad už profesinių pensijų skyrimą atsakinga įstaiga, norinti vykdyti tokią tarpvalstybinę veiklą, turi gauti išankstinį buveinės valstybės narės, t. y. valstybės, kurios teritorijoje yra jos buveinė ir (arba) pagrindinė administracija, kompetentingų institucijų leidimą.
|
|
48. Härav följer, såsom Republiken Tjeckien har påpekat, att de bestämmelser i direktiv 2003/41 som uttryckligen omfattas av förevarande talan, nämligen artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 huvudsakligen ålägger de medlemsstater vari tjänstepensionsinstitut är etablerade skyldigheter.
|
48. Iš to daroma išvada, kaip nurodo Čekijos Respublika, kad šiame ieškinyje aiškiai nurodytose Direktyvos 2003/41 nuostatose, t. y. jos 8, 9, 13, 15–18 straipsniuose ir 20 straipsnio 2–4 dalyse, iš esmės nustatomos pareigos valstybėms narėms, kurių teritorijoje įsteigtos atsakingos už profesinių pensijų skyrimą įstaigos.
|
|
49. Enligt Republiken Tjeckien kan ett tjänstepensionsinstitut inte lagligen etablera sig i landet.
|
49. Šios valstybės narės nuomone, akivaizdu, kad jokia įstaiga, atsakinga už profesinių pensijų skyrimą, negali būti teisėtai įsteigta jos teritorijoje.
|
|
50. Enligt den rättspraxis som har anförts i punkterna 39–41 i denna dom och i avsaknad av geografiska skäl som skulle göra ett införlivande av de berörda bestämmelserna meningslöst är det nämligen viktigt att erinra om att för den händelse att Republiken Tjeckien skulle besluta sig för att komplettera sitt nationella pensionssystem med en tjänstepensionsordning som omfattas av den andra pelaren, ska samtliga rättssubjekt i Republiken Tjeckien, liksom andra rättssubjekt i gemenskapen som berörs av lagen, veta vilka rättigheter och skyldigheter de har.
|
50. Tačiau, remiantis šio sprendimo 39–41 punktuose nurodyta teismo praktika ir nesant geografinės priežasties, dėl kurios nagrinėjamų nuostatų perkėlimas būtų beprasmis, tuo atveju, jei tam tikromis aplinkybėmis Čekijos Respublika nuspręstų papildyti nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą iš antrojo ramsčio kylančia profesinių pensijų sistema, svarbu, kad visi šios valstybės teisės subjektai, kaip ir kiti Bendrijos teisės subjektai, žinotų savo teises ir pareigas.
|
|
51. En sådan utveckling av det nationella pensionssystemet kan inte på något sätt betraktas som utesluten eller som enbart hypotetisk med hänvisning till att det, såsom Republiken Tjeckien har hävdat, skulle förutsätta en ändring av gällande regelverk och inte enbart att ett faktiskt hinder togs bort. All lagstiftning kan nämligen ändras. I detta fall följer det för övrigt av de handlingar som Republiken Tjeckien har ingett att lagstiftning hade förberetts för att införa en andra pelare i det nationella pensionssystemet i Republiken Tjeckien redan innan direktiv 2003/41 antogs, nämligen år 1993, då arbetsmarknads- och socialministern föreslog den tjeckiska regeringen en lag med detta innehåll. Den tjeckiska regeringen valde slutligen en annan lösning, nämligen att anta en lag om tilläggspensionsförsäkring till vilken det utgår bidrag från staten, och frågan aktualiserades återigen år 2001 när regeringen lade fram ett lagförslag om tjänstepension i det tjeckiska parlamentet. Republiken Tjeckien medgav dessutom vid förhandlingen att en andra pelare skulle kunna komma att införas i framtiden om det skulle utvecklas en politisk vilja i denna riktning.
|
51. Tokių nacionalinės ištarnauto laiko pensijų sistemos pokyčių negalima laikyti nei neįmanomais, nei tik hipotetiniais, kaip teigia Čekijos Respublika, nes jie susiję su taikomų teisės aktų pakeitimais, o ne tik su faktinės kliūties panaikinimu. Iš tikrųjų bet kuris teisės aktas gali būti pakeistas. Šioje byloje, kaip matyti iš šios valstybės narės rašytinių dokumentų, Čekijos Respublikoje buvo parengti teisės aktų projektai, kuriais siekiama į nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą įtraukti antrąjį ramstį, iki Direktyvos 2003/41 priėmimo, atitinkamai 1993 m., kai darbo ir socialinių reikalų ministras tokio įstatymo projektą pateikė Čekijos vyriausybei, kuri galiausiai pasirinko kitą sprendimą, būtent priimti įstatymą dėl valstybės remiamo papildomos pensijos draudimo, ir 2001 m., kai ši vyriausybė pateikė Čekijos Parlamento atstovų rūmams profesinių pensijų draudimo įstatymo projektą. Be to, posėdyje Čekijos Respublika pripažino, jog ateityje šis antrasis ramstis galėtų būti įkurtas, jei būtų atitinkamas politinis sprendimas.
|
|
52. Härav följer att även om inget tilläggspensionsinstitut lagligt kan etableras i Republiken Tjeckien enligt gällande nationell rätt, eftersom det saknas en andra pelare i det nationella pensionssystemet, föreligger en skyldighet för Republiken Tjeckien att till fullo införliva bestämmelserna i artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 i direktiv 2003/41 och att i sin nationella rätt anta och sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för detta, enligt artikel 22.1 första stycket i nämnda direktiv.
|
52. Iš to daroma išvada, kad nors pagal nacionalinės teisės aktus jokia įstaiga, atsakinga už profesinių pensijų skyrimą, negali būti teisėtai įsteigta Čekijos Respublikoje, nes nacionalinėje ištarnauto laiko pensijų sistemoje nėra antrojo ramsčio, ši valstybė narė turi pareigą perkelti visas Direktyvos 2003/41 8, 9, 13, 15–18 straipsnių ir 20 straipsnio 2–4 dalių nuostatas, pagal šios direktyvos 22 straipsnio 1 dalies pirmąją pastraipą priimdama ir įgyvendindama vidaus teisės sistemoje tam būtinus įstatymus ir kitus teisės aktus.
|
|
53. Tvärtemot vad Republiken Tjeckien har hävdat står inte skyldigheten att införliva direktivet i något motsatsförhållande till Republiken Tjeckiens behörighet att fritt fastställa hur dess nationella pensionssystem ska organiseras och hur den finansiella jämvikten i detta system ska bevaras eftersom det inte krävs att medlemsstaten vid införlivandet inför en andra pelare, och införlivandet kränker således inte Republiken Tjeckiens prerogativ enligt artikel 137.4 första strecksatsen EG.
|
53. Priešingai nei teigia Čekijos Respublika, ši perkėlimo pareiga nepažeidžia jos kompetencijos organizuoti šią nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą ir išlaikyti jos finansinę pusiausvyrą, priverčiant dėl šio perkėlimo įkurti antrąjį ramstį ir taip pažeidžiant jai EB 137 straipsnio 4 dalies pirmoje įtraukoje pripažintas prerogatyvas.
|
|
54. Ett införlivande i nationell rätt av de berörda bestämmelserna i direktiv 2003/41 förutsätter inte några ändringar över huvud taget i Republiken Tjeckiens nationella pensionssystem.
|
54. Pirmiausia dėl nagrinėjamų Direktyvos 2003/41 nuostatų perkėlimo į vidaus teisę Čekijos Respublika visiškai nėra priversta keisti nacionalinės ištarnauto laiko pensijų sistemos.
|
|
55. Republiken Tjeckien har således fel när medlemsstaten hävdar att ett införlivande ipso facto skulle medföra att det infördes en andra pelare i det nationella pensionssystemet.
|
55. Šiuo atžvilgiu ši valstybė narė klaidingai teigia, kad dėl tokio perkėlimo ji ipso facto į nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą turėtų įtraukti antrąjį ramstį.
|
|
56. Enligt de förklaringar som Republiken Tjeckien har lämnat som svar på domstolens skriftliga frågor i detta avseende förutsätter etablerandet av en sådan andra pelare, som utgör en del av ett komplext system, att den nationella lagstiftaren antar en heltäckande nationell lagstiftning för att bland annat fastställa nödvändiga villkor för att etablera tjänstepensionsinstitut i landet och de rättsliga sambanden såväl mellan den andra pelaren och övriga pelare i det nationella pensionssystemet som, beträffande den andra pelaren, mellan de rättsliga sambanden inom denna pelare, nämligen relationen mellan arbetsgivare, arbetstagare, tillsynsorgan och, i förekommande fall, andra statsorgan.
|
56. Remiantis pačios valstybės narės pateiktais paaiškinimais atsakant į raštu pateiktus Teisingumo Teismo klausimus, antrojo ramsčio, kylančio iš kompleksinės sistemos, sukūrimas iš esmės reikalauja, kad nacionalinis teisės aktų leidėjas priimtų išsamius vidaus teisės aktus, be kita ko, nustatydamas įstaigų, atsakingų už profesinių pensijų skyrimą, steigimo savo teritorijoje sąlygas, antrojo ramsčio ir kitų ištarnauto laiko pensijų sistemos ramsčių teisinius santykius bei į antrąjį ramstį patenkančių subjektų, t. y. darbdavių, darbuotojų, kontrolės ir priežiūros įstaigų ir prireikus kitų valstybės institucijų, teisinius santykius.
|
|
57. Det finns varken i de bestämmelser i direktiv 2003/41 som uttryckligen är föremål för denna talan eller i någon annan bestämmelse i direktivet någon skyldighet för medlemsstaterna att anta en sådan lagstiftning.
|
57. Tačiau reikia pripažinti, kad jokioje šiame ieškinyje aiškiai nurodytoje Direktyvos 2003/41 nuostatoje nei kitoje jos nuostatoje valstybėms narėms nenumatyta pareiga priimti tokius teisės aktus.
|
|
58. Tvärtemot vad Republiken Tjeckien har gjort gälland e, trots att ett införlivande av artikel 9.1 i direktiv 2003/41 med nationell rätt bland annat kräver att samtliga medlemsstater antar bestämmelser om registrering eller auktorisation av tjänstepensionsinstitut som är etablerade i dem, innehåller inte ovannämnda artikel någon bestämmelse som ålägger medlemsstaterna att tillåta sådana institut att etablera sig i dem.
|
58. Priešingai nei teigia Čekijos Respublika, nors perkeliant į vidaus teisę Direktyvos 2003/41 9 straipsnio 1 dalį akivaizdžiai reikalaujama, kad visų valstybių narių teisės aktuose būtų numatytas jų teritorijose esančių už profesinių pensijų skyrimą atsakingų įstaigų įrašymas į registrą arba leidimo joms suteikimas, joje nėra nė vienos normos, pagal kurią šios valstybės turėtų leisti steigti tokias įstaigas jų teritorijoje.
|
|
59. Såsom framgår av punkterna 43–47 i denna dom utgör direktiv 2003/41 nämligen endast ett första steg på vägen för att etablera en inre marknad för tjänstepensioner genom att det i direktivet anges vissa minimiregler om aktsamhet. Syftet med direktivet är emellertid inte, ens delvis, att harmonisera de nationella pensionssystemen och kräva att medlemsstaterna ska ändra eller avskaffa nationella bestämmelser om hur dessa system är uppbyggda.
|
59. Kaip aiškiai matyti iš šio sprendimo 43–47 punktų, Direktyva 2003/41, kuria Europos lygiu nustatomos minimalios rizikos taisyklės, yra tik pirmasis žingsnis steigiant profesinių pensijų sistemų vidaus rinką. Ja nesiekiama net iš dalies suderinti nacionalinių ištarnauto laiko pensijų sistemų, įpareigojant valstybes nares pakeisti ar panaikinti nacionalinės teisės normas, nustatančias šių sistemų organizavimą.
|
|
60. Det påpekas uttryckligen i skäl 9 i direktivet att i enlighet med subsidiaritetsprincipen har medlemsstaterna det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av pelarna i dessa system ska spela, inbegripet en andra pelare, och ett införlivande kränker därför inte medlemsstaternas prerogativ enligt artikel 137.4 första strecksatsen EG.
|
60. Šios direktyvos 9 konstatuojamojoje dalyje aiškiai įtvirtinta, kad vadovaudamosi subsidiarumo principu valstybės narės turėtų išlikti visiškai atsakingos už savo ištarnauto laiko pensijų sistemų sąrangą ir pačios priskirti vaidmenį kiekvienam iš trijų atskiros valstybės narės pensijų sistemos „ramsči ų“, įskaitant antrąjį ramstį, ir kad direktyva jokiu atveju neturi įtakos šioms prerogatyvoms.
|
|
61. Likaledes föreskrivs det för övrigt i artikel 20.1 i direktiv 2003/41, i enlighet med skälen 36 och 37 i direktivet, att tjänstepensionsinstitutens verksamhet över gränserna ska utövas utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten avseende det nationella pensionssystemets uppbyggnad.
|
61. Tuo pačiu klausimu Direktyvos 2003/41 20 straipsnio 1 dalyje, kuri atitinka jos 36 ir 37 konstatuojamąsias dalis, numatyta, kad įstaigos, atsakingos už profesinių pensijų skyrimą, tarpvalstybinę veiklą vykdo nepažeisdamos buveinės valstybės narės socialinės ir darbo teisės nuostatų dėl ištarnauto laiko pensijų sistemų organizavimo.
|
|
62. Följaktligen, och i motsats till vad kommissionen också har hävdat i sina skriftliga inlagor, kan inte direktiv 2003/41 på något sätt tolkas så att direktivet medför att en medlemsstat som, liksom Republiken Tjeckien, förbjuder etablering av tjänstepensionsinstitut i landet, eftersom det saknas en andra pelare i dess pensionssystem, ska avskaffa detta förbud och tillåta tjänstepensionsinstitut att etablera sig och att tillhandahålla tjänster, vilket ostridigt omfattas av den andra pelaren i det nationella pensionssystemet.
|
62. Todėl ir priešingai tam, ką taip pat nurodo Komisija savo rašytiniuose dokumentuose, Direktyvos 2003/41 negalima aiškinti kaip įpareigojančios valstybę narę, kuri, kaip ir Čekijos Respublika, draudžia savo teritorijoje steigti už profesinių pensijų skyrimą atsakingas įstaigas dėl to, kad jos nacionalinėje ištarnauto laiko pensijų sistemoje nėra antrojo ramsčio, panaikinti šį draudimą, siekiant leisti steigti tokias įstaigas šioje teritorijoje, kad jos galėtų teikti akivaizdžiai nacionalinių ištarnauto laiko pensijų sistemų antrajam ramsčiui priskirtinas paslaugas.
|
|
63. Ett sådant förbud i nationell rätt måste vara förenligt med bestämmelserna om fri rörlighet i EG‑fördraget, bland annat med bestämmelserna om fri etableringsrätt, vilken innebär ett principiellt förbud mot inskränkningar i utövandet av denna rätt (se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 16 maj 2006 i mål C‑372/04, Watts, REG 2006, s. I‑4325, punkt 92 och där angiven rättspraxis, samt av den 11 september 2008 i mål C‑228/07, Petersen, REG 2008, s. I‑6989, punkt 42) såvida inte dessa inskränkningar kan motiveras med hänvisning till tvingande skäl av allmänintresse, vilka inbegriper en risk för att allvarligt rubba balansen i det sociala trygghetssystemet (se, för et liknande resonemang, dom av den 28 april 1998 i mål C‑158/96, Kohll, REG 1998, s. I‑1931, punkt 41, och av den 5 mars 2009 i mål C‑350/07, Kattner Stahlbau, REG 2009, s. I‑0000, punkt 85).
|
63. Be abejo, toks nacionalinėje teisėje nustatytas draudimas turi būti suderinamas su EB sutartyje numatytomis su judėjimo laisve susijusiomis normomis, pirmiausia su įsisteigimo laisve susijusiomis nuostatomis, kuriose įtvirtintas principinis draudimas riboti šios laisvės įgyvendinimą (šiuo klausimu, be kita ko, žr., 2006 m. gegužės 16 d. Sprendimo Watts , C‑372/04, Rink. p. I‑4325, 92 punktą ir jame nurodytą teismo praktiką bei 2008 m. rugsėjo 11 d. Sprendimo Petersen , C‑228/07, Rink. p. I‑6989, 42 punktą), nebent šie apribojimai būtų pateisinami Sutartyje numatytais pagrindais ar privalomais bendrojo intereso pagrindais, tarp kurių, be kito ko, yra reikšmingo socialinės apsaugos sistemos finansinės pusiausvyros pažeidimo rizika (šiuo klausimu, be kita ko, žr. 1998 m. balandžio 28 d. Sprendimo Kohll , C‑158/96, Rink. p. I‑1931, 41 punktą ir 2009 m. kovo 5 d. Sprendimo Kattner Stahlbau , C‑350/07, Rink. p. I‑0000, 85 punktą).
|
|
64. Vid prövningen av huruvida denna talan är välgrundad, såtillvida som den endast avser en underlåtenhet att införliva bestämmelserna i direktiv 2003/41 och inte ett möjligt åsidosättande av bestämmelserna i fördraget, vilket kommissionen inte vid något tillfälle har åberopat till stöd för sitt resonemang, är det emellertid varken nödvändigt att pröva huruvida förbudet i tjeckisk rätt mot att etablera tjänstepensionsinstitut i Republiken Tjeckien strider mot bestämmelserna om fri rörlighet eller, följaktligen, att pröva om det kan krävas att denna medlemsstat, för att leva upp till ovannämnda bestämmelser, är skyldig att, i förekommande fall, etablera en andra pelare i sitt nationella pensionssystem.
|
64. Tačiau kadangi šis ieškinys susijęs tik su Direktyvos 2003/41 nuostatų neįvykdymu, o ne su galimu Sutarties nuostatų, kuriomis Komisija nesirėmė grįsdama savo argumentus, pažeidimu, vertinant jo pagrįstumą nereikia nagrinėti, ar Čekijos teisėje įtvirtintas draudimas steigti už profesinių pensijų skyrimą atsakingas įstaigas šios valstybės narės teritorijoje prieštarauja laisvo judėjimo normoms, ir kokiu atveju Čekijos Respublika, siekdama nepažeisti šių normų, galėtų būti priversta, esant tam tikrom aplinkybėm, įterpti į savo nacionalinę ištarnauto laiko pensijų sistemą antrąjį ramstį.
|
|
65. I motsats till vad Republiken Tjeckien har hävdat utgör dessutom inte skyldigheten att införliva direktiv 2003/41 i dess helhet genom att överföra bestämmelserna i artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–4 till nationell rätt att bestämmelserna i artikel 137.4 första strecksatsen EG på något sätt åsidosätts.
|
65. Antra, pastebėtina, kad, priešingai nei tvirtina Čekijos Respublika, nustatant pareigą perkelti visą Direktyvą 2003/41, įgyvendinant vidaus teisėje jos 8, 9, 13, 15–18 straipsnių ir 20 straipsnio 2–4 dalių nuostatas, niekaip nepažeidžiamos EB 137 straipsnio 4 dalies pirmosios įtraukos nuostatos.
|
|
66. Det ska i detta sammanhang erinras om att bestämmelser som har antagits enligt artikel 137.4 första strecksatsen EG ”inte [ska] påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet och inte i väsentlig grad [ska] påverka den finansiella jämvikten i dessa”.
|
66. Šiuo klausimu reikia nurodyti, jog pagal EB 137 straipsnio 4 dalies pirmąją įtrauką pagal šį straipsnį priimtos nuostatos „neturi įtakos valstybių narių teisei nustatyti pagrindinius savo socialinio draudimo sistemos principus ir neturi didesniu mastu paveikti jų finansinės pusiausvyros“.
|
|
67. Det ska inledningsvis slås fast att direktiv 2003/41, som utgör föremålet för denna talan, inte har antagits enligt artikel 137 EG, vilken är den rättsliga grunden för tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på socialpolitikens område. Direktivet har nämligen, såsom redan har påpekats i punkt 43 i denna dom, antagits med artiklarna 47.2 EG, 55 EG och 95 EG som rättsliga grunder. Syftet med dessa fördragsbestämmelser är att genomföra den inre marknaden genom en rätt att fritt tillhandahålla tjänster och genom fri etableringsrätt.
|
67. Tačiau reikia konstatuoti, kad, pirma, šio ieškinio dalyku esanti Direktyva 2003/41 nebuvo priimta remiantis EB 137 straipsniu, kuris yra Sutartyje įtvirtintas teisinis pagrindas derinant nacionalinės teisės aktus socialinės politikos srityje. Kaip jau buvo nurodyta šio sprendimo 43 straipsnyje, šios direktyvos teisinis pagrindas yra EB 47 straipsnio 2 dalis, 55 ir 95 straipsniai, susiję su vidaus rinkos steigimu užtikrinant paslaugų teikimo laisvę ir įsisteigimo laisvę.
|
|
68. Direktiv 2003/41 ska dessutom, enligt artikel 2.2 a, inte tillämpas på institut som förvaltar sociala trygghetssystem, med följd att dessa institut inte påverkas av bestämmelserna i direktivet.
|
68. Antra, pagal Direktyvos 2003/41 2 straipsnio 2 dalies a punktą ji netaikoma įstaigoms, valdančioms socialinės apsaugos sistemas, todėl joms neturi įtakos šioje direktyvoje įtvirtintos nuostatos.
|
|
69. Republiken Tjeckien har således underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22.1 i direktiv 2003/41 genom att inte inom föreskriven frist anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4 i direktivet. Talan ogillas i övrigt.
|
69. Todėl darytina išvada, kad per nustatytą terminą nepriėmusi Direktyvos 2003/41 8, 9, 13, 15–18 straipsnius ir 20 straipsnio 2–4 dalis įgyvendinančių įstatymų ir kitų teisės aktų, Čekijos Respublika neįvykdė įsipareigojimų pagal šios direktyvos 22 straipsnio 1 dalį. Likusią ieškinio dalį reikia atmesti.
|
|
Rättegångskostnader
|
Dėl bylinėjimosi išlaidų
|
|
70. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Tjeckien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Tjeckien har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
|
70. Pagal Procedūros reglamento 69 straipsnio 2 dalį pralaimėjusiai šaliai nurodoma padengti bylinėjimosi išlaidas, jeigu laimėjusi šalis to reikalavo. Kadangi Komisija reikalavo priteisti iš Čekijos Respublikos bylinėjimosi išlaidas ir ši pralaimėjo bylą, ji turi jas padengti.
|