Domskäl
|
|
Bakgrund till tvisten
|
Skutečnosti předcházející sporu
|
|
1. Hervé Dias Martinho och Manuel Carlos Dias Martinho ingav den 2 mars 2005 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) med stöd av rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
|
1. Dne 2. března 2005 podali Hervé Dias Martinho a Manuel Carlos Dias Martinho u Úřadu pro harmonizaci na vnitřním trhu (ochranné známky a vzory) (OHIM) přihlášku ochranné známky Společenství na základě nařízení Rady (ES) č. 40/94 ze dne 20. prosince 1993 o ochranné známce Společenství (Úř. věst. 1994, L 11, s. 1; Zvl. vyd. 17/01, s. 146), ve znění pozdějších předpisů [nahrazeného nařízením Rady (ES) č. 207/2009 ze dne 26. února 2009 o ochranné známce Společenství (Úř. věst. L 78, s. 1)].
|
|
2. Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:
|
2. Ochrannou známkou, jejíž zápis byl požadován, je následující obrazové označení:
|
|
>image>11
|
>image>20
|
|
3. De varor som registreringsansökan avsåg omfattas bland annat av klasserna 18 och 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av klasserna, följande beskrivning:
|
3. Výrobky, pro které byl zápis požadován, spadají zejména do tříd 18 a 25 ve smyslu Niceské dohody o mezinárodním třídění výrobků a služeb pro účely zápisu známek ze dne 15. června 1957, ve znění změn a doplňků, a pro každou z těchto tříd odpovídají následujícímu popisu:
|
|
– Klass 18: ”Koffertar och resväskor, paraplyer, plånböcker, portmonnäer, ej av ädelmetall; handväskor, ryggsäckar, shoppingväskor med hjul, resväskor, strandväskor; beautyboxar avsedda att rymma toalettartiklar.”
|
– třída 18: „Lodní kufry a kufry, deštníky, náprsní tašky, peněženky nikoli z drahých kovů; kabelky, batohy, tašky na kolečkách, cestovní tašky, plážové tašky; kufříky na toaletní potřeby“;
|
|
– Klass 25: ”Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader, skjortor, kläder av läder eller av läderimitation, bälten (kläder), handskar (kläder), scarves, strumpvaror, sockor, tofflor, strandskor, skidpjäxor och sportskor, underkläder; dräkter, nämligen surfingdräkter, skiddräkter.”
|
– třída 25: „Oděvy, obuv, pokrývky hlavy, košile, kožené oděvy či oděvy z imitace kůže, opasky, rukavice, šátky, šály, pletené zboží, ponožky, domácí střevíce, plážová obuv, lyžařská či sportovní obuv, spodní prádlo; kombinézy, a sice kombinézy na surfování a lyžařské kombinézy“.
|
|
4. Ansökan om gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 39/2005 av den 26 september 2005.
|
4. Přihláška ochranné známky Společenství byla zveřejněna ve Věstníku ochranných známek Společenství č. 39/2005 ze dne 26. září 2005.
|
|
5. Sökanden, Paul Alfons Rehbein (GmbH & Co.) KG (nedan kallat sökandebolaget), framställde den 23 december 2005, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009), en invändning mot registrering av det sökta varumärket för de varor som avses i punkt 3 ovan.
|
5. Dne 23. prosince 2005 podala žalobkyně, společnost Paul Alfons Rehbein (GmbH & Co.) KG, proti zápisu přihlášené ochranné známky na základě článku 42 nařízení č. 40/94 (nyní článek 41 nařízení č. 207/2009) námitky, a to pro všechny výrobky uvedené v bodě 3 výše.
|
|
6. Invändningen grundade sig på ordmärket OUTBURST, som registrerades i Tyskland den 31 augusti 1999 under nummer 39940713, för varor i klass 25 i Niceöverenskommelsen och motsvarande följande beskrivning: ”Kläder, skor och huvudbonader.”
|
6. Námitky byly založeny na slovní ochranné známce OUTBURST, zapsané v Německu dne 31. srpna 1999 pod číslem 39940713 pro označení výrobků spadajících do třídy 25 ve smyslu Niceské dohody, odpovídajících následujícímu popisu: „Oděvy, obuv a pokrývky hlavy“.
|
|
7. Invändningen grundades på samtliga varor som omfattades av det äldre varumärket.
|
7. Námitky byly založeny na všech výrobcích, na které se vztahuje starší ochranná známka.
|
|
8. Till stöd för invändningen åberopades registreringshindret i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
|
8. Důvodem uplatněným na podporu námitek byl důvod uvedený v čl. 8 odst. 1 písm. b) nařízení č. 40/94 [nyní čl. 8 odst. 1 písm. b) nařízení č. 207/2009].
|
|
9. Den 10 juli 2006 begärde Hervé Dias Martinho och Manuel Carlos Dias Martinho att sökandebolaget, enligt artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009), skulle lägga fram bevis för att bolaget gjort verkligt bruk av det äldre varumärket.
|
9. Dne 10. července 2006 Hervé Dias Martinho a Manuel Carlos Dias Martinho požádali, aby žalobkyně v souladu s čl. 43 odst. 2 a 3 nařízení č. 40/94 (nyní čl. 42 odst. 2 a 3 nařízení č. 207/2009) předložila důkaz o skutečném užívání starší ochranné známky.
|
|
10. Genom skrivelse av den 12 juli 2006 anmodade harmoniseringsbyrån sökandebolaget att tillhandahålla dessa bevis inom två månader, det vill säga senast den 13 september 2006.
|
10. Dopisem ze dne 12. července 2006 OHIM žalobkyni vyzval k tomu, aby uvedený důkaz předložila ve lhůtě dvou měsíců, tedy nejpozději dne 13. září 2006.
|
|
11. Som svar på denna skrivelse lade sökandebolaget den 11 september 2006 fram följande bevisning:
|
11. V odpovědi na tento dopis žalobkyně dne 11. září 2006 předložila následující důkazy:
|
|
– Ett skriftligt utlåtande från bolagets verkställande direktör, daterat den 25 augusti 2006, där denne uppgav att bolagets dotterbolag Heinrich Nickel GmbH & Co. KG sedan år 2000 i stor utsträckning använde det äldre varumärket för sportkläder. Dotterbolagets försäljning av kläder med detta varumärke preciserades också för varje år under perioden 2000–2005 avseende belopp och kvantitet.
|
– písemné prohlášení jejího pověřeného jednatele ze dne 25. srpna 2006, ve kterém tento jednatel uvedl, že její dceřiná společnost Heinrich Nickel GmbH & Co. KG od roku 2000 používá v rozsáhlé míře starší ochrannou známku pro sportovní oděvy, a pro každý rok v průběhu období 2000-2005 přitom upřesnil jak výši prodejů oděvů označených touto ochrannou známkou, které tato dceřiná společnost realizovala, tak i počet těchto oděvů;
|
|
– En förteckning över försäljningen av kläder med det äldre varumärket för varje år under perioden 2000–2005 uppdelat per kund, en förteckning över samma försäljning men uppdelat efter typ av klädesplagg, diverse ordersedlar, leveranssedlar och fakturor, två sidor (varav en daterad augusti 2004) ur två kataloger från branschmässor, fotografier på kläder, etiketter från klädesplagg samt två sidor ur en reklambroschyr. Allt detta material bifogades det ovannämnda skriftliga utlåtandet.
|
– seznam prodejů oděvů označených starší ochrannou známkou, které byly realizovány každý rok v průběhu období 2000-2005, vypracovaný podle jednotlivých zákazníků, seznam týchž prodejů, avšak vypracovaný podle druhu oděvů, různé objednávky, dodací listy a faktury, dvě strany (z nichž jedna je označena datem srpen 2004) pocházející ze dvou katalogů vydaných pro obchodní veletrhy, fotografie oděvů, etikety oděvů a dvě strany vyňaté z propagační brožury s tím, že všechny tyto doklady tvořily přílohu písemného prohlášení uvedeného výše;
|
|
– En skriftlig förklaring daterad den 4 september 2006 från den verkställande direktören i ett bolag där denne uppgav att bolaget hade köpt sportkläder med det äldre varumärket från Heinrich Nickel och sålt dessa vidare ”i stor skala” i sina detaljhandelsbutiker åtminstone sedan år 2000. För varje år under perioden 2000–2005 preciserades inköpen avseende belopp och kvantitet.
|
– písemné prohlášení pověřeného člena statutárního orgánu jedné společnosti ze dne 4. září 2006, ve kterém tento člen statutárního orgánu uvedl, že tato společnost u společnosti Heinrich Nickel nakoupila sportovní oděvy označené starší ochrannou známkou a tyto oděvy zpětně ve „velkém měřítku“ prodávala ve svých maloobchodních prodejnách přinejmenším od roku 2000, a pro každý rok za období 2000-2005 přitom upřesnil výši těchto nákupů, jakož i počet nakoupených oděvů.
|
|
12. Genom beslut av den 26 juni 2007 avslog invändningsenheten invändningen i dess helhet med motiveringen att sökandebolaget inte hade lagt fram bevis för verkligt bruk av det äldre varumärket.
|
12. Rozhodnutím ze dne 26. června 2007 námitkové oddělení námitky v plném rozsahu zamítlo z důvodu, že žalobkyně nepředložila důkaz o skutečném užívání starší ochranné známky.
|
|
13. Den 8 augusti 2007 överklagade sökandebolaget invändningsenhetens beslut vid harmoniseringsbyrån enligt artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009). Den 23 oktober 2007 inkom sökandebolaget med en inlaga med grunderna för överklagandet, varvid bolaget i en bilaga till inlagan lade fram ytterligare bevis utöver dem som redan redovisats i första instans.
|
13. Dne 8. srpna 2007 podala žalobkyně proti rozhodnutí námitkového oddělení k OHIM odvolání na základě článků 57 až 62 nařízení č. 40/94 (nyní články 58 až 64 nařízení č. 207/2009). Dne 23. října 2007 žalobkyně OHIM předložila odůvodnění odvolání, v jehož příloze přiložila dodatečné důkazy k důkazům již předloženým v prvním stupni.
|
|
14. Genom beslut av den 13 mars 2008 (nedan kallat det angripna beslutet) ogillade andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån överklagandet. Beträffande den bevisning som sökandebolaget lade fram den 11 september 2006 (se ovan punkt 11) fann överklagandenämnden att den ”sammantaget” inte räckte för att styrka verkligt bruk av det äldre nationella varumärket. Vad gäller den kompletterande bevisningen ansåg överklagandenämnden, med hänvisning till artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 och till regel 22.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1), att den lagts fram för sent, eftersom den lagts fram först efter den frist som harmoniseringsbyrån fastställt (se ovan punkt 10) och att det inte fanns några nya omständigheter som kunde motivera detta dröjsmål. Vid sådant förhållande fann överklagandenämnden att det inte behövde prövas huruvida det förelåg en risk för förväxling.
|
14. Rozhodnutím ze dne 13. března 2008 (dále jen „napadené rozhodnutí“) druhý odvolací senát OHIM odvolání zamítl. Ohledně důkazů, které žalobkyně předložila dne 11. září 2006 (viz bod 11 výše), měl odvolací senát za to, že jsou „globálně“ nedostatečné k prokázání skutečného užívání starší národní ochranné známky. V případě dodatečných důkazů měl odvolací senát s odkazem na čl. 43 odst. 2 a 3 nařízení č. 40/94, jakož i na pravidlo 22 odst. 2 nařízení Komise (ES) č. 2868/95 ze dne 13. prosince 1995, kterým se provádí nařízení č. 40/94 (Úř. věst. L 303, s. 1), za to, že jsou opožděné, jelikož byly předloženy po uplynutí lhůty stanovené OHIM (viz bod 10 výše) a že neexistují nové skutečnosti, které by toto opožděné předložení mohly odůvodnit. Za těchto okolností měl odvolací senát za to, že není nezbytné přezkoumávat podmínky existence nebezpečí záměny.
|
|
Parternas yrkanden
|
Návrhová žádání účastníků řízení
|
|
15. Sökandebolaget har yrkat att tribunalen ska
|
15. Žalobkyně navrhuje, aby Tribunál:
|
|
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
|
– zrušil napadené rozhodnutí;
|
|
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
|
– uložil OHIM náhradu nákladů řízení.
|
|
16. Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
|
16. OHIM navrhuje, aby Tribunál:
|
|
– förklara att talan inte kan bifallas på den första grunden, och
|
– zamítl první žalobní důvod jako neopodstatněný;
|
|
– för det fall att tribunalen finner att regel 22.2 i förordning nr 2868/95 är tillämplig i förevarande fall, förklara att talan inte heller kan bifallas på den andra grunden, ogilla talan i dess helhet och förplikta sökandebolaget att ersätta rättegångskostnaderna, eller
|
– v případě, že by Tribunál rozhodl, že v projednávané věci bude použito pravidlo 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95, zamítl rovněž druhý žalobní důvod jako neopodstatněný, žalobu zamítl v plném rozsahu a uložil žalobkyni náhradu nákladů řízení;
|
|
– för det fall att tribunalen finner att regel 22.2 i förordning nr 2868/95 inte är tillämplig i förevarande fall, återförvisa ärendet till överklagandenämnden, så att denna kan utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 74.2 i förordning nr 40/94 (nu artikel 76.2 i förordning nr 207/2009) och förplikta harmoniseringsbyrån att bära enbart sina egna rättegångskostnader.
|
– v případě, že by Tribunál rozhodl, že v projednávané věci nebude použito pravidlo 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95, vrátil věc odvolacímu senátu, aby vykonal svou posuzovací pravomoc v souladu s čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 (nyní čl. 76 odst. 2 nařízení č. 207/2009) a rozhodl, že OHIM ponese pouze vlastní náklady řízení.
|
|
Rättslig bedömning
|
Právní otázky
|
|
17. Sökandebolaget har till stöd för sin talan åberopat två grunder. Den första avser åsidosättande av artiklarna 43.2, 43.3 och 76.1 f i förordning nr 40/94 (den sistnämnda nu artikel 78.1 f i förordning nr 207/2009), jämförda med regel 22.3 i förordning nr 2868/95, och den andra åsidosättande av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 jämförd med regel 22.2 i förordning nr 2868/95.
|
17. Žalobkyně uplatňuje dva žalobní důvody, vycházející z porušení ustanovení čl. 43 odst. 2 a 3 ve vzájemném spojení s ustanovením čl. 76 odst. 1 písm. f) nařízení č. 40/94 [nyní čl. 78 odst. 1 písm. f) nařízení č. 207/2009], jakož i pravidla 22 odst. 3 nařízení č. 2868/95 a z porušení ustanovení čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 ve vzájemném spojení s pravidlem 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95.
|
|
18. Den första grunden rör frågan huruvida den bevisning som sökandebolaget lade fram inför invändningsenheten inom den föreskrivna fristen styrker verkligt bruk av det äldre varumärket. Den andra grunden gäller huruvida överklagandenämnden borde ha beaktat även den bevisning som lades fram först inför denna nämnd.
|
18. První žalobní důvod vznáší otázku, zda důkazy předložené žalobkyní před námitkovým oddělením ve stanovené lhůtě prokazují právně dostačujícím způsobem skutečné užívání starší ochranné známky a druhý žalobní důvod vznáší otázku, zda měl odvolací senát rovněž zohlednit důkazy, které byly předloženy poprvé před ním.
|
|
Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 43.2, 43.3 och 76.1 f i förordning nr 40/94 jämförda med regel 22.3 i förordning nr 2868/95
|
K prvnímu žalobnímu důvodu vycházejícímu z porušení ustanovení čl. 43 odst. 2 a 3 ve vzájemném spojení s ustanovením čl. 76 odst. 1 písm. f) nařízení č. 40/94, jakož i pravidla 22 odst. 3 nařízení č. 2868/95
|
|
19. Såsom framgår av nionde skälet i förordning nr 40/94 anser lagstiftaren att det endast är berättigat att skydda ett äldre varumärke i den utsträckning det faktiskt har använts. I enlighet med detta skäl föreskrivs i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 att den som ansöker om gemenskapsvarumärke kan kräva bevis för att det äldre varumärket, under en tid av fem år före dagen för offentliggörandet av den ansökan om gemenskapsvarumärke mot vilken det har gjorts en invändning, verkligen har använts inom det område inom vilket det skyddas.
|
19. Jak vyplývá z devátého bodu odůvodnění nařízení č. 40/94, zákonodárce měl za to, že není důvod chránit starší ochranné známky v případě, že nejsou skutečně užívány. V souladu s tímto bodem odůvodnění čl. 43 odst. 2 a 3 nařízení č. 40/94 stanoví, že přihlašovatel ochranné známky Společenství může požádat o důkaz, že po dobu pěti let před zveřejněním přihlášky ochranné známky, která je předmětem námitek, byla starší ochranná známka skutečně užívána na území, na kterém je chráněna.
|
|
20. Enligt regel 22.3 i förordning nr 2868/95 ska bevisen för användningen av det äldre varumärket avse plats, tid, omfattning och typ av användning (se förstainstansrättens dom av den 10 september 2008 i mål T‑325/06, Boston Scientific mot harmoniseringsbyrån – Terumo (CAPIO), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
|
20. Podle pravidla 22 odst. 3 nařízení č. 2868/95 se důkaz o užívání musí týkat místa, času, rozsahu a povahy užívání starší ochranné známky [viz rozsudek Tribunálu ze dne 10. září 2008, Boston Scientific v. OHIM – Terumo (CAPIO), T‑325/06, nezveřejněný ve Sbírce rozhodnutí, bod 27 a citovaná judikatura].
|
|
21. Vid tolkningen av begreppet verkligt bruk ska beaktas att syftet med kravet på att det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket för att det ska kunna åberopas som hinder mot en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke är att begränsa antalet konflikter mellan två varumärken, när det inte finns några giltiga ekonomiska skäl som följer av en faktisk funktion som varumärket fyller på marknaden (förstainstansrättens dom av den 12 mars 2003 i mål T‑174/01, Goulbourn mot harmoniseringsbyrån – Redcats (Silk Cocoon), REG 2003, s. II‑789, punkt 38). Däremot är syftet med de ovan i punkterna 19 och 20 nämnda bestämmelserna varken att utvärdera hur framgångsrikt ett företag är eller att kontrollera dess ekonomiska strategi, och inte heller att endast ge varumärkesskydd åt kommersiellt utnyttjande som sker i stor omfattning (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑203/02, Sunrider mot harmoniseringsbyrån – Espadafor Caba (VITAFRUIT), REG 2004, s. II‑2811, punkterna 36–38 och där angiven rättspraxis).
|
21. Při výkladu pojmu „skutečné užívání“ je třeba zohlednit skutečnost, že ratio legis požadavku, podle kterého musí být starší ochranná známka skutečně užívána, aby bylo možné ji namítat proti přihlášce ochranné známky Společenství, spočívá v omezení konfliktů mezi dvěma ochrannými známkami, pokud neexistuje oprávněný hospodářský důvod vyplývající ze skutečné funkce ochranné známky na trhu [rozsudek Tribunálu ze dne 12. března 2003, Goulbourn v. OHIM – Redcats (Silk Cocoon), T‑174/01, Recueil, s. II‑789, bod 38]. Naproti tomu cílem ustanovení uvedených v bodech 19 a 20 výše není vyhodnocení obchodního úspěchu ani kontrola hospodářské strategie podnik u nebo to, aby ochrana ochranných známek byla vyhrazena pouze jejich obchodnímu využití, které je kvantitativně rozsáhlé [viz v tomto smyslu rozsudek Tribunálu ze dne 8. července 2004, Sunrider v. OHIM – Espadafor Caba (VITAFRUIT), T‑203/02, Sb. rozh. s. II‑2811, body 36 až 38 a citovaná judikatura].
|
|
22. Det är fråga om verkligt bruk av ett varumärke när detta används i enlighet med dess grundläggande funktion, vilken är att garantera ursprungsidentiteten hos de varor och tjänster för vilka det har registrerats, i syfte att skapa eller bibehålla avsättningsmöjligheter för dessa varor och tjänster. Så är inte fallet vid symbolisk användning som enbart har till syfte att bibehålla varumärkesrätten (se, analogt, domstolens dom av den 11 mars 2003 i mål C‑40/01, Ansul, REG 2003, s. I‑2439, punkt 43). Villkoret om verkligt bruk av varumärket förutsätter härvid att varumärket, såsom det är skyddat inom det relevanta området, används offentligt och utåt (domen i det ovan i punkt 21 nämnda målet VITAFRUIT, punkt 39; se även, för ett liknande resonemang och analogt, domen i det ovannämnda målet Ansul, punkt 37).
|
22. Ochranná známka je skutečně užívána, je-li užívána v souladu s její hlavní funkcí, tedy zaručit totožnost původu výrobků nebo služeb, pro které byla zapsána, aby vytvořila nebo zachovala odbyt pro tyto výrobky a služby, s vyloučením symbolického užití, které slouží pouze k zachování práv plynoucích z ochranné známky (viz obdobně rozsudek Soudního dvora ze dne 11. března 2003, Ansul, C‑40/01, Recueil, s. I 2439, bod 43). Podmínka vztahující se ke skutečnému užívání ochranné známky navíc vyžaduje, aby byla ochranná známka tak, jak je chráněna na relevantním území, užívána veřejně a navenek (rozsudek VITAFRUIT, bod 21 výše, bod 39; viz rovněž v tomto smyslu a obdobně výše uvedený rozsudek Ansul, bod 37).
|
|
23. Bedömningen av huruvida kravet på verkligt bruk av varumärket är uppfyllt ska göras på grundval av samtliga omständigheter och förhållanden som kan styrka att varumärket faktiskt utnyttjats kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, marknadens egenskaper samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts (domen i det ovan i punkt 21 nämnda målet VITAFRUIT, punkt 40; se även, analogt, domen i det ovan i punkt 22 nämnda målet Ansul, punkt 43).
|
23. Skutečné užívání ochranné známky je třeba posoudit na základě souhrnu skutečností a okolností, které jsou způsobilé prokázat její skutečné obchodní využívání, zvláště užívání, která jsou v dotyčném hospodářském odvětví považována za odůvodněná za účelem udržení nebo získání podílu na trhu pro výrobky nebo služby chráněné ochrannou známkou, povahy těchto výrobků nebo služeb, znaků trhu a rozsahu a četnosti užívání ochranné známky (rozsudek VITAFRUIT, bod 21 výše, bod 40; viz rovněž obdobně rozsudek Ansul, bod 22 výše, bod 43).
|
|
24. När det gäller frågan i vilken omfattning det äldre varumärket har använts, ska hänsyn särskilt tas till dels den försäljningsvolym som all användning motsvarar, dels hur länge och hur ofta nämnda varumärke har använts (domen i det ovan i punkt 21 nämnda målet VITAFRUIT, punkt 41, och förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑334/01, MFE Marienfelde mot harmoniseringsbyrån – Vétoquinol (HIPOVITON), REG 2004, s. II‑2787, punkt 35).
|
24. Ohledně rozsahu užívání starší ochranné známky je zvláště třeba přihlédnout k obchodnímu objemu představovanému souhrnem všech úkonů spojených s užíváním a k délce časového období, během něhož došlo k úkonům spojeným s užíváním, i k četnosti těchto úkonů [rozsudek Tribunálu VITAFRUIT, bod 21 výše, bod 41, a rozsudek Tribunálu ze dne 8. července 2004, MFE Marienfelde v. OHIM – Vétoquinol (HIPOVITON), T‑334/01, Sb. rozh. s. II‑2787, bod 35].
|
|
25. Vid prövningen i ett enskilt fall av huruvida det har gjorts verkligt bruk av ett äldre varumärke ska det göras en helhetsbedömning med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet (domen i det ovan i punkt 21 nämnda målet VITAFRUIT, punkt 42). Verkligt bruk av ett varumärke kan inte visas genom antaganden eller presumtioner, utan det ska finnas konkreta och objektiva omständigheter som visar att varumärket faktiskt och i tillräcklig omfattning har använts på den berörda marknaden (förstainstansrättens dom av den 12 december 2002 i mål T‑39/01, Kabushiki Kaisha Fernandes mot harmoniseringsbyrån – Harrison (HIWATT), REG 2002, s. II‑5233, punkt 47, och av den 6 oktober 2004 i mål T‑356/02, Vitakraft-Werke Wührmann mot harmoniseringsbyrån – Krafft (VITAKRAFT), REG 2004, s. II‑3445, punkt 28).
|
25. Při zkoumání skutečného užívání starší ochranné známky v projednávané věci je třeba provést globální posouzení s přihlédnutím ke všem relevantním faktorům projednávaného případu (rozsudek VITAFRUIT, bod 21 výše, bod 42). Skutečné užívání ochranné známky mimoto nelze prokázat na základě pravděpodobnosti nebo domněnek, ale musí se zakládat na konkrétních a objektivních okolnostech, které prokazují skutečné a dostatečné užívání ochranné známky na dotčeném trhu [rozsudky Tribunálu ze dne 12. prosince 2002, Kabushiki Kaisha Fernandes v. OHIM – Harrison (HIWATT), T‑39/01, Recueil, s. II‑5233, bod 47, a ze dne 6. října 2004, Vitakraft-Werke Wührmann v. OHIM – Krafft (VITAKRAFT), T‑356/02, Sb. rozh. s. II‑3445, bod 28].
|
|
26. I förevarande fall fann överklagandenämnden i punkt 23 i det angripna beslutet att den bevisning som sökandebolaget lade fram den 11 september 2006 (se ovan punkt 11) ”sammantaget” inte räckte för att styrka verkligt bruk av det äldre varumärket i Tyskland under den relevanta tidsperioden.
|
26. V projednávané věci měl odvolací senát v bodě 23 napadeného rozhodnutí za to, že důkazy, které žalobkyně předložila dne 11. září 2006 (viz bod 11 výše), jsou „globálně“ nedostatečné k prokázání skutečného užívání starší ochranné známky v Německu během relevantního období.
|
|
27. Sökandebolaget anser däremot att denna bevisning som helhet tydligt styrker ett sådant verkligt bruk.
|
27. Žalobkyně má naproti tomu za to, že tyto důkazy, posuzované jako celek, takové skutečné užívání jasně prokazují.
|
|
28. Harmoniseringsbyrån delar överklagandenämndens bedömning.
|
28. OHIM sdílí posouzení odvolacího senátu.
|
|
29. För att styrka verkligt bruk av det äldre varumärket lade sökandebolaget inför invändningsenheten fram ett skriftligt utlåtande från sin verkställande direktör, till vilket bifogades diverse bevismaterial, samt ett skriftligt utlåtande från den verkställande direktören för ett bolag som var kund till sökandebolagets dotterbolag Heinrich Nickel (se ovan punkt 11).
|
29. Žalobkyně před námitkovým oddělením pro účely prokázání skutečného užívání starší ochranné známky předložila písemné prohlášení jejího pověřeného jednatele, ke kterému byla jako příloha přiložena série dokladů, jakož i písemné prohlášení pocházející od pověřeného člena statutárního orgánu společnosti, která je zákazníkem její dceřiné společnosti Heinrich Nickel (viz bod 11 výše).
|
|
30. Vad gäller det första skriftliga utlåtandet fann överklagandenämnden inledningsvis, i punkt 17 i det angripna beslutet, att det inte kan tillmätas ”fullt” bevisvärde som ett skriftligt utlåtande i den mening som avses i artikel 76.1 f i förordning nr 40/94. För att räknas som ett utlåtande med sådant bevisvärde krävs enligt överklagandenämnden att den berörda parten visar att utlåtandet enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det upprättades ”ansågs utgöra ett ’beedigat’ eller ’intygat’ utlåtande eller att det åtminstone [hade] liknande rättsverkan”. Enligt överklagandenämnden hade sökandebolaget i det aktuella fallet inte angett vilka bestämmelser i tysk rätt som föreskriver påföljder för ”falsk utsaga inför harmoniseringsbyrån under ett pågående gemenskapsvarumärkesförfarande på samma villkor som en falsk utsaga under ed inför de tyska myndigheterna”. Överklagandenämnden preciserade emellertid, i punkt 18 i det angripna beslutet, att enbart den omständigheten att det skriftliga utlåtandet i fråga inte hade gjorts ”i den form som föreskrivs” i ovannämnda bestämmelse inte betyder att den nödvändigtvis helt saknar bevisvärde. Harmoniseringsbyrån kan vid sin ”helhetsbedömning” ta hänsyn till de handlingar som tillställts byrån. Dessa kan underlätta den ”systematiska bedömningen” och förståelsen av den bevisning som lagts fram samt komplettera den information som lämnas genom denna bevisning. De påståenden som förs fram i det skriftliga utlåtandet måste dock stödjas av ytterligare, objektiv bevisning. Slutligen anförde överklagandenämnden i punkterna 19–21 i beslutet att det bevismaterial som bifogats det aktuella skriftliga utlåtandet, med undantag för sidan daterad augusti 2004 ur en av mässkatalogerna, inte i tillräcklig mån visade användningen av det äldre varumärket avseende plats, tid och omfattning.
|
30. V případě prvního písemného prohlášení měl odvolací senát nejprve v bodě 17 napadeného rozhodnutí za to, že nemůže mít „stejnou“ důkazní hodnotu jako písemné prohlášení ve smyslu čl. 76 odst. 1 písm. f) nařízení č. 40/94. Uvedl, že k tomu, aby takové prohlášení mohlo mít takovou hodnotu, přísluší dotyčné osobě, aby prokázala, že podle právních předpisů státu, ve kterém bylo učiněno, „je kvalifikováno jako prohlášení učiněné ,místopřísežně‘ nebo má přinejmenším rovnocenný účinek“. V projednávané věci přitom žalobkyně neupřesnila, která ustanovení německého práva sankcionují „nepravdivé prohlášení před OHIM během probíhajícího řízení týkajícího se ochranné známky Společenství stejným způsobem jako nepravdivé místopřísežné prohlášení učiněné před německými orgány“. Dále odvolací senát v bodě 18 napadeného rozhodnutí upřesnil, že pouhá okolnost, že dotčené písemné prohlášení nebylo učiněno „ve formě stanovené“ výše uvedeným ustanovením, však není dostačující k tomu, aby bylo možné dospět k závěru, že postrádá jakoukoli důkazní hodnotu. OHIM jej totiž může zohlednit při svém „globálním přezkumu“ dokumentů, které jsou mu předloženy, a toto prohlášení může usnadnit „systematické posouzení“ a pochopení jednotlivých písemností předložených jako důkazy, jakož i doplnit informace v těchto písemnostech obsažené. Je však nezbytné, aby tvrzení obsažená v písemném prohlášení byla podložena dodatečnými a objektivními důkazy. Konečně měl odvolací senát v bodech 19 až 21 napadeného rozhodnutí za to, že listinné důkazy tvořící přílohu dotčeného písemného prohlášení – s výjimkou stránky jednoho ze dvou katalogů pro obchodní veletrhy označené datem srpen 2004 – dostatečným způsobem nedokládají místo, čas a rozsah užívání starší ochranné známky.
|
|
31. Vad gäller det andra skriftliga utlåtandet anförde överklagandenämnden inledningsvis i punkt 22 i det angripna beslutet att även om det utlåtandet kunde beaktas som ”tillåten bevisning”, var det nödvändigt att göra en helhetsbedömning av handlingarna i akten och därvid ta hänsyn till alla relevanta omständigheter. Överklagandenämnden fann därefter att ”ett beedigat utlåtande från en kund till den berörda parten och en sida ur en katalog inte styrker att den invändande parten kontinuerligt, varaktigt och faktiskt har använt varumärket på ett sätt som är att betrakta som verkligt bruk av detta varumärke”.
|
31. Ohledně druhého písemného prohlášení odvolací senát nejprve v bodě 22 napadeného rozhodnutí uvedl, že třebaže jej lze považovat za „přípustný důkaz“, je nezbytné provést globální přezkum písemností ve spise, se zohledněním všech relevantních faktorů. Dále měl za to, že „místopřísežné prohlášení učiněné zákazníkem dotyčného účastníka a stránka z katalogu neposkytují důkaz o stálém, stabilním a skutečném užívání ochranné známky osobou, která podala námitky, které může být rovnocenné skutečnému užívání uvedené ochranné známky“.
|
|
32. Vad för det första gäller det skriftliga utlåtandet från sökandebolagets verkställande direktör, ska enligt regel 22 i förordning nr 2868/95, med vidare hänvisning till artikel 76.1 f i förordning nr 40/94, ett ”beedigat eller intygat skriftligt utlåtande eller annat skriftligt utlåtande som har liknande rättsverkan enligt lagstiftningen i den medlemsstat där utlåtandet upprättades” vara tillåtet som bevismedel för att styrka bruk av ett varumärke. Av detta följer att verkningarna av ett skriftligt utlåtande enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning endast ska undersökas om utlåtandet inte har upprättats under ed eller intygats (förstainstansrättens dom av den 7 juni 2005 i mål T‑303/03, Lidl Stiftung mot harmoniseringsbyrån – REWE-Zentral (Salvita), REG 2005, s. II‑1917, punkt 40). Det är ostridigt i målet att det skriftliga utlåtande som upprättats av sökandebolagets verkställande direktör utgör ett intygat skriftligt utlåtande och att överklagandenämnden förklarat att det kan beaktas som ett sådant. Därför ingår detta utlåtande – utan att det är nödvändigt att analysera dess verkningar enligt tysk rätt – i den bevisning som avses i artikel 76.1 f i förordning nr 40/94 och som regel 22 i förordning nr 2868/95 hänvisar till (domen i det ovannämnda målet Salvita, punkt 40).
|
32. Zaprvé je ohledně písemného prohlášení pověřeného jednatele žalobkyně třeba nejprve připomenout, že čl. 76 odst. 1 písm. f) nařízení č. 40/94 se jakožto důkazních prostředků o užívání ochranné známky na základě odkazu podle pravidla 22 nařízení č. 2868/95 týká „písemných prohlášení učiněných místopřísežně nebo majících podle právních předpisů státu, ve kterém jsou učiněna, rovnocenný účinek“. Z toho vyplývá, že v právních předpisech dotyčného členského státu je třeba účinky písemného prohlášení zkoumat pouze v případě, že takové prohlášení nebylo učiněno místopřísežně [rozsudek Tribunálu ze dne 7. června 2005, Lidl Stiftung v. OHIM – REWE-Zentral (Salvita), T‑303/03, Sb. rozh. s. II‑1917, bod 40]. V projednávané věci je nesporné, že písemné prohlášení pověřeného jednatele žalobkyně je místopřísežným prohlášením a že jej odvolací senát považoval jako takové za přípustné. Toto písemné prohlášení je tedy – aniž je třeba analyzovat jeho účinky v německém právu – součástí důkazních prostředků uvedených v čl. 76 odst. 1 písm. f) nařízení č. 40/94, na který odkazuje pravidlo 22 nařízení č. 2868/95 (výše uvedený rozsudek Salvita, bod 40).
|
|
33. Vidare var det fel av överklagandenämnden att i punkt 17 i det angripna beslutet slå fast att ett sådant skriftligt utlåtande endast kunde ha ”fullt” bevisvärde inför harmoniseringsbyrån om det enligt berörd nationell rätt ansågs utgöra ett ”beedigat” eller ”intygat” utlåtande eller att det åtminstone hade liknande rättsverkan. Det var även fel av överklagandenämnden att inte tillerkänna det skriftliga utlåtandet från sökandebolagets verkställande direktör ”fullt” bevisvärde med motiveringen att bolaget inte hade preciserat vilka bestämmelser i tysk rätt som föreskrev påföljder för falsk utsaga. Det finns inget i vare sig förordning nr 40/94 eller förordning nr 2868/95 som kan leda till slutsatsen att bevisvärdet av bevisningen om ett varumärkes användning, inbegripet intygade utlåtanden, ska bedömas mot bakgrund av en medlemsstats inhemska lagstiftning (domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet Salvita, punkt 42). För övrigt har harmoniseringsbyrån uttryckligen medgett, som svar på tribunalens skriftliga fråga, att påståendena i punkt 17 i det angripna beslutet avviker från slutsatserna i domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet Salvita. Harmoniseringsbyrån har korrekt medgett att ”oberoende av situationen med hänsyn till nationell rätt, är bevisvärdet av ett skriftligt utlåtande inom ramen för ett förfarande inför harmoniseringsbyrån relativt, det vill säga att innehållet i utlåtandet måste bedömas fritt”.
|
33. Dále je třeba uvést, že odvolací senát měl v bodě 17 napadeného rozhodnutí nesprávně za to, že takové písemné prohlášení může mít „stejnou“ důkazní hodnotu před OHIM pouze v případě, že je podle dotyčného vnitrostátního práva kvalifikováno jako prohlášení učiněné „místopřísežně“ nebo má přinejmenším rovnocenný účinek. Odvolací senát rovněž nesprávně odmítl přiznat „stejnou“ důkazní hodnotu písemnému prohlášení pověřeného jednatele žalobkyně z důvodu, že žalobkyně neupřesnila, která ustanovení německého práva sankcionují nepravdivé prohlášení. Žádná skutečnost v nařízení č. 40/94 ani v nařízení č. 2868/95 totiž neumožňuje dospět k závěru, že důkazní síla důkazních prostředků o užívání ochranné známky, včetně místopřísežných prohlášení, musí být analyzována ve světle vnitrostátních právních předpisů členského státu (rozsudek Salvita, bod 32 výše, bod 42). Je ostatně nutné konstatovat, že OHIM v odpovědi na písemnou otázku, kterou mu položil Tribunál, výslovně uznal, že tvrzení obsažená v bodě 17 napadeného rozhodnutí se odchylují od stanoviska přijatého v rozsudku Salvita, bod 32 výše. OHIM tak správně připustil, že „nezávisle na situaci z hlediska vnitrostátního práva je důkazní síla písemného prohlášení v rámci řízení před OHIM relativní, to znamená, že jeho obsah musí být posuzován volně“.
|
|
34. Dessa felaktigheter saknar dock betydelse för huruvida överklagandenämndens bedömning är välgrundad, eftersom de inte medfört att nämnden helt förnekat att det skriftliga utlåtandet från sökandebolagets verkställande direktör skulle ha något bevisvärde. Det framgår av punkterna 18–23 i det angripna beslutet att överklagandenämnden uppfyllt sin skyldighet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet Salvita, punkt 41) att i tillbörlig mån beakta detta utlåtande inom ramen för en helhetsbedömning av uppgifterna i akten. I punkt 18 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden att det skriftliga utlåtandet inte i sig var tillräckligt och att de påståenden det innehöll måste få stöd av ytterligare, ”objektiv” bevisning. Tribunalen delar harmoniseringsbyråns bedömning att detta är en korrekt slutsats, eftersom utlåtandet upprättades av sökandebolagets verkställande direktör och inte av en utomstående och oberoende person (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 34 nämnda målet Salvita, punkterna 43–45, och förstainstansrättens dom av den 16 december 2008 i mål T‑86/07, Deichmann-Schuhe mot harmoniseringsbyrån – Design for Woman (DEITECH), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 50). Vid bedömningen av en handlings bevisvärde måste man framför allt kontrollera huruvida handlingen innehåller tillförlitliga uppgifter. Vidare måste man ta hänsyn till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar förnuftigt och trovärdigt (domen i det ovannämnda målet Salvita, punkt 42, och i det ovannämnda målet DEITECH, punkt 47).
|
34. Tato pochybení však nemají žádný dopad na opodstatněnost analýzy odvolacího senátu, jelikož odvolací senát nevedla k popření jakékoli důkazní hodnoty písemného prohlášení pověřeného jednatele žalobkyně. Z bodů 18 až 23 napadeného rozhodnutí totiž vyplývá, že odvolací senát tak, jak mu příslušelo (viz v tomto smyslu rozsudek Salvita, bod 32 výše, bod 41), toto písemné prohlášení řádně zohlednil v rámci globálního posouzení důkazů založených do spisu. Je sice pravda, že v bodě 18 napadeného rozhodnutí měl odvolací senát za to, že uvedené písemné prohlášení není samo o sobě dostačující a že tvrzení, která obsahuje, musejí být podložena dodatečnými „objektivními“ důkazy. Jak však správně uvedl OHIM, toto stanovisko je třeba schválit, jelikož toto prohlášení bylo vypracováno pověřeným jednatelem žalobkyně, a nikoli třetí či nezávislou osobou [viz v tomto smyslu rozsudek Salvita, bod 32 výše, body 43 až 45, a rozsudek Tribunálu ze dne 16. prosince 2008, Deichmann-Schuhe v. OHIM – Design for Woman (DEITECH), T‑86/07, nezveřejněný ve Sbírce rozhodnutí, bod 50]. V tomto ohledu je třeba připomenout, že pro posouzení důkazní hodnoty určitého dokumentu je třeba především ověřit důvěryhodnost informací, které jsou v něm obsaženy. Je tedy nutné vzít v úvahu především původ dokumentu, okolnosti jeho vyhotovení, komu je dokument určen a klást si otázku, zda se dokument vzhledem ke svému obsahu jeví jako rozumný a důvěryhodný (výše uvedené rozsudky Salvita, bod 42, a DEITECH, bod 47).
|
|
35. Det skriftliga utlåtandet från sökandebolagets verkställande direktör innehåller uppgifter om användningen av det äldre varumärket, avseende plats (Tyskland), tid (åren 2000–2005), omfattning (omsättningen per år och antalet sålda varor per år) och varuslag (sportkläder, bland annat jackor, regnkläder, skidkläder, byxor, jeans, t-tröjor …). Tribunalen konstaterar dock, i likhet med överklagandenämnden, att dessa uppgifter inte i tillräcklig mån stöds av den bevisning som bifogats det skriftliga utlåtandet.
|
35. V projednávané věci písemné prohlášení pověřeného jednatele žalobkyně obsahuje údaje o užívání starší ochranné známky týkající se místa (Německo), času (období 2000-2005), rozsahu (roční obrat a počet výrobků prodaných za rok) a povahy označených výrobků (sportovní oděvy, zejména bundy, pláště do deště, lyžařské oblečení, kalhoty, džíny, trička atd.). Je nutno konstatovat, jak k tomu správně dospěl odvolací senát, že tyto údaje však nejsou dostatečným způsobem doloženy důkazy tvořícími přílohu tohoto písemného prohlášení.
|
|
36. Förteckningen över den årliga försäljningen under åren 2000–2005, uppdelad per kund, och samma förteckning med uppdelning efter klädesslag har upprättats av sökandebolaget självt och innehåller ingen hänvisning till det äldre varumärket. Ordersedlarna, leveranssedlarna och fakturorna nämner inte heller det äldre varumärket, vilket bolaget för övrigt medgett i sina inlagor. Dessutom avser de enbart åren 2004–2006. Det enda varumärke som nämns i dessa sistnämnda handlingar är figurmärket Nickel Sportswear. Fotografierna och etiketterna från klädesplagg ger ingen information om plats, tid eller kvantiteten varor som faktiskt sålts under det äldre varumärket, vilket bolaget för övrigt också uttryckligen medgett i sina inlagor. Detsamma gäller beträffande den andra av de två sidorna hämtade från mässkataloger och de två sidorna ur en reklambroschyr. Vad gäller den sistnämnda broschyren kan bland annat påpekas att dess existens i sig varken visar att den faktiskt distribuerats till potentiella tyska kunder, eller betydelsen av en sådan eventuell distribution, eller kvantiteten sålda varor med det äldre varumärket (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 25 nämnda målet VITAKRAFT, punkt 34). Det enda som härvid är av viss relevans – om än klart otillräckligt i sig, eftersom det inte lämnas någon uppgift om användningens betydelse – är den omständigheten att en av sidorna från en av katalogerna är daterad augusti 2004.
|
36. Seznam ročních prodejů realizovaných v průběhu období 2000-2005, vypracovaný podle jednotlivých zákazníků a tentýž seznam vypracovaný podle druhu oděvů – kromě toho, že byly rovněž vypracovány samotnou žalobkyní – totiž neobsahují žádný odkaz na starší ochrannou známku. Objednávky, dodací listy a faktury, kromě skutečnosti, že – jak ostatně výslovně uznává žalobkyně ve svých písemnostech – rovněž neuvádějí starší ochrannou známku, se týkají pouze let 2004 až 2006. Jedinou ochrannou známkou, která se objevuje na posledně uvedených dokumentech, je obrazová ochranná známka Nickel Sportswear. Fotografie a etikety oděvů neposkytují žádné informace týkající se místa, času a množství výrobků skutečně prodaných pod starší ochrannou známkou, což ostatně žalobkyně výslovně připouští ve svých písemnostech. Stejně tak je tomu v případě druhé ze dvou stran vyňatých z katalogů pro obchodní veletrhy, jakož i dvou stran pocházejících z propagační brožury. V případě posledně uvedené brožury je třeba zejména uvést, že její samotná existence neprokazuje, že byla distribuována potenciálním německým zákazníkům, neprokazuje rozsah její případné distribuce a ani množství realizovaných prodejů výrobků chráněných starší ochrannou známkou [viz v tomto smyslu rozsudek VITAKRAFT, bod 25 výše, bod 34]. Jediným relevantním prvkem, třebaže je sám o sobě ve značné míře nedostatečný, neboť neposkytuje zejména žádnou informaci týkající se rozsahu užívání, je skutečnost, že jedna ze stran pocházejících z jednoho ze dvou výše uvedených katalogů je označena datem srpen 2004.
|
|
37. Sökandebolaget kan inte hävda att uppgifterna i det skriftliga utlåtandet från bolagets verkställande direktör kan kompensera för de brister som konstaterats i punkt 36 ovan. Såsom harmoniseringsbyrån har påpekat är det uppgifterna i det skriftliga utlåtandet som ska stödjas av annan bevisning och inte vice versa.
|
37. Žalobkyně nemůže tvrdit, že údaje obsažené v písemném prohlášení jejího pověřeného jednatele mohou zhojit nedostatečnosti konstatované v bodě 36 výše. Jak správně uvedl OHIM, údaje obsažené v písemném prohlášení totiž musejí být podloženy jinými důkazy, a nikoli opačně.
|
|
38. Eftersom det skriftliga utlåtandet från den verkställande direktören i ett bolag som är kund till ett dotterbolag till sökandebolaget härrör från ett bolag som är utomstående i förhållande till sökandebolaget, räcker detta utlåtande i sig för att styrka vissa faktiska omständigheter. Såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 22 i det angripna beslutet, kan det dock bara styrka en mycket begränsad användning av det äldre varumärket i Tyskland under den relevanta tidsperioden, med tanke på att det endast rör vissa köp av en enda kund till sökandebolagets dotterbolag.
|
38. Dále vzhledem k tomu, že písemné prohlášení pověřeného člena statutárního orgánu společnosti, která je zákazníkem dceřiné společnosti žalobkyně, pochází od třetí společnosti ve vztahu k posledně uvedené společnosti, je samo o sobě dostačující k dosvědčení určitých skutečností. Jak však odvolací senát právem uvedl v bodě 22 napadeného rozhodnutí, toto písemné prohlášení, které se týká pouze určitých nákupů realizovaných jediným zákazníkem dceřiné společnosti žalobkyně, umožňuje prokázat jen existenci velmi omezeného užívání starší ochranné známky v Německu během relevantního období.
|
|
39. Med hänsyn till slutsatserna i punkterna 34–38 ovan finner tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att den bevisning som sökandebolaget lagt fram inför invändningsenheten inom den föreskrivna fristen utifrån en helhetsbedömning inte räcker för att visa att det äldre varumärket varit föremål för ett utbrett, kontinuerligt och faktiskt bruk i Tyskland under den relevanta tidsperioden. Tribunalen konstaterar således att det inte var fel av överklagandenämnden att slå fast att bevis för verkligt bruk av det äldre varumärket i detta fall inte hade lagts fram inom den föreskriva fristen.
|
39. S ohledem na konstatování učiněná v bodech 34 až 38 výše je třeba mít podobně jako odvolací senát za to, že různé důkazy, které žalobkyně předložila před námitkovým oddělením ve stanovené lhůtě, posuzované globálně, nejsou dostačující k prokázání, že starší ochranná známka byla v Německu během relevantního období předmětem rozsáhlého, stálého a skutečného užívání. Je tudíž třeba dospět k závěru, že odvolací senát nepochybil, když měl za to, že důkaz o skutečném užívání starší ochranné známky nebyl v projednávané věci poskytnut ve stanovené lhůtě.
|
|
40. Talan kan följaktligen inte bifallas på den första grunden.
|
40. První žalobní důvod tedy musí být zamítnut.
|
|
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 jämförd med regel 22.2 i förordning nr 2868/95
|
Ke druhému žalobnímu důvodu vycházejícímu z porušení ustanovení čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 ve vzájemném spojení s pravidlem 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95
|
|
41. Enligt artikel 74.2 i förordning nr 40/94 behöver harmoniseringsbyrån inte beakta omständigheter eller bevis som part inte åberopat eller gett in i rätt tid.
|
41. Podle čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 OHIM nemusí přihlížet ke skutečnostem, které účastníci včas neuvedli, ani k důkazům, které včas nepředložili.
|
|
42. Enligt fast rättspraxis följer det av lydelsen i artikel 74.2 i förordning nr 40/94 att parterna – som regel och såvida inget annat föreskrivs – har möjlighet att åberopa omständigheter och lägga fram bevisning även efter utgången av de tidsfrister som gäller denna förordning och att harmoniseringsbyrån inte är förhindrad att beakta omständigheter och bevisning som har åberopats respektive getts in för sent (domstolens dom av den 13 mars 2007 i mål C‑29/05, harmoniseringsbyrån mot Kaul, REG 2007, s. I‑2213, punkt 42; förstainstansrättens dom av den 6 november 2007 i mål T‑407/05, SAEME mot harmoniseringsbyrån – Racke (REVIAN’s), REG 2007, s. II‑4385, punkt 56, och av den 12 december 2007 i mål T‑86/05, K & L Ruppert Stiftung mot harmoniseringsbyrån – Lopes de Almeida Cunha m.fl. (CORPO livre), REG 2007, s. II‑4923, punkt 44).
|
42. Podle ustálené judikatury ze znění čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 vyplývá, že obecně platí, není‑li stanoveno jinak, že předložení skutečností a důkazů účastníky řízení je stále možné i po uplynutí lhůt, kterým podléhá takové předložení podle ustanovení uvedeného nařízení a že OHIM nic nezakazuje přihlédnout ke skutečnostem a důkazům, které byly takto opožděně uvedeny nebo předloženy [rozsudek Soudního dvora ze dne 13. března 2007, OHIM v. Kaul, C‑29/05 P, Sb. rozh. s. I‑2213, bod 42; rozsudky Tribunálu ze dne 6. listopadu 2007, SAEME v. OHIM – Racke (REVIAN’s), T‑407/05, Sb. rozh. s. II‑4385, bod 56, a ze dne 12. prosince 2007, K & L Ruppert Stiftung v. OHIM – Lopes de Almeida Cunha a další (CORPO livre), T‑86/05, Sb. rozh. s. II‑4923, bod 44].
|
|
43. Möjligheten för parterna att under förfarandet vid harmoniseringsbyrån åberopa omständigheter och lägga fram bevisning även efter det att de utsatta tidsfristerna har löpt ut är inte ovillkorlig, utan gäller endast på villkor att inget annat föreskrivs. Endast om detta villkor är uppfyllt har harmoniseringsbyrån ett utrymme för skönsmässig bedömning av huruvida omständigheter som åberopats respektive bevisning som lagts fram för sent ska beaktas, såsom domstolen funnit vid sin tolkning av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 (domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet CORPO livre, punkt 47).
|
43. Možnost účastníků řízení před OHIM předložit skutečnosti a důkazy po uplynutí lhůt stanovených za tímto účelem neexistuje bezpodmínečně, nýbrž je podmíněna neexistencí ustanovení v opačném smyslu. Pouze tehdy, je-li tato podmínka splněna, disponuje OHIM posuzovací pravomocí v souvislosti se zohledněním skutečností a důkazů předložených opožděně, kterou mu Soudní dvůr přiznal při výkladu čl. 74 odst. 2 nařízení č. 40/94 (rozsudek CORPO livre, bod 42 výše, bod 47).
|
|
44. I förevarande fall finns det emellertid en bestämmelse som utgör hinder för att den bevisning som sökandebolaget lagt fram först inför överklagandenämnden beaktas, nämligen artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94, som ska tillämpas enligt regel 22.2 i förordning nr 2868/95. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs följande:
|
44. V projednávané věci přitom existuje ustanovení bránící zohlednění důkazů, které osoba, která podala námitky, předložila poprvé před odvolacím senátem, a to čl. 43 odst. 2 a 3 nařízení č. 40/94, tak jak byl proveden pravidlem 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95. Posledně uvedené ustanovení totiž stanoví:
|
|
”Då den invändande parten måste tillhandahålla bevis om användning eller visa att det finns verkliga skäl till icke-användning, skall [harmoniseringsbyrån] uppmana denne att tillhandahålla de bevis som krävs inom den tid som byrån fastställer. Om den invändande parten inte tillhandahåller sådana bevis före tidsfristens utgång, skall [harmoniseringsbyrån] avslå invändningen.”
|
„Má-li osoba, která podala námitky, předložit důkaz o užívání nebo doložit, jaké jsou řádné důvody pro neužívání, vyzve ji [OHIM], aby poskytla požadovaný důkaz ve lhůtě, kterou jí stanoví. Nepředloží-li osoba, která podala námitky, tento důkaz před uplynutím lhůty, [OHIM] námitky zamítne.“
|
|
45. Av andra meningen i denna bestämmelse följer att om bevis för användning av det äldre varumärket läggs fram efter det att den utsatta fristen har löpt ut, ska invändningen i princip avvisas. Harmoniseringsbyrån har härvid inget utrymme för skönsmässig bedömning. Frågan huruvida det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket är nämligen en prejudiciell fråga som därmed måste besvaras innan själva invändningsförfarandet avgörs (domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet CORPO livre, punkt 49).
|
45. Z druhé věty tohoto ustanovení vyplývá, že předložení důkazů o užívání starší ochranné známky po uplynutí lhůty stanovené za tímto účelem má v zásadě za následek zamítnutí námitek, aniž má OHIM v tomto ohledu určitý prostor pro uvážení. Skutečné užívání starší ochranné známky totiž představuje předběžnou otázku, která musí být z tohoto důvodu vyřešena před tím, než bude přijato samotné rozhodnutí o námitkách (rozsudek CORPO livre, bod 42 výše, bod 49).
|
|
46. Tribunalen har dock slagit fast att regel 22.2 andra meningen i förordning nr 2868/95 inte kan tolkas så, att den hindrar att ytterligare bevisning beaktas när det finns nya omständigheter, även om denna bevisning läggs fram efter fristens utgång (domen i det ovan i punkt 24 nämnda målet HIPOVITON, punkt 56, och i det ovan i punkt 42 nämnda målet CORPO livre, punkt 50).
|
46. Tribunál však rozhodl, že pravidlo 22 odst. 2 druhou větu nařízení č. 2868/95 nelze vykládat tak, že brání zohlednění dodatečných důkazů s ohledem na existenci nových skutečností, a to ani tehdy, když jsou předloženy po uplynutí této lhůty [rozsudky HIPOVITON, bod 24 výše, bod 56 a CORPO livre, bod 42 výše, bod 50].
|
|
47. I punkterna 27–29 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden, på grundval av de principer som redovisas ovan i punkterna 41–46, att den inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning som lät den beakta bevisning som sökandebolaget lagt fram först inför nämnden. Det fanns nämligen inga nya omständigheter som motiverade att denna bevisning lades fram efter fristen.
|
47. Odvolací senát, který vycházel ze zásad uvedených v bodech 41 až 46 výše měl v projednávané věci v bodech 27 až 29 napadeného rozhodnutí za to, že nemá žádný prostor pro uvážení, který by mu umožnil zohlednit důkazy, které žalobkyně poprvé předložila před ním, neboť neexistuje žádná nová skutečnost odůvodňující toto opožděné předložení.
|
|
48. Sökandebolaget anser att överklagandenämnden borde ha beaktat denna bevisning, eftersom den endast kompletterade och förtydligade den bevisning som redan hade lagts fram inför invändningsenheten inom den föreskrivna fristen. Bolaget har anfört att de principer som slogs fast i domen i det ovan i punkt 24 nämnda målet HIPOVITON gäller inte bara när den för sent framlagda bevisningen inte fanns tillgänglig innan den föreskrivna fristen löpte ut eller när den som ansöker om gemenskapsvarumärket åberopat nya faktiska omständigheter eller lyckats motbevisa den bevisning som den invändande parten lagt fram, utan även när invändningsenheten anser att den bevisningen är otillräcklig.
|
48. Žalobkyně má za to, že odvolací senát měl uvedené důkazy zohlednit, jelikož pouze doplňují a objasňují důkazy, které předložila před námitkovým oddělením ve stanovené lhůtě. Tvrdí, že zásady stanovené v rozsudku HIPOVITON, bod 24 výše, se vztahují nejen na případ, kdy opožděně předložené důkazy nebyly dostupné před uplynutím stanovené lhůty nebo v případě, kdy přihlašovatel ochranné známky Společenství uplatnil nové skutkové okolnosti nebo úspěšně popřel důkazy předložené osobou, která podala námitky, ale rovněž v případě, kdy námitkové oddělení mělo za to, že posledně uvedené důkazy jsou nedostatečné.
|
|
49. Harmoniseringsbyrån delar överklagandenämndens ståndpunkt såsom den uttryckts i punkt 47 ovan. Byrån förordar dock att regel 22.2 i förordning nr 2868/95 ska tolkas så, att överklagandenämnden oberoende av om det föreligger ”nya omständigheter” får godta bevisning som lagts fram först inför nämnden, förutsatt att denna är ”rent kompletterande”, det vill säga enbart är avsedd att komplettera bevisning som lagts fram i första instans inom den föreskrivna fristen. Den tolkningen tycks uppfylla de kriterier som domstolen ställt upp i domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Kaul för att tillåta för sent framlagd bevisning och svara mot ”andan” i den domen. Harmoniseringsbyrån har medgett att om den tolkningen tillämpades i förevarande fall, skulle slutsatsen bli att det var fel av överklagandenämnden att slå fast att den saknade allt utrymme för skönsmässig bedömning. I så fall skulle talan bifallas på den andra grunden och det angripna beslutet ogiltigförklaras. Vid förhandlingen tillade harmoniseringsbyrån att denna tolkning var i linje med tribunalens angreppssätt i dom av den 29 september 2011 i mål T‑415/09, New Yorker SHK Jeans mot harmoniseringsbyrån – Vallis K. – Vallis A. (FISHBONE) (ej publicerad i rättsfallssamlingen), och av den 16 november 2011 i mål T‑308/06, Buffalo Milke Automotive Polishing Products mot harmoniseringsbyrån – Werner & Mertz (BUFFALO MILKE Automotive Polishing Products) (REU 2011, s. II‑0000), och uppgav att den överlämnade åt tribunalen att avgöra om denna tolkning skulle tillämpas även i förevarande fall.
|
49. OHIM sdílí argumentaci odvolacího senátu, tak jak je připomenuta v bodě 47 výše. Navrhuje však pravidlo 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95 vykládat tak, že odvolacím senátům umožňuje nezávisle na existenci „nových skutečností“ přijmout důkazy předložené poprvé před nimi v případě, že tyto důkazy jsou „čistě doplňující“, to znamená že jsou určeny pouze k doplnění důkazů předložených v prvním stupni ve stanovené lhůtě. Zdá se, že tento výklad splňuje kritéria stanovená Soudním dvorem v rozsudku OHIM v. Kaul, bod 42 výše k přijetí opožděně předložených důkazů a odpovídá „duchu“ tohoto rozsudku. OHIM připouští, že pokud by takový výklad měl být použit v projednávané věci, bylo by třeba konstatovat, že odvolací senát nesprávně dospěl k závěru, že nemá žádnou posuzovací pravomoc v dané oblasti, a tudíž druhému žalobnímu důvodu vyhovět a napadené rozhodnutí zrušit. Na jednání OHIM dodal, že uvedený výklad je v souladu s přístupem přijatým Tribunálem v jeho rozsudcích ze dne 29. září 2011, New Yorker SHK Jeans v. OHIM – Vallis K. – Vallis A. (FISHBONE) (T‑415/09, nezveřejněný ve Sbírce rozhodnutí), a ze dne 16. listopadu 2011, Buffalo Milke Automotive Polishing Products v. OHIM – Werner & Mertz (BUFFALO MILKE Automotive Polishing Products) (T‑308/06, dosud nezveřejněný ve Sbírce rozhodnutí), a uvedl, že ponechá na uvážení Tribnálu, aby rozhodl, zda je uvedený výklad třeba uplatnit rovněž v projednávané věci.
|
|
50. Det är ostridigt och framgår av handlingarna i målet att sökandebolaget inom den föreskrivna fristen hade lagt fram relevant bevisning som syftade till att styrka verkligt bruk av det äldre varumärket och att bolaget i god tro bedömde att denna bevisning skulle räcka för att stödja dess påståenden.
|
50. Mezi účastníky řízení je nesporné a ze spisu vyplývá, že žalobkyně předložila před námitkovým oddělením ve stanovené lhůtě relevantní důkazy sloužící k prokázání skutečného užívání starší ochranné známky, a to v dobré víře, že jsou dostatečné k podložení jejích tvrzení.
|
|
51. Likaså är det ostridigt och framgår av handlingarna i målet att den bevisning som sökandebolaget lade fram först inför överklagandenämnden, som bilaga till sin inlaga med grunderna för överklagandet, i vilken bolaget begärde en fullständig, förnyad prövning av ärendet, enbart syftade till att stärka den ursprungliga bevisningen eller klargöra innehållet i denna. De var således inte de första och enda bevisen för användning av varumärket.
|
51. Mezi účastníky řízení je rovněž nesporné a ze spisu rovněž vyplývá, že důkazy, které žalobkyně předložila poprvé před odvolacím senátem v příloze odůvodnění odvolání, ve kterém žádala o nový úplný přezkum věci, směřovaly pouze k posílení nebo k objasnění obsahu původních důkazů. Nepředstavovaly tedy první a jediné důkazy o užívání.
|
|
52. Med hänsyn till de omständigheter som redovisats i punkterna 50 och 51 ovan, ska överklagandenämnden i detta fall – i motsats till vad den själv fann i det angripna beslutet – anses ha haft ett utrymme för skönsmässig bedömning som lät den beakta, eller inte beakta, den kompletterande bevisning som lades fram genom inlagan med grunderna för överklagandet.
|
52. S ohledem na skutečnosti uvedené v bodech 50 a 51 výše je třeba mít za to, že v projednávané věci měl odvolací senát na rozdíl od toho, co uvedl v napadeném rozhodnutí, posuzovací pravomoc, která mu umožňovala zohlednit či nezohlednit dodatečné důkazy předložené spolu s odůvodněním odvolání.
|
|
53. Regel 22.2 i förordning nr 2868/95 ska förstås så, att inget hindrar att kompletterande bevisning beaktas när denna helt enkelt läggs till annan bevisning som lagts fram inom den föreskrivna fristen och skälet till kompletteringen inte är att den inledande bevisningen är irrelevant, utan att den befunnits vara otillräcklig. Att sådan bevisning beaktas, vilket på intet sätt gör nämnda regel överflödig, framstår i desto högre grad som rimligt, eftersom sökandebolaget inte har missbrukat föreskrivna frister genom medvetna förhalningstaktiker eller genom att vara uppenbart oaktsamt och eftersom den av bolaget ingivna kompletterande bevisningen endast utgjorde stöd för uppgifter som redan framgick av de skriftliga utlåtanden som lämnats in inom den föreskrivna fristen.
|
53. Pravidlo 22 odst. 2 nařízení č. 2868/95 totiž musí být chápáno v tom smyslu, že žádná skutečnost nemůže bránit tomu, aby byly zohledněny dodatečné důkazy, které pouze doplňují jiné důkazy předložené ve stanovené lhůtě, jestliže původní důkazy nepostrádají relevanci, avšak byly považovány za nedostatečné. Taková úvaha, která v žádném případě nečiní výše uvedené pravidlo nadbytečným, platí tím spíše, že žalobkyně nezneužila stanovených lhůt tím, že by vědomě využila taktiky zdržování nebo tím, že by zjevně jednala nedbale, a že se dodatečné důkazy, které předložila, omezují na podložení údajů, které již vyplývají z písemných prohlášení předložených ve stanovené lhůtě.
|
|
54. En sådan tolkning förefaller inte oförenlig med den rättspraxis som nämns ovan i pu nkt 46, trots att de faktiska omständigheterna i de målen var annorlunda. I det ovan i punkt 24 nämnda målet HIPOVITON hade bevisningen getts in av den invändande parten inom den föreskrivna fristen. Den part som hade ansökt om registrering av varumärket anförde senare nya faktiska omständigheter och argument i sin inlaga till överklagandenämnden. Förstainstansrätten slog fast att överklagandenämnden borde ha låtit den invändande parten yttra sig över denna inlaga och fann att denna part inte getts tillfälle att bedöma huruvida det var meningsfullt att lägga fram kompletterande bevisning. Förstainstansrätten tillade att överklagandenämnden således inte hade kunnat beakta samtliga relevanta omständigheter när den bedömde huruvida användningen av det äldre varumärket kunde kvalificeras som verkligt bruk och att den således hade grundat sig på ett ofullständigt faktaunderlag (domen i det ovan i punkt 24 nämnda målet HIPOVITON, punkterna 54 och 58). I domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet CORPO livre konstaterade förstainstansrätten uttryckligen, som motivering till varför harmoniseringsbyrån inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning vad gällde att ta hänsyn till bevisning som lagts fram efter fristens utgång, att denna bevisning ”inte [utgjorde] ytterligare bevisning, utan den första och enda bevisning som sökanden förebringade för användning” av de äldre varumärken som åberopats i målet (domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet CORPO livre, punkt 50).
|
54. Nezdá se, že by takový výklad byl v rozporu s judikaturou uvedenou v bodě 46 výše, ve které se skutkové okolnosti lišily. Ve věci, ve které byl vydán rozsudek HIPOVITON, bod 24 výše, osoba, která podala námitky, předložila důkazy ve stanovené lhůtě. Následně účastník řízení, který požádal o zápis ochranné známky, ve svém podání předloženém před odvolacím senátem uvedl nové okolnosti a argumenty. Tribunál přitom odvolacímu senátu vytkl to, že osobu, která podala námitky, nevyzval k tomu, aby zaujala stanovisko k tomuto podání, a rozhodl, že tato osoba byla zbavena možnosti vyhodnotit vhodnost dodání dodatečných důkazů. Dodal, že odvolací senát tedy nemohl zohlednit všechny relevantní faktory za účelem posouzení, zda užívání této ochranné známky mohlo být kvalifikováno jako skutečné, a že tak vycházel z neúplného skutkového základu (rozsudek HIPOVITON, bod 24 výše, body 54 a 58). Ve věci, ve které byl vydán rozsudek CORPO livre, bod 42 výše, Tribunál ke konstatování, že OHIM nemá prostor pro uvážení za účelem zohlednění důkazů předložených po stanovené lhůtě, výslovně uvedl, že tyto důkazy nejsou „dodatečnými důkazy, ale prvními a jedinými důkazy o užívání“ starších ochranných známek uplatněných v této věci (rozsudek CORPO livre, bod 42 výše, bod 50).
|
|
55. Slutsatsen att överklagandenämnden kunde ta hänsyn till den kompletterande bevisning som sökandebolaget lade fram inför nämnden den 23 oktober 2007 är dessutom fullt förenlig med de principer som domstolen formulerade i domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Kaul. Domstolen preciserade i punkt 44 i den domen att det i synnerhet kan vara berättigat att harmoniseringsbyrån i ett invändningsförfarande beaktar faktiska omständigheter eller bevisning som åberopats eller lagts fram för sent när byrån anser dels att dessa omständigheter eller denna bevisning vid ett första påseende förefaller kunna få en faktisk inverkan på utgången i invändningsförfarandet, dels att det inte föreligger några hinder för ett sådant beaktande med hänsyn till på vilket stadium i förfarandet som dessa omständigheter och denna bevisning har åberopats respektive ingetts och under vilka omständigheter det har skett.
|
55. Závěr, podle něhož měl odvolací senát možnost zohlednit dodatečné důkazy, které mu předložila žalobkyně dne 23. října 2007, je ostatně zcela v souladu se zásadami stanovenými Soudním dvorem v rozsudku OHIM v. Kaul, bod 42 výše. V bodě 44 tohoto rozsudku tak Soudní dvůr upřesnil, že v případě, kdy má OHIM rozhodovat v rámci námitkového řízení, může být zvláště odůvodněné, aby OHIM zohlednil opožděně uplatněné či předložené skutečnosti či důkazy, usoudí-li jednak, že tyto skutečnosti nebo důkazy mohou na první pohled být skutečně relevantní, pro výsledek námitek podaných k OHIM, a dále že stadium řízení, ve kterém k tomuto opožděnému předložení dojde, a okolnosti, které jej provázejí, takovému zohlednění nebrání.
|
|
56. I domen i det ovan i punkt 42 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Kaul motiverade domstolen rätten att beakta den bevisning som åberopats för sent med hänvisning till kraven på rättssäkerhet och god rättskipning. Enligt dessa principer ska prövningen i sak av en invändning vara så fullständig som möjligt så att man undviker registrering av varumärken som senare skulle kunna ogiltigförklaras (se, för ett liknande resonemang, punkterna 48, 57 och 58 i nämnda dom). Dessa principer kan således ges företräde framför den princip om processekonomi som ligger bakom behovet av att iaktta fristerna, om det finns tillräckliga skäl för det i det enskilda fallet.
|
56. Soudní dvůr navíc v rozsudku OHIM v. Kaul, bod 42 výše, přijetí opožděných důkazů odůvodnil na základě zásad právní jistoty a řádné správy, podle nichž musí být průzkum merita námitek co možná nejúplnější, aby se zabránilo zápisu ochranných známek, které by následně mohly být prohlášeny za neplatné (viz v tomto smyslu body 48, 57 a 58 tohoto rozsudku). Tyto zásady tedy mohou mít přednost před zásadou procesní účinnosti, z níž vychází nutnost dodržovat lhůty, pokud to okolnosti konkrétního případu odůvodňují.
|
|
57. Av vad som anförts följer att talan ska bifallas på den andra grunden.
|
57. Ze všech předcházejících úvah vyplývá, že druhému žalobnímu důvodu je třeba vyhovět.
|
|
58. Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras.
|
58. Napadené rozhodnutí tudíž musí být zrušeno.
|
|
59. Harmoniseringsbyrån har i andra hand yrkat att tribunalen ska återförvisa ärendet till överklagandenämnden. Det framgår dock av artikel 65.6 i förordning nr 207/2009 att när talan väckts vid tribunalen mot ett beslut av en överklagandenämnd, ska harmoniseringsbyrån vidta de åtgärder som krävs för att följa tribunalens dom. Detta yrkande ska därför ogillas.
|
59. Navíc je vzhledem k tomu, že OHIM podpůrně navrhl, aby Tribunál věc vrátil odvolacímu senátu, třeba uvést, že v rámci žaloby podané před Tribunálem proti rozhodnutí odvolacího senátu z čl. 65 odst. 6 nařízení č. 207/2009 vyplývá, že OHIM je povinen provést nezbytná opatření, aby vyhověl rozhodnutí Tribunálu. Tento bod návrhových žádání tudíž musí být zamítnut.
|
|
Rättegångskostnader
|
K nákladům řízení
|
|
60. Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
|
60. Podle čl. 87 odst. 2 jednacího řádu Tribunálu se účastníku řízení, který neměl úspěch ve věci, uloží náhrada nákladů řízení, pokud to účastník řízení, který měl ve věci úspěch, požadoval.
|
|
61. Sökandebolaget har yrkat att harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom harmoniseringsbyrån har tappat målet, ska detta yrkande bifallas.
|
61. V projednávané věci vzhledem k tomu, že žalobkyně požadovala náhradu nákladů řízení a OHIM neměl ve věci úspěch, je důvodné posledně uvedenému uložit náhradu nákladů řízení.
|