|
|
TOELICHTING
|
MOTIVERING
|
|
De Europese Raad van 4 februari 2011
concludeerde dat er behoefte is aan betere coördinatie van de activiteiten van
de Unie en de lidstaten met het oog op het waarborgen van consistentie en
samenhang in de externe betrekkingen van de EU op energiegebied met belangrijke
producerende, doorvoer- en afnemerlanden. De Raad heeft derhalve de lidstaten
uitgenodigd de Commissie met ingang van 1 januari 2012 op de hoogte te stellen
van al hun nieuwe en bestaande bilaterale energieovereenkomsten met derde
landen.[1]
|
I Europeiska rådets slutsatser av den
4 februari 2011 konstateras att unionens och medlemsstaternas
verksamhet behöver samordnas bättre för att EU:s yttre förbindelser med de
viktigaste producent-, transit- och konsumentländerna ska bli konsekventa och
enhetliga. Rådet uppmanade därför medlemsstaterna att från och med den
1 januari 2012 informera kommissionen om alla nya och befintliga
bilaterala energiavtal med tredjeländer.[1]
|
|
In dit voorstel worden de conclusies van de
Europese Raad omgezet in een mechanisme met gedetailleerde procedures voor de
uitwisseling van informatie tussen de lidstaten en de Commissie met betrekking
tot intergouvernementele overeenkomsten, dat wil zeggen juridisch bindende
overeenkomsten tussen de lidstaten en derde landen die van invloed kunnen zijn
op de werking van de interne markt of op de energievoorzieningszekerheid in de
Unie.
|
Genom detta förslag omvandlas Europeiska
rådets slutsatser till en mekanism med utförliga förfaranden för
informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen på området för
mellanstatliga avtal, dvs. rättsligt bindande avtal mellan medlemsstater och
tredjeländer som kan påverka hur den inre marknaden för energi fungerar eller
en trygg energiförsörjning i unionen.
|
|
Het voorstel is toegevoegd aan de mededeling
van de Commissie inzake energievoorzieningszekerheid en internationale
samenwerking - "Het energiebeleid van de EU: Interactie met partners
buiten onze grenzen".[2]
|
Förslaget åtföljer kommissionens meddelande om
trygg energiförsörjning och internationellt samarbete – EU:s energipolitik:
Samverkan med partner utanför våra gränser.[2]
|
|
1.
BELEIDSDOELSTELLING
|
1.
POLITISKT MÅL
|
|
Het aandeel energie dat in de Unie wordt
ingevoerd, stijgt voortdurend.[3]
De lidstaten en energiebedrijven zoeken derhalve naar nieuwe energiebronnen
buiten de EU. Onderhandelingen met machtige energieleveranciers in derde landen
vereisen doorgaans politieke steun in de vorm van intergouvernementele
overeenkomsten tussen lidstaten en derde landen. Deze intergouvernementele
overeenkomsten worden over het algemeen tijdens bilaterale onderhandelingen
vastgelegd en vormen vaak de basis van meer gedetailleerde commerciële contracten.
|
Andelen importerad energi i unionen ökar
stadigt.[3] Medlemsstaterna och energibolag letar följaktligen efter nya
energikällor utanför EU. Förhandlingar med stora energileverantörer i
tredjeländer brukar för det mesta kräva politiskt stöd i form av mellanstatliga
avtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Dessa mellanstatliga avtal är
normalt ett resultat av bilaterala förhandlingar och ligger ofta till grund för
mer utförliga handelsavtal.
|
|
Naar aanleiding van de liberalisering van de
elektriciteits- en gasmarkten in de Europese Unie, in het bijzonder met de
uitvoering van het derde energiepakket[4],
hebben de lidstaten ingrijpende wijzigingen in hun energiewetgeving
doorgevoerd. De naleving van deze wetswijzigingen is niet altijd in het
commerciële belang van energieleveranciers in derde landen. Lidstaten die met
een mogelijk voorzieningstekort worden geconfronteerd, staan onder toenemende
druk om in hun intergouvernementele overeenkomsten met derde landen concessies
op wetgevingsgebied te accepteren die niet verenigbaar zijn met de
energiewetgeving van de Unie. Dergelijke concessies op het gebied van wetgeving
bedreigen de werking en het goede functioneren van de interne energiemarkt in
de Unie.
|
Liberaliseringen av marknaderna för el och gas
i Europeiska unionen, särskilt genomförandet av det tredje energipaketet[4], har lett till att
medlemsstaterna har genomfört omfattande ändringar i sin energilagstiftning.
Tredjeländernas energileverantörer har inte alltid ett ekonomiskt intresse av
att efterleva dessa lagändringar. Inför risken för en leveransbrist ökar
trycket på medlemsstaterna att i sina mellanstatliga avtal med tredjeländer
göra eftergifter som strider mot unionens energilagstiftning. Sådana
eftergifter är ett hot mot en välfungerande inre marknad för energi i unionen.
|
|
Bijvoorbeeld,
wanneer een intergouvernementele overeenkomst wordt gesloten om een specifiek
gasleidingproject te ondersteunen, mag deze geen clausules bevatten die het
recht om de volledige capaciteit of een deel van de capaciteit van de
gasleiding aan te nemen voorbehouden aan een bepaalde expediteur, tenzij een
dergelijke clausule toegestaan is krachtens het recht van de Unie ten gevolge
van een positief besluit van de bevoegde autoriteiten op nationaal en
communautair niveau met betrekking tot een vrijstelling van de communautaire vereisten
voor toegang door derde landen van de energiewetgeving van de Unie, en in
overeenstemming is met de in deze wetgeving vastgelegde voorwaarden. Anders zou
de overeenkomst in strijd zijn met het recht van de Unie en bijgevolg
investeerders geen rechtszekerheid bieden. Daarnaast zou het gasleidingproject
niet in aanmerking komen voor eventuele financiering door de EU. Aangezien
lidstaten niet eenvoudigweg met derde landen gesloten intergouvernementele
overeenkomsten unilateraal kunnen aanpassen wanneer blijkt dat bepalingen van
deze overeenkomsten inbreuk maken op regels van de interne markt, worden de
lidstaten door intergouvernementele overeenkomsten die onwettige bepalingen
bevatten in een situatie gebracht van conflicterende wettelijke verplichtingen
en worden de werking en het goede functioneren van de interne energiemarkt van
de Unie bedreigd. Derhalve mogen dergelijke overeenkomsten door de lidstaten
niet worden ondertekend.
|
När ett mellanstatligt
avtal ingås för att stödja ett visst gasledningsprojekt bör det till exempel
inte innehålla några klausuler om att en viss speditör är förbehållen rätten
att avtala om gasledningens fulla kapacitet eller en del av kapaciteten. Detta
gäller dock inte om en sådan klausul är tillåten enligt unionslagstiftningen,
på grund av ett positivt beslut från de behöriga myndigheterna på nationell
nivå och unionsnivå om ett undantag från kraven på tillgång för tredje parter i
unionens energilagstiftning och om klausulen omfattas av villkor som anges i
denna lagstiftning. I annat fall kommer avtalet att strida mot
unionslagstiftningen, vilket innebär att det inte kommer att ge investerarna
rättslig säkerhet. Dessutom kommer gasledningsprojektet inte att vara berättigat
till eventuellt EU-stöd. Eftersom medlemsstaterna inte ensidigt kan göra
ändringar i mellanstatliga avtal som ingåtts med tredjeländer om vissa
bestämmelser i dessa anses överträda reglerna för den inre marknaden, försätter
mellanstatliga avtal som innehåller olagliga bestämmelser medlemsstaterna i en
situation där det finns motstridiga rättsliga skyldigheter som kan utgöra ett
hot mot en välfungerande inre marknad för energi i unionen.
Sådana avtal ska därför inte undertecknas av medlemsstaterna.
|
|
Ook is de EU,
wanneer de interne markt niet goed functioneert, kwetsbaarder voor risico's op
het gebied van voorzieningszekerheid, zoals duidelijk werd tijdens het
gasconflict tussen Rusland en Oekraïne in januari 2009. Daarom is het
belangrijk dat de lidstaten en de Commissie op de hoogte zijn van de
hoeveelheid geïmporteerde energie en de gerelateerde energiebronnen.
|
När den inre
marknaden inte fungerar som den ska är EU dessutom mer sårbar för hot mot
försörjningstryggheten, vilket blev tydligt under gastvisten mellan Ryssland
och Ukraina i januari 2009. Det är därför viktigt att medlemsstaterna och
kommissionen är medvetna om energiimportens omfattning och källor.
|
|
Om deze problemen aan te pakken is het
belangrijk de informatie-uitwisseling te verbeteren tussen de lidstaten
onderling en tussen de lidstaten en de Commissie met betrekking tot bestaande,
voorlopig toegepaste en toekomstige intergouvernementele overeenkomsten. Dit
zal de coördinatie op het niveau van de Unie en de doeltreffende uitvoering van
het energiebeleid van de Unie vergemakkelijken. Daarnaast zal dit de
onderhandelingspositie van individuele lidstaten tegenover derde landen
verbeteren, wanneer het erom gaat voorzieningszekerheid te waarborgen, de
werking en het functioneren van de interne energiemarkt van de Unie te verbeteren,
te zorgen voor rechtszekerheid voor investeringsbeslissingen en projecten in
aanmerking te laten komen voor eventuele financiering door de EU. Verbeterde
transparantie met betrekking tot intergouvernementele overeenkomsten zal
uiteindelijk ook de consistentie en samenhang verbeteren, in een geest van
solidariteit, binnen de externe energiebetrekkingen van de Unie, en de
lidstaten in staat stellen meer te profiteren van het politieke en economische
gewicht van de Unie en van de deskundigheid van de Commissie op het gebeid van
het EU‑recht. Om deze reden is bepaald dat lidstaten de bijstand van de
Commissie kunnen inroepen tijdens de onderhandelingen. Het nieuwe instrument
zal de Commissie derhalve in staat stellen om de lidstaten doeltreffend te
ondersteunen.
|
För att kunna åtgärda dessa problem är det
viktigt att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna samt mellan
medlemsstaterna och kommissionen om befintliga, provisoriskt tillämpade och
kommande mellanstatliga avtal. Detta kommer att främja samordningen på
unionsnivå och ett effektivt genomförande av unionens energipolitik. Det kommer
dessutom att ge enskilda medlemsstater en starkare position i förhandlingarna
med tredjeländer för att säkerställa en trygg energiförsörjning och en
välfungerande inre energimarknad inom unionen, skapa
rättslig säkerhet för investeringsbeslut samt möjliggöra potentiell
EU-finansiering av projektet. Ökad insyn på området för mellanstatliga avtal
kommer i solidarisk anda till sist även att leda till ökad konsekvens och
enhetlighet i unionens yttre förbindelser på energiområdet. Det kommer dessutom
att göra det möjligt för medlemsstaterna att dra större nytta av unionens
politiska och ekonomiska betydelse samt kommissionens expertis när det gäller
unionslagstiftningen. Därför föreskrivs att medlemsstaterna får begära bistånd
från kommissionen under förhandlingarna. Det nya instrumentet kommer därför att
göra det möjligt för kommissionen att stödja medlemsstaterna effektivt.
|
|
2.
BELEIDSOPTIES EN RAADPLEGING VAN DE BETROKKEN PARTIJEN
|
2.
POLITISKA ALTERNATIV OCH SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
|
|
Gezien
de beperkte economische en sociale effecten
van dit voorstel werd het niet nodig geacht een formele
effectbeoordeling uit te voeren. Met het oog op de beleidsdoelstellingen van
dit voorstel heeft de Commissie niettemin een aantal opties geëvalueerd om te
maken dat de conclusies van de Europese Raad correct worden omgezet. Een
openbare raadpleging inzake de externe dimensie van het energiebeleid van de EU
heeft tussen 21 december 2010 en 7 maart 2011 plaatsgevonden. Daarbij werden
vragen gesteld met betrekking tot de behoefte aan coördinatie tussen de lidstaten
en de Commissie op het gebied van intergouvernementele overeenkomsten teneinde
de voorzieningszekerheid alsmede de goede werking en het goede functioneren van
de interne energiemarkt van de Unie te waarborgen. Er werden in totaal 90 antwoorden
ontvangen. De ontvangen antwoorden benadrukten de belangrijke rol van de Unie
voor de ondersteuning van een betrouwbaar juridisch en institutioneel kader,
teneinde voor alle partijen voordelige betrekkingen met haar belangrijkste
energieleveranciers en doorvoerlanden tot stand te brengen. Ook werd op 6 april
2011 in Brussel een vergadering gehouden met deskundigen op energiegebied.
|
Mot
bakgrund av det här förslagets begränsade ekonomiska och sociala effekter har
en formell konsekvensanalys inte bedömts vara nödvändig.
Med hänsyn till de fastslagna politiska målen har kommissionen dock utvärderat
flera alternativ för att uppnå ett korrekt införlivande av Europeiska rådets
slutsatser. Ett offentligt samråd om den externa
dimensionen av EU:s energipolitik genomfördes mellan den
21 december 2010 och den 7 mars 2011.
Under samrådet behandlades frågor rörande behovet av samordning mellan
medlemsstaterna och kommissionen på området för mellanstatliga avtal för att
säkerställa en trygg energiförsörjning och en välfungerande inre marknad för
energi i unionen. Totalt inkom mer än 90 svar. I de inkomna svaren betonas
den viktiga roll som unionen har när det gäller att främja ett tillförlitligt
rättsligt och institutionellt ramverk för att uppnå ömsesidigt fördelaktiga
förbindelser med unionens viktigaste energileverantörer och transitländer. Den
6 april 2011 hölls dessutom ett möte med energiexperter i Bryssel.
|
|
De status-quo
|
Inga nya åtgärder
|
|
De Commissie is op dit moment niet op de
hoogte van de meeste intergouvernementele overeenkomsten tussen lidstaten en derde
landen, aangezien er geen verplichting bestaat om de Commissie uitgebreid over
deze overeenkomsten te informeren.[5]
De Commissie neemt op grond van een ruwe schatting aan dat er ongeveer dertig
intergouvernementele overeenkomsten tussen lidstaten en derde landen kunnen
bestaan met betrekking tot olie en ongeveer zestig met betrekking tot gas.[6] Deze overeenkomsten houden
waarschijnlijk verband met de volumes olie of gas die vanuit derde landen in de
Unie worden ingevoerd of met de voorwaarden voor de aanvoer van deze volumes
via vaste infrastructuur. Wat betreft intergouvernementele overeenkomsten
tussen lidstaten en derde landen met betrekking tot elektriciteit wordt het
totale aantal lager ingeschat. Tot deze overeenkomsten behoort ook de
zogenaamde BRELL-RING-overeenkomst tussen Belarus, Rusland, Estland, Litouwen
en Letland met betrekking tot de exploitatie en het gebruik van de netwerken in
de Baltische staten. Soortgelijke overeenkomsten bestaan waarschijnlijk ook met
Balkanlanden waar de netwerken van derde landen synchroon verbonden zijn met de
lidstaten van de Unie. Het is niet mogelijk om nauwkeurig aan te geven hoe
frequent deze intergouvernementele overeenkomsten worden gewijzigd of hoeveel
nieuwe overeenkomsten er gesloten worden. De lidstaten hebben ook geen
mechanisme om op de hoogte te blijven van de ontwikkelingen op dit gebied in de
27 lidstaten. Hoewel reeds enkele transparantievereisten zijn vastgesteld[7], hebben deze alleen betrekking
op de gassector (bestaande intergouvernementele overeenkomsten en nieuwe overeenkomsten
op het moment waarop ze worden gesloten), alsmede op informatie-uitwisseling
tussen de Commissie en de lidstaten (geen uitwisseling tussen de lidstaten
onderling), wat betekent dat deze vereisten niet voldoende zijn als omzetting
van de conclusies van de Europese Raad. De status-quo is derhalve ontoereikend
en de Commissie acht het noodzakelijk om voor te stellen dat een meer
gedetailleerd en uitgebreider mechanisme voor informatie-uitwisseling wordt
vastgesteld.
|
För närvarande har kommissionen bara kännedom
om ett fåtal av de mellanstatliga avtal som slutits mellan medlemsstater och
tredjeländer, eftersom det inte är obligatoriskt att lämna någon uttömmande
information om dessa avtal till kommissionen.[5]
Enligt en mycket grov uppskattning från kommissionen kan det finnas ungefär
30 mellanstatliga avtal mellan medlemsstater och tredjeländer om olja och
ungefär 60 avtal om gas.[6]
De här avtalen gäller sannolikt de volymer av olja eller gas som importeras
till unionen från tredjeländer eller villkoren för dessa volymers leverans
genom fast infrastruktur. Det totala antalet mellanstatliga avtal mellan
medlemsstater och tredjeländer om el bedöms vara lägre. Till de avtalen hör det
så kallade BRELL ring-avtalet mellan Vitryssland, Ryssland, Estland, Litauen
och Lettland om drift och användning av näten i de baltiska staterna. Det finns
sannolikt liknande avtal även med Balkanländer där tredjeländer har nät som är
synkront anslutna till unionens medlemsstater. Det är inte möjligt att göra
någon mer exakt bedömning av hur ofta de här mellanstatliga avtalen ändras
eller av hur många nya som ingås. Medlemsstaterna saknar dessutom en mekanism
för att hålla jämna steg med utvecklingen på det här området i de
27 medlemsstaterna. Några krav på insyn har redan antagits,[7] men de gäller endast gassektorn
(befintliga mellanstatliga avtal och nya avtal när de har ingåtts) och
informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna (inget utbyte
mellan medlemsstaterna själva), vilket i sig innebär att de inte räcker till
för att införliva Europeiska rådets slutsatser. Att inte
vidta några nya åtgärder är därför otillfredsställande och kommissionen anser att
det är nödvändigt att föreslå att en ny, mer detaljerad och omfattande mekanism
för informationsutbyte inrättas.
|
|
Een rechtsinstrument of vrijwillige
maatregelen
|
Ett rättsligt instrument eller frivilliga
åtgärder
|
|
Alleen met behulp van duidelijke plichten
inzake informatie-uitwisseling over intergouvernementele overeenkomsten tussen
de lidstaten onderling en tussen de lidstaten en de Commissie is het mogelijk
de nodige transparantie voor coördinatie op het niveau van de Unie te
waarborgen. Hoewel het voorgestelde mechanisme ook zachte juridische elementen
bevat zoals de gezamenlijke ontwikkeling van standaardclausules, zijn
vrijwillige maatregelen op zich niet voldoende gebleken om het type
informatie-uitwisseling te garanderen dat nodig is om te waarborgen dat
overeenkomsten die tussen lidstaten en derde landen worden gesloten rechtmatig
zijn en geen bedreiging vormen voor de goede werking en het goede functioneren
van de interne energiemarkt van de Unie. Een rechtsinstrument voor verplichte
informatie-uitwisseling is derhalve de enige optie die zal waarborgen dat de
beleidsdoelstellingen in dit voorstel worden bereikt en de meest geschikte vorm
daarvoor is een besluit.[8]
|
Det är bara genom tydliga skyldigheter när det
gäller informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna samt
mellan medlemsstaterna och kommissionen som den insyn som krävs för samordning
på unionsnivå kan säkerställas. Den föreslagna mekanismen
inbegriper även inslag av icke–bindande instrument (s.k. soft law), som t.ex. gemensamt utarbetande av standardklausuler. Enbart frivilliga åtgärder
har dock än så länge inte visat sig vara tillräckliga för att garantera den typ
av informationsutbyte som krävs för att se till att avtal som ingås mellan
medlemsstater och tredjeländer är lagliga och inte hotar funktionen hos
unionens inre marknad för energi. Ett rättsligt instrument
för obligatoriskt informationsutbyte är därför det enda alternativ som kan
garantera att de politiska mål som fastslagits uppnås, vilket lämpligast sker i
form av ett beslut.[8]
|
|
Toepassingsgebied
|
Tillämpningsområde
|
|
Met het oog op een correcte omzetting van de
conclusies van de Raad wordt voorgesteld dat het besluit van toepassing is op
alle bestaande, voorlopig toegepaste en nieuwe intergouvernementele
overeenkomsten die een effect kunnen hebben op de werking of het functioneren
van de interne markt voor energie of op de energievoorzieningszekerheid in de
Unie, aangezien deze kwesties onlosmakelijk met elkaar verbonden zijn. Het is
met name van belang dat het besluit alle intergouvernementele overeenkomsten omvat
die een effect hebben op de levering van gas, olie of elektriciteit via vaste
infrastructuur (zoals pijpleidingen en netwerken) of op de totale hoeveelheid
energie die in de EU wordt ingevoerd.
|
För att rådets slutsatser ska införlivas på
ett korrekt sätt föreslås att beslutet ska omfatta alla befintliga,
provisoriskt tillämpade och nya mellanstatliga avtal som kan påverka hur den
inre marknaden för energi fungerar eller en trygg energiförsörjning i unionen,
eftersom de här två frågorna är nära förbundna med varandra. Det är särskilt viktigt att beslutet gäller alla mellanstatliga avtal
som påverkar leveranserna av gas, olja och elektricitet genom fast infrastruktur (som ledningar och nät) eller den totala mängd energi som importeras
till EU.
|
|
Passend tijdschema voor
informatie-uitwisseling
|
Lämplig tidpunkt för informationsutbyte
|
|
Het lijkt van cruciaal belang dat lidstaten de
andere lidstaten en de Commissie vroegtijdig informeren over toekomstige
intergouvernementele overeenkomsten. Ook volledige kennis van de inhoud van de
intergouvernementele overeenkomsten die reeds van kracht zijn, is noodzakelijk.
Het wordt derhalve als een essentiële voorwaarde beschouwd dat de lidstaten
eerst en vooral de Commissie op de hoogte stellen van hun voornemen om
onderhandelingen te openen en dat ze de geratificeerde versie van de
intergouvernementele overeenkomst overleggen. De Commissie moet een centrale
rol hebben in de onmiddellijke verspreiding van deze informatie onder de andere
lidstaten met inachtneming van verzoeken van lidstaten om de informatie
vertrouwelijk te behandelen.
|
Tidig information till andra medlemsstater och
till kommissionen om kommande mellanstatliga avtal förefaller vara mycket
viktigt. Det är dessutom nödvändigt att det finns full kännedom om innehållet i
de mellanstatliga avtal som redan har trätt i kraft. Därför anses det vara
väsentligt att medlemsstaterna först underrättar kommissionen om sin avsikt att
inleda förhandlingar och översänder den ratificerade versionen av det
mellanstatliga avtalet. Kommissionen bör ha en central funktion när det gäller
att snabbt sprida den här informationen till de andra medlemsstaterna,
samtidigt som hänsyn bör tas till en eventuell begäran om konfidentiell
behandling från den berörda medlemsstaten.
|
|
Indien informatie niet reeds in de loop van de
onderhandelingen wordt uitgewisseld, zal het echter moeilijk zijn om invloed
uit te oefenen op toekomstige intergouvernementele overeenkomsten teneinde ze
in overeenstemming te brengen met de energiewetgeving van de Unie en het beleid
van de Unie inzake voorzieningszekerheid. In dergelijk geval zou de kans gemist
worden om de nodige rechtszekerheid te bieden omtrent de status en geldigheid
van intergouvernementele overeenkomsten voor belangrijke energieprojecten en de
gerelateerde financiering. Dit zou een nadelig effect hebben op investeringen
van de Unie en bijgevolg ook op de energievoorzieningszekerheid van de Unie.
|
Utan informationsutbyte redan under
förhandlingarna blir det dock svårt att se till att kommande mellanstatliga
avtal överensstämmer med unionens energilagstiftning och unionens politik när
det gäller försörjningstrygghet. En viktig aspekt är att möjligheten att
tillhandahålla nödvändig rättslig säkerhet rörande statusen och giltigheten hos
mellanstatliga avtal om större energiprojekt och tillhörande finansiering då
skulle gå förlorad. Det skulle vara skadligt för unionens investeringar och
därmed även för en trygg energiförsörjning i unionen.
|
|
Het bestaande mechanisme voor controle
achteraf in de vorm van inbreukprocedures is niet de meest doeltreffende manier
om dit probleem aan te pakken.[9]
Dit komt doordat intergouvernementele overeenkomsten, zodra ze ondertekend zijn
en zeker zodra ze geratificeerd zijn, niet meer unilateraal door de lidstaten
kunnen worden aangepast ingeval bepaalde bepalingen erin strijdig blijken te
zijn met de regels van de interne markt. In dergelijk geval moeten de lidstaten
opnieuw over de intergouvernementele overeenkomsten onderhandelen met de derde
landen in kwestie. Het wordt derhalve van essentieel belang geacht dat er
tijdens de onderhandelingen contacten zijn en informatie wordt uitgewisseld en
dat er op verzoek van de lidstaat in kwestie of de Commissie een
verenigbaarheidscontrole kan worden uitgevoerd voordat de intergouvernementele
overeenkomst wordt ondertekend. Daarnaast wordt voorgesteld dat de lidstaten de
bijstand van de diensten van de Commissie kunnen inroepen tijdens de onderhandelingen.
De ervaring die via deze uitwisselingsmechanismen wordt opgedaan, moet de
gezamenlijke ontwikkeling mogelijk maken van vrijwillige standaardclausules die
de lidstaten kunnen gebruiken in toekomstige intergouvernementele
overeenkomsten. Het gebruik van dergelijke clausules zou helpen voorkomen dat
intergouvernementele overeenkomsten strijdig zijn met het recht van de Unie.
|
Den befintliga mekanismen för kontroller i
efterhand, i form av överträdelseförfaranden, är inte det mest effektiva sättet
att bemöta det här problemet.[9]
Det beror på att så snart mellanstatliga avtal har undertecknats, och i
synnerhet när de har ratificerats, kan medlemsstaterna inte ensidigt göra
ändringar i avtalen om vissa bestämmelser i dem anses strida mot reglerna för
den inre marknaden. I stället måste de omförhandla de mellanstatliga avtalen
med tredjeländerna i fråga. Kontinuerliga kontakter och ett kontinuerligt
informationsutbyte under förhandlingarna, samt möjligheten att på begäran av
den berörda medlemsstaten eller kommissionen kontrollera att det mellanstatliga
avtalet är förenligt med reglerna innan det undertecknas, betraktas därför som
en nödvändighet. Dessutom föreslås att medlemsstaterna ska
kunna begära bistånd från kommissionens avdelningar under förhandlingarna. De
erfarenheter som görs genom de här mekanismerna för utbyte bör göra det möjligt
att gemensamt utarbeta frivilliga standardklausuler som medlemsstaterna kan
använda i kommande mellanstatliga avtal. Användningen av
sådana standardklausuler skulle bidra till att förebygga mellanstatliga avtal
som strider mot unionslagstiftningen.
|
|
Voorafgaande verplichte controle of meer
flexibele verenigbaarheidscontrole
|
Obligatorisk förhandskontroll eller en
mer flexibel kontroll av förenligheten
|
|
Dit voorstel behelst niet een uitputtend,
verplicht mechanisme voor voorafgaande controle dat van toepassing zou zijn op
alle relevante intergouvernementele overeenkomsten, aangezien een dergelijk
mechanisme een te grote last voor de lidstaten met zich mee zou brengen en zou
leiden tot vertraging van de sluiting van alle toekomstige intergouvernementele
overeenkomsten gedurende ten minste een aantal maanden.
|
Förslaget gäller inte någon uttömmande
mekanism för förhandskontroll som ska tillämpas på alla relevanta
mellanstatliga avtal, eftersom en sådan mekanism skulle bli alltför betungande
för medlemsstaterna och försena alla kommande mellanstatliga avtal med
åtminstone några månader.
|
|
Daarentegen wordt het als toereikend gezien om
te voorzien in een meer flexibel mechanisme voor verenigbaarheidscontrole
waarbij de Commissie, op haar eigen verzoek of op verzoek van de lidstaat die
over een intergouvernementele overeenkomst onderhandelt, de verenigbaarheid van
de overeenkomst in kwestie met het recht van de Unie beoordeelt, voordat de
overeenkomst wordt ondertekend. In geval van een verenigbaarheidscontrole
die is uitgevoerd op verzoek van de lidstaat in kwestie of de Commissie, wordt
de Commissie geacht geen bezwaren te hebben indien zij niet binnen vier maanden
een uitdrukkelijk advies afgeeft.
|
Det anses i stället vara tillräckligt med en
mer flexibel kontrollmekanism där kommissionen, på egen begäran eller på begäran
av den medlemsstat som förhandlar om det mellanstatliga avtalet, bedömer om det
förhandlade avtalet är förenligt med unionens lagstiftning innan avtalet
undertecknas. När en kontroll av förenlighet gjorts på begäran av den berörda
medlemsstaten eller kommissionen, och kommissionen inte uttryckligen yttrat sig
inom fyra månader, anses kommissionen, för att inte i onödan försena
förhandlingarna, inte ha haft några invändningar.
|
|
De voorgestelde optie zal zorgen voor een
aanzienlijke verbetering van het vermogen van de Unie om de goede werking en
het goede functioneren van de interne energiemarkt te handhaven en de
energievoorzieningszekerheid te waarborgen, alsmede de verwezenlijking van belangrijke
energieprojecten via een gecoördineerde en daardoor ook doeltreffende
toepassing van de onderhandelingskracht van de Unie. In dit opzicht zullen de
positieve effecten van het voorstel opwegen tegen de tamelijk beperkte extra
lasten in verband met de transparantievereisten die aan de lidstaten worden
opgelegd wanneer zij onderhandelen over intergouvernementele overeenkomsten met
derde landen.
|
Det föreslagna alternativet kommer att leda
till en märkbar ökning av unionens förmåga att upprätthålla funktionen hos sin
inre energimarknad samt trygga energiförsörjningen och genomförandet av större
energiprojekt genom ett samordnat och därmed effektivt utnyttjande av unionens
förhandlingsstyrka. I det här avseendet väger förslagets
positiva effekter tyngre än den relativt begränsade börda i form av krav på
insyn som åläggs medlemsstaterna när de förhandlar om mellanstatliga avtal med
tredjeländer.
|
|
3.
JURIDISCHE ASPECTEN VAN HET VOORSTEL
|
3.
RÄTTSLIGA ASPEKTER
|
|
Het doel van dit voorstel is om de conclusies
van de Europese Raad van 4 februari 2011 om te zetten in een mechanisme met
gedetailleerde procedures voor de uitwisseling van informatie tussen de
lidstaten en de Commissie met betrekking tot intergouvernementele overeenkomsten,
teneinde de coördinatie op communautair niveau te vergemakkelijken met het oog
op het waarborgen van de voorzieningszekerheid, de goede werking en het goede
functioneren van de interne energiemarkt en het bieden van rechtszekerheid voor
investeringsbeslissingen.
|
Målet med detta förslag är att omvandla
Europeiska rådets slutsatser av den 4 februari 2011 till en mekanism
med utförliga förfaranden för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och
kommissionen på området för mellanstatliga avtal för att främja samordningen på
unionsnivå och säkerställa försörjningstrygghet och en välfungerande inre
energimarknad i unionen samt skapa rättslig säkerhet för investeringsbeslut.
|
|
Op individueel niveau is het moeilijk voor de
lidstaten om te waarborgen dat deze beleidsdoelstellingen worden bereikt. De
lidstaten hebben op dit moment niet voldoende informatie om de totale effecten
van hun intergouvernementele overeenkomsten op de voorzieningszekerheidssituatie
in de EU te beoordelen. De eigen evaluaties van lidstaten ten aanzien van de
juiste uitvoering van de energieregels van de Unie met betrekking tot deze
intergouvernementele overeenkomsten bieden investeerders evenmin voldoende
rechtszekerheid. Coördinatie door de Unie zal daarentegen bijdragen aan het
bereiken van alle doelstellingen in dit voorstel. Aangezien de voorgestelde
informatie-uitwisseling de onderhandelingspositie van de lidstaten ten opzichte
van derde landen zal verbeteren, zal hierdoor de correcte uitvoering van de
regels en van het beleid van de Unie worden gegarandeerd. Binnen het voorstel
is het mogelijk om vanuit het gezichtspunt van de collectieve
voorzieningszekerheidssituatie in de EU te opereren, in plaats van vanuit een
nationaal gezichtspunt. Het gebruik van gemeenschappelijk ontwikkelde
standaardclausules en de voorgestelde verenigbaarheidscontrole zullen daarnaast
investeerders voldoende rechtszekerheid bieden met betrekking tot de
vermoedelijke verenigbaarheid van de intergouvernementele overeenkomsten met de
EU‑wetgeving. Het voorstel is derhalve op grond van het
subsidiariteitsbeginsel gerechtvaardigd. Het voorstel eerbiedigt tevens het
evenredigheidsbeginsel, aangezien de vrijwillige alternatieven die zijn
onderzocht niet garanderen dat toereikende informatie-uitwisseling plaatsvindt
om te waarborgen dat de beleidsdoelstellingen worden bereikt.
|
På individuell nivå är det svårt för
medlemsstaterna att se till att dessa politiska mål uppnås. Medlemsstaterna har
för närvarande inte tillräcklig information för att kunna bedöma de
övergripande konsekvenserna av sina mellanstatliga avtal när det gäller
försörjningstryggheten i EU. Deras egna bedömningar rörande det korrekta
genomförandet av unionens energilagstiftning i förhållande till dessa
mellanstatliga avtal ger dessutom inte tillräcklig rättslig säkerhet för
investerare. Samordning på unionsnivå kommer däremot att främja alla mål som
satts upp. Det informationsutbyte som föreslås kommer att ge medlemsstaterna en
starkare position i förhandlingarna med tredjeländer, vilket garanterar ett
korrekt genomförande av unionens regler och politik. Det
kommer att göra det möjligt att betrakta försörjningstryggheten i EU utifrån
ett kollektivt perspektiv i stället för ett nationellt perspektiv. Användningen
av gemensamt utarbetade standardklausuler och den föreslagna kontrollen av
förenlighet ger investerarna ytterligare rättslig säkerhet när det gäller den
troliga förenligheten mellan de mellanstatliga avtalen och EU-lagstiftning.
Förslaget är därför motiverat av subsidiaritetsskäl. Förslaget är även
förenligt med proportionalitetsprincipen eftersom de
frivilliga alternativ som granskats inte ger några garantier för att
informationsutbytet blir så omfattande att det kan säkerställas att de
politiska målen uppnås.
|
|
Intergouvernementele overeenkomsten worden
gedefinieerd als alle juridisch bindende overeenkomsten tussen lidstaten en
derde landen die een effect kunnen hebben op de werking of het functioneren van
de interne energiemarkt of op de energievoorzieningszekerheid in de EU.
|
Mellanstatliga avtal definieras som rättsligt
bindande avtal mellan medlemsstater och tredjeländer som kan påverka hur den
inre marknaden för energi fungerar eller en trygg energiförsörjning i EU.
|
|
Om doublures te voorkomen, worden
intergouvernementele overeenkomsten waarvoor reeds een specifieke melding bij
de Commissie is vastgelegd in andere communautaire wetgeving, uitgesloten van
dit voorstel, met uitzondering van intergouvernementele overeenkomsten die bij
de Commissie ingediend moeten worden krachtens de verordening betreffende
maatregelen tot veiligstelling van de gaslevering.[10] Ook wordt voorgesteld dat het
nieuwe mechanisme niet van toepassing zal zijn op overeenkomsten tussen
commerciële exploitanten, behalve indien en uitsluitend voor zover de intergouvernementele
overeenkomst uitdrukkelijk naar deze commerciële overeenkomsten verwijst.
|
För att undvika dubbelarbete omfattas inte
mellanstatliga avtal av förslaget för vilka en särskild anmälan till
kommissionen redan föreskrivs i andra bestämmelser i unionens lagstiftning, med
undantag för mellanstatliga avtal som måste översändas till kommissionen enligt
förordningen om trygg naturgasförsörjning.[10] Dessutom föreslås att den nya
mekanismen inte ska gälla avtal mellan kommersiella operatörer, med undantag
för om det mellanstatliga avtalet innehåller hänvisningar till dessa
kommersiella avtal och i så fall endast i den utsträckning dessa hänvisningar är
uttryckliga.
|
|
De lidstaten moeten de Commissie alle
bestaande en voorlopig toegepaste intergouvernementele overeenkomsten tussen
hen en derde landen doen toekomen uiterlijk drie maanden nadat het voorgestelde
besluit in werking is getreden. De Commissie moet ook zo vroeg mogelijk op de
hoogte worden gesteld van hun voornemen om onderhandelingen over toekomstige intergouvernementele
overeenkomsten te openen of om bestaande intergouvernementele overeenkomsten te
wijzigen. De Commissie moet regelmatig over de onderhandelingen geïnformeerd
worden. De Commissie neemt op verzoek als waarnemer deel aan de onderhandelingen.
In dit verband hebben lidstaten ook het recht om de Commissie om bijstand te verzoeken
tijdens hun onderhandelingen met derde landen.
|
Medlemsstaterna ska till kommissionen
översända alla befintliga och provisoriskt tillämpade mellanstatliga avtal
mellan dem och tredjeländer inom tre månader från dagen för det föreslagna
beslutets ikraftträdande. Kommissionens ska dessutom så snart som möjligt
underrättas om deras avsikt att inleda förhandlingar om framtida mellanstatliga
avtal eller att ändra befintliga mellanstatliga avtal. Kommissionen ska
regelbundet hållas underrättad om förhandlingarna. Den ska på begäran få delta
som observatör i förhandlingarna. Medlemsstaterna har också rätt att be
kommissionen om bistånd under deras förhandlingar med tredjeländer.
|
|
Zodra de intergouvernementele overeenkomst is
geratificeerd, wordt de geratificeerde tekst aan de Commissie gestuurd.
Intergouvernementele overeenkomsten moeten integraal worden ingediend, met
inbegrip van hun bijlagen, andere teksten waarnaar ze verwijzen en alle amendementen
op de teksten. De Commissie stelt alle ontvangen informatie via een databank
ter beschikking van de lidstaten. Wanneer lidstaten informatie verstrekken aan
de Commissie, mogen zij aangeven of enig deel van de informatie in de
overeenkomsten als vertrouwelijk moet worden behandeld.
|
Så snart ett mellanstatligt avtal har
ratificerats ska den ratificerade texten översändas till kommissionen.
Mellanstatliga avtal ska översändas i sin helhet, inklusive bilagor och andra
texter som de hänvisar till samt alla ändringar i dessa. Kommissionen kommer
att göra all information som tas emot tillgänglig för medlemsstaterna via en
databas. En medlemsstat som lämnar information till kommissionen får ange om
någon del av informationen i de avtal som lämnas ska betraktas som
konfidentiell.
|
|
De Commissie zal de
coördinatie tussen de lidstaten vergemakkelijken met het oog op het beoordelen
van ontwikkelingen met betrekking tot intergouvernementele
overeenkomsten, het identificeren van
gemeenschappelijke problemen en oplossingen, alsmede het ontwikkelen van
standaardclausules die de lidstaten kunnen gebruiken in toekomstige
intergouvernementele overeenkomsten.
|
Kommissionen ska främja
samordningen mellan medlemsstaterna i syfte att granska utvecklingen på området
för mellanstatliga avtal, identifiera gemensamma problem och lösningar, samt
utarbeta gemensamma standarklausuler som medlemsstaterna kan använda i kommande
mellanstatliga avtal.
|
|
Daarnaast heeft de Commissie
het recht om, op haar eigen initiatief binnen uiterlijk vier weken nadat zij op
de hoogte is gebracht van de afronding van onderhandelingen of op verzoek van
de lidstaat die de onderhandelingen over de intergouvernementele
overeenkomst heeft gevoerd, de verenigbaarheid van de
overeenkomst waarover is onderhandeld met het recht van de Unie te beoordelen
teneinde te waarborgen dat de overeenkomst rechtmatig is. In dit geval moeten
de lidstaten de volledige intergouvernementele overeenkomst waarover onderhandeld is bij de Commissie indienen,
voordat de intergouvernementele overeenkomst
wordt ondertekend. De Commissie voert de beoordeling binnen vier maanden uit.
Indien een dergelijke verenigbaarheidscontrole is aangevraagd, wordt de
Commissie geacht geen bezwaren naar voren te hebben gebracht indien ze binnen
deze beoordelingsperiode geen advies uitbrengt.
|
Kommissionen ska dessutom,
på eget initiativ och inom fyra veckor efter det att den har underrättats om att
förhandlingar har avslutats eller på begäran av den medlemsstat som har förhandlat
om det mellanstatliga avtalet, ha rätt att bedöma om det förhandlade avtalet är
förenligt med unionens lagstiftning för att säkerställa att avtalet är lagligt.
Medlemsstaterna måste då lämna in det förhandlade mellanstatliga avtalet till
kommissionen innan det undertecknas. Kommissionens bedömningsperiod är fyra
månader. Om en sådan kontroll av förenligheten har begärts och kommissionen
inte har yttrat sig inom bedömningsperioden anses den inte ha haft några
invändningar.
|
|
De Commissie stelt een verslag op over de
toepassing van het voorgestelde besluit vier jaar nadat het besluit in werking
is getreden.
|
Kommissionen ska utarbeta en rapport om
tillämpningen av det föreslagna beslutet fyra år efter dess ikraftträdande.
|
|
Het voorgestelde besluit treedt in werking op
de twintigste dag na die van de bekendmaking ervan in het Publicatieblad van de
Europese Unie.
|
Det föreslagna beslutet ska träda i kraft
tjugo dagar efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella
tidning.
|
|
4.
GEVOLGEN VAN HET BESLUIT VOOR DE BEGROTING
|
4.
FÖRSLAGETS BUDGETKONSEKVENSER
|
|
Het voorstel heeft geen gevolgen voor de
begroting van de Unie. De beperkte extra administratieve last voor de Europese
Commissie brengt geen extra kosten met zich mee.
|
Förslaget påverkar inte unionens budget. Den
begränsade ytterligare administrativa bördan för Europeiska kommissionen medför
inte några ytterligare kostnader.
|
|
2011/0238 (COD)
|
2011/0238 (COD)
|
|
Voorstel voor een
|
Förslag till
|
|
BESLUIT VAN HET EUROPEES PARLEMENT EN DE
RAAD
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
|
|
tot instelling van een mechanisme voor
informatie-uitwisseling met betrekking tot intergouvernementele overeenkomsten
tussen lidstaten en derde landen op energiegebied
|
om inrättandet av en mekanism för
informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och
tredjeländer på energiområdet
|
|
HET EUROPEES PARLEMENT EN DE RAAD VAN
DE EUROPESE UNIE,
|
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
|
|
Gezien het Verdrag betreffende de werking van
de Europese Unie, en met name artikel 194,
|
med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,
|
|
Gezien het voorstel van de Europese Commissie,
|
med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag,
|
|
Na toezending van het ontwerp van
wetgevingshandeling aan de nationale parlementen,
|
efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
|
|
Gezien het advies van het Europees Economisch
en Sociaal Comité[11],
|
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala
kommitténs yttrande, [11]
|
|
Gezien het advies van het Comité van de
Regio's[12],
|
med beaktande av Regionkommitténs yttrande,[12]
|
|
Handelend volgens de gewone
wetgevingsprocedure,
|
i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och
|
|
Overwegende hetgeen volgt:
|
av följande skäl:
|
|
(1)
De Europese Raad heeft de lidstaten verzocht om met
ingang van 1 januari 2012 de Commissie op de hoogte te stellen van al hun
nieuwe en bestaande bilaterale energieovereenkomsten met derde landen. De
Commissie moet deze informatie beschikbaar stellen aan alle andere lidstaten in
een passende vorm, met inachtneming van de noodzaak om commercieel gevoelige
informatie te beschermen.
|
(1)
Europeiska rådet har uppmanat medlemsstaterna att
från och med den 1 januari 2012 informera kommissionen om alla nya
och befintliga bilaterala energiavtal med tredjeländer. Kommissionen bör göra
denna information tillgänglig för alla andra medlemsstater i lämplig form, med
hänsyn till behovet av att skydda kommersiellt känsliga uppgifter.
|
|
(2)
Het recht van de Unie vereist dat lidstaten alle
passende maatregelen treffen om te waarborgen dat de verplichtingen uit hoofde
van de Verdragen of besluiten van de instellingen van de Unie worden nagekomen.
De lidstaten moeten derhalve eventuele onverenigbaarheden voorkomen of
corrigeren tussen het recht van de Unie en internationale overeenkomsten die met
derde landen worden gesloten.
|
(2)
Enligt unionens lagstiftning ska medlemsstaterna
vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs
som följer av fördragen eller av unionens institutioners akter. Medlemsstaterna
bör därför undvika eller undanröja inslag som innebär motsättningar mellan
unionens lagstiftning och internationella avtal som ingåtts mellan
medlemsstaterna och tredjeländer.
|
|
(3)
Voor de goede werking van de interne energiemarkt
is het nodig dat de energie die uit derde landen in de Unie wordt ingevoerd
volledig onderworpen is aan de regels voor de interne energiemarkt. Een interne
energiemarkt die niet correct functioneert, plaatst de EU in een kwetsbare
positie wat betreft de energievoorzieningszekerheid. Een hoge mate van
transparantie met betrekking tot overeenkomsten tussen lidstaten en derde
landen op energiegebied zou de Unie in staat stellen om gecoördineerde actie te
ondernemen, in een geest van solidariteit, teneinde te waarborgen dat dergelijke
overeenkomsten in overeenstemming zijn met communautaire wetgeving en de
energievoorziening op doeltreffende wijze zeker te stellen.
|
(3)
För att den inre energimarknaden ska vara
välfungerande krävs att den energi som importeras till unionen från
tredjeländer omfattas fullt ut av bestämmelserna om inrättandet av en inre
energimarknad. En inre energimarknad som inte fungerar som den ska försätter EU
i ett sårbart läge när det gäller en trygg energiförsörjning. En hög grad av insyn när det gäller avtal mellan medlemsstater och
tredjeländer på energiområdet skulle göra det möjligt för unionen att vidta
samordnade åtgärder, i solidarisk anda, för att se till att sådana avtal
överensstämmer med unionens lagstiftning och effektivt tryggar
energiförsörjningen.
|
|
(4)
Het nieuwe mechanisme voor informatie-uitwisseling
mag alleen betrekking hebben op intergouvernementele overeenkomsten die een
effect kunnen hebben op de interne markt voor energie of op de
energievoorzieningszekerheid, aangezien deze kwesties onlosmakelijk met elkaar
verbonden zijn. Het mechanisme moet in het bijzonder alle intergouvernementele
overeenkomsten omvatten die een effect hebben op de levering van gas, olie of
elektriciteit via vaste infrastructuur of die een effect hebben op de
hoeveelheid energie die vanuit derde landen in de Unie wordt ingevoerd.
|
(4)
Den nya mekanismen för informationsutbyte bör
endast omfatta mellanstatliga avtal som kan påverka den inre marknaden för
energi eller en trygg energiförsörjning eftersom de här två frågorna är nära
förbundna med varandra. Den bör särskilt omfatta alla mellanstatliga avtal som
påverkar leveranserna av gas, olja och elektricitet genom fast infrastruktur
eller som påverkar den totala mängd energi som importeras till unionen från
tredjeländer.
|
|
(5)
Intergouvernementele overeenkomsten die in hun
geheel moeten worden gemeld bij de Commissie op grond van andere wetgeving van
de Unie zoals [Verordening (EU) nr. …/… van het Europees Parlement en de Raad
van … tot vaststelling van overgangsregelingen voor bilaterale
investeringsovereenkomsten tussen lidstaten en derde landen[13]] moeten worden uitgesloten van
het mechanisme voor informatie-uitwisseling dat bij dit besluit wordt
vastgesteld.
|
(5)
Mellanstatliga avtal som i sin helhet behöver
anmälas till kommissionen på grundval av andra unionsrättsakter såsom
[Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… av
den … om införande av övergångsordningar för bilaterala
investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer][13] bör
undantas från den mekanism för informationsutbyte som inrättas genom detta
beslut.
|
|
(6)
De vrijstelling van bovenstaande meldingsplicht mag
niet van toepassing zijn op intergouvernementele overeenkomsten die bij de
Commissie ingediend moeten worden krachtens artikel 13, lid 6, van Verordening
(EU) nr. 994/2010 van het Europees Parlement en de Raad van 20 oktober 2010 betreffende
maatregelen tot veiligstelling van de gaslevering en houdende intrekking van
Richtlijn 2004/67/EG.[14]
Dergelijke intergouvernementele overeenkomsten met derde landen die een effect
hebben op de ontwikkeling en het gebruik van gasinfrastructuur en gasvoorraden
moeten derhalve worden gemeld overeenkomstig de in dit besluit vastgestelde
regels. Om doublures te voorkomen, moet een melding die wordt ingediend op
grond van dit besluit worden geacht te voldoen aan de kennisgevingsplicht die
is vastgesteld bij Verordening (EU) nr. 994/2010.
|
(6)
Undantaget från ovannämnda anmälningsskyldighet bör
inte gälla mellanstatliga avtal som måste anmälas till kommissionen i enlighet
med artikel 13.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga
naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.[14] Sådana mellanstatliga avtal
med tredjeländer som påverkar utvecklingen och användningen av gasinfrastruktur
och gasförsörjning bör hädanefter anmälas enligt de bestämmelser som fastställs
i detta beslut. För att undvika dubbelarbete bör en anmälan som lämnas in i
enlighet med detta beslut anses uppfylla den anmälningsskyldighet som
fastställs i förordning (EU) nr 994/2010.
|
|
(7)
Dit besluit is niet van toepassing op
overeenkomsten tussen commerciële entiteiten, behalve indien en uitsluitend
voor zover de intergouvernementele overeenkomsten uitdrukkelijk naar dergelijke
commerciële overeenkomsten verwijzen. Commerciële exploitanten die over
commerciële overeenkomsten onderhandelen met exploitanten van derde landen
mogen niettemin om bijstand van de Commissie verzoeken teneinde potentiële
conflicten met het recht van de Unie te voorkomen.
|
(7)
Detta beslut bör inte gälla avtal mellan kommersiella
organ, med undantag för om det mellanstatliga avtalet innehåller uttryckliga
hänvisningar till sådana kommersiella avtal. Kommersiella operatörer som
förhandlar om kommersiella avtal med operatörer från tredjeländer får dock be
kommissionen om vägledning för att undvika potentiella konflikter med unionens
lagstiftning.
|
|
(8)
De lidstaten doen de Commissie alle bestaande
intergouvernementele overeenkomsten, voorlopig toegepaste overeenkomsten in de
zin van artikel 25 van het Verdrag van Wenen[15]
en nieuwe intergouvernementele overeenkomsten toekomen.
|
(8)
Medlemsstaterna bör till kommissionen översända
alla befintliga mellanstatliga avtal som tillämpats provisoriskt i den mening
som avses i artikel 25 i Wienkonventionen[15]
och nya mellanstatliga avtal.
|
|
(9)
De lidstaten moeten de Commissie reeds op de hoogte
stellen van hun voornemen om onderhandelingen te openen wanneer het gaat om
nieuwe intergouvernementele overeenkomsten of wijzigingen van bestaande
intergouvernementele overeenkomsten. De Commissie moet geregeld geïnformeerd
worden over de lopende onderhandelingen. De Commissie heeft het recht om als
waarnemer aan de onderhandelingen deel te nemen. De lidstaten mogen de
Commissie ook verzoeken om hen bij te staan tijdens hun onderhandelingen met
derde landen.
|
(9)
Medlemsstaterna bör på förhand underrätta
kommissionen om sin avsikt att inleda förhandlingar om nya mellanstatliga avtal
eller ändringar av befintliga mellanstatliga avtal. Kommissionen bör
regelbundet hållas underrättad om de pågående förhandlingarna. Den bör även ha
rätt att delta som observatör vid förhandlingarna. Medlemsstater får även
begära att kommissionen biträder dem under deras förhandlingar med
tredjeländer.
|
|
(10)
De Commissie heeft het recht om, op haar eigen
initiatief of op verzoek van de lidstaat die over de intergouvernementele
overeenkomst heeft onderhandeld, de verenigbaarheid van de overeenkomst in
kwestie met het recht van de Unie te beoordelen, voordat de overeenkomst wordt
ondertekend.
|
(10)
Kommissionen bör, på eget initiativ eller på
begäran av den medlemsstat som har förhandlat om det mellanstatliga avtalet, ha
rätt att bedöma det förhandlade avtalets förenlighet med unionens lagstiftning
innan avtalet har undertecknats.
|
|
(11)
Alle definitieve geratificeerde overeenkomsten
waarop dit besluit van toepassing is, moeten aan de Commissie worden gestuurd,
opdat alle andere lidstaten volledig geïnformeerd kunnen worden.
|
(11)
För att alla andra medlemsstater ska ha möjlighet
att få fullständig information ska alla slutliga, ratificerade avtal som
omfattas av detta beslut översändas till kommissionen.
|
|
(12)
De Commissie moet alle ontvangen informatie in
elektronische vorm ter beschikking van alle andere lidstaten stellen. De
Commissie moet verzoeken van lidstaten eerbiedigen om ingediende informatie, in
het bijzonder commerciële informatie, vertrouwelijk te behandelen. Verzoeken om
vertrouwelijke behandeling mogen echter niet de toegang van de Commissie zelf
tot vertrouwelijke informatie beperken, aangezien de Commissie voor haar eigen
beoordeling volledige informatie nodig heeft. De verzoeken om vertrouwelijke
behandeling laten het recht op toegang tot documenten onverlet dat is
vastgelegd in Verordening (EG) nr. 1049/2001 van het Europees Parlement en de
Raad van 30 mei 2001 inzake de toegang van het publiek tot documenten van het
Europees Parlement, de Raad en de Commissie.[16]
|
(12)
Kommissionen bör göra all information som tas emot
tillgänglig för alla andra medlemsstater i elektronisk form. Den bör ta hänsyn
till begäran från medlemsstaterna om att den information som lämnas in,
särskilt kommersiella uppgifter, ska behandlas konfidentiellt. En begäran om
konfidentialitet bör dock inte begränsa kommissionens egen tillgång till
konfidentiella uppgifter, eftersom den behöver uttömmande information för sin
egen bedömning. En begäran om konfidentialitet påverkar inte rätten till
tillgång till handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.[16]
|
|
(13)
Een permanente uitwisseling van informatie met betrekking
tot intergouvernementele overeenkomsten op communautair niveau moet de
ontwikkeling van beste praktijken mogelijk maken. Op basis van deze beste
praktijken moet de Commissie standaardclausules aanbevelen voor gebruik in
intergouvernementele overeenkomsten tussen lidstaten en derde landen. Het
gebruik van deze niet-bindende standaardclausules is bedoeld om te voorkomen
dat intergouvernementele overeenkomsten strijdig zijn met het recht van de
Unie.
|
(13)
Ett ständigt informationsutbyte om mellanstatliga
avtal på unionsnivå skulle göra det möjligt att utveckla bästa praxis.
Kommissionen bör på grundval av dessa exempel på bästa praxis rekommendera
standardklausuler för mellanstatliga avtal mellan medlemsstater och
tredjeländer. Användningen av dessa icke-bindande standardklausuler bör
undanröja risken för mellanstatliga avtal som strider mot unionens
lagstiftning.
|
|
(14)
De verbetering van de wederzijdse kennis van
bestaande en nieuwe intergouvernementele overeenkomsten moet leiden tot een
betere coördinatie op het gebied van energieaangelegenheden tussen de lidstaten
onderling en tussen de lidstaten en de Commissie. Door een dergelijke
verbeterde coördinatie kunnen de lidstaten ten volle profiteren van het
politieke en economische gewicht van de Unie.
|
(14)
Ökad ömsesidig kunskap om befintliga och nya
mellanstatliga avtal bör möjliggöra en bättre samordning på energiområdet
mellan medlemsstaterna själva samt mellan medlemsstaterna och kommissionen. En
bättre samordning bör göra det möjligt för medlemsstaterna att fullt ut
utnyttja unionens politiska och ekonomiska betydelse.
|
|
(15)
Het mechanisme voor de uitwisseling van informatie
waarin dit besluit voorziet, laat de toepassing van de regels van de Unie
inzake inbreuken en mededinging onverlet,
|
(15)
Den mekanism för informationsutbyte som fastställs
i detta beslut bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av unionens
bestämmelser om överträdelser och konkurrens.
|
|
HEBBEN HET VOLGENDE BESLUIT
VASTGESTELD:
|
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
|
|
Artikel 1
Onderwerp en toepassingsgebied
|
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
|
|
1. Bij dit besluit wordt een mechanisme
vastgesteld voor de uitwisseling van informatie tussen de lidstaten en de
Commissie met betrekking tot intergouvernementele
overeenkomsten.
|
1. I detta beslut fastställs en mekanism för
informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen med avseende på
mellanstatliga avtal.
|
|
2. Dit besluit is niet van toepassing op
intergouvernementele overeenkomsten die reeds volledig onderworpen zijn aan
andere kennisgevingsprocedures krachtens communautaire wetgeving, met
uitzondering van intergouvernementele overeenkomsten die bij de Commissie gemeld
moeten worden op grond van artikel 13, lid 6, van Verordening (EU) nr.
994/2010.
|
2. Mellanstatliga avtal som redan i sin helhet
omfattas av andra särskilda anmälningsförfaranden enligt unionens lagstiftning
ska, med undantag för mellanstatliga avtal som ska översändas till kommissionen
enligt artikel 13.6 i förordning (EU) nr 994/2010, inte omfattas
av detta beslut.
|
|
Artikel 2
Definities
|
Artikel 2
Definitioner
|
|
In dit besluit zijn de volgende definities van
toepassing:
|
I detta beslut gäller följande definitioner:
|
|
(1) "intergouvernementele
overeenkomsten": alle juridisch bindende overeenkomsten tussen lidstaten
en derde landen die een effect kunnen hebben op de werking of het functioneren
van de interne energiemarkt of op de energievoorzieningszekerheid in de Unie;
|
(1) mellanstatliga avtal: alla rättsligt
bindande avtal som ingåtts mellan medlemsstater och tredjeländer och som kan
påverka hur den inre marknaden för energi fungerar eller en trygg
energiförsörjning i unionen.
|
|
(2) "bestaande intergouvernementele
overeenkomst": intergouvernementele overeenkomsten die in werking zijn
getreden vóór de inwerkingtreding van dit besluit.
|
(2) befintliga mellanstatliga avtal:
mellanstatliga avtal som har trätt i kraft före detta besluts ikraftträdande.
|
|
Artikel 3
Informatie-uitwisseling tussen de Commissie en de lidstaten
|
Artikel 3
Informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna
|
|
1. De lidstaten doen alle bestaande en
voorlopig toegepaste intergouvernementele overeenkomsten tussen hen en derde
landen volledig, met inbegrip van hun bijlagen en andere teksten waarnaar ze
uitdrukkelijk verwijzen en alle amendementen op deze teksten, toekomen aan de
Commissie binnen uiterlijk drie maanden na de inwerkingtreding van dit besluit.
De Commissie stelt de ontvangen documenten in
elektronische vorm ter beschikking van alle andere lidstaten. Voor de
toepassing van dit besluit worden bestaande of voorlopig toegepaste intergouvernementele
overeenkomsten die op de datum waarop dit besluit in werking trad reeds aan de
Commissie zijn gemeld op grond van Verordening (EU) nr. 994/2010, geacht gemeld
te zijn voor zover zij aan de vereisten van dit lid voldoen.
|
1. Medlemsstaterna ska till kommissionen
översända alla befintliga och provisoriskt tillämpade mellanstatliga avtal
mellan dem och tredjeländer i sin helhet, inklusive bilagor och andra texter
som de uttryckligen hänvisar till samt alla ändringar av avtalen, inom tre
månader från dagen för detta besluts ikraftträdande. Kommissionen ska göra den
dokumentation som mottagits tillgänglig i elektronisk form för alla andra
medlemsstater. Befintliga eller provisoriskt tillämpade mellanstatliga avtal
som kommissionen redan har underrättats om enligt förordning
(EU) nr 994/2010 vid dagen för detta besluts ikraftträdande och som
uppfyller kraven i denna punkt ska anses vara översända i den mening som avses
i detta beslut.
|
|
2. Indien een
lidstaat voornemens is onderhandelingen te beginnen met een derde land om een
bestaande intergouvernementele overeenkomst te wijzigen of een nieuwe
intergouvernementele overeenkomst te sluiten, stelt de lidstaat de Commissie
schriftelijk op de hoogte van dit voornemen op het vroegst mogelijke moment
voorafgaand aan de geplande opening van de formele onderhandelingen. De aan de
Commissie verstrekte informatie moet de desbetreffende documentatie, een
indicatie van de bepalingen die tijdens de onderhandelingen besproken zullen
worden, de doelstellingen van de onderhandelingen en andere relevante informatie
omvatten. In het geval van amendementen op een bestaande overeenkomst moeten de
bepalingen waarover opnieuw zal worden onderhandeld, aangegeven worden in de
aan de Commissie verstrekte informatie. De Commissie stelt de ontvangen
informatie in elektronische vorm ter beschikking van alle lidstaten. De
lidstaat in kwestie stelt de Commissie geregeld op de hoogte van de lopende
onderhandelingen. Op verzoek van de Commissie of de lidstaat kan de Commissie
als waarnemer aan de onderhandelingen deelnemen.
|
2. En medlemsstat som avser att inleda
förhandlingar med ett tredjeland i syfte att ändra ett befintligt
mellanstatligt avtal eller ingå ett nytt mellanstatligt avtal ska så snart som
möjligt underrätta kommissionen om detta skriftligen innan de formella
förhandlingarna planeras att inledas. Den information
som lämnas till kommissionen ska innehålla relevant dokumentation, uppgifter om
vilka bestämmelser som kommer att tas upp vid förhandlingarna, syftet med
förhandlingarna samt all annan relevant information. Om det rör sig om ändring
av ett befintligt avtal ska informationen innehålla uppgifter om vilka
bestämmelser som ska omförhandlas. Kommissionen ska göra den information som
mottagits tillgänglig för alla medlemsstater i elektronisk form. Den berörda
medlemsstaten ska regelbundet hålla kommissionen underrättad om de pågående förhandlingarna.
Kommissionen får på egen begäran eller av den berörda medlemsstaten delta som
observatör vid förhandlingarna.
|
|
3. Zodra een
intergouvernementele overeenkomst of een amendement op een intergouvernementele
overeenkomst wordt geratificeerd, doet de lidstaat in kwestie de overeenkomst
of het amendement op de overeenkomst, met inbegrip van bijbehorende
bijlagen en andere teksten waarnaar deze overeenkomsten of amendementen
uitdrukkelijk verwijzen, toekomen aan de Commissie,
die de ontvangen documenten in elektronische vorm ter beschikking stelt van
alle andere lidstaten, met uitzondering van vertrouwelijke delen in de zin van
artikel 7.
|
3. När ett mellanstatligt
avtal eller en ändring av ett mellanstatligt avtal har ratificerats ska den
berörda medlemsstaten till kommissionen översända avtalet eller ändringen av
avtalet, inklusive bilagor och andra texter som dessa
avtal eller ändringar uttryckligen hänvisar till. Kommissionen ska göra den
dokumentation som mottagits tillgänglig för alla andra medlemsstater i
elektronisk form, med förbehåll för de konfidentiella delar som identifierats
enligt artikel 7.
|
|
Artikel 4
Bijstand door de Commissie
|
Artikel 4
Bistånd från kommissionen
|
|
Indien een lidstaat de
Commissie op grond van artikel 3, lid 2, op de hoogte stelt van zijn voornemen
om onderhandelingen te openen teneinde een bestaande intergouvernementele
overeenkomst te wijzigen of een nieuwe intergouvernementele overeenkomst te
sluiten, kan de lidstaat in kwestie verzoeken om bijstand van de Commissie
tijdens de onderhandelingen met het derde land.
|
En medlemsstat som i
enlighet med artikel 3.2 underrättar kommissionen om sin avsikt att inleda
förhandlingar i syfte att ändra ett befintligt mellanstatligt avtal eller ingå
ett nytt mellanstatligt avtal får begära bistånd från kommissionen i förhandlingarna
med tredjelandet.
|
|
Artikel 5
Voorafgaande verenigbaarheidscontrole
|
Artikel 5
Förhandskontroll av förenlighet
|
|
De Commissie kan op eigen
initiatief tot uiterlijk vier weken nadat zij op de hoogte is gesteld van de
afronding van de onderhandelingen of op verzoek van de lidstaat die over de
intergouvernementele overeenkomst heeft onderhandeld, de overeenkomst
beoordelen op verenigbaarheid met het recht van de Unie, voordat de overeenkomst wordt ondertekend. Indien de
Commissie of de lidstaat in kwestie verzoeken om een dergelijke voorafgaande
beoordeling van de verenigbaarheid van de overeenkomst waarover onderhandeld is
met het recht van de Unie, wordt de
overeenkomst in kwestie voorafgaand aan de ondertekening aan de Commissie
voorgelegd voor onderzoek. De lidstaat in kwestie ziet af van ondertekening van
de overeenkomst gedurende een periode van vier maanden volgend op het indienen
van de ontwerpversie van de intergouvernementele overeenkomst. In overleg met
de lidstaat in kwestie kan deze onderzoeksperiode worden verlengd. Wanneer een
verenigbaarheidscontrole is aangevraagd, wordt de Commissie geacht geen
bezwaren te hebben ingediend indien zij binnen de onderzoeksperiode geen advies
uitbrengt.
|
Kommissionen får, på eget
initiativ och inom fyra veckor efter det att den har underrättats om att
förhandlingarna har avslutats eller på begäran av den medlemsstat som har
förhandlat om det mellanstatliga avtalet, bedöma om det förhandlade avtalet är
förenligt med unionens lagstiftning innan det har undertecknats. Om
kommissionen eller den berörda medlemsstaten begär en sådan förhandsbedömning
av huruvida det förhandlade mellanstatliga avtalet är förenligt med unionens
lagstiftning, ska det förhandlade men ännu inte undertecknade utkastet till
avtal lämnas till kommissionen för granskning. Den berörda medlemsstaten ska
avstå från att underteckna avtalet under en period på fyra månader från det att
utkastet till avtal lämnas in. Granskningsperioden får enligt överenskommelse
med den berörda medlemsstaten förlängas. Om en kontroll av förenligheten har
begärts och kommissionen inte har yttrat sig inom granskningsperioden anses den
inte ha haft några invändningar.
|
|
Artikel 6
Coördinatie met de lidstaten
|
Artikel 6
Samordning med medlemsstaterna
|
|
1. De Commissie zorgt ervoor dat de
coördinatie tussen de lidstaten wordt vergemakkelijkt met het oog op:
|
1. Kommissionen ska främja samordningen mellan
medlemsstaterna för att
|
|
(a) het beoordelen van ontwikkelingen met
betrekking tot intergouvernementele overeenkomsten;
|
a) granska utvecklingen på området för
mellanstatliga avtal,
|
|
(b) het identificeren van gemeenschappelijke
problemen in verband met intergouvernementele overeenkomsten en het overwegen
van passende maatregelen om deze problemen op te lossen;
|
b) identifiera vanliga problem på området för
mellanstatliga avtal och överväga lämpliga åtgärder för att bemöta dessa
problem, samt
|
|
(c) het ontwikkelen, op
basis van beste praktijken, van standaardclausules waarvan het gebruik zou
garanderen dat toekomstige intergouvernementele overeenkomsten de energiewetgeving
van de Unie volledig naleven.
|
c) på grundval av bästa
praxis utarbeta standardklausuler vars användning skulle säkerställa att
kommande mellanstatliga avtal är helt förenliga med unionens energilagstiftning.
|
|
Artikel 7
Vertrouwelijkheid
|
Artikel 7
Konfidentialitet
|
|
Wanneer een lidstaat informatie verstrekt aan
de Commissie op grond van artikel 3, mag de lidstaat aangeven of enig deel van
de informatie, met name commerciële informatie, vertrouwelijk behandeld moet
worden en of de verstrekte informatie gedeeld kan worden met andere lidstaten.
De Commissies dient deze instructies te eerbiedigen. Dergelijke verzoeken om
vertrouwelijke behandeling houden geen beperking in van de toegang van de
Commissie zelf tot vertrouwelijke informatie.
|
En medlemsstat som lämnar information till
kommissionen enligt artikel 3 får ange om någon del av informationen,
framförallt kommersiell information, ska betraktas som konfidentiell och om den
information som lämnas kan delas med andra medlemsstater. Kommissionen ska
respektera dessa uppgifter. En begäran om konfidentialitet begränsar inte
kommissionens egen tillgång till konfidentiella uppgifter.
|
|
Artikel 8
Evaluatie
|
Artikel 8
Översyn
|
|
1. Vier jaar na de inwerkingtreding van dit
besluit dient de Commissie bij het Europees Parlement, de Raad en het
Economisch en Sociaal Comité een verslag over de toepassing van het besluit in.
|
1. Fyra år efter detta besluts ikraftträdande
ska kommissionen lämna en rapport om dess tillämpning till Europaparlamentet,
rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
|
|
2. Het verslag beoordeelt in het bijzonder of
dit besluit voorziet in een toereikend kader om volledige naleving door
intergouvernementele overeenkomsten van de EU‑wetgeving te waarborgen,
alsmede een hoog niveau van coördinatie tussen de lidstaten met betrekking tot
intergouvernementele overeenkomsten.
|
2. Rapporten ska särskilt innehålla en
bedömning av om det här beslutet utgör ett tillräckligt ramverk för att
säkerställa att mellanstatliga avtal är helt förenliga med unionens
lagstiftning och att samordningen mellan medlemsstaterna på området för
mellanstatliga avtal ligger på en hög nivå.
|
|
Artikel 9
Inwerkingtreding
|
Artikel 9
Ikraftträdande
|
|
Dit besluit treedt in werking op de twintigste
dag na die van de bekendmaking ervan in het Publicatieblad van de Europese
Unie.
|
Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen
efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
|
|
Artikel 10
Adressaten
|
Artikel 10
Adressater
|
|
Dit besluit is gericht tot de lidstaten.
|
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
|
|
Gedaan te Brussel,
|
Utfärdat i Bryssel den …
|
|
Voor het Europees Parlement Voor
de Raad
|
På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar
|
|
De voorzitter De
voorzitter
|
Ordförande Ordförande
|
|
[1] De volgende conclusie werd bevestigd door de
Energieraad van 28 februari 2011: "Verbeterde en vroegtijdige
informatie-uitwisseling tussen de Commissie en de lidstaten met inbegrip van
informatievoorziening door lidstaten aan de Commissie met betrekking tot hun
nieuwe en bestaande bilaterale energieovereenkomsten met derde landen".
|
[1] Denna slutsats bekräftades vid rådets möte (energi) den
28 februari 2011: ”Förbättrat informationsutbyte i rätt tid mellan
kommissionen och medlemsstaterna, inklusive medlemsstaternas information till
kommissionen om deras nya och befintliga bilaterala energiavtal med
tredjeländer”.
|
|
[2] COM(2011) 539.
|
[2] [infoga hänvisning]
|
|
[3] Volgens scenario's voor 2030 zou het aandeel uit
derde landen geïmporteerde energie kunnen oplopen tot 57 %.
|
[3] Enligt scenarier för 2030 kan den totala importen av
energi från tredjeländer komma att uppgå till 57 %.
|
|
[4] PB L 211 van 14.8.2009.
|
[4] EUT L 211, 14.8.2009.
|
|
[5] De enige verplichting die tot nu toe bestaat, is vervat
in artikel 13, lid 6, van Verordening (EU) nr. 994/2010 van het Europees
Parlement en de Raad van 20 oktober 2010 betreffende maatregelen tot veiligstelling
van de gaslevering en houdende intrekking van Richtlijn 2004/67/EG betreffende
maatregelen tot veiligstelling van de aardgasvoorziening, PB L 295 van
12.11.2010, blz. 1. Deze bepaling legt aan lidstaten de verplichting op om
intergouvernementele overeenkomsten op het gebied van gas aan de Commissie mede
te delen. Alleen bestaande intergouvernementele overeenkomsten moeten voor 3 december
2011 worden gemeld.
|
[5] Än så länge är den enda skyldigheten som finns den som
föreskrivs i artikel 13.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga
naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (förordningen
om trygg naturgasförsörjning), EUT L 295, 12.11.2010, s. 1. Enligt
den bestämmelsen är medlemsstaterna skyldiga att underrätta kommissionen om
mellanstatliga avtal på området för gas. Befintliga mellanstatliga avtal behöver
inte anmälas förrän senast den 3 december 2011.
|
|
[6] Rekening houdend met de weinige bekende
intergouvernementele overeenkomsten tussen de lidstaten en derde landen,
bijvoorbeeld in verband met de South Stream-gasleiding, is deze zeer
conservatieve schatting gedaan op basis van de aanname dat een aantal lidstaten
dergelijke intergouvernementele overeenkomsten heeft met belangrijke
leveranciers van olie en gas, in het bijzonder voor zover de olie of het gas
aangevoerd wordt via pijpleidingen.
|
[6] Med hänsyn till det fåtal mellanstatliga avtal mellan
medlemsstaterna och tredjeländer som är kända, till exempel avtal rörande
South Stream-gasledningen, bygger denna mycket försiktiga bedömning på antagandet
att ett flertal medlemsstater har sådana mellanstatliga avtal med stora
leverantörer av olja och gas, särskilt när olja eller gas levereras genom
ledningar.
|
|
[7] Zie artikel 13, lid 6, van de verordening betreffende
maatregelen tot veiligstelling van de gaslevering.
|
[7] Se artikel 13.6 i förordningen om trygg
naturgasförsörjning.
|
|
[8] Hoewel zowel een verordening als een besluit mogelijk
lijken, wordt een besluit geschikter geacht, aangezien het rechtsinstrument
geen rechtstreeks effect op individuen zal hebben, maar uitsluitend tot de
lidstaten gericht is.
|
[8] Även om både en förordning och ett beslut framstår som
ett möjligt alternativ, bedöms ett beslut som lämpligare eftersom det rättsliga
instrumentet inte kommer att ha någon direkt inverkan på enskilda individer
utan endast vara riktat till medlemsstaterna.
|
|
[9] Opgemerkt dient te worden dat de melding van
bestaande intergouvernementele overeenkomsten niet zou verhinderen dat de
Commissie indien nodig inbreukprocedures inleidt, dat wil zeggen indien in een
specifiek geval kan worden aangetoond hoe een bepaalde overeenkomst een inbreuk
vormt op de regels van de interne markt.
|
[9] Det bör noteras att anmälan av befintliga mellanstatliga
avtal inte ska hindra kommissionen från att inleda överträdelseförfaranden om
detta är nödvändigt, dvs. om det i ett givet fall kan visas hur ett visst avtal
innebär en överträdelse av reglerna för den inre marknaden.
|
|
[10] Doublures worden ook voorkomen in het geval van de
verordening betreffende maatregelen tot veiligstelling van de gaslevering,
aangezien een melding op grond van de meer gedetailleerde regels die in dit
voorstel worden vastgesteld zou voldoen aan de vereisten die bepaald zijn in de
verordening betreffende maatregelen tot veiligstelling van de gaslevering.
|
[10] Dubbelarbete undviks även i fråga om förordningen om trygg
naturgasförsörjning eftersom de mer detaljerade bestämmelser som föreskrivs i
detta beslut uppfyller de krav som anges i den förordningen.
|
|
[11] PB C, blz. . .
|
[11] EUT C ..,
s. . .
|
|
[12] PB C, blz. . .
|
[12] EUT C ..,
s. . .
|
|
[13] [COM(2010) 344 definitief, nog niet vastgesteld].
|
[13] [KOM(2010) 344 slutlig, ej antagen]
|
|
[14] PB L 295 van 12.11.2010, blz. 1.
|
[14] EUT L 295, 12.11.2010, s. 1.
|
|
[15] Verdrag van Wenen inzake het verdragenrecht van 1969.
|
[15] Wienkonventionen om traktaträtten från 1969.
|
|
[16] PB L 8 van 12.1.2001, blz. 28.
|
[16] EGT L 8, 12.1.2001, s. 28.
|