Overwegingen van het arrest
|
|
1. Het verzoek om een prejudiciële beslissing betreft de geldigheid van richtlijn 2003/87/EG van het Europees Parlement en de Raad van 13 oktober 2003 tot vaststelling van een regeling voor de handel in broeikasgasemissierechten binnen de Gemeenschap en tot wijziging van richtlijn 96/61/EG van de Raad (PB L 275, blz. 32), zoals gewijzigd bij richtlijn 2004/101/EG van het Europees Parlement en de Raad van 27 oktober 2004 (PB L 338, blz. 18; hierna: „richtlijn 2003/87”).
|
1. Begäran om förhandsavgörande avser giltigheten av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 (EUT L 338, s. 18) (nedan kallat direktiv 2003/87).
|
|
2. Dit verzoek is ingediend door de Conseil d’État in het kader van een geding tussen de vennootschap Arcelor Atlantique et Lorraine e.a. en de Premier ministre (Franse eerste minister), de Ministre de l’Écologie et du Développement durable (Franse minister van Ecologie en Duurzame Ontwikkeling) en de Ministre de l’Économie, des Finances et de l’Industrie (Franse minister van Economie, Financiën en Industrie) over de uitvoering van richtlijn 2003/87 in de Franse rechtsorde.
|
2. Begäran har framställts av Conseil d’État i ett mål mellan å ena sidan bolaget Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. och å andra sidan Premier ministre (franska premiärministern), Ministre de l’Écologie et du Développement durable (franska ministern för ekologi och hållbar utveckling) och Ministre de l’Économie, des Finances et de l’Industrie (franska ekonomi-, finans- och industriministern) beträffande genomförandet av direktiv 2003/87 i den franska rättsordningen.
|
|
Toepasselijke bepalingen
|
Tillämpliga bestämmelser
|
|
Internationaal recht
|
Folkrätten
|
|
3. Op 9 mei 1992 is te New York het Raamverdrag van de Verenigde Naties inzake Klimaatverandering (hierna: „Raamverdrag”) aangenomen. Het Raamverdrag heeft als einddoel de concentratie van broeikasgassen in de atmosfeer te stabiliseren op een niveau waarbij een gevaarlijke ontregeling van het klimaatsysteem door de mens wordt voorkomen. Op 11 december 1997 hebben de partijen bij het Raamverdrag uit hoofde van dit verdrag het Protocol van Kyoto bij het Raamverdrag van de Verenigde Naties inzake klimaatverandering (hierna: „Kyoto-protocol”) aangenomen. Dit protocol is op 16 februari 2005 in werking getreden.
|
3. Den 9 maj 1992 antogs i New York Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad ramkonventionen), vars ändamål är att uppnå en stabilisering av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farliga antropogena inverkningar på klimatsystemet. Den 11 december 1997 antog parterna till ramkonventionen, i enlighet med densamma, Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallat Kyotoprotokollet), vilket trädde i kraft den 16 februari 2005.
|
|
4. Het Kyoto-protocol beoogt de totale emissie van zes broeikasgassen, waaronder kooldioxide (hierna: „CO 2 ”), in de periode 2008-2012 met ten minste 5 % te verminderen ten opzichte van het niveau van die emissie in 1990. De in bijlage I bij het Raamverdrag bedoelde partijen verbinden zich ertoe ervoor te zorgen dat hun uitstoot van broeikasgassen niet hoger is dan een percentage dat hun door het Kyoto-protocol wordt toegekend. Deze partijen kunnen hun verplichtingen gezamenlijk vervullen. De Europese Gemeenschap en haar lidstaten zijn in het Kyoto-protocol de algemene verplichting aangegaan de totale uitstoot van broeikasgassen in bovenvermelde periode met 8 % te verminderen ten opzichte van het niveau van die uitstoot in 1990.
|
4. Detta protokolls syfte är att minska de totala utsläppen av sex växthusgaser, i vilka bland annat ingår koldioxid (nedan kallad CO 2 ), med åtminstone 5 procent under perioden 2008–2012, jämfört med 1990 års nivåer. De parter som avses i bilaga I till ramkonventionen förbinder sig att se till att deras utsläpp av växthusgaser inte överstiger en viss procentsats som de tilldelas enligt Kyotoprotokollet. Parterna kan uppfylla sina åtaganden gemensamt. Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters övergripande åtagande i enlighet med Kyotoprotokollet avser en total minskning av utsläpp av växthusgaser på 8 procent, jämfört med nivån på utsläppen för år 1990 under ovan nämnda period.
|
|
Gemeenschapsrecht
|
Gemenskapsrätten
|
|
5. De Raad van de Europese Unie heeft namens de Gemeenschap het Raamverdrag goedgekeurd bij besluit 94/69/EG van 15 december 1993 betreffende de sluiting van het Raamverdrag van de Verenigde Naties inzake klimaatverandering (PB 1994, L 33, blz. 1), en het Kyoto-protocol goedgekeurd bij beschikking 2002/358/EG van 25 april 2002 betreffende de goedkeuring, namens de Europese Gemeenschap, van het Protocol van Kyoto bij het Raamverdrag van de Verenigde Naties inzake klimaatverandering en de gezamenlijke nakoming van de in dat kader aangegane verplichtingen (PB L 130, blz. 1). Krachtens artikel 2, lid 1, van deze laatste beschikking komen de Gemeenschap en haar lidstaten hun algemene verplichting uit hoofde van het Kyoto-protocol gezamenlijk na.
|
5. Europeiska unionens råd godkände på gemenskapens vägnar dels Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring genom beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EGT 1994, L 33, s. 11; svensk specialutgåva, område 11, volym 29, s. 27), dels Kyotoprotokollet genom beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, s. 1). Enligt artikel 2 första stycket i det senare beslutet ska Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater gemensamt fullgöra det övergripande åtagande de åtagit sig enligt Kyotoprotokollet.
|
|
6. Van oordeel dat de handel in broeikasgasemissierechten samen met andere maatregelen een integrerend en belangrijk deel zal uitmaken van de strategie van de Gemeenschap in de strijd tegen klimaatverandering, heeft de Commissie van de Europese Gemeenschappen op 8 maart 2000 het Groenboek over de handel in broeikasgasemissierechten binnen de Europese Unie [COM(2000) 87 def.] (hierna: „Groenboek”) gepresenteerd.
|
6. Eftersom Europeiska gemenskapernas kommission bedömde att handeln med utsläppsrätter för växthusgaser skulle utgöra en viktig beståndsdel, tillsammans med andra åtgärder, i gemenskapens strategi för kampen mot klimatförändringar, lade kommissionen den 8 mars 2000 fram grönboken om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen (KOM(2000) 87 slutlig) (nedan kallad grönboken).
|
|
7. Op basis van artikel 175, lid 1, EG heeft de Commissie op 23 oktober 2001 een voorstel voor een richtlijn van het Europees Parlement en de Raad tot vaststelling van een regeling voor de handel in broeikasgasuitstootrechten binnen de Gemeenschap en tot wijziging van richtlijn 96/61/EG van de Raad [COM(2001) 581 def.] (hierna: „voorstel voor een richtlijn”) ingediend. Dit voorstel heeft tot de vaststelling van richtlijn 2003/87 geleid.
|
7. Med stöd av artikel 175.1 EG lade kommissionen den 23 oktober 2001 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (KOM (2001) 581 slutlig) (EGT 2002, C 221, s. 27) (nedan kallat direktivsförslaget), vilket ledde till antagandet av direktiv 2003/87.
|
|
8. Volgens punt 5 van de considerans van richtlijn 2003/87 heeft deze richtlijn tot doel, ertoe bij te dragen dat de Europese Gemeenschap en haar lidstaten door middel van een efficiënte Europese markt voor broeikasgasemissierechten (hierna: „emissierechten”) doeltreffend en met een zo gering mogelijke teruggang van de economische ontwikkeling en de werkgelegenheid voldoen aan hun in het kader van het Kyoto-protocol aangegane verplichtingen om de emissie van broeikasgassen in de atmosfeer te verminderen.
|
8. Enligt skäl 5 i direktivet är ändamålet med detsamma att bidra till att gemenskapen och dess medlemsstater på ett effektivt sätt fullgör sina åtaganden att minska de antropogena utsläppen av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet, i enlighet med beslut 2002/358 genom en effektiv europeisk marknad för utsläppsrätter för växthusgaser (nedan kallade utsläppsrätter), med minsta möjliga försvagning av ekonomisk utveckling och sysselsättning.
|
|
9. In punt 23 van de considerans van die richtlijn staat dat de handel in emissierechten „deel [zou] moeten uitmaken van een alomvattend, samenhangend pakket van beleidslijnen en maatregelen die door de lidstaten en op gemeenschapsniveau worden uitgevoerd”. Punt 25 van de considerans preciseert dat „[e]r [...] door de lidstaten en op Gemeenschapsniveau beleidslijnen en maatregelen [zouden] moeten worden uitgevoerd in alle economische sectoren, en niet alleen in de sectoren industrie en energie, teneinde substantiële emissiereducties te bewerkstelligen”.
|
9. Enligt skäl 23 i nämnda direktiv bör handel med utsläppsrätter ”ingå i ett omfattande och samordnat paket av strategier och åtgärder som genomförs på medlemsstats- och gemenskapsnivå”. Såsom preciseras i skäl 25 bör ”[p]rogram och åtgärder … genomföras på medlemsstats- och gemenskapsnivå inom alla sektorer av Europeiska unionens ekonomi, inte bara industri- och energisektorerna, så att en avsevärd minskning av utsläppen åstadkoms”.
|
|
10. Artikel 1 van richtlijn 2003/87 definieert het doel van deze richtlijn als volgt:
|
10. I artikel 1 i direktiv 2003/87 anges direktivets syfte enligt följande:
|
|
„Bij deze richtlijn wordt een gemeenschapsregeling vastgesteld voor de handel in [...]emissierechten, [...] teneinde de emissies van broeikasgassen op een kosteneffectieve en economisch efficiënte wijze te verminderen.”
|
”Genom detta direktiv införs ett system för handel med utsläppsrätter … inom gemenskapen … vilket syftar till att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser.”
|
|
11. Richtlijn 2003/87 is overeenkomstig artikel 2, lid 1, daarvan van toepassing op emissies uit de in bijlage I genoemde activiteiten en op de zes in bijlage II genoemde broeikasgassen, waaronder CO 2 . Bijlage I heeft betrekking op bepaalde activiteiten in de energiesector, voor de productie en de verwerking van ferrometalen en voor de minerale industrie en op activiteiten in industriële installaties voor de fabricage van papierpulp en voor de fabricage van papier en karton, voor zover deze CO 2 uitstoten.
|
11. Enligt artikel 2.1 i direktiv 2003/87 ska direktivet tillämpas på utsläpp från de verksamheter som anges i bilaga I och för de sex växthusgaser som anges i bilaga II, i vilka ingår CO 2 . Nämnda bilaga I avser viss verksamhet inom energisektorn, produktion och bearbetning av järnmetaller, mineralindustrin, och även verksamhet inom industrianläggningar för framställning av pappersmassa, och inom industrianläggningar för framställning av papper och papp, i den mån ovanstående verksamheter medför utsläpp av CO 2.
|
|
12. Artikel 4 van richtlijn 2003/87 luidt:
|
12. I artikel 4 i direktiv 2003/87 anges följande:
|
|
„De lidstaten dragen er zorg voor dat vanaf 1 januari 2005 geen installatie een in bijlage I genoemde activiteit verricht welke een voor die activiteit gespecificeerde emissie tot gevolg heeft, tenzij haar exploitant in het bezit is van een door een bevoegde autoriteit overeenkomstig de artikelen 5 en 6 verleende vergunning [...]”
|
”Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2005 se till att inga anläggningar bedriver sådan verksamhet som anges i bilaga I och som resulterar i utsläpp som angetts för den verksamheten, såvida inte verksamhetsutövaren har ett tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet i enlighet med artiklarna 5 och 6 …”
|
|
13. Krachtens artikel 6, lid 1, eerste alinea, van richtlijn 2003/87 verleent de bevoegde autoriteit een vergunning waarin toestemming wordt verleend om broeikasgassen uit de gehele installatie of een deel daarvan uit te stoten, indien zij ervan overtuigd is dat de exploitant in staat is de emissies van die gassen te bewaken en te rapporteren. Volgens artikel 6, lid 2, bevat deze vergunning onder meer „de verplichting binnen vier maanden na het einde van elk kalenderjaar een hoeveelheid emissierechten in te leveren die gelijk is aan de totale emissies van de installatie voor dat jaar, als geverifieerd overeenkomstig artikel 15”.
|
13. Enligt artikel 6.1 första stycket i direktiv 2003/87 ska den behöriga myndigheten utfärda tillstånd för utsläpp av växthusgaser från hela eller en del av en anläggning, om den finner att verksamhetsutövaren är i stånd att övervaka och rapportera utsläppen av dessa gaser. Enligt andra punkten i samma artikel omfattar detta tillstånd bland annat en ”[s]kyldighet att överlämna utsläppsrätter motsvarande de sammanlagda utsläppen från anläggningen under varje kalenderår, efter kontroll i enlighet med artikel 15, inom fyra månader efter det ifrågavarande kalenderårets slut.”
|
|
14. De toewijzing van de totale hoeveelheid emissierechten aan de exploitanten van de in richtlijn 2003/87 bedoelde installaties vindt overeenkomstig artikel 9 daarvan plaats op basis van een nationaal plan voor de toewijzing van emissierechten dat door de lidstaten wordt opgesteld aan de hand van de in bijlage III bij deze richtlijn genoemde criteria.
|
14. Fördelningen av samtliga utsläppsrätter till verksamhetsutövare av de anläggningar som avses i direktiv 2003/87 sker enligt artikel 9 i direktivet på grundval av en nationell fördelningsplan för fördelning av utsläppsrätter som utarbetats av medlemsstaterna utifrån de kriterier som anges i bilaga III till direktivet.
|
|
15. Artikel 10 van die richtlijn bepaalt dat de lidstaten voor een periode van drie jaar die ingaat op 1 januari 2005 ten minste 95 % van de emissierechten kosteloos moeten toewijzen, en voor de vijf volgende jaren ten minste 90 %. Overeenkomstig artikel 12, lid 1, van bedoelde richtlijn kunnen de toegewezen emissierechten worden overgedragen en verhandeld tussen personen binnen de Gemeenschap en, onder bepaalde voorwaarden, tussen personen in de Gemeenschap en personen in derde landen.
|
15. Enligt artikel 10 i nämnda direktiv är medlemsstaterna skyldiga att gratis fördela minst 95 procent av utsläppsrätterna för en treårsperiod som börjar den 1 januari 2005 och minst 90 procent av utsläppsrätterna för de därpå följande fem åren. Enligt artikel 12.1 i samma direktiv kan utsläppsrätterna överlåtas, och de kan säljas mellan personer inom gemenskapen samt, under vissa villkor, mellan personer inom gemenskapen och personer i tredjeland.
|
|
16. Artikel 16, lid 3, van richtlijn 2003/87 luidt:
|
16. I artikel 16.3 i direktiv 2003/87 anges följande:
|
|
„De lidstaten dragen er zorg voor dat een boete wegens overmatige emissie wordt opgelegd aan elke exploitant die uiterlijk 30 april van elk jaar niet voldoende emissierechten heeft ingeleverd ter dekking van zijn emissies in het voorgaande jaar. De boete wegens overmatige emissie bedraagt 100 EUR voor elke ton door de installatie uitgestoten [CO 2 ]-equivalent waarvoor de exploitant geen emissierechten heeft ingeleverd. De betaling van de boete wegens overmatige emissie ontslaat de exploitant niet van de verplichting, bij de inlevering van emissierechten in verband met het volgende kalenderjaar een hoeveelheid emissierechten in te leveren die gelijk is aan die emissieoverschrijding.”
|
”Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare som inte senast den 30 april varje år överlämnar tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka utsläppen under det föregående året åläggs att betala en avgift för de överskridande utsläppen. Avgiften skall vara 100 euro för varje ton [CO 2 ]-ekvivalenter som släpps ut från anläggningen och som verksamhetsutövaren inte överlämnat utsläppsrätter för. Betalning av avgiften får inte befria verksamhetsutövaren från skyldigheten att överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de överskridande utsläppen, när denne skall överlämna utsläppsrätter för det följande kalenderåret.”
|
|
17. Richtlijn 2003/87 bepaalt bovendien in artikel 30, lid 2, dat de Commissie uiterlijk 30 juni 2006 een verslag, zo nodig vergezeld van voorstellen, opstelt over de toepassing van deze richtlijn, waarin zij met name onderzoekt „hoe en of bijlage I dient te worden gewijzigd om andere relevante sectoren, o.a. de chemische, de aluminium‑ en de vervoerssector, activiteiten en de emissies van andere in bijlage II vermelde broeikasgassen op te nemen, met het oogmerk de economische efficiëntie van de regeling [...] te vergroten”.
|
17. Vidare anges i artikel 30.2 i direktiv 2003/87 att kommissionen senast den 30 juni 2006 ska sammanställa en rapport, vid behov åtföljd av förslag, om tillämpningen av direktivet, i vilken kommissionen beaktar bland annat ”hur och huruvida bilaga I bör ändras, så att den innefattar andra relevanta sektorer, bland annat kemisk industri, aluminiumindustrin och transportsektorn, andra verksamheter och utsläpp av de andra växthusgaser som anges i bilaga II, i syfte att … öka systemets ekonomiska effektivitet”.
|
|
18. Daartoe heeft de Commissie op 13 november 2006 de mededeling aan de Raad, het Europees Parlement, het Europees Economisch en Sociaal Comité en het Comité van de Regio’s betreffende de totstandbrenging van een wereldwijde koolstofmarkt [COM(2006) 676 def.] ingediend. Op 20 december 2006 heeft de Commissie een voorstel ingediend voor een richtlijn van het Europees Parlement en de Raad tot wijziging van richtlijn 2003/87 teneinde ook luchtvaartactiviteiten op te nemen in de regeling voor de handel in broeikasgasemissierechten [COM(2006) 818 def.]. Bovendien beoogt deze instelling met een voorstel voor een richtlijn van het Europees Parlement en de Raad tot wijziging van richtlijn 2003/87 teneinde de regeling voor de handel in broeikasgasemissierechten van de Gemeenschap te verbeteren en uit te breiden [COM(2008) 16 def.], van 23 januari 2008, onder andere de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 uit te breiden door nieuwe gassen en nieuwe categorieën activiteiten daarin op te nemen, zoals de productie en de bewerking van non-ferrometalen, de productie van aluminium en de chemische industrie.
|
18. Kommissionen lade därför den 13 november 2006 fram ett meddelande till rådet, Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om utveckling av en global kolmarknad (KOM(2006) 676 slutlig). Den 20 december 2006 framlade kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87 så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (KOM(2006) 818 slutlig). Denna institution har vidare genom ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87, i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (KOM(2008) 16 slutlig), av den 23 januari 2008 bland annat försökt utöka tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 genom att låta nya gaser och nya verksamheter omfattas av detta, såsom tillverkning och bearbetning av icke-järnhaltiga metaller, aluminiumtillverkning och den kemiska industrin.
|
|
Nationaal recht
|
Nationell rätt
|
|
19. Richtlijn 2003/87 is in Frans recht omgezet bij Ordonnance nr. 2004-330 van 15 april 2004 tot invoering van een regeling voor de handel in broeikasgasemissierechten (JORF van 17 april 2004, blz. 7089). Daarbij zijn met name de artikelen L. 229-5 tot en met L. 229-19 van de Code de l’environnement (Franse milieuwetboek) ingevoegd. De modaliteiten voor de toepassing van deze artikelen zijn vastgesteld bij besluit nr. 2004-832 van 19 augustus 2004 (JORF van 21 augustus 2004, blz. 14979), dat is gewijzigd bij besluit nr. 2005-189 van 25 februari 2005 (JORF van 26 februari 2005, blz. 3498; hierna: „besluit nr. 2004-832”). In de bijlage bij besluit nr. 2004-832 wordt alleen bijlage I bij richtlijn 2003/87 overgenomen.
|
19. Direktiv 2003/87 införlivades i fransk rätt genom beslut nr 2004-330 av den 15 april 2004 om införandet av ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (JORF av den 17 april 2004, s. 7089). Genom beslutet infördes bland annat artiklarna L.229-5–L.229-19 i miljöbalken (code de l’environnement). Tillämpningsföreskrifterna för dessa artiklar meddelades genom dekret nr 2004-832 av den 19 augusti 2004 (JORF av den 21 augusti 2004, s. 14979) (nedan kallat dekret nr 2004 832), vilket har ändrats genom nr 2005-189 av den 25 februari 2005 (JORF av den 26 februari 2005, s. 3498). I bilagan till dekret nr 2004-832 återges endast bilaga I till direktiv 2003/87.
|
|
Hoofdgeding en prejudiciële vraag
|
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
|
|
20. Verzoeksters in het hoofdgeding zijn ondernemingen in de ijzer‑ en staalsector. Zij hebben de bevoegde Franse autoriteiten verzocht om intrekking van artikel 1 van besluit nr. 2004-832, voor zover het dit besluit van toepassing verklaart op installaties in de ijzer‑ en staalsector. Hun verzoeken zijn afgewezen. Daarop hebben zij bij de Conseil d’État beroep tot nietigverklaring wegens overschrijding van bevoegdheid ingesteld tegen de impliciete afwijzingen van hun verzoeken en verzocht om bedoelde autoriteiten te gelasten, de gevorderde intrekking uit te voeren. Ter onderbouwing van hun beroep hebben zij schending van diverse grondwettelijke beginselen aangevoerd, zoals het recht van eigendom, de vrijheid van onderneming en het gelijkheidsbeginsel.
|
20. Sökandena i målet vid den nationella domstolen är företag inom stålsektorn. De begärde att behöriga franska myndigheter skulle upphäva artikel 1 i dekret nr 2004-832 i den del som detta dekret genom artikeln görs tillämpligt på anläggningar i stålsektorn. Då deras ansökningar inte ledde till någon åtgärd väckte de talan vid Conseil d’État om ogiltigförklaring, på grund av maktmissbruk, av de underförstådda besluten om avslag på deras ansökningar. Sökandena yrkade att de behöriga administrativa myndigheterna skulle föreläggas att upphäva bestämmelsen i enlighet med ansökningarna. Till stöd för sin talan åberopade sökandena att flera grundlagsfästa principer åsidosatts, såsom rätten till egendom, näringsfriheten och likabehandlingsprincipen.
|
|
21. De Conseil d’État heeft de middelen van verzoeksters in het hoofdgeding afgewezen met uitzondering van het middel volgens hetwelk het grondwettelijke gelijkheidsbeginsel is geschonden omdat vergelijkbare situaties verschillend zijn behandeld. In dit verband merkt hij in zijn verwijzingsbeslissing op dat de plasticindustrie en de aluminiumindustrie broeikasgassen uitstoten die identiek zijn aan die waarvan richtlijn 2003/87 de emissies heeft willen beperken, en dat deze industrieën concurreren met de ijzer‑ en staalindustrie, aangezien zij materialen produceren die gedeeltelijk substitueerbaar zijn met die welke door deze laatste sector worden geproduceerd. De Conseil d’État is van oordeel dat ook al is bij de beslissing om de plasticindustrie en de aluminiumindustrie niet onmiddellijk op te nemen in de regeling voor de handel in emissierechten, rekening gehouden met hun relatieve aandeel in de totale broeikasgasemissie en met de noodzaak om geleidelijk een volledige regeling in te voeren, de vraag of de verschillende behandeling van de betrokken industrieën objectief gerechtvaardigd is, een ernstige moeilijkheid doet rijzen.
|
21. Conseil d’État underkände de grunder som åberopades av sökandena i den nationella domstolen med undantag för grunden att den grundlagsfästa likabehandlingsprincipen åsidosatts på grund av att jämförbara situationer behandlats på olika sätt. I sitt beslut om begäran om förhandsavgörande uppger Conseil d’État angående denna fråga att plastindustrin och aluminiumindustrin släpper ut växthusgaser som är identiska med de gaser som direktiv 2003/87 har till syfte att begränsa utsläppen av och att dessa industrier tillverkar material som delvis är utbytbara mot dem som tillverkas inom stålindustrin och att det således föreligger en konkurrenssituation mellan dessa industrier och stålindustrin. Conseil d’État fann att även om beslutet att inte genast låta plast- och aluminiumindustrierna omfattas av systemet har fattats med beaktande av deras relativa andel av de totala utsläppen av växthusgaser och nödvändigheten av att säkerställa ett gradvis införande av systemet som helhet, förelåg en betydande svårighet vid prövningen av frågan huruvida det föreligger sakliga skäl för åtskillnaden i behandling av sektorerna i fråga.
|
|
22. Gelet op het voorgaande heeft de Conseil d’État de behandeling van de zaak geschorst en het Hof de volgende prejudiciële vraag gesteld:
|
22. Conseil d’État beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
|
|
„Is richtlijn [2003/87] [...] geldig uit het oogpunt van het gelijkheidsbeginsel, voor zover zij de regeling voor de handel in [...]emissierechten toepassing laat vinden op installaties uit de [ijzer‑ en] staalsector, zonder de aluminium‑ en de plasticindustrie in de regeling op te nemen?”
|
”Är direktiv [2003/87] av den 13 oktober 2003 [giltigt] med hänsyn till likabehandlingsprincipen, i den utsträckning som direktivets system för handel med utsläppsrätter … är tillämpligt på anläggningar inom stålsektorn, men inte inbegriper aluminium- och plastindustrierna[?]”
|
|
Beantwoording van de prejudiciële vraag
|
Prövning av tolkningsfrågan
|
|
23. Het algemene gelijkheidsbeginsel, als algemeen beginsel van gemeenschapsrecht, vereist dat vergelijkbare situaties niet verschillend en verschillende situaties niet gelijk worden behandeld, tenzij een dergelijke behandeling objectief gerechtvaardigd is (zie met name arresten van 13 december 1984, Sermide, 106/83, Jurispr. blz. 4209, punt 28; 5 oktober 1994, Crispoltoni e.a., C‑133/93, C‑300/93 en C‑362/93, Jurispr. blz. I‑4863, punten 50 en 51, en 11 juli 2006, Franz Egenberger, C‑313/04, Jurispr. blz. I‑6331, punt 33).
|
23. Den allmänna gemenskapsrättsliga likabehandlingsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se bland annat dom av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide, REG 1984, s. 4209, punkt 28, av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C‑133/93, C‑300/93 och C‑362/93, Crispoltoni m.fl., REG 1994, s. I‑4863, punkterna 50 och 51, och av den 11 juli 2006 i mål C‑313/04, Franz Egenberger, REG 2006, s. I‑6331, punkt 33).
|
|
24. Van oordeel dat de ijzer‑ en staalsector, de plasticindustrie en de aluminiumindustrie zich in een vergelijkbare situatie bevinden, wenst de verwijzende rechter te vernemen of de gemeenschapswetgever, door de plastic‑ en de aluminiumindustrie van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 uit te sluiten, dit beginsel heeft gescho nden ten aanzien van de ijzer‑ en staalsector. De prejudiciële vraag betreft dus enkel de vraag of de gemeenschapswetgever dit beginsel heeft geschonden door vergelijkbare situaties zonder rechtvaardiging verschillend te behandelen.
|
24. Eftersom den hänskjutande domstolen bedömer att stålsektorn, plastsektorn och aluminiumsektorn befinner sig i en jämförbar situation, önskar den få veta huruvida gemenskapslagstiftaren, genom att utesluta plastsektorn och aluminiumsektorn från tillämpningsområdet för direktiv 2003/87, åsidosatt denna princip i förhållande till stålindustrin. Begäran om förhandsavgörande avser således endast frågan huruvida gemenskapslagstiftaren har åsidosatt nämnda princip genom att utan sakliga skäl behandla jämförbara situationer på olika sätt.
|
|
Verschillende behandeling van vergelijkbare situaties
|
Huruvida jämförbara situationer har behandlats på olika sätt
|
|
25. Schending van het beginsel van gelijke behandeling door een verschil in behandeling veronderstelt dat de betrokken situaties gelet op alle kenmerken daarvan vergelijkbaar zijn.
|
25. En förutsättning för att likabehandlingsprincipen ska anses ha åsidosatts genom åtskillnad i behandlingen är att de aktuella situationerna är jämförbara med hänsyn till samtliga omständigheter som kännetecknar dem.
|
|
26. De kenmerken van verschillende situaties en daarmee hun vergelijkbaarheid moeten met name worden bepaald en beoordeeld tegen de achtergrond van het voorwerp en het doel van de gemeenschapshandeling die het betrokken onderscheid invoert. Bovendien moet rekening worden gehouden met de beginselen en doelstellingen van het gebied waaronder de betrokken handeling valt (zie in die zin arresten van 27 oktober 1971, Rheinmühlen Düsseldorf, 6/71, Jurispr. blz. 823, punt 14; 19 oktober 1977, Ruckdeschel e.a., 117/76 en 16/77, Jurispr. blz. 1753, punt 8; 5 oktober 1994, Duitsland/Raad, C‑280/93, Jurispr. blz. I‑4973, punt 74, en 10 maart 1998, T. Port, C‑364/95 en C‑365/95, Jurispr. blz. I‑1023, punt 83).
|
26. De omständigheter som kännetecknar de olika situationerna och därigenom deras jämförbarhet bör bland annat bestämmas och bedömas utifrån föremålet för och syftet med den gemenskapsrättsakt som medför den ifrågavarande skillnaden i behandling. Bland annat måste principerna och målsättningarna för det område rättsakten härrör ifrån beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 oktober 1971 i mål 6/71, Rheinmühlen Düsseldorf, REG 1971, s. 823, punkt 14, av den 19 oktober 1977 i de förenade målen 117/76 och 16/77, Ruckdeschel m.fl., REG 1977, s. 1753, punkt 8, svensk specialutgåva, volym 3, s. 421, av den 5 oktober 1994 i mål C‑280/93, Tyskland mot rådet, REG 1994, s. I‑4973, punkt 74, svensk specialutgåva, volym 16, s. 171, och av den 10 mars 1998 i de förenade målen C‑364/95 och C‑365/95, T. Port, REG 1998, s. I‑1023, punkt 83).
|
|
27. In casu moet worden beoordeeld of richtlijn 2003/87 geldig is voor zover de werkingssfeer ervan zich wel uitstrekt tot de ijzer‑ en staalsector, maar niet tot de chemische industrie en de sector van de non-ferrometalen, waartoe volgens de bij het Hof ingediende schriftelijke opmerkingen respectievelijk de plastic‑ en de aluminiumindustrie behoren.
|
27. I förevarande mål ska giltigheten av direktiv 2003/87 prövas utifrån att stålsektorn omfattas av direktivets tillämpningsområde men inte kemisektorn eller sektorn för icke-järnhaltiga metaller, i vilka aluminium- och plastindustrierna ingår enligt de skriftliga yttranden som inkommit till domstolen.
|
|
28. Volgens artikel 1 van richtlijn 2003/87 heeft deze richtlijn tot doel een gemeenschapsregeling voor de handel in emissierechten vast te stellen. Zoals uit de punten 4.2 en 4.3 van het Groenboek blijkt, had de Gemeenschap met die richtlijn de bedoeling een dergelijke regeling in te voeren op het niveau van de bedrijven en dus met betrekking tot economische activiteiten.
|
28. Enligt artikel 1 i direktiv 2003/87 är direktivets syfte att införa ett system för handel med utsläppsrätter inom gemenskapen. Såsom framgår av punkterna 4.2 och 4.3 i grönboken avsåg gemenskapen att genom detta direktiv införa ett sådant system på företagsnivå och således inrikta sig på ekonomiska verksamheter.
|
|
29. Volgens punt 5 van de considerans ervan heeft richtlijn 2003/87 tot doel die regeling in te voeren teneinde ertoe bij te dragen dat de Gemeenschap en haar lidstaten voldoen aan hun verplichtingen uit hoofde van het Kyoto-protocol, dat beoogt de emissie van broeikasgassen in de atmosfeer te verminderen tot een niveau waarbij een gevaarlijke ontregeling van het klimaatsysteem door de mens wordt voorkomen en waarvan het einddoel de bescherming van het milieu is.
|
29. Av skäl 5 i direktiv 2003/87 framgår att målet med direktivet är att införa detta system för att bidra till fullgörandet av Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt Kyotoprotokollet, vilket syftar till en minskning av utsläppen av växthusgas i atmosfären till en nivå som förhindrar farliga antropogena inverkningar på klimatsystemet, och vars ändamål är skyddet av miljön.
|
|
30. Volgens artikel 174, lid 2, EG streeft de Gemeenschap in haar milieubeleid, waaronder de in het hoofdgeding aan de orde zijnde wetgevingshandeling valt en waarvan één van de hoofddoelstellingen de bescherming van het milieu is, naar een hoog niveau van bescherming en berust het met name op het voorzorgsbeginsel, het beginsel van preventief handelen en het beginsel dat de vervuiler betaalt (zie arresten van 5 mei 1998, National Farmers’ Union e.a., C‑157/96, Jurispr. blz. I‑2211, punt 64, en 1 april 2008, Parlement en Denemarken/Commissie, C‑14/06 en C‑295/06, nog niet gepubliceerd in de Jurisprudentie, punt 75 en aangehaalde rechtspraak).
|
30. Gemenskapens miljöpolitik, till vilken den rättsakt som är ifråga i målet vid den nationella domstolen hör, har miljöskydd som ett av sina huvudändamål. Enligt artikel 174.2 EG syftar denna politik till en hög skyddsnivå och ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att förorenaren ska betala (se dom av den 5 maj 1998 i mål C‑157/96, National Farmers’ Union m.fl., REG 1998, s. I‑2211, punkt 64, och av den 1 april 2008 i de förenade målen C‑14/06 och C‑295/06, parlamentet och Danmark mot kommissionen, REG 2008, s. I‑0000, punkt 75 och där angiven rättspraxis).
|
|
31. Hoewel de regeling voor de handel in emissierechten als einddoel de bescherming van het milieu door een vermindering van de emissie van broeikasgassen heeft, zorgt deze regeling als zodanig niet voor terugdringing van die uitstoot, maar bevordert zij de mogelijkheden om een bepaalde emissiereductie tegen de laagste kosten te realiseren, zoals met name volgt uit punt 3 van het Groenboek en punt 2 van de toelichting bij het voorstel voor een richtlijn. Het voordeel voor het milieu spruit voort uit de begrenzing van de totale hoeveelheid van de toegewezen emissierechten, en zodoende van de totale uitstoot die deze regeling toestaat.
|
31. Även om ändamålet med systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser är att skydda miljön, genom att minska utsläppen av växthusgaser, minskar inte systemet i sig utsläppen, utan uppmuntrar och främjar sökandet efter den metod som för den lägsta kostnaden kan åstadkomma en given utsläppsminskning, såsom bland annat framgår av punkt 3 i grönboken och punkt 2 i redogörelsen för skälen till direktivsförslaget. Miljöfördelarna med sådan handel har att göra med den totala mängd utsläppsrätter som delas ut, som utgör gränsen för alla utsläpp inom systemet.
|
|
32. Daaruit blijkt ook dat de economische logica van de regeling voor de handel in emissierechten is, ervoor te zorgen dat de voor het bereiken van vooraf bepaalde milieuwinst noodzakelijke reducties van broeikasgasemissies plaatsvinden tegen de laagste kostprijs. Met name door de mogelijkheid te bieden om de toegewezen emissierechten te verkopen, beoogt die regeling elke deelnemer ertoe aan te sporen minder broeikasgassen uit te stoten dan de emissierechten die hem aanvankelijk zijn toegewezen, teneinde het overschot te kunnen verkopen aan een andere deelnemer die meer heeft uitgestoten dan op basis van de hem toegewezen emissierechten mogelijk was.
|
32. Därav framgår även att den ekonomiska principen för systemet för handel med utsläppsrätter är att se till att de utsläppningsminskningar av växthusgaser som måste företas för att uppnå ett på förhand fastställt miljömål sker till lägsta möjliga kostnad. Genom att bland annat tillåta försäljning av utsläppsrätter syftar detta system till att vara ett incitament för alla deltagare i detta system att släppa ut mindre växthusgaser än vad de ursprungligen givits rätt till, så att de kan sälja överskottet till någon annan deltagare vars utsläpp överskrider de utsläppsrätter som denne tilldelats.
|
|
33. Voor een goede werking van de regeling voor de handel in emissierechten is dus vereist dat er bij de deelnemers aan die regeling vraag naar en aanbod van emissierechten is. Dit betekent ook dat het verminderingspotentieel voor de emissies die aan de onder die regeling vallende activiteiten zijn toe te rekenen, kan variëren, zelfs in aanzienlijke mate. Bovendien blijkt uit het Groenboek dat hoe groter de reikwijdte van het systeem, hoe groter de verschillen in kosten die de individuele bedrijven moeten maken om aan hun verplichtingen te voldoen, en des te groter dus het potentieel om de totale kosten te verlagen.
|
33. En förutsättning för att systemet för handel med utsläppsrätter ska fungera som det ska är således att det finns ett utbud och en efterfrågan hos deltagarna i systemet, vilket även förutsätter att potentialen för minskning av de utsläpp som omfattas av systemet kan variera, och detta i betydande omfattning. Av grönboken framgår också att ju mer omfattande systemet är, desto större blir skillnaderna i företagens kostnader för att klara minskningen och därmed ökar möjligheterna att sänka de totala kostnaderna.
|
|
34. Daaruit volgt dat, gelet op het voorwerp van richtlijn 2003/87, de in punt 29 van het onderhavige arrest bedoelde doelstellingen ervan en de beginselen waarop het beleid van de Gemeenschap op milieugebied berust, de verschillende bronnen van broeikasgasemissies die aan een economische activiteit zijn toe te rekenen zich in beginsel in een vergelijkbare situatie bevinden, aangezien elke broeikasgasemissie kan bijdragen tot een gevaarlijke ontregeling van het klimaatsysteem en iedere economische sector die dergelijke gassen uitstoot, een bijdrage kan leveren tot de werking van de regeling voor de handel in emissierechten.
|
34. Således befinner sig i princip alla källor för växthusgasutsläpp med ursprung i en ekonomisk verksamhet i en jämförbar situation, med hänseende till syftet med direktiv 2003/87, till de mål med direktivet som behandlats i punkt 29 i denna dom och till de principer på vilka gemenskapens miljöpolitik grundar sig, eftersom alla utsläpp av växthusgaser kan leda till farliga inverkningar på klimatsystemet, och alla sektorer i ekonomin som släpper ut sådana gaser kan bidra till genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter.
|
|
35. Bovendien moet worden benadrukt dat luidens punt 25 van de considerans van richtlijn 2003/87 de beleidslijnen en maatregelen moeten worden uitgevoerd in alle economische sectoren van de Unie, teneinde substantiële emissiereducties te bewerkstelligen, en dat artikel 30 van richtlijn 2003/87 bepaalt dat een evaluatie moet worden verricht teneinde ook andere sectoren in de werkingssfeer van deze richtlijn op te nemen.
|
35. Dessutom ska understrykas dels att det i skäl 25 i direktiv 2003/87 anges att program och åtgärder bör genomföras på medlemsstats- och gemenskapsnivå inom alla sektorer av Europeiska unionens ekonomi så att en avsevärd minskning av utsläppen åstadkoms, dels att det i artikel 30 i direktiv 2003/87 föreskrivs att en översyn ska göras så att dess tillämpningsområde även ska kunna utsträckas till andra sektorer.
|
|
36. Bijgevolg kan, wat de vergelijkbaarheid van de aan de orde zijnde sectoren ten aanzien van richtlijn 2003/87 betreft, het eventuele bestaan van een concurrentieverhouding tussen deze sectoren geen doorslaggevend criterium vormen, zoals de advocaat-generaal in punt 43 van zijn conclusie heeft opgemerkt.
|
36. Av detta följer angående frågan hur jämförbara de aktuella sektorerna är med hänsyn till direktiv 2003/87, att den konkurrenssituation som eventuellt föreligger mellan dessa sektorer inte kan anses vara ett avgörande kriterium, såsom generaladvokaten har funnit i punkt 43 i sitt förslag till avgörande.
|
|
37. Ter beoordeling van de vergelijkbaarheid van die sectoren is het, anders dan wordt betoogd door de instellingen die bij het Hof opmerkingen hebben ingediend, evenmin van essentieel belang hoeveel CO 2 elk van hen uitstoot, met name gelet op de doelstellingen van richtlijn 2003/87 en op de werking van de regeling voor de handel in emissierechten als beschreven in de punten 31 tot en met 33 van het onderhavige arrest.
|
37. Med hänsyn till bland annat ändamålen med direktiv 2003/87 och hur systemet för handel med utsläppsrätter fungerar, vilket beskrivits i punkterna 31–33 i denna dom, är inte heller, tvärtemot vad de institutioner som inkommit med yttranden till domstolen har anfört, den mängd CO 2 som släppts ut av respektive sektor avgörande för att bedöma huruvida dessa sektorer är jämförbara med varandra.
|
|
38. Voor het onderzoek van de geldigheid van richtlijn 2003/87 uit het oogpunt van het beginsel van gelijke behandeling bevinden de ijzer‑ en staalsector, de chemische industrie en de sector van de non-ferrometalen zich dus in een vergelijkbare situatie, maar worden zij verschillend behandeld.
|
38. Med avseende på en prövning av giltigheten av direktiv 2003/87 med hänsyn till likabehandlingsprincipen, befinner sig således stålsektorn, kemisektorn och sektorn för icke-järnhaltiga metaller i en jämförbar situation, samtidigt som de behandlas på olika sätt.
|
|
Nadeel als gevolg van verschillende behandeling van vergelijkbare situaties
|
Huruvida det föreligger en nackdel på grund av att jämförbara situationer behandlas olika
|
|
39. Volgens vaste rechtspraak schendt de gemeenschapswetgever het beginsel van gelijke behandeling wanneer hij vergelijkbare situaties verschillend behandelt en daardoor bepaalde personen ten opzichte van anderen worden benadeeld (zie arresten van 13 juli 1962, Klöckner-Werke en Hoesch/Hoge Autoriteit, 17/61 en 20/61, Jurispr. blz. 643, 681; 15 januari 1985, Finsider/Commissie, 250/83, Jurispr. blz. 131, punt 8, en 22 mei 2003, Connect Austria, C‑462/99, Jurispr. blz. I‑5197, punt 115).
|
39. För att gemenskapslagstiftaren ska anses ha åsidosatt likabehandlingsprincipen krävs enligt rättspraxis att denne behandlat jämförbara situationer olika, så att vissa personer missgynnas i förhållande till andra (se dom av den 13 juli 1962 i de förenade målen 17/61 och 20/61, Klöckner-Werke och Hoesch mot Höga myndigheten, REG 1962, s. 615, s. 652, av den 15 januari 1985 i mål 250/83, Finsider mot kommissionen, REG 1985, s. 131, punkt 8, och av den 22 maj 2003 i mål C‑462/99, Connect Austria, REG 2003, s. I‑5197, punkt 115).
|
|
40. In dit verband betogen het Parlement, de Raad en de Commissie dat de opneming van de ijzer‑ en staalsector in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 deze sector niet in een minder gunstige positie plaatst dan de chemische industrie en de sector van de non-ferrometalen, aangezien deze laatste theoretisch gezien met economisch minder gunstige middelen aan de doelstellingen van de betrokken internationale overeenkomsten moeten voldoen. Volgens die instellingen volstaat de toepassing van de regeling voor de handel in emissierechten niet om de verplichtingen tot terugdringing van de uitstoot van broeikasgassen te vervullen. Die regeling is immers een aanvulling op maatregelen die de lidstaten hebben genomen met betrekking tot de tijdelijk van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 uitgesloten activiteiten en sectoren.
|
40. Parlamentet, rådet och kommissionen har anfört att den omständigheten att stålsektorn omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 inte medför att denna sektor hamnar i en ofördelaktig situation i förhållande till kemisektorn och sektorn för icke-järnhaltiga metaller, eftersom de senare teoretiskt sett måste anpassa sig till de mål som fastställts genom de berörda internationella avtalen genom åtgärder som ekonomiskt är mindre fördelaktiga. Enligt nämnda institutioner kan uppfyllandet av åtagandena att minska växthusgasutsläppen inte begränsas till tillämpningen av systemet för handel med utsläppsrätter. Detta system kompletterar nämligen åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna vad gäller de verksamheter och de sektorer som tills vidare uteslutits från tillämpningsområdet för direktiv 2003/87.
|
|
41. Dit argument kan niet slagen.
|
41. Detta argument kan inte godtas.
|
|
42. De onderwerping van bepaalde sectoren, en aldus van verzoeksters in het hoofdgeding, aan de gemeenschapsregeling voor de handel in emissierechten, betekent voor de betrokken exploitanten dat zij in het bezit moeten zijn van een vergunning voor broeikasgasemissies en dat zij een hoeveelheid emissierechten moeten inleveren die overeenstemt met de totale uitstoot van hun installaties in een bepaalde periode, op straffe van geldboeten. Indien de emissie van een installatie de in het kader van een nationaal plan voor de toewijzing van emissierechten aan de betrokken exploitant toegewezen hoeveelheid te boven gaat, moet deze exploitant aanvullende emissierechten kopen door gebruik te maken van de regeling voor de handel in emissierechten.
|
42. Att vissa sektorer, och därigenom sökandena i målet vid den nationella domstolen, omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter innebär för de berörda verksamhetsutövarna dels ett krav på innehav av tillstånd för utsläpp av växthusgaser, dels en skyldighet att överlämna utsläppsrätter motsvarande de sammanlagda utsläppen från deras anläggningar under en bestämd period, vid äventyr av en straffavgift. Om utsläppen från en anläggning överstiger den mängd som tilldelats den berörde verksamhetsutövaren inom ramen för en nationell fördelningsplan för fördelning av utsläppsrätter, tvingas denne att köpa ytterligare utsläppsrätter genom systemet för handel med utsläppsrätter.
|
|
43. Dergelijke juridische verplichtingen tot terugdringing van de uitstoot van broeikasgassen bestaan op gemeenschapsniveau echter niet voor de exploitanten van installaties die niet onder bijlage I bij richtlijn 2003/87 vallen. Bijgevolg houdt de opneming van een economische activiteit in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 in dat de betrokken exploitanten worden benadeeld ten opzichte van die welke activiteiten verrichten die niet onder deze richtlijn vallen.
|
43. Motsvarande rättsliga skyldigheter, som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser, finns däremot inte på gemenskapsnivå för verksamhetsutövare av de anläggningar som inte omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87. Det faktum att en ekonomisk verksamhet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 medför således en nackdel för de berörda verksamhetsutövarna jämfört med för dem som utövar en verksamhet som inte omfattas av detta direktiv.
|
|
44. Gesteld al dat, zoals de Commissie betoogt, de onderwerping aan een dergelijke regeling niet noodzakelijkerwijs en stelselmatig tot nadelige economische gevolgen leidt, kan niet om die reden alleen worden gesteld dat er geen nadeel is, aangezien het uit het oogpunt van het beginsel van gelijke behandeling in aanmerking te nemen nadeel ook de rechtspositie van de door een verschil in behandeling getroffen persoon kan beïnvloeden.
|
44. Även om det antas att, såsom kommissionen har anfört, kravet på deltagande i ett sådant system inte nödvändigtvis eller regelmässigt medför negativa ekonomiska konsekvenser kan det inte endast på denna grund uteslutas att det föreligger en nackdel, eftersom den nackdel som ska beaktas vad gäller likabehandlingsprincipen även kan vara av sådant slag att den genom en åtskillnad i behandling påverkar den berörda personens rättsliga ställning.
|
|
45. Overigens kan, zoals de advocaat-generaal in punt 41 van zijn conclusie heeft opgemerkt en anders dan de instellingen die bij het Hof opmerkingen hebben ingediend betogen, het nadeel voor de exploitanten van installaties die tot de onder richtlijn 2003/87 vallende sectoren behoren niet worden gecompenseerd door nationale maatregelen die niet door het gemeenschapsrecht worden bepaald.
|
45. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande, och tvärtemot vad de institutioner som inkommit med yttranden har anfört, kan vidare den nackdel som drabbar verksamhetsutövarna för anläggningar som omfattas av direktiv 2003/87 inte vägas upp av nationella åtgärder som inte regleras av gemenskapsrätten.
|
|
Rechtvaardiging van verschillende behandeling
|
Huruvida det finns sakliga skäl för en skillnad i behandling
|
|
46. Het gelijkheidsbeginsel wordt echter niet geschonden wanneer het verschil in behandeling tussen de ijzer‑ en staalsector en de chemische industrie en de sector van non-ferrometalen gerechtvaardigd is.
|
46. Principen om likabehandling har dock inte åsidosatts om det finns sakliga skäl för skillnaden i behandling av å ena sidan stålsektorn, och å andra sidan kemisektorn och sektorn för icke-järnhaltiga metaller.
|
|
47. Een verschil in behandeling is gerechtvaardigd indien het berust op een objectief en redelijk criterium, dat wil zeggen wanneer het verband houdt met een door de betrokken wetgeving nagestreefd wettelijk toelaatbaar doel, en dit verschil in verhouding staat tot het met de betrokken behandeling nagestreefde doel (zie in die zin arresten van 5 juli 1977, Bela-Mühle Bergmann, 114/76, Jurispr. blz. 1211, punt 7; 15 juli 1982, Edeka Zentrale, 245/81, Jurispr. blz. 2745, punten 11 en 13; 10 maart 1998, Duitsland/Raad, C‑122/95, Jurispr. blz. I‑973, punten 68 en 71, en 23 maart 2006, Unitymark en North Sea Fishermen’s Organisation, C‑535/03, Jurispr. blz. I‑2689, punten 53, 63, 68 en 71).
|
47. En skillnad i behandling är berättigad då den är grundad på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen, och skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 1977 i mål 114/76, Bela-Mühle Bergmann, REG 1977, s. 1211, punkt 7, av den 15 juli 1982 i mål 245/81, Edeka Zentrale, REG 1982, s. 2745, punkterna 11 och 13, av den 10 mars 1998 i mål C‑122/95, Tyskland mot rådet, REG 1998, s. I‑973, punkterna 68 och 71, och av den 23 mars 2006 i mål C‑535/03 Unitymark och North Sea Fishermen’s Organisation, REG 2006, s. I‑2689, punkterna 53, 63, 68 och 71).
|
|
48. Aangezien sprake is van een communautaire wetgevingshandeling, staat het aan de gemeenschapswetgever om het bestaan van ter rechtvaardiging ingeroepen objectieve criteria aan te tonen en de feiten en omstandigheden aan te dragen die het Hof nodig heeft om na te gaan of die criteria bestaan (zie in die zin arresten van 19 oktober 1977, Moulins et Huileries de Pont-à-Mousson en Providence agricole de la Champagne, 124/76 en 20/77, Jurispr. blz. 1795, punt 22, en 10 maart 1998, Duitsland/Raad, reeds aangehaald, punt 71).
|
48. Med hänsyn till att det rör sig om en lagstiftningsakt som antagits av gemenskaperna ankommer det på gemenskapslagstiftaren att bevisa att de objektiva kriterier som anförts som skäl för skillnaden i behandling är uppfyllda och att förse domstolen med de uppgifter som är nödvändiga för att den ska kunna kontrollera att dessa kriterier är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 1977 i de förenade målen 124/76 och 20/77, Moulins et Huileries de Pont-à-Mousson et Providence agricole de la Champagne, REG 1977, s. 1795, punkt 22, och av den 10 mars 1998 i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet, punkt 71).
|
|
Bij het Hof ingediende opmerkingen
|
Yttranden som inkommit till domstolen
|
|
49. In dit verband brengen het Parlement, de Raad en de Commissie in herinnering dat de door richtlijn 2003/87 opgezette regeling voor de handel in emissierechten nieuw is en ingewikkeld, zowel op politiek en economisch vlak als op het vlak van de nodige regelgeving. Die regeling doet pas haar intrede. De in artikel 30 van die richtlijn bedoelde herziening, die thans wordt besproken, is niet alleen gebaseerd op de bij de bewaking van broeikasgasemissies gemaakte vorderingen, maar ook op de in deze eerste fase van uitvoering opgedane ervaring.
|
49. Parlamentet, rådet och kommissionen har i detta sammanhang hänvisat till den omständigheten att systemet för handel med utsläppsrätter som genomförts genom direktiv 2003/87 är nytt, till att systemet är såväl politiskt som ekonomiskt komplicerat och till att de bestämmelser som är nödvändiga är komplicerade. Detta system uppges vara i en inledningsfas. Den översyn som föreskrivs i artikel 30 i nämnda direktiv är för närvarande under diskussion och ska inte enbart grundas på de framsteg med övervakningen av växthusgasutsläpp som gjorts utan även på de erfarenheter som erhållits i samband med denna första fas av genomförandet.
|
|
50. Zo heeft de gemeenschapswetgever het opportuun geacht om alleen CO 2 , dat meer dan 80 % van de uitstoot van broeikasgassen in de Gemeenschap voor zijn rekening nam, en een vrij beperkt aantal economische sectoren met een aanzienlijke bijdrage in de totale uitstoot van dit broeikasgas, in de aanvankelijke werkingssfeer van richtlijn 2003/87 op te nemen. De aldus bepaalde werkingssfeer van richtlijn 2003/87 dekt thans ongeveer 10 000 installaties, die instaan voor bijna de helft van de CO 2 -uitstoot op gemeenschapsniveau en dus belangrijke puntbronnen van de emissie van dit gas zijn.
|
50. Gemenskapslagstiftaren ansåg således att det var lämpligt att i det ursprungliga tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 endast inbegripa de utsläpp av CO 2, som utgjorde mer än 80 procent av utsläppen av växthusgas inom gemenskapen, samt endast inbegripa ett relativt begränsat antal ekonomiska sektorer vilka i stor utsträckning bidrar till de totala utsläppen av denna växthusgas. Det tillämpningsområde för direktiv 2003/87 som bestämts på detta sätt uppges för närvarande omfatta cirka 10 000 anläggningar, vilka står för nästan hälften av utsläppen av CO 2 på gemenskapsnivå och därmed är viktiga punktkällor för utsläpp av denna gas.
|
|
51. De keuzecriteria op basis waarvan bepaalde sectoren al dan niet in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 zijn opgenomen, moeten dus tegen de achtergrond van die overwegingen worden beoordeeld.
|
51. De tre institutionerna har anfört att kriterierna för att avgöra huruvida vissa sektorer ska inkluderas i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 därför ska bedömas mot bakgrund av dessa uppgifter.
|
|
52. Een van de doorslaggevende objectieve criteria om de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 te bepalen, was het niveau van de directe CO 2 -uitstoot van een sector. Onder verwijzing naar het verslag „Economic Evaluation of Sectoral Emission Reduction Objectives for Climate Change. Top-Down Analysis of Greenhouse Gas Emission Reduction Possibilities in the EU, Final Report, March 2001” van P. Capros, N. Kouvaritakis en L. Mantzos, merken het Parlement, de Raad en de Commissie op dat de CO 2 -emissies in 1990 respectievelijk 174,8 miljoen ton bedroegen voor de ijzer‑ en staalsector, 26,2 miljoen ton voor de chemische industrie en 16,2 miljoen ton voor de sector van de non-ferrometalen.
|
52. Ett av de avgörande kriterierna för att bestämma tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 uppges ha varit en sektors direkta utsläpp av CO 2 . Med hänvisning till en rapport med titeln ”Economic Evaluation of Sectoral Emission Reduction Objectives for Climate Change. Top-Down Analysis of Greenhouse Gas Emission Reduction Possibilities in the EU, Final Report, march 2001”, utarbetad av P. Capros, N. Kouvaritakis et L. Mantzos, har parlamentet, rådet och kommissionen uppgett att utsläppen av CO 2 år 1990 var 174,8 miljoner ton för stålsektorn, 26,2 miljoner ton för kemisektorn och 16,2 miljoner ton för sektorn för icke-järnhaltiga metaller.
|
|
53. Met betrekking tot de chemische industrie merken die instellingen bovendien op dat het grote aantal installaties in die sector, ongeveer 34 000, de administratieve kant van de regeling voor de handel in emissierechten in de beginfase ervan aanzienlijk ingewikkelder zou hebben gemaakt. De administratieve haalbaarheid is ook een rechtmatig criterium om de opportuniteit van een wetgevend optreden te beoordelen.
|
53. Vad gäller kemisektorn har dessa institutioner vidare gjort gällande att det stora antal anläggningar som ingår i denna sektor, i storleksordningen 34 000, skulle ha medfört en betydligt mer komplicerad administration av systemet för handel med utsläppsrätter i dess inledningsfas. Institutionerna har anfört att möjligheten att administrera systemet är ett giltigt kriterium för att bedöma om en lagstiftningsåtgärd är lämplig.
|
|
54. Bovendien is, op zijn minst in een eerste fase, ieder verschil in behandeling evenredig, en de gemeenschapswetgever heeft de grenzen van de ruime beoordelingsmarge waarover hij met betrekking tot de bepaling van de werkingssfeer van de opgezette regeling voor de handel in emissierechten beschikte, niet overschreden. Vanaf de invoering ervan had die regeling betrekking op de grootste uitstoters van CO 2 , die, met een vrij beperkt aantal vaste installaties, het best in staat waren om die regeling te lanceren.
|
54. Vidare har dessa institutioner anfört att åtminstone under den första tiden är alla skillnader i behandling proportionerliga, och gemenskapslagstiftaren har inte överskridit gränserna för det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som denne förfogar över vad gäller bestämningen av tillämpningsområdet för det genomförda systemet för handel med utsläppsrätter. Detta system uppges från och med sitt införande ha omfattat dem som ger upphov till de största utsläppen av CO 2, vilka, eftersom de har ett relativt begränsat antal fasta anläggningar, uppges vara bäst lämpade att delta vid införandet av nämnda system.
|
|
55. Verzoeksters in het hoofdgeding voeren onder verwijzing naar een statistiek van het Europees emissieregister van verontreinigende stoffen voor het jaar 2001 aan dat de chemische industrie aanzienlijk meer CO 2 uitstoot dan het Parlement, de Raad en de Commissie hebben vermeld. Bovendien zou de opneming in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 van de chemische ondernemingen die meer CO 2 dan een bepaalde drempel uitstoten, geen administratieve moeilijkheden hebben opgeleverd, aangezien bijna 59 % van de totale CO 2 -uitstoot van de chemische sector van slechts 96 installaties afkomstig is.
|
55. Med hänvisning till statistik från det europeiska registret över förorenande utsläpp för år 2001, har sökandena i målet vid den nationella domstolen anfört att kemisektorn släpper ut en betydligt större mängd CO 2 än vad parlamentet, rådet och kommissionen har uppgett. Vidare skulle det inte ha medfört några administrativa problem att låta de kemiföretag som släpper ut en mängd CO 2 som överskrider ett visst gränsvärde omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87, mot bakgrund av att 59 procent av kemisektorns totala utsläpp av CO 2 kommer från endast 96 anläggningar.
|
|
56. De gemeenschapswetgever heeft de uitsluiting van de aluminiumindustrie van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 niet objectief gerechtvaardigd. De hoeveelheid directe emissies kan de uitsluiting van die sector niet rechtvaardigen. Uit de studie zelf waarnaar is verwezen door de instellingen die bij het Hof opmerkingen hebben ingediend, blijkt dat die sector 16,2 miljoen ton CO 2 uitstoot, terwijl de papier‑ en papierpulpsector, die binnen de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 valt, slechts 10,6 miljoen ton van dit broeikasgas uitstoot.
|
56. Vad gäller aluminiumsektorn har sökandena vid målet i den nationella domstolen anfört att gemenskapslagstiftaren saknat sakliga skäl för att inte låta denna sektor omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87. De direkta utsläppsnivåerna uppges inte kunna motivera att denna sektor inte medtas. Av den rapport som de institutioner som inkommit med yttranden till domstolen hänvisat till framgår att denna sektor släpper ut 16,2 miljoner ton CO 2 , samtidigt som pappers- och pappersmassesektorn, som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87, endast släpper ut 10,6 miljoner ton av denna växthusgas.
|
|
Beoordeling door het Hof
|
Domstolens bedömning
|
|
57. De gemeenschapswetgever beschikt in het kader van de uitoefening van de hem toegekende bevoegdheden over een ruime beoordelingsbevoegdheid op gebieden waarop van hem politieke, economische en sociale keuzes worden verlangd en wanneer hij ingewikkelde beoordelingen moet maken (zie arrest van 10 januari 2006, IATA en ELFAA, C‑344/04, Jurispr. blz. I‑403, punt 80). Bovendien kan hij, wanneer hij een ingewikkelde regeling moet herstructureren of opzetten, daarvoor in etappen te werk gaan (zie in die zin arresten van 29 februari 1984, Rewe-Zentrale, 37/83, Jurispr. blz. 1229, punt 20; 18 april 1991, Assurances du crédit/Raad en Commissie, C‑63/89, Jurispr. blz. I‑1799, punt 11, en 13 mei 1997, Duitsland/Parlement en Raad, C‑233/94, Jurispr. blz. I‑2405, punt 43) en met name van de opgedane ervaring uitgaan.
|
57. Domstolen har tillerkänt gemenskapslagstiftaren, vid utövandet av den behörighet som denne tilldelas, ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning på ett område inom vilket gemenskapslagstiftaren ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplicerade bedömningar (se dom av den 10 januari 2006 i mål C‑344/04, IATA och ELFAA, REG 2006, s. I‑403, punkt 80). Vidare får lagstiftaren när denne ska omstrukturera eller skapa ett komplext system göra detta stegvis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 1984 i mål 37/83, Rewe-Zentrale, REG 1984, s. 1229, punkt 20, av den 18 april 1991 i mål C‑63/89, Assurances du crédit mot rådet, REG 1991, s. I‑1799, punkt 11, och av den 13 maj 1997 i mål C‑233/94, Tyskland mot parlamentet och rådet, REG 1997, s. I‑2405, punkt 43), och bland annat beakta de erfarenheter som erhållits.
|
|
58. Zelfs wanneer hij een dergelijke bevoegdheid heeft, moet de gemeenschapswetgever zijn keuze echter baseren op objectieve criteria, die in een passende verhouding staan tot het door de betrokken wetgeving nagestreefde doel (zie in die zin arrest van 15 september 1982, Kind/EEG, 106/81, Jurispr. blz. 2885, punten 22 en 23, en arrest Sermide, reeds aangehaald, punt 28), daarbij rekening houdend met alle feitelijke omstandigheden en de op het tijdstip van de vaststelling van de betrokken handeling beschikbare wetenschappelijke en technische gegevens (zie in die zin arrest van 14 juli 1998, Safety Hi-Tech, C‑284/95, Jurispr. blz. I‑4301, punt 51).
|
58. Trots att gemenskapslagstiftaren har ett sådant utrymme för bedömning krävs dock att denne grundar sina val på kriterier som är objektiva och lämpliga utifrån det mål som ska uppnås genom lagstiftningen i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 1982 i mål 106/81, Kind mot EEG, REG 1982, s. 2885, punkterna 22 och 23, och domen i det ovannämnda målet Sermide, punkt 28), med beaktande av alla faktiska omständigheter liksom de vetenskapliga och tekniska data som är tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av rättsakten i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1998 i mål C‑284/95, Safety Hi-Tech, REG 1998, s. I‑4301, punkt 51).
|
|
59. Bij de uitoefening van zijn beoordelingsbevoegdheid moet de gemeenschapswetgever niet alleen rekening houden met het hoofddoel, bescherming van het milieu, maar ook de in geding zijnde belangen ten volle in aanmerking nemen (zie, met betrekking tot landbouwmaatregelen, arresten van 10 maart 2005, Tempelman en Van Schaijk, C‑96/03 en C‑97/03, Jurispr. blz. I‑1895, punt 48, en 12 januari 2006, Agrarproduktion Staebelow, C‑504/04, Jurispr. blz. I‑679, punt 37). In het kader van het onderzoek van de belasting die verschillende mogelijke maatregelen meebrengen, rechtvaardigt het belang van de nagestreefde doelstellingen weliswaar – zelfs aanzienlijke – negatieve economische gevolgen voor bepaalde marktdeelnemers (zie in die zin arresten van 13 november 1990, Fedesa e.a., C‑331/88, Jurispr. blz. I‑4023, punten 15‑17, en 15 december 2005, Griekenland/Commissie, C‑86/03, Jurispr. blz. I‑10979, punt 96), maar de uitoefening van de beoordelingsbevoegdheid van de gemeenschapswetgever mag niet tot resultaten leiden die kennelijk minder geschikt zijn dan die van andere maatregelen die ook passend zijn om die doelstellingen te bereiken.
|
59. Vid utövandet av sin befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar ska gemenskapslagstiftaren förutom det huvudsakliga syftet, vilket är miljöskydd, även fullt ut beakta berörda intressen (se, vad gäller åtgärder avseende jordbruk, dom av den 10 mars 2005 i de förenade målen C‑96/03 och C‑97/03, Tempelman och van Schaijk, REG 2005, s. I‑1895, punkt 48, och av den 12 januari 2006 i mål C‑504/04, Agrarproduktion Staebelow, REG 2006, s. I‑679, punkt 37). Vid undersökningen av de problem som är förknippade med olika åtgärdsalternativ ska beaktas huruvida de eftersträvade målen med bestämmelserna är av sådan betydelse att de negativa ekonomiska effekterna därav, även omfattande sådana, för vissa aktörer är motiverade (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 1990 i mål C‑331/88, Fedesa m.fl., REG 1990, s. I‑4023, punkterna 15–17, och av den 15 december 2005 i mål C‑86/03, Grekland mot kommissionen, REG 2005, s. I‑10979, punkt 96). Gemenskapslagstiftarens utövande av sin befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar får inte leda till resultat som är uppenbart mindre lämpliga än dem som blir resultatet av andra åtgärder som är lika lämpade för att uppnå dessa mål.
|
|
60. In casu staat vast dat de door richtlijn 2003/87 ingevoerde regeling voor de handel in emissierechten een nieuwe en ingewikkelde regeling is, waarvan de invoering en de werking verstoord hadden kunnen worden bij een te groot aantal deelnemers, en dat de aanvankelijke afbakening van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 is ingegeven door de doelstelling, een voor de invoering van die regeling noodzakelijke kritische massa van deelnemers te bereiken.
|
60. I förevarande mål är det utrett dels att systemet för handel med utsläppsrätter som infördes genom direktiv 2003/87 är ett nytt och komplicerat system vars genomförande och funktion hade kunnat störas av ett allt för stort antal deltagare, dels att den ursprungliga avgränsningen av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 bestämts mot bakgrund av målet att uppnå en kritisk massa av deltagare som behövdes för att inrätta detta system.
|
|
61. Gegeven het feit dat een nieuwe en ingewikkelde regeling aan de orde was, vielen de aanvankelijke afbakening van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 en de geleidelijke aanpak, die met name berust op de tijdens de eerste fase van de uitvoering daarvan opgedane ervaring, teneinde de invoering van die regeling niet te verstoren, binnen de beoordelingsmarge waarover de gemeenschapswetgever beschikte.
|
61. Mot bakgrund av att nämnda system är nytt och komplicerat omfattas begränsningen av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 och det gradvisa förfarande som valts med syfte att inte störa genomförandet av detta system – vilket bland annat grundar sig på de erfarenheter som erhålles i samband med genomförandet av detta första steg – av det utrymme för skönsmässig bedömning som gemenskapslagstiftaren har.
|
|
62. In dit verband kon de gemeenschapswetgever weliswaar voor een dergelijke geleidelijke aanpak kiezen bij de invoering van de regeling voor de handel in emissierechten, maar hij moet, met name gelet op de doelstellingen van richtlijn 2003/87 en op het beleid van de Gemeenschap op milieugebied, de ingevoerde maatregelen met redelijke tussenpozen evalueren, met name met betrekking tot de sectoren die onder richtlijn 2003/87 vallen, zoals overigens in artikel 30 van deze richtlijn is bepaald.
|
62. I detta sammanhang finns skäl att framhålla att även om gemenskapslagstiftaren kan grunda sig på ett sådant gradvis tillvägagångssätt för att införa systemet för handel med utsläppsrätter är denne tvungen, särskilt med hänsyn till målen med direktiv 2003/87 och gemenskapens miljöpolitik, att med rimliga mellanrum se över de genomförda åtgärderna, bland annat vad gäller vilka sektorer som omfattas av direktiv 2003/87, vilket för övrigt föreskrivs i artikel 30 i direktivet.
|
|
63. Zoals de advocaat-generaal met name in punt 48 van zijn conclusie heeft opgemerkt, kon uit het oogpunt van het beginsel van gelijke behandeling de beoordelingsmarge waarover de gemeenschapswetgever met het oog op een geleidelijke aanpak beschikte, hem echter niet ontslaan van de verplichting om, voor de bepaling van de sectoren die hij geschikt achtte om vanaf het begin in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 te worden opgenomen, gebruik te maken van objectieve criteria gebaseerd op de op het tijdstip van de vaststelling van deze richtlijn beschikbare wetenschappelijke en technische gegevens.
|
63. Såsom generaladvokaten har påpekat bland annat i punkt 48 i sitt förslag till avgörande, medför dock det utrymme för skönsmässig bedömning som gemenskapslagstiftaren har haft vad gäller det gradvisa förfarandet inte att denne, med hänsyn till likabehandlingsprincipen, befriats från skyldigheten att vid bestämningen av vilka sektorer som bedöms vara lämpliga att från början omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 beakta objektiva kriterier grundade på de vetenskapliga och tekniska data som var tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av rättsakten i fråga.
|
|
64. Wat in de eerste plaats de chemische industrie betreft, blijkt uit de ontstaansgeschiedenis van richtlijn 2003/87 dat deze sector een bijzonder groot aantal installaties telt, namelijk ongeveer 34 000, zulks niet alleen in verhouding tot de uitstoot die daarvan afkomstig is, maar ook in verhouding tot het aantal installaties dat thans is opgenomen in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87, namelijk ongeveer 10 000.
|
64. Vad för det första gäller kemisektorn, framgår det av tillkomsthistorien bakom direktiv 2003/87 att antalet anläggningar som denna sektor omfattar är mycket stort, i storleksordningen 34 000, inte enbart i förhållande till de utsläpp som de förorsakar, men också i förhållande till det antal anläggningar som för närvarande omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87, vilket är i storleksordningen 10 000.
|
|
65. De opneming van bedoelde sector in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 zou dus het beheer en de administratieve last van de regeling voor de handel in emissierechten zwaarder hebben gemaakt, zodat niet kan worden uitgesloten dat de werking van die regeling bij de uitvoering ervan zou zijn verstoord indien die sector was opgenomen. Bovendien heeft de gemeenschapswetgever kunnen oordelen dat de voordelen van de uitsluiting van de volledige sector bij het begin van de uitvoering van de regeling van de handel in emissierechten zwaarder wogen dan de voordelen van de opneming daarvan om het doel van richtlijn 2003/87 te verwezenlijken. Bijgevolg heeft de gemeenschapswetgever rechtens afdoende aangetoond dat hij zich op objectieve criteria heeft gebaseerd om de volledige chemische sector in de eerste fase van de uitvoering van de regeling voor de handel in emissierechten van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 uit te sluiten.
|
65. Om denna sektor skulle ha omfattats av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 skulle detta således ha inneburit att driften av, och den administrativa bördan för, systemet för handel med utsläppsrätter blev så tungrodda att det inte kan uteslutas att det skulle uppstå en risk för en störning av detta system i samband med att åtgärder vidtogs för att inbegripa kemisektorn. Vidare har gemenskapslagstiftaren kunnat anse att – för att kunna uppnå målen med direktiv 2003/87 – fördelarna med att utesluta hela denna sektor under inledningen av genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter vägde tyngre än fördelarna med att ta med den. Följaktligen har gemenskapslagstiftaren styrkt att denne har utgått från objektiva kriterier när kemisektorn i dess helhet uteslöts från tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 under den första genomförandefasen av systemet för handel med utsläppsrätter.
|
|
66. Het argument van verzoeksters in het hoofdgeding dat de opneming in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 van de ondernemingen van die sector die een hoeveelheid CO 2 uitstoten die een bepaalde drempel te boven gaat, geen administratieve moeilijkheden zou hebben opgeleverd, kan niet afdoen aan voorgaande beoordeling.
|
66. Vad sökandena i målet vid den nationella domstolen har anfört om att det inte skulle ha medfört några problem på ett administrativt plan att i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87 inkludera företag i nämnda sektor som släpper ut en mängd CO 2 som överstiger ett visst gränsvärde föranleder inte någon annan bedömning.
|
|
67. De statistiek waarnaar zij verwijzen heeft immers betrekking op gegevens over „inrichtingen”, zoals blijkt uit artikel 1 van beschikking 2000/479/EG van de Commissie van 17 juli 2000 inzake de totstandbrenging van een Europees emissieregister van verontreinigende stoffen (EPER) overeenkomstig artikel 15 van richtlijn 96/61/EG van de Raad inzake geïntegreerde preventie en bestrijding van verontreiniging (IPPC) (PB L 192, blz. 36). Een inrichting in de zin van die bepaling is geen installatie in de zin van richtlijn 2003/87, aangezien uit de definities in bijlage A 4 bij die beschikking volgt dat een dergelijke inrichting een „[i]ndustriecomplex met een of meer installaties op dezelfde locatie, waar één exploitant een of meer activiteiten van bijlage I uitvoert” is. De door verzoeksters in het hoofdgeding ingeroepen gegevens hebben dus enkel betrekking op inrichtingen, zonder dat het aantal betrokken installaties nader is bepaald.
|
67. Den statistik som sökandena i målet vid den nationella domstolen har hänvisat till avser uppgifter om ”industrienheter”, såsom framgår av artikel 1 i kommissionens beslut 2000/479/EG av den 17 juli 2000 om upprättandet av ett europeiskt register över förorenande utsläpp (EPER) i enlighet med artikel 15 i rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) (EGT L 192, s. 36). Emellertid utgör inte industrienhet i den mening som avses i detta beslut en anläggning i den mening som avses i direktiv 2003/87, eftersom det framgår av definitionerna i bilaga A 4 till nämnda beslut att en sådan industrienhet är ett ”[i]ndustrikomplex med en eller flera anläggningar på samma plats, där en verksamhetsutövare bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I”. Således hänför sig de uppgifter som åberopats av sökandena vid den nationella domstolen endast till industrienheter, och antalet berörda anläggningar framgår inte.
|
|
68. Derhalve stellen de door verzoeksters in het hoofdgeding ter onderbouwing van voormeld argument verstrekte gegevens het Hof niet in staat de juistheid te onderzoeken van de bewering dat een klein aantal installaties van de chemische industrie verantwoordelijk was voor een aanzienlijk deel van de totale CO 2 -uitstoot van die sector en dat de gemeenschapswetgever deze dus gedeeltelijk in de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 had moeten opnemen.
|
68. Det är följaktligen inte möjligt för domstolen att på grundval av de uppgifter som ingivits av sökandena i målet vid den nationella domstolen som stöd för deras ovan nämnda argument, kontrollera påståendet att ett litet antal av anläggningarna inom kemisektorn står för en betydande andel av de totala utsläppen av CO 2 inom denna sektor och att gemenskapslagstiftaren därför delvis borde ha tagit med dessa i tillämpningsområdet för direktiv 2003/87.
|
|
69. Gelet op het voorgaande en gezien de geleidelijke aanpak waarvan richtlijn 2003/87 uitgaat, kan tijdens de eerste fase van de uitvoering van de regeling voor de handel in emissierechten de verschillende behandeling van de chemische industrie en de ijzer‑ en staalsector gerechtvaardigd worden geacht.
|
69. Mot bakgrund av det ovan anförda och med beaktande av det gradvisa förfarande för genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter på vilket direktiv 2003/87 grundas, ska skillnaden i behandling av kemisektorn jämfört med stålsektorn anses vara berättigad.
|
|
70. Wat in de tweede plaats de sector van de non-ferrometalen betreft, volgt uit het in punt 52 van het onderhavige arrest vermelde wetenschappelijke verslag, waarop de gemeenschapswetgever zich volgens de opmerkingen van het Parlement, de Raad en de Commissie heeft gebaseerd bij de uitwerking en de vaststelling van richtlijn 2003/87, dat de directe emissie van die sector in 1990 16,2 miljoen ton CO 2 bedroeg, terwijl de ijzer‑ en staalsector 174,8 miljoen ton CO 2 uitstootte.
|
70. Vad för det andra gäller sektorn för icke-järnhaltiga metaller framgår av den vetenskapliga rapport som nämns i punkt 52 ovan, vilken, enligt yttrandena från parlamentet, rådet och kommissionen, gemenskapslagstiftaren grundade sig på vid utarbetandet och antagandet av direktiv 2003/87, att de direkta utsläppen från denna sektor år 1990 uppgick till 16,2 miljoner ton CO 2 , samtidigt som stålsektorn släppte ut 174,8 miljoner ton CO 2 .
|
|
71. Gelet op zijn bedoeling om de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 aldus af te bakenen dat de administratieve haalbaarheid van de regeling voor de handel in emissierechten in de beginfase niet werd verstoord door een te groot aantal deelnemers daarbij te betrekken, was de gemeenschapswetgever niet gehouden om ter bereiking van het nagestreefde doel voor elke economische sector die CO 2 uitstoot, een emissiedrempel in te voeren. In omstandigheden zoals die welke aan de vaststelling van richtlijn 2003/87 ten grondslag liggen, kon hij dus bij de invoering van die regeling de werkingssfeer van deze richtlijn aan de hand van een sectorale aanpak afbakenen zonder de grenzen van zijn beoordelingsbevoegdheid te overschrijden.
|
71. Med beaktande av gemenskapslagstiftarens avsikt att begränsa tillämpningsområdet för direktiv 2003/87, för att inte störa möjligheten att administrera systemet för handel med utsläppsrätter i dess inledningsfas med ett alltför stort antal deltagare, hade gemenskapslagstiftaren rätt att använda andra möjligheter, för att uppnå det önskade målet, än att för varje ekonomisk sektor som släpper ut CO 2 fastställa ett gränsvärde för utsläpp. Således har gemenskapslagstiftaren, under sådana omständigheter som föranlett antagandet av direktiv 2003/87, haft fog för att i samband med införandet av detta system begränsa tillämpningsområdet för systemet till att avse vissa sektorer, och har inte överskridit gränserna för det utrymme för skönsmässig bedömning som denne förfogar över.
|
|
72. Het verschil in niveau van de directe emissies van de twee betrokken sectoren is dermate aanzienlijk dat de verschillende behandeling van die sectoren tijdens de eerste fase van de uitvoering van de regeling voor de handel in emissierechten gelet op de geleidelijke aanpak waarvan richtlijn 2003/87 uitgaat, gerechtvaardigd kan worden geacht zonder dat de gemeenschapswetgever de indirecte emissies van de verschillende sectoren in aanmerking hoefde te nemen.
|
72. Skillnaden i direkta utsläpp mellan de två aktuella sektorerna är så betydande att skillnaden i behandling av dessa sektorer, under den inledande fasen av genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter och med hänsyn till det gradvisa förfarande på vilket direktiv 2003/87 grundas, ska anses ha varit berättigad, utan att det var nödvändigt för gemenskapslagstiftaren att beakta de indirekta utsläppen från de olika sektorerna.
|
|
73. Bijgevolg kan de gemeenschapswetgever niet worden verweten dat hij door de verschillende behandeling van vergelijkbare situaties het beginsel van gelijke behandeling heeft geschonden doordat hij de chemische industrie en de sector van de non-ferrometalen van de werkingssfeer van richtlijn 2003/87 heeft uitgesloten.
|
73. Domstolen konstaterar således att gemenskapslagstiftaren inte har åsidosatt likabehandlingsprincipen när jämförbara situationer behandlats olika genom att inte låta kemisektorn och sektorn för icke-järnhaltiga metaller omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/87.
|
|
74. Gelet op het voorgaande moet op de gestelde vraag worden geantwoord dat bij het onderzoek van richtlijn 2003/87 uit het oogpunt van het beginsel van gelijke behandeling niet is gebleken van feiten of omstandigheden die de geldigheid van deze richtlijn kunnen aantasten voor zover zij de regeling voor de handel in broeikasgasemissierechten toepassing laat vinden op de ijzer‑ en staalsector, zonder de chemische industrie en de sector van de non-ferrometalen in haar werkingssfeer op te nemen.
|
74. Av vad som anförts följer att giltighetsfrågan ska besvaras på följande sätt. Det har vid prövningen av direktiv 2003/87 med hänsyn till likabehandlingsprincipen inte framkommit något som skulle kunna påverka direktivets giltighet, i den utsträckning som direktivets system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser är tillämpligt på stålsektorn men inte inbegriper kemisektorn och sektorn för icke-järnhaltiga metaller i sitt tillämpningsområde.
|
|
Kosten
|
Rättegångskostnader
|
|
75. Ten aanzien van de partijen in het hoofdgeding is de procedure als een aldaar gerezen incident te beschouwen, zodat de nationale rechterlijke instantie over de kosten heeft te beslissen. De door anderen wegens indiening van hun opmerkingen bij het Hof gemaakte kosten komen niet voor vergoeding in aanmerking.
|
75. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
|