KOMISIJAS ZIŅOJUMS EIROPAS PARLAMENTAM, PADOMEI, EIROPAS EKONOMIKAS UN SOCIĀLO LIETU KOMITEJAI UN REĢIONU KOMITEJAI

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

par to, kā piemēro Padomes 1998. gada 24. septembra ieteikumu saistībā ar nepilngadīgo un cilvēka cieņas aizsardzību un Eiropas Parlamenta un Padomes 2006. gada 20. decembra ieteikumu par nepilngadīgo personu un cilvēka cieņas aizsardzību un par tiesībām uz atbildi saistībā ar Eiropas audiovizuālo un tiešsaistes informācijas pakalpojumu nozares konkurētspēju -BĒRNU AIZSARDZĪBA DIGITĀLAJĀ PASAULĒ-

om tillämpningen av rådets rekommendation av den 24 september 1998 i fråga om skyddet av minderåriga och människans värdighet och av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster -ATT SKYDDA BARN I DEN DIGITALA VÄRLDEN-

Ievads

Inledning

1998. un 2006. gada rekomendāciju par nepilngadīgo aizsardzību[1] mērķi ir likt dalībvalstīm un nozarei apzināties jaunās problēmas nepilngadīgo aizsardzībā elektroniskos plašsaziņas līdzekļos, jo īpaši saistībā ar tiešsaistes pakalpojumu izplatību un nozīmes pieaugumu. Ņemot vērā, ka regulējums ne vienmēr iet kopsolī ar attīstību, tās aicināja veicināt un izstrādāt atbilstošus pamatnosacījumus, kas ietver nevis tiesiskus līdzekļus, bet gan, piemēram, ieinteresēto personu sadarbību un kopregulāciju vai pašregulāciju[2].

Syftet med 1998 och 2006 års rekommendationer om skydd av minderåriga[1] var att uppmärksamma medlemsstaterna och industrin på de nya utmaningarna för skyddet av minderåriga inom elektroniska medier, och särskilt utmaningarna i samband med användningen och den allt större betydelsen av nätverksbaserade tjänster. Eftersom lagstiftningen inte alltid kan hålla jämna steg med denna utveckling uppmanades medlemsstaterna och industrin att främja och utveckla lämpliga ramvillkor genom andra åtgärder än rent juridiska, som exempelvis samarbete med aktörerna och sam- eller självreglering[2].

Tikmēr dramatiski mainās un pastāvīgi palielinās plašsaziņas līdzekļu izmantošana patērētāju un īpaši nepilngadīgo vidū. Nepilngadīgie arvien vairāk lieto plašsaziņas līdzekļus, izmantojot mobilās ierīces, ieskaitot (tiešsaistes) video spēles, un plašsaziņas līdzekļu pakalpojumi internetā ir arvien vairāk pieprasīti. Kopš pēdējā ieteikuma ļoti lielu nozīmi gan individuāliem lietotājiem, gan visā sabiedrībā ir ieguvusi jauna parādība — socializācijas vietnes. Droši vien nākotnē būs vēl izmaiņas, par kādām mēs pat nevaram iedomāties.

Under tiden har konsumenternas och särskilt minderårigas medieanvändning förändrats dramatiskt och allt snabbare. Minderårigas medieanvändning ökar alltmer genom mobila enheter, däribland (nätverksbaserade) videospel, och beställtjänsterna på internet blir allt fler. Det nya fenomenet med sociala medier har sedan den senaste rekommendationen vuxit enormt, både med avseende på enskilda användares användning och ur ett samhällsperspektiv. Fler förändringar som vi kanske inte ens kan föreställa oss nu kommer sannolikt att ske.

Šie jaunievedumi piedāvā daudzas iespējas nepilngadīgajiem, bet rada problēmas saistībā ar to aizsardzību, ņemot vērā, ka vecākiem bieži ir grūtības izpildīt savus pienākumus attiecībā uz jaunu tehnoloģiju produktiem un pakalpojumiem, kurus tie paši parasti pārzina mazāk nekā bērni. Tādēļ mums jāvaicā, vai pašreizējā politika vēl joprojām ir piemērota un adekvāti nodrošina augstu nepilngadīgo aizsardzības līmeni visā Eiropā.

Denna nya utveckling medför många möjligheter för minderåriga, men även vissa utmaningar beträffande deras skydd, med tanke på att föräldrar ofta har svårt att ta sitt ansvar i sammanhanget med nya tekniska produkter och tjänster, eftersom de vanligtvis har sämre kunskaper om dessa än barnen. Vi måste därför fråga oss om den aktuella politiken fortfarande är lämplig och tillräcklig för att garantera en hög skyddsnivå för minderåriga inom hela EU.

Lai labāk novērtētu to, kas jau ir izdarīts un kādi turpmāki pasākumi varētu būt nepieciešami, šajā ziņojumā — atbildē uz 2006. gada ieteikuma 6. punktā izteikto aicinājumu — analizēta 1998. un 2006. gada ieteikumos dalībvalstīm ierosināto pasākumu īstenošana un efektivitāte.

För att bättre kunna bedöma vilka åtgärder som redan vidtagits och vilka ytterligare åtgärder som kan bli nödvändiga görs i denna rapport en analys av genomförandet och effektiviteten av åtgärderna i 1998 och 2006 års rekommendationer i medlemsstaterna, i enlighet med punkt 6 i 2006 års rekommendation.

Ziņojums ir sagatavots, pamatojoties uz informāciju, ko dalībvalstis sniegušas, atbildot uz anketas jautājumiem. Tas papildina vairākas Eiropas digitalizācijas programmas darbības[3].

Denna rapport har utarbetats mot bakgrund av information som medlemsstaterna lämnat i ett frågeformulär. Rapporten kompletterar ett flertal åtgärder i den digitala agendan för Europa[3].

Sīkāka informācija par atbildēm un īstenoto pasākumu konkrēti piemēri ir pieejami pievienotajā dienestu darba dokumentā.

Mer detaljerad information om svaren och specifika exempel på vilka åtgärder som vidtagits ges i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

KONSTATēJUMI

RESULTAT

Cīņa pret nelegālu vai kaitīgu saturu

Att hantera olagligt eller skadligt innehåll

Satura un pakalpojumu sniedzēji palielina pūles, lai novērstu diskriminējošu un citādi nelikumīgu vai kaitīgu saturu, jo īpaši uzņemoties personiskas saistības, pieņemot rīcības kodeksus , kas pastāv 24 dalībvalstīs[4]. Runājot par interneta saturu, dažas no šīm iniciatīvām paredz, ka tīmekļa vietnes var norādīt savu atbilstību rīcības kodeksam, izmantojot atbilstošu marķējumu.

Innehålls- och tjänsteleverantörerna gör allt större insatser för att hantera diskriminerande och annat olagligt eller skadligt innehåll, framför allt genom egna åtaganden/uppförandekoder , som har antagits i 24 medlemsstater.[4] När det gäller innehåll på internet föreslås inom ramen för vissa av dessa initiativ att webbplatser kan visa att de följer en uppförandekod genom lämplig märkning.

Bez tam dalībvalstīs tiek veikti pasākumi, lai attīstītu un veicinātu piekļuvi kvalitatīvam un nepilngadīgajiem piemērotam saturam , piemēram, izmantojot īpašas tīmekļa vietnes bērniem un īpašas meklētājprogrammas[5].

Dessutom görs insatser i medlemsstaterna för att öka och underlätta tillgången till lämpligt kvalitetsinnehåll för minderåriga , exempelvis genom särskilda webbplatser för barn och särskilda sökmotorer.[5]

Lai gan dalībvalstis vienprātīgi atzīst, ka veicināt pašregulācijas pasākumus (rīcības kodeksus) ir noderīgi, neatkāpjas bažas, ka šajā jomā sasniegtais aizsardzības līmenis joprojām ievērojami atšķiras. Turpmāk spēkā esošie pasākumi pret nelegālu vai kaitīgu saturu būtu nepārtraukti jāuzrauga, lai nodrošinātu to efektivitāti. Piemēram, tiek izstrādāti ziņošanas punkti attiecībā uz šāda veida saturu, kurus nodrošina satura nodrošinātājs un kurus lieto bērni un vecāki, un to darbību atbalsta attiecīgas infrastruktūras, bet visām šīm iniciatīvām trūkst kopīgu iezīmju un apjomradītu ietaupījumu, kas palielinātu to efektivitāti. |

Trots att medlemsstaterna är eniga om att det är positivt att medlemsstaterna främjar självregleringsåtgärder (uppförandekoder), kvarstår ändå oron över att medlemsstaternas skydd av minderåriga på detta område fortfarande i hög grad skiljer sig åt. För att garantera effektiviteten hos de befintliga åtgärderna för att hantera olagligt eller skadligt innehåll bör dessa åtgärder i framtiden kontinuerligt övervakas. Innehållsleverantörerna håller till exempel på att inrätta rapporteringspunkter med välfungerande stödavdelningar för denna typ av innehåll som kan användas av barn och föräldrar, men samtliga dessa initiativ skiljer sig från varandra och saknar skalekonomier, vilket gör dem mindre effektiva. |

Uzticības dienesti

Hjälplinjer

Eiropas digitalizācijas programma aicina dalībvalstis līdz 2013. gadam pilnībā izveidot uzticības dienestus ziņošanai par aizvainojošu vai kaitīgu interneta saturu.

Den digitala agendan för Europa innehåller ett krav på att medlemsstaterna fullt ut ska införa hjälplinjer för rapportering av stötande eller skadligt onlineinnehåll senast 2013.

Uzticības dienesti kopš ieteikumu izstrādāšanas ir plaši izplatījušies un tiek izmantoti dalībvalstīs un Norvēģijā. Eiropas Komisijas drošāka interneta programmas līdzfinansējums uzticības dienestiem joprojām ir būtisks atbalsta mehānisms.

Hjälplinjer har införts och används i stor utsträckning i medlemsstaterna och i Norge. Samfinansieringen av hjälplinjer genom Europeiska kommissionens program för ett säkrare internet förblir en viktig stödmekanism.

Dažas dalībvalstis atsaucās arī uz Starptautisko interneta tiešo līniju asociāciju INHOPE [6], kas dibināta 1999. gadā saskaņā ar agrāko EK Drošāka interneta rīcības plānu un ko šobrīd finansē saskaņā ar Drošāka interneta programmu. Tā aptver valstis ārpus Eiropas[7], un tās mērķis ir palielināt sadarbību šajā jomā. INHOPE biedru uzticības dienestiem jāatbilst INHOPE prakses kodeksam. 24 dalībvalstu uzticības dienesti ir INHOPE locekļi[8].

Vissa av medlemsstaterna nämnde i sina svar även INHOPE (Association of Internet Hotline Providers in Europe)[6], som grundades 1999 inom ramen för EU:s tidigare handlingsplan för ett säkrare internet och som nu finansieras genom programmet för ett säkrare internet. Sammanslutningen, som även omfattar länder utanför Europa [7] , syftar till att öka samarbetet på detta område. INHOPE-medlemmarnas hjälplinjer ska följa INHOPE:s uppförandekod. INHOPE samlar hjälplinjer i 24 medlemsstater.[8]

Daudzi uzticības dienesti piedalās tā sauktajā " paziņošanas un izņemšanas procedūrā "[9], saskaņā ar kuru interneta pakalpojumu sniedzēji apņemas nekavējoties izņemt nelegālu saturu, par kuru sabiedrības locekļi ir ziņojuši uzticības dienestam. 19 dalībvalstis[10] ziņo, ka paziņošanas un izņemšanas procedūras ir izstrādātas un tiek izmantotas.

Ett antal hjälplinjer omfattas av så kallade ” förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material ”[9], genom vilka internetleverantörerna åtar sig att omedelbart avlägsna olagligt innehåll som allmänheten har rapporterat via hjälplinjen. 19 medlemsstater[10] rapporterar att förfaranden för anmälan och avlägsnande av olagligt material har utarbetats och tillämpas.

Tomēr uzticības dienestu darbā pastāv ievērojamas atšķirības, jo īpaši paziņošanas un izņemšanas procedūrās. Tas attiecas uz lēmumu par konkrētā satura nelikumīgumu, šāda lēmuma pārskatīšanu, avota un mitināšanas pakalpojumu sniedzēja izsekošanu, un jo īpaši paziņošanu kompetentajām iestādēm[11]. Lai gan tas nebija ietverts aptaujā, Bulgārija un Slovēnija norādīja uz uzticības dienestu uzraudzību [12].

Det finns dock avsevärda skillnader i hur hjälplinjerna fungerar och framför allt mellan förfarandena för anmälan och avlägsnande, bland annat när det gäller att besluta om ett visst innehåll är olagligt, översyn av sådana beslut, spårande av innehållets källa och av webbvärdar och framför allt anmälan till de behöriga myndigheterna.[11] Även om övervakning av hjälplinjer[12] inte togs upp i frågeformuläret hänvisade Bulgarien och Slovenien till denna fråga.

Uzticības dienestu plašā izplatība un sadarbība ir rosinoša, bet nav pietiekama. Lai sekmētu to efektivitāti un lielāku konsekvenci starp dalībvalstīm (piemēram, labu praksi sadarbībai ar tiesībaizsardzības iestādēm), jāapsver veidi, kā tos padarīt labāk zināmus un viegli pieejamus interneta lietotājiem, tostarp bērniem, un uzlabot to darbību un attīstīt sinerģiju ar citiem saistītiem pakalpojumiem (piemēram, palīdzības tālruni un informācijas centriem, 116 000/116 111 numuriem). Tomēr uzticības dienestus jāuzrauga rūpīgāk. |

Att så många nätverk med hjälplinjer har inrättats är uppmuntrande, men otillräckligt. För att göra hjälplinjerna mer effektiva och öka samstämmigheten mellan medlemsstaterna (exempelvis genom bästa praxis i fråga om samarbetet med de brottsbekämpande myndigheterna), bör man diskutera hur man kan öka kunskapen om hjälplinjerna och göra dem mer lättillgängliga för internetanvändare, däribland barn, och hur man kan förbättra deras funktionssätt samt utveckla synergier med andra berörda tjänster (exempelvis hjälplinjer och informationscenter, 116 000-/116 111-nummer). Hjälplinjerna bör dessutom övervakas noggrannare. |

Interneta pakalpojumu sniedzēji (IPS)

Internetleverantörer

Kopumā interneta pakalpojumu sniedzēji arvien vairāk iesaistās nepilngadīgo aizsardzībā, neskatoties uz savām ierobežotajām saistībām un atbildību saskaņā ar e-tirdzniecības direktīvu[13]. Tas attiecas uz to tiesiskajiem pienākumiem attiecībā uz nelegālu saturu, bet jo īpaši uz kopējām brīvprātīgām saistībām un rīcības kodeksu ievērošanu.

Internetleverantörerna blir generellt sett mer delaktiga i skyddet av minderåriga, trots deras begränsade ansvar i enlighet med e-handelsdirektivet[13]. Begränsningen av deras ansvar avser deras rättsliga skyldigheter i fråga om olagligt innehåll, men framför allt gemensamma frivilliga åtaganden och tillämpningen av uppförandekoder.

Tomēr IPS asociācijām parasti nav īpašas pilnvaras attiecībā uz nepilngadīgo aizsardzību. Tāpēc rīcības kodeksu parakstīšana un ievērošana attiecībā uz nepilngadīgo aizsardzību parasti šādu apvienību biedriem ir tikai brīvprātīga[14].

Sammanslutningarna av internetleverantörer har dock i regel inget specifikt uppdrag när det gäller skydd av minderåriga. Därför är det i allmänhet endast frivilligt för medlemmarna i dessa sammanslutningar[14] att underteckna och följa uppförandekoder för skydd av minderåriga.

Turklāt tikai astoņas dalībvalstis[15] un Norvēģija ziņoja, ka patērētāji vai valsts iestādes pārskata periodā piedalījās rīcības kodeksu izstrādē. Tikai sešas dalībvalstis[16] ziņoja, ka tām ir novērtēšanas sistēmas kodeksu efektivitātes novērtēšanai.

Dessutom rapporterade endast åtta medlemsstater[15] samt Norge att konsumenterna eller de offentliga myndigheterna deltagit i utarbetandet av uppförandekoder under översynsperioden. Endast sex medlemsstater[16] rapporterade att utvärderingssystem hade införts för att bedöma kodernas effektivitet.

Kopumā tikai 11 dalībvalstis[17] un Norvēģija uzskata, ka pašregulācijas sistēma un IPS rīcības kodeksi ir labi piemēroti jaunajai digitālajai videi.

Sammantaget anser endast elva medlemsstater[17] samt Norge att självregleringssystemet och internetleverantörernas uppförandekoder är väl anpassade till den nya digitala miljön.

IPS tiek aicināti vēl aktīvāk iesaistīties nepilngadīgo aizsardzībā. Rīcības kodeksu piemērošana jāizplata arvien plašāk un rūpīgi jāuzrauga. IPS asociācijas tiek aicinātas iekļaut nepilngadīgo aizsardzību savās pilnvarās un attiecīgi iesaistīt savus biedrus. Bez tam patērētāju un iestāžu lielāka iesaistīšana rīcības kodeksu izstrādē palīdzētu nodrošināt, ka pašregulācija patiešām reaģē uz digitālās pasaules straujo attīstību. |

Internetleverantörerna uppmuntras att delta ännu mer aktivt i skyddet av minderåriga. Uppförandekoderna bör följas i högre utsträckning och övervakas noggrannare. Sammanslutningarna av internetleverantörer uppmuntras att införliva skyddet av minderåriga i sitt uppdrag, vilket även omfattar deras medlemmar. Dessutom skulle ett större deltagande av konsumenterna och myndigheterna i utarbetandet av uppförandekoder bidra till att göra självregleringen bättre anpassad till den snabbt föränderliga digitala världen. |

Socializācijas vietnes

Sociala medier

Socializācijas vietnes nepilngadīgajiem piedāvā lielas iespējas. Kaut gan tās kļuvušas nozīmīgas tikai salīdzinoši nesen, tās jau mainījušas to, kā nepilngadīgie sadarbojas un sazinās savā starpā.

Sociala medier erbjuder minderåriga enorma möjligheter. Även om sociala medier inte har slagit igenom förrän relativt nyligen har de redan helt förändrat minderårigas sätt att interagera och kommunicera med varandra.

Tomēr socializācijas vietnēm ir arī ievērojams riska potenciāls, ko var apkopot kategorijās "nelegāls saturs", "vecumam nepiemērots saturs", "nepiemērota saziņa" un "nepiedienīga uzvedība"[18]. Viens daudzsološs veids, kā novērst šos riskus, ir pamatnostādnes socializācijas vietņu pakalpojumu sniedzējiem un/vai lietotājiem.

Sociala medier kan dock även medföra stora risker som kan sammanfattas i kategorierna ”olagligt innehåll”, ”innehåll som är olämpligt för vissa ålderskategorier”, ”otillbörliga kontakter” och ”otillbörligt beteende”.[18] Ett effektivt sätt att bekämpa dessa risker är att anta riktlinjer för leverantörer av sociala nätverkssajter och/eller deras användare.

Tikai 10 dalībvalstis[19] pieminēja šādas pamatnostādnes, un vēl mazāks skaits valstu ziņoja, ka tām ir vērtēšanas sistēmas to efektivitātes novērtēšanai[20]. Tātad "nesaistošo tiesību normu" noteikumi pašreiz cieš no diezgan fragmentāras īstenošanas. Šo plaisu daļēji var aizpildīt " Drošāki sabiedrisko sakaru veidošanas principi Eiropas Savienībai "[21], kuriem ir pievienojusies 21 socializācijas vietne.

Endast tio medlemsstater[19] angav att de antagit sådana riktlinjer, och ännu färre rapporterade att utvärderingssystem hade införts för att bedöma riktlinjernas effektivitet[20]. Följaktligen är tillämpningen av icke-bindande regler för närvarande tämligen bristfällig. Detta tomrum skulle delvis kunna fyllas av ”Principer för säkrare sociala nätverk i EU” [21], som 21 sociala nätverk har åtagit sig att följa.

Ņemot vērā socializācijas vietņu straujo paplašināšanos, operatoru kontroles sistēmas nespēj efektīvi un konsekventi aptvert visus iespējamos riskus. Ieinteresētās personas tiek aicinātas aktīvi iesaistīties, jo īpaši izpratnes veicināšanā par riskiem un to mazināšanu, pamatnostādņu plašāku izmantošanu, īstenošanas uzraudzību. Turklāt socializācijas vietnēs arvien vairāk tiek izvietoti ziņošanas punkti ar labi funkcionējošu atbalsta infrastruktūru, lai palīdzētu bērniem uzmākšanās, iebiedēšanas tiešsaistē un līdzīgos gadījumos, bet risinājumi tiek izstrādāti katrā gadījumā atsevišķi. Turklāt, nav izplatīta "privātuma pēc noklusējuma" iestatījumu izmantošana bērniem, kuri pievienojas socializācijas vietnēm. |

Med tanke på den enorma utvecklingen av sociala medier brister operatörernas kontrollsystem när det gäller att täcka alla potentiella risker på ett effektivt och konsekvent sätt. Aktörerna uppmuntras att delta aktivt, särskilt genom fler informationskampanjer om riskerna och om hur de kan mildras och genom en mer utbredd tillämpning av riktlinjer, samt övervakning av dessa. Dessutom blir det allt vanligare med rapporteringspunkter med en välfungerande stödavdelningsinfrastruktur för sociala medier för att hjälpa barn att hantera gromning, mobbning på internet och liknande frågor, men lösningarna skiljer sig åt från fall till fall. Vidare är användningen av ”förvalda inställningar för skydd av den personliga integriteten” för barn som går med i sociala nätverkssajter begränsad. |

Problemātisks interneta saturs no citām dalībvalstīm / ārpus ES

Problematiskt innehåll på internet från andra medlemsstater/från länder utanför EU

Lielākā daļa dalībvalstu uzskata, ka kaitīga satura daļa, kura izcelsme ir to teritorijā , ir ļoti neliela, kaitīga satura daļa no citām ES dalībvalstīm — ievērojami augstāka, un kaitīga satura daļa no valstīm ārpus ES ir vislielākā[22]. Attiecībā uz iespējamajiem uzlabojumiem dažas dalībvalstis uzskata, ka vēl saskaņotāku aizsardzību būtu vieglāk sasniegt Eiropas līmenī, un tas būtu atbalstāmi, nevis starptautiskā līmenī[23]. Neraugoties uz to, vairums uzskata par lietderīgu aicināt trešās valstis veikt pasākumus savās valstīs, un lielākā daļa dalībvalstu un Norvēģija atbalsta turpmāku nolīgumu noslēgšanu ar trešām valstīm [24].

De flesta medlemsstater anser att andelen skadligt innehåll med ursprung på deras eget territorium är mycket låg, att andelen skadligt innehåll från andra EU-medlemsstater är avsevärt högre och att andelen skadligt innehåll från länder utanför EU är högst.[22] När det gäller möjliga förbättringar anser vissa medlemsstater att det vore lättare att åstadkomma ett mer harmoniserat skydd på EU-nivå, vilket de skulle välkomna, än på internationell nivå.[23] Den allmänna uppfattningen är trots det att tredjeländer bör uppmuntras att vidta nationella åtgärder, och en stor majoritet av medlemsstaterna samt Norge anser att fler avtal med tredjeländer [24] bör ingås.

Vēlama ciešāka sadarbība un saskaņota aizsardzība pret problemātisku interneta saturu. Kaut arī šāda satura izcelsme ir galvenokārt ārpus ES, dažas dalībvalstis uzskata, ka šāda pieeja ir reālāka Eiropas līmenī, nekā iesaistot trešās valstis. |

Ett fördjupat samarbete och ett harmoniserat skydd i fråga om problematiskt innehåll på internet tycks vara önskvärt. Även om detta innehåll främst kommer från länder utanför EU anser vissa medlemsstater att en sådan strategi vore mer realistisk inom EU än med deltagande av tredjeländer. |

Plašsaziņas līdzekļu lietotprasme un izpratnes veidošana

Mediekompetens och informationskampanjer

Visas dalībvalstis ir apņēmušās veicināt plašsaziņas līdzekļu lietotprasmi un uzlabot izpratni

Alla medlemsstater har åtagit sig att främja mediekompetens och att öka kunskaperna om riskerna med nätverksbaserade medier och om befintliga skyddsverktyg som effektiva förebyggande instrument.

par risku tiešsaistes plašsaziņas līdzekļos un esošajiem aizsardzības instrumentiem kā par efektīviem preventīviem instrumentiem.

Medlemsstaterna har framför allt antagit allt fler relevanta initiativ i form av offentlig-privata partnerskap. Enligt medlemsstaterna har Europeiska kommissionens program för ett säkrare internet och projektet EU Kids Online visat sig utgöra värdefulla ramar på dessa områden[25].

Konkrēti dalībvalstis arvien vairāk īsteno attiecīgas iniciatīvas, kas izpaužas kā partnerattiecības starp publisko un privāto sektoru . Saskaņā ar informāciju no dalībvalstīm Eiropas Komisijas drošāka interneta programma un " ES bērni tiešsaistē " ( EU Kids Online ) projekts ir pierādījuši savu vērtību šajās jomās[25].

Mediekompetens och informationskampanjer är delvis integrerade i den formella utbildningen, och vissa insatser görs också för att öka föräldrars och lärares kunskaper på området. En utvärdering som gjordes av kommissionen 2009 visade dock att även om denna fråga har införlivats i den nationella läroplanen i 23 EU-länder är själva den praktiska undervisningen i detta ämne fragmenterad och inkonsekvent[26].

Plašsaziņas līdzekļu lietotprasmes un izpratnes veicināšanas iniciatīvas ir daļēji integrētas formālajā izglītībā, un ir mēģināts tām pievērst arī vecāku un skolotāju uzmanību. Tomēr novērtējums, ko 2009. gadā veica Komisija, parādīja, ka, lai gan tēma ir iekļauta valstu izglītības programmās 23 Eiropas valstīs, faktiski šāda izglītība ir sadrumstalota un nekonsekventa[26].

Samtidigt som ett bättre införlivande av mediekompetens och informationskampanjer i skolundervisningen är positivt, är det fortfarande en stor utmaning att nå fram till alla barn och föräldrar och att öka konsekvensen mellan de olika skolorna och medlemsstaterna. |

Kaut arī plašsaziņas līdzekļu lietotprasmes un izpratnes veicināšanas plašāka integrācija skolas izglītībā ir pozitīva, tomēr joprojām ir problēmas aptvert visus bērnus un vecākus un novērst atšķirības starp skolām un dalībvalstīm. |

Begränsad tillgång till innehåll

Piekļuves ierobežošana saturam

Att begränsa minderårigas tillgång till innehåll som är lämpligt för deras ålder förutsätter två saker: å ena sidan en ålders- och innehållsklassificering och å andra sidan att denna klassificering följs. Det senare är främst föräldrarnas ansvar, men tekniska system för bland annat filtrering, ålderskontroll och föräldrakontroll är ett uppskattat stöd.

Nepilngadīgo piekļuves ierobežošanai saturam, lai tas būtu piemērots viņu vecumam, nepieciešamas divas lietas: no vienas puses, jāveic klasifikācija pēc vecuma un satura un, no otras puses, jānodrošina šādas klasifikācijas ievērošana. Pēdējais uzdevums galvenokārt ir vecāku atbildības jomā, bet tehniskās sistēmas — filtrācija, vecuma verifikācijas sistēmas, vecāku kontroles sistēmas, utt. — nodrošina vērtīgu atbalstu.

Ålders- och innehållsklassificering

Klasifikācija pēc vecuma un satura

Tolv medlemsstater[27] anser att de befintliga systemen för ålders- och innehållsklassificering för audiovisuellt innehåll är tillräckliga och effektiva , medan tretton medlemsstater[28] samt Norge anser att de borde förbättras .

Pastāvošās audiovizuālā satura klasifikācijas sistēmas pēc vecuma un satura principā 12 dalībvalstis[27] uzskata par pietiekamām un efektīvām , bet 13 dalībvalstis[28] un Norvēģija uzskata, ka tās būtu jāuzlabo .

Sexton medlemsstater[29] och Norge svarade att de tillämpar olika ålders- och innehållsklassificeringar för olika typer av medier. Tio medlemsstater[30] och Norge anser att detta är ett problem. Åtta medlemsstater[31] och Norge påpekar att åtgärder eller initiativ övervägs för att öka konsekvensen på detta område.

16 dalībvalstis[29] un Norvēģija atbildēja, ka tām ir atšķirīga klasifikācija pēc vecuma un dažāda veida plašsaziņas līdzekļiem. Desmit dalībvalstis[30] un Norvēģija uzskata, ka tā ir problēma. Astoņas dalībvalstis[31] un Norvēģija norāda, ka apsver pasākumus vai iniciatīvas, lai ieviestu lielāku konsekvenci šajā jomā.

Sammanlagt anser femton medlemsstater[32] och Norge att klassificeringssystem som omfattar flera medier och/eller EU-omfattande klassificeringssystem för medieinnehåll är användbara och genomförbara . Detta bestrids av nio medlemsstater[33] med hänvisning till kulturskillnader.

Kopumā 15 dalībvalstis[32] un Norvēģija uzskata, ka plašsaziņas līdzekļu satura klasifikācijas sistēmas, kas darbojas attiecībā uz dažādiem līdzekļiem un/vai visā Eiropā , ir vajadzīgas un iespējamas . Tam nepiekrīt deviņas dalībvalstis[33], kas norāda uz kultūras atšķirībām.

Detta är ett område som är oerhört fragmenterat, eftersom uppfattningen om vad som är nödvändigt och användbart skiljer sig avsevärt åt mellan och i medlemsstaterna. |

Šī ir visvairāk sadrumstalotā joma — priekšstati par to, kas ir vajadzīgs un noderīgs, būtiski atšķiras starp dalībvalstīm un to iekšienē. |

Tekniska system (filtrering, ålderskontrollsystem, föräldrakontrollsystem etc.)

Tehniskās sistēmas (filtrēšana, vecuma verifikācijas sistēmas, vecāku kontroles sistēmas utt.)

Medlemsstaterna tycks på det stora hela vara eniga om att enbart tekniska åtgärder inte kan skydda minderåriga från skadligt innehåll och endast bör vara ett inslag i en rad åtgärder.

Šķiet, ka kopumā valda vienprātība par to, ka tehniskie pasākumi vien nevar pasargāt nepilngadīgos no kaitīga satura, un tie var būt tikai viens elements pasākumu kopumā.

När det gäller tekniska åtgärder som syftar till att undvika skadligt innehåll genom att garantera respekten för de relevanta gränserna och klassificeringarna, är medlemsstaterna splittrade när det gäller sådana åtgärders användbarhet, lämplighet (med avseende på rätten till information och möjligt missbruk av censur), tekniska genomförbarhet och tillförlitlighet .[34] Dessutom är medlemsstaterna eniga om behovet av öppenhet beträffande uppförandet av visst innehåll på en svart lista och möjligheten att avlägsna detta innehåll.

Attiecībā uz tehniskajiem pasākumiem, kuru mērķis ir izvairīties no potenciāli kaitīga satura, nodrošinot attiecīgo klasifikāciju, dalībvalstīm ir domstarpības par to lietderīgumu, piemērotību (ņemot vērā tiesības uz informāciju un iespējamu ļaunprātīgu cenzūras izmantošanu), tehniskām iespējām un uzticamību [34]. Turklāt dalībvalstis uzsvēra vajadzību pēc pārredzamības attiecībā uz noteikta satura iekļaušanu melnajā sarakstā un tā izņemšanas iespēju.

20 medlemsstater[35] rapporterade att industrin eller de offentliga myndigheterna hade vidtagit åtgärder för att utarbeta ett filtrerings- och åldersklassificeringssystem för internet. 24 medlemsstater[36] och Norge rapporterar att verktyg för föräldrakontroll används . Dessa verktyg är kostnadsfria i femton medlemsstater och avgiftsbelagda i fyra medlemsstater.[37]

20 dalībvalstis[35] ziņo, ka nozares vai valsts iestādes ir centušās izstrādāt filtrēšanas un klasifikācijas sistēmu internetam. 24 dalībvalstis[36] un Norvēģija ziņo, ka vecāku kontroles līdzekļi tiek izmantoti . Bez maksas tie ir pieejami 15 dalībvalstīs un par maksu — četrās dalībvalstīs[37].

Dessutom görs allt större insatser för att informera kunderna om de tillgängliga filtrerings- och åldersklassificeringssystemen och om programvara för ålderskontroll , vilket krävs i sexton medlemsstater[38], genom lagstiftning eller inom ramen för de relevanta uppförandekoderna för internetleverantörer eller mobiloperatörer.

Turklāt pieaug centieni informēt abonentus par pieejamajām filtrēšanas un klasifikācijas sistēmām un vecuma verifikācijas programmatūru , kas 16 dalībvalstīs IPS vai mobilo sakaru operatoriem ir tiesību aktos vai attiecīgos rīcības kodeksos noteikts pienākums[38].

Medan de flesta medlemsstater anser att deras ålders- och innehållsklassificeringssystem skulle kunna förbättras, är de inte eniga om användbarheten eller genomförbarheten av klassificeringssystem som omfattar flera medier eller EU-omfattande klassificeringssystem för medieinnehåll. Mot bakgrund av den alltmer gränsöverskridande karaktären hos innehåll på internet bör man dock grundligare undersöka hur dessa system kan göras mer enhetliga. Internetanslutna enheter med föräldrakontrollverktyg blir allt vanligare, men användningen av lämpligt innehåll regleras genom lösningar från fall till fall som skiljer sig avsevärt åt mellan och i medlemsstaterna. Det vore därför lämpligt med innovativa ålders- och innehållsklassificeringssystem som skulle kunna användas i större utsträckning inom IKT-sektorn (av tillverkare, värd- och innehållsleverantörer etc.), samtidigt som den nödvändiga flexibiliteten bevaras för att lokala tolkningar av begreppet ”lämplighet” ska kunna göras och samtidigt som de etablerade synsätten på de olika internetaktörernas ansvar vägs in. |

Lai gan lielākā daļa dalībvalstu saskata iespējas uzlabot savas klasifikācijas sistēmas pēc vecuma un satura, ir skaidrs, ka nav vienprātības par dažādu plašsaziņas līdzekļu satura visas Eiropas klasifikācijas sistēmu vajadzīgumu un iespējamību. Tomēr, ņemot vērā to, ka tiešsaistes saturs kļūst arvien neatkarīgāks no robežām, būtu sīkāk jāizpēta veidi, kā labāk saskaņot šādas sistēmas. Internetam pieslēdzamas ierīces ar vecāku kontroles instrumentiem kļūst arvien pieejamākas, bet atbilstoša satura noteikšana tiek risināta katrā gadījumā atsevišķi un ievērojami atšķiras starp dalībvalstīm un to iekšienē. Šādā kontekstā, šķiet, ir vērts apsvērt novatoriskas vecuma un satura klasifikācijas sistēmas, ko varētu plašāk izmantot visa IKT nozare (ražotāji, mitinātāji, satura nodrošinātāji utt.), vienlaikus pieļaujot vietējās "atbilstības" interpretācijas nepieciešamo elastību un atspoguļojot izmantoto pieeju dažādu interneta dalībnieku atbildības noteikšanā. |

Audiovisuella medietjänster

Audiovizuālo plašsaziņas līdzekļu pakalpojumi

När det gäller system för sam-/självreglering för att skydda minderåriga från skadligt innehåll släpar audiovisuella beställmedietjänster (för vilka sådana system har införts i åtta medlemsstater, varav sju har antagit en uppförandekod) efter tv - program , för vilka sådana system har införts i fjorton medlemsstater, varav elva har antagit en uppförandekod.[39]

Kopregulācijas vai pašregulācijas sistēmas nepilngadīgo aizsardzībai pret kaitīgu saturu audiovizuālajos pakalpojumos pēc pieprasījuma (šādas sistēmas ir ieviestas astoņās dalībvalstīs, turklāt septiņām ir rīcības kodekss) atpaliek no televīzijas programmām , kur šādas sistēmas ir izveidotas 14 dalībvalstīs un 11 no tām ir rīcības kodekss[39].

De vanligaste metoderna för att uppmärksamma föräldrar på förekomsten av skadligt innehåll och på nödvändigheten att begränsa tillgången till innehållet är meddelanden på skärmen och/eller ljudvarningar precis innan eventuellt skadligt innehåll visas. Detta gäller för såväl tv-program som för audiovisuella beställmedietjänster.

Parasti par kaitīgu saturu un nepieciešamību vecākiem ierobežot pieeju signalizē ekrāna ikonas un/vai akustisks brīdinājums tieši pirms potenciāli kaitīga satura piegādes. Tas attiecas gan uz televīzijas raidījumiem, gan audiovizuālajiem pakalpojumiem pēc pieprasījuma.

De flesta medlemsstater anser att sådana signaler är användbara, och i vissa medlemsstater är sådana signaler obligatoriska enligt lag eller föreskrivs i uppförandekoder. Tekniska filtreringsfunktioner eller programvara används i mindre utsträckning, däribland spärrsystem och PIN-koder. Åldersklassificering och begränsning av sändningstiden för audiovisuella beställmedietjänster tillämpas endast i ett begränsat antal medlemsstater.[40]

Lielākā daļa dalībvalstu uzskata šādus signālus par noderīgiem un dažās tos pieprasa ar tiesību aktiem vai to izmantošana ir paredzēta rīcības kodeksos. Mazāk izmanto tehniskas filtrēšanas ierīces vai programmatūru , ieskaitot iepriekšējas bloķēšanas sistēmas un PIN kodus . Vecuma klasifikācija un audiovizuālo pakalpojumu pēc pieprasījuma raidlaika ierobežojumi tiek piemēroti tikai nelielā skaitā dalībvalstu[40].

Beträffande tillförlitligheten hos märknings- och varningssystem betonade vissa medlemsstater vikten av föräldraansvar och att sådana system endast fungerar när föräldrarna ser till att de blir effektiva genom att kontrollera vad deras barn tittar på.

Runājot par marķējuma un brīdinājuma sistēmu uzticamību, dažas dalībvalstis uzsvēra vecāku atbildības nozīmi un to, ka šādas sistēmas var darboties tikai tad, ja vecāki nodrošina to efektivitāti, kontrolējot, ko viņu bērni skatās.

Mångfalden av åtgärder på detta område återspeglar distinktionerna i direktivet om audiovisuella medietjänster, men även svårigheten att enas om politiska lösningar för denna utmaning. De allmänt tillgängliga tekniska åtgärderna för att begränsa barns tillgång till innehåll på internet, som exempelvis verktyg för föräldrakontroll för åldersklassificerat och märkt innehåll, är mycket olikartade. Lösningarna för linjära sändningar/tv-sändningar (exempelvis sändningstid) är ofta illa anpassade till internet och andra audiovisuella beställmedietjänster. |

Dažādās šajā jomā veiktās darbības atspoguļo Audiovizuālo plašsaziņas līdzekļu direktīvā paredzētās atšķirības, kā arī grūtības nonākt pie vienprātīgas politikas reakcijas uz šo problēmu. Vispārēji pieejamie tehniskie līdzekļi, kas dod bērniem selektīvu piekļuvi saturam internetā, piemēram, vecāku kontroles instrumenti, kas saistīti ar satura klasifikāciju pēc vecuma un marķēšanu, ir ļoti dažādi, risinājumi, kas izstrādāti lineārai apraidei/TV pārraidēm (piemēram, pārraides laiks), bieži vien ir slikti pielāgoti internetam un citiem audiovizuālajiem pakalpojumiem pēc pieprasījuma. |

Videospel

Videospēles

Sammanlagt sjutton medlemsstater och Norge anser att deras åldersklassificeringssystem fungerar på ett tillfredsställande sätt.[41] Med undantag för Tyskland använder sig medlemsstaterna av PEGI (Pan-European Games Information System)[42] och PEGI Online [43].

Kopā 17 dalībvalstis un Norvēģija uzskata savas vecuma klasifikācijas sistēmas darbību par apmierinošu [41]. Dalībvalstis, izņemot Vāciju, paļaujas uz PEGI (Visas Eiropas spēļu informācijas sistēma)[42] un PEGI Online [43].

Beträffande onlinespel anses PEGI Online i princip vara en bra lösning, men ett antal medlemsstater oroar sig över industrins fortsatt begränsade deltagande i detta system.

Runājot par tiešsaistes spēlēm, PEGI Online principā uzskata par labu risinājumu, bet vairākas dalībvalstis satrauc joprojām ierobežotā nozares dalība šajā sistēmā.

Utvärderingssystem för att bedöma de möjliga gynnsamma eller negativa effekterna av videospel på minderårigas utveckling eller hälsa har endast införts i fem medlemsstater[44] samt i Norge.

Novērtēšanas sistēmas videospēļu iespējamās labvēlīgās vai nelabvēlīgās ietekmes uz nepilngadīgo attīstību vai veselību novērtēšanai ir spēkā tikai piecās dalībvalstīs[44] un Norvēģijā.

När det gäller eventuella ytterligare åtgärder för att skydda minderåriga från skadliga videospel hänvisar medlemsstaterna främst till mediekompetens och informationskampanjer , framför allt för att bättre varna för riskerna med videospel och för att främja de befintliga skyddsverktygen. Sådana åtgärder har dock endast införts i skolundervisningen i åtta medlemsstater och i Norge.

Attiecībā uz iespējamiem turpmākiem pasākumiem nepilngadīgo aizsardzībai pret kaitīgām videospēlēm visvairāk tika minēta plašsaziņas līdzekļu lietotprasme un izpratnes veicināšana , jo īpaši, lai labāk signalizētu par videospēļu radīto risku, kā arī veicinātu pašreizējos aizsardzības līdzekļus. Tomēr tikai astoņās dalībvalstīs un Norvēģijā šādi pasākumi ir integrēti skolas izglītībā .

Medlemsstaterna bekräftar i sina svar också behovet av fler åtgärder i fråga om försäljning av videospel i butiker för att hantera försäljningen av videospel till ”underåriga” personer. Informationskampanjer på detta område har endast genomförts i sex medlemsstater och i Norge[45], och relevanta uppförandekoder har endast antagits av återförsäljarna i fyra medlemsstater[46].

Dalībvalstu sniegtās atbildes apstiprina arī nepieciešamību veikt vairāk pasākumu saistībā ar videospēļu mazumtirdzniecību veikalos , lai risinātu problēmas ar videospēļu pārdošanu nepiemērota vecuma pircējiem. Tikai sešās dalībvalstīs un Norvēģijā[45] ir veikti attiecīgi izpratnes veicināšanas pasākumi, un tikai četrās dalībvalstīs[46] mazumtirgotāji ir pieņēmuši attiecīgus rīcības kodeksus.

Samtidigt som åldersklassificeringssystemen (främst PEGI) fungerar bra i merparten av medlemsstaterna, kvarstår utmaningar i form av systemens begränsade tillämpning på onlinespel och inom detaljhandelsförsäljningen av spel till ”underåriga” personer. Dessutom skulle fler informationskampanjer (exempelvis mediekompetens i skolor) ha användbara förebyggande effekter. |

Lai gan klasifikācijas sistēmas pēc vecuma (jo īpaši PEGI) labi darbojas lielākajā daļā dalībvalstu, ir ziņots par problēmām saistībā ar to ierobežoto piemērotību tiešsaistes spēlēm un spēļu pārdošanu nepiemērota vecuma pircējiem mazumtirdzniecībā. Turklāt lietderīga preventīva ietekme būtu plašākiem izpratnes veicināšanas pasākumiem (piemēram, plašsaziņas līdzekļu lietotprasmei skolās). |

Rätten till genmäle i nätverksbaserade medier

Tiesības uz atbildi tiešsaistes plašsaziņas līdzekļos

Sexton medlemsstater[47] har infört en rätt till genmäle som omfattar tidningar/tidskrifter på internet. I tretton medlemsstater[48] omfattar denna rätt internetbaserade nyhetstjänster, i sjutton medlemsstater[49] omfattar rätten till genmäle tv-tjänster på internet, i femton medlemsstater[50] omfattar den radiotjänster på internet och i nio medlemsstater[51] andra nätverksbaserade tjänster.

16 dalībvalstis[47] paredz tiesības uz atbildi attiecībā uz tiešsaistes laikrakstiem/žurnāliem, 13 dalībvalstīs[48] tās attiecas uz interneta ziņu dienestiem, 17 dalībvalstīs[49] tās attiecas uz tiešsaistes televīzijas pakalpojumiem, 15 dalībvalstīs[50] tās attiecas uz tiešsaistes radio pakalpojumiem un deviņās dalībvalstīs[51] tās attiecas uz citiem tiešsaistes pakalpojumiem.

Mot bakgrund av en utvärdering av fakta[52] anser ungefär lika många medlemsstater att skyddsnivån för nätverksbaserade medier och effektiviteten hos de respektive befintliga systemen är tillräcklig och effektiv som de som anser att dessa är otillfredsställande.

Aizsardzību pret apgalvojumiem tiešsaistes plašsaziņas līdzekļos un attiecīgās pastāvošās sistēmas efektivitāti dalībvalstis[52] vienādā mērā novērtē kā pietiekamu un efektīvu un kā neapmierinošu.

Införandet av en rätt till genmäle som omfattar nätverksbaserade medier i medlemsstaterna är inkonsekvent och skiljer sig åt för de olika typerna av nätverksbaserade medier. Det finns dessutom utrymme för förbättring av de befintliga systemens effektivitet. |

Tiesību uz atbildi ieviešana attiecībā uz dalībvalstu tiešsaistes plašsaziņas līdzekļiem, ieviešana ir nekonsekventa un atšķiras dažādu veidu tiešsaistes plašsaziņas līdzekļiem. Turklāt jāuzlabo esošo sistēmu efektivitāte. |

Slutsatser

SECINāJUMI

Undersökningen i medlemsstaterna om de olika dimensionerna i 1998 och 2006 års rekommendationer visar som ett positivt generellt resultat att alla medlemsstater är medvetna om utmaningarna i fråga om skydd av minderåriga på internet och gör allt fler insatser för att hantera dem. Olika politiska åtgärder, med ett stort inslag av självreglering, verkar vara den bästa lösningen för att på ett så flexibelt och lämpligt sätt som möjligt hantera samstämmigheten mellan olika plattformar (tv, pc, smarttelefoner, konsoler etc.) och audiovisuellt innehåll.

Visumā pozitīvie rezultāti dalībvalstu apsekojumā par dažādiem 1998. un 2006. gada ieteikumu aspektiem liecina, ka visas dalībvalstis apzinās problēmu, kas pastāv nepilngadīgo aizsardzībā tiešsaistē, un arvien palielina pūles, lai reaģētu uz tām. Šķiet, iespējami elastīgākais un piemērotākais veids, lai risinātu platformu konverģences (TV, personālie datori, viedtālruņi, spēļu konsoles utt.) un audiovizuālā satura jautājumus ir kombinēta politika ar ievērojamu pašregulācijas pasākumu daļu.

Av den detaljerade bedömningen av medlemsstaternas politiska åtgärder framgår dock att åtgärderna inom EU på detta område är mycket skiftande, och i ett antal fall olikartade. Detta gäller särskilt hanteringen av olagligt och skadligt innehåll, åtgärderna för att göra sociala medier säkrare och harmoniseringen av systemen för innehållsklassificering.

Tomēr dalībvalstu izstrādātās politikas reakcijas detalizēts novērtējums visā Eiropā rāda ļoti dažādu, vairākos gadījumos pat pretrunīgu, pasākumu ainu. Tas īpaši attiecas uz cīņu pret nelegālu un kaitīgu saturu, socializācijas vietņu drošuma paaugstināšanu un satura klasifikācijas sistēmu racionalizāciju.

Reglerings- eller självregleringsåtgärderna saknar också ofta ambitioner och är oförenliga med liknande åtgärder som införts i andra medlemsstater, eller tillämpas helt enkelt inte effektivt i praktiken. Ett lappverk av åtgärder inom EU leder oundvikligen till en fragmentering av den inre marknaden och skapar förvirring hos föräldrar och lärare som försöker fastställa vad man bör göra och inte göra för att skydda och stödja barn på internet.

Diezgan bieži regulatīviem vai pašregulācijas pasākumiem trūkst mērķtiecības un saskaņotības ar līdzīgiem pasākumiem, ko īsteno citas dalībvalstis, vai arī tie vienkārši netiek efektīvi īstenoti praksē. Atšķirīgie pasākumi visā Eiropā var tikai izraisīt iekšējā tirgus fragmentāciju un neskaidrības vecākiem un skolotājiem, kas cenšas atšķirt pareizo un nepareizo rīcību, lai aizsargātu un iedrošinātu bērnus, kas darbojas tiešsaistē.

Denna rapport och medlemsstaternas detaljerade svar inom ramen för undersökningen[53] visar att framtida åtgärder på EU-nivå skulle kunna utgå från bästa praxis i medlemsstaterna och att de kan leda till stordriftsfördelar inom IKT-sektorn som kommer att hjälpa barn att på ett säkert sätt dra nytta av en digital värld i ständig utveckling.

Šis ziņojums un dalībvalstu apsekojumā[53] savāktās detalizētās atbildes rāda, ka turpmāka rīcība Eiropas mērogā var balstīties uz dalībvalstu labāko praksi un IKT nozarei panākt apjomradītus ietaupījumus, kas palīdzēs bērniem droši gūt labumu no digitālās pasaules nepārtrauktās attīstības.

[1] 1998 : Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (98/560/EG, EGT L 270, 7.10.1998, s. 48 ( http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31998H0560:SV:NOT)).2006: Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (2006/952/EG, EUT L 378, 27.12.2006, s. 72 ( http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006H0952:SV:NOT)).

[1] 1998 : Eiropas Parlamenta un Padomes 1998. gada 24. septembra Ieteikums par nepilngadīgu personu un cilvēka cieņas aizsardzību un par tiesībām uz atbildi saistībā ar Eiropas audiovizuālo un tiešsaistes informācijas pakalpojumu nozares konkurētspēju(98/560/EK, OV L 270, 07.10.1998., 48.-55. lpp. (http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31998H0560:EN:NOT).2006: Eiropas Parlamenta un Padomes 2006. gada 20. decembra Ieteikums par nepilngadīgu personu un cilvēka cieņas aizsardzību un par tiesībām uz atbildi saistībā ar Eiropas audiovizuālo un tiešsaistes informācijas pakalpojumu nozares konkurētspēju (2006/952/EK , OV L 378, 27.12.2006., 72. -77 . lpp. ( http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006H0952:EN:NOT).

[2] Alla sam- eller självregleringsåtgärder bör samtidigt vidtas i enlighet med konkurrenslagstiftningen.

[2] Vienlaikus jānodrošina, lai visi kopregulācijas vai pašregulācijas pasākumi tiktu īstenoti, ievērojot konkurences tiesību aktus.

[3] KOM(2010 ) 245 slutlig/2: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En digital agenda för Europa (den 26 augusti 2010 – korrigerad version) ( http://ec.europa.eu/information_society/digital-agenda/index_en.htm).

[3] COM(2010) 245 galīgā redakcija/2: Komisijas paziņojums Eiropas Parlamentam, Padomei, Eiropas Ekonomikas un sociālo lietu komitejai un Reģionu komitejai "Digitālā programma Eiropai" (2010. gada 26. augusts — labotā redakcija) (http://ec.europa.eu/information_society/digital-agenda/index_en.htm).

[4] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 7 och fotnot 27.

[4] Sk. dienestu darba dokumentu, 7. lpp., 27. zemsvītras piezīmi.

[5] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidorna 7 och 8 och fotnoterna 31 och 32.

[5] Sk. dienestu darba dokumentu, 7. un 8. lpp., 31. un 32. zemsvītras piezīmi.

[6] http://www.inhope.org/gns/home.aspx

[6] http://www.inhope.org/gns/home.aspx

[7] INHOPE omfattar hjälplinjer i 35 länder världen över.

[7] INHOPE locekles ir interneta tiešās līnijas no 35 valstīm visā pasaulē.

[8] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 35.

[8] Sk. dienestu darba dokumentu, 35. zemsvītras piezīmi.

[9] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidorna 8 och 9. För internetleverantörernas begränsade ansvarsskyldighet och ansvar i enlighet med e-handelsdirektivet, se fotnot 13 i denna rapport.

[9] Sk. dienestu darba dokumentu, 8. un 9. lpp. Par interneta pakalpojumu sniedzēju saistībām un atbildību saskaņā ar e-tirdzniecības direktīvu sk. šā ziņojuma 13. zemsvītras piezīmi.

[10] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 39.

[10] Sk. dienestu darba dokumentu, 39. zemsvītras piezīmi.

[11] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 9.

[11] Sk. dienestu darba dokumentu, 9. lpp.

[12] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 9.

[12] Sk. dienestu darba dokumentu, 9. lpp.

[13] I enlighet med e-handelsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktivet om elektronisk handel”) ( EGT L 178, 17.7.2000, s. 1) ( http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32000L0031:sv:NOT), har internetleverantörerna ingen allmän skyldighet att övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet (artikel 15.1). Internetleverantörerna har ett begränsat ansvar för den överförda informationen (artikel 12.1), för den automatiska, mellanliggande och tillfälliga lagringen av informationen (artikel 13.1) och för information som lagrats på begäran av en tjänstemottagare av tjänsten (artikel 14.1).

[13] Saskaņā ar e-tirdzniecības direktīvu (Eiropas Parlamenta un Padomes 2000. gada 8. jūnija Direktīva 2000/31/EK par dažiem informācijas sabiedrības pakalpojumu tiesiskiem aspektiem, jo īpaši elektronisko tirdzniecību, iekšējā tirgū (Direktīva par elektronisko tirdzniecību) (OV L 178, 17.07.2000., 1.-16. lpp.) (http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32000L0031:en:NOT) IPS nav vispārējs pienākums uzraudzīt informāciju, kuru tie izplata vai glabā, ne arī vispārējs pienākums aktīvi meklēt faktus vai apstākļus, kas norāda uz nelegālu darbību (15. panta 1. punkts). IPS gūst labumu no ierobežotās atbildības attiecībā uz informācijas pārraidi (12. panta 1. punkts), šīs informācijas automātisku, starpniecisku un īslaicīgu uzglabāšanu (13. panta 1. punkts) un informāciju, kas glabāta pēc pakalpojuma saņēmēja pieprasījuma (14. panta 1. punkts).

[14] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 46.

[14] Sk. dienestu darba dokumentu, 46. zemsvītras piezīmi.

[15] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 48.

[15] Sk. dienestu darba dokumentu, 48. zemsvītras piezīmi.

[16] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 49.

[16] Sk. dienestu darba dokumentu, 49. zemsvītras piezīmi.

[17] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 50.

[17] Sk. dienestu darba dokumentu, 50. zemsvītras piezīmi.

[18] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 52.

[18] Sk. dienestu darba dokumentu, 52. zemsvītras piezīmi.

[19] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 58.

[19] Sk. dienestu darba dokumentu, 58. zemsvītras piezīmi.

[20] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 12.

[20] Sk. dienestu darba dokumentu, 12. lpp.

[21] http://ec.europa.eu/information_society/activities/social_networking/docs/sn_principles.pdf.

[21] http://ec.europa.eu/information_society/activities/social_networking/docs/sn_principles.pdf.

[22] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 60.

[22] Sk. dienestu darba dokumentu, 60. zemsvītras piezīmi.

[23] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 13.

[23] Sk. dienestu darba dokumentu, 13. lpp.

[24] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 13 och fotnot 63. Beträffande hantering av spridning på internet av material med sexuellt utnyttjande av barn är programmet för ett säkrare internet inriktat på internationellt samarbete och EU-samarbete, framför allt genom att stödja INHOPE-nätet med hjälplinjer.

[24] Sk. dienestu darba dokumentu, 13. lpp., 63. zemsvītras piezīmi. Jautājumos par bērnu seksuālas izmantošanas materiālu apkarošanu internetā, drošāka interneta programma uzmanību pievērš starptautiskai unEiropas sadarbībai, jo īpaši atbalstot INHOPE uzticības dienestu tīklu.

[25] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 14.

[25] Sk. dienestu darba dokumentu, 14. lpp.

[26] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 65.

[26] Sk. dienestu darba dokumentu, 65. zemsvītras piezīmi.

[27] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 81.

[27] Sk. dienestu darba dokumentu, 81. zemsvītras piezīmi.

[28] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 82.

[28] Sk. dienestu darba dokumentu, 82. zemsvītras piezīmi.

[29] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 83.

[29] Sk. dienestu darba dokumentu, 83. zemsvītras piezīmi.

[30] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 85.

[30] Sk. dienestu darba dokumentu, 85. zemsvītras piezīmi.

[31] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 86.

[31] Sk. dienestu darba dokumentu, 86. zemsvītras piezīmi.

[32] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 87.

[32] Sk. dienestu darba dokumentu, 87. zemsvītras piezīmi.

[33] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 88.

[33] Sk. dienestu darba dokumentu, 88. zemsvītras piezīmi..

[34] Programmet för ett säkrare internet har beställt en jämförande studie om effektiviteten hos de tillgängliga filtreringslösningarna i Europa. De första resultaten publicerades i januari 2011. http://ec.europa.eu/information_society/activities/sip/projects/filter_label/sip_bench2/index_en.htm

[34] Drošāka interneta programma ir pasūtījusi salīdzinošu pētījumu par Eiropā pieejamo filtrēšanas risinājumu efektivitāti. Pirmos rezultātus publicēja 2011. gada janvārī. http://ec.europa.eu/information_society/activities/sip/projects/filter_label/sip_bench2/index_en.htm.

[35] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 16.

[35] Sk. dienestu darba dokumentu, 16. lpp.

[36] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 77.

[36] Sk. dienestu darba dokumentu, 77. zemsvītras piezīmi.

[37] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidan 16 och fotnot 78.

[37] Sk. dienestu darba dokumentu, 16. lpp., 78. zemsvītras piezīmi.

[38] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 76.

[38] Sk. dienestu darba dokumentu, 76. zemsvītras piezīmi..

[39] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidorna 20–22 och fotnoterna 93, 94, 99 och 100.

[39] Sk. dienestu darba dokumentu, 20.-22. lpp., 93., 94., 99., 100. zemsvītras piezīmi.

[40] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidorna 20–22.

[40] Sk. dienestu darba dokumentu, 20.-22. lpp.

[41] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 107.

[41] Sk. dienestu darba dokumentu, 107. zemsvītras piezīmi.

[42] http://www.pegi.info/en/

[42] http://www.pegi.info/en/.

[43] http://www.pegionline.eu/en/

[43] http://www.pegionline.eu/en/.

[44] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 118.

[44] Sk. dienestu darba dokumentu, 118. zemsvītras piezīmi.

[45] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, sidorna 24–25 och fotnot 119.

[45] Sk. dienestu darba dokumentu, 24., 25. lpp., 119. zemsvītras piezīmi.

[46] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 120.

[46] Sk. dienestu darba dokumentu, 120. zemsvītras piezīmi..

[47] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 128.

[47] Sk. dienestu darba dokumentu, 128. zemsvītras piezīmi.

[48] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 129.

[48] Sk. dienestu darba dokumentu, 129. zemsvītras piezīmi.

[49] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 130.

[49] Sk. dienestu darba dokumentu, 130. zemsvītras piezīmi.

[50] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 131.

[50] Sk. dienestu darba dokumentu, 131. zemsvītras piezīmi.

[51] Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, fotnot 132.

[51] Sk. dienestu darba dokumentu, 132. zemsvītras piezīmi.

[52] Enligt 2006 års rekommendation, bilaga 1 – Vägledande riktlinjer för genomförande på nationell nivå av åtgärder i nationell lag eller praxis för att säkerställa rätten till genmäle eller motsvarande med avseende på nätverksbaserade medier.

[52] 2006. gada ieteikuma 1. pielikuma — Orientējošas pamatnostādnes valsts līmeņa pasākumu īstenošanai valstu tiesību aktos vai praksē, kas nodrošinātu tiesības uz atbildi vai līdzvērtīgu tiesiskās aizsardzības līdzekli attiecībā uz tiešsaistes plašsaziņas līdzekļiem— nozīmē.

[53] Se arbetsdokument från kommissionens avdelningar.

[53] Dienestu darba dokuments.