1 . IN ORDER TO CONFER JURISDICTION ON THE COURT TO GIVE A PRELIMINARY RULING IT IS NECESSARY ONLY THAT THE QUESTION RAISED SHOULD CLEARLY BE CONCERNED WITH THE INTERPRETATION OF THE TREATY .

1. För att domstolen skall vara behörig att meddela ett förhandsavgörande är det nödvändigt och tillräckligt att det av den ställda frågan ipso jure på ett tillfredsställande sätt framgår att frågan går ut på en tolkning av fördraget.

2 . THE CONSIDERATIONS WHICH MAY HAVE LED A NATIONAL COURT TO ITS CHOICE OF QUESTIONS AS WELL AS THE RELEVANCE WHICH IT ATTRIBUTES TO SUCH QUESTIONS IN THE CONTEXT OF A CASE BEFORE IT ARE EXCLUDED FROM REVIEW BY THE COURT WHEN HEARING AN APPLICATION FOR A PRELIMINARY RULING .

3 . THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY CONSTITUTES A NEW LEGAL ORDER OF INTERNATIONAL LAW FOR THE BENEFIT OF WHICH THE STATES HAVE LIMITED THEIR SOVEREIGN RIGHTS, ALBEIT WITHIN LIMITED FIELDS, AND THE SUBJECTS OF WHICH COMPRISE NOT ONLY THE MEMBER STATES BUT ALSO THEIR NATIONALS .

2. De överväganden som kan ha väglett en nationell domstol i valet av dess frågor, liksom den relevans den domstolen avser att tillmäta frågorna inom ramen för en tvist som hänskjutits till den för avgörande, är undantagna från EG-domstolens bedömning när den meddelar ett förhandsavgörande (1).

INDEPENDENTLY OF THE LEGISLATION OF MEMBER STATES, COMMUNITY LAW NOT ONLY IMPOSES OBLIGATIONS ON INDIVIDUALS BUT IS ALSO INTENDED TO CONFER UPON THEM RIGHTS WHICH BECOME PART OF THEIR LEGAL HERITAGE . THESE RIGHTS ARISE NOT ONLY WHERE THEY ARE EXPRESSLY GRANTED BY THE TREATY BUT ALSO BY REASON OF OBLIGATIONS WHICH THE TREATY IMPOSES IN A CLEARLY DEFINED WAY UPON INDIVIDUALS AS WELL AS UPON THE MEMBER STATES AND UPON THE INSTITUTIONS OF THE COMMUNITY .

4 . THE FACT THAT ARTICLES 169 AND 170 OF THE EEC TREATY ENABLE THE COMMISSION AND THE MEMBER STATES TO BRING BEFORE THE COURT A STATE WHICH HAS NOT FULFILLED ITS OBLIGATIONS DOES NOT DEPRIVE INDIVIDUALS OF THE RIGHT TO PLEAD THE SAME OBLIGATIONS, SHOULD THE OCCASION ARISE, BEFORE A NATIONAL COURT .

3. Europeiska ekonomiska gemenskapen utgör en ny rättsordning inom folkrätten till vars förmån staterna, låt vara inom begränsade områden, har inskränkt sina suveräna rättigheter och som inte enbart medlemsstaterna utan även dessas medborgare lyder under.

5 . ACCORDING TO THE SPIRIT, THE GENERAL SCHEME AND THE WORDING OF THE EEC TREATY, ARTICLE 12 MUST BE INTERPRETED AS PRODUCING DIRECT EFFECTS AND CREATING INDIVIDUAL RIGHTS WHICH NATIONAL COURTS MUST PROTECT .

6 . IT FOLLOWS FROM THE WORDING AND THE GENERAL SCHEME OF ARTICLE 12 OF THE TREATY THAT, IN ORDER TO ASCERTAIN WHETHER CUSTOMS DUTIES AND CHARGES HAVING EQUIVALENT EFFECT HAVE BEEN INCREASED CONTRARY TO THE PROHIBITION CONTAINED IN THE SAID ARTICLE, REGARD MUST BE HAD TO THE CUSTOMS DUTIES AND CHARGES ACTUALLY APPLIED BY MEMBER STATES AT THE DATE OF THE ENTRY INTO FORCE OF THE TREATY .

På samma sätt som gemenskapsrätten ålägger de enskilda förpliktelser, är den avsedd att oberoende av medlemsstaternas lagstiftning skapa rättigheter som blir en del av de enskildas rättsliga arv. Rättigheterna uppkommer inte enbart då detta uttryckligen sägs i fördraget, utan även på grund av de skyldigheter som fördraget på ett väl angivet sätt ålägger såväl de enskilda som medlemsstaterna och gemenskapens institutioner.

7 . WHERE, AFTER THE ENTRY INTO FORCE OF THE TREATY, THE SAME PRODUCT IS CHARGED WITH A HIGHER RATE OF DUTY, IRRESPECTIVE OF WHETHER THIS INCREASE ARISES FROM AN ACTUAL INCREASE OF THE RATE OF CUSTOMS DUTY OR FROM A REARRANGEMENT OF THE TARIFF RESULTING IN THE CLASSIFICATION OF THE PRODUCT UNDER A MORE HIGHLY TAXED HEADING, SUCH INCREASE IS ILLEGAL UNDER ARTICLE 12 OF THE EEC TREATY .

4. Det faktum att kommissionen och

medlemsstaterna enligt artiklarna 169 och 170 i fördraget får väcka talan vid domstolen mot en stat som inte uppfyller sina skyldigheter, innebär inte att de enskilda saknar rätt att i förekommande fall åberopa samma skyldigheter inför den nationella domstolen.

5. Enligt EEG-fördragets anda, uppbyggnad och ordalydelse skall artikel 12 tolkas så att den har direkt effekt och ger upphov till individuella rättigheter som det åligger de nationella domstolarna att skydda.

6. Det följer av ordalydelsen och uppbyggnaden av artikel 12 i fördraget att det, för att fastställa om tullar och avgifter med motsvarande verkan har höjts i strid med förbudet i den artikeln, är nödvändigt att beakta de tullar och avgifter som faktiskt tillämpades den dag fördraget trädde i kraft (2).

7. Enligt artikel 12 i EEG-fördraget är det en otillåten höjning att sedan fördraget trätt i kraft belägga samma produkt med en högre tullsats, oberoende av om höjningen uppkommit genom en höjning i egentlig bemärkelse av tullsatsen eller genom en ny utformning av tulltaxan som lett till att produkten klassificeras enligt ett nummer med högre tullsats.

(1) Jfr sammanfattning av dom 13/64, nr 4, Rec. VIII, s. 94.

(2) Jfr sammanfattning av dom 10/61, nr 1, Rec. VIII, s. 5.

IN CASE 26/62

I mål 26/62

REFERENCE TO THE COURT UNDER SUBPARAGRAPH ( A ) OF THE FIRST PARAGRAPH AND UNDER THE THIRD PARAGRAPH OF ARTICLE 177 OF THE TREATY ESTABLISHING THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY BY THE TARIEFCOMMISSIE, A NETHERLANDS ADMINISTRATIVE TRIBUNAL HAVING FINAL JURISDICTION IN REVENUE CASES, FOR A PRELIMINARY RULING IN THE ACTION PENDING BEFORE THAT COURT BETWEEN

N.V . ALGEMENE TRANSPORT - EN EXPEDITIE ONDERNEMING VAN GEND & LOOS, HAVING ITS REGISTERED OFFICE AT UTRECHT, REPRESENTED BY H.G . STIBBE AND L.F.D . TER KUILE, BOTH ADVOCATES OF AMSTERDAM, WITH AN ADDRESS FOR SERVICE IN LUXEMBOURG AT THE CONSULATE-GENERAL OF THE KINGDOM OF THE NETHERLANDS

har Tariefcommissie, som är en nederländsk förvaltningsdomstol som dömer i sista instans i skattemål, till EG-domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 första stycket a och tredje stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

AND

NEDERLANDSE ADMINISTRATIE DER BELASTINGEN ( NETHERLANDS INLAND REVENUE ADMINISTRATION ), REPRESENTED BY THE INSPECTOR OF CUSTOMS AND EXCISE AT ZAANDAM, WITH AN ADDRESS FOR SERVICE IN LUXEMBOURG AT THE NETHERLANDS EMBASSY,

bolaget N.V. Algemene Transport- en Expeditie Onderneming van Gend & Loos, med säte i Utrecht, företrätt av advokaterna H. G. Stibbe och L. F. D. ter Kuile, Amsterdam, med delgivningsadress Nederländernas generalkonsulat i Luxemburg,

och

Nederländska skatteförvaltningen, företrädd av tull- och accisinspektören i Zaandam, med delgivningsadress Nederländernas ambassad i Luxemburg.

ON THE FOLLOWING QUESTIONS :

Begäran avser

1 . WHETHER ARTICLE 12 OF THE EEC TREATY HAS DIRECT APPLICATION WITHIN THE TERRITORY OF A MEMBER STATE, IN OTHER WORDS, WHETHER NATIONALS OF SUCH A STATE CAN, ON THE BASIS OF THE ARTICLE IN QUESTION, LAY CLAIM TO INDIVIDUAL RIGHTS WHICH THE COURTS MUST PROTECT;

2 . IN THE EVENT OF AN AFFIRMATIVE REPLY, WHETHER THE APPLICATION OF AN IMPORT DUTY OF 8% TO THE IMPORT INTO THE NETHERLANDS BY THE APPLICANT IN THE MAIN ACTION OF UREAFORMALDEHYDE ORIGINATING IN THE FEDERAL REPUBLIC OF GERMANY REPRESENTED AN UNLAWFUL INCREASE WITHIN THE MEANING OF ARTICLE 12 OF THE EEC TREATY OR WHETHER IT WAS IN THIS CASE A REASONABLE ALTERATION OF THE DUTY APPLICABLE BEFORE 1 MARCH 1960, AN ALTERATION WHICH, ALTHOUGH AMOUNTING TO AN INCREASE FROM THE ARITHMETICAL POINT OF VIEW, IS NEVERTHELESS NOT TO BE REGARDED AS PROHIBITED UNDER THE TERMS OF ARTICLE 12;

1) om artikel 12 i EEG-fördraget har en intern verkan, med andra ord om de enskilda på grundval av den artikeln kan göra gällande individuella rättigheter som det åligger domstolen att skydda,

2) om, i fall den frågan besvaras jakande, tillämpningen av en importtull på 8 % på importen ureaformaldehud från Förbundsrepubliken Tyskland till Nederländerna av sökanden i målet vid den nationella domstolen utgjorde en otillåten höjning enligt artikel 12 i EEG-fördraget eller om det i detta fall var fråga om en rimlig ändring av den importtull som gällde före den 1 mars 1960, en ändring som visserligen räknemässigt betyder en höjning men som likväl inte bör anses vara förbjuden enligt artikel 12.

I - PROCEDURE

I - Förfarandet

NO OBJECTION HAS BEEN RAISED CONCERNING THE PROCEDURAL VALIDITY OF THE REFERENCE TO THE COURT UNDER ARTICLE 177 OF THE EEC TREATY BY THE TARIEFCOMMISSIE, A COURT OR TRIBUNAL WITHIN THE MEANING OF THAT ARTICLE . FURTHER, NO GROUNDS EXIST FOR THE COURT TO RAISE THE MATTER OF ITS OWN MOTION .

II - THE FIRST QUESTION

Det har inte framställts någon invändning mot lagenligheten i förfarandet för den framställning om förhandsavgörande som med stöd av artikel 177 i EEG-fördraget har gjorts till domstolen av Tariefcommissie, som är en domstol i den mening som avses i den artikeln.

A - JURISDICTION OF THE COURT

THE GOVERNMENT OF THE NETHERLANDS AND THE BELGIAN GOVERNMENT CHALLENGE THE JURISDICTION OF THE COURT ON THE GROUND THAT THE REFERENCE RELATES NOT TO THE INTERPRETATION BUT TO THE APPLICATION OF THE TREATY IN THE CONTEXT OF THE CONSTITUTIONAL LAW OF THE NETHERLANDS, AND THAT IN PARTICULAR THE COURT HAS NO JURISDICTION TO DECIDE, SHOULD THE OCCASION ARISE, WHETHER THE PROVISIONS OF THE EEC TREATY PREVAIL OVER NETHERLANDS LEGISLATION OR OVER OTHER AGREEMENTS ENTERED INTO BY THE NETHERLANDS AND INCORPORATED INTO DUTCH NATIONAL LAW . THE SOLUTION OF SUCH A PROBLEM, IT IS CLAIMED, FALLS WITHIN THE EXCLUSIVE JURISDICTION OF THE NATIONAL COURTS, SUBJECT TO AN APPLICATION IN ACCORDANCE WITH THE PROVISIONS LAID DOWN BY ARTICLES 169 AND 170 OF THE TREATY .

I detta avseende ger framställningen inte heller anledning till någon kritik på eget initiativ från EG-domstolens sida.

HOWEVER IN THIS CASE THE COURT IS NOT ASKED TO ADJUDICATE UPON THE APPLICATION OF THE TREATY ACCORDING TO THE PRINCIPLES OF THE NATIONAL LAW OF THE NETHERLANDS, WHICH REMAINS THE CONCERN OF THE NATIONAL COURTS, BUT IS ASKED, IN CONFORMITY WITH SUBPARAGRAPH ( A ) OF THE FIRST PARAGRAPH OF ARTICLE 177 OF THE TREATY, ONLY TO INTERPRET THE SCOPE OF ARTICLE 12 OF THE SAID TREATY WITHIN THE CONTEXT OF COMMUNITY LAW AND WITH REFERENCE TO ITS EFFECT ON INDIVIDUALS . THIS ARGUMENT HAS THEREFORE NO LEGAL FOUNDATION .

THE BELGIAN GOVERNMENT FURTHER ARGUES THAT THE COURT HAS NO JURISDICTION ON THE GROUND THAT NO ANSWER WHICH THE COURT COULD GIVE TO THE FIRST QUESTION OF THE TARIEFCOMMISSIE WOULD HAVE ANY BEARING ON THE RESULT OF THE PROCEEDINGS BROUGHT IN THAT COURT .

HOWEVER, IN ORDER TO CONFER JURISDICTION ON THE COURT IN THE PRESENT CASE IT IS NECESSARY ONLY THAT THE QUESTION RAISED SHOULD CLEARLY BE CONCERNED WITH THE INTERPRETATION OF THE TREATY . THE CONSIDERATIONS WHICH MAY HAVE LED A NATIONAL COURT OR TRIBUNAL TO ITS CHOICE OF QUESTIONS AS WELL AS THE RELEVANCE WHICH IT ATTRIBUTES TO SUCH QUESTIONS IN THE CONTEXT OF A CASE BEFORE IT ARE EXCLUDED FROM REVIEW BY THE COURT OF JUSTICE . IT APPEARS FROM THE WORDING OF THE QUESTIONS REFERRED THAT THEY RELATE TO THE INTERPRETATION OF THE TREATY . THE COURT THEREFORE HAS THE JURISDICTION TO ANSWER THEM .

II - Den första frågan

THIS ARGUMENT, TOO, IS THEREFORE UNFOUNDED .

B - ON THE SUBSTANCE OF THE CASE

A - Domstolens behörighet

THE FIRST QUESTION OF THE TARIEFCOMMISSIE IS WHETHER ARTICLE 12 OF THE TREATY HAS DIRECT APPLICATION IN NATIONAL LAW IN THE SENSE THAT NATIONALS OF MEMBER STATES MAY ON THE BASIS OF THIS ARTICLE LAY CLAIM TO RIGHTS WHICH THE NATIONAL COURT MUST PROTECT .

TO ASCERTAIN WHETHER THE PROVISIONS OF AN INTERNATIONAL TREATY EXTEND SO FAR IN THEIR EFFECTS IT IS NECESSARY TO CONSIDER THE SPIRIT, THE GENERAL SCHEME AND THE WORDING OF THOSE PROVISIONS .

De nederländska och belgiska regeringarna har hävdat att domstolen saknar behörighet med den motiveringen att det i detta fall rör sig om en framställning som inte avser tolkningen utan tillämpningen av fördraget inom ramen för den nederländska statsrätten.

THE OBJECTIVE OF THE EEC TREATY, WHICH IS TO ESTABLISH A COMMON MARKET, THE FUNCTIONING OF WHICH IS OF DIRECT CONCERN TO INTERESTED PARTIES IN THE COMMUNITY, IMPLIES THAT THIS TREATY IS MORE THAN AN AGREEMENT WHICH MERELY CREATES MUTUAL OBLIGATIONS BETWEEN THE CONTRACTING STATES . THIS VIEW IS CONFIRMED BY THE PREAMBLE TO THE TREATY WHICH REFERS NOT ONLY TO GOVERNMENTS BUT TO PEOPLES . IT IS ALSO CONFIRMED MORE SPECIFICALLY BY THE ESTABLISHMENT OF INSTITUTIONS ENDOWED WITH SOVEREIGN RIGHTS, THE EXERCISE OF WHICH AFFECTS MEMBER STATES AND ALSO THEIR CITIZENS . FURTHERMORE, IT MUST BE NOTED THAT THE NATIONALS OF THE STATES BROUGHT TOGETHER IN THE COMMUNITY ARE CALLED UPON TO COOPERATE IN THE FUNCTIONING OF THIS COMMUNITY THROUGH THE INTERMEDIARY OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE .

IN ADDITION THE TASK ASSIGNED TO THE COURT OF JUSTICE UNDER ARTICLE 177, THE OBJECT OF WHICH IS TO SECURE UNIFORM INTERPRETATION OF THE TREATY BY NATIONAL COURTS AND TRIBUNALS, CONFIRMS THAT THE STATES HAVE ACKNOWLEDGED THAT COMMUNITY LAW HAS AN AUTHORITY WHICH CAN BE INVOKED BY THEIR NATIONALS BEFORE THOSE COURTS AND TRIBUNALS . THE CONCLUSION TO BE DRAWN FROM THIS IS THAT THE COMMUNITY CONSTITUTES A NEW LEGAL ORDER OF INTERNATIONAL LAW FOR THE BENEFIT OF WHICH THE STATES HAVE LIMITED THEIR SOVEREIGN RIGHTS, ALBEIT WITHIN LIMITED FIELDS, AND THE SUBJECTS OF WHICH COMPRISE NOT ONLY MEMBER STATES BUT ALSO THEIR NATIONALS . INDEPENDENTLY OF THE LEGISLATION OF MEMBER STATES, COMMUNITY LAW THEREFORE NOT ONLY IMPOSES OBLIGATIONS ON INDIVIDUALS BUT IS ALSO INTENDED TO CONFER UPON THEM RIGHTS WHICH BECOME PART OF THEIR LEGAL HERITAGE . THESE RIGHTS ARISE NOT ONLY WHERE THEY ARE EXPRESSLY GRANTED BY THE TREATY, BUT ALSO BY REASON OF OBLIGATIONS WHICH THE TREATY IMPOSES IN A CLEARLY DEFINED WAY UPON INDIVIDUALS AS WELL AS UPON THE MEMBER STATES AND UPON THE INSTITUTIONS OF THE COMMUNITY .

I synnerhet skulle domstolen inte vara behörig att uttala sig om att i förekommande fall ett företräde skall tillerkännas bestämmelserna i EEG-fördraget framför antingen den nederländska lagstiftningen eller andra avtal som Nederländerna slutit och som införlivats med dess nationella lagstiftning. Att lösa ett sådant problem skulle höra till de nationella domstolarnas exklusiva behörighet, med förbehåll för möjligheten att väcka talan enligt de villkor som fastställs i artiklarna 169 och 170 i fördraget.

WITH REGARD TO THE GENERAL SCHEME OF THE TREATY AS IT RELATES TO CUSTOMS DUTIES AND CHARGES HAVING EQUIVALENT EFFECT IT MUST BE EMPHASIZED THAT ARTICLE 9, WHICH BASES THE COMMUNITY UPON A CUSTOMS UNION, INCLUDES AS AN ESSENTIAL PROVISION THE PROHIBITION OF THESE CUSTOMS DUTIES AND CHARGES . THIS PROVISION IS FOUND AT THE BEGINNING OF THE PART OF THE TREATY WHICH DEFINES THE 'FOUNDATIONS OF THE COMMUNITY '. IT IS APPLIED AND EXPLAINED BY ARTICLE 12 .

THE WORDING OF ARTICLE 12 CONTAINS A CLEAR AND UNCONDITIONAL PROHIBITION WHICH IS NOT A POSITIVE BUT A NEGATIVE OBLIGATION . THIS OBLIGATION, MOREOVER, IS NOT QUALIFIED BY ANY RESERVATION ON THE PART OF STATES WHICH WOULD MAKE ITS IMPLEMENTATION CONDITIONAL UPON A POSITIVE LEGISLATIVE MEASURE ENACTED UNDER NATIONAL LAW . THE VERY NATURE OF THIS PROHIBITION MAKES IT IDEALLY ADAPTED TO PRODUCE DIRECT EFFECTS IN THE LEGAL RELATIONSHIP BETWEEN MEMBER STATES AND THEIR SUBJECTS .

I detta fall har domstolen emellertid inte anlitats för att bedöma tillämpningen av fördraget enligt principerna i den nationella nederländska rätten, vilket förblir en angelägenhet för de nationella domstolarna, utan endast anmodats att i enlighet med artikel 177 a i fördraget tolka innebörden av artikel 12 i samma fördrag inom ramen för gemenskapsrätten och med avseende på dess följder för den enskilde.

THE IMPLEMENTATION OF ARTICLE 12 DOES NOT REQUIRE ANY LEGISLATIVE INTERVENTION ON THE PART OF THE STATES . THE FACT THAT UNDER THIS ARTICLE IT IS THE MEMBER STATES WHO ARE MADE THE SUBJECT OF THE NEGATIVE OBLIGATION DOES NOT IMPLY THAT THEIR NATIONALS CANNOT BENEFIT FROM THIS OBLIGATION .

IN ADDITION THE ARGUMENT BASED ON ARTICLES 169 AND 170 OF THE TREATY PUT FORWARD BY THE THREE GOVERNMENTS WHICH HAVE SUBMITTED OBSERVATIONS TO THE COURT IN THEIR STATEMENTS OF CASE IS MISCONCEIVED . THE FACT THAT THESE ARTICLES OF THE TREATY ENABLE THE COMMISSION AND THE MEMBER STATES TO BRING BEFORE THE COURT A STATE WHICH HAS NOT FULFILLED ITS OBLIGATIONS DOES NOT MEAN THAT INDIVIDUALS CANNOT PLEAD THESE OBLIGATIONS, SHOULD THE OCCASION ARISE, BEFORE A NATIONAL COURT, ANY MORE THAN THE FACT THAT THE TREATY PLACES AT THE DISPOSAL OF THE COMMISSION WAYS OF ENSURING THAT OBLIGATIONS IMPOSED UPON THOSE SUBJECT TO THE TREATY ARE OBSERVED, PRECLUDES THE POSSIBILITY, IN ACTIONS BETWEEN INDIVIDUALS BEFORE A NATIONAL COURT, OF PLEADING INFRINGEMENTS OF THESE OBLIGATIONS .

Det finns således ingen rättslig grund för denna invändning.

A RESTRICTION OF THE GUARANTEES AGAINST AN INFRINGEMENT OF ARTICLE 12 BY MEMBER STATES TO THE PROCEDURES UNDER ARTICLE 169 AND 170 WOULD REMOVE ALL DIRECT LEGAL PROTECTION OF THE INDIVIDUAL RIGHTS OF THEIR NATIONALS . THERE IS THE RISK THAT RECOURSE TO THE PROCEDURE UNDER THESE ARTICLES WOULD BE INNEFFECTIVE IF IT WERE TO OCCUR AFTER THE IMPLEMENTATION OF A NATIONAL DECISION TAKEN CONTRARY TO THE PROVISIONS OF THE TREATY .

THE VIGILANCE OF INDIVIDUALS CONCERNED TO PROTECT THEIR RIGHTS AMOUNTS TO AN EFFECTIVE SUPERVISION IN ADDITION TO THE SUPERVISION ENTRUSTED BY ARTICLES 169 AND 170 TO THE DILIGENCE OF THE COMMISSION AND OF THE MEMBER STATES .

Den belgiska regeringen har vidare gjort gällande att det svar som EG-domstolen kan komma att lämna på den första av Tariefcommissies frågor är ovidkommande för lösningen av den tvist som hänskjutits till Tariefcommissie. Även med den motiveringen har den belgiska regeringen hävdat att EG-domstolen saknar behörighet.

IT FOLLOWS FROM THE FOREGOING CONSIDERATIONS THAT, ACCORDING TO THE SPIRIT, THE GENERAL SCHEME AND THE WORDING OF THE TREATY, ARTICLE 12 MUST BE INTERPRETED AS PRODUCING DIRECT EFFECTS AND CREATING INDIVIDUAL RIGHTS WHICH NATIONAL COURTS MUST PROTECT .

III - THE SECOND QUESTION

För att EG-domstolen skall vara behörig i detta mål är det dock nödvändigt och tillräckligt att det ipso jure på ett tillfredsställande sätt framgår att den ställda frågan avser en tolkning av fördraget.

A - THE JURISDICTION OF THE COURT

ACCORDING TO THE OBSERVATIONS OF THE BELGIAN AND NETHERLANDS GOVERNMENTS, THE WORDING OF THIS QUESTION APPEARS TO REQUIRE, BEFORE IT CAN BE ANSWERED, AN EXAMINATION BY THE COURT OF THE TARIFF CLASSIFICATION OF UREAFORMALDEHYDE IMPORTED INTO THE NETHERLANDS, A CLASSIFICATION ON WHICH VAN GEND & LOOS AND THE INSPECTOR OF CUSTOMS AND EXCISE AT ZAANDAM HOLD DIFFERENT OPINIONS WITH REGARD TO THE 'TARIEFBESLUIT' OF 1947 . THE QUESTION CLEARLY DOES NOT CALL FOR AN INTERPRETATION OF THE TREATY BUT CONCERNS THE APPLICATION OF NETHERLANDS CUSTOMS LEGISLATION TO THE CLASSIFICATION OF AMINOPLASTS, WHICH IS OUTSIDE THE JURISDICTION CONFERRED UPON THE COURT OF JUSTICE OF THE EUROPEAN COMMUNITIES BY SUBPARAGRAPH ( A ) OF THE FIRST PARAGRAPH OF ARTICLE 177 .

De överväganden som kan ha väglett en nationell domstol i valet av dess frågor liksom den relevans som den avser att tillmäta dem inom ramen för en tvist som hänskjutits till den för avgörande, förblir undantagna från EG-domstolens bedömning.

THE COURT HAS THEREFORE NO JURISDICTION TO CONSIDER THE REFERENCE MADE BY THE TARIEFCOMMISSIE .

HOWEVER, THE REAL MEANING OF THE QUESTION PUT BY THE TARIEFCOMMISSIE IS WHETHER, IN LAW, AN EFFECTIVE INCREASE IN CUSTOMS DUTIES CHARGED ON A GIVEN PRODUCT AS A RESULT NOT OF AN INCREASE IN THE RATE BUT OF A NEW CLASSIFICATION OF THE PRODUCT ARISING FROM A CHANGE OF ITS TARIFF DESCRIPTION CONTRAVENES THE PROHIBITION IN ARTICLE 12 OF THE TREATY .

De ställda frågornas formulering ger vid handen att de avser en tolkning av fördraget.

VIEWED IN THIS WAY THE QUESTION PUT IS CONCERNED WITH AN INTERPRETATION OF THIS PROVISION OF THE TREATY AND MORE PARTICULARLY OF THE MEANING WHICH SHOULD BE GIVEN TO THE CONCEPT OF DUTIES APPLIED BEFORE THE TREATY ENTERED INTO FORCE .

THEREFORE THE COURT HAS JURISDICTION TO GIVE A RULING ON THIS QUESTION .

De omfattas alltså av domstolens behörighet.

B - ON THE SUBSTANCE

IT FOLLOWS FROM THE WORDING AND THE GENERAL SCHEME OF ARTICLE 12 OF THE TREATY THAT, IN ORDER TO ASCERTAIN WHETHER CUSTOMS DUTIES OR CHARGES HAVING EQUIVALENT EFFECT HAVE BEEN INCREASED CONTRARY TO THE PROHIBITION CONTAINED IN THE SAID ARTICLE, REGARD MUST BE HAD TO THE CUSTOMS DUTIES AND CHARGES ACTUALLY APPLIED AT THE DATE OF THE ENTRY INTO FORCE OF THE TREATY .

Denna invändning har inte heller någon grund.

FURTHER, WITH REGARD TO THE PROHIBITION IN ARTICLE 12 OF THE TREATY, SUCH AN ILLEGAL INCREASE MAY ARISE FROM A RE-ARRANGEMENT OF THE TARIFF RESULTING IN THE CLASSIFICATION OF THE PRODUCT UNDER A MORE HIGHLY TAXED HEADING AND FROM AN ACTUAL INCREASE IN THE RATE OF CUSTOMS DUTY .

IT IS OF LITTLE IMPORTANCE HOW THE INCREASE IN CUSTOMS DUTIES OCCURRED WHEN, AFTER THE TREATY ENTERED INTO FORCE, THE SAME PRODUCT IN THE SAME MEMBER STATE WAS SUBJECTED TO A HIGHER RATE OF DUTY .

THE APPLICATION OF ARTICLE 12, IN ACCORDANCE WITH THE INTERPRETATION GIVEN ABOVE, COMES WITHIN THE JURISDICTION OF THE NATIONAL COURT WHICH MUST ENQUIRE WHETHER THE DUTIABLE PRODUCT, IN THIS CASE UREAFORMALDEHYDE ORIGINATING IN THE FEDERAL REPUBLIC OF GERMANY, IS CHARGED UNDER THE CUSTOMS MEASURES BROUGHT INTO FORCE IN THE NETHERLANDS WITH AN IMPORT DUTY HIGHER THAN THAT WITH WHICH IT WAS CHARGED ON 1 JANUARY 1958 .

B - Saken

THE COURT HAS NO JURISDICTION TO CHECK THE VALIDITY OF THE CONFLICTING VIEWS ON THIS SUBJECT WHICH HAVE BEEN SUBMITTED TO IT DURING THE PROCEEDINGS BUT MUST LEAVE THEM TO BE DETERMINED BY THE NATIONAL COURTS .

Den fråga Tariefcommissie i första hand vill ha besvarad är om artikel 12 i fördraget har direkt effekt i den nationella rätten på så sätt att medlemsstaternas medborgare med stöd av den artikeln skulle kunna göra gällande rättigheter som det åligger den nationella domstolen att skydda.

För att avgöra om bestämmelserna i ett internationellt fördrag har en sådan räckvidd måste deras anda, uppbyggnad och avfattning beaktas.

EEG-fördragets mål, som är att upprätta en gemensam marknad vars funktion direkt berör medborgarna i gemenskapen, innebär att fördraget är något mer än ett avtal som enbart skapar ömsesidiga skyldigheter mellan de avtalsslutande staterna.

Denna uppfattning bekräftas av fördragets ingress, som utöver statsledningarna avser folken. På ett mera konkret sätt bekräftas uppfattningen av att det upprättats institutioner med självständiga befogenheter vars utövande berör såväl medlemsstaterna som deras medborgare.

Det bör för övrigt noteras att medborgarna i de stater som förenats i gemenskapen inbjuds att medverka i gemenskapens verksamhet genom Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Domstolens uppgift enligt artikel 177, vars syfte är att säkerställa att de nationella domstolarna tolkar fördraget på ett enhetligt sätt, bekräftar dessutom att staterna har tillerkänt gemenskapsrätten en auktoritet som kan åberopas av deras medborgare inför dessa domstolar.

Slutsatsen av detta måste bli att gemenskapen utgör en ny rättsordning inom folkrätten till vars förmån staterna, låt vara på begränsade områden, har inskränkt sina suveräna rättigheter och som inte enbart medlemsstaterna utan även dessas medborgare lyder under.

På samma sätt som gemenskapsrätten ålägger de enskilda förpliktelser, är den följaktligen även avsedd att oberoende av medlemsstaternas lagstiftning skapa rättigheter som blir en del av de enskildas rättsliga arv.

Rättigheterna uppkommer inte enbart då detta uttryckligen sägs i fördraget, utan även på grund av de skyldigheter som fördraget på ett väl angivet sätt ålägger såväl de enskilda som medlemsstaterna och gemenskapens institutioner.

Med hänsyn till fördragets uppbyggnad i fråga om tullar och avgifter med motsvarande verkan bör det understrykas att huvudregeln i artikel 9, enligt vilken gemenkapen skall grunda sig på en tullunion, är att sådana tullar och avgifter är förbjudna.

Denna bestämmelse finns i början av den del av fördraget som fastställer "gemenskapens grunder". Den tillämpas och belyses genom artikel 12.

I artikel 12 uttalas ett klart och ovillkorligt förbud som innebär en skyldighet, inte att handla utan att underlåta att handla.

Denna skyldighet är inte heller försedd med något förbehåll om att staterna kan låta dess uppfyllande vara beroende av en bekräftande nationell rättsakt.

Genom själva sin karaktär är detta förbud väl ägnat att ha direkt effekt i de rättsliga förhållandena mellan medlemsstaterna och deras medborgare.

Genomförandet av artikel 12 kräver inte att medlemsstaterna vidtar några lagstiftningsåtgärder.

Det faktum att medlemsstaterna genom den artikeln utpekas som dem som är skyldiga att avstå från åtgärder, hindrar inte att deras medborgare kan ha rättigheter på grund av denna skyldighet.

För övrigt är det argument oriktigt som, härlett ur artiklarna 169 och 170 i fördraget, åberopats av de tre regeringar vilka lämnat synpunkter till domstolen i sina inlagor.

Det faktum att kommissionen och medlemsstaterna enligt dessa artiklar i fördraget kan väcka talan vid domstolen mot en stat som inte har uppfyllt sina skyldigheter, innebär inte att det är omöjligt för den enskilde att i förekommande fall åberopa dessa skyldigheter vid den nationella domstolen. På samma sätt gäller att det faktum att fördraget ger kommissionen möjlighet att säkerställa att de som har skyldigheter iakttar dessa, inte utesluter möjligheten att i tvister mellan enskilda vid en nationell domstol åberopa ett åsidosättande av dessa skyldigheter.

En begränsning av garantierna mot medlemsstaternas överträdelse av artikel 12 till enbart förfarandena i artiklarna 169 och 170 skulle avskaffa allt direkt domstolsskydd för medborgarnas individuella rättigheter.

Åberopandet av dessa artiklar skulle riskera att bli verkningslöst om det kunde ske först efter verkställandet av ett nationellt beslut som fattats i strid med fördragets bestämmelser.

Enskilda intressenters vaksamhet för att tillvarata sina rättigheter innebär en effektiv kontroll som läggs till den kontroll som artiklarna 169 och 170 överlämnar åt kommissionens och medlemsstaternas omsorg.

Av ovanstående överväganden följer att enligt fördragets anda, uppbyggnad och ordalydelse artikel 12 skall ges den tolkningen att den har direkt effekt och ger upphov till individuella rättigheter som det åligger de nationella domstolarna att skydda.

III - Den andra frågan

A - Domstolens behörighet

Enligt de belgiska och nederländska regeringarnas yttranden förefaller formuleringen av denna fråga att för ett besvarande kräva domstolens prövning av tullklassificeringen av urea-formaldehyd som importerats till Nederländerna, och om vars klassificering Van Gend & Loos och inspektören för importtullar och acciser i Zaandam har skilda åsikter vad gäller 1947 års "Tariefbesluit".

Problemställningen skulle inte inbegripa en tolkning av fördraget utan gälla tillämpningen av den nederländska tullagstiftningen vid klassificeringen av aminoplast, vilket faller utanför den behörighet som gemenskapens domstol har enligt artikel 177 a.

Tariefcommissies framställning skulle således inte omfattas av domstolens behörighet.

Den verkliga innebörden av Tariefcommissies fråga kan dock sammanfattas till att få veta om en faktisk höjning av de tullar som belastar en viss produkt, och som uppkommit inte genom en höjning av tullsatsen utan genom en ny klassificering av produkten på grund av att dess klassificeringsgrunder ändrats, rättsligt sett strider mot förbudet i artikel 12 i fördraget.

I detta perspektiv gäller den ställda frågan en tolkning av denna bestämmelse i fördraget och i synnerhet av den innebörd som bör ges åt begreppet tullar som tillämpades före fördragets ikraftträdande.

Domstolen är följaktligen behörig att besvara frågan.

B - Saken

Av ordalydelsen och uppbyggnaden av artikel 12 i fördraget följer att det, för att fastställa om tullar och avgifter med motsvarande verkan har höjts i strid med förbudet i den artikeln, är nödvändigt att beakta de tullar och avgifter som faktiskt tillämpades den dag fördraget trädde i kraft.

Vad gäller förbudet i artikel 12 i fördraget kan dessutom en sådan otillåten höjning uppkomma genom en ny utformning av tulltaxan, som leder till att produkten klassificeras enligt ett nummer med högre tullsats, likaväl som genom en höjning i egentlig bemärkelse av tullsatsen.

Det är oviktigt att veta hur höjningen av tullarna har kommit till stånd, så snart som i en och samma medlemsstat samma produkt har belagts med en högre tullsats efter fördragets ikraftträdande.

Att tillämpa artikel 12 enligt den tolkning som ges ovan hör till den nationella domstolens behörighet. Denna bör undersöka om den tullbelagda produkten - i detta fall ureaformaldehyd från Förbundsrepubliken Tyskland - genom de tullbestämmelser som trätt i kraft i Nederländerna belastats med en importtull som är högre än den som gällde för produkten den 1 januari 1958.

EG-domstolen är inte behörig att med anledning av denna sak pröva om de motstridiga påståenden som lagts fram för den under förfarandet är välgrundade eller ej, utan skall överlämna dessa till de nationella instansernas bedömning.

THE COSTS INCURRED BY THE COMMISSION OF THE EEC AND THE MEMBER STATES WHICH HAVE SUBMITTED THEIR OBSERVATIONS TO THE COURT ARE NOT RECOVERABLE, AND AS THESE PROCEEDINGS ARE, IN SO FAR AS THE PARTIES TO THE MAIN ACTION ARE CONCERNED, A STEP IN THE ACTION PENDING BEFORE THE TARIEFCOMMISSIE, THE DECISION AS TO COSTS IS A MATTER FOR THAT COURT .

De kostnader som har förorsakats Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission och regeringar i medlemsstater, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid Tariefcommissie utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

THE COURT

Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar

IN ANSWER TO THE QUESTIONS REFERRED TO IT FOR A PRELIMINARY RULING BY THE TARIEFCOMMISSIE BY DECISION OF 16 AUGUST 1962, HEREBY RULES :

1 . ARTICLE 12 OF THE TREATY ESTABLISHING THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY PRODUCES DIRECT EFFECTS AND CREATES INDIVIDUAL RIGHTS WHICH NATIONAL COURTS MUST PROTECT .

2 . IN ORDER TO ASCERTAIN WHETHER CUSTOMS DUTIES OR CHARGES HAVING EQUIVALENT EFFECT HAVE BEEN INCREASED CONTRARY TO THE PROHIBITION CONTAINED IN ARTICLE 12 OF THE TREATY, REGARD MUST BE HAD TO THE DUTIES AND CHARGES ACTUALLY APPLIED BY THE MEMBER STATE IN QUESTION AT THE DATE OF THE ENTRY INTO FORCE OF THE TREATY .

DOMSTOLEN

SUCH AN INCREASE CAN ARISE BOTH FROM A RE-ARRANGEMENT OF THE TARIFF RESULTING IN THE CLASSIFICATION OF THE PRODUCT UNDER A MORE HIGHLY TAXED HEADING AND FROM AN INCREASE IN THE RATE OF CUSTOMS DUTY APPLIED . 3 . THE DECISION AS TO COSTS IN THESE PROCEEDINGS IS A MATTER FOR THE TARIEFCOMMISSIE .

-angående den begäran om förhandsavgörande som genom beslut av den 16 augusti 1962 förts vidare av Tariefcommissie - följande dom:

1) Artikel 12 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen har direkt effekt och ger upphov till individuella rättigheter för enskilda som det åligger de nationella domstolarna att skydda.

2) För att fastställa om tullar eller avgifter med motsvarande verkan har höjts i strid med förbudet i artikel 12 i fördraget, är det nödvändigt att beakta de tullar och avgifter som faktiskt tillämpades av den berörda medlemsstaten när fördraget trädde i kraft.

En sådan höjning kan uppkomma genom en ny utformning av tulltaxan, som leder till att produkten klassificeras enligt ett nummer med högre tullsats, likaväl som genom en höjning av den tillämpade tullsatsen.

3) Tariefcommissie skall besluta om rättegångskostnaderna i detta mål.