Parties
|
|
In Case T-154/94,
|
I mål T-154/94,
|
|
Comité des Salines de France, a national professional association governed by French law, established in Paris,
|
Comité des salines de France, nationell yrkessammanslutning bildad enligt fransk rätt, Paris,
|
|
and
|
Compagnie des salins du Midi et des salines de l'Est SA, bolag bildat enligt fransk rätt, Paris,
|
|
Compagnie des Salins du Midi et des Salines de L'Est SA, a company governed by French law, established in Paris,
|
företrädda av advokaten Dominique Voillemot, Paris, och advokaten Peter Verloop, Amsterdam, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokatbyrån Jacques Loesch, 11, rue Goethe,
|
|
represented by Dominique Voillemot, of the Paris Bar, and Peter Verloop, of the Amsterdam Bar, with an address for service in Luxembourg at the Chambers of Jacques Loesch, 11 Rue Goethe,
|
sökande,
|
|
applicants,
|
med stöd av
|
|
supported by
|
Salt Union Ltd, bolag bildat enligt engelsk rätt, Cheshire, (Förenade kungariket), företrätt av Jonathan Scott och Craig Pouncey, solicitors, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokatbyrån Georges Baden, 8, boulevard Royal,
|
|
Salt Union Ltd, a company governed by English law, established in Cheshire (United Kingdom), represented by Jonathan Scott and Craig Pouncey, Solicitors, with an address for service in Luxembourg at the Chambers of Georges Baden, 8 Boulevard Royal,
|
och
|
|
and
|
Südwestdeutsche Salzwerke AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Heilbronn, (Tyskland),
|
|
Suedwestdeutsche Salzwerke AG, a company governed by German law, established in Heilbronn (Germany),
|
Verein Deutsche Salzindustrie e.V., ekonomisk förening bildad enligt tysk rätt, Bonn, (Tyskland),
|
|
and Verein Deutsche Salzindustrie eV, an association governed by German law, established in Bonn (Germany),
|
företrädda av advokaterna Thomas Jestaedt och Bärbel Altes, Düsseldorf, och advokaterna Walter Klosterfelde och Karsten Metzlaff, Hamburg, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokatbyrån Philippe Dupont, 8-10, rue Mathias Hardt,
|
|
represented by Thomas Jestaedt and Baerbel Altes, Rechtsanwaelte, Duesseldorf, and Walter Klosterfelde and Karsten Metzlaff, Rechtsanwaelte, Hamburg, with an address for service in Luxembourg at the Chambers of Philippe Dupont, 8-10 Rue Mathias Hardt,
|
intervenienter,
|
|
interveners,
|
mot
|
|
v
|
Europeiska gemenskapernas kommission, inledningsvis företrädd av chefsjuristen Giuliano Marenco, och Jean-Paul Keppenne, rättstjänsten, och sedan av G. Marenco och Paul Nemitz, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,
|
|
Commission of the European Communities, represented initially by Giuliano Marenco, Principal Legal Adviser, and Jean-Paul Keppenne of its Legal Service, then by Giuliano Marenco and Paul Nemitz, of its Legal Service, acting as Agents, with an address for service in Luxembourg at the office of Carlos Gómez de la Cruz, of its Legal Service, Wagner Centre, Kirchberg,
|
svarande,
|
|
defendant,
|
med stöd av
|
|
supported by
|
Frima BV, bolag bildat enligt nederländsk rätt, Haag, (Nederländerna), företrätt av advokaterna Tom Ottervanger, och Gerrit Vriezen, Rotterdam, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokatbyrån Carlos Zeyen, 67, rue Ermesinde,
|
|
Frima BV, a company governed by Netherlands law, established in The Hague (Netherlands), represented by Tom Ottervanger and Gerrit Vriezen, of the Rotterdam Bar, with an address for service in Luxembourg at the Chambers of Carlos Zeyen, 67 Rue Ermesinde,
|
intervenient,
|
|
intervener,
|
angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som påstås förekomma i en kommissionsskrivelse av den 7 februari 1994 riktad till Comité des salines de France avseende stöd som av de nederländska myndigheterna har beviljats bolaget Frima BV,
|
|
APPLICATION for annulment of the decision allegedly contained in a letter addressed by the Commission on 7 February 1994 to Comité des Salines de France concerning aid granted to Frima BV by the Netherlands authorities,
|
meddelar
|
|
THE COURT OF FIRST INSTANCE OF THE EUROPEAN COMMUNITIES
|
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
|
|
(Third Chamber, Extended Composition),
|
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
|
|
composed of: C.P. Briët, President, B. Vesterdorf, P. Lindh, A. Potocki and J.D. Cooke, Judges,
|
sammansatt av ordföranden C.P. Briët samt domarna B. Vesterdorf, P. Lindh, A. Potocki och J.D. Cooke,
|
|
Registrar: J. Palacio González, Administrator,
|
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
|
|
having regard to the written procedure and further to the hearing on 2 July 1996,
|
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 2 juli 1996,
|
|
gives the following
|
följande
|
|
Judgment
|
Dom
|
Grounds
|
|
Facts
|
Bakgrund till tvisten
|
|
1 By letter of 24 September 1990, the Netherlands Government notified to the Commission, pursuant to Article 93(3) of the EEC Treaty, a general regional aid scheme for the period 1991 to 1994, called `Subsidieregeling regionale investeringsprojecten 1991' (hereinafter `the Netherlands scheme'). After carrying out an examination, the Commission informed the Netherlands Government, by letter of 27 December 1990, that it considered the Netherlands scheme to be compatible with the common market by virtue of Article 92(3)(c) of the Treaty (hereinafter `the approval decision').
|
1 Genom en skrivelse av den 24 september 1990 anmälde den nederländska regeringen till kommissionen, enligt artikel 93.3 i EEG-fördraget, ett allmänt regionalt stödprogram för perioden från år 1991 till år 1994, benämnt "Subsidieregeling regionale investeringsprojecten 1991" (nedan kallat det nederländska programmet). Efter granskning underrättade kommissionen den nederländska regeringen, genom en skrivelse av den 27 december 1990, om att den ansåg det nederländska programmet vara förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.3 c i fördraget (nedan kallat beslutet om godkännande).
|
|
2 A summary of the approval decision was published in the XXth Report on Competition Policy (paragraph 330) in the following terms:
|
2 En sammanfattning av beslutet om godkännande med följande lydelse offentliggjordes i Tjugonde rapporten om konkurrenspolitiken (punkt 330) [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå]:
|
|
`In December the Commission also reached a decision on the overall plans of the Dutch Government in regional policy for the period 1991-94, which provide for a decrease in the rate of aid and in the coverage of assisted areas or regions eligible for investment aid.
|
"I december beslöt kommissionen att godta huvuddragen i regionalpolitiken för perioden år 1991-1994 i Nederländerna, enligt vilken stödnivån skall sänkas samt antalet regioner som kan komma i fråga för investeringsstöd skall minskas.
|
|
The Commission agreed to investment aid of up to 20% gross throughout the entire four-year period for the provinces of Groningen, and Friesland, and for Lelystad. In the case of the south-east of Drenthe, however, the Commission's approval is restricted to two years; the situation in that region will be reviewed in 1992.'
|
Kommissionen motsatte sig inte investeringsstöd till en nivå om 20 procent brutto under hela perioden om fyra år för provinserna Groningen, Friesland samt Lelystad. För sydöstra Drenthe begränsades emellertid kommissionens godkännande till två år. Situationen i denna region kommer att bli föremål för förnyad bedömning under år 1992."
|
|
3 In May 1991, the Netherlands company Frima BV (hereinafter `Frima') requested the Netherlands authorities to grant it HFL 12.5 million of aid under the Netherlands scheme, that is to say 10% of the eligible costs, for the construction of a new salt plant in Harlingen, in the province of Friesland. During 1993 and at the beginning of 1994, Frima supplied details relating to its application for aid.
|
3 I maj 1991 ansökte det nederländska bolaget Frima BV (nedan kallat Frima) om att de nederländska myndigheterna med tillämpning av det nederländska programmet skulle bevilja stöd om 12,5 miljoner HFL, det vill säga 10 procent av de kostnader för anläggning av ett nytt saltverk (enhet för saltutvinning) i Harlingen i provinsen Friesland, som berättigar till stöd. Under år 1993 och i början av år 1994 inkom Frima med närmare uppgifter avseende sin ansökan om stöd.
|
|
4 As a result of the publicity given to that application, the Commission received various complaints and requests for information, including a letter of 6 December 1993, written by the President of the Comité des Salines de France (hereinafter `CSF') to K. Van Miert, the member of the Commission responsible for competition policy.
|
4 Till följd av den uppmärksamhet som denna ansökan gav upphov till, inkom ett flertal klagomål och anmodanden om upplysningar till kommissionen, bland vilka en skrivelse av den 6 december 1993 förekommer, vilken skrevs av ordföranden för Comité des salines de France (nedan kallad Comité des salines eller Comité) till K. Van Miert, den medlem av kommissionen som är ansvarig för konkurrenspolitiken.
|
|
5 That letter states:
|
5 Denna skrivelse lyder som följer:
|
|
`[...] The Comité des Salines de France is a professional organization comprising salt producers established in France. On that basis, it is one of the federations affiliated to the French national employers' council. It is also empowered to take action to protect the common interests of its members.
|
"... Le Comité des salines de France är en yrkessammanslutning som förenar saltproducenter i Frankrike. I egenskap av detta ingår den bland de förbund som är anslutna till Conseil national du patronat français. Den har även behörighet att försvara sina medlemmars gemensamma intressen.
|
|
Through the medium of the press those members have learned that a certain company called Frima, incorporated in the Netherlands, is shortly to be granted various forms of aid by the public authorities [...] for the purpose of setting up a new salt production unit with an annual capacity of 1.2 million tonnes.
|
Dessa har via pressen underrättats om att ett visst bolag, Frima BV, med säte i Nederländerna, inom en snar framtid kommer att erhålla olika former av stöd där från de statliga myndigheterna ... i syfte att anlägga en ny enhet för saltproduktion med en årsproduktion om 1,2 miljoner ton salt.
|
|
On their behalf, CSF expresses surprise that such aid [...] could be granted to a private undertaking in order to create a new and powerful production plant in a sector facing serious over-capacity in which each part of the market is either stagnant or in recession. Its impact on employment would be utterly negative.
|
Comité des salines de France uttrycker för dessas räkning förvåning över att sådant stöd kan beviljas ett privatägt bolag för anläggning av en ny och verkningsfull produktionsenhet inom en sektor inom vilken det i hög grad råder överproduktion och för vilken marknaden, beroende på vilken del det är fråga om, befinner sig i stagnation eller regression. Dess inverkan på sysselsättningen kommer absolut sett att vara negativ.
|
|
According to the Treaty of Rome, such aid is likely to distort competition and is accordingly as a rule prohibited. Nevertheless, by a decision taken in December 1990 the Commission of the European Communities has authorized a specific aid scheme designed to promote the development of the province of Friesland. CSF wishes to obtain a copy of that decision in order to be better able to assess this project to which it was important that your attention should be drawn.
|
Ett sådant stöd kan enligt Romfördraget snedvrida konkurrensen och är därför i princip förbjudet. Europeiska gemenskapernas kommission har emellertid genom ett beslut som fattades i december 1990 godkänt ett särskilt stödprogram för att underlätta utvecklingen av provinsen Friesland. Comité des salines de France önskar erhålla en kopia av detta beslut för att på ett bättre sätt kunna bedöma denna plan, vilken det är viktigt att ni uppmärksammar.
|
|
Thank you for the action you take in response to this request [...]'.
|
Vi är tacksamma för att ni efterkommer denna begäran ... ."
|
|
6 By letter of 7 February 1994 Mr Van Miert replied:
|
6 Van Miert svarade genom skrivelse av den 7 februari 1994:
|
|
`[...] My staff have obtained the following clarification from the Netherlands authorities [concerning the aid in question].
|
"... Avdelningen har av de nederländska myndigheterna erhållit preciserade uppgifter [avseende stödet i fråga] av vilka nedanstående framgår.
|
|
Frima, the undertaking benefiting from the aid, did indeed request aid of 10% of eligible costs, that is HFL 12.5 million, under the regional development aid scheme "Subsidieregeling regionale investeringsprojecten 1991". As you requested, I annex hereto a copy of the letter to the Netherlands Government by which the Commission approved the scheme in question [...] Application of that scheme in favour of Frima BV would not need to be the subject of specific approval by the Commission [...].'
|
Bolaget Frima BV har faktiskt ansökt om stöd uppgående till tio procent av de kostnader som berättigar till stöd, det vill säga 12,5 miljoner HFL, enligt stödprogrammet för regional utveckling benämnt 'Subsidieregeling regionale investeringsprojecten 1991'. Med anledning av er begäran sänder jag er bifogade kopia av den skrivelse riktad till den nederländska regeringen genom vilken kommissionen godkände programmet i fråga. ...En eventuell tillämpning av detta program till förmån för Frima BV måste inte vara föremål för ett särskilt godkännande av kommissionen. ..."
|
|
Procedure
|
Förfarande
|
|
7 By application lodged at the Registry of the Court of First Instance on 15 April 1994 the applicants brought the present action.
|
7 Sökandena väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 15 april 1994.
|
|
8 By order of 10 February 1995, the Court (Third Chamber, Extended Composition) decided to grant Frima leave to intervene in support of the form of order sought by the Commission. It also granted the companies Salt Union Ltd and Suedwestdeutsche Salzwerke AG (hereinafter `SWS'), and the association Verein Deutsche Salzindustrie eV (hereinafter `VDS') leave to intervene in support of the form of order sought by the applicants. In the same order, it also allowed in part the applicants' request for confidential treatment.
|
8 Genom beslut av den 10 februari 1995 beslutade förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) att bevilja Frimas ansökan om tillåtelse att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Förstainstansrätten beviljade även den ansökan om tillåtelse att intervenera till stöd för sökandenas yrkanden som hade inlämnats av bolagen Salt Union Ltd (nedan kallat Salt Union) och Südwestdeutsche Salzwerke AG (SWS), samt den ekonomiska föreningen Verein Deutsche Salzindustrie e.V. (VDS). I samma beslut beviljade förstainstansrätten till viss del för övrigt den ansökan om konfidentiell handläggning som sökandena hade inlämnat.
|
|
9 Upon hearing the report of the Judge-Rapporteur, the Court decided to open the oral procedure without any preparatory inquiry. It did, however, put a written question to the applicants and the parties intervening in their support. The parties concerned answered the question within the period prescribed by the Court.
|
9 Med anledning av referentens rapport beslutade förstainstansrätten att inleda det muntliga förfarandet utan att vidta några föregående åtgärder för bevisupptagning. Förstainstansrätten beslutade emellertid att skriftligen ställa sökandena samt de intervenienter som stöder dessas yrkanden en fråga. De ifrågavarande parterna besvarade denna fråga inom den tidsfrist som förstainstansrätten hade fastställt.
|
|
10 The parties presented oral argument and answered the Court's questions at the hearing on 2 July 1996.
|
10 Parternas pläderingar och svar på förstainstansrättens frågor hördes under det offentliga sammanträdet den 2 juli 1996.
|
|
Forms of order sought
|
Parternas yrkanden
|
|
11 The applicants claim that the Court should:
|
11 Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
|
|
- declare the approval decision illegal for infringement of the Treaty, of the rules in implementation thereof and of essential procedural requirements;
|
- fastställa att beslutet om godkännande är rättsstridigt, då det innebär att fördraget, rättsreglerna som gäller fördragets tillämpning samt väsentliga formföreskrifter åsidosätts,
|
|
- annul the decision of the Commission of 7 February 1994 on the same grounds, inasmuch as it decided that the grant of aid of HFL 12.5 million to Frima `would not need to be the subject of specific approval by the Commission';
|
- ogiltigförklara kommissionens beslut av den 7 februari 1994 av samma skäl, då det i detta fastställs att det förhållandet att ett stöd om 12,5 miljoner HFL till Frima beviljas "inte måste vara föremål för ett särskilt godkännande av kommissionen", och
|
|
- order the Commission to pay the costs.
|
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
|
|
12 Salt Union, SWS and VDS support in its entirety the form of order sought by the applicants.
|
12 Salt Union, SWS och VDS stöder till fullo sökandenas yrkanden.
|
|
13 The Commission contends that the Court should:
|
13 Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
|
|
- dismiss the application as inadmissible or, in the alternative, as unfounded;
|
- avvisa talan eller, i andra hand, ogilla densamma, och
|
|
- order the applicants to pay the costs.
|
- förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
|
|
14 Frima contends that the Court should:
|
14 Frima har yrkat att förstainstansrätten skall
|
|
- dismiss the application as inadmissible or, in the alternative, as unfounded;
|
- avvisa talan eller, i andra hand, ogilla densamma, och
|
|
- order the applicants to pay the costs, including those incurred in its intervention.
|
- förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna, däri inbegripet den kostnad som Frima har haft för sin intervention i målet.
|
|
The claim for a declaration that the approval decision is illegal
|
Yrkandena om att förstainstansrätten skall fastställa att beslutet om godkännande är rättsstridigt
|
|
15 In their first head of claim, the applicants ask the Court to declare the approval decision illegal. They plead that the decision is illegal pursuant to Article 184 of the EC Treaty, in order to obtain annulment of the decision allegedly contained in the Commission's letter of 7 February 1994.
|
15 Sökandena har i första hand yrkat att förstainstansrätten skall fastställa att beslutet om godkännande är rättsstridigt. De har åberopat artikel 184 i EG-fördraget till stöd för att beslutet är rättsstridigt, i syfte att det beslut som påstås förekomma i kommissionens skrivelse av den 7 februari 1994 skall ogiltigförklaras.
|
|
16 The possibility afforded by Article 184 of the Treaty of pleading the inapplicability of a measure of general application forming the legal basis of the contested decision does not constitute an independent right of action and recourse may be had to it only as an incidental plea. More specifically, Article 184 may not be invoked in the absence of an independent right of action (Case 33/80 Albini v Council and Commission [1981] ECR 2141, paragraph 17, and Joined Cases 87/77, 130/77, 22/83, 9/84 and 10/84 Salerno and Others v Commission and Council [1985] ECR 2523, paragraph 36).
|
16 I detta avseende skall det påpekas att det förhållandet att det är möjligt att med stöd av artikel 184 i fördraget åberopa att en rättsakt av allmän karaktär som utgör den rättsliga grunden för det omtvistade beslutet inte är tillämplig, inte utgör en självständig rätt att väcka talan, utan kan endast utövas på ett accessoriskt sätt. Närmare bestämt kan ovannämnda artikel 184 inte åberopas då det inte föreligger en grundläggande rätt att föra talan (domstolens domar av den 16 juli 1981, Albini mot rådet och kommissionen, 33/80, Rec. s. 2141, punkt 17, och av den 11 juli 1985, Salerno m.fl. mot kommissionen och rådet, 87/77, 130/77, 22/83, 9/84 och 10/84, Rec. s. 2523, punkt 36).
|
|
17 In the circumstances of this case, the applicants may invoke Article 184 of the Treaty only if the second head of claim seeking annulment of the alleged decision of the Commission in the letter of 7 February 1994 is admissible. That being so, the admissibility of that second head of claim must be considered first.
|
17 I detta fall kan sökandena endast åberopa artikel 184 i fördraget om det andra yrkandet - om ogiltigförklaring av det kommissionsbeslut som påstås förekomma i skrivelsen av den 7 februari 1994 - kan prövas. Under dessa omständigheter skall det i första hand undersökas om det andra yrkandet kan tas upp till prövning.
|
|
The admissibility of the claim for annulment of the Commission decision allegedly contained in the letter of 7 February 1994
|
Huruvida de yrkanden om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, vilka påstås förekomma i skrivelse av den 7 februari 1994, kan prövas
|
|
Summary of the parties' main arguments
|
Sammanfattning av parternas argument
|
|
18 The Commission considers that the claim for annulment of the decision allegedly contained in the letter of 7 February 1994 is inadmissible. It maintains that the letter is not an actionable measure for the purposes of the fourth paragraph of Article 173 of the Treaty, since it is not a decision. First, the letter merely supplied information and did not in any way alter the applicants' legal position. Second, the context in which the letter was written was one in which the Commission could not take any decision.
|
18 Kommissionen anser att yrkandena om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, som påstås förekomma i skrivelse av den 7 februari 1994, inte kan prövas. Enligt kommissionen är skrivelsen inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget, då den inte omfattar något beslut. För det första har denna skrivelse endast en informativ karaktär som inte på något sätt ändrar sökandenas rättsliga ställning. För det andra förekom den i ett sammanhang i vilket kommissionen inte kunde fatta något beslut.
|
|
19 In support of its contention that its letter of 7 February 1994 merely supplied information, the Commission refers to the words of CSF's letter of 6 December 1993 (see paragraph 5 above). It is clear from simply reading the letter that CSF wished only to obtain a copy of the approval decision in order to satisfy itself that the aid at issue was covered by that decision. The Commission points out that CSF did not request it to take any decision at all. In his reply of 7 February 1994, Mr Van Miert merely confirmed CSF's assumption that the disputed aid was covered by the approval decision. The letter therefore constituted information, and not a decision, with the result that the claim in question is inadmissible.
|
19 Vad avser det förhållandet att skrivelsen av den 7 februari 1994 har en informativ karaktär, hänvisar kommissionen till skrivelsen från Comité des salines av den 6 december 1993 (se ovan punkt 5). Kommissionen har påpekat att det framgår av en genomläsning av denna skrivelse att Comité endast önskade erhålla en kopia av beslutet om godkännande i syfte att försäkra sig om att det omtvistade stödet omfattades av detta beslut. Den har understrukit att Comité inte uppmanade kommissionen att fatta något beslut. I sitt svar av den 7 februari 1994 bekräftade Van Miert endast vad Comité hade framfört, nämligen att det omtvistade stödet omfattades av beslutet om godkännande. Skrivelsen hade således en informativ karaktär och omfattade inte något beslut, med följd att ifrågavarande yrkanden inte kan prövas.
|
|
20 With regard to the context in which the letter of 7 February 1994 was written, the Commission contends, first of all, that the letter cannot contain a decision rejecting a complaint, because, in the absence of any provisions creating the status of complainant in the field of State aid, that category of decision does not exist in that field. According to the Commission, the judgments in Joined Cases 166/86 and 220/86 Irish Cement v Commission [1988] ECR 6473 and Case C-313/90 CIRFS and Others v Commission [1993] ECR I-1125 cannot be interpreted as meaning that the Community judicature has recognized a category of decisions rejecting complaints.
|
20 Vad beträffar det sammanhang i vilket skrivelsen av den 7 februari 1994 formulerades, har kommissionen för det första hävdat att denna skrivelse inte kan omfatta ett beslut om att avslå ett klagomål av den anledningen att denna grupp av beslut inte förekommer avseende statligt stöd då det inte finns bestämmelser som möjliggör klagomål inom detta område. Enligt kommissionen kan inte domstolens domar av den 15 december 1988, Irish Cement mot kommissionen (166/86 och 220/86, Rec. s. 6473) och av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl. mot kommissionen (C-313/90, Rec. s. I-1125) tolkas på så sätt att gemenskapernas domstolar har fastställt att det föreligger en grupp av beslut om att avslå klagomål.
|
|
21 The Commission next refers to the judgment in Case C-47/91 Italy v Commission [1994] ECR I-4635, paragraphs 24 and 25 (`Italgrani'), and observes that the aid in issue was granted in pursuance of a previously authorized general regional aid scheme, with the result that the aid was existing aid which no longer required notification. It follows that the Commission had indeed no power to take a decision of any kind, whether positive or negative, relating to the disputed aid.
|
21 Kommissionen har hänvisat till domstolens dom av den 5 oktober 1994 i målet Italien mot kommissionen, även kallad Italgrani (C-47/91, Rec. s. I-4635, punkterna 24 och 25), och har påpekat att det omtvistade stödet beviljades med tillämpning av ett allmänt program för regionalt stöd som tidigare hade godkänts, med följd att detta stöd redan hade godkänts och inte måste anmälas. Av detta följer att kommissionen inte hade behörighet att fatta något beslut med avseende på det omtvistade stödet, vare sig det skulle vara ett negativt eller positivt beslut.
|
|
22 Moreover, referring to point 36 of Advocate General Darmon's Opinion in the Irish Cement case, the Commission points out that the applicants could have contested the decision of the Netherlands authorities to grant Frima the aid at issue before the national courts and that they could in that context have called in question the validity of the approval decision.
|
22 Kommissionen har understrukit med hänvisning till punkt 36 i generaladvokat Darmons förslag till avgörande i ovannämnda mål Irish Cement mot kommissionen dessutom att sökandena vid den nationella domstolen kunde ha överklagat de nederländska myndigheternas beslut att bevilja Frima det omtvistade stödet och att de inom ramen för detta kunde ha bestridit att beslutet om godkännande var lagenligt.
|
|
23 Frima endorses the arguments put forward by the Commission. It adds that a further indication that the letter of 7 February 1994 is not a decision is given by the fact that, in accordance with the judgment in the Italgrani case (paragraph 21), the disputed aid, as a measure merely implementing the Netherlands scheme, has been examined in the light of the same assessment criteria as those applied by the Commission when it adopted the approval decision. Accordingly, the Commission did not take a decision in the letter of 7 February 1994, but simply confirmed the application of the same assessment criteria as those it applied when examining the Netherlands scheme.
|
23 Frima har anslutit sig till de argument som kommissionen har framfört. Frima har med hänvisning till domen i ovannämnda mål Italgrani (punkt 21) tillagt att det förhållandet att skrivelsen av den 7 februari 1994 inte omfattade något beslut, även framgår av att det omtvistade stödet genom vilket det nederländska programmet genomförs, har prövats enligt samma bedömningskriterier som kommissionen tillämpade då beslutet om godkännande fattades. Kommissionen fattade följaktligen genom skrivelsen av den 7 februari 1994 inte något beslut, utan bekräftade endast att samma bedömningskriterier som de som användes vid prövningen av det nederländska programmet hade tillämpats.
|
|
24 Frima also refers to the judgment in Case T-83/92 Zunis Holding and Others v Commission [1993] ECR II-1169, paragraph 31, and asserts that the claim in question would be admissible only if the act which the Commission refuses to withdraw, namely the approval decision, could have been challenged by the applicants. Since the applicants are not directly and individually concerned by the approval decision, it is not open to them to introduce an action for annulment of that decision. In the circumstances, the present claims are equally inadmissible.
|
24 Frima har för övrigt hänvisat till förstainstansrättens dom av den 28 oktober 1993 i målet Zunis Holding m.fl. mot kommissionen (T-83/92, Rec. s. II-1169, punkt 31), och har gjort gällande att ifrågavarande yrkanden endast kan prövas om sökandena kunde ha överklagat den rättsakt som kommissionen vägrar att upphäva, det vill säga beslutet om godkännande. Sökandena var emellertid inte direkt och personligen berörda av beslutet om godkännande, vilket innebär att de inte var behöriga att väcka en talan om ogiltigförklaring av detta beslut. Ifrågavarande yrkanden kan inte heller under dessa omständigheter prövas.
|
|
25 Finally, Frima considers that the claims in question must be declared inadmissible in order to avoid breach of the legitimate expectations which it entertains as a result of the approval decision. In support of that assertion, it refers more particularly to Case C-5/89 Commission v Germany [1990] ECR I-3437, paragraph 14, and Italgrani, paragraph 24.
|
25 Avslutningsvis har Frima framhållit att ifrågavarande yrkanden skall avvisas, för att undvika att de berättigade förväntningar som har uppstått till följd av beslutet om godkännande inte uppfylls. Frima har hänvisat till stöd för detta påstående i synnerhet till domstolens domar av den 20 september 1990 i målet kommissionen mot Tyskland (C-5/89, Rec. s. I-3437, punkt 14) och ovannämnda mål Italgrani (punkt 24).
|
|
26 The applicants observe first of all that if the letter in question was intended for information only, it would not have been signed in person by the member of the Commission responsible for competition policy. Next, they refer to the Irish Cement and CIRFS cases, maintaining that the disputed letter constitutes a decision not to initiate the procedure under Article 93(2) of the Treaty in response to the complaint lodged by CSF by letter of 6 December 1993. In their view, the letter is a decision rejecting a complaint which thus has definitive legal effects and is, accordingly, amenable to review under Article 173 of the Treaty (Case 60/81 IBM v Commission [1981] ECR 2639, paragraphs 9 and 10).
|
26 Sökandena har för det första påpekat att om den omtvistade skrivelsen endast hade en informativ karaktär skulle den inte personligen ha undertecknats av den kommissionär som har ansvar för konkurrenspolitiken. De har sedan hänvisat till domstolens ovannämnda domar Irish Cement mot kommissionen och CIRFS m.fl. mot kommissionen och har hävdat att den omtvistade skrivelsen utgör ett beslut att inte inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget med anledning av det klagomål som Comité hade inlämnat genom skrivelse av den 6 december 1993. Det är således fråga om ett beslut om att avslå klagomålet, vilket av denna anledning har slutgiltig rättsverkan och följaktligen kan överklagas enligt artikel 173 i fördraget (domstolen dom av den 11 november 1981, IBM mot kommissionen, 60/81, Rec. s. 2639, punkterna 9 och 10).
|
|
27 They maintain that Italgrani is not relevant to the circumstances of this case, since in that case the issue was whether the aid in question was existing aid or new aid, so as to determine to what extent the Commission could suspend payment of the aid. They submit that in the instant case, by contrast, the issue is whether the Commission loses all power to review aid granted under a general regional aid scheme such as the Netherlands scheme once it has approved that aid scheme. Furthermore, this case, unlike Italgrani, does not concern a measure merely implementing a general scheme, since the Commission's approval decision did no more than authorize the `overall plans' of the Netherlands scheme.
|
27 Domen i målet Italgrani är inte relevant i förevarande fall, eftersom det i detta mål var fråga om att avgöra om huruvida en viss åtgärd var att betrakta som en existerande eller en ny stödåtgärd, vilket var av betydelse för att avgöra huruvida kommissionen kunde hindra utbetalningen. I förevarande mål är det däremot fråga om huruvida kommissionen förlorar all behörighet att granska ett stöd som har beviljats inom ramen för ett allmänt program för regionalt stöd, såsom det nederländska programmet, då kommissionen godkänner detta stödprogram. Dessutom är det i förevarande fall, i motsats till målet Italgrani, inte fråga om att vidta en åtgärd för att genomföra ett allmänt program, då kommissionens beslut om godkännande endast innebär att det nederländska programmet beviljas "i stora drag".
|
|
28 According to the applicants, the Commission's statement that it was unable to take action with regard to aid granted under a general scheme contradicts the terms of the Council Resolution of 20 October 1971 (OJ, English Special Edition, Second Series II, Vol. IX, p. 57), according to which `the Commission can use the procedure laid down in Article 93(2) of the Treaty ... should the need arise, particularly where the application of general systems of aid gives rise to well-founded complaints from a Member State'. The reference only to complaints made by a Member State is explained by the fact that in 1971 the idea of individual complaints in the sphere of State aid had not yet gained acceptance.
|
28 Vad avser kommissionens påstående att det är omöjligt för den att ingripa när det är fråga om ett stöd som har beviljats enligt ett allmänt program, står detta i strid med rådets resolution av den 20 oktober 1971 (EGT nr C 111, s. 1) enligt vilken kommissionen har "möjlighet att i förekommande fall tillämpa förfarandet i artikel 93.2 i fördraget, då verkställigheten av de allmänna stödprogrammen är föremål för berättigade klagomål från en medlemsstat". Det förhållandet att det endast hänvisas till de klagomål som en medlemsstat framställer, beror på att tanken att enskilda kunde inge klagomål vad avser stöd ännu inte uppkommit år 1971.
|
|
29 The applicants challenge Frima's claim that the disputed aid was examined in the light of the same assessment criteria as those applied when the Netherlands scheme was examined. They refer to Case C-305/89 Italy v Commission (`Alfa Romeo') [1991] ECR I-1603, paragraph 26, and observe that, taking account of the overcapacity in the salt sector, the disputed aid should have been particularly strictly dealt with within the framework of a separate examination.
|
29 De sökande har bestridit Frimas påstående att prövningen av det omtvistade stödet skulle ha skett med tillämpning av samma bedömningskriterier som de som tillämpades då det nederländska programmet prövades. De har hänvisat till domstolens dom av den 21 mars 1991, Italien mot kommissionen, benämnd "Alfa Romeo" (C-305/89, Rec. s. I-1603, punkt 26) och har påpekat att med beaktande av överproduktionen inom saltsektorn borde prövningen av det omtvistade stödet, inom ramen för en prövning av det enskilda fallet, ha varit föremål för ett särskilt rigoröst tillvägagångssätt.
|
|
30 As regards the Zunis Holding case, they claim that it is established that an action against a Commission decision refusing to initiate the procedure under Article 93(2) of the Treaty is admissible, without any need to refer to the case-law on `negative' acts. Article 93(2) gives to the persons concerned procedural guarantees, and the implication of complying with the procedure is that applicants may challenge before the Community courts a decision by the Commission not to initiate that procedure (Case C-198/91 Cook v Commission [1993] ECR I-2487, paragraphs 23 and 24, and Case C-225/91 Matra v Commission [1993] ECR I-3203, paragraphs 17 and 18).
|
30 Vad avser ovannämnda dom i målet Zunis Holding m.fl mot kommissionen har de påstått att det är möjligt att pröva en talan mot ett kommissionsbeslut att inte inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget, utan hänvisning till rättspraxis avseende "negativa" rättsakter. I denna artikel tilldelas de berörda personerna vissa rättigheter avseende förfarandet, vilket innebär att dessa personer kan väcka talan vid gemenskapernas domstolar mot ett kommissionsbeslut att inte inleda nämnda förfarande (domstolens domar av den 19 maj 1993, Cook mot kommissionen, C-198/91, Rec. s. I-2487, punkterna 23 och 24, och av den 15 juni 1993, Matra mot kommissionen, C-225/91, Rec s. I-3203, punkterna 17 och 18).
|
|
31 The applicants deny that Frima's alleged legitimate expectations affect the admissibility of their action. They observe that, in any case, in the judgments cited by Frima the principle of the protection of legitimate expectations was not taken into account when admissibility was considered. In their view, moreover, the alleged legitimate expectations of a beneficiary of State aid cannot affect in any way the right of the parties to bring an action against an act which causes them damage.
|
31 De sökande har bestridit att de berättigade förväntningar som Frima påstås ha, påverkar frågan om deras talan kan prövas. De har påpekat att principen om skydd för berättigade förväntningar, åtminstone vad avser de domar som har citerats av denna intervenient, inte har prövats i samband med att frågan huruvida talan kan prövas har granskats. Enligt de sökande kan för övrigt de berättigade förväntningar som en person som erhåller statligt stöd påstås ha, inte på något sätt påverka parternas rättighet att överklaga en rättsakt som orsakar dem skada.
|
|
32 Finally, the applicants claim that if, on the one hand, a Commission decision authorizing a general aid scheme, such as the Netherlands scheme, did not constitute an actionable measure and if, on the other hand, acts of the Commission concerning individual aid granted under such a scheme were not actionable measures either, the Community judicature could never review the legality of aid such as that in dispute. They assert that there is no domestic legal remedy available to them since, according to settled case-law, only Article 93(3) of the Treaty, which requires the notification of planned aid, has direct effect while, according to the Commission, individual aid granted under an approved general scheme no longer need be notified.
|
32 De sökande har slutligen gjort gällande att om ett kommissionsbeslut genom vilket ett allmänt stödprogram såsom det nederländska programmet godkänns inte är en rättsakt som kan överklagas och om de av kommissionens rättsakter som avser en enskild stödåtgärd som har beviljats enligt ett sådant program inte heller utgör rättsakter som kan överklagas, skulle frågan om lagenligheten av stöd i form av en sådan åtgärd som är tvistig i målet aldrig kunna prövas av gemenskapernas domstolar. De har vidare hävdat att de inte kan anlita något rättsmedel enligt nationell rätt, då det enligt en fast rättspraxis endast är artikel 93.3 i fördraget - i vilken föreskrivs en skyldighet att anmäla planer avseende stödåtgärder - som har direkt effekt, medan en enskild stödåtgärd som har beviljats inom ramen för ett allmänt program som har godkänts, enligt kommissionen inte längre skall anmälas.
|
|
33 SWS and VDS support every point of the applicants' arguments. They add that under Article 16(f) of the Netherlands scheme the Minister for Economic Affairs may not grant aid pursuant to that scheme where there are circumstances which `mean that the plan is incompatible with the intended structure of the sector concerned' (translation). They refer to the commentary accompanying the Netherlands scheme, according to which Article 16(f) covers a situation `of evident over-capacity in a given sector' (translation). Consequently, pursuant to the scheme as notified to and approved by the Commission, they maintain that aid cannot be granted if there is evident over-capacity in the sector concerned. By granting the disputed aid, the Netherlands authorities have, they submit, paid aid in a sector facing over-capacity and have thereby breached the actual provisions of their scheme.
|
33 SWS och VDS stöder i alla avseenden sökandenas argument. De har tillagt att enligt artikel 16 f i det nederländska programmet kan inte finansministern bevilja stöd enligt nämnda program då det föreligger en omständighet (översättning) som "leder till att planen är oförenlig med den struktur som eftersträvas för den berörda sektorn". De har hänvisat till kommentaren till det nederländska programmet, enligt vilken artikel 16 f avser de fall då det föreligger en (översättning) "påvisbar överproduktion i en viss sektor". Följaktligen kan inte stöd beviljas enligt ett program som det som har anmälts till kommissionen och godkänts av denna, om det föreligger en påvisbar överproduktion inom den berörda sektorn. Genom att bevilja det omtvistade stödet har de nederländska myndigheterna betalat ut medel inom en sektor där det råder överkapacitet och har således överträtt bestämmelserna i sitt program.
|
|
34 The interveners note that what is in issue in this case is not a minor modification of an aid measure approved by the Commission, as it was in Case C-44/93 Namur-Les Assurances du Crédit v OND [1994] ECR I-3829. Consequently, they consider that if the Netherlands Government wished to grant aid in a sector with obvious over-capacity, it should have notified it as a new State aid in accordance with Article 93(3) of the Treaty. In the light of Article 16(f) of the Netherlands scheme, the Commission ought at least to have initiated the procedure under Article 93(2) of the Treaty with regard to the disputed aid.
|
34 Intervenienterna har understrukit att det i detta fall inte är fråga om en mindre ändring av en stödåtgärd som har godkänts av kommissionen, vilket var fallet i domstolens dom av den 9 augusti 1994 i målet Namur-Les assurances du crédit (C-44/93, Rec. s. I-3829). De anser följaktligen att om den nederländska regeringen hade för avsikt att bevilja stöd inom en sektor där det råder en påvisbar överproduktion, borde den ha anmält detta såsom nytt statligt stöd enligt artikel 93.3, i fördraget. Kommissionen var enligt bestämmelsen i artikel 16 f i det nederländska programmet åtminstone tvungen att med avseende på det omtvistade stödet inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget.
|
|
35 The Commission considers that the argument based by the interveners on Article 16(f) of the Netherlands scheme is inadmissible because the scheme is autonomous. It claims that the argument is in any event unfounded. The general and imprecise wording of Article 16(f), especially the expression `intended structure' employed therein, shows that the Netherlands authorities enjoy a wide power of assessment in applying that article. The situation of `evident over-capacity' is cited only as an example. According to the Commission, given the monopoly prevailing in the Netherlands salt production sector, it was perfectly reasonable to consider the creation of a new competing producer compatible with the structure of the sector concerned. Furthermore, the interveners have not put forward any figures as regards over-capacity in the Netherlands salt market, although such figures are the only relevant factor in applying the national legislation.
|
35 Kommissionen anser att det argument som intervenienterna baserar på artikel 16 f i det nederländska programmet inte kan godtas då detta har en oberoende karaktär. Enligt kommissionen är argumentet under alla omständigheter ogrundat. För det första visar det förhållandet att nämnda artikel 16 f har en allmän och obestämd lydelse, i synnerhet begreppet "struktur som eftersträvas" som anges i denna artikel, att de nederländska myndigheterna har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av denna artikel. För det andra hänvisas det till en eventuell "påvisbar överproduktion" endast i syfte att exemplifiera. Enligt kommissionen var det fullständigt rimligt, med tanke på det monopol som rådde i sektorn för saltproduktion i Nederländerna, att det förhållandet att en ny konkurrerande enhet upprättades bedömdes vara överensstämmande med den berörda sektorns struktur. För övrigt har intervenienterna inte lämnat några sifferuppgifter avseende den överproduktion som råder på den nederländska saltmarknaden, trots att sådana uppgifter är de enda som är av relevans då en nationell lagstiftning tillämpas.
|
|
36 Salt Union has not submitted specific observations on the admissibility of the action.
|
36 Salt Union har inte avgivit några särskilda yttranden vad avser frågan huruvida talan kan prövas.
|
|
Findings of the Court
|
Förstainstansrättens bedömning
|
|
37 According to settled case-law, any measure which produces binding legal effects and is such as to affect the interests of an applicant by bringing about a distinct change in his legal position is an act or decision which may be the subject of an action under Article 173 for a declaration that it is void (IBM v Commission, paragraph 9; Case T-64/89 Automec v Commission [1990] ECR II-367, paragraph 42, and Case T-3/93 Air France v Commission [1994] ECR II-121, paragraph 43).
|
37 Enligt fast rättspraxis utgör de rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 173 i fördraget, åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning (ovannämnda dom IBM mot kommissionen, punkt 9, förstainstansrättens domar av den 10 juli 1990, Automec mot kommissionen, T-64/89, Rec. s. II-367, punkt 42, och av den 24 mars 1994, Air France mot kommissionen, T-3/93, Rec. s. II-121, punkt 43).
|
|
38 In order to ascertain whether the Commission's letter of 7 February 1994 is such a measure, it is necessary first of all to establish the purpose of CSF's letter of 6 December 1993 to which the letter of 7 February 1994 was the reply.
|
38 För att pröva om kommissionens skrivelse av den 7 februari 1994 utgör en sådan åtgärd skall det först fastställas vad som åsyftades med skrivelsen från Comité des salines av den 6 december 1993, vilken besvarades genom skrivelsen av den 7 februari 1994.
|
|
39 In its letter of 6 December 1993 (see paragraph 5 above), CSF stated that it had learned from the press that Frima was to receive aid from the Netherlands public authorities, including the aid at issue. CSF expressed `surprise' that such aid could be granted to an undertaking in the salt sector, which was facing serious over-capacity, and claimed that the impact of the aid on employment `would be utterly negative'. It then stated that, according to the Treaty, such aid is likely to distort competition and is accordingly `as a rule' prohibited. It noted, nevertheless, that by a decision taken in December 1990 the Commission authorized a general aid scheme designed to promote the development of the province of Friesland. In those circumstances, CSF wished to obtain `a copy of that decision in order to be better able to assess this project'.
|
39 I skrivelse av den 6 december 1993 (se ovan punkt 5) angav Comité des salines att den genom pressen hade underrättats om att Frima skulle komma att erhålla stöd, däri inbegripet det omtvistade stödet, från de nederländska myndigheterna. Den uppgav att den var "förvånad" över att ett sådant stöd kan beviljas ett företag inom sektorn för saltproduktion, inom vilken det råder en avsevärd överproduktion, och hävdar att inverkan av ett sådant stöd på sysselsättningen "kommer att vara absolut sett negativ". Den har vidare gjort gällande att ett sådant stöd enligt fördraget kan snedvrida konkurrensen och därför är "i princip" förbjudet. Den har ändå konstaterat att kommissionen genom ett beslut som fattades i december 1990 har godkänt ett allmänt stödprogram i syfte att underlätta utvecklingen i provinsen Friesland. Den har med anledning av detta begärt att kommissionen skall sända en "kopia av detta beslut för att den på ett bättre sätt skall kunna bedöma denna plan".
|
|
40 The letter of 6 December 1993 was thus a request for information. After some preliminary observations, CSF asked the Commission to provide it with a copy of the approval decision. It is also clear from the last paragraph of the letter, in which CSF thanked the member of the Commission for the action he was to take in response `to this request', that the letter was concerned with obtaining a copy of the approval decision, that is to say it was a request for information. As the Commission has correctly pointed out, CSF wished to obtain a copy of the approval decision, in order to satisfy itself that the aid to Frima was covered by that decision. Furthermore, study of the letter shows that CSF did not call upon the Commission to take any decision whatsoever.
|
40 Syftet med skrivelsen av den 6 december 1993 var sålunda att begära upplysningar. Comité des salines begärde efter det att den hade framställt några inledande påståenden att kommissionen skulle sända den en kopia av beslutet om godkännande. Det framgår även av det sista stycket i skrivelsen, i vilket Comité säger sig vara tacksam för att kommissionären efterkommer "denna begäran", att syftet med skrivelsen var att erhålla en kopia av beslutet om godkännande, det vill säga att begära upplysningar. Såsom kommissionen mycket riktigt har gjort gällande önskade Comité erhålla en kopia av beslutet om godkännande, för att försäkra sig om att stödet till Frima omfattades av detta beslut. En granskning av skrivelsen ger för övrigt vid handen att Comité inte uppmanade kommissionen att fatta något beslut.
|
|
41 Next, the Commission's letter of 7 February 1994 (see paragraph 6 above) should be considered. In that letter, the Commission responded to CSF's request by sending it a copy of the approval decision and informing it that Frima had `indeed' requested aid, the aid in issue here, from the Netherlands Government. Furthermore, it told CSF that the aid fell within the Netherlands scheme, as endorsed by the approval decision. Lastly, it pointed out that application of the Netherlands scheme in favour of Frima BV `would not need to be the subject of specific approval by the Commission'.
|
41 Även kommissionens skrivelse av den 7 februari 1994 (se ovan punkt 6) skall prövas. Genom denna skrivelse vartill en kopia av beslutet om godkännande fogades, efterkom kommissionen den begäran som Comité des salines hade framställt. För övrigt underrättade kommissionen Comité om att Frima "faktiskt" hade ansökt om stöd, det vill säga det omtvistade stödet, hos den nederländska regeringen. Vidare upplyste kommissionen Comité om att detta stöd omfattas av det nederländska programmet, i dess utformning enligt beslutet om godkännande. Slutligen påpekade kommissionen att en eventuell tillämpning av det nederländska programmet till förmån för Frima "måste inte vara föremål för ett särskilt godkännande av kommissionen".
|
|
42 Accordingly, the object of the letter of 7 February 1994 was to answer the request made by CSF in its letter of 6 December 1993. It is plain that the mere sending by the Commission at CSF's request of a copy of the approval decision cannot produce binding legal effects such as to affect the interests of the applicants within the meaning of the case-law cited above (paragraph 37). Moreover, by informing CSF that Frima had `indeed' requested aid from the Netherlands Government, the Commission was only confirming information which CSF already possessed. Nor, therefore, can that information be regarded as producing binding legal effects such as to affect the interests of the applicants.
|
42 Syftet med skrivelsen av den 7 februari 1994 var således att efterkomma den begäran som hade framställts av Comité des salines i skrivelsen av den 6 december 1993. Det står klart att det förhållandet att kommissionen på begäran av Comité sänder en kopia av beslutet om godkännande, inte kan ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen i den mening som avses i den rättspraxis till vilken det hänvisas ovan (punkt 37). För övrigt har kommissionen genom att underrätta Comité om att Frima "faktiskt" har ansökt om stöd hos den nederländska regeringen, endast bekräftat uppgifter som Comité redan hade tillgång till. Dessa uppgifter kan därför inte heller anses ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen.
|
|
43 As regards the Commission's statement that the disputed aid fell within the Netherlands scheme endorsed by the approval decision, it is noteworthy that neither in its letter of 6 December 1993, nor in its application, nor in its reply, has CSF claimed that the disputed aid was not covered by the Netherlands scheme. Accordingly, that statement by the Commission does not produce binding legal effects such as to affect the interests of the applicants either.
|
43 Vad avser kommissionens uppgifter enligt vilka det omtvistade stödet omfattades av det nederländska program som beviljades genom beslutet om godkännande, skall det påpekas att Comité des salines varken i skrivelsen av den 6 december 1993, i ansökan eller i repliken har hävdat att det omtvistade stödet inte omfattades av det nederländska programmet. Under dessa omständigheter har kommissionens uppgifter inte heller bindande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen.
|
|
44 Moreover, the argument put forward by the interveners SWS and VDS that the disputed aid was not covered by the Netherlands scheme (paragraphs 33 and 34 above) cannot retrospectively determine the import of the letter of 7 February 1994. Furthermore, since that argument falls entirely outside the scope of this dispute, as defined by its subject-matter, it cannot be taken into consideration. It is settled case-law that the subject-matter of the proceedings cannot be changed while the action is in progress (Automec v Commission, paragraph 69, and Case T-398/94 Kahn Scheepvaart v Commission [1996] ECR II-477, paragraph 20).
|
44 Vad avser det argument som intervenienterna SWS och VDS har framfört, enligt vilket det omtvistade stödet för övrigt inte omfattas av det nederländska programmet (se ovan punkt 33 och 34), kan man inte i efterhand avgöra vilken räckvidd som skrivelsen av den 7 februari 1994 har. Då argumentet leder diskussionen utanför ramen för förevarande talan, såsom den bestäms genom föremålet för denna, kan det för övrigt inte beaktas. Det framgår av en fast rättspraxis att föremålet för en talan inte kan ändras under handläggningen av ett mål (ovannämnda dom Automec mot kommissionen, punkt 69, och förstainstansrättens dom av den 5 juni 1996, Kahn Scheepvaart mot kommissionen, T-398/94, ännu inte publicerad i Rättsfallssamlingen, punkt 20).
|
|
45 The Commission's observation that the disputed aid did not need to be the subject of `specific approval' by the Commission is also mere information without binding legal effects such as to affect the interests of the applicants. In giving that information, the Commission was simply describing its practice, according to which individual aid covered by a general aid scheme is existing aid and does not have to be notified to it, unless the Commission has expressed reservations about it in the approval decision.
|
45 Vad avser kommissionens yttrande enligt vilket det omtvistade stödet inte måste vara föremål för ett "särskilt godkännande" av kommissionen, innehåller även detta endast en uppgift som inte har bindande rättsverkningar, som kan påverka sökandenas intressen. Genom att förmedla denna uppgift har kommissionen helt enkelt tillämpat den praxis enligt vilken enskilda stöd, som omfattas av ett allmänt program, utgör befintliga stöd som inte, såvida inte kommissionen i beslutet om godkännande har uppställt några förbehåll, skall anmälas till den.
|
|
46 The Court of Justice expressly approved that practice in Italgrani (paragraph 21). It follows moreover from that judgment (paragraphs 24 and 25) that if the applicants had challenged the legality of the disputed aid, the Commission would not even have had the power to take a specific decision as to the legality of that aid, since its initial examination had shown that the disputed aid was covered by the Netherlands scheme, a general aid scheme already approved by it.
|
46 Domstolen har uttryckligen godkänt denna praxis genom ovannämnda dom i målet Italgrani (punkt 21). Det framgår för övrigt av denna dom (punkterna 24 och 25) att även om sökandena hade bestridit att det omtvistade stödet var lagenligt skulle kommissionen inte ha haft behörighet att fatta ett särskilt beslut avseende huruvida detta stöd var lagenligt, då en första bedömning företagen av kommissionen skulle ha visat att det omtvistade stödet omfattades av det nederländska programmet, vilket är ett allmänt stödprogram som redan hade godkänts av kommissionen.
|
|
47 Last, the mere fact that the member of the Commission responsible for competition policy signed the letter of 7 February 1994 himself cannot influence the import of that letter.
|
47 Slutligen kan det förhållandet att den medlem av kommissionen som är ansvarig för konkurrenspolitiken personligen har undertecknat skrivelsen av den 7 februari 1994 inte påverka skrivelsens räckvidd.
|
|
48 It follows that the Commission's letter of 7 February 1994 is not a measure producing binding legal effects such as to affect the interests of the applicants by bringing about a distinct change in their legal position. The applicants' claim for annulment of the alleged Commission decision in that letter is therefore directed against a measure which is not amenable to review under Article 173 of the Treaty.
|
48 Det framgår av det ovan anförda att kommissionens skrivelse av den 7 februari 1994 inte utgör en åtgärd som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen genom att väsentligt förändra dessas rättsliga ställning. Sökandenas yrkanden om ogiltigförklaring av det kommissionsbeslut som påstås förekomma i denna skrivelse har således riktats mot en rättsakt som inte kan vara föremål för talan enligt artikel 173 i fördraget.
|
|
49 In order to support the admissibility of that claim, the applicants further maintain that the letter of 7 February 1994 constitutes a refusal by the Commission to initiate the procedure under Article 93(2) of the Treaty with respect to the disputed aid and that they are, therefore, entitled to challenge that decision. The Court finds that there was nothing in the Commission's letter of 7 February 1994 to indicate that it had or had not refused to initiate the procedure under Article 93(2). Nor moreover could it even initiate that procedure, since its initial examination had established that the disputed aid was covered by a previously approved general aid scheme (Italgrani, paragraph 24). It follows that since it was impossible for a decision to be adopted, the applicants' argument cannot render the claim in question admissible either.
|
49 Till stöd för att yrkandena kan prövas har sökandena hävdat att skrivelsen av den 7 februari 1994 utgör en vägran från kommissionens sida att inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget avseende det omtvistade stödet. Sökandena kan därför bestrida detta kommissionsbeslut. Det skall i detta avseende påpekas att kommissionen i skrivelsen av den 7 februari 1994 inte på något sätt har uttryckt huruvida den kommer att inleda förfarandet i nämnda artikel 93.2. Det skall för övrigt konstateras att den inte hade behörighet att inleda detta förfarande, då det vid en första bedömning framkom att det omtvistade stödet omfattades av ett allmänt stödprogram som redan hade godkänts (ovannämnda dom i målet Italgrani, punkt 24). Det följer av det förhållandet att det inte finns möjlighet att fatta ett beslut, att inte heller sökandenas argument kan innebära att förevarande yrkanden kan prövas.
|
|
50 In addition, the applicants assert that their claims are admissible on the ground that the letter of 7 February 1994 is the rejection of a complaint. In this respect, it is clear from examining CSF's letter of 6 December 1993 (see paragraphs 39 and 40 above) that it cannot be described as a complaint since it simply asks for information. Consequently, the Commission's letter of 7 February 1994 cannot be described as the rejection of a complaint. In any case, therefore, this argument cannot render the claim in question admissible either.
|
50 Sökandena påstår för övrigt att deras yrkanden kan prövas då skrivelsen av den 7 februari 1994 innefattar ett avslag på ett klagomål. Det framgår i detta avseende av en analys av skrivelsen från Comité des salines av den 6 december 1993 (se ovan punkterna 39 och 40) att denna skrivelse inte kan anses vara ett klagomål, då det endast rör sig om en begäran om upplysningar. Kommissionens skrivelse av den 7 februari 1994 kan följaktligen på intet sätt anses innebära att ett klagomål avslås. Därför kan det granskade argumentet inte heller under några omständigheter innebära att förevarande yrkanden kan prövas.
|
|
51 Furthermore, according to settled case-law, the mere fact that a letter is sent by a Community institution to its addressee in response to a request made by the latter is not enough for it to be treated as a decision within the meaning of Article 173 of the Treaty, thereby entitling its recipient to bring an action for its annulment (Case T-277/94 AITEC v Commission [1996] ECR II-351, paragraph 50).
|
51 Det skall för övrigt påpekas att det enligt fast rättspraxis inte är tillräckligt att en skrivelse har skickats av en av gemenskapernas institutioner till adressaten, som svar på en begäran som har framställts av den senare, för att den skall anses vara ett beslut i den mening som avses i artikel 173 i fördraget, och på så sätt möjliggöra att en talan om ogiltigförklaring kan väckas (förstainstansrättens dom av den 22 maj 1996, AITEC mot kommissionen, T-277/94, ännu inte publicerad i Rättsfallssamlingen, punkt 50).
|
|
52 It follows that the applicants' claim for annulment of the Commission decision allegedly contained in its letter of 7 February 1994 must be dismissed as inadmissible. Since that claim is inadmissible, the claim for a declaration that the approval decision is illegal is likewise inadmissible (see paragraphs 16 and 17 above).
|
52 Det följer av det ovan anförda att sökandenas yrkanden om ogiltigförklaring av det kommissionsbeslut som påstås förekomma i skrivelsen av den 7 februari 1994 skall avvisas. Då dessa yrkanden inte kan prövas, kan inte heller de yrkanden om att förstainstansrätten skall fastställa att beslutet om godkännande är rättsstridigt prövas (se ovan punkterna 16 och 17).
|
|
53 Finally, the Court notes that it was open to the applicants to contest the legality of the disputed aid before the Netherlands courts. In their answer to the Court's written question and at the hearing they stated that they had in fact done so, but that before the College van Beroep voor het Bedrijfsleven they had challenged the legality of the disputed aid in the light of national law only. Since they did not see fit to call in question before the national court the validity of the approval decision in the light of Community law, they chose not to ask that court to refer a question concerning such validity to the Court of Justice for a preliminary ruling under Article 177 of the Treaty. Accordingly, and contrary to the assertions of the applicants (paragraph 32 above), the outcome of this case does not in itself deprive them of the opportunity to subject the legality of the disputed aid to judicial review.
|
53 Förstainstansrätten understryker slutligen att sökandena har kunnat bestrida att det omtvistade stödet är lagenligt vid den nederländska domstolen. De har i sitt svar på förstainstansrättens skriftliga fråga och under sammanträdet uppgivit att de faktiskt har gjort detta, men att de inför College van Beroep voor het Bedrijfsleven endast bestred att det omtvistade stödet var lagenligt i förhållande till nationell rätt. Då de inte ansåg att det var lämpligt att vid den nationella domstolen bestrida att beslutet om godkännande var giltigt i gemenskapsrättsligt avseende, valde de att inte framställa en ansökan om att denna i enlighet med artikel 177 i fördraget skulle begära att domstolen skulle meddela ett förhandsavgörande avseende huruvida beslutet var giltigt. Under dessa omständigheter medför inte avgörandet av detta mål att sökandena - i motsats till vad de har hävdat (se ovan punkt 32) - fråntas möjligheten att begära domstolsprövning av huruvida det omtvistade stödet är lagenligt.
|
|
54 It follows from all the foregoing that the action must be declared inadmissible in its entirety.
|
54 Av det ovan anförda följer att talan skall avvisas i sin helhet.
|