COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL, THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL - COMMITTEE The Management of Copyright and Related Rights in the Internal Market (Text with EEA relevance)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter på den inre marknaden (Text av betydelse för EES)

Executive Summary

Sammanfattning

The term "management of rights" refers to the means by which copyright and related rights are administered, i.e. licensed, assigned or remunerated for any type of use. Individual rights management is the marketing of rights by individual rightholders to commercial users. Collective rights management is the system, under which a collecting society as trustee jointly administers rights and monitors, collects and distributes the payment of royalties on behalf of several rightholders.

Med "förvaltning av rättigheter" menas hur upphovsrätt och närstående rättigheter förvaltas, dvs. licensiering, överlåtelse eller ersättning för alla typer av användning. Individuell förvaltning av rättigheter är när enskilda rättighetshavare själva säljer sina rättigheter till kommersiella användare. Med kollektiv förvaltning av rättigheter avses det system varigenom en upphovsrättsorganisation i egenskap av förvaltare förvaltar rättigheterna och bevakar, inkasserar och fördelar utbetalningen av royalties på flera rättighetshavares vägnar.

In the period since 1991, the Community legal framework of copyright and related rights has developed with seven Directives on substantive copyright law in force and, more recently, a proposal for a Directive on the enforcement of rights (sanctions and remedies) that was presented by the Commission in January 2003. The management of rights has been dealt with only marginally in the acquis communautaire and has been largely left to the laws of Member States. Between 1995 and 2002, the Commission consulted widely on the question of management of rights - both individual and collective.

Sedan 1991 har gemenskapens regelverk i fråga om upphovsrätt och närstående rättigheter utökats med sju direktiv med materiella regler om upphovsrätt. I januari 2003 lade kommissionen dessutom fram ett förslag till direktiv om skydd av rättigheter (sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder). Förvaltningen av rättigheterna har däremot bara behandlats marginellt i gemenskapens regelverk och regleras därmed huvudsakligen i medlemsstaternas lagar. Mellan 1995 och 2002 genomförde kommissionen omfattande samråd om såväl den individuella som den kollektiva förvaltningen av rättigheter.

In concluding the consultation process, this Communication deals with both individual and collective management and considers whether current methods of rights management are hindering the functioning of the Internal Market, especially with the advent of the Information Society.

Detta meddelande följer upp samrådet och behandlar både individuell och kollektiv förvaltning. Det handlar om huruvida de nuvarande metoderna för förvaltning av rättigheter hindrar den inre marknaden från att fungera, i synnerhet med tanke på informationssamhällets framväxt.

In Chapter 1, the management of copyright and related rights is presented, including its links to and impact on the Internal Market. On the issue of Community-wide licensing of certain rights, which have an impact across borders, several options for the way forward have been assessed. It should be market-driven and focus on creating more common ground on the conditions for collective management. Another issue addressed in Chapter 1 is the introduction of digital rights management (DRM) systems. In the view of the Commission, the development of Digital Rights Management (DRM) systems should, in principle, be based on their acceptance by all stakeholders, including consumers, as well as on copyright policy of the legislature. A prerequisite to ensure Community-wide accessibility to DRM systems and services by rightholders as well as users and, in particular, consumers, is that DRM systems and services are interoperable

I kapitel 1 beskrivs förvaltningen av upphovsrätter och närstående rättigheter, inklusive kopplingar till och effekter på den inre marknaden. När det gäller möjligheten till EU-täckande licensiering med gränsöverskridande effekt för vissa rättigheter har flera alternativ granskats. En sådan möjlighet bör vara marknadsstyrd och inriktad på att lägga en gemensam grund för kollektiv förvaltning. En annan fråga som behandlas i kapitel 1 är införandet av ett system för förvaltning av digitala rättigheter, DRM-system (Digital Rights Management). Kommissionen anser att utvecklingen av DRM-system i princip bör bygga på acceptans från alla aktörer, även konsumenter, och på den inriktning upphovsrätten har i lagstiftningen. En förutsättning för att rättighetshavarna och användarna, särskilt konsumenterna, ska kunna använda DRM-systemen och tjänsterna i hela EU är att de är driftskompatibla.

In Chapter 2, in relation to individual rights management, the Commission has found that overall there is sufficient common ground in all Member States. At present, therefore, differences in national law have not given rise to concern with respect to the functioning of the Internal Market. National developments will continue to be kept under review.

Kapitel 2 handlar om individuell rättighetsförvaltning. Där finner kommissionen att tillräcklig överensstämmelse föreligger mellan medlemsstaterna. För närvarande bedöms skillnaderna mellan nationella lagstiftningar inte som något problem för den inre marknaden. Utvecklingen på nationell nivå kommer dock även fortsättningsvis att bevakas.

Chapter 3 deals with the collective management of rights which is well established in all Community Member States. It has become an economic, cultural and social necessity for the administration of certain rights, also in the Accession Countries. The efficiency, transparency and accountability of collecting societies are crucial for the functioning of the Internal Market as regards the cross-border marketing of goods and provision of services based on copyright and related rights. A better functioning of the Internal Market in collective rights management can only be achieved if there is greater common ground which includes the establishment and status of collecting societies; their functioning and accountability subject to rules of good governance; as well as their internal and external control, including dispute settlement mechanisms. Defining general conditions for these features through a Community framework instrument would achieve the objectives outlined in this Communication.

I kapitel 3 avhandlas den kollektiva rättighetsförvaltning som är väletablerad i alla EU-medlemsstater. Den har blivit en ekonomisk, kulturell och social nödvändighet för förvaltningen av vissa rättigheter, även i de anslutande länderna. Att förvaltningen sköts effektivt, öppet och under ansvar är avgörande för att den gränsöverskridande saluföringen av varor och tillhandahållandet av tjänster grundade på upphovsrätt och närstående rättigheter på den inre marknaden ska fungera. En bättre fungerande inre marknad för förvaltning av kollektiva rättigheter kan bara bli verklighet om man kan åstadkomma en gemensam grund för hur upphovsrättsorganisationerna ska etableras och i vilka former, samt för deras arbetssätt och ansvarighet enligt goda styrelseformer, för intern som extern kontroll, inklusive tvistlösning. Lyckas man ta fram en gemenskapsram som anger allmänna villkor på dessa punkter uppnås målsättningarna för detta meddelande.

Introduction

Inledning

The market for goods and services based on copyright and related rights comprises a large variety of products and services. While traditional analogue goods and services have always played a significant role for the exploitation of copyright and related rights, the Information Society is opening new markets in which protected works can be exploited through electronic products and interactive services.

Marknaden för varor och tjänster som grundar sig på upphovsrätter och närstående rättigheter omfattar ett brett utbud av produkter och tjänster. Traditionella varor och tjänster har alltid spelat en viktig roll för användning av upphovsrättigheter och närstående rättigheter, men genom informationssamhället öppnas nya marknader där skyddade verk kan exploateras via elektroniska produkter och interaktiva tjänster.

The contribution to the economy of the copyright-based industries in the European Union ranges Community-wide above 5% of GNP [1]. For most forms of exploitation and in order to achieve economies of scale, the Internal Market has become the appropriate environment. The borders for the marketing of goods and services based on copyright or related rights are increasingly being removed. Copyright-based goods and services are nowadays, and should, where this is economically feasible, be available and marketed Community-wide.

Upphovsrättsindustrins ekonomiska genomslagskraft i EU bör inte underskattas - den utgör över 5 % av BNP i hela EU [1]. Den inre marknaden passar för de flesta typer av exploatering eftersom den ger stordriftsfördelar. De landgränser som tidigare kan ha hållit saluföring av upphovsrättsligt eller genom liknande rättigheter skyddade varor och tjänster tillbaka håller på att försvinna. Upphovsrättsligt skyddade varor och tjänster finns numera att tillgå och saluförs över hela EU - och detta med rätta, när så är ekonomiskt möjligt.

[1] The economic importance of copyright and related rights protection in the European Union was the subject of a study commissioned by the European Commission. The results of the study are available since November 2003.

[1] Den ekonomiska betydelsen av skyddet av upphovsrättigheter och närstående rättigheter i EU behandlas i en studie gjord på uppdrag av Europeiska kommissionen. Resultaten från denna studie finns tillgängliga sedan november 2003.

The legal framework for the protection of copyright and related rights in the European Union has to match these realities. However, the national structures of copyright law are based on different legal and cultural traditions At the same time, for the Internal Market to function properly, without unnecessary obstacles to the free circulation of goods and services and without distortions of competition, the need for harmonisation of national copyright law became apparent in the 1970s and was highlighted by several decisions of the Court [2].

[2] Case 158/86 Warner Brothers and Metronome Video v Christiansen (1988) ECR 2605; EMI Electrola GmbH v Patricia Case 341/87 ECR (1989) page 79.

Den rättsliga ramen för skydd av upphovsrätt och närstående rättigheter i EU måste svara mot denna verklighet. Men nationella upphovsrättsliga regelverk grundar sig på olika rättsliga och kulturella traditioner. Å andra sidan stod det under 1970-talet klart att man måste harmonisera de olika medlemsstaternas upphovsrätt för att den inre marknaden ska fungera korrekt utan några hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster och utan att konkurrensen snedvrids, vilket också klargjordes i flera av domstolens avgöranden [2].

There was an extensive period of consultation between 1995-2002 and the first harmonisation efforts concentrated on substantive copyright law. Seven Directives were adopted between 1991 and 2001 [3], which harmonised rights and exceptions and certain other features of substantive copyright law.

[2] Mål 158/86, Warner Brothers och Metronome Video mot Erik Viuff Christiansen, REG 1988, s. 2605; mål 341/87, EMI Electrola GmbH mot Patricia Im- und Export m.fl., REG 1989, s. 79.

[3] Council Directive 91/250/EEC of 14 May 1991 on the legal protection of computer programs (OJ L 122, 17.5.1991, p. 42); Council Directive 92/100/EEC of 19 November 1992 on rental right and lending right and on certain rights related to copyright in the field of intellectual property (OJ L 346, 27.11.1992, p. 61); Council Directive 93/83/EEC of 27 September 1993 on the coordination of certain rules concerning copyright and rights related to copyright applicable to satellite broadcasting and cable retransmission (OJ L 248, 6.10.1993, p. 15); Council Directive 93/98/EEC of 29 October 1993 harmonising the term of protection of copyright and certain related rights (OJ L 290, 24.11.1993, p. 9); Directive 96/9/EC of the European Parliament and of the Council of 11 March 1996 on the legal protection of databases (OJ L 77, 27.3.1996, p. 20); Directive 2001/29/EC of the European Parliament and of the Council of 22 May 2001 on the harmonisation of certain aspects of copyright and related rights in the information society (OJ L 167, 22.6.2001, p. 10); Directive 2001/84/EC of the European Parliament and of the Council of 27 September 2001 on the resale right for the benefit of the author of an original work of art (OJ L 272, 13.10.2001, p. 32).

Besides substantive copyright law, common ground is also needed with respect to the rules on the enforcement of rights, in order for the Internal Market of copyright-based goods and services to function properly. A Directive on this issue is therefore currently being adopted by the Community Legislator. The remaining aspect of intellectual property is the management of rights. Now that many aspects of substantive copyright law have been harmonised, a level playing field at Community level, of rules and conditions on rights management should also be ensured. The Commission in this Communication concludes on the consultations that have taken place and proposes required follow-up.

Under åren 1995-2002 bedrevs omfattande samråd, och de första harmoniseringsinsatserna inriktades på den materiella upphovsrätten. Mellan 1991 och 2001 antogs sju direktiv [3] som harmoniserade rättigheter och undantag och vissa andra delar av den materiella upphovsrätten.

1. Management of Rights in the Internal Market

[3] Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 17.5.1991, s. 42); rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, 27.11.1992, s. 61); rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15); rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9); Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20); Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10); Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272, 13.10.2001, s. 32).

1.1. The Background and Main Features of Rights Management

1.1.1. The Categories and Methods of Rights Management

Förutom materiell upphovsrätt behövs också gemensamma regler om hur rättigheterna ska hävdas om den inre marknaden för upphovsrättsligt skyddade varor och tjänster ska fungera riktigt. Ett direktiv om detta är för närvarande under behandling vid EU:s lagstiftande institutioner. Den aspekt av immaterialrätten som därefter kvarstår är rättighetsförvaltningen. När nu många aspekter av den materiella upphovsrätten har harmoniserats bör lika konkurrensvillkor inom EU när det gäller regler och villkor för förvaltning av rättigheter också säkerställas. I detta meddelande drar kommissionen slutsatser av det genomförda samrådet och föreslår påkallad uppföljning.

Besides the more general economic aims of stimulating investment, growth and job creation, copyright protection serves non-economic objectives, in particular creativity, cultural diversity and cultural identity. Authors of literary or artistic works as well as holders of related rights enjoy exclusive rights to authorise or prohibit the use of their works or other subject matter for a fee or royalty payment. In cases where the rights cannot be enforced vis-à-vis individual members of the public or where individual management would not be appropriate, given the number and type of uses involved, rightholders are granted a remuneration right instead.

1. Förvaltning av rättigheter på den inre marknaden

Rights management can be done either individually or collectively. Exclusive rights are traditionally managed individually by rightholders themselves, who license them to commercial users such as publishers or producers, or by intermediaries, such as publishers, producers or distributors. Individual rights management is usually by way of contractual licence, which may be either exclusive or non-exclusive, and which may authorise a type of use only or all uses. Remuneration rights are usually managed by collecting societies that function as rightholders' trustees.

1.1. Förvaltning av rättigheter - bakgrund och viktiga inslag

1.1.2. The Existing Legal Framework

1.1.1. Förvaltning av rättigheter - olika kategorier och metoder

At international level, Articles 11bis(2) and 13(1) of the Berne Convention [4] and Article 12 of the Rome Convention [5], deal with collective management and state that Member States may determine the conditions under which certain rights may be exercised (see above mentioned Articles of the Berne Convention). Article 2(6) of the Berne Convention touches upon rights management, as it provides that "protection shall operate for the benefit of the author and his successors in title". Article 14bis(2)(b) of the Berne Convention provides that certain authors of a cinematographic work cannot exercise their rights separately.

Vid sidan av de mer allmänna ekonomiska målen att stimulera investeringar, tillväxt och nya arbetstillfällen tjänar skyddet av upphovsrätten även icke-ekonomiska syften, såsom kreativiteten, den kulturella mångfalden och den kulturella identiteten. Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk och innehavare av närstående rättigheter har ensamrätt att tillåta eller förbjuda olika typer av användning av deras verk eller annat material mot en avgift eller royalty. När ensamrätten inte kan hävdas gentemot enskilda eller individuell förvaltning inte är rimligt på grund av det stora antalet olika användningsområden har rättighetshavaren rätt till ersättning i stället.

[4] Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works of September 9, 1886 (Paris Act as amended on September 28, 1979).

Rättighetsförvaltningen kan skötas individuellt eller kollektivt. Ensamrätt förvaltas vanligtvis individuellt av rättighetshavarna själva, som ger licens till olika slags kommersiella användare, t.ex. förläggare eller producenter, eller via mellanhänder, såsom förläggare, producenter eller distributörer. Individuell förvaltning av rättigheter sker i regel genom licensavtal, som kan vara exklusiva eller icke-exklusiva, och som kan ge rätt till en viss slags användning eller all slags användning. Rättigheter till ersättning sköts vanligen av upphovsrättsorganisationer som fungerar som rättighetshavarnas förvaltare.

[5] International Convention for the Protection of Performers, Producers of Phonograms and Broadcasting Organisations of October 26, 1961.

1.1.2. Nu gällande regelverk

At national level, significant differences exist with respect to both legislation and practice. In relation to collective management, in both Member States and Accession Countries there have been recent developments in legislation which seem to evolve further in different ways.

På internationell nivå regleras kollektiv förvaltning i artiklarna 11a.2 och 13.1 i Bernkonventionen [4] och artikel 12 i Romkonventionen [5], där det står att medlemsstaterna får bestämma på vilka villkor vissa rättigheter får utövas (se ovannämnda artiklar i Bernkonventionen). I artikel 2.6 i Bernkonventionen berörs förvaltningen av rättigheter i och med att där fastställs att skyddet ska gälla för upphovsmannen och dem som övertagit dennes rättigheter. I artikel 14a.2 b i Bernkonventionen fastställs att vissa upphovsmän av filmverk inte kan utöva sina rättigheter separat.

At Community level, the issue has been to a limited extent addressed in the acquis communautaire in several of the Directives. With respect to individual rights management, the Directives generally confirm that economic exclusive rights may be transferred, assigned or subject to the granting of contractual licences but do not address the conditions of rights management as such. Regarding collective rights management, in many instances, the Directives of the acquis contain references to management by collecting societies but again do not address the conditions of rights management as such [6].

[4] Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886 (Parisakten i dess lydelse av den 28 september 1979).

[6] See point 3.2.1.

1.2. The Impact of the Internal Market on Rights Management

[5] Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag av den 26 oktober 1961.

1.2.1. The Territorial Nature of Intellectual Property

Traditionally, the law applicable to the act of exploitation of any of the rights is the law of the place of exploitation. This principle is confirmed by Article 5(2) of the Berne Convention and recognised by national laws.

På nationell nivå finns det betydande skillnader när det gäller både lagstiftning och praxis. När det gäller kollektiv förvaltning ser senare tids utveckling både i medlemsstaterna och de anslutande länderna ut att gå i olika riktningar.

For the European Union, this implies that copyright protection is granted by each Member State. There is no Community copyright. The harmonisation of substantive copyright law has not sought to remove or limit the territorial nature of copyright and the ability of rightholders to exercise their rights territorially. The principle of territorial exploitation has been recognised by the Community legislature and has also been confirmed by the Court of Justice [7], though to a certain extent, it has diminished its impact. The Court has placed limitations on its exercise only in respect of the Community-wide exhaustion of the distribution right in circumstances where this conflicts with the free movement of goods and in respect of competition rules where it arises from restrictive agreements or concerted practices or an abuse of a dominant position.

På EU-nivå behandlas frågan i begränsad omfattning i gemenskapens regelverk via flera av direktiven. I fråga om individuell förvaltning av rättigheter bekräftas i regel i direktiven att ekonomisk ensamrätt kan överföras, överlåtas eller bli föremål för avtalade licenser, men själva villkoren för förvaltningen av rättigheterna behandlas inte. Kollektiv rättighetsförvaltning berörs på flera ställen i direktiven genom hänvisningar till förvaltning via upphovsrättsliga organisationer, men de behandlar inte villkoren för rättighetsförvaltning i sig [6].

[7] See Case 62/79, Coditel v. Ciné-Vog Films (1980) ECR 881; Case 262/81, Coditel v. Ciné-Vog Films (1982) ECR 3381. In Coditel II (para. 14), the Court clarified that "just as it is conceivable that certain aspects of the manner in which the right is exercised may prove to be incompatible with Articles 59 and 60 it is equally conceivable that some aspects may prove to be incompatible with Article 85 where they serve to give effect to an agreement, decision or concerted practice which may have as its object or effect the prevention, restriction or distortion of competition within the common market".

[6] Se punkt 3.2.1.

1.2.2. The Cross Border Exploitation of Copyright and Related Rights

For most forms of exploitation and in order to achieve economies of scale, the Internal Market has become the appropriate economic environment.

1.2. Den inre marknadens betydelse för förvaltningen av rättigheter

With the advent of the digital environment, cross-border trade in goods and services based on copyright and related rights has become the rule, notably for the rights of reproduction and communication to the public and the making available right. These rights would be implicated in any digital transmission and were harmonised, for this purpose, under Directive 2001/29/EC.

1.2.1. Immaterialrättens landspecifika karaktär

1.2.3. Obstacles to an Internal Market in Rights Management

Av hävd är det den lag som gäller där utnyttjandet sker som ska tillämpas på rättigheterna. Denna princip bekräftas i artikel 5.2 i Bernkonventionen och erkänns av de nationella domstolarna.

Hence, off-line licensing has increasingly become a cross-border activity, and on-line licensing permits by definition a cross-border activity. However, as the law of the country of exploitation applies to licensing, where exploitation extends to more than one Member State, different rules apply.

För EU:s del innebär detta att det upphovsrättsliga skyddet fastställs i respektive medlemsstat. Det finns ingen EU-upphovsrätt. Harmoniseringen av den materiella upphovsrätten har inte inriktats på att upphäva eller begränsa upphovsrättens landspecifika karaktär och rättighetshavarnas möjlighet att utöva sina rättigheter inom ett visst land. Landspecifikt utnyttjande är en princip som gemenskapsrätten erkänner och som har bekräftats av domstolen [7], även om den i någon mån dämpat dess genomslagskraft. Domstolen har endast inskränkt principen i fråga om spridningsrättens konsumtion över hela EU då denna strider mot den fria rörligheten för varor och när det gäller konkurrensbestämmelser, om den uppkommer genom restriktiva avtal eller samordnade förfaranden eller missbruk av dominerande ställning.

As far as the individual management of rights is concerned, there are different rules on ownership and authorship, conditions applying to copyright contracts, or on points of attachment (criteria for protection). Conditions of rights management also vary in Member States with respect to collective management. A lack of common rules regarding the governance of collecting societies may potentially be detrimental to both users and rightholders, as it may expose them through different conditions applying in various Member States, as well as to a lack of transparency and legal certainty. The more divergence exists on such rules, the more difficult it is in principle to license across borders and to establish licensing for the territory of several or all Member States.

[7] Se mål 62/79, Coditel mot Ciné-Vog Films, REG 1980, s. 881; mål 262/81, Coditel mot Ciné-Vog Films, REG 1982, s. 3381. I Coditel II (p.14) klargjorde domstolen att "lika lite som det kan uteslutas att vissa former för utövande av rättigheten kan vara oförenliga med bestämmelserna i artiklarna 59 och 60, lika lite kan det uteslutas att formerna för utövandet kan visa sig vara oförenliga med bestämmelserna i artikel 85, så snart dessa utgör ett medel för en konkurrensbegränsande samverkan, som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden".

1.2.4. The Call for Community-wide Licensing

A recurrent theme throughout the consultation process has been the call for more Community-wide licensing, in particular by commercial users notably for the growing market in the on-line environment [8]. In this context, Community-wide licensing may be used as an umbrella term to describe the grant of a licence by a single collecting society in a single transaction for exploitation throughout the Community.

1.2.2. Gränsöverskridande utnyttjande av upphovsrätt och närstående rättigheter

[8] In a similar context, the Commission notes an increasing call for access to protected satellite TV broadcast originating from a Member State other than the one in which viewers are resident. While current conditional access technologies make it perfectly possible to determine exactly what the paying audience is within the footprint of the satellite, business models and contractual arrangements often result in service offerings based on territory. While this issue is related to the call for Community-wide licensing addressed in this section, it is based more on conditional access control than on copyright and related rights and their licensing. In that respect, see the Commission Report on the Legal Protection of Electronic Pay Services, COM(2003)198final, 24.04.2003, point 4.4.

Den inre marknaden passar utmärkt för de flesta användningsformer eftersom den ger stordriftsfördelar.

Stakeholders are already seeking contractual and technological solutions to ensure adequate access to protected works and other subject matter on a European or even worldwide scale.

I och med att den digitala miljön breder ut sig har gränsöverskridande handel med varor och tjänster som skyddas upphovsrättsligt eller på närstående sätt blivit regel, särskilt när det gäller rättigheterna mångfaldigande, överföring till allmänheten och tillgänglighållande. Dessa tre rättigheter berörs av digital överföring och harmoniserades därför genom direktiv 2001/29/EG.

Direct Community-wide licensing used to be provided by the framework agreement between authors' collecting societies and the association of phonogram producers (the BIEM/IFPI Agreement), which concerns mechanical reproduction rights. More recently, as regards transmission by electronic means including webcasting and on-demand transmission of music by acts of streaming or downloading, authors' collecting societies have notified to the Commission a set of agreements with a view to negative clearance or an exemption under Article 81 of the EC Treaty. The parties' intention is that, as a rule, the Community-wide licence will be granted by the society of the country where the content provider is operating. In the area of music performing rights, nearly all the major authors' collecting societies representing authors have concluded a reciprocal trial agreement (the "Santiago Agreement"), which allows each of them to issue multi-territorial licences of public performance rights to be used on-line. Yet another model concerns the remuneration rights of phonogram producers for the simultaneous transmission by radio and TV stations via the Internet of sound recordings included in their broadcasts of radio and/or TV signals (the "Simulcasting" Agreement). Users (in this case broadcasters whose signals originate in the EEA) may obtain a Europe-wide license from any society within the EEA. Under another model, a Community-wide licence for on-line uses of works of art and photography can be obtained from any of the participating collecting societies, and under the same conditions (OnLineArt Agreement).

1.2.3. Hinder för en inre marknad av förvaltning av rättigheter

The first issue in this context is whether it should be left for the market to develop Community-wide licensing further, while respecting the basic rules of intellectual property protection, including its territorial nature, or whether the Community legislator should seek to facilitate greater Community-wide licensing.

På offlinesidan har licensiering alltså blivit alltmer gränsöverskridande, och på onlinesidan öppnar licensiering definitionsmässigt för gränsöverskridande verksamhet. Men det är lagen i det land där exploateringen äger rum som gäller vid licensiering, och om exploateringen sträcker sig över fler än en medlemsstat, gäller olika regler.

At the outset, it should be noted that a legislative measure, which would require rightholders to grant a Community-wide licence, could amount to a compulsory licence. A careful assessment would be required of the compatibility of such a measure with the Community's international obligations under the Berne and the Rome Conventions and the more recent WIPO Treaties WCT and WPPT. A similar evaluation would be needed with respect to Article 295 of the Treaty. These considerations are naturally without prejudice to the powers of the Commission in this respect under Article 82 of the EC Treaty, in line with the previous practice by the Commission, by the Court of First Instance and the European Court of Justice and the Community's international obligations.

För den individuella rättighetsförvaltningen finns det olika regler om äganderätt och upphovsmannaskap, villkor för upphovsrättsliga avtal och kriterier för skydd. Villkoren för den kollektiva förvaltningen av rättigheter skiljer sig också åt medlemsstaterna emellan. Saknas det gemensamma goda styrelseformer för upphovsrättsorganisationer kan detta t.ex. skada både användare och rättighetshavare. Deras situation hotas av olikheter mellan vad som gäller i olika medlemsstater, liksom av bristen på tydlighet och rättssäkerhet. Ju mer dessa bestämmelser skiljer sig åt, desto svårare är det i princip att bevilja gränsöverskridande licenser och att upprätta licenser som gäller i flera eller alla medlemsstater.

A most effective option would be to provide through Community legislation that any licence regarding the rights of communication to the public or making available, at least as regards activities with a cross-border reach, authorises by definition acts of use in the entire Community. Under this option, once an act of communication to the public or making available has been authorised anywhere in the Community, it could be legally performed also in any other Member State. This option would amount to a partial removal of the principle of territoriality.

1.2.4. EU-täckande licensiering

A less radical option would be to adopt the model chosen for satellite broadcasting under Directive 93/83/EEC to the rights of communication to the public and making available. Under this model, according to Article 1(2)(b) of the Directive, the relevant act of communication to the public "occurs solely in the Member State where, under the control and responsibility of the broadcasting organisation, the programme-carrying signals are introduced into an uninterrupted chain of communication leading to the satellite and down towards the earth". However, if this model is applied to copyright and related rights without limiting the contractual freedom of the parties, as was done under Directive 93/83/EEC, it does not necessarily yield the desired result of multi-territorial licensing [9], as it only determines the applicable law and does not by itself result in extending the licence to the footprint in question. Alternatively, one could seek to reduce the exclusive communication to the public and making available rights to a remuneration right subject to mandatory collective management (which presupposes an efficient functioning of collecting societies). However, since both Directive 2001/29/EC and the WIPO "Internet Treaties" WCT and WPPT establish and harmonise these rights for authors and the right of making available also for holders of neighbouring rights as exclusive rights, it could be held that this option is not available. Another possible option could grant commercial users the freedom of choice as to the collecting society in the EEA granting the required licence. Such a model has been put in place by the Simulcasting agreement which has been established by collecting societies representing certain rightholders in the context of on-line use, and combines freedom of choice with increased transparency obligations on the part of collecting societies [10].

Under samrådet har många efterfrågat mer EU-täckande licensiering, särskilt de kommersiella användarna och i synnerhet för den växande marknaden på nätet [8]. I detta sammanhang kan EU-täckande licensiering användas som en övergripande term för att beskriva att en enskild upphovsrättsorganisation beviljar en licens för att utnyttja en rättighet i hela EU genom en enda transaktion.

[9] See the Report from the European Commission on the application of Council Directive 93/83/EEC on the coordination of certain rules concerning copyright and rights related to copyright applicable to satellite broadcasting and cable retransmission, COM(2002) 430 final, 26.07.2002.

[8] I ett liknande sammanhang noterar kommissionen en ökande önskan om tillgång till skyddade satellitsända tv-utsändningar från en annan medlemsstat än den där tittarna är bosatta. Fastän nuvarande teknik för villkorad tillgång gör det fullt möjligt att avgöra exakt vilka de betalande tittarna inom mottagningsområdet för satellitsändningar är, resulterar affärsmodeller och avtalsmässiga arrangemang ofta i ett landspecifikt tjänsteutbud. Denna fråga har visserligen beröringspunkter med licensiering på EU-nivå som tas upp i detta avsnitt, men den är närmare kopplad till kontrollen av villkorad tillgång än till upphovsrätt och närstående rättigheter och licensiering av dem. Om detta, se kommissionens rapport om det rättsliga skyddet för elektroniska betaltjänster, KOM(2003) 198 slutlig, 24 april 2003, punkt 4.4.

[10] See point 3.4.

In order to enhance access to the rights in question even further, collecting societies could be mandated, under certain conditions, to offer Community-wide licences. This solution, too, would require efficient and accountable collective rights management across the Community, including the existence of the necessary reciprocal agreements between collecting societies, which put them in a position to clear rights also for territories other than their own.

Marknadsaktörerna söker avtalsmässiga och praktiska lösningar för att säkra tillräcklig tillgång till skyddade verk och andra alster över hela EU eller till och med över hela världen.

At the less interventionist end, another model would be to focus exclusively on the modalities of collective management by collecting societies, as they are mostly in charge of the management of those rights for which the claim for Community-wide licensing has been strongest. Collecting societies do already provide for a one-stop-shop of licensing of the respective group of rightholders' world repertoire for their territory of operation. This constitutes a significant advantage for rightholders and users alike and should not be jeopardised. At the same time, centralised licensing arrangements, like the ones described above, could be fostered by eliminating further any disparities in Member States' laws regarding the conditions of collective management and introducing at EU level good governance rules for the functioning of collecting societies.

Direkta EU-licenser beviljades tidigare genom ramavtalet mellan upphovsmännens upphovsrättsorganisationer och fonogramproducenternas branschorganisation (avtalet mellan BIEM och IFPI) om rätten till mekaniskt mångfaldigande. På senare tid har upphovsrättsorganisationerna när det gäller överföring på elektronisk väg såsom webbutsändning och beställmusik genom direktuppspelning eller nedladdning anmält till kommissionen en rad överenskommelser när det gäller icke-ingripande eller ett undantag i enlighet med artikel 81 i EG-fördraget. Parternas avsikt är att en EU-licens i regel ska beviljas av organisationen i det land där innehållsleverantören är verksam. När det gäller rätten till offentligt framförande av musik har nästan alla större upphovsrättsorganisationer som företräder upphovsmän på försök ingått ett ömsesidigt avtal (det s.k. Santiago-avtalet), som ger var och en av dem rätt att bevilja licenser för flera länder för rätten till offentligt framförande online. Ännu en modell är fonogramproducenternas rätt till ersättning vid samsändning, dvs. en radio- eller TV-kanals samtidiga onlinetransmission via Internet av ljudinspelningar som ingår i deras utsändningar av radio- och/eller TV-signaler (det så kallade samsändningsavtalet). Användare (i detta fall sändningsföretag vars signaler har sitt ursprung i EES-området) kan få en EU-licens från vilken organisation som helst inom EES-området. Enligt en annan modell kan en EU-licens för onlineanvändning av konstverk och fotografier beviljas från vilken som helst av de deltagande upphovsrättsorganisationerna på samma villkor (OnLineArt Agreement).

1.2.5. Digital Rights Management (DRM) Systems

Man måste först ta ställning till om marknaden ska tillåtas utveckla EU-täckande licensiering ytterligare, inom ramen för grundläggande regler om immaterialrättsligt skydd, även dess landspecifika drag, eller om gemenskapen ska tillgripa lagstiftning för att underlätta mer EU-täckande licensiering.

In the context of the discussions on the management of copyright and related rights in the new digital environment, digital rights management (DRM) has become a key issue. The availability of DRM services through a technological infrastructure for the management of copyright and related rights is relevant to both individual and collective management.

Först och främst bör noteras att en lagstiftningsåtgärd som innebär att rättighetshavare måste bevilja licens för hela EU skulle kunna vara liktydigt med en tvångslicens. Det hade då krävts en noggrann föregående bedömning av överensstämmelsen med gemenskapens internationella förpliktelser enligt Bernkonventionen och Romkonventionen samt de senare WIPO-fördragen om upphovsrätt och om framföranden och fonogram. En liknande prövning med hänsyn till artikel 295 i fördraget hade också varit påkallad. Dessa överväganden hindrar naturligtvis inte kommissionens befogenheter i detta avseende enligt artikel 82 i EG-fördraget i linje med kommissionens, förstainstansrättens och EG-domstolens praxis samt gemenskapens internationella skyldigheter.

DRM systems can be used to clear rights, to secure payment, to trace behaviour and to enforce rights. DRM systems are, therefore, crucial for the development of new high volume, low transactional value business models, which include the pricing of access, usage, and the service itself, subscription models, reliance on advertising revenue, credit sales or billing schemes. DRM systems are a means to an end, and as such, clearly are an important, if not the most important, tool for rights management in the Internal Market of the new digital services.

Ett slagkraftigt alternativ vore att med hjälp av EU-lagstiftning slå fast att varje licens för rätten till överföring till allmänheten eller tillgängliggörande, åtminstone när det gäller gränsöverskridande verksamhet, per definition ger rätt till utnyttjande inom hela EU. Med denna lösning skulle överföringen till allmänheten eller tillgängliggörandet vara tillåten i vilken medlemsstat som helst om den har tillåtits i någon av EU:s övriga medlemsstater. Detta alternativ innebär att principen om landspecifikt utnyttjande delvis upphävs.

The legal framework in which DRM systems are administered is set out in Directive 2001/29/EC. By legally protecting technological measures and electronic rights management information, which rightholders may apply to their protected content, the Community legislature has established the legal parameters of DRM systems and laid the groundwork for their development. Articles 6 and 7 and relevant recitals deal with the protection of technological measures and rights management information respectively.

En mindre drastisk lösning vore att anta den modell som valts för satellitsändningar enligt direktiv 93/83/EEG när det gäller rätten till överföring till allmänheten och tillgängliggörande. Enligt denna modell ur artikel 1.2 b i direktivet uppkommer rätten till kommunikation endast i den medlemsstat där de programbärande signalerna under sändarföretagets kontroll och på dess ansvar förs in i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden. Om denna modell tillämpas på upphovsrätt och närstående rättigheter utan att parternas avtalsfrihet inskränks, vilket var fallet i direktiv 93/83/EEG, ger den dock inte nödvändigtvis önskat resultat i form av licenser som omfattar många länders territorier [9]. Den fastställer endast tillämplig lagstiftning och leder i sig inte till att utvidga licensen till mottagningsområdet i fråga. Ett annat alternativ vore att försöka inskränka ensamrätter till överföring till allmänheten och tillgänglighållande så att de endast kan utövas som en rätt till ersättning underkastad kollektiv förvaltning (varvid väl fungerande upphovsrättsorganisationer blir en förutsättning). Men eftersom dessa upphovsmannarättigheter och, i fallet tillgänglighållande, rättigheter även för innehavare av närstående rättigheter i både direktiv 2001/29/EG och WIPO-fördragen om upphovsrätt och om framföranden och fonogram anges och harmoniseras som ensamrätter, är detta eventuellt inte möjligt. Ett annat tänkbart alternativ skulle kunna vara att ge de kommersiella användarna möjlighet att välja vilken upphovsrättsorganisation inom EES som ska utfärda den licens som krävs. En sådan modell har inrättats genom samsändningsavtalet, som har ingåtts mellan de upphovsrättsorganisationer som företräder vissa rättighetshavare när det gäller onlineanvändning. De kombinerar valfrihet med ökade skyldigheter till öppenhet från upphovsrättsorganisationernas sida [10].

Member States also have to take into account the application or non application i.e. the degree of use (Recital 35) of technological measures when providing for fair compensation in the context of the private use exception as permitted under Article 5(2)(b). The Directive requires Member States to arrive at a coherent application of the exceptions. The extent to which this has been achieved in relation to the application of the requirement for fair compensation will be assessed when reviewing implementing legislation. Any such review will include, in particular, the criteria which Member States refer to or will refer to in order to take such application or non-application of technological measures into consideration when determining remuneration schemes in the context of the exception for private copying. The Commission has a specific mandate to do so within the context of the Contact Committee established under Article 12. A wider availability of DRM systems and services can only bring additional value to both rightholders and consumers if it contributes to the availability of protected content and facilitates the access of end-users to protected content. Transparency on the criteria and elements that Member States use or will use to take into consideration the application or non-application of technological measures must therefore be ensured and clarification provided through the required implementing measures.

[9] Se Europeiska kommissionens rapport om tillämpningen av rådets direktiv 93/83/EEG om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel, KOM(2002) 430 slutlig, 26.7.2002.

Arguably, the widespread deployment of DRMs as a mode of fair compensation may eventually render existing remuneration schemes (such as levies to compensate for private copies) redundant, thereby justifying their phasing down or even out. At the same time, in their present status of implementation, DRMs do not present a policy solution for ensuring the appropriate balance between the interests involved, be they the interests of the authors and other rightholders or those of legitimate users, consumers and other third parties involved (libraries, service providers, content creators...) as DRM systems are not in themselves an alternative to copyright policy in setting the parameters either in respect of copyright protection or the exceptions and limitations that are traditionally applied by the legislature. In this respect, the Commission is also under a duty to examine within the context of the Article 12 Contact Committee, whether acts permitted by law are being adversely affected by the use of effective technological measures (so called "technological lock up").

In terms of technology that is applied to DRM systems, Directive 2001/29/EC acknowledges that technological developments will facilitate the distribution of protected content, notably on networks. However, it also recognises that differences between technological measures could lead to an incompatibility of systems within the Community.

[10] Se punkt 3.4.

While the choice of the appropriate business model remains for the rightholders and commercial users to make and the use of DRM systems and services remain voluntary and market-driven, the establishment of a global and interoperable technical infrastructure on DRM systems based on consensus among the stakeholders appears to be a necessary corollary to the existing legal framework and a prerequisite for the effective distribution and access to protected content in the Internal Market.

The achievement of an internal market will better serve the general interest. To this end, research projects and standardisation efforts towards open standards have been supported at EU level, the results of which have contributed to demonstrate that an interoperable infrastructure can be established. As demonstrated by the CEN/ISSS report on DRM standardisation and interoperability, there are commercially available solutions that have experienced some use in the market, even though interoperability between them remains an issue to be addressed. In the absence of any substantial progress towards the implementation of interoperable DRM systems and services in the short future, a recommendation will be envisaged to reinforce the requirement for interoperability of DRM systems and services. Such recommendation would encompass the publication of available open standards on the basis of which global and interoperable DRM systems and services can be provided with the objective to avoid the starting fragmentation of the market to become firmly established. Doubts about the viability of the available technology have been expressed by several stakeholders and have proven to be a disincentive to use DRM systems. As is the case with any protected technological systems and devices, the risk of DRM systems being circumvented cannot be fully eliminated. Protecting DRM systems against circumvention, against the production and marketing of circumvention devices and protecting copyright and related rights against any form of piracy is, therefore, an indispensable condition to reduce this risk to its lowest level and to ensure legitimate use of protected content and acceptance among rightholders, commercial users and consumers alike. Indeed, acceptance among consumers is a key for the success of DRM systems, but wider acceptance is yet to be reached. Rightholders, commercial users and governments have begun, and should continue, to inform and educate the public about whether the medium of delivery should affect the price and to foster a culture of licensing protected digital content that counteracts the perception that if protected content is available on the Internet it is necessarily for free. In so doing, both the freedom of choice (for equipment, network, services and content) and at the same time the preservation of privacy (including the ensuring of security) should be maintained as essential elements contributing to consumers' trust. Although DRM systems and remuneration schemes are both designed to manage and facilitate access to protected content, they have a different function and follow a different rationale. Remuneration schemes operated by efficient collecting societies acting as trustees should provide access to potential end users while safeguarding the economic shares of all rightholders, including small and non-corporate ones. DRM systems used by individual rightholders provide access on the discretion of the latter only (or their licensees), as those systems operate on the basis of direct exercise of exclusive rights (to authorise or prohibit use).

För att ytterligare förbättra tillträdet till rättigheterna i fråga kan upphovsrättsorganisationerna på vissa villkor ges i uppdrag att utfärda EU-licenser. Också för denna lösning krävs effektiv och ansvarsfull kollektiv förvaltning av rättigheter i hela EU samt att det finns de ömsesidiga avtal som krävs mellan upphovsrättsorganisationerna så att de kan klarera rättigheter för andra territorier än sina egna.

The decision, as to which rights management system is preferred, should in principle be left to stakeholders and the development of the marketplace and will eventually be based on the relevant copyright policy. In this perspective, a close monitoring of the market developments is essential to ensure the public interest is safeguarded.

I mindre ingreppsvänlig anda vore en annan modell att fokusera enbart på upphovsrättsorganisationernas kollektiva förvaltning, eftersom det främst är de som ansvarar för förvaltningen av de rättigheter där efterfrågan på EU-licenser har varit som starkast. Upphovsrättsorganisationerna har redan inrättat en gemensam kontaktpunkt för licensiering av respektive grupp av rättighetshavares världsrepertoar på det territorium där de är verksamma. Detta är en avsevärd fördel för såväl rättighetshavare som användare och bör inte äventyras. Samtidigt kan man verka för centraliserade licensarrangemang av det slag som beskrivs ovan genom att undanröja kvarvarande skillnader i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller villkoren för kollektiv förvaltning och införa EU-regler inriktade på goda styrelseformer för upphovsrättsorganisationer.

1.3. Conclusions

1.2.5. System för förvaltning av digitala rättigheter (DRM-system)

Reflections on rights management in the Internal Market should be based on the inherent principles of intellectual property protection. An operational framework for the management and marketing of copyright and related rights, both individually and collectively, is a pre-condition for safeguarding and further developing the potential of intellectual property for creativity, the economy, the functioning of the Internal Market and societies at large.

I samband med diskussionerna om förvaltningen av upphovsrätt och närstående rättigheter i den digitala miljön har förvaltning av digitala rättigheter blivit en kärnfråga. Tillgängligheten till DRM-tjänster genom en teknisk infrastruktur för förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter är relevant för såväl individuell som kollektiv förvaltning.

Legislation of present and future EU Member States in this area is evolving together with emerging changes regarding technology and new markets. The Community legal framework on copyright and related rights, the acquis communautaire, makes reference to rights management, but does not include separate rules thereon. As there is no Community copyright, copyright protection is asserted and enforced on the national territorial basis of each Member State; and yet, rights management has increasingly become a cross-border activity.

DRM-systemen kan användas för att klarera rättigheter, säkra betalning, kartlägga beteende samt skydda rättigheter. De är därför avgörande för att ta fram nya omfattande affärsmodeller med lågt transaktionsvärde, som inkluderar prissättningen av tillträde, användning och själva tjänsten, abonnemangsmodeller, finansiering genom reklamintäkter, kreditförsäljning eller avbetalningssystem. DRM-systemen är inte ett självändamål, utan ett medel för att uppnå ett visst mål och är som sådant ett viktigt verktyg - kanske det viktigaste verktyget - för att förvalta rättigheter på de nya digitala tjänsternas inre marknad.

The development of Digital Rights Management (DRM) systems should, in principle, be based on their acceptance by all stakeholders, including consumers, as well as on copyright policy of the legislature. A prerequisite to ensure Community-wide accessibility to DRM systems and services by rightholders as well as users and, in particular, consumers, is that DRM systems and services are interoperable.

Den rättsliga ramen för DRM-systemen fastställs i direktiv 2001/29/EG. Genom rättsligt skydd av tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning, som rättighetshavarna kan tillämpa på sitt skyddade innehåll, har man i EG-rätten fastställt juridiska parametrar för DRM-systemen och lagt grunden för deras utveckling. I artiklarna 6 och 7 samt i relevanta skäl behandlas skydd av tekniska åtgärder och av information om rättighetsförvaltning.

A close monitoring of the market developments, notably through consultation of the stakeholders, remains essential.

Medlemsstaterna måste även ta ställning till om tekniska åtgärder ska vidtas eller inte (skäl 35) när de föreskriver en rimlig ersättning i samband med undantaget för privat användning enligt artikel 5.2 b. I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska uppnå en enhetlig tillämpning av undantagen. I vilken omfattning detta har uppnåtts när det gäller tillämpningen av kravet på rimlig ersättning kommer att bedömas när man ser över hur lagstiftningen har genomförts. Varje sådan översyn kommer bl.a. att inbegripa de kriterier som medlemsstaterna hänvisar till eller kommer att hänvisa till för att beakta tillämpning eller inte av tekniska åtgärder när de fastställer ersättningssystemen för undantag när det gäller privatkopiering. Kommissionen har ett särskilt uppdrag att göra det inom den kontaktkommitté som inrättas enligt artikel 12. En ökad tillgång till DRM-systemen och tjänsterna kan endast ge ett mervärde till rättighetshavarna och konsumenterna, om det bidrar till tillgång till skyddat innehåll och underlättar slutanvändarnas tillgång till skyddat innehåll. Öppenhet när det gäller de kriterier som medlemsstaterna tillämpar eller kommer att tillämpa för att beakta tillämpningen eller inte av tekniska åtgärder måste därför säkerställas. Klarhet måste ges genom de tillämpningsbestämmelser som föreskrivs.

2. Individual Rights Management

Man kan säga att den omfattande spridningen av DRM-systemen som ett sätt att ge rimlig ersättning slutligen kan göra de befintliga ersättningssystemen (t.ex. avgifter för att kompensera för privata kopior) överflödiga och därigenom motivera att de gradvis avvecklas. Samtidigt utgör DRM-systemen för närvarande en politisk lösning för att säkerställa en lämplig balans mellan de berörda intressena, oavsett om det rör sig om upphovsmännens eller andra rättighetshavares intressen eller legala användares intressen, konsumenters intressen eller andra berörda parters intressen (bibliotek, tjänsteleverantörer, innehållsproducenter...). Orsaken till detta är att DRM-systemen inte i sig utgör ett alternativ till upphovsrättspolitik när det gäller att fastställa parametrar för skydd av upphovsrätten eller undantag samt de begränsningar som traditionellt tillämpas i lagstiftningen. Därför ska kommissionen även inom ramen för kontaktkommittén enligt artikel 12 granska om handlingar som är tillåtna enligt lag har påverkats negativt genom användning av effektiva tekniska åtgärder (s.k. teknisk låsning).

2.1. The Main Features

I fråga om teknik som tillämpas på DRM-system slås i direktiv 2001/29/EG fast att den tekniska utvecklingen kommer att underlätta spridningen av skyddat innehåll, särskilt via nät. Det medges dock även att skillnader mellan de tekniska åtgärderna kan leda till inkompatibilitet mellan system inom gemenskapen.

Individual rights management has been addressed, to some extent, in the Directives of the acquis communautaire. Directive 2001/29/EC confirms in its Recital (30) that the exclusive rights of reproduction, communication to the public including making available, and distribution (for authors) may be transferred, assigned or subject to the grant of contractual licences, without prejudice to the relevant national legislation on copyright and related rights. Similar provisions are contained in Articles 2(4), 7(2) and 9(4) of Directive 92/100/EEC regarding the exclusive rights of rental and lending and of reproduction and distribution. In addition, Articles 2(5) and (6) of Directive 92/100/EEC contain particular rules on presumptions relating to the transfer of rights.

Även om rättighetshavarna och de kommersiella användarna fortfarande måste välja lämplig affärsmodell och användningen av DRM-system och tjänster fortfarande är frivillig och marknadsstyr, förefaller en övergripande och driftskompatibel teknisk infrastruktur för DRM-systemen som bygger på samförstånd bland aktörerna vara en nödvändig och naturlig följd av det befintliga regelverket och en förutsättning för effektiv spridning och tillgång till skyddat innehåll på den inre marknaden.

2.2. The Issues

Fullbordandet av den inre marknaden kommer att bättre tjäna allmänhetens intresse. I detta avseende har forskningsprojekt och standardiseringsinsatser mot öppna standarder fått bidrag på EU-nivå. Resultatet av detta har bidragit till att visa att en driftskompatibel infrastruktur kan inrättas. Som visades genom CEN/ISSS rapport om DRM-standardisering och driftskompatibilitet finns det kommersiellt tillgängliga lösningar som har använts i viss utsträckning på marknaden, även om driftskompatibiliteten mellan dem återstår att diskutera. I brist på betydande framsteg när det gäller genomförandet av driftskompatibla DRM-system och tjänster inom en snar framtid planerar man en rekommendation för att förstärka kravet på driftskompatibilitet för DRM-systemen och tjänsterna. En sådan rekommendation skulle omfatta offentliggörandet av tillgängliga öppna standarder på grundval av vilka övergripande och driftskompatibla DRM-system och tjänster kan tillhandahållas. På detta sätt kan man undvika att den begynnande uppdelningen av marknaden blir ett faktum. Flera berörda parter har uttryckt vissa tvivel om den befintliga teknikens livskraft, vilket avskräckt somliga från att använda DRM-systemen. Liksom i fallet med alla skyddade tekniska system och anordningar kan risken för att DRM-systemen ska kringgås inte helt undanröjas. Att skydda DRM-systemen mot kringgående och mot tillverkning och saluföring av anordningar för kringgående samt skydda upphovsrätt och närstående rättigheter mot varje form av piratverksamhet är således en nödvändig förutsättning för att minska risken så långt det är möjligt och att säkerställa en legitim användning av skyddat innehåll och godkännande bland såväl rättighetshavare och kommersiella användare som konsumenter. Att konsumenterna accepterar DRM-systemen är nyckeln till framgång, men någon sådan bred acceptans har man ännu inte uppnått. Rättighetshavare, kommersiella användare och regeringar har börjat - och bör fortsätta - informera och utbilda allmänheten om sambandet mellan det medium man väljer för spridningen och priset samt lägga grunden för en licensiering av skyddat digitalt innehåll som vederlägger uppfattningen om att om det finns skyddat innehåll på Internet är det nödvändigtvis kostnadsfritt. Om man gör det, bör både valfriheten (när det gäller utrustning, nätverk, tjänster och innehåll) och samtidigt skydd av privatlivet (inbegripet säkerställande av säkerheten) bibehållas som viktiga delar som bidrar till konsumenternas förtroende. Fastän både DRM-systemen och ersättningssystemen är utformade för att förvalta och underlätta tillgången till skyddat innehåll har de olika funktion och olika syften. Ersättningssystem som förvaltas av effektiva upphovsrättsorganisationer i egenskap av förvaltare ger potentiella slutanvändare tillträde samtidigt som man tillvaratar samtliga rättighetshavares intressen, även små rättighetshavare och privatpersoner. DRM-system som nyttjas av enskilda rättighetshavare ger tillträde på rättighetshavarens villkor, eftersom dessa system grundar sig på ensamrätt (att tillåta eller förbjuda utnyttjande).

2.2.1. Ownership of Rights

Man bör i princip överlåta åt aktörerna att fatta beslutet om vilket system för förvaltning av rättigheter man föredrar och utvecklingen av marknaden kommer i slutändan att bero på den relevanta upphovsrättspolitiken. I detta avseende är det viktigt med en nära övervakning av marknadens utveckling för att se till att allmänhetens intresse bevaras.

Individual rights management is based on the initial allocation of ownership of rights: the initial owner of copyright in a work is, in principle, the natural person who created it. However, under some jurisdictions, also legal persons may be initial owner of rights.

1.3. Slutsatser

On the specific issue of authorship of audiovisual works, a certain degree of harmonisation has been achieved at Community level. For example, all Member States designate at least the principal director of an audiovisual work as one of the authors of the work. This issue has been addressed in more detail in the Commission's Report of 6 December 2002 [11].

Funderingarna om hur rättighetsförvaltning på den inre marknaden ska skötas bör baseras på de principer som ligger till grund för det immaterialrättsliga skyddet. En operativ ram för såväl den individuella som den kollektiva förvaltningen och saluföringen av upphovsrättigheter och närstående rättigheter är en förutsättning för att bevara och vidareutveckla den potential som genom immaterialrätten skapas för kreativiteten, ekonomin, den inre marknadens funktion och för samhället som helhet.

[11] Report from the Commission to the Council, the European Parliament and the Economic and Social Committee on the question of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community, COM (2002) 691 final, 6.12.2002.

De nuvarande och blivande EU-medlemsstaternas lagstiftning på detta område håller på att utvecklas i samband med framväxten av ny teknik och nya marknader. I gemenskapens regelverk om upphovsrätt och närstående rättigheter hänvisas till förvaltning av rättigheter, men det innehåller inga separata bestämmelser om just detta. Eftersom det inte finns någon gemensam upphovsrätt, fastställer och säkrar varje medlemsstat det upphovsrättsliga skyddet på det egna territoriet. Ändå har förvaltning av rättigheter blivit en gränsöverskridande verksamhet i allt större utsträckning.

2.2.2. Statutory Conditions for the Transfer of Rights

Utvecklingen av DRM-systemen bör i princip bygga på acceptans från alla aktörer, inbegripet konsumenter, samt på de lagstiftande organens upphovsrättspolitik. Om rättighetshavarna och användarna, särskilt konsumenterna, ska kunna använda DRM-systemen och tjänsterna i hela EU måste de dock vara driftskompatibla.

Transfers of rights pertain to the transfer of economic rights of the author or performer (as the initial creative rightholder) to a third party by assignment or by licence [12]. The copyright legislation of most Member States imposes certain obligations on the contracting parties on the scope of the transfer of rights (e.g. on limitations on the transfer of rights relating to forms of exploitation that are known or foreseeable at the time the copyright contract was concluded or on rules on termination of contracts). Such conditions vary from one Member State to another.

Det är fortsatt angeläget att bevaka utvecklingen på marknaden noga, särskilt genom fortlöpande kontakter med alla inblandade aktörer.

[12] An assignment is a transfer of rights in an exclusive and definitive manner. A licence is the permission to perform an act, which without that permission would be an infringement of copyright or a related right. A licence may be exclusive or non-exclusive.

2. Individuell förvaltning av rättigheter

Most Member States require also formalities of some sort (usually a written document) for assignments or licenses to be valid or validly proven.

2.1. Huvuddrag

2.2.3. Content and Interpretations of Contracts

Individuell förvaltning av rättigheter har i viss utsträckning tagits upp i direktiv i EU: s regelverk. Direktiv 2001/29/EG bekräftar i skäl 30 att ensamrätt till mångfaldigande, överföring till allmänheten inklusive tillgänglighållande, och distribution (för upphovsmän) kan överföras, överlåtas eller bli föremål för avtalslicenser utan att detta påverkar relevant nationell lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter. Liknande bestämmelser finns i artiklarna 2.4, 7.2 och 9.4 i direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området. Dessutom innehåller artikel 2.5 och 2.6 i direktiv 92/100/EEG särskilda bestämmelser om presumtioner som gäller överförandet av rättigheter.

Many Member States apply a restrictive interpretation of copyright contracts: any transfer of rights shall be narrowly interpreted, consistent with the purpose of transfer and, in the case of some Member States, in favour of the author or performer, when in doubt.

2.2. Frågeställningar

Concerning the amount of the payment, as a basic rule, the majority of Member States have left this amount to be paid to the author or performer to be determined by the contracting parties. However, some Member States do require the payment be calculated as a proportional or an equitable share. The contract can be subject to modification if the remuneration agreed upon is disproportionate to the income generated from the use of the work (e.g. "best seller" clause or application of the equity and fairness principles).

2.2.1. Äganderätt till rättigheter

2.3. Conclusions

Individuell förvaltning av rättigheter grundar sig på den ursprungliga äganderätten: Den ursprungliga upphovsrättsinnehavaren till ett verk är i princip den fysiska person som skapade det. Vissa rättsordningar medger dock även juridiska personer som ursprungliga rättighetsinnehavare.

There appears to be a considerable commonality of approach among Member States including Accession Countries on a number of issues in the area of individual rights management.

När det gäller frågan om upphovsmannarätt till audiovisuella verk har en viss harmonisering skett på EU-nivå. Alla medlemsstater anger t.ex. åtminstone huvudregissören till ett audiovisuellt verk som en av upphovsmännen till verket. Denna fråga togs upp mer i detalj i kommissionens rapport av den 6 december 2002 [11].

For the time being, the degree of common ground regarding the rules on copyright contracts across Member States appears to be sufficient, so as not to necessitate any immediate action at Community level. While, at this stage, national developments have not given rise to any particular concern from the point of view of the functioning of the Internal Market, the Commission will nevertheless have to continue to keep the matter under review.

[11] Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om frågan om upphovsmannarätt till filmverk och audiovisuella verk i gemenskapen, KOM(2002) 691 slutlig, 6.12.2002.

3. The Collective Management of Rights

3.1. The Functions of Collective Management

2.2.2. Lagstadgade villkor för överförande av rättigheter

3.1.1. The Development of Joint Rights Management

Överförande av rättigheter gäller överförandet av upphovsmannens eller den utövande konstnärens ekonomiska rättigheter (i egenskap av ursprunglig skapande rättighetshavare) till tredje man genom överlåtelse eller licens [12]. Upphovsrätten i de flesta av medlemsstaterna innehåller skyldigheter för de avtalsslutande parterna när det gäller rättighetsöverföringens omfång (t.ex. begränsningar för överförandet av rättigheter som rör nyttjandeformer som är kända eller förutsägbara vid den tidpunkt då avtalet om upphovsrätt ingås eller regler om hävning av avtalet). Sådana villkor varierar från den ena medlemsstaten till den andra.

Due to the number of uses and users as well as rightholders involved, licensing certain rights individually has been impractical, as previously seen. This is particularly the case for rights of remuneration. Consequently, rightholders have appointed agents to engage in the joint licensing of their works. Similarly, users have preferred to have a single point of reference when seeking a licence both in terms of authorisation and payment.

[12] Överlåtelse är en exklusiv och definitiv rättighetsöverföring. Licensiering är en tillåtelse att utföra en handling som annars hade varit ett intrång i upphovsrätten eller den närstående rättigheten. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

In view of the perceived advantages of collective management regarding remuneration rights, several legislatures require mandatory collective management, i.e. such rights may only be administered by collecting societies.

3.1.2. Main Features of Collective Management

De flesta medlemsstater har dessutom vissa formkrav (vanligen en skriftlig handling) för att överlåtelser eller licenser ska vara giltiga.

The collecting society, a trustee, usually administers, monitors, collects and distributes the payment of royalties for an entire group of rightholders, on the basis of the national law of its territory, with respect to that territory.

2.2.3. Avtalsinnehåll och tolkning av avtal

Collecting societies administer rights in the area of music, literary and dramatic works as well as audiovisual works, productions and performances for activities such as communication to the public and cable retransmission of broadcasting programmes, mechanical reproductions, reprography, public lending, artist's resale right, private copying or certain educational uses. Most societies form part of a network of interlocking agreements, by which rights are cross-licensed between societies in different Member States.

I många medlemsstater tolkas upphovsrättsliga avtal restriktivt. Detta innebär att varje överförande av rättigheter tolkas snävt i överensstämmelse med syftet för det och, när det gäller vissa medlemsstater, vid tveksamhet till förmån för upphovsmannen eller den utövande konstnären.

From the users' viewpoint, therefore, collecting societies occupy a key position in the licensing of certain rights in so far as they provide access to a global catalogue of rights. Collecting societies function in this respect as a one-stop-shop of licensing. Collective management also allows particular rightholders, whether corporate or not, within a less lucrative or niche market, or who do not dispose of sufficient bargaining power, to manage their rights efficiently. From this perspective, collecting societies carry the joint social responsibility of rightholders to make sure that all of them benefit from their intellectual property rights at a reasonable cost.

När det gäller ersättningen tillämpar de flesta medlemsstaterna grundregeln att de avtalsslutande parterna ska fastställa den summa som ska utbetalas till upphovsmannen eller den utövande konstnären. Men vissa medlemsstater kräver att betalningen ska beräknas som proportionell eller rättvis andel. Avtalet kan omförhandlas om den överenskomna ersättningen inte står i rimlig proportion till de förtjänster verket genererar (t.ex. bästsäljarklausul eller tillämpning av en rättviseprincip).

3.2. The Legal Framework

2.3. Slutsatser

3.2.1. Collective Management in the acquis communautaire

Medlemsstaterna och de anslutande länderna förefaller ha väsentligt likartad syn i en rad viktiga frågor som rör förvaltningen av individuella rättigheter.

In many instances, the Directives of the acquis communautaire on copyright and related rights contain references to rights management by collecting societies. Directive 92/100/EEC, when harmonising the right to equitable remuneration, addresses in Articles 4(3) and (4) collective management as a model for its management. Under Article 9 of the Directive 93/83/EEC collective management is obligatory for cable redistribution rights. Article 1 (4) of that Directive contains a definition of the term "collecting society" [13].

För närvarande förefaller de upphovsrättliga bestämmelserna i medlemsstaterna överensstämma tillräckligt för att det inte ska krävas omedelbara insatser på EU-nivå. Utvecklingen i medlemsstaterna har för närvarande inte gett upphov till några särskilda problem när det gäller den inre marknadens sätt att fungera, men kommissionen kommer även fortsättningsvis att bevaka frågan.

[13] Article 1 (4) of the Satellite and Cable Directive reads as follows: "For the purposes of this Directive, 'collecting society' means any organisation which manages or administers copyright and right related to copyright as its sole purpose or as one of its main purposes".

3. Kollektiv förvaltning av rättigheter

The Directive 2001/29/EC on Copyright in the Information Society does not mention collective management in its Articles. However, with regard to the making available right, Recital (26) addresses the desirability of encouraging collective licensing arrangements in order to facilitate the clearance of the rights concerned in on-demand services by broadcasters of their radio or television productions incorporating music from commercial phonograms as an integral part. Finally, the fact that collective management is relevant for the operation of the Directive is also apparent from its Recitals (17) and (18) [14].

3.1. Hur kollektiv förvaltning fungerar

[14] Recital (17) reads as follows: "It is necessary, especially in the light of the requirements arising out of the digital environment, to ensure that collecting societies achieve a higher level of rationalisation and transparency with regard to compliance with competition rules."; Recital (18) reads as follows: "This Directive is without prejudice to the arrangements in the Member States concerning the management of rights such as extended collective licences."

3.1.1. Utvecklingen av en gemensam förvaltning av rättigheter

Collective management appears also to be the de facto basis for the operation of the artists' resale right under Directive 2001/84/EC, even if it is not mandatory. The Directives of the acquis communautaire have left it to Member States to regulate the activities of collecting societies, and only the two most recent Directives 2001/29/EC and 2001/84/EC include appeals to ensure greater transparency and efficiency in relation to the activities of collecting societies.

På grund av såväl antalet användningsområden som användare och involverade rättighetshavare har det varit opraktiskt att utfärda licenser för dessa rättigheter individuellt, vilket framgår av ovanstående. Detta gäller särskilt de ekonomiska rättigheterna. Följaktligen har rättighetshavarna ombud som åtar sig att gemensamt utfärda licenser av verken. På liknande sätt har användarna föredragit en enda kontaktpunkt (one-stop-shop) när de sökte licens när det gäller villkoren för både tillstånd och betalning.

3.2.2. Collective Management in National Law

Mot bakgrund av fördelarna med kollektiv förvaltning för de ekonomiska rättigheterna krävs enligt flera lagstiftningar obligatorisk kollektiv förvaltning, dvs. sådana rättigheter måste förvaltas av upphovsrättsorganisationer.

Collective rights management by collecting societies is regulated by law to a greater or lesser extent in most Member States. However, significant differences exist with respect to both legislation and practice. Moreover, Member States and Accession Countries' legislation on collective management is evolving further. In France, Belgium, the Netherlands, Luxemburg and Portugal, for instance, new legislation has been adopted or initiated with the aim of rendering rights management by collecting societies more transparent and of improving their accountability. It seems that such legislation does not necessarily share the same structure or objectives.

3.1.2. Huvuddragen för kollektiv förvaltning

3.3. Consultations on Collective Management in the Internal Market

Upphovsrättsorganisationen har funktion av en förvaltare och förvaltar, övervakar, samlar in och fördelar utbetalningen av royalties vanligen för en hel grupp rättighetshavare i enlighet med nationell lag i organisationens land och inom detta land.

Ever since the discussions at Community level about copyright in the Information Society began in the 1990's, rights management in general and collective rights management in particular has been at the centre of attention and was discussed at each of the four international Copyright Conferences organised by the Commission [15]. In 1996, the Commission presented its preliminary views in the Communication on the follow-up to the 1995 Green Paper. In addition, the Commission organised, in November 2000, a two day hearing exclusively on collective rights management.

Upphovsrättsorganisationerna förvaltar rättigheter när det gäller såväl musik och litterära verk som audiovisuella arbeten, produktioner och framträdanden när det gäller verksamhet som överföring och vidaresändning till allmänheten, mekaniskt mångfaldigande, reprografi, utlåning till allmänheten, upphovsmannens följerätt, privat kopiering eller vissa utbildningsändamål. De flesta upphovsrättsorganisationer ingår i ett nätverk av korsvisa avtal genom vilka rättigheterna är föremål för korsvisa licenser mellan organisationer i olika medlemsstater.

[15] Florence (1996), Vienna (1998), Strasbourg (2000) and Santiago de Compostella (2002).

Ur användarnas synvinkel har därför upphovsrättsorganisationerna en nyckelposition när det gäller att utfärda licenser för vissa rättigheter, eftersom de ger tillgång till ett generellt utbud av rättigheter. Upphovsrättsorganisationernas fungerar i detta avseende som en enda kontaktpunkt (one-stop-shop) för licensiering. Kollektiv förvaltning gör det även möjligt för särskilda rättighetshavare, antingen de är företag eller inte, på en mindre lukrativ marknad eller på en nischmarknad, eller som inte förfogar över tillräcklig förhandlingsförmåga, att förvalta sina rättigheter på ett effektivt sätt. Ur detta perspektiv har upphovsrättsorganisationerna ett gemensamt socialt ansvar för rättighetshavarna att se till att alla kan dra nytta av sina immateriella rättigheter till en rimlig kostnad.

The general conclusions of these consultations were threefold. Firstly, there was overall consensus that an Internal Market in rights and exceptions could not be achieved without sufficient common ground on how the rights are exercised. Secondly, collective management is, in several sectors of the market, in the interest of both rightholders and users. Most stakeholders agree upon the economic, cultural and social functions of collecting societies. Thirdly, there is a widespread call for a higher degree of convergence of the conditions under which collecting societies operate with a view to increasing their efficiency and achieving more accessible licensing especially at Community level. However, the Commission notes that the perception of commercial users, consumers and rightholders themselves about collective management varies considerably. This has resulted in rather different positions in Member States as well as at Community level.

3.2. Rättsligt regelverk

Criticism from users has focused on the tariffs, supervision of collecting societies and access to the courts or arbitration. More recently it has also extended to administrative fees charged by the societies, the length of the negotiations, alleged shortcomings in their internal decision-making process and an apparent lack of transparency regarding the pricing policy. Collective management is also subject to criticism from among certain rightholders. Those who dispose of sufficient bargaining power, such as major phonogram producers, increasingly seek not to depend on collecting societies to manage their rights. From their perspective, in facilitating the watermarking, identification and tracking of the use of works, digitisation has in principle empowered rightholders to individually control the licensing and royalty payment process, so that the role of collective rights management is questioned.

3.2.1. Kollektiv förvaltning i gemenskapens regelverk

This view is not necessarily shared by rightholders with less bargaining power of their own, as they can manage certain rights only via collecting societies. However, most rightholders would like to opt for more flexibility on the part of collecting societies in respect of the acquisition of rights and for greater influence in the distribution of royalties. In addition, concerning reciprocal agreements, there have been concerns among rightholders of related rights that the system of the so-called "B" contracts, under which no money is transferred and each society collects and distributes royalties used in its territory only to its own rightholders, does not function properly between the societies managing related rights [16].

Direktiven i gemenskapens regelverk om upphovsrätt och närstående rättigheter innehåller i många fall hänvisningar till förvaltning genom upphovsrättsorganisationer. I direktiv 92/100/EEG om harmonisering av rätten till skälig ersättning tas i artikel 4.3 och 4.4 kollektiv förvaltning upp som en modell för förvaltning av den. Enligt artikel 9 i direktiv 93/83/EEG är kollektiv förvaltning obligatorisk för rättigheter för vidareutsändning via kabel. Artikel 1.4 i det direktivet innehåller en definition av termen "kollektiv organisation" [13] (anm.: I detta meddelande används termen "upphovsrättsorganisation").

[16] NB : « A » contracts provide for the reciprocal transfer of royalties collected without any deadlines applying to claim or transfer.

[13] Artikel 1.4 i satellit- och kabeldirektivet lyder: "I detta direktiv avses med "kollektiv organisation" en organisation som har som enda eller huvudsakliga uppgift att handha eller förvalta upphovsrättigheter eller närstående rättigheter".

3.4. Collective Rights Management and Competition

As regards the application of EU competition law to collecting societies, intervention by the Court of Justice and the Commission traditionally addressed three broad issues: (i) the relationship between collecting societies and their members, (ii) the relationship between collecting societies and users and, lastly, (iii) the reciprocal relationship between different collecting societies. Recent technological developments such as the Internet have required the Commission to reassess some of the principles previously established in the analogue area.

I direktiv 2001/29/EG om upphovsrätt i informationssamhället nämns inte kollektiv förvaltning i lagtexten. När det gäller rätten till tillgänglighållande tas i skäl 26 dock upp önskan om att uppmuntra kollektiva licensavtal, så att ersättning för de berörda rättigheterna lättare kan ges ut för de tjänster som programföretag tillhandahåller på begäran vilka avser radio- och televisionsprogram som innehåller musik från kommersiella fonogram. Slutligen framgår det tydligt av skälen 17 och 18 [14] att kollektiv förvaltning är relevant för direktivet.

(i) From the rightholders' viewpoint, collecting societies act as trustees, which manage their rights and interests. The basic framework of the relationship between collecting societies and their members remains that laid down by the Commission in the three GEMA decisions [17], in particular as regards the extent to which it is compatible with Articles 81 and 82 of the EC Treaty for societies to require the assignment of rights by their members in respect of all utilisation forms of a musical work. The Commission is of the view that there is a possible need, in the light of technological evolution, (e.g. online services), to reconsider the "GEMA categories" established in the 70's. In a more recent decision, the Commission considered that a mandatory requirement in the statute of a collecting society that all rights of an author be assigned, including their on-line exploitation, amounts to an abuse of a dominant position within the meaning of Article 82(a) of the Treaty, given that such practice corresponds to the imposition of an unfair trading condition [18]. As far as the membership of a collecting society is concerned, the Commission has also stated that a collecting society in a dominant position is not allowed to exclude rightholders from other Member States [19]. .

[14] Skäl 17 lyder: "I synnerhet mot bakgrund av de krav som den digitala miljön medför är det nödvändigt att säkerställa att rättighetsförvaltande organisationer uppnår en högre grad av rationalisering och överblick i fråga om efterlevnaden av konkurrensreglerna". Skäl 18 lyder: Detta direktiv påverkar inte bestämmelserna i medlemsstaterna när det gäller förvaltning av rättigheter, t.ex. kollektiva licenser med utsträckt verkan."

[17] GEMA I, Decision of 20.06.1971, OJ L134/15; GEMA II, Decision of 06.07.1972, OJ L 166/22; GEMA III, Decision of 04.12.1981, OJ L 94/12.

[18] Banghalter et Homem Christo v Sacem (so-called "Daftpunk" Decision), case COMP/C2/37.219, decision of 06.08.2002, available at http://europa.eu.int/comm/competition/ antitrust/cases/decisions/37219/fr.pdf

Kollektiv förvaltning förefaller även de facto att utgöra grunden för upphovsmannens följerätt enligt direktiv 2001/84/EG, även om det inte är obligatoriskt. Direktiven i regelverket har överlåtit till medlemsstaterna att reglera verksamheten i upphovsrättsorganisationerna, och endast de två senaste direktiven 2001/29/EG och 2001/84/EG innehåller uppmaningar om att säkerställa ökad öppenhet och effektivitet när det gäller verksamheten i upphovsrättsorganisationerna.

[19] GEMA I, Decision of 20.06.1971, OJ L134/15; GVL, Decision of 29.10.1981, OJ L370/49.

3.2.2. Kollektiv förvaltning i nationell rätt

(ii) The relationship between collecting societies and users has given rise to three main issues: effects on trade between Member States, the material scope of the licences granted to users and the level of tariffs charged to licensees. For example, as dominant (often even monopolistic) undertaking, a collecting society cannot refuse - under Article 82- to license a user in its own territory without a legitimate reason. The Court made it clear that collecting societies may not engage in a concerted action having the effect of systematically refusing to grant direct access to their repertoires by users located in foreign territories, a possible justification for such a refusal being the impracticability of setting up a monitoring system in the foreign territory [20]. In relation to the tariffs, the Court observed that one of the most marked differences amongst collecting societies in the Member States lies in the level of operating expenses. It has held that the possibility cannot be ruled out that it is the lack of competition in the market that accounts for high administrative costs and the high level of royalties [21]. The Court said also that Article 82 of the Treaty must be interpreted on the basis that a collecting society in a given Member State abuses its dominant position if it imposes unfair conditions on its trading partners by, namely, imposing appreciably higher tariffs than those applicable in other Member States unless the differences were justified by objective and relevant factors [22].

Kollektiv förvaltning av rättigheter av upphovsrättsorganisationer regleras i större eller mindre utsträckning i lag i de flesta medlemsstater. Det finns dock betydande skillnader när det gäller både lagstiftning och praxis. Dessutom utvecklas medlemsstaternas och de anslutande staternas lagstiftning om kollektiv förvaltning kontinuerligt. I t.ex. Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Portugal har ny lagstiftning antagits eller föreslagits i syfte att göra upphovsrättsorganisationernas förvaltning mer öppen och förbättra deras ansvarighet. Det tycks som om sådan lagstiftning inte nödvändigtvis har samma struktur och mål.

[20] Ministère public v Tournier, case 395/87, 13 July 1989, ECR (1989) p.2521.

3.3. Samråd om kollektiv förvaltning på den inre marknaden

[21] See previous footnote.

Ända sedan diskussionerna på EU-nivå om upphovsrätt i informationssamhället inleddes på 90-talet, har förvaltning av rättigheter i allmänhet och kollektiv förvaltning av rättigheter i synnerhet stått i centrum och diskuterats vid var och en av de fyra internationella upphovsrättskonferenser som kommissionen har anordnat [15]. År 1996 lade kommissionen fram sina inledande synpunkter i meddelandet om uppföljning av grönboken från 1995. Dessutom anordnade kommissionen i november 2000 ett tvådagarsseminarium uteslutande om kollektiv rättighetsförvaltning.

[22] Lucazeau v SACEM, cases 110/88, 241/88 and 242/88, 13 July 1989, ECR(1989) p.2811.

[15] Florens (1996), Wien (1998), Strasbourg (2000) och Santiago de Compostela (2002).

(iii) Concerning the reciprocal agreements between collecting societies, the Court of Justice addressed the reciprocal relationship between collecting societies in the Tournier and Lucazeau cases [23] back in 1989 and concluded that the reciprocal representation agreements entered into by the collecting societies in Europe did not, as such, fall under Article 81(1) of the Treaty, provided no concerted action or exclusivity was evidenced. Accordingly, the reciprocal representation agreements appeared economically justified in a context where physical monitoring of copyright usage was required. The recent Commission decision "Simulcasting" [24] adapts the existing principles to the online environment and carries out a new assessment under EC competition rules of rights management activities. The absence of territorial boundaries in the on-line environment induced by the internet and digital format of the products enables users to choose any collecting society in the EEA which is a member of the one stop shop mechanism for the delivering of the licence. Furthermore, the parties undertook to increase transparency as regards the payment charged by separating the tariff which covers the royalty proper from the fee meant to cover the administrative costs. This way, commercial users will be able to recognise the most efficient societies in the EEA and seek their licences from the collecting societies that provide them at lower cost.

[23] See above.

De allmänna slutsatserna av dessa samråd var av tre slag. För det första rådde det ett övergripande samförstånd om att man inte kunde genomföra den inre marknaden för rättigheter och undantag utan tillräcklig samsyn om hur dessa rättigheter utövades. För det andra ligger kollektiv förvaltning inom flera sektorer av marknaden i rättighetshavarnas och användarnas intresse. De flesta aktörer är överens om upphovsrättsorganisationernas ekonomiska, kulturella och sociala funktioner. För det tredje uppmanas allmänt till en ökad grad av samstämmighet när det gäller villkoren för upphovsrättsorganisationerna att öka sin effektivitet och uppnå mer tillgänglig licensiering särskilt på EU-nivå. Kommissionen konstaterar dock att den uppfattning som kommersiella användare, konsumenter och även rättighetshavarna själva har om kollektiv förvaltning varierar avsevärt. Detta har resulterat i ganska olika ståndpunkter såväl i medlemsstaterna som på EU-nivå.

[24] Case COMP/C2/38.014 IFPI Simulcasting, Decision of 8 October 2002, OJ L107 of 30.04.2003, p.58.

Kritiken från användarhåll gäller särskilt avgifterna, övervakningen av upphovsrättsorganisationerna och tillträde till domstolar eller skiljedomsförfaranden. På senare tid har den breddats till att även omfatta de administrativa avgifter som organisationerna tar ut, utdragna förhandlingar, påstådda brister i deras interna beslutsfattande och en uppenbar brist på öppenhet när det gäller prissättning. Kollektiv förvaltning är även föremål för kritik från vissa rättighetshavare. De som har tillräcklig förhandlingsstyrka, t.ex. större fonogramframställare, försöker i allt större utsträckning undvika att vara beroende av upphovsrättsorganisationer för att förvalta sina rättigheter. Ur deras synvinkel har digitaliseringen när det gäller att underlätta vattenstämpling, identifiering och spårande av användning av verket i princip gjort det möjligt för rättighetshavare att individuellt kontrollera tillstånd och utbetalningen av royalties. På så sätt ifrågasätts rollen för kollektiv förvaltning av rättigheter.

3.5. The Issues that require a legislative approach

Denna uppfattning delas inte nödvändigtvis av rättighetshavare med sämre förhandlingsstyrka, eftersom de kan förvalta vissa rättigheter endast via upphovsrättsorganisationerna. Men de flesta rättighetshavare skulle vilja ha ökad flexibilitet från upphovsrättsorganisationernas sida när det gäller förvärv av rättigheter och för ökat inflytande på utdelningen av royalties. Dessutom, med avseende på ömsesidiga avtal, har rättighetshavare till närstående rättigheter oroat sig för att systemet med s.k. "B"-avtal, där det inte överförs några pengar och varje organisation inkasserar och fördelar royalties i det egna landet endast till sina egna rättighetshavare, inte fungerar väl mellan de organisationer som förvaltar närstående rättigheter [16].

Whilst competition rules remain an effective instrument for regulating the market and the behaviour of the collecting societies, an Internal Market in the collective management of rights can be best achieved if the monitoring of collecting societies under competition rules is complemented by the establishment of a legislative framework on good governance.

[16] Anm.: Genom s.k. "A"-avtal föreskrivs ett ömsesidigt överförande av insamlade royalties utan några tidsfrister för krav eller överförande.

The results of the consultation present a case for a legislative approach based on Internal Market rules and principles within the copyright framework, which would safeguard the functioning of the Internal Market for all players in respect of collective management. In order to achieve a level playing field on collective management in the Internal Market, common ground on the following features of collective rights management would be required:

3.5.1. The Establishment and Status of Collecting Societies

3.4. Kollektiv förvaltning av rättigheter och konkurrens

Diverging conditions and a number of models exist for establishing a collecting society. Regarding their status, collecting societies may be corporate, charitable, for profit or not for profit entities. The consultation process demonstrated that apparently, the efficiency of a collecting society is not linked to its legal form. A collecting society may be duly constituted in the form it chooses or is required under national law, as long as it complies with the relevant national legislation pertaining to any such entity and provided the respective national law has no discriminatory effects. This is subject to compliance with and review under Articles 82 and 86 of the Treaty where a collecting society is constituted as a legal monopoly or where it is granted special rights under national law.

När det gäller tillämpningen av EU:s konkurrensregler på upphovsrättsorganisationer brukar domstolen och kommissionen ingripa på något av följande tre områden: 1. Förhållandet mellan upphovsrättsorganisationerna och deras medlemmar. 2. Förhållandet mellan upphovsrättsorganisationerna och användarna. 3. Inbördes relationer mellan olika upphovsrättsorganisationer. Den senaste tidens tekniska utveckling, t.ex. Internet, har tvingat kommissionen att ompröva vissa av de principer man tidigare hade fastställt för området.

However, as collecting societies, in their role as rightholders' trustees, have particular responsibilities due to the economic, cultural and social functions they fulfil, the establishment of a collecting society should be subject to similar conditions in all Member States. In order to promote good governance, common ground appears to be required at Community level in relation to the persons that may establish a society, the status of the latter, the necessary proof of efficiency, operability, accounting obligations, and a sufficient number of represented rightholders.

1. Ur rättighetshavarnas synvinkel fungerar upphovsrättsorganisationerna som förvaltare, de förvaltar deras rättigheter och intressen. Grunden för förhållandet mellan upphovsrättsorganisationerna och deras medlemmar är fortfarande den som fastställdes av kommissionen i de tre GEMA-besluten [17], särskilt med hänsyn till i vilken utsträckning artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget tillåter organisationerna att kräva av medlemmarna att de överlåter rättigheterna till alla utnyttjandeformer för ett musikverk. Kommissionen anser att det, i ljuset av den tekniska utvecklingen (t.ex. nätbaserade tjänster), kan vara rimligt att ompröva de "GEMA-kategorier" som fastställdes på 70-talet. I ett senare fattat beslut fann kommissionen att en upphovsrättsorganisation som kräver i sina stadgar att upphovsmannen ska överlåta alla sina rättigheter, även utnyttjande via Internet, missbrukar sin dominerande ställning i den mening som avses i artikel 82 a i fördraget, men bara om det rör sig om ett påtvingat oskäligt affärsvillkor [18]. När det gäller medlemskap i upphovsrättsorganisationer har kommissionen också slagit fast att en sådan organisation i dominerande ställning inte får utestänga rättighetshavare från andra medlemsstater [19].

3.5.2. The Relation of Collecting Societies to Users

[17] GEMA I, beslut av den 20 juni 1971, EGT L 134, s. 15; GEMA II, beslut av den 6 juli 1972, EGT L 166, s. 22; GEMA III, beslut av den 4 december 1981, EGT L 94, s. 12.

Collecting societies usually represent a wide, if not worldwide repertoire and have an exclusive mandate for the administration of rights in relation to their field of activity. This puts them in an exclusive and strong position vis-à-vis users. This position is appreciated by most, as it enables collecting societies to function as one-stop-shops for licensing. However, users express some concerns about collective management, usually focused on the tariffs they have to pay and the licensing conditions. Societies should be obliged to publish their tariffs and grant a licence on reasonable conditions. Furthermore, it is essential for users to be in a position to contest the tariffs, be it through access to the courts, specially created mediation tribunals or with the assistance of public authorities which supervise the activities of collecting societies.

With respect to the licensing conditions, it should be noted that in some Member States, the obligation of collecting societies to grant licences is combined with the rule that such licences should be granted under appropriate or reasonable conditions. In turn, use without payment should not be permitted. Some Member States provide that potential users, who contest the tariffs of the collecting society can only proceed with the exploitation of the rights, if they have deposited a certain amount with the collecting society. A Community-wide application of these principles should be established in order to promote or safeguard access to protected works and other subject matter on appropriate terms.

[18] Banghalter & Homem Christo mot Sacem (det s.k. "Daftpunk"-beslutet), ärende COMP/C2/37.219, beslut av den 6 augusti 2002, finns på http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/cases/decisions/37219/fr.pdf

3.5.3. The Relation of Collecting Societies to Rightholders

Usually only one society operates for each group of rightholders in the territory in question as their trustee and it is the only gatekeeper of their market in respect of the collective management of their rights. The principles of good governance, non-discrimination, transparency and accountability of the collecting society in its relation to rightholders are, therefore, of particular importance. These principles should apply to the acquisition of rights (the mandate), the conditions of membership (including the end of that membership), of representation, and to the position of rightholders within the society (rightholders' access to internal documents and financial records in relation to distribution and licensing revenue and deductions, genuine influence of rightholders on the decision-making process as well as on the social and cultural policy of their society). Regarding the mandate, it should offer rightholders a reasonable degree of flexibility on its duration and scope. Furthermore, in the light of the deployment of Digital Rights Management (DRM) systems, rightholders should have, in principle, and unless the law provides otherwise, the possibility if they so desire to manage certain of their rights individually.

[19] GEMA I, beslut av den 20 juni 1971, EGT L 134, s. 15; GVL, beslut av den 29 oktober 1981, EGT L 370, s. 49.

3.5.4. The External Control of Collecting Societies

In some Member States, collecting societies are subject to control by public authorities or specific bodies, but with very differing scope and efficiency. The external control encompasses the behaviour of the societies, their functioning, the control of tariffs and licensing conditions and also the dispute settlement. From an Internal Market viewpoint, the existing differences regarding the control of collecting societies are significant and cannot be ignored. Divergent rules on control from one Member State to another constitute obstacles to the interests of rightholders and users alike, given the exclusive position of most collecting societies and their network of reciprocal agreements. As a consequence, in all Member States, adequate external control mechanisms should be available. From an Internal Market viewpoint, it would appear useful to establish common ground on certain parameters of external control and make specific bodies (e.g. specialised tribunals, administrative authorities or arbitration boards) available in all Member States and to establish common ground on their competencies, their composition and the binding or non-binding nature of their decisions.

2. Förhållandet mellan upphovsrättsorganisationer och användare omfattar tre frågeställningar: effekterna på handeln mellan medlemsstaterna, den materiella räckvidden på licenserna till användarna och avgiftsnivån för licensinnehavare. Till exempel får en upphovsrättsorganisation i dominerande ställning (ofta monopolställning) med hänsyn till artikel 82 inte vägra ge en användare licens utan legitim förklaring. Domstolen har klargjort att upphovsrättsorganisationer inte får vidta samordnade åtgärder som leder till att användare utanför deras territorium systematiskt vägras direkt tillgång till deras utbud, men att ett möjligt motiv till en sådan vägran skulle kunna vara att det är omöjligt att övervaka användningen på det främmande territoriet [20]. När det gäller avgifterna har domstolen noterat att en av de tydligaste skillnaderna mellan upphovsrättsorganisationerna i medlemsstaterna gäller nivån på driftskostnaderna. Enligt domstolen går det inte att utesluta att bristande konkurrens på marknaden är orsak till de höga administrativa kostnaderna och den höga nivån på royalties [21]. Domstolen förklarade vidare att artikel 82 i fördraget måste tolkas som att en upphovsrättsorganisation i en given medlemsstat missbrukar sin dominerande ställning om den utsätter sina handelsparter för oskäliga villkor, nämligen genom att tillämpa avsevärt högre avgifter än dem som gäller i andra medlemsstater utan att kunna motivera skillnaden med objektiva och relevanta omständigheter [22].

3.6. Conclusions

[20] Dom av den 13 juli 1989 i mål 395/87, brottmål mot Jean-Louis Tournier, REG 1989, s. 2521.

In order to achieve a genuine Internal Market for both the off-line and on-line exploitation of intellectual property, more common ground on several features of collective management is required. This would safeguard its functioning throughout the Community and permit it to continue to represent a valuable option for the management of rights benefiting rightholders and users alike. Achieving more common ground on collective management should be guided by copyright principles and the needs of the Internal Market. It should result in more efficiency and transparency and a level playing field on certain features of collective management. Abstaining from any legislative action does not seem to be an option anymore. To rely on soft law, such as codes of conduct agreed upon by the market place, appears to be no appropriate option. The conclusions of the consultation process have confirmed the need for complementary action on those aspects of collective management, which affect cross-border trade and have been identified as impeding the full potential of the Internal Market. Such an action would respect the subsidiarity and proportionality principles and would harmonise certain features of collective management. In order to achieve the objectives outlined in this Communication, the Commission intends to propose a legislative instrument on certain aspects of collective management and good governance of the collecting societies. This initiative which will be subject to a public consultation, will take account of recent developments in the market and legislation of the present and the new Member States.

[21] Se föregående fotnot.

[22] Dom av den 13 juli 1989 i mål 110/88, 241/88 och 242/88, Lucazeau mot SACEM, REG 1989, s. 2811.

3. Ömsesidiga avtal mellan upphovsrättsorganisationerna behandlades i målen Tournier och Lucazeau [23] 1989. Domstolen slog fast att de ömsesidiga överenskommelser om företrädande som upphovsrättsorganisationerna i EU har ingått inte i sig faller under artikel 81.1 i fördraget, förutsatt att inga samordnade åtgärder och ingen ensamrätt går att påvisa. Följaktligen uppfattades de ömsesidiga avtalen om att företräda varandra ekonomiskt försvarbara i ett sammanhang där fysisk övervakning av användningen av upphovsrättigheterna krävs. Genom kommissionens nyligen fattade samsändningsbeslut [24] anpassas de gällande principerna till onlinemiljön och omprövas rättighetsförvaltningsverksamheten mot EU:s konkurrensregler. På grund av att det saknas landgränser i Internetmiljön och att produkterna har digitala format kan användarna vända sig till valfri upphovsrättsorganisation i EES som är medlem i kontaktpunktssystemet (one-stop-shop) för licensiering. Vidare åtog sig parterna att förbättra tydligheten när det gäller avgifterna genom att särskilja den avgift som täcker royalty från den avgift som ska täcka de administrativa kostnaderna. På detta sätt kan användarna se vilka upphovsrättsorganisationer i EES som är effektivast och söka licenser hos upphovsrättsorganisationer som håller låga priser.

[23] Se ovan.

[24] Ärende COMP/C2/38.014 IFPI Samsändning, beslut av den 8 oktober 2002, EUT L 107, 30.4.2003, s. 58.

3.5. Frågor som kräver lagstiftning

Även om konkurrensbestämmelserna förblir ett effektivt instrument för att reglera marknaden och upphovsrättsorganisationernas beteende, kan en inre marknad för kollektiv förvaltning av rättigheter bäst uppnås om upphovsrättsorganisationernas förvaltning enligt konkurrensbestämmelserna genomförs genom inrättandet av en rättslig ram om goda styrelseformer.

Resultaten av samrådet pekar mot lagstiftning grundad på upphovsrättsliga principer, vilket bör säkerställa att den inre marknaden fungerar väl för alla aktörer när det gäller kollektiv förvaltning. Ska det gå att åstadkomma likvärdiga konkurrensvillkor för kollektiv förvaltning på den inre marknaden krävs det att kollektiv rättighetsförvaltning harmoniseras på följande punkter:

3.5.1. Etablering och form för upphovsrättsorganisationer

Skiftande villkor och ett antal modeller finns för att bilda en upphovsrättsorganisation. Upphovsrättsorganisationerna kan vara ett kooperativ, en allmännyttig organisation, en vinstdrivande eller ideell organisation. Det framgick av samrådet att upphovsrättsorganisationens effektivitet uppenbarligen inte är knuten till dess rättsliga form. En upphovsrättsorganisation kan bildas i vederbörlig ordning i den form den väljer eller som krävs enligt nationell lagstiftning, så länge den uppfyller kraven i relevant nationell lagstiftning som gäller en sådan organisation och under förutsättning att respektive nationell lagstiftning inte har några diskriminerande effekter. Artiklarna 82 och 86 i fördraget är tillämpliga om upphovsrättsorganisationen inrättas som ett legalt monopol eller om den får särskilda rättigheter enligt nationell lagstiftning.

Eftersom upphovsrättsorganisationerna i sin roll som rättighetshavarnas förvaltare har ett särskilt ansvar på grund av sina ekonomiska, kulturella och sociala funktioner, bör samma villkor gälla för att bilda en upphovsrättsorganisation i alla medlemsstater. För att främja goda styrelseformer förefaller det nödvändigt med gemensamma EU-regler om vilka personer som får bilda en organisation, vad den får ha för form, hur dess effektivitet, driftskapacitet och redovisningsskyldigheter ska styrkas samt vilket antal företrädda rättighetshavare som ska anses tillräckligt.

3.5.2. Upphovsrättsorganisationernas förhållande till användarna

Upphovsrättsorganisationerna representerar vanligen en omfattande om än inte världsomspännande katalog och har en monopolställning när det gäller att förvalta rättigheter på sitt verksamhetsområde. Detta ger dem en exklusiv och stark ställning gentemot användarna. De flesta uppskattar denna ställning, eftersom det gör det möjligt för upphovsrättsorganisationerna att fungera som kontaktpunkter (one-stop-shop) för att utfärda licenser. Men användarna uttrycker visst missnöje med kollektiv förvaltning, och vanligen gäller kritiken avgifterna de måste betala och licensieringsvillkoren. Organisationerna borde tvingas att publicera sina avgifter och ge licenser på rimliga villkor. Det är vidare viktigt för användarna att kunna ifrågasätta avgifterna genom att vända sig till domstolar, för ändamålet särskilt inrättade medlingsinstanser, eller kunna få hjälp av myndigheter med tillsynsplikt över upphovsrättsorganisationer.

När det gäller licensieringsvillkor kan det noteras att i vissa medlemsstater är upphovsrättsorganisationernas skyldighet att ge licenser kombinerad med en regel om att licenserna ska ges på lämpliga eller rimliga villkor. Samtidigt bör användning utan ersättning inte tillåtas. Vissa medlemsstater föreskriver att de potentiella användare som ifrågasätter upphovsrättsorganisationernas avgifter, endast kan fortsätta att utnyttja rättigheterna om de har deponerat en viss summa hos upphovsrättsorganisationen. Dessa principer bör tillämpas inom hela EU så att man kan främja eller säkra tillgången till skyddade verk och andra alster på rimliga villkor.

3.5.3. Upphovsrättsorganisationernas förhållande till rättighetshavarna

Vanligen agerar endast en upphovsrättsorganisation som förvaltare för varje grupp rättighetshavare på det berörda territoriet. Det är den enda kontrollen på marknaden när det gäller kollektiv förvaltning av deras rättigheter. Det är därför synnerligen viktigt att upphovsrättsorganisationerna iakttar principerna god förvaltningssed, icke-diskriminering, öppenhet och ansvarighet i sina relationer med rättighetshavarna. Dessa principer bör tillämpas på förvärv av rättigheter (uppdraget), på villkor för medlemskap (inklusive medlemskapets upphörande), på representationsvillkor och på rättighetshavarnas ställning inom organisationen (rättighetshavarens tillgång till interna handlingar och ekonomisk redovisning av utdelning samt licensrelaterade intäkter och avdrag, verkligt inflytande på beslutsprocessen samt på organisationens sociala och kulturella policy). När det gäller uppdraget bör rättighetshavarna tillerkännas rimlig flexibilitet vad beträffar varaktighet och omfattning. Vidare och med hänsyn till systemen för förvaltning av digitala rättigheter (DRM-system) bör rättighetshavarna i princip ha möjlighet, om inget annat föreskrivs i lagen, att förvalta vissa av sina rättigheter individuellt.

3.5.4. Extern kontroll av upphovsrättsorganisationerna

I vissa medlemsstater kontrolleras upphovsrättsorganisationerna av offentliga myndigheter eller särskilda instanser i varierande omfattning och med varierande resultat. Denna yttre kontroll gäller organisationernas agerande, arbetssätt, kontroll av avgifter och licensieringsvillkor samt tvistlösning. Ur den inre marknadens synvinkel är de befintliga skillnaderna när det gäller kontroll av upphovsrättsorganisationerna betydande och man kan inte bortse från dem. Olikheter i tillsynsbestämmelser mellan medlemsstaterna är problem både för rättighetshavare och användare, mot bakgrund av att de flesta upphovsrättsorganisationerna har en monopolställning och ett nätverk av ömsesidiga avtal. Därför bör det i alla medlemsstater finnas adekvata instrument för extern kontroll. Med hänsyn till den inre marknaden förefaller det meningsfullt att lägga en gemensam grund bestående av vissa externa tillsynselement och tillhandahålla särskilda instanser (t.ex. specialdomstolar, förvaltningsinstanser eller skiljedomsnämnder) i alla medlemsstater samt enas om deras behörighet, sammansättning och huruvida avgörandena ska vara tvingande eller inte.

3.6. Slutsatser

Ska man lyckas med en verklig inre marknad både för traditionellt och nätbaserat utnyttjande av upphovsrättigheter behöver den kollektiva rättighetsförvaltningen harmoniseras på flera punkter. Då kunde denna förvaltningsform fås att fungera väl inom hela EU och fortsatt erbjuda ett meningsfullt alternativ när det gäller rättighetsförvaltning åt både rättighetshavare och användare. Harmoniseringen av den kollektiva förvaltningen bör styras av de upphovsrättsliga principerna och den inre marknadens behov. Den bör inriktas på ökad effektivitet och öppenhet samt lika konkurrensvillkor när det gäller vissa aspekter av kollektiv rättighetsförvaltning. Det förefaller inte längre finnas något annat realistiskt alternativ än lagstiftning. Att förlita sig på "mjuk lagstiftning", t.ex. etiska regler som marknadsaktörerna själva kommer överens om, förefaller inte vara något hållbart alternativ. Genom slutsatserna från samrådet bekräftas behovet av kompletterande åtgärder när det gäller de aspekter av den kollektiva förvaltningen som påverkar den gränsöverskridande handeln och som har utpekats som ett hinder för den inre marknaden. Med denna inriktning på insatserna kan man utan att frångå subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna harmonisera den kollektiva förvaltningen på vissa punkter. För att uppnå de mål som anges i detta meddelande tänker kommissionen föreslå en rättsakt om vissa aspekter på den kollektiva förvaltningen och om goda styrelseformer för upphovsrättsorganisationer. Detta lagstiftningsinitiativ, som kommer att bli föremål för allmänt samråd, ska ta hänsyn till den senaste tidens utveckling på marknaden och till lagstiftningen i de nuvarande och nya medlemsstaterna.