REPORT FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL, THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE on the question of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN om frågan om upphovsmannarätt till filmverk och audiovisuella verk i gemenskapen

TABLE OF CONTENTS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. The mandate for the report

I. Mandat för rapporten

II. The background of partial harmonisation of the notion of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community

II. Bakgrund till den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk inom gemenskapen

1. The issue in general

1. Allmänt

2. The situation before harmonisation

2. Situationen före harmoniseringen

III. The acquis Communautaire on first ownership of copyright in cinematographic or audiovisual works

III. Gemenskapens regelverk i fråga om första upphovsrätt till filmverk eller audiovisuella verk

1. Directive 92/100/EEC

1. Direktiv 92/100/EEG

2. Directive 93/83/EEC

2. Direktiv 93/83/EEG

3. Directive 93/98/EEC

3. Direktiv 93/98/EEG

4. Conclusion

4. Slutsats

IV. Review of implementation by Member states

IV. Översikt över medlemsstaternas genomförande

1. Regulating authorship in Member States

1. Reglering av upphovsmannarätt i medlemsstaterna

2. Regulating transfer of rights in Member States

2. Reglering av överlåtelse av rättigheter i medlemsstaterna

V. Impact of harmonisation

V. Harmoniseringens följder

VI. Possible need for further Community action

VI. Möjligt behov av ytterligare gemenskapsåtgärder

1. The divergent rules on first ownership of rights in the Internal Market

1. Olika regler i fråga om första rättighetshavare på den inre marknaden

2. The effect of non-harmonised mandatory rules in national copyright contract law on the international exploitation of films

2. Följderna av icke-harmoniserade bindande regler i nationell avtalsrätt inom det upphovsrättsliga området för det internationella utnyttjandet av filmverk

3. The possible impact of the conditions applicable to contracts relating to intellectual property on the Internal Market

3. Möjliga konsekvenser för den inre marknaden till följd av de villkor som är tillämpliga på avtal som rör immateriell äganderätt

VII. Conclusion

VII. Slutsats

EXECUTIVE SUMMARY

SAMMANFATTNING

On the occasion of the adoption of the common position on Directive 92/100/EEC on rental right and lending right and on certain rights related to copyright in the field of intellectual property (18 June 1992) [1], the Commission made a political commitment to produce a report on the question of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community. More specifically, this commitment was undertaken due to Article 2(2) of the Directive which harmonises the notion of authorship in cinematographic or audiovisual works in recognising the principal director of a film as its author or one of its authors. Three Member States which did not provide for author's rights for film directors were fundamentally opposed to this provision and suspected it to cause difficulties for the exploitation of films in their territories. The commitment was part of the overall compromise package and meant to provide some safeguards with regard to these concerns.

I samband med antagandet av den gemensamma ståndpunkten om direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (18 juni 1992) [1], gjorde kommissionen ett politiskt åtagande som innebar att man skulle utarbeta en rapport om frågan om upphovsmannarätt till filmverk och audiovisuella verk inom gemenskapen. Mer specifikt gjordes detta åtagande som en följd av artikel 2.2 i direktivet, där begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk harmoniseras genom att en films huvudregissör erkänns som dess upphovsman eller som en av dess upphovsmän. Tre medlemsstater, vars lagstiftning inte tillerkände filmregissörer någon upphovsmannarätt, motsatte sig principiellt denna bestämmelse eftersom de fruktade att den skulle skapa svårigheter vad gäller utnyttjandet av filmer inom deras territorier. Åtagandet var en del av kompromisspaketet som helhet och var avsett att ge vissa garantier i fråga om dessa farhågor.

[1] Directive 92/100/EEC 19.11.1992, OJ L 346 27.11.1992 p.61

[1] Direktiv 92/100/EEG av den 19.11.1992 (EGT L 346, 27.11.1992, s. 61).

As a result of this harmonisation, all Member States consider the principal director of the film as one of its authors now. However, Community legislation has not resulted in complete harmonisation of the notion of authorship in cinematographic and audiovisual works. Differences in detail still exist with respect to the question of who, among the group of persons involved in the making of the film, are to be considered as co-authors besides the principal director.

Som ett resultat av denna harmonisering anser nu alla medlemsstater att en films huvudregissör skall betraktas som en av dess upphovsmän. Gemenskapslagstiftningen har dock inte lett till en fullständig harmonisering av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk och audiovisuella verk. Det finns fortfarande skillnader på detaljnivå i fråga om vilka, i den grupp personer som deltagit i skapandet av filmen, som skall betraktas som medupphovsmän utöver huvudregissören.

Contrary to fears expressed before the adoption of Directive 92/100/EEC, there is no evidence that the partial harmonisation of the notion of authorship would have caused difficulties in the exploitation of works or in the efficient tackling of unauthorised use of works. In practice, potential difficulties in exploitation of the works that arise due to the fact that there may be more than one author, are overcome by contractual arrangements. These contractual arrangements provide the necessary means for the exploitation of works. Examples include provisions in the contracts permitting the adaptation of the pre-existing works, contracts by which persons undertake to participate in the film production, licence agreements and other agreements concerning the film production.

Trots de farhågor som uttrycktes före antagandet av direktiv 92/100/EEG, finns det inga tecken på att den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt skulle ha orsakat svårigheter när det gäller att utnyttja verk eller möjligheterna att på ett effektivt sätt bemöta obehörigt utnyttjande av verk. Eventuella svårigheter i fråga om utnyttjande av verk - när dessa svårigheter beror på att det kan finnas fler än en upphovsman - övervinns i praktiken med hjälp av avtalsarrangemang. Dessa avtalsarrangemang ger de förutsättningar som är nödvändiga för att verken skall kunna utnyttjas. Exempel på detta är avtalsbestämmelser som medger omarbetning av redan existerande verk, avtal genom vilka personer åtar sig att delta i filmproduktionen, licensavtal och andra avtal som avser filmproduktionen.

Along with the above mentioned contractual arrangements, Member States provide for statutory rules on transfer of rights in these works and underlying works to the producer with the intention of assuring the efficient exploitation of cinematographic and audiovisual works. At least, such rules on transfer of rights are provided for with respect to certain exploitation rights, or in the form of statutory rules concerning works made in the course of employment. These rules differ to a fairly large extent also with regard to both the methods used and authors covered. These differences seem not to have caused major difficulties in practice as also they are levelled out by contractual arrangements.

Utöver ovannämnda avtalsarrangemang finns det i medlemsstaterna rättsregler om överlåtelse av rättigheter, avseende dessa verk och underliggande verk, till producenten. Avsikten är att säkerställa ett effektivt utnyttjande av filmverk och audiovisuella verk. Sådana regler om överlåtelse av rättigheter finns som ett minimum i fråga om viss utnyttjanderätt, eller i form av rättsregler för verk som skapats inom ramen för en anställning. Det finns relativt stora avvikelser mellan dessa regler med avseende på både de metoder som används och de upphovsmän som omfattas. Dessa skillnader förefaller inte ha orsakat några större svårigheter i praktiken, eftersom de har kompenserats genom avtalsarrangemang.

To sum up, the overall results show that the partial harmonisation of the notion of authorship of cinematographic or audiovisual works has had a noticeable effect on contractual arrangements involving contributors and producers of cinematographic and audiovisual works. These arrangements would have to be subject to continued scrutiny in order to ensure a proper contractual balance and safeguard the functioning of the Internal Market.

Sammanfattningsvis visar de samlade resultaten att den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk har haft en märkbar effekt på avtalsarrangemang som inbegriper producenter av filmverk och audiovisuella verk samt personer som deltagit i skapandet av sådana verk. Dessa arrangemang måste även i fortsättningen vara föremål för granskning för att man skall säkerställa en korrekt balans i fråga om avtal och garantera en välfungerande inre marknad.

I. The mandate for the report

I. Mandat för rapporten

[2] Directive 92/100/EEC 19.11.1992, OJ L 346 27.11.1992 p.61

"The Council and the Commission agree that the Commission will draw up before 1 July 1997 a report on the question of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community."

[2] Direktiv 92/100/EEG av den 19.11.1992 (EGT L 346, 27.11.1992, s. 61).

The present report is intended to honour this political commitment. It is based substantially on a study carried out by external consultants, together with the Commission's own findings. The delay in producing the report is mainly due to the fact that the Directive was implemented very late, in fact too late, by many Member States.

"Rådet och komissionen har kommit överens om att kommissionen före den 1 juli 1997 skall utarbeta en rapport om frågan om upphovsmannarätt till filmverk eller audiovisuella verk inom gemenskapen."

Where the above statement refers to "authorship", this report construes it in a broad sense to include issues concerning first ownership of rights and including the statutory transfer of rights. It also addresses other issues concerning subsequent ownership which are closely linked to the issue of first ownership, such as rules on transfer of rights and the unwaivable remuneration right provided by Article 4 of Directive 92/100/EEC, the purpose of which is to ensure that authors are actually able to benefit from the rental right provided by this Directive.

Syftet med föreliggande rapport är att detta politiska åtagande skall uppfyllas. Rapporten bygger huvudsakligen på en undersökning som genomförts av externa konsulter, tillsammans med kommissionens egna slutsatser. Dröjsmålet med att ta fram rapporten hör främst samman med det faktum att direktivet genomfördes mycket sent, i själva verket alltför sent, av många medlemsstater.

The term "cinematographic or audiovisual work" is intended to be very broad and cover cinema films, films made for broadcasting organisations, other film works, such as films on videotapes, and other moving images, whether or not accompanied by sound.

I ovannämnda uttalande nämns "upphovsmannarätt", ett begrepp som i denna rapport tolkas i vid bemärkelse för att man också skall få med frågor som rör första rättighetshavare samt lagstadgad överlåtelse av rättigheter. I rapporten tar man även upp andra frågor som rör efterföljande rättighetshavare och som hör nära samman med frågan om första rättighetshavare. Exempel på detta är regler om överlåtelse av rättigheter och den ersättningsrätt som man inte kan avstå från och som ges genom artikel 4 i direktiv 92/100/EEG (syftet är att säkerställa att upphovsmän i praktiken kan utnyttja den uthyrningsrättighet som ges genom detta direktiv).

II. The background of partial harmonisation of the notion of authorship of cinematographic or audiovisual works in the Community

Termen "filmverk eller audiovisuellt verk" är avsedd att vara ett mycket vitt begrepp och skall omfatta biofilmer, filmer som produceras för radio- och TV-företag, andra filmverk (t.ex. film på videoband) samt andra rörliga bilder, oavsett om de åtföljs av ljud eller ej.

1. The issue in general

II. Bakgrund till den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk inom gemenskapen

National laws have provided different solutions to enable film producers to effectively exercise exploitation rights on behalf of all those who participated in the creation of cinematographic work. These solutions are based on the practical need to place the rights concerned in the hands of the producer and yet to respect the basic principles of author's rights protection. A balance has to be struck between rights and interests of the natural persons who contributed to the intellectual creation of the film on the one side and the need to ensure the optimal exploitation of cinematographic or audiovisual works on the other.

1. Allmänt

The exploitation of film works has also been the subject of discussion at international level. According to the Article 14bis of the Paris Act (of July 24, 1971) of the Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works, the determination of the authorship in cinematographic works is left to the national legislation of the country where protection is sought. The Convention lays down a presumption rule in Article 14bis(2)(b), which, in practice, implies that the producer of the cinematographic work is presumed to control the exploitation of the work. However, the principal director of a work may be exempted from the presumption rule, thus leaving the issue to the national legislation of the contracting states.

I nationell lagstiftning ges olika lösningar för att göra det möjligt för filmproducenter att effektivt förvalta utnyttjanderätter som representant för alla dem som har deltagit i skapandet av filmverk. Dessa lösningar bygger på det praktiska behovet av att lägga de aktuella rättigheterna i producentens hand samtidigt som man respekterar de grundläggande principerna om upphovsrättsligt skydd. Man måste hitta en balans mellan, å ena sidan, rättigheter och intressen hos de fysiska personer som har bidragit till den intellektuella skapelse som filmen utgör och, å andra sidan, behovet av att säkerställa ett optimalt utnyttjande av filmverk eller audiovisuella verk.

Some states therefore let the copyright vest in the first place in the producer of the film, or in the creators of the film with a transfer by law of the rights to the film producer at the moment of creation. Other states closer to the droit d'auteur tradition, achieve a similar result by rebuttable presumptions which pass rights to the producer. Finally, in another group of states, author's rights may pass to the producer on a contractual basis. These solutions differ not only in principle but also in detail such as regarding authors and rights covered which are subject to a statutory transfer rule. Thus, and not least because of the international character of exploitation and distribution of films, the contractual assignment of rights has always had an important role to play.

Utnyttjandet av filmverk har också diskuterats på det internationella planet. Enligt artikel 14a i Parisakten (av den 24 juli 1971) till Bernkonventionen om skydd för litterära och konstnärliga verk, skall fastställandet av upphovsmannarätt till filmverk göras i nationell lagstiftning i det land där skyddet begärs. I konventionen fastställs en presumtionsregel i artikel 14a.2 b. Denna regel innebär i praktiken att filmverkets producent antas ha rätt att bestämma över utnyttjandet av verket. Ett verks huvudregissör kan dock undantas från presumtionsregeln, varvid frågan hänförs till nationell lagstiftning hos avtalsslutande stater.

2. The situation before harmonisation

Vissa stater låter därför upphovsrätten i första hand innehas av filmens producent, eller av filmens skapare med en lagstadgad överlåtelse av rättigheterna till filmproducenten vid tidpunkten för filmens skapande. Andra stater, som är närmare "droit d'auteur"-traditionen, uppnår ett liknande resultat genom presumtion som ej utesluter motbevisning (varigenom rättigheterna övergår till producenten). Slutligen kan upphovsmannarätten, i en annan grupp stater, överlåtas till producenten på avtalsbasis. Dessa lösningar skiljer sig åt inte bara i princip utan också på detaljnivå, t.ex. när det gäller upphovsmän och rättigheter som inkluderas i avtalet och som omfattas av en lagstadgad överlåtelseregel. Därför, och inte minst på grund av den internationella karaktären i samband med utnyttjandet och distributionen av filmer, har avtalsbaserad tilldelning av rättigheter alltid spelat en viktig roll.

Before the adoption of the Directive 92/100/EEC, Ireland, Luxembourg and the United Kingdom vested initial ownership of rights in a cinematographic or audiovisual work essentially only in the producer of the work. All the other Member States considered - with certain exceptions for employed authors - the principal director of a film as one of its authors. However, these two approaches were brought closer together by the fact that in some Member States, statutory rules on the presumed contractual transfer of exploitation rights and in other Member States cessio legis solutions for the benefit of film producers were in place.

2. Situationen före harmoniseringen

At Community level, issues of authorship were first addressed in the European Commission Green Paper on Copyright and the Challenge of Technology [3] with a view to an efficient fight against piracy. In this Green Paper, the Commission stated that whereas films and video recordings seem to be protected everywhere as cinematographic or audiovisual works, the question of who owns the exclusive rights or who is presumed to be able to exercise the economic rights on behalf of all who participated in the creation of the work, is settled differently from one jurisdiction to another. The Commission considered further that, in practice, even in those States where producers are not automatically granted rights, contractual arrangements have frequently been reached which transfer the necessary rights to the producer and enable them to act against pirates.

Före antagandet av direktiv 92/100/EEG lät Irland, Luxemburg och Förenade kungariket de första rättigheterna till filmverk eller audiovisuella verk i huvudsak innehas av verkets producent. Alla övriga medlemsstater ansåg att en films huvudregissör skulle betraktas som en av dess upphovsmän - med vissa undantag för anställda upphovsmän. Dessa två förhållningssätt har dock närmat sig varandra dels genom att det i vissa medlemsstater fanns rättsregler om presumerad avtalsbaserad överlåtelse av utnyttjanderätter, dels genom att man i andra medlemsstater tillämpade cessio legis-lösningar till förmån för filmproducenter.

[3] COM(88)172 final

På gemenskapsnivå behandlades frågor som rör upphovsmannarätt för första gången i Europeiska kommissionens grönbok om upphovsrätt och ny teknik [3]. Syftet var då att få till stånd en effektiv bekämpning av piratkopiering. I grönboken konstaterade kommissionen att filmer och videoinspelningar visserligen förefaller vara skyddade överallt som filmverk eller audiovisuella verk, men att frågan om vem som äger de exklusiva rättigheterna, eller vem som förutsätts kunna utnyttja de ekonomiska rättigheterna som representant för alla dem som deltagit i skapandet av ett verk, löses på olika sätt beroende på vilken jurisdiktion som gäller. Kommissionen konstaterade vidare att man i praktiken ofta använt avtalsarrangemang - genom vilka nödvändiga rättigheter överlåts till producenterna, varvid det blir möjligt att agera mot pirater - även i de medlemsstater där producenterna inte automatiskt tilldelas rättigheter.

The Commission's initial proposal for a Directive on rental right and lending right and on certain rights related to copyright [4] did not try to harmonise the notion of authorship of cinematographic works. The idea of ensuring that, for the purposes of the Directive, at least the principal film director was recognised as an author of a film emerged in the European Parliament's Committee on Culture, which passed an amendment in much those terms. This amendment was rejected by the Committee in charge, the Legal Affairs Committee but was finally adopted in plenary session by majority. The Commission integrated this amendment in its amended proposal [5]. The new Article 2(2) was heavily disputed in Council. In the end, a compromise was possible because exemptions with respect to the application in time of this provision were granted in Article 13(4) and (5). Furthermore, the controversial issue of authorship of films gave rise to the joint statement concerning this report as mentioned above.

[3] KOM(88) 172 slutlig.

[4] COM(90)586 final

I kommissionens ursprungliga förslag till ett direktiv om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter [4] försökte man inte harmonisera begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk. Idén att säkerställa att, enligt det direktivet, åtminstone huvudregissören skulle erkännas som en upphovsman till en film uppstod i Europaparlamentets kulturutskott. Utskottet godkände ett ändringsförslag som i mångt och mycket handlade om just detta. Detta ändringsförslag avvisades av det ansvariga utskottet, utskottet för rättsliga frågor, men antogs slutligen av en majoritet i plenarsammanträde. Kommissionen införlivade detta ändringsförslag i sitt ändrade förslag [5]. Den nya artikel 2.2 blev starkt omtvistad i rådet. Till slut blev det dock möjligt att uppnå en kompromiss eftersom undantag i fråga om tiden för tillämpningen av denna bestämmelse medgavs i artikel 13.4-5. Dessutom föranledde den kontroversiella frågan om upphovsmannarätt till filmer ett gemensamt uttalande om denna rapport (se ovan).

[5] COM (92)159 final

[4] KOM(90) 586 slutlig.

The European Parliament took also the initiative to include a provision on authorship of cinematographic and audiovisual works along the lines of the compromise found for the Directive 92/100/EEC, into the Directive 93/83/EEC on the co-ordination of certain rules concerning copyright and rights related to copyright applicable to satellite broadcasting and cable retransmission [6]. As regards the Directive 93/98/EEC harmonising the term of protection of copyright and certain related rights [7], the European Parliament proposed even more far-reaching amendments. The final solution adopted by the institutions was to give general applicability to the terms of the compromise reached in Directives 92/100/EEC and 93/83/EEC.

[5] KOM(92) 159 slutlig.

[6] Directive 93/83/EEC 27.09.1993, OJ L 248 06.10.1993 p.15, at art. 1(5)

Europaparlamentet tog också initiativ till att inkludera en bestämmelse om upphovsmannarätt till filmverk och audiovisuella verk - i enlighet med de principer som kom till uttryck i den kompromiss som uppnåddes för direktiv 92/100/EEG - i direktiv 93/83/EEG om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel [6]. Vad gäller direktiv 93/98/EEG om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter [7], föreslog Europaparlamentet även mer långtgående ändringar. Den slutliga lösning som antogs av institutionerna var att göra de kompromissvillkor som uppnåddes i direktiven 92/100/EEG och 93/83/EEG allmänt tillämpliga.

[7] Directive 93/98/EEC 29.10.1993, OJ L 290 24.11.1993 p. 9, at art. 2(1)

[6] Direktiv 93/83/EEG av den 27.9.1993 (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15, art. 1.5).

III. The acquis Communautaire on first ownership of copyright in cinematographic or audiovisual works

[7] Direktiv 93/98/EEG av den 29.10.1993 (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9, art. 2.1).

1. Directive 92/100/EEC

III. Gemenskapens regelverk i fråga om första upphovsrätt till filmverk eller audiovisuella verk

According to Article 2(2) of the Directive on rental right and lending right and on certain rights related to copyright, the principal director of a cinematographic or audiovisual work shall be considered as its author or one of its authors for the purposes of the Directive. Member States may provide for others to be considered as co-authors.

1. Direktiv 92/100/EEG

As already indicated above, practical and economic considerations had, at the level of national legislation, led to concentration of rights in the hands of the producer who was considered to be best equipped to face the challenge of economic exploitation of the work. Different methods were in place in Member States. Either the ownership of rights was vested in the film producer initially, or the necessary exploitation rights were passed from the natural persons who participated in the creation of the work (recognised as "author" by most systems) to the producer by statutory transfer rules. These rules have a similar result as those which recognise film producers as authors in the first place because they vest initial or subsequent ownership of rights in other persons than in the creators of the respective work.

Enligt artikel 2.2 i direktivet om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter, skall huvudregissören till ett filmverk eller ett audiovisuellt verk, enligt det direktivet, betraktas som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna kan bestämma att även andra skall betraktas som medupphovsmän.

Thus, the Directive also had to address the issue of statutory transfer of rights. According to Article 2(6) in connection with Article 2(5), Member States may provide that an author shall be presumed, subject to contractual clauses to the contrary, to have transferred his rental right to the film producer when he concludes a contract concerning film production with a film producer, individually or collectively. This possibility to provide for a presumption rule should be read together with Article 4 of the Directive, which states that, where an author has assigned his rental right, he would retain the remuneration right which cannot be waived.

Såsom redan påpekats ovan hade praktiska och ekonomiska överväganden, i nationell lagstiftning, lett till en koncentration av rättigheter hos producenten, som bedömdes vara bäst rustad för att klara den utmaning som ekonomiskt utnyttjande av verken innebär. Olika metoder användes i de olika medlemsstaterna. Antingen låg rättigheterna redan från början hos filmproducenten, eller också överläts nödvändig utnyttjanderätt från de fysiska personer som bidragit till skapandet av verket (erkända som "upphovsman" i de flesta system) till producenten genom lagstadgade överlåtelseregler. Resultatet av dessa regler liknar resultatet av de regler enligt vilka filmproducenter redan från början erkänns som upphovsmän, eftersom ursprungliga eller efterföljande rättigheter överlåts till andra personer än skaparna av respektive verk.

The provisions of the Directive do not really provide for an overall harmonisation of the notion of authorship in cinematographic or audiovisual works as the definition of "authorship" is restricted to the "purposes of this Directive" and this purpose is, with regard to authors, the harmonisation of the rental and lending right only. Thus, the definition of "author" only explains who is the initial owner of the rental and lending rights. As regards the transfer of rights, Article 2(6) of the Directive allows for a presumption of transfer of the rental right, but it does not permit a situation where the rental right belongs to someone other than the author from the beginning by operation of law. Member States are not obliged, however, to apply the rules provided in Article 2(2) and (6) to rights other than the rental and lending rights.

Därför var man tvungen att i direktivet också hantera frågan om lagstadgad överlåtelse av rättigheter. Enligt artikel 2.6 tillsammans med artikel 2.5, får medlemsstaterna bestämma att en upphovsman, om inte annat följer av avtalsbestämmelser, skall antas ha överlåtit sin uthyrningsrättighet till filmproducenten när han ingår ett avtal avseende filmproduktion med en filmproducent, individuellt eller kollektivt. Denna möjlighet att använda en presumtionsregel bör beaktas tillsammans med artikel 4 i direktivet, där det fastslås att om en upphovsman har överlåtit sin uthyrningsrättighet, behåller han ändå ersättningsrätten (som man inte kan avstå från).

2. Directive 93/83/EEC

I direktivet föreskrivs egentligen inte en övergripande harmonisering av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk, eftersom definitionen av "upphovsmannarätt" är begränsad till "i detta direktiv", där syftet, vad gäller upphovsmännen, enbart är en harmonisering av uthyrnings- och utlåningsrättigheter. Därför ger definitionen av "upphovsman" endast svar på vem som är den ursprunglige innehavaren av uthyrnings- och utlåningsrättigheter. Vad gäller överlåtelse av rättigheter medges enligt artikel 2.6 i direktivet presumtion i fråga om överlåtelse av uthyrningsrättigheten. Artikeln medger dock inte en situation där utgångspunkten enligt lag är att uthyrningsrättigheten tillhör någon annan än upphovsmannen. Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att tillämpa de regler som fastställs i artiklarna 2.2 och 2.6 med avseende på andra rättigheter än uthyrnings- och utlåningsrättigheter.

According to the Directive on the co-ordination of certain rules concerning copyright and rights related to copyright applicable to satellite broadcasting and cable retransmission, Member States shall provide an exclusive right for the author to authorise the communication to the public by satellite of copyright works. Article 1(5) of the Directive takes up the compromise found in Article 2(2) of Directive 92/100/EEC for its purposes. Thus, the partial harmonisation of the notion of authorship in cinematographic or audiovisual works became relevant not only to rental and lending but also to communication to the public by satellite.

2. Direktiv 93/83/EEG

The Directive does not provide for explicit provisions, such as those in Article 2(5) and (6) of Directive 92/100/EEC on the presumed transfer of the rental right, with regard to the right of communication to the public by satellite.

Enligt direktivet om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel, skall medlemsstaterna föreskriva ensamrätt för upphovsmannen att ge tillstånd till överföring av upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten via satellit. Artikel 1.5 i direktivet innehåller den kompromiss som återfinns i artikel 2.2. i direktiv 92/100/EEG, för de syften som avses i direktivet. Således blev den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk eller audiovisuella verk relevant inte bara för uthyrning och utlåning, utan också för överföring till allmänheten via satellit.

3. Directive 93/98/EEC

Direktivet innehåller inga uttryckliga bestämmelser, som bestämmelserna i artikel 2.5 och 2.6 i direktiv 92/100/EEG om presumerad överlåtelse av uthyrningsrättigheten, med avseende på rättigheten till överföring till allmänheten via satellit.

Article 2(1) of the Directive harmonising the term of protection of copyright and certain related rights stipulates for the first time that, in general, the principal director of a cinematographic or audiovisual work should be considered as its author or one of its authors (i.e. without restricting this definition to "the purposes of this Directive").

3. Direktiv 93/98/EEG

As regards the admissibility of rules on the presumption of transfer of exploitation rights, Recital 4 of Directive 93/98/EEC stipulates that the provisions of this Directive do not affect the application by the Member States of the provisions of Article 14bis (2) (b), (c) and (d) and (3) of the Berne Convention, which, as mentioned above, basically leave the contracting parties some leeway.

I artikel 2.1 i direktivet om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter fastläggs för första gången att, i allmänhet, huvudregissören till ett filmverk eller audiovisuellt verk skall anses som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän (dvs. utan att denna definition begränsas till "i detta direktiv").

Furthermore, Article 2(2) of Directive 93/98/EEC provides the same point of reference for the calculation of the term of protection throughout the Community. As the general rule for works of joint authorship in Article 1(2) is based on national rules and would not have provided sufficient harmonisation with regard to cinematographic or audiovisual works, Article 2(2) stipulates that the term of protection of cinematographic or audiovisual works shall expire 70 years after the death of the last of the following persons to survive, whether or not these persons are designated as co-authors: the principal director, the author of the screenplay, the author of the dialogue and the composer of music specifically created for use in the cinematographic or audiovisual work. This provision means that in the calculation of the term of protection, Member States have to take into consideration only the contributors mentioned in the Directive regardless of who might have authors' rights in film works at national level.

När det gäller möjligheten att tillämpa presumtionsregler i fråga om överlåtelse av utnyttjanderätt, fastläggs i skäl 4 i direktiv 93/98/EEG att bestämmelserna i detta direktiv inte skall påverka medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i artikel 14a.2 b-d och 14a.3 i Bernkonventionen. I praktiken ger detta de avtalsslutande parterna ett visst spelrum (se ovan).

4. Conclusion

Vidare ges i artikel 2.2 i direktiv 93/98/EEG samma referenspunkt för beräkning av skyddstiden inom hela gemenskapen. Eftersom grundregeln för verk med gemensamt upphovsmannaskap i artikel 1.2 bygger på nationella regler och inte skulle ha gett en tillräcklig grad av harmonisering i fråga om filmverk eller audiovisuella verk, fastläggs i artikel 2.2 att skyddstiden för filmverk eller audiovisuella verk skall löpa ut 70 år efter den tidpunkt då den sist avlidne av följande personer dör, oavsett om dessa personer anses som medupphovsmän eller inte: huvudregissören, filmmanusets författare, författaren till dialogen och kompositören till musik som särskilt skapats för att användas i filmverket eller det audiovisuella verket. Denna bestämmelse innebär att medlemsstaterna, vid beräkningen av skyddstiden, endast måste ta hänsyn till de medarbetare som nämns i direktivet, oberoende av vem som kan tänkas inneha upphovsmannarätten till filmverk på det nationella planet.

Directive 93/98/EEC has consolidated the respective provisions set out in Directives 92/100/EEC and 93/83/EEC, treating a cinematographic or audiovisual work as a collaborative work the principal director of which, as one of its authors, enjoys corresponding copyright protection. This partial harmonisation of the notion of authorship was somewhat limited by the fact that until the adoption of Directive 2001/29/EC on the harmonisation of certain aspects of copyright and related rights in the information society [8] (which introduces a harmonised reproduction right, a harmonised right of communication to the public including the right of making available and a harmonised distribution right for authors of works), only few exclusive rights of film authors had been harmonised at Community level. Whereas the latter Directive does not provide for a presumption rule on the transfer of the rights harmonised, articles 14bis(2) and (3) of the Berne Convention might be seen as a basis for allowing divergent national rules on first ownership of rights and presumed transfer of rights also with regard to the rights harmonised by this Directive.

4. Slutsats

[8] Directive 2001/29/EC 22.06.2001, OJ L 167 22.6.2001 p.10

Genom direktiv 93/98/EEG har man konsoliderat de bestämmelser som fastläggs i direktiven 92/100/EEG respektive 93/83/EEG, genom att filmverk eller audiovisuella verk behandlas som ett verk som är resultatet av samarbete och vars huvudregissör, som en av dess upphovsmän, åtnjuter motsvarande upphovsrättsligt skydd. Denna partiella harmonisering av begreppet upphovsmannarätt var något begränsad av det faktum att, fram till antagandet av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället [8] (varigenom man inför en harmoniserad mångfaldiganderätt, en harmoniserad rätt till överföring till allmänheten inbegripet rätten att göra verk tillgängliga samt en harmoniserad spridningsrätt för verkens upphovsmän), endast ett fåtal ensamrätter för filmers upphovsmän hade harmoniserats på gemenskapsnivå. Det senare direktivet föreskriver inte någon presumtionsregel i fråga om överlåtelse av de harmoniserade rättigheterna. Däremot skulle artiklarna 14a.2 och 14a.3 i Bernkonventionen kunna ses som en grund för erkännande av skiljaktiga nationella regler om första rättighetshavare och presumtion i fråga om överlåtelse av rättigheter - även vad gäller de rättigheter som harmoniseras genom detta direktiv.

IV. Review of implementation by Member states

[8] Direktiv 2001/29/EG av den 22.6.2001 (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).

1. Regulating authorship in Member States

IV. Översikt över medlemsstaternas genomförande

In respect of the obligation to consider the principal director as an author, some Member States did not consider it necessary to introduce implementing legislation as they thought they were already in compliance with this obligation. On the other hand, where implementation legislation was needed, Member States enacted laws at a seemingly variable pace regardless of the implementation deadline set up in the Directive. However, little by little all Member States have now either modified their laws in order to comply with the obligation or let it be known that their law already complied with the obligation already before the adoption of the Directive 92/100/EEC.

1. Reglering av upphovsmannarätt i medlemsstaterna

In Ireland and the United Kingdom, the film producer is still considered as an author of a cinematographic work by law. Before Directive 92/100/EEC, this person alone enjoyed copyright in the cinematographic work in these Member States. The producer was, and still is, regarded as a creator of a film because he is responsible for the necessary arrangements for the making of a film, not least in a financial sense. Ireland and the United Kingdom have later on explicitly added the principal director as also qualifying for protection as an author. The situation in Luxembourg is quite similar. The producer and the principal director are considered as first owners of copyright.

Vad gäller skyldigheten att betrakta huvudregissören som en upphovsman, ansåg några medlemsstater inte att det var nödvändigt att införa genomförandebestämmelser, eftersom de trodde att de redan uppfyllde denna skyldighet. Där genomförandebestämmelser behövdes antog medlemsstaterna å andra sidan lagar i till synes olika takt, utan hänsyn till den tidsfrist för genomförande som fastställdes i direktivet. Gradvis har dock alla medlemsstater antingen modifierat sina lagar i syfte att uppfylla kravet eller tillkännagett att deras lagstiftning uppfyllde kravet redan före antagandet av direktiv 92/100/EEG.

Spain, Italy and Portugal determine precisely who the authors of cinematographic or audiovisual works are without vesting authorship in the film producer. This includes the director, the authors of underlying works of literature (script, scenario, dialogue, adaptation) and the authors of the film music. Thereby, they exclude others, not mentioned persons who gave creative contributions from being a co-author of a film and thus reach a high degree of legal certainty. Greece vests authorship in cinematographic or audiovisual works in the principal director only. However, authors who participated in the creation of the film and whose contribution can be separately exploited normally have rights in their own contribution.

I Irland och Förenade kungariket betraktas filmproducenten enligt lag fortfarande som en upphovsman till ett filmverk. Före direktiv 92/100/EEG hade denna person ensam upphovsrätten till filmverk i dessa medlemsstater. Producenten var, och är fortfarande, betraktad som en upphovsman till en film eftersom han har ansvaret för de arrangemang som är nödvändiga för att filmen skall kunna färdigställas, inte minst i finansiellt avseende. Irland och Förenade kungariket har senare uttryckligen lagt till huvudregissören som en person som också har rätt till skydd i egenskap av upphovsman. Situationen i Luxemburg är mycket lik situationen i dessa länder. Producenten och huvudregissören betraktas som första innehavare av upphovsrätten.

In Germany, Austria, the Netherlands, Denmark, Finland, Sweden, Belgium and France the actual wording of the law does not give the precise answer to the question who is to be considered as an author of a work. In these countries, the authorship is vested in the physical persons whose creativity contributed to the intellectual creation of the film.

Spanien, Italien och Portugal fastställer i precisa termer vem som är upphovsman till filmverk eller audiovisuella verk utan att upphovsmannarätten tillfaller filmproducenten. Detta inbegriper regissören, upphovsmän till underliggande litterära verk (manuskript, scenario, dialog, bearbetning) och upphovsmännen till filmmusiken. Därigenom utestänger de andra, icke nämnda personer som har lämnat kreativa bidrag från att betraktas som medupphovsman till en film och därigenom erhålla en hög grad av säkerhet i rättsligt avseende. I Grekland tillfaller upphovsmannarätten till filmverk eller audiovisuella verk enbart huvudregissören. Upphovsmän som har deltagit i skapandet av filmen, och vars bidrag kan utnyttjas separat, har dock vanligen rättigheter till sina egna bidrag.

Germany and Austria vest authorship in cinematographic or audiovisual works basically only in authors who participated in the creation of the film and whose individual creative contributions may not be separately exploited. In general, this is the principal director, but the cameraman, the editor and the sound designer and others may be considered as film authors too, provided that their contributions meet the requirements of originality in each individual case. Also the Netherlands vests initial ownership of copyright in the natural persons who have made a creative contribution to the work. According to the prevailing view, this includes the principal director.

I Tyskland, Österrike, Nederländerna, Danmark, Finland, Sverige, Belgien och Frankrike ger den aktuella ordalydelsen i lagen inget bestämt svar på frågan om vem som skall betraktas som en upphovsman till ett verk. I dessa länder tillfaller upphovsmannarätten de fysiska personer vars kreativitet bidragit till den intellektuella skapelse som filmen utgör.

Denmark, Finland and Sweden do not provide for any specific rule relating to the determination of authorship in cinematographic or audiovisual works. They vest authorship according to the general rules on authorship in persons whose creative contribution is decisive for the making of a work as a whole, regardless of whether their individual contributions may be separately exploited or not. Normally these are at least the principal director and the writer of the screenplay. Others, like the composer of the film music, may also be considered as authors of a work, provided that their contributions meet the requirements of originality in each individual case and play a decisive role in the work as a whole.

I Tyskland och Österrike ligger upphovsmannarätten till filmverk eller audiovisuella verk på det hela taget enbart hos upphovsmän som har deltagit i skapandet av filmen och vars individuella kreativa bidrag inte kan utnyttjas separat. I allmänhet är detta huvudregissören. Emellertid kan även kameramannen, utgivaren, ljuddesignern m.fl. betraktas som upphovsmän till en film, under förutsättning att deras bidrag uppfyller kraven på originalitet i varje enskilt fall. Även i Nederländerna ligger upphovsrätten ursprungligen hos de fysiska personer som har lämnat ett kreativt bidrag till verket. Enligt rådande synsätt inbegriper detta huvudregissören.

Belgium and France combine a general rule relating to authorship in cinematographic or audiovisual works with a list of persons who are presumed to fulfil the requirements for authorship. They vest authorship in persons who participated in the creation of the film and whose individual creative contributions may not be separately exploited, authors of works created especially for the film which can be exploited independently of the film and authors of pre-existing works. However, the list of persons who are presumed to be co-authors of a film is limited and does not cover auxiliary or secondary authors.

I Danmark, Finland och Sverige finns ingen specifik regel som rör fastställandet av upphovsmannarätten till filmverk eller audiovisuella verk. I dessa länder innehas upphovsmannarätten, i enlighet med generella regler om upphovsmannarätt, av personer vars kreativa bidrag är avgörande för tillkomsten av ett verk som helhet, oberoende av om deras individuella bidrag kan utnyttjas separat eller inte. Normalt sett rör det sig om åtminstone huvudregissören och filmmanusets författare. Även andra personer, exempelvis den som har komponerat filmmusiken, kan betraktas som upphovsmän till ett verk, under förutsättning att deras bidrag uppfyller kraven på originalitet i varje enskilt fall och att de spelar en avgörande roll i verket som helhet.

2. Regulating transfer of rights in Member States

Belgien och Frankrike kombinerar en generell regel om upphovsmannarätt till filmverk eller audiovisuella verk med en lista över personer som förutsätts uppfylla kraven för upphovsmannarätt. I dessa länder innehas upphovsmannarätten av personer som deltagit i skapandet av filmen och vars individuella kreativa bidrag inte kan utnyttjas separat, av upphovsmän till verk som skapats särskilt för filmen och som kan utnyttjas oberoende av filmen samt av upphovsmän till redan existerande verk. Listan över personer som förutsätts vara medupphovsmän till en film är dock begränsad och omfattar inte biträdande eller underordnade upphovsmän.

As appears from the above, the number of authors in a given film work can be quite considerable. Therefore, to assure the practical means for the exploitation of films, Member States provide rules on the transfer of rights in film works and underlying works to the producer, or the rules concerning works made in the course of employment stipulate the initial ownership of rights. These rules differ considerably in various Member States as concerns the method (cessio legis, rebuttable presumptions based on contracts, presumption of legitimation along the lines of Article 14bis Berne Convention, assignment based on employment), as well as the coverage.

2. Reglering av överlåtelse av rättigheter i medlemsstaterna

As concerns the method, for example Austria and Italy provide a cessio legis solution according to which the copyright originates in the creators of the film but certain economic exploitation rights are transferred to the film producer at the moment of the creation by operation of law. Belgium, Germany, Greece, Spain, France, Luxembourg, the Netherlands, Portugal, Denmark, Finland and Sweden provide for a rebuttable presumption of transfer of rights. The presumption is based - with regard to pre-existing works - on the contract permitting the audiovisual adaptation and - with regard to the film itself and other underlying works - on contracts between authors and film producers concerning the film production. It seems that in the majority of legislations a contract in which the author undertakes to participate in the film is sufficient to produce the presumption so that explicit contractual stipulations on the assignment of rights would be unnecessary.

Som framgår av ovanstående kan antalet upphovsmän till ett visst filmverk vara förhållandevis högt. För att säkerställa de praktiska förutsättningarna för utnyttjandet av filmverk har medlemsstaterna därför infört regler avseende överlåtelse av rättigheter till filmverk och underliggande verk till producenten. Alternativt kan förste rättighetshavare definieras i regler avseende verk som skapats i samband med anställning. Dessa regler skiljer sig åt i betydande grad mellan de olika medlemsstaterna dels i fråga om metoden (cessio legis, avtalsbaserad presumtion som ej utesluter motbevisning, presumtion om legitimitet i enlighet med artikel 14a i Bernkonventionen, tilldelning på grundval av anställning), dels i fråga om räckvidd.

Ireland and the United Kingdom identify the producer as an author of the film in the first instance. However, the national law of these countries recognises the principal director as the co-author. The question on how the copyright is divided between the producer and the principal director, seems to be determined by agreements within the margins of contractual freedom of the parties. Legislative transfer rules provided by Ireland and the United Kingdom only cover rental rights of authors of underlying works.

När det gäller metoden tillämpas i exempelvis Österrike och Italien en cessio legis-lösning enligt vilken upphovsrätten utgår från filmens skapare men där vissa rättigheter avseende ekonomiskt utnyttjande enligt lag överlåts till filmproducenten i skapandeögonblicket. Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Danmark, Finland och Sverige tillämpar presumtion som ej utesluter motbevisning i fråga om överlåtelse av rättigheter. Presumtionen bygger - i fråga om redan existerande verk - på det avtal som medger audiovisuell bearbetning och - i fråga om filmen som sådan samt andra underliggande verk - på avtal mellan upphovsmän och filmproducenter avseende filmproduktionen. I en majoritet av lagstiftningarna förefaller det vara tillräckligt med ett avtal, i vilket upphovsmannen åtar sig att delta i filmen, för att presumtionen skall gälla, varvid uttryckliga avtalsbestämmelser om tilldelning av rättigheter inte är nödvändiga.

However, it must be pointed out, that certain Member States also provide that where a cinematographic work is made by an employee in the course of his employment, his employer is the first owner of any copyright subject to any agreement to the contrary. This is the case at least in Ireland, the United Kingdom and the Netherlands. These provisions on works made in the course of employment seem to exclude the principal director from having rights in the work, if the principal director is working as an employed person. The Commission intends to examine further how the rules on employers' ownership correlate with the mandatory provisions of the Directives concerning authorship of cinematographic or audiovisual works and unwaivable remuneration right.

I Irland och Förenade kungariket ses i första hand producenten som en upphovsman till filmen. Nationell lagstiftning i dessa länder erkänner dock huvudregissören som medupphovsman. Frågan om hur upphovsrätten skall fördelas mellan producenten och huvudregissören förefaller vara bestämd genom överenskommelser inom ramen för den frihet som tillkommer parterna enligt avtal. De rättsregler om överlåtelse som tillämpas i Irland och Förenade kungariket omfattar endast uthyrningsrättigheter för upphovsmän till underliggande verk.

As concerns the coverage, laws of the Member States provide for different solutions. More specifically, Belgium, Germany, Greece, Italy, Luxembourg, the Netherlands, Portugal and Austria seem to restrict their transfer rules - more or less explicitly - to audiovisual exploitation modes, thus excluding non-audiovisual merchandising rights and other derivative rights, theatrical rights and graphic edition rights. Spain and France explicitly exclude theatrical rights and graphic edition rights from the scope of their transfer rules. Denmark, Sweden and Finland provide for a presumption rule which assigns the necessary exploitation rights to the producer.

Det måste dock påpekas att det i vissa medlemsstater också föreskrivs att arbetsgivaren är förste innehavare av upphovsrätt, såvida inte annat överenskommits i avtal, till filmverk som skapas inom ramen för en anställning. Detta är fallet åtminstone i Irland, Förenade kungariket och Nederländerna. Dessa bestämmelser om verk som skapats inom ramen för en anställning förefaller utestänga huvudregissören från rättigheter till verket, om huvudregissören arbetar som en anställd person. Kommissionen har för avsikt att närmare granska hur reglerna för arbetsgivares ägande förhåller sig till de bindande bestämmelserna i direktiven om upphovsmannarätt till filmverk eller audiovisuella verk och om ersättningsrätt som inte kan överlåtas.

Despite many substantial differences, the various legislative presumption rules of transfer of rights seem to have one common feature. They usually cover almost all contributors to a cinematographic or audiovisual work except the authors of musical works. The exclusion of musical authors from the scope of presumption rules can be explained by the fact that the performing rights in the musical sector are administered by the internationally established system of collective administration.

När det gäller räckvidden medger lagarna i medlemsstaterna olika lösningar. Mer specifikt förefaller det som om Belgien, Tyskland, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Österrike begränsar sina överlåtelseregler - mer eller mindre tydligt - till audiovisuella utnyttjandesätt, varvid man undantar icke-audiovisuella marknadsföringsrättigheter och andra härledda rättigheter, teaterrättigheter och rättigheter avseende grafisk utgivning. Spanien och Frankrike undantar uttryckligen teaterrättigheter och rättigheter avseende grafisk utgivning från räckvidden för sina överlåtelseregler. Danmark, Sverige och Finland har en presumtionsregel enligt vilken producenten tilldelas nödvändig utnyttjanderätt.

V. Impact of harmonisation

Trots många betydande skillnader förefaller de olika lagstadgade presumtionsreglerna avseende överlåtelse av rättigheter ha ett gemensamt grunddrag. De omfattar vanligen nästan alla som bidragit till skapandet av ett filmverk eller audiovisuellt verk - utom upphovsmännen till musikaliska verk. Det faktum att upphovsmän till musikaliska verk undantas från räckvidden för presumtionsregler kan förklaras genom att framföranderätten inom musiksektorn förvaltas via det internationellt etablerade systemet för kollektiv administration.

The concept that the principal director of an audiovisual or cinematographic work is to be considered as the author, or one of the authors of such a work, was introduced with the adoption of Directive 92/100/EC. This has evidently strengthened the position of the principal director as the Member States have gradually modified their legislation accordingly. At the same time, the importance of contractual arrangements has increased as they have balanced the effects of the new rule. Agreements concerning the film production have been adapted to take account of the modified legislation and to provide a new basis upon which to build the exploitation of films. Contrary to concerns expressed before the adoption of Directive 92/100/EC, harmonisation has not caused any difficulties in practise.

V. Harmoniseringens följder

The impact of this partial harmonisation of the notion of authorship was somewhat limited by the fact that before the adoption of Directive 2001/29/EC on the harmonisation of certain aspects of copyright and related rights in the information society, only few exclusive rights of film authors had been harmonised at Community level. Nevertheless, those Member States (Ireland, Luxembourg and the United Kingdom) which had to change their legislation provided principal directors with all authorship rights and not only with rental and lending rights or the right of communication to the public by satellite.

Principen om att huvudregissören till ett filmverk eller audiovisuellt verk skall ses som upphovsmannen, eller som en av upphovsmännen till ett sådant verk, infördes genom antagandet av direktiv 92/100/EG. Detta har uppenbarligen stärkt huvudregissörens ställning eftersom medlemsstaterna gradvis har modifierat sin lagstiftning i enlighet med detta. Samtidigt har betydelsen av avtalsarrangemang ökat eftersom de har balanserat följderna av den nya regeln. Avtal avseende filmproduktion har anpassats för att ta hänsyn till den ändrade lagstiftningen och för att ge en ny grund på vilken man kan bygga utnyttjandet av filmer. Trots de farhågor som uttrycktes före antagandet av direktiv 92/100/EG, har harmoniseringen inte gett upphov till några svårigheter i praktiken.

Finally, it should be pointed out that the different steps taken to harmonise the notion of authorship of film works at European level have not changed the basic situation completely. Differences in detail still exist with respect to the question of who, among the group of persons involved in the making of the film, is considered as its author.

Följderna av denna partiella harmonisering av begreppet upphovsmannarätt har varit tämligen begränsade. Det beror på det faktum att - före antagandet av direktiv 2001/29/EG (om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället) - endast ett fåtal ensamrätter för upphovsmän till filmer hade harmoniserats på gemenskapsnivå. I de medlemsstater (Irland, Luxemburg och Förenade kungariket) som var tvungna att ändra sin lagstiftning fick dock huvudregissörerna all upphovsmannarätt, inte enbart uthyrnings- och utlåningsrättigheter eller rätt till överföring till allmänheten via satellit.

VI. Possible need for further Community action

Slutligen bör det påpekas att de olika åtgärder som vidtagits för att harmonisera begreppet upphovsmannarätt i fråga om filmverk på Europanivå inte har lett till en total förändring av den ursprungliga situationen. Det finns fortfarande detaljskillnader i fråga om vilka, i den grupp av personer som deltagit i skapandet av filmen, som skall betraktas som dess upphovsmän.

1. The divergent rules on first ownership of rights in the Internal Market

VI. Möjligt behov av ytterligare gemenskapsåtgärder

Although the Directives provide that the principal director of an audiovisual work should be deemed to have the status of an author, they do not prescribe any other changes to authorship of audiovisual works. The rules on the presumed assignment of rights as provided by the Directives have only a very limited scope. There is still a continuing disparity as to who may or may not be considered as author or first owner of rights in a film in the various Member States. However, the considerable differences do not seem to cause major difficulties in practice. The different national solutions as regards ownership of rights in audiovisual works were in practice overcome by contractual solutions and do not seem to have created obstacles to trade which would impede the effective exploitation of rights across Member States.

1. Olika regler i fråga om första rättighetshavare på den inre marknaden

2. The effect of non-harmonised mandatory rules in national copyright contract law on the international exploitation of films

Även om det i direktiven fastläggs att huvudregissören av ett audiovisuellt verk bör anses ha ställning som en upphovsman, föreskrivs inga andra förändringar i fråga om upphovsmannarätt till audiovisuella verk. Reglerna om presumerad tilldelning av rättigheter, enligt direktiven, har endast en mycket begränsad räckvidd. Det finns fortfarande skillnader i fråga om vem som kan eller inte kan betraktas som upphovsman eller förste rättighetshavare till en film i de olika medlemsstaterna. De betydande skillnaderna förefaller dock inte ha orsakat några större svårigheter i praktiken. De olika nationella lösningarna i fråga om vem som skall inneha rättigheterna till audiovisuella verk har i praktiken övervunnits med hjälp av avtalsbaserade lösningar och förefaller inte ha skapat handelshinder som skulle hämma det effektiva utnyttjandet av rättigheter mellan medlemsstater.

Contractual freedom as a means to overcome difficulties which could arise from diverging copyright legislation is not unlimited. Traditionally, national copyright contract law provisions provide for different mandatory rules for the benefit of authors or users the purpose of which is, in most cases, to protect the weaker party to the contract. These rules restricting contractual freedom might have an impact on the producers' ability to acquire the rights necessary for the international exploitation of films. It cannot be excluded that such national rules, unless harmonised, could lead to difficulties within the Internal Market. If contractual arrangements remain the primary means for the exploitation of cinematographic and audiovisual works in the Internal Market, national copyright contract rules will have to be subject to continued scrutiny.

2. Följderna av icke-harmoniserade bindande regler i nationell avtalsrätt inom det upphovsrättsliga området för det internationella utnyttjandet av filmverk

3. The possible impact of the conditions applicable to contracts relating to intellectual property on the Internal Market

Den avtalsrättsliga friheten, som ett medel för att lösa problem som skulle kunna uppstå till följd av olikheter i upphovsrättslagstiftning, är inte obegränsad. Traditionellt sett föreskrivs i nationell avtalsrätt inom det upphovsrättsliga området olika bindande regler till förmån för upphovsmän eller användare, varvid syftet är, i de flesta fall, att skydda den svagaste avtalsparten. Dessa regler, som inskränker den avtalsrättsliga friheten, skulle kunna påverka producenternas förmåga att förvärva de rättigheter som är nödvändiga för att möjliggöra internationellt utnyttjande av filmer. Det kan inte uteslutas att sådana nationella regler, om de inte harmoniseras, skulle kunna leda till svårigheter på den inre marknaden. Om avtalsarrangemang förblir det huvudsakliga medlet för utnyttjande av filmverk och audiovisuella verk inom den inre marknaden, måste nationella regler för avtal i fråga om upphovsrätt bli föremål för fortsatt granskning.

The issue of authorship is closely linked to the issue of management of rights and will deserve further consideration in the framework of the follow-up to the 1996 Commission Communication on Copyright and Related Rights in the Information Society [9].

3. Möjliga konsekvenser för den inre marknaden till följd av de villkor som är tillämpliga på avtal som rör immateriell äganderätt

[9] COM(96)568 final, 20.11.1996

Frågan om upphovsmannarätt hör nära samman med frågan om förvaltning av rättigheter och förtjänar ytterligare beaktande inom ramen för uppföljningen av kommissionens meddelande från 1996 om upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället [9].

In this Communication, the Commission committed itself to continue its examination of the management of rights issue in the light of the development of the market especially with regard to the Information Society. The results of the International Conference on Management and Legitimate Use of Intellectual Property, organised by the European Commission in July 2000 in Strasbourg, confirmed that the market place is in a continuing process of adapting licensing schemes to the needs of the new environment. Therefore, the examination of contractual law aspects relevant to the exploitation of intellectual property remain an important task. Further analysis of the management of rights in Europe will have to concentrate not only on issues such as collective management, the various forms by which authors' and related rights can be disposed of, copyright contract law and the possible impact of non-harmonised limitations to contractual freedom on the movement of copyright-based goods and services in the Internal Market, but also on the rules on ownership of rights and the role these rules play for the allocation of rights and the distribution of goods and services.

[9] KOM(96) 568 slutlig, 20.11.1996.

With regard to the increase of transnational exploitation of protected works and services as one of the results of the information society, the Commission is already examining in detail the conditions applicable to contracts relating to intellectual property in Member States with a view to evaluating the possible impact of the existing differences in national law on the Internal Market. This examination should also cover the different national rules for the management of the non-waivable remuneration right as governed by Article 4 of Directive 92/100/EEC.

I det meddelandet åtog sig kommissionen att fortsätta sin granskning av frågan om förvaltningen av rättigheter mot bakgrund av utvecklingen på marknaden, i synnerhet vad gäller informationssamhället. Resultaten från "International Conference on Management and Legitimate Use of Intellectual Property", som organiserades av Europeiska kommissionen i juli 2000 i Strasbourg, bekräftade att marknaden befinner sig i en kontinuerlig process där man anpassar licenssystem till behoven i den nya miljön. Därför är granskningen av avtalsrättsliga aspekter, som är relevanta för utnyttjandet av immateriell äganderätt, även i fortsättningen en viktig uppgift. Närmare analyser av förvaltningen av rättigheter i Europa måste inriktas inte bara på frågor som kollektiv förvaltning, de olika former genom vilka upphovsmannarätten och därmed besläktade rättigheter kan överlåtas, avtalsrätt inom det upphovsrättsliga området och de möjliga konsekvenserna av icke-harmoniserade begränsningar av avtalsfriheten för rörligheten för upphovsrättsligt skyddade varor och tjänster inom den inre marknaden. De bör också inriktas på reglerna för rättighetsinnehav och den roll dessa regler spelar för tilldelningen av rättigheter och distributionen av varor och tjänster.

Through contractual arrangements, rights which are required for the exploitation of films may be concentrated in the hands of film producers in a manner compatible with basic principles of copyright and neighbouring rights. Such arrangements can thus be used as an efficient tool for the distribution of cinematographic and audiovisual works in the Internal Market.

När det gäller det ökade transnationella utnyttjandet av skyddade verk och tjänster, som en av följderna av informationssamhället, är kommissionen redan i färd med att detaljgranska de villkor som är tillämpliga på avtal som rör immateriell äganderätt i medlemsstaterna. Syftet är att utvärdera de möjliga konsekvenserna för den inre marknaden till följd av existerande skillnader i nationell lagstiftning. Denna granskning bör också omfatta de olika nationella reglerna för förvaltning av den ersättningsrätt som man inte kan avstå från i enlighet med artikel 4 i direktiv 92/100/EEG.

VII. Conclusion

Via avtalsarrangemang kan rättigheter som krävs för utnyttjandet av filmer koncentreras till filmproducenterna på ett sätt som är förenligt med grundläggande principer för upphovsrätt och angränsande rättigheter. Sådana arrangemang kan således användas som ett effektivt verktyg för distribution av filmverk och audiovisuella verk på den inre marknaden.

As this report demonstrates, the partial harmonisation of the notion of authorship has strengthened the position of the principal director of a cinematographic or audiovisual work as one of its authors. Community legislative acts have not, however, resulted in complete harmonisation of the first ownership of rights in these works.

VII. Slutsats

Contrary to the fears expressed before the adoption of the Directive 92/100/EEC, there is no evidence that vesting original authorship in the principal director of a film would have caused difficulties in the exploitation or distribution of films, or in the effective tackling of piracy and other unauthorised use of such works. Although it was argued at the time of the adoption of the directive that this provision might lead to increased complexity in dealing with rights, in practice, relevant exploitation rights are transferred to the producer by operation of law or by contractual arrangements. Within the margins of contractual freedom, relations between the producer on one hand and other rightholders on the other are determined by agreements concerning the film production. Also potential difficulties resulting from disparities in Member States' legislation are levelled by contractual arrangements.

Som denna rapport visar har den partiella harmoniseringen av begreppet upphovsmannarätt stärkt ställningen för huvudregissören av ett filmverk eller audiovisuellt verk som en av dess upphovsmän. Gemenskapslagstiftningen har dock inte lett till en fullständig harmonisering av det första rättighetsinnehavet i fråga om sådana verk.

Efficient administration of rights in the cinematographic and audiovisual works has become more and more complex as the exploitation channels of such works multiply together with the development of information technologies. For the purpose of maintaining the status of contractual arrangements as a proper tool for the efficient distribution and exploitation of cinematographic and audiovisual works in the Internal Market, these contractual arrangements and conditions that apply to them under national law have to be subject to continued scrutiny. The Commission will continue to study the issue of first ownership of rights and transfer of rights together with the examination of issues relating to the management of rights in general and analyse further developments in these fields.

Trots de farhågor som uttrycktes före antagandet av direktiv 92/100/EEG, finns det inga tecken på att det faktum att den ursprungliga upphovsmannarätten tilldelas en films huvudregissör skulle ha orsakat svårigheter när det gäller utnyttjandet eller distributionen av filmer, eller när det gäller möjligheterna att på ett effektivt sätt bemöta piratkopiering och annan obehörig användning av sådana verk. Vid tidpunkten för antagandet av direktivet hävdade man att denna bestämmelse skulle kunna leda till ökad komplexitet vid hanteringen av rättigheter, men i praktiken överlåts relevant utnyttjanderätt enligt lag eller genom avtalsarrangemang till producenten. Inom ramen för den avtalsrättsliga friheten bestäms relationerna mellan producenten å ena sidan, och andra rättighetshavare å andra sidan, genom överenskommelser om filmproduktionen. Dessutom mildras eventuella svårigheter, som härrör från olikheter i medlemsstaternas lagstiftning, genom avtalsarrangemang.

Förvaltningen av rättigheter till filmverk och audiovisuella verk har blivit mer och mer komplicerad eftersom antalet kanaler för utnyttjande av sådana verk har ökat i takt med utvecklingen av informationstekniska lösningar. I syfte att bibehålla avtalsarrangemangens status som ett verktyg som gör det möjligt att effektivt distribuera och utnyttja filmverk och audiovisuella verk på den inre marknaden, måste dessa avtalsarrangemang, och de villkor som de omfattas av enligt nationell lagstiftning, bli föremål för kontinuerlig granskning. Kommissionen kommer att fortsätta att studera frågan om första rättighetshavare och överlåtelse av rättigheter i samband med en granskning av frågor som rör förvaltning av rättigheter i allmänhet. Kommissionen kommer också att analysera den vidare utvecklingen inom dessa områden.

Top

DA DE EL EN ES FI FR IT NL PT SV	DA DE EL EN ES FI FR IT NL PT SV
en	sv

Bilingual display

en

sv