4 In the procedure for cooperation between the Court of Justice and the courts of Member States, the national courts, which alone have direct knowledge of the facts of the case, are the best placed to determine, in the light of the particular features of the case, whether a preliminary ruling is necessary to enable them to give judgment.

4 Inom ramen för begäran om förhandsavgörande, där endast den nationella domstolen har direkt kunskap om de faktiska omständigheterna i målet, är det denna som har bäst möjligheter att med hänsyn till dessa omständigheters särart bedöma huruvida ett förhandsavgörande är nödvändigt för att den skall kunna döma i saken.

Consequently, where the questions put by a national court concern the interpretation of a provision of Community law, the Court is, in principle, bound to give a ruling. It cannot, however, give a preliminary ruling on a question raised by a national court where, inter alia, the interpretation of Community law or the examination of the validity of a rule of Community law sought by the national court bears no relation to the actual nature of the case or to the subject-matter of the main action.

Följaktligen är domstolen i princip tvungen att meddela ett förhandsavgörande då de frågor som den nationella domstolen ställt avser tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse. Å andra sidan kan domstolen inte meddela ett förhandsavgörande beträffande en fråga då den tolkning av gemenskapsrätten eller granskning av en gemenskapsrättslig regels giltighet som den nationella domstolen begär inte har något samband med de faktiska omständigheterna i målet eller med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen.

5 Directive 89/552 concerning the pursuit of television broadcasting activities, and in particular Articles 1(b) and 18 thereof, must be interpreted as meaning that the expression `forms of advertisements such as direct offers to the public' in Article 18 is used in the context of the Community rules, with regard to the possibility of increasing maximum advertising time to 20% of daily transmission time, by way of example. Consequently, it may also cover other forms of promotion, such as `telepromotions' which, like `direct offers to the public', require more time than spot advertisements on account of their method of presentation.

5 Rådets direktiv 89/552 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, särskilt dess artiklar 1 b och 18, skall tolkas så, att uttrycket "reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten" i artikel 18 i de gemenskapsrättsliga bestämmelser som rör möjligheten att öka den största tillåtna andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden, skall anses ha en exemplifierande karaktär och därmed kunna omfatta andra reklamformer, såsom "TV-sänd reklam (spots)", vilken, i likhet med "direkta erbjudanden till allmänheten", är mer tidskrävande än reklaminslag på grund av det sätt på vilket den presenteras.

The provision by the Community legislature for an increase in the maximum transmission time for direct offers to the public is due to the fact that that type of sales promotion requires more transmission time than spot advertisements, and not to the fact that such offers present products which may be directly ordered by telephone, mail or videotext and are intended to be delivered to viewers at home, since the ordering of products by the viewer is a wholly separate operation from the televised presentation with which the directive is concerned. It is therefore normal that other forms of advertising, which also require more time than spot advertisements, should be able to benefit from the increase that is expressly, but not exclusively, provided for in respect of direct offers to the public. It is, however, for each Member State, if it intends to use the option granted to it by Article 18 in respect of television broadcasters under its jurisdiction to raise the maximum transmission time for advertising to 20%, to decide, while complying with the Treaty, whether that increase may benefit types of advertising which, whilst being distinct from spot advertisements, do not constitute direct offers to the public.

Anledningen till att gemenskapslagstiftaren har föreskrivit en ökning av sändningstiden för direkta erbjudanden till allmänheten är att denna form av reklam är mer tidskrävande än enstaka reklaminslag. Anledningen är inte att dessa erbjudanden är sändningar där det sker en presentation av produkter som kan beställas direkt per telefon, brevledes eller via text-TV och som är avsedda att levereras hem till TV-tittarna, eftersom TV-tittarens beställning av varan är en åtgärd som är fullständigt skild från den TV-sända presentation som avses att regleras genom direktivet. Av detta skäl är det i sin ordning att andra reklamformer som också är mer tidskrävande än enstaka reklaminslag kan gynnas av den ökning som uttryckligen, men inte uteslutande, föreskrivits för direkta erbjudanden till allmänheten. Det ankommer emellertid på varje medlemsstat, om den önskar göra bruk av den möjlighet som den ges genom artikel 18, att beträffande TV-programföretagen inom sin jurisdiktion öka den tillåtna sändningstiden med 20 procent, om den med hänsyn till fördraget beslutar att denna ökning skall omfatta även andra reklamformer än enstaka reklaminslag, som dock inte behöver utgöra direkta erbjudanden till allmänheten.

6 In the case of sponsored programmes, Directive 89/552 concerning the pursuit of television broadcasting activities, and in particular Article 17(1)(b) thereof, must be interpreted as permitting the insertion of the sponsor's name or logo at times other than the beginning and/or the end of the programme. As regards television broadcasters under their jurisdiction, however, Member States remain free under Article 3(1) of the directive to lay down stricter or more detailed rules in this area, provided they do not infringe the freedoms guaranteed by the Treaty and, in particular, the freedom to provide services and the free movement of goods. That interpretation does not alter the fact that sponsored television programmes must not encourage the purchase or rental of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special promotional references to those products or services.

6 Direktiv 89/552 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television och särskilt dess artikel 17.1 b skall tolkas så, att de inte hindrar att sponsorns namn och/eller logotyp anges vid andra tillfällen än i början och/eller slutet av ett program. Emellertid har medlemsstaterna enligt artikel 3.1 i direktivet möjlighet att inom de områden som omfattas av direktivet föreskriva striktare eller mer detaljerade regler för TV-programföretagen inom sin jurisdiktion, förutsatt att dessa inte strider mot de rättigheter som garanteras av fördraget, särskilt rätten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för varor. Denna tolkning påverkar inte det faktum att sponsrade TV-program inte under några omständigheter får uppmuntra till köp eller förhyrning av sponsorns eller en tredje parts produkter eller tillhandahållande av tjänster, särskilt inte genom att göra särskilda säljfrämjande referenser till dessa produkter eller tjänster.

In Joined Cases C-320/94, C-328/94, C-329/94, C-337/94, C-338/94 and C-339/94,

I de förenade målen C-320/94, C-328/94, C-329/94, C-337/94, C-338/94 och C-339/94,

REFERENCE to the Court under Article 177 of the EC Treaty by the Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Italy) for a preliminary ruling in the proceedings pending before that court between

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan

Reti Televisive Italiane SpA (RTI),

Reti Televisive Italiane SpA (RTI),

in the presence of

i närvaro av

Publitalia '80,

Publitalia '80,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-320/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-320/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Coordinamento delle Associazioni per la Difesa dell'Ambiente e dei Diritti degli Utenti e Consumatori (Codacons) and Associazione Utenti Radiotelevisivi,

Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons) och Associazioni Utenti Radiotelevisivi,

and between

och mellan

Radio Torre,

Radio Torre,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-328/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-328/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

and between

och mellan

Rete A Srl,

Rete A Srl,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-329/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-329/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Coordinamento delle Associazioni per la Difesa dell'Ambiente e dei Diritti degli Utenti e Consumatori (Codacons) and Associazione Utenti Radiotelevisivi,

Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons) och Associazioni Utenti Radiotelevisivi,

and between

och mellan

Vallau Italiana Promomarket Srl,

Vallau Italiana Promomarket Srl,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-337/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-337/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Coordinamento delle Associazioni per la Difesa dell'Ambiente e dei Diritti degli Utenti e Consumatori (Codacons) and Associazione Utenti Radiotelevisivi,

Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons) och Associazioni Utenti Radiotelevisivi,

and between

och mellan

Radio Italia Solo Musica Srl and Others,

Radio Italia Solo Musica Srl m.fl.,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-338/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-338/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

and between

samt mellan

GETE Srl,

GETE Srl,

and

och

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (Case C-339/94),

Ministero delle Poste e Telecomunicazioni (C-339/94),

in the presence of

i närvaro av

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG),

on the interpretation of Council Directive 89/552/EEC of 3 October 1989 on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the pursuit of television broadcasting activities (OJ 1989 L 298, p. 23), and in particular of Article 17(1) thereof, concerning sponsoring, and of Articles 1(b) and 18 thereof,

angående en begäran om förhandsavgörande beträffande tolkningen av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT nr L 298, s. 23) och särskilt av artikel 17.1 om sponsring samt artiklarna 1 b och 18,

THE COURT

meddelar

(Sixth Chamber),

DOMSTOLEN

composed of: G.F. Mancini, President of the Chamber, J.L. Murray (Rapporteur), C.N. Kakouris, P.J.G. Kapteyn and H. Ragnemalm, Judges,

(sjätte avdelningen)

Advocate General: F.G. Jacobs,

sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna J.L. Murray (referent), C.N. Kakouris, P.J.G. Kapteyn och H. Ragnemalm,

Registrar: D. Louterman-Hubeau, Principal Administrator,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

after considering the written observations submitted on behalf of:

justitiesekreterare: byrådirektören D. Louterman-Hubeau,

- Reti Televisive Italiane SpA, by Aldo Bonomo, of the Milan Bar, and by Carlo Mezzanotte and Stefano Previti, both of the Rome Bar,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG), by Filippo Lubrano, of the Rome Bar,

- Reti Televisive Italiane SpA, genom advokaten Aldo Bonomo, Milano, samt advokaterna Carlo Mezzanotte och Stefano Previti, Rom,

- Coordinamento delle Associazioni per la Difesa dell'Ambiente e dei Diritti degli Utenti e Consumatori (Codacons) and Associazione Utenti Radiotelevisivi, by Carlo Rienzi, Giuseppe Lo Mastro, Roberto Canestrelli, Michele Lioi, Luciana Selmi, Stefano Viti and Rosaria Garozzo, all of the Rome Bar,

- Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG), genom advokaten Filippo Lubrano, Rom,

- the Italian Government, by Umberto Leanza, Head of the Legal Department at the Ministry of Foreign Affairs, acting as Agent, assisted by Ivo M. Braguglia, Avvocato dello Stato,

- Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (Codacons) och l'Associazione Utenti Radiotelevisivi, genom advokaterna Carlo Rienzi, Giuseppe Lo Mastro, Roberto Canestrelli, Michele Lioi, Luciana Selmi, Stefano Viti och Rosaria Garozzo, Rom,

- the Greek Government, by Panaiotis Camarineas, State Legal Adviser, and Joanna P. Kiki, Secretary at the Legal Service for European Community Affairs, acting as Agents,

- Italiens regering, genom professor Umberto Leanza, chef för utrikesministeriets avdelning för diplomatiska tvister, i egenskap av ombud, biträdd av Ivo M. Braguglia, avvocato dello Stato,

- the Austrian Government, by Wolf Okresek, Ministerial Adviser, acting as Agent,

- Greklands regering, genom statens juridiske rådgivare Panaiotis Camarineas, och Joanna P. Kiki, särskilda rättstjänsten för gemenskapsrättsliga angelägenheter, i egenskap av ombud,

- the Portuguese Government, by Luis Fernandes, Director of the Legal Service in the Community Affairs Division of the Ministry of Foreign Affairs, José Santos Cardoso, of the same Legal Service, and Luis Paulo Rebelo Barreto Xavier, Principal Adviser of the Cabinet Legal Department, acting as Agents,

- Österrikes regering, genom Wolf Okresek, Ministerialrat, i egenskap av ombud,

- the Commission of the European Communities, by Antonino Abate, Principal Legal Adviser, and Berend Jan Drijber, of its Legal Service, acting as Agents,

- Portugals regering, genom Luis Fernandes, chef för rättssekretariatet vid utrikesministeriets avdelning för EG-frågor, José Santos Cardoso, rättssekretariatet vid avdelningen för EG-frågor vid samma ministerium, och Luis Paulo Rebelo Barreto Xavier, chefsrådgivare vid premiärministerns rättstjänst, samtliga i egenskap av ombud,

having regard to the Report for the Hearing,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske chefsrådgivaren Antonino Abate och Berend Jan Drijber, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

after hearing the oral observations of Reti Televisive Italiane SpA, represented by Aldo Frignani, of the Turin Bar; Vallau Italiana Promomarket Srl, represented by Giovanni Giovannelli, of the Rome Bar; the Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG), represented by Filippo Lubrano; the Italian Government, represented by Ivo M. Braguglia; the Greek Government, represented by Vassileios Kontolaimos, Assistant Legal Adviser at the State Legal Service, acting as Agent; the Portuguese Government, represented by Luis Paulo Rebelo Barreto Xavier; and the Commission, represented by Antonino Abate and Berend Jan Drijber, at the hearing on 23 May 1996,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

after hearing the Opinion of the Advocate General at the sitting on 11 July 1996,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 23 maj 1996 av: Reti Televisive Italiane SpA, företrätt av advokaten Aldo Frignani, Turin, Vallau Italiana Promomarket Srl, företrätt av advokaten Giovanni Giovannelli, Rom, Federazione Italiana Editori Giornali (FIEG), företrädd av Filippo Lubrano, den italienska regeringen, företrädd av Ivo M. Braguglia, den grekiska regeringen, företrädd av biträdande juridiske rådgivaren Vassileios Kontolaimos, statens rättsliga råd, i egenskap av ombud, den portugisiska regeringen, företrädd av Luis Paulo Rebelo Barreto Xavier, samt kommissionen, företrädd av Antonio Abate och Berend Jan Drijber,

gives the following

och efter att den 11 juli 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

Judgment

följande

Dom

1 By six orders of 19 October 1994, received at the Court on 8 (C-320/94), 12 (C-328/94 and C-329/94) and 28 December 1994 (C-337/94, C-338/94 and C-339/94), the Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio (Regional Administrative Court for the Lazio Region) referred to the Court for a preliminary ruling under Article 177 of the EC Treaty a number of questions on the interpretation of Council Directive 89/552/EEC of 3 October 1989 on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the pursuit of television broadcasting activities (OJ 1989 L 298, p. 23; `the directive'), and in particular of Article 17(1) thereof, concerning sponsoring, and of Articles 1(b) and 18 thereof.

1 Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio har genom sex beslut av den 19 oktober 1994, som inkom till domstolen den 8 (C-320/94), den 12 (C-328/94 och C-329/94) samt den 28 december (C-337/94, C-338/94 och C-339/94) samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende flera frågor om tolkningen av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT nr L 298, s. 23, nedan kallat direktivet) och särskilt av artikel 17.1 om sponsring samt artiklarna 1 b och 18.

2 Article 1(b) of the directive defines `television advertising' as `any form of announcement broadcast in return for payment or for similar consideration by a public or private undertaking in connection with a trade, business, craft or profession in order to promote the supply of goods or services, including immovable property, or rights and obligations, in return for payment.' It also provides that `except for the purposes of Article 18, this does not include direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services in return for payment.'

2 I artikel 1 b i direktivet definieras "TV-reklam" som "varje form av sänt meddelande mot betalning eller liknande ersättning som utförs av ett offentligt eller privat företag i samband med handel, affärsverksamhet, hantverk eller yrke i avsikt att mot betalning främja tillhandahållandet av produkter eller tjänster, inklusive fast egendom, eller rättigheter och förpliktelser". I denna bestämmelse föreskrivs vidare att "[m]ed undantag för de ändamål som anges i artikel 18 innefattar detta inte direkta erbjudanden till allmänheten som gäller försäljning, köp eller uthyrning av produkter eller tillhandahållande av tjänster mot betalning".

3 Article 1(d) of the directive defines `sponsorship' as `any contribution made by a public or private undertaking not engaged in television broadcasting activities or in the production of audio-visual works, to the financing of television programmes with a view to promoting its name, its trade mark, its image, its activities or its products.'

3 I artikel 1 d i direktivet definieras "sponsring" som "varje bidrag, som ges för finansiering av TV-program av ett offentligt eller privat företag som inte är engagerat i TV-verksamhet eller i produktion av audiovisuella verk, i syfte att främja företagets namn, varumärke, anseende, verksamhet eller produkter".

4 Article 17(1) of the directive is worded as follows:

4 Artikel 17.1 i direktivet har följande lydelse:

`1. Sponsored television programmes shall meet the following requirements:

"Sponsrade TV-program skall uppfylla följande krav:

(a) the content and scheduling of sponsored programmes may in no circumstances be influenced by the sponsor in such a way as to affect the responsibility and editorial independence of the broadcaster in respect of programmes;

a) Innehåll och programläggning av sponsrade program får under inga förhållanden påverkas av sponsorn på ett sätt som inverkar på programföretagets ansvar och redaktionella oberoende avseende program.

(b) they must be clearly identified as such by the name and/or logo of the sponsor at the beginning and/or the end of the programmes;

b) De måste klart identifieras som sponsrade genom att sponsorns namn och/eller logotyp visas i början och/eller slutet av programmen.

(c) they must not encourage the purchase or rental of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special promotional references to those products or services.'

c) De skall inte uppmuntra till köp eller förhyrning av sponsorns eller en tredje parts produkter eller tjänster, särskilt inte genom att göra speciella säljfrämjande referenser till dessa produkter eller tjänster."

5 Article 18 provides:

5 I artikel 18 föreskrivs följande:

`1. The amount of advertising shall not exceed 15% of the daily transmission time. However, this percentage may be increased to 20% to include forms of advertisements such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services, provided the amount of spot advertising does not exceed 15%.

"1. Reklamtiden skall inte överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden. Denna andel får emellertid ökas till 20 % för att innefatta reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster, under förutsättning att andelen reklaminslag inte överskrider 15 %.

2. The amount of spot advertising within a given one-hour period shall not exceed 20%.

2. Reklaminslagens längd inom en given entimmesperiod skall inte överskrida 20 %.

3. Without prejudice to the provisions of paragraph 1, forms of advertisements such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services shall not exceed one hour per day.'

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster inte överstiga en timme om dagen."

6 By Article 3(2) of Decree Law No 408/92 of 19 October 1992 (Gazzetta Ufficiale No 246 of 19 October 1992), which became, after amendment, Law No 483 of 17 December 1992 (Gazzetta Ufficiale No 297 of 18 December 1992), the Italian Minister for Posts and Telecommunications was directed to modify Regulation No 439/91 of 4 July 1991 (Gazzetta Ufficiale No 19 of 24 January 1992) on sponsorship and direct offers to the public, in order to bring it into conformity with Community law.

6 Genom artikel 3.2 i lag-dekret nr 408/92 av den 19 oktober 1992 (GURI nr 246 av den 19 oktober 1992), vars bestämmelser sedermera med ändringar införts i lag-dekret nr 483 av den 17 december 1992 (GURI nr 297 av den 18 december 1992), gavs den italienska ministern för postväsen och telekommunikation befogenhet att i fråga om sponsring och direkta erbjudanden till allmänheten göra ändringar i ministerdekret nr 439/91 av den 4 juli 1991 (GURI nr 19 av den 24 januari 1992) för att bringa detta i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

7 On the basis of that provision, the Minister for Posts and Telecommunications, on a proposal from the Garante per la Radiodiffusione e l'Editoria (Press and Broadcasting Supervisory Board) and having consulted the relevant parliamentary committees and the Council of State, adopted Decree No 581/93 of 9 December 1993 regulating sponsorship of broadcasting and offers made to the public (Gazzetta Ufficiale No 8 of 12 January 1994, `Decree No 581/93').

7 Med stöd av denna bestämmelse antog ministern för postväsen och telekommunikation, på förslag från Garante per la radiodiffusione e l'editoria och efter att ha samrått med behöriga parlamentariska kommittéer samt Consiglio di Stato, dekret nr 581/93 av den 9 december 1993 som innehöll bestämmelser om sponsring av radio- och TV-program och erbjudanden till allmänheten (GURI nr 8 av den 12 januari 1994, nedan kallat dekret nr 581/93).

8 Article 4 of that decree provides:

8 I artikel 4 i detta dekret föreskrivs följande:

`1. Sponsorship of television programmes may appear only in invitations to view and in trailers immediately preceding the programme itself, and in appreciation for viewing or other messages of that type appearing at the end of the programme (known as "billboards"), and may be accompanied only by the name and/or logo of one or more undertakings, distinct from the concessionaire, to the exclusion of any advertising slogan or presentation of the products or services of those undertakings.

"1. Att ett TV-program är sponsrat får anges uteslutande vid påannonsering och annonseringen av program som omedelbart föregår själva programmet, samt i avannonsering eller andra meddelanden av denna sort vid programmets slut (det som definieras som 'billboards'), varvid endast namn och/eller logotyp för en eller flera företag, vilka är åtskilda från återförsäljarens företag, får förekomma och varje reklamslogan och presentation av dessa företags produkter eller tjänster är förbjuden.

2. Prior announcements or invitations to view programmes to be broadcast subsequently by the concessionaire, not exceeding 8 seconds in duration (known as "promotions"), are also authorized, and may be accompanied only by the name and/or logo of the sponsor, to the exclusion of any advertising slogan or presentation of the products or services of the latter. There may not be more than three prior announcements or invitations to view in respect of each programme broadcast by concessionaires at national level.

2. Även sådana föregående annonser eller påannonseringar som inte överstiger 8 sekunder är tillåtna för program som återförsäljaren beräknar sända längre fram (det som definieras som 'promotions'), varvid endast sponsorns namn och/eller logotyp får förekomma, och varje reklamslogan och presentation av dennes produkter eller tjänster är förbjuden. Det får inte förekomma fler än tre annonser eller påannonseringar för varje program som återförsäljare sänder nationellt.

3. Where the sponsored broadcast is longer than 40 minutes, the name or logo of the sponsor may appear once only during the broadcast and for not longer than 5 seconds. The duration of the programme is determined by including signature tunes and opening and closing titles, but without taking account of any breaks or of interruptions for advertising or any other type of interruption, including those due to technical reasons.

3. Då den sponsrade sändningen varar längre än 40 minuter, är det tillåtet att visa sponsorns namn eller logotyp under sändningens gång, men endast vid ett tillfälle och inte i mer än fem sekunder. Programmets längd beräknas så, att det omfattar vinjetter och för- och eftertexter, men inte eventuella uppehåll, reklamavbrott och varje annan form av avbrott, inklusive sådana som har tekniska orsaker.

4. Where the sponsorship is intended to finance a programme featuring a game or competition, the sponsor's products or services may be awarded to individuals as prizes, even with the statement, where applicable, that they were provided by the sponsor, provided that they do not form the subject-matter of presentations or slogans and are shown only and discreetly at the time they are awarded. Under no circumstances may admission to the game or competition or the award of prizes be made conditional on proof of purchase of products or services of the sponsor or third parties.

4. Då sponsringen har till syfte att finansiera ett spel- eller tävlingsprogram kan sponsorns produkter eller tjänster utdelas till enskilda i form av priser, även om det i förekommande fall anges att sponsorn har bidragit med priset, på villkor att de inte utgör en illustration eller slogan och att de visas under korta stunder, på ett diskret sätt och enbart då de utdelas. Under inga omständigheter får vare sig deltagandet i spelet eller tävlingen eller prisutdelningen vara förenat med tvång att köpa sponsorns eller tredje parts produkter eller tjänster.

5. Without prejudice to the provisions of Article 6, any form of promotional communication which is different or additional in character, or, in any event, is carried out in a manner other than as prescribed in the preceding paragraphs, must be regarded, for the purpose in particular of determining how much transmission time may be devoted to it, as an `advertising message'.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 6 skall varje form av säljfrämjande meddelande som har ett annorlunda eller extra innehåll eller som i vart fall skiljer sig från det som angivits i de föregående punkterna anses vara ett reklammeddelande, särskilt vad beträffar fastställandet av den sändningstid som kan ägnas därtill."

9 Article 12 of Decree No 581/93 lays down rules on advertising under the heading `Spots, telepromotions, announcements; direct offers to the public; limitation of transmission times'. Article 12(b) assimilates `the display of products, the oral or visual presentation of goods, services, the name, the trade mark or the activity of a producer of goods made by the broadcaster (known as "telepromotions")' to ordinary television advertisements for the purpose, in particular, of determining the amount of transmission time that may be devoted to them.

9 Artikel 12 i dekret nr 581/93 innehåller regler beträffande reklam under rubriken "Reklaminslag, TV-sänd reklam, angivande av namn m.m.; direkta erbjudanden till allmänheten; begränsning av sändningstiden". I artikel 12 b jämställs "uppvisande av produkter, muntlig eller visuell presentation av varor, tjänster, namn, en varuproducents varumärke som programföretaget gör (vad som definieras som 'TV-sänd reklam')" med sedvanlig TV-reklam, särskilt vad avser fastställandet av den sändningstid som kan ägnas därtill.

10 Reti Televisive Italiane SpA, Publitalia '80, Radio Torre, Rete A Srl, Vallau Italiana Promomarket Srl, Radio Italia Solo Musica Srl and others and GETE Srl (the applicants in the main action, hereinafter `the applicants') brought an action before the Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio for the annulment of Decree No 581/93.

10 Reti Televisive Italiane SpA Publitalia '80, Radio Torre, Rete A Srl, Vallau Italiana Promomarket Srl, Radio Italia Solo Musica Srl m.fl. och GETE Srl (nedan kallade sökandena i målet vid den nationella domstolen) väckte vid Tribunale amministrativo regionale del Lazio talan om ogiltigförklaring av dekret nr 581/93.

11 Amongst the various pleas raised, they maintain that the Italian provisions on telepromotions and sponsoring do not comply with the directive.

11 En av flera grunder som åberopats av sökandena är att de italienska bestämmelserna om "TV-sänd reklam" och sponsring inte skulle stå i överensstämmelse med direktivet.

12 As regards telepromotions, the applicants challenge the way in which Decree No 581/93 assimilates them to spot advertising. They maintain that telepromotions constitute more time-consuming forms of advertising, comparable to direct offers to the public for which, pursuant to Article 18(1) of the directive and within the limits laid down by Article 18(3), transmission time may amount to 20% of the daily total.

12 Då det är fråga om "TV-sänd reklam" har sökandena vid den nationella domstolen bestritt att denna "TV-sända reklam" genom dekret nr 581/93 skulle jämställas med reklammeddelanden i form av reklaminslag (spots). De anser att "TV-sänd reklam" utgör reklamformer "som är mer tidskrävande" jämfört med direkta erbjudanden till allmänheten som, enligt artikel 18.1 i direktivet inom de tidsgränser som anges i artikel 18.3, kan tillåtas omfattas av reglerna i samma bestämmelse om ett tillägg om 20 procent av den dagliga sändningstiden.

13 As regards sponsoring, the applicants argue that Decree No 581/93 is more restrictive than Article 17 of the directive, which does not prohibit further references to the sponsor or its products in the course of the programme, provided those references do not encourage purchase in a particular manner by making special promotional references.

13 Vad beträffar sponsring har sökandena vid den nationella domstolen gjort gällande att dekret nr 581/93 är mer restriktivt än artikel 17 i direktivet, enligt vilken det inte är förbjudet att visa sponsorns namn eller dennes produkter under programmets gång, under förutsättning att dessa återkommande angivelser inte stimulerar till köp på ett särskilt sätt genom speciella säljfrämjande referenser.

14 They also allege that the Minister exceeded the powers conferred upon him by the legislature, which authorized him to make only such amendments to the legislation previously in force as were necessary to bring it into conformity with Community law.

14 Sökandena har också gjort gällande att ministern har överskridit de befogenheter han givits av lagstiftaren att i den reglering som tidigare var i kraft införa de ändringar som var nödvändiga för att denna skulle stå i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

15 Taking the view that the outcome of the disputes before it depended on the interpretation of Articles 1(b), 17(1) and 18 of the directive, the national court decided to stay the proceedings and refer the following questions to the Court of Justice for a preliminary ruling:

15 Då den nationella domstolen har bedömt att avgörandet av de tvister som är anhängiga inför denna är beroende av tolkningen av artiklarna 1 b, 17.1 och 18 i direktivet, har den beslutat förklara målet vilande och i en begäran om förhandsavgörande ställa följande frågor till domstolen:

`1. Is Directive 89/552/EEC and, in particular, Articles 1(b) and 18 thereof, to be construed as meaning that the expression "forms of advertisements such as direct offers to the public" in Article 18 is used under Community law, for the purposes of increasing the maximum amount of advertising permitted to 20% of daily transmission time,

"1) Skall direktiv 89/552/EEG och särskilt dess artiklar 1 b och 18 tolkas så, att de innebär att uttrycket 'reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten' i artikel 18 i gemenskapsrätten används för att öka andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden

(a) purely by way of example and is capable of covering other forms of advertising as well, apart from spot advertising, including for the purposes of this case "telepromotions" which, while not containing "offers to the public", could none the less be treated in the same way as such offers on account of some of their inherent characteristics (telepromotions themselves can be identified by the fact that, while suitable breaks clearly distinguish them from their editorial context, nevertheless there is generally an element of visual continuity and they are more time-consuming than spot advertising owing to the inclusion of entertainment and/or games), or

a) enbart i exemplifierande syfte och kan omfatta även andra reklamformer, förutom reklaminslag (spots), inklusive den i detta mål aktualiserade 'TV-sända reklamen' vilken trots att den inte innehåller 'erbjudanden till allmänheten' ändå skulle kunna behandlas på samma sätt som sådana erbjudanden på grund av sina inneboende egenskaper (TV-reklam kan i sig särskiljas genom att den, där det är lämpligt, tydligt avgränsas från programsammanhanget genom avbrott, även om den i allmänhet präglas av ett 'mer tidskrävande' element av kontinuitet för att omfatta underhållning och/eller spel än reklaminslag), eller

(b) by way of explanation or definition (in accordance with Article 12 of the contested legislation), as meaning that the possibility of increasing the daily concentration of advertising to 20% relates only to "offers to the public" in the strict sense and not to forms of advertising such as "telepromotions" as well, precisely because they lack the qualifying characteristics of an "offer"?'(C-320/94 and C-337/94).

b) i syfte att utgöra en förklaring eller definition (i överensstämmelse med artikel 12 i den omtvistade rättsakten) i den meningen att möjligheten att öka andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden endast avser 'erbjudanden till det allmänna' i snäv bemärkelse och inte också sådan reklam som 'TV-reklam', just till följd av att dessa saknar de egenskaper som gör att de skall anses vara ett 'erbjudande'? (C-320/94 och C-337/94)

`2. Is Directive 89/552/EEC, and in particular Article 17(1)(b) thereof, to be interpreted as precluding altogether any forms of sponsorship in which the sponsor's name and/or logo may be shown during the programme at times other than the beginning and/or the end of the programme (as provided for, subject to certain derogations, by Article 4 of the contested decree), or as freely permitting repeated forms of sponsorship even during the programme itself?' (C-320/94, C-328/94, C-329/94, C-337/94, C-338/94 and C-339/94).

2) Skall direktiv 89/552/EEG och särskilt dess artikel 17.1 b tolkas så, att det helt och hållet utesluter varje form av sponsring där sponsorns namn och/eller logotyp kan komma att visas under programmets gång vid andra tidpunkter än i början och/eller slutet av programmet (såsom med vissa undantag föreskrivs i artikel 4 i det omtvistade dekretet), eller skall det tolkas så, att upprepade former av sponsring därigenom är tillåtna även under själva programmet?" (C-320/94, C-328/94, C-329/94, C-337/94, C-338/94 och C-339/94).

16 By order of the President of the Court of Justice of 9 February 1995, those cases were joined for the purposes of the written and oral procedure and the judgment.

16 Genom beslut av domstolens ordförande den 9 februari 1995 har målen förenats med avseende på det skriftliga och muntliga förfarandet samt domen.

Question 1

Den första frågan

Admissibility

Upptagande till sakprövning

17 The Coordinamento delle Associazioni per la Difesa dell'Ambiente e dei Diritti degli Utenti e Consumatori (Grouping of Associations for the Protection of the Environment and Users' and Consumers' rights, `Codacons'), the Associazione Utenti Radiotelevisivi (Radio and Television Users' Association, `AUR') and the Federazione Italiana Editori Giornali (Italian Federation of Newspaper Publishers, `FIEG'), who have intervened in the main action, consider that the first question referred by the national court is inadmissible.

17 Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e consumatori (nedan kallade Codacons), Associazione Utenti Radiotelevisivi (nedan kallad AUR) och Federazione Italiana Editori Giornali (nedan kallad FIEG), som intervenerat i målen vid den nationella domstolen, har gjort gällande att den nationella domstolens första fråga inte kan prövas i sak.

18 They argue that an interpretation of Article 18(1) of the directive is not required in order to resolve the dispute, since Member States may, as regards the television organizations falling within their jurisdiction, lay down stricter or more detailed rules, especially in the area with which this provision is concerned.

18 AUR, Codacons och FIEG anser inledningsvis att tolkningen av artikel 18.1 i direktivet inte är nödvändig för att avgöra tvisten, eftersom medlemsstaterna inte har möjlighet att för TV-företag inom sin jurisdiktion föreskriva striktare eller mer detaljerade regler, åtminstone inte inom det område som avses i denna bestämmelse.

19 FIEG further maintains that the arguments in the action before the national court refer essentially to the national provisions in Article 9c of Italian Law No 483 ratifying Decree Law No 408/92, whereas the Court of Justice may entertain only questions relating to Community law.

19 FIEG har vidare fastslagit att de argument som utvecklats inom ramen för talan vid den nationella domstolen huvudsakligen är att hänföra till nationella bestämmelser, vilka anges i artikel 9 c i den italienska lagen nr 483 om ratificering av lag-dekret nr 408/92, och att nationella domstolar för övrigt endast får ställa frågor om gemenskapsrätten till domstolen.

20 It should be noted that, under Article 177 of the EC Treaty, where a question concerning the interpretation of the Treaty or secondary measures adopted by the Community institutions is raised before a national court of a Member State, that court may, if it considers that a decision on the question is necessary to enable it to give judgment, request the Court of Justice to give a ruling thereon.

20 Det skall först erinras om att då en fråga om tolkning av fördraget eller sekundärrättsakter som antagits av gemenskapens institutioner uppkommer vid en nationell domstol i en medlemsstat får denna, om den bedömer att ett förhandsavgörande är nödvändigt för att den skall kunna döma i saken, enligt artikel 177 i EG-fördraget begära att domstolen meddelar ett sådant.

21 In the context of that procedure, the national court, which alone has direct knowledge of the facts of the case, is the best placed to determine, in the light of the particular features of the case, whether a preliminary ruling is necessary to enable it to give judgment (see Case 83/78 Pigs Marketing Board v Redmond [1978] ECR 2347 and Case C-186/90 Durighello v INPS [1991] ECR I-5773).

21 Inom ramen för begäran om förhandsavgörande, där endast den nationella domstolen har direkt kunskap om de faktiska omständigheterna i målet, är det denna som har bäst möjligheter att med hänsyn till dessa omständigheters särart bedöma huruvida ett förhandsavgörande är nödvändigt för att den skall kunna döma i saken (se dom av den 29 november 1978, Redmond, 83/78, Rec. s. 2347, och dom av den 28 november 1991, Durighello, C-186/90, Rec. s. I-5773).

22 Consequently, where the questions put by the national court concern the interpretation of a provision of Community law, the Court is, in principle, bound to give a ruling (see Case C-231/89 Gmurzynska-Bscher v Oberfinanzdirektion Koeln [1990] ECR I-4003, paragraph 20).

22 Följaktligen är domstolen i princip tvungen att meddela ett förhandsavgörande då de frågor som den nationella domstolen ställt avser tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse (se dom av den 8 november 1990, Gmurzynska-Bscher, C-231/89, Rec. s. I-4003, punkt 20).

23 The Court does not give a preliminary ruling on a question raised by a national court where, inter alia, the interpretation of Community law or the examination of the validity of a rule of Community law sought by the national court bears no relation to the actual nature of the case or to the subject-matter of the main action (see Case 126/80 Salonia v Poidomani and Giglio [1981] ECR 1563, paragraph 6; Durighello, cited above, paragraph 9; and Case C-343/90 Lourenço Dias v Director da Alfândega do Porto [1992] ECR I-4673, paragraph 18).

23 Domstolen har bedömt att den i vissa fall inte kan meddela förhandsavgörande beträffande en fråga som uppkommit vid en nationell domstol, särskilt då den tolkning av gemenskapsrätten eller granskning av en gemenskapsrättslig regels giltighet som den nationella domstolen begär inte har något samband med verkliga förhållanden eller målet vid den nationella domstolen (se dom av den 16 juni 1981, Salonia, 126/80, Rec. s. 1563, punkt 6, domen i ovannämnda mål Durighello, punkt 9, och dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias, C-343/90, Rec. s. I-4673, punkt 18).

24 Not only does the question raised by the national court in this case actually concern the interpretation of an act of the institutions, but it is also not manifestly irrelevant in resolving the main action.

24 I förevarande fall skall det fastslås att frågan i den nationella domstolens begäran om förhandsavgörande faktiskt avser tolkningen av en av institutionernas rättsakter och att den inte uppenbart saknar betydelse för avgörandet av målet vid den nationella domstolen.

25 The first question must therefore be regarded as admissible.

25 Den första frågan skall följaktligen prövas i sak.

Substance

Bakgrund

26 The first point to be made is that, whilst the directive defines television advertising, it does not define `direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services' or `spot advertising'. As for `telepromotion', the directive makes no mention of it whatsoever.

26 Inledningsvis skall det påpekas att även om begreppet TV-reklam definieras i direktivet, saknas det såväl en definition av begreppet "erbjudanden till allmänheten om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster" som en definition av begreppet "reklaminslag" (så kallade spots). Vidare nämns inte begreppet "TV-sänd reklam" någonstans i direktivet.

27 Accordingly, it must be determined in what circumstances a Member State may increase the time devoted to advertising from 15% to 20% of the daily transmission time.

27 Därefter skall det avgöras under vilka omständigheter en medlemsstat kan öka andelen reklaminslag från 15 till 20 procent av den dagliga sändningstiden.

28 That requires consideration of the precise meaning of the expression `forms of advertisements such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services' used in the second sentence of Article 18(1) of the directive.

28 Härvid bör den exakta räckvidden av uttrycket "reklam som innehåller erbjudanden till allmänheten om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster" i artikel 18.1 andra stycket i direktivet bestämmas.

29 It cannot be denied that the use of the words `such as' indicates that the reference by the Community legislature to `direct offers to the public' serves merely as an example, to illustrate the type of advertising which might justify increasing the maximum daily transmission time. If the legislature had intended to restrict the circumstances in which Member States were permitted to raise the maximum daily advertising time to the case where the transmission time devoted to advertising comprised `direct offers to the public', it would have made express provision to that effect.

29 Det är obestridligen så, att det av användningen av lokutionen "reklam som innehåller" framgår att gemenskapslagstiftaren avsett att ange "direkta erbjudanden till allmänheten" enbart i exemplifierande syfte för att ge en antydan om vilken typ av reklam som kan föranleda en ökning av den dagliga sändningstiden. Om lagstiftaren hade avsett att införa en begränsning av den möjlighet som erbjuds medlemsstaterna att öka den dagliga reklamtiden enbart avseende fall då reklamtiden utgörs av "direkta erbjudanden till allmänheten" borde detta uttryckligen ha angivits.

30 Therefore, it is necessary to examine what, specifically, those offers involve.

30 Det är följaktligen lämpligt att studera vad som utmärker dessa erbjudanden.

31 Direct offers to the public are broadcasts presenting products which may be ordered directly by telephone, mail or videotext and which are delivered to viewers at home. Programmes intended to promote direct offers to the public are significantly longer than spot advertisements, which are forms of promotion usually lasting a very short time, having a very strong suggestive impact, generally appearing in groups at varying intervals during or between programmes, and produced either by those who supply the products or services or by their agents, rather than by the broadcasters themselves.

31 I detta hänseende är direkta erbjudanden till allmänheten sändningar där det sker en presentation av produkter som kan beställas direkt per telefon, brevledes eller via text-TV och som är avsedda att levereras hem till TV-tittarna. För övrigt är de program som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten märkbart längre än reklaminslag. Reklaminslag är en reklamform med vanligtvis mycket korta inslag, vilka har en mycket betydande suggererande effekt, och som i allmänhet förekommer i grupp. Reklaminslagen produceras av dem som tillverkar produkterna eller tillhandahåller tjänsterna eller av deras ombud snarare än av programföretagen själva.

32 Amongst those features, only the duration of `direct offers to the public', which depends on how that type of promotion is presented, appears capable of justifying the possibility of increasing the maximum transmission time, in order not to disadvantage such offers by comparison with spot advertisements. The fact that the products may subsequently be ordered by telephone, mail or videotext can have no relevance whatever to the increase of transmission time, since the ordering of products is a wholly separate operation from the televised presentation which is the subject-matter of the provision in question.

32 Bland de ovannämnda omständigheterna förefaller enbart längden på de "direkta erbjudandena till allmänheten", som är avhängig av formerna för presentation i denna reklamform, att vara sådan att den motiverar en möjlighet att öka sändningstiden för att inte diskriminera dessa i förhållande till reklaminslagen. Den omständigheten att produkterna i anslutning till inslaget kan beställas per telefon, brevledes eller via text-TV skall inte anses påverka ökningen av sändningstiden, eftersom beställningen av produkterna utgör en åtgärd som är fullständigt skild från den TV-sända presentation som avses i den ifrågavarande bestämmelsen.

33 Moreover, that analysis is confirmed by the Explanatory Report accompanying the European Convention of 5 May 1989 on Transfrontier Television, which was drafted at the same time as the directive and is referred to in the preamble to the latter. Paragraph 168 of the report indicates that the option of raising to 20% the ceiling for advertising space referred to in Article 12 of the Convention, the text of which is identical to that of Article 18(1) of the directive, is justified by the need to take account of the development of new forms of publicity such as teleshopping, which are generally more time-consuming than traditional spot advertisements.

33 Denna bedömning vinner för övrigt stöd av den förklarande rapport som bifogas Europakonventionen av den 5 maj 1989 om television över gränserna, vilken upprättades samtidigt som direktivet och som omnämns i direktivets ingress. Av artikel 168 i rapporten följer att möjligheten att öka andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden, såsom anges i artikel 12 i konventionen, som är en bestämmelse som är formulerad på exakt samma sätt som artikel 18.1 i direktivet, motiveras av nödvändigheten att beakta utvecklingen av nya reklamformer, såsom TV-shopping, vilka i allmänhet är mer tidskrävande än sedvanliga reklaminslag.

34 It must therefore be concluded that the option introduced by the second sentence of Article 18(1) of raising the percentage of transmission time for advertising to 20% of the daily total may also be used for forms of publicity which, whilst not constituting `offers to the public', nevertheless, like them and because of the way in which they are presented, require more time than spot advertisements.

34 Följaktligen skall det anses att den möjlighet som anges i artikel 18.1 andra meningen att öka andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden även kan användas för sådana reklamformer som, även om de inte utgör "direkta erbjudanden till allmänheten", i likhet med dessa och med anledning av det sätt på vilket de presenteras är mer tidskrävande än reklaminslag.

35 Since it appears from the wording of the first question and the observations made before the Court that `telepromotions' are forms of publicity which, by reason of their method of presentation, last longer than spot advertisements, they may, in principle, benefit from the option introduced by Article 18(1) of the directive of increasing the percentage of transmission time devoted to advertising.

35 Det följer av den första frågans lydelse och av de yttranden som ingivits till domstolen att "TV-sänd reklam" är reklamformer som med anledning av de sätt på vilka de presenteras pågår längre än reklaminslag och i princip kan vara föremål för den möjlighet som anges i artikel 18.1 i direktivet att öka andelen reklaminslag av den dagliga sändningstiden.

36 It should be emphasized, however, that the second sentence of Article 18(1) of the directive in no way obliges Member States to increase the daily transmission time allowed for advertising. Likewise they are at liberty, should they choose to make use of the option introduced by the provision, to do so only in favour of certain more time-consuming forms of advertising. Indeed, inasmuch as Article 19 of the directive provides that `Member States may lay down stricter rules than those in Article 18 for programming time and the procedures for television broadcasting for television broadcasters under their jurisdiction', it must be interpreted as authorizing Member States to lay down stricter rules for the definition of the types of publicity which may benefit from the additional transmission time provided for in the second sentence of Article 18(1), provided however that those rules are compatible with the Treaty.

36 Det skall emellertid framhållas att medlemsstaterna enligt artikel 18.1 andra meningen i direktivet inte alls är tvungna att öka andelen reklaminslag av den dagliga sändningstiden. Det står dem även fritt att, för det fall de skulle välja att göra bruk av den möjlighet de ges genom denna bestämmelse, endast göra detta till förmån för vissa reklamformer som är "mer tidskrävande". Det faktum att det i artikel 19 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna inom sin jurisdiktion får "fastställa striktare regler för sändningstid och föreskrifter för programföretagens TV-sändningar, än de i artikel 18 ..." bör tolkas så, att medlemsstaterna därigenom ges tillåtelse att fastställa striktare regler beträffande vilka reklamformer som kan omfattas av det extra tillägg som anges i artikel 18.1 andra meningen, under förutsättning att dessa regler är förenliga med bestämmelserna i fördraget.

37 It follows from the above that the directive, and in particular Articles 1(b) and 18 thereof, must be interpreted as meaning that the expression `forms of advertisements such as direct offers to the public' in Article 18 is used in the context of the Community rules, with regard to the possibility of increasing maximum advertising time to 20% of daily transmission time, by way of example. Consequently, it may also cover other forms of promotion, such as `telepromotions' which, like `direct offers to the public', require more time than spot advertisements on account of their method of presentation.

37 Av vad som anförts följer att direktivet och särskilt dess artiklar 1 b och 18 skall tolkas så, att uttrycket "reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten" i artikel 18 i de gemenskapsrättsliga bestämmelser som rör möjligheten att öka den största tillåtna andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden skall anses ha en exemplifierande karaktär och därmed kunna omfatta andra reklamformer, såsom "TV-sänd reklam" vilken, i likhet med "direkta erbjudanden till allmänheten", är mer tidskrävande än reklaminslag på grund av det sätt på vilket den presenteras.

Question 2

Den andra frågan

Admissibility

Upptagande till sakprövning

38 AUR and Codacons consider that interpretation of Article 17(1)(b) of the directive is not necessary in order to resolve the dispute, since Member States may lay down stricter or more detailed rules for the television organizations falling within their jurisdiction, especially in the area with which this provision is concerned.

38 AUR och Codacons anser att en tolkning av artikel 17.1 b i direktivet inte är nödvändig för att avgöra tvisten, eftersom medlemsstaterna skulle ha möjlighet att beträffande TV-företag inom sin jurisdiktion föreskriva striktare eller mer detaljerade regler, särskilt inom det område som denna bestämmelse rör.

39 They also consider that the Italian legislation introduces a scheme which is less restrictive than that laid down in the directive, since it permits the sponsor's name or logo to appear in invitations to view and thanks for viewing, as well as for a maximum duration of five seconds during daily broadcasts lasting for forty minutes or more. AUR and Codacons submit that the applicants in the main action have therefore no interest in challenging the legislation in question, which is the subject of subsidiary actions by the associations intervening in the main action alleging excessive invasion of the television screen by advertising.

39 De har därtill uppgivit att det system som införts genom den italienska lagstiftningen är mer restriktivt än det system som åsyftas med direktivet, eftersom det enligt direktivet även är tillåtet att under sändningar på dagtid som är fyrtio minuter eller längre ange sponsorns namn eller logotyp även vid på- och avannonsering samt under mer än fem sekunder. Följaktligen har sökandena, enligt AUR och Codacons, inte något som helst intresse av att angripa den ifrågavarande lagstiftningen, vilken för övrigt är föremål för en talan som förs av de sammanslutningar som intervenerat i målen vid den nationella domstolen, vilka anser att en alltför stor del av sändningstiden ägnas åt reklam.

40 As regards the need to interpret Article 17(1)(b) of the directive, the arguments of AUR and Codacons must be rejected for the same reasons as those set out in paragraphs 20 to 24 of this judgment.

40 Vad beträffar frågan om huruvida det är nödvändigt att tolka artikel 17.1 b i direktivet kan talan, på de argument som AUR och Codacon anfört av samma skäl som angivits i punkt 20-24 i denna dom, inte godtas.

41 As for the applicants' lack of interest in challenging Decree No 581/93, that is a question which falls within the jurisdiction of the national court, even if an interpretation of the directive is necessary before it can be resolved.

41 Vad beträffar den omständigheten att sökandena inte skulle ha något intresse av att föra talan om dekret nr 581/93 är detta en fråga som faller inom den nationella domstolens behörighet även i fall då frågans lösning fordrar en föregående tolkning av direktivet.

42 The second question must therefore be considered to be admissible.

42 Den andra frågan skall följaktligen prövas i sak.

Substance

Bakgrund

43 Regarding the interpretation to be given to Article 17(1)(b) of the directive, there is nothing in the wording of that provision to suggest that the Community legislature intended to restrict reference to sponsorship to the beginning and/or the end of programmes.

43 Då det rör sig om den tolkning som bör göras av artikel 17.1 b i direktivet skall det noteras att ingenting i denna bestämmelses lydelse ger vid handen att gemenskapslagstiftaren skulle ha avsett att begränsa angivandet av sponsringen till enbart början och slutet av programmen.

44 The conclusion that that provision merely lays down a minimum requirement as regards the mentioning of the sponsor's name and/or logo is confirmed by the fact that the Commission's initial proposal (OJ 1986 C 179, p. 4), which expressly restricted mention of the sponsor to the beginning and the end of the programme, was not adopted, even though the European Parliament not only gave a favourable opinion on 20 January 1988 (OJ 1988 C 49, p. 53) but also sought, on the second reading, to introduce an amendment aimed at re-establishing the original provision (OJ 1989 C 158, p. 138).

44 Slutsatsen att det i denna bestämmelse enbart uppställs ett minimikrav beträffande angivandet av sponsorns namn och/eller logotyp bekräftas av det faktum att kommissionens första förslag (EGT nr C 179, 1986, s. 4), i vilket angivandet av sponsorn uttryckligen begränsades till början och slutet av programmet, inte genomfördes, trots att Europaparlamentet inte bara gav sitt samtycke den 20 januari 1988 (EGT nr C 49, s. 53) utan dessutom vid den andra behandlingen försökte få en ändring införd som syftade till att återinföra den ursprungliga bestämmelsen (EGT nr C 158, 1989, s. 138).

45 Although Article 17(1)(b) must be interpreted as permitting mention of the sponsor's name and/or logo during a programme, it must be borne in mind that Article 17(1)(c) provides that sponsored television programmes must not encourage the purchase or rental of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special promotional references to those products or services.

45 Om artikel 17.1 b skall tolkas så, att den inte hindrar att sponsorns namn och/eller logotyp anges under ett program, skall det emellertid erinras om att det i denna bestämmelse föreskrivs att sponsrade TV-program inte under några omständigheter får uppmuntra till köp eller förhyrning av sponsorns eller en tredje parts produkter eller tillhandahållande av tjänster, särskilt inte genom att göra särskilda säljfrämjande referenser till dessa produkter eller tjänster.

46 Moreover, under Article 3(1) of the directive, Member States remain free, as regards television broadcasters under their jurisdiction, to lay down stricter or more detailed rules in the areas which it covers. It is thus implicit that, even if Article 17(1)(b) does not prohibit the mentioning of the sponsor's name or logo during a programme, Member States may impose stricter rules in this area on broadcasters within their jurisdiction, provided they do not infringe the freedoms guaranteed by the EC Treaty and, in particular, the freedom to provide services and the free movement of goods.

46 Det skall vidare framhållas att medlemsstaterna inom sin jurisdiktion enligt artikel 3.1 i direktivet har möjlighet att inom de områden som omfattas av direktivet föreskriva striktare eller mer detaljerade regler för TV-programföretagen, vilket antyder att även om artikel 17.1 b inte skulle hindra att sponsorns namn och/eller logotyp angavs under programmet, skulle medlemsstaterna kunna föreskriva striktare regler på området för de TV-programföretag som omfattas av deras jurisdiktion, under förutsättning att de inte inskränker de friheter som föreskrivs i EG-fördraget och då särskilt friheten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för varor.

47 It follows from the above that the directive, and in particular Article 17(1)(b) thereof, must be interpreted as permitting the insertion of the sponsor's name or logo at times other than the beginning and/or the end of the programme.

47 Av vad som anförts följer att direktivet och särskilt dess artikel 17.1 b skall tolkas så, att de inte hindrar att sponsorns namn och/eller logotyp anges vid andra tillfällen än i början och/eller slutet av ett program.

Costs

Rättegångskostnader

48 The costs incurred by the Italian, Greek, Austrian and Portuguese Governments and by the Commission of the European Communities, which have submitted observations to the Court, are not recoverable. Since these proceedings are, for the parties to the main proceedings, a step in the proceedings pending before the national court, the decision on costs is a matter for that court.

48 De kostnader som har förorsakats den italienska, den grekiska, den österrikiska och den portugisiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

On those grounds,

På dessa grunder beslutar

THE COURT

DOMSTOLEN

(Sixth Chamber),

(sjätte avdelningen)

in answer to the questions referred to it by the Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio, by orders of 19 October 1994 and 9, 12 and 28 December 1994, hereby rules:

- angående de frågor som genom beslut av den 19 oktober 1994, den 9, den 12 och den 28 december 1994 förts vidare av Tribunale amministrativo regionale del Lazio - följande dom:

1. Council Directive 89/552/EEC of 3 October 1989 on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the pursuit of television broadcasting activities, and in particular Articles 1(b) and 18 thereof, must be interpreted as meaning that the expression `forms of advertisements such as direct offers to the public' in Article 18 is used in the context of the Community rules, with regard to the possibility of increasing maximum advertising time to 20% of daily transmission time, by way of example. Consequently, it may also cover other forms of promotion, such as `telepromotions' which, like `direct offers to the public', require more time than spot advertisements on account of their method of presentation.

49 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television och särskilt dess artiklar 1 b och 18 skall tolkas så, att uttrycket "reklam som innehåller direkta erbjudanden till allmänheten" i artikel 18 i de gemenskapsrättsliga bestämmelser som rör möjligheten att öka den största tillåtna andelen reklaminslag till 20 procent av den dagliga sändningstiden skall anses ha en exemplifierande karaktär och därmed kunna omfatta andra reklamformer, såsom "TV-sänd reklam" vilken, i likhet med "direkta erbjudanden till allmänheten", är mer tidskrävande än reklaminslag på grund av det sätt på vilket den presenteras.

2. Directive 89/552, and in particular Article 17(1)(b) thereof, must be interpreted as permitting the insertion of the sponsor's name or logo at times other than the beginning and/or the end of the programme.

50 Direktiv 89/552 och särskilt dess artikel 17.1 b skall tolkas så, att de inte hindrar att sponsorns namn och/eller logotyp anges vid andra tillfällen än i början och/eller slutet av ett program.