The provisions of Community law concerning freedom of establishment preclude a Member State from withholding that freedom from a national of another Member State who at the same time possesses the nationality of a non-member country, on the ground that the legislation of the host State deems him to be a national of the non-member country.

Gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet utgör hinder för att en medlemsstat nekar en medborgare från en annan medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land rätten att åtnjuta denna frihet, med motiveringen att enligt lagstiftningen i värdlandet anses han som medborgare i det tredje landet.

Whenever a Member State, having due regard to Community law, has granted its nationality to a person, another Member State may not, by imposing an additional condition for its recognition, restrict the effects of the grant of that nationality with a view to the exercise of a fundamental freedom provided for in the Treaty, particularly since the consequence of allowing such a possibility would be that the class of persons to whom the Community rules on freedom of establishment were applied might vary from one Member State to another.

När en medlemsstat, med vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, har beviljat en person medborgarskap i den

staten, är det inte tillåtet för en annan medlemsstat att inskränka verkningarna av beslutet att tilldela honom detta medborgarskap, genom att ställa ytterligare villkor för att detta medborgarskap skall erkännas när det gäller utövandet av en grundläggande frihet som föreskrivs i fördraget, i synnerhet eftersom en sådan möjlighet skulle få till följd att den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för gemenskapsrättens regler skulle kunna variera från en medlemsstat till en annan.

In Case C-369/90,

I mål C-369/90

REFERENCE to the Court under Article 177 of the EEC Treaty by the Tribunal Superior de Justicia, Cantabria, for a preliminary ruling in the proceedings pending before that court between

Mario Vicente Micheletti and Others

har Tribunal Superior de Justicia de Cantabria, Spanien, till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den domstolen mellan

and

Delegación del Gobierno en Cantabria

on the interpretation of Articles 3(c), 7, 52, 53 and 56 of the EEC Treaty and Council Directive 73/148/EEC of 21 May 1973 on the abolition of restrictions on movement and residence within the Community for nationals of Member States with regard to establishment and the provision of services (OJ 1973 L 172, p. 14), and of the corresponding provisions of secondary legislation on freedom of movement and freedom of establishment for persons,

Mario Vicente Micheletti m.fl.

THE COURT,

composed of: O. Due, President, F.A. Schockweiler, F. Grévisse and P.J.G. Kapteyn (Presidents of Chambers), G.F. Mancini, C.N. Kakouris, J.C. Moitinho de Almeida, G.C. Rodríguez Iglesias, M. Díez de Velasco, M. Zuleeg and J.L. Murray, Judges,

Advocate General: G. Tesauro,

och

Registrar: H.A. Ruehl, Principal Administrator,

after considering the written observations submitted on behalf of:

° Mario Vicente Micheletti, by María del Carmen Simón-Altuna Moreno, Procuradora de los Tribunales, and Miguel Trueba Arguiñarena, of the Cantabria Bar,

Delegación del Gobierno en Cantabria.

° the Spanish Government, by Carlos Bastarreche Saguees, Director-General for Community Legal and Institutional Co-ordination, and Antonio Hierro Hernández-Mora, Abogado del Estado, a member of the State Legal Department for matters before the Court of Justice, acting as Agents,

° the Italian Government, by Luigi Ferrrari Bravo, Head of the Department for Legal Affairs at the Ministry of Foreign Affairs, acting as Agent, assisted by Giorgio Ferri, Avvocato dello Stato,

° the Commission of the European Communities, by Étienne Lasnet, Legal Adviser, and Daniel Calleja, of its Legal Service, acting as Agents,

Begäran avser tolkningen av artiklarna 3 c, 7, 52, 53 och 56 i EEG-fördraget, av rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT L 172, s. 14, fransk version; svensk specialutgåva, del 06, vol 01) samt av motsvarande härledda bestämmelser om fri rörlighet och etableringsfrihet för personer.

having regard to the Report for the Hearing,

after hearing the oral observations of the plaintiff in the main proceedings, the Spanish Government, represented by Gloria Calvo Díaz, acting as Agent, and the Commission, at the hearing on 3 December 1991,

after hearing the Opinion of the Advocate General at the sitting on 30 January 1992,

DOMSTOLEN

gives the following

Judgment

sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena F. A. Schockweiler, F. Grévisse, P. J. G. Kapteyn samt domarna G. F. Mancini, C. N. Kakouris, J. C. Moitinho de Almeida, G. C. Rodríguez Iglesias, M. Díez de Velasco, M. Zuleeg och J. L. Murray,

generaladvokat: G. Tesauro,

justitiesekreterare: H. A. Rühl, avdelningsdirektör,

som beaktat de skriftliga yttrandena från

- Mario Vicente Micheletti, genom María del Carmen Simón-Altuna Moreno, Procuradora de los Tribunales, och genom Miguel Trueba Arguiñarena, advokat i Cantabria,

- den spanska regeringen, genom Carlos Bastarreche Sagües, generaldirektör med ansvar för samordning av gemenskapsrättsliga tvister, och genom Antonio Hierro Hernández-Mora, Abogado del Estado, vid statens rättstjänst för tvister vid domstolen, båda i egenskap av ombud,

- den italienska regeringen, genom professorn Luigi Ferrari Bravo, chef vid utrikesministeriets avdelning för diplomatiska tvister, i egenskap av ombud, biträdd av Pier Giorgio Ferri, avvocato dello Stato,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Étienne Lasnet och genom Daniel Calleja, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

som beaktat förhandlingsrapporten,

som hört de muntliga yttranden som avgivits vid sammanträde den 3 december 1991 av sökanden i målet vid den nationella domstolen, av den spanska regeringen, företrädd av Gloria Calvo Díaz, i egenskap av ombud, och av kommissionen, och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 30 januari 1992,

meddelar följande

1 By order of 1 December 1990, which was received at the Court on 14 December 1990, the Tribunal Superior de Justicia (High Court), Cantabria, referred to the Court of Justice for a preliminary ruling under Article 177 of the EEC Treaty a question on the interpretation of Articles 3(c), 7, 52, 53 and 56 of the EEC Treaty and Council Directive 73/148/EEC of 21 May 1973 on the abolition of restrictions on movement and residence within the Community for nationals of Member States with regard to establishment and the provision of services (OJ 1973 L 172, p. 14).

dom

2 The question was raised in proceedings between Mario Vicente Micheletti and the Delegación del Gobierno (Regional Office of the Ministry of the Interior), Cantabria. Mr Micheletti has dual Argentine and Italian nationality, having acquired the latter in accordance with Article 1 of Law No 555 of 13 June 1912 (Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana of 30 June 1912), which, as amended by Article 5 of Law No 123 of 21 April 1983 (Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana of 26 April 1983), provides that the child of an Italian mother or father is an Italian citizen.

3 It is apparent from the order for reference that on 13 January 1989 the Spanish Ministry of Education and Science officially recognized Mr Micheletti' s university degree in dentistry under a cultural cooperation agreement between Spain and Argentina. On 3 March 1989, Mr Micheletti applied to the Spanish authorities for a temporary Community residence card, submitting for that purpose a valid Italian passport issued by the Italian Consulate in Rosario, Argentina. On 23 March 1989, the Spanish authorities issued the card requested, which was valid for a period of six months.

1 Genom beslut av den 1 december 1990, som inkom till domstolen den 14 december 1990, har Tribunal Superior de Justicia de Cantabria, Spanien, i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget, ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 3 c, 7, 52, 53 och 56 i EEG-fördraget samt av rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT L 172, s. 14, fransk version; svensk specialutgåva, del 06, vol 01).

4 Before the expiry of that period, Mr Micheletti applied to the Spanish authorities for a permanent residence card as a Community national in order to set up as a dentist in Spain. That application and a subsequent administrative appeal were dismissed, whereupon he brought proceedings before the national court for the annulment of the Spanish authorities' decision, recognition of his right to obtain a Community national' s residence card enabling him to practise as a dentist and the issue of residence cards for the members of his family.

5 The Spanish authorities' decision was based on Article 9 of the Spanish Civil Code, according to which, in cases of dual nationality where neither nationality is Spanish, the nationality corresponding to the habitual residence of the person concerned before his arrival in Spain is to take precedence, that being Argentine nationality in the case of the plaintiff in the main proceedings.

2 Denna fråga har uppkommit inom ramen för en tvist mellan Mario Vicente Micheletti och Delegación del Gobierno en Cantabria. Mario Vicente Micheletti har både argentinskt och italienskt medborgarskap. Det sistnämnda har erhållits med stöd av artikel 1 i lag nr 555 av den 13 juni 1912 (GURI av den 30 juni 1912), i dess lydelse efter ändringen genom artikel 5 i lag nr 123 av den 21 april 1983 (GURI av den 26 april 1983), som föreskriver att barn med en italiensk far eller mor är italienska medborgare.

6 The national court, considering that the solution of the dispute called for an interpretation of Community law, stayed the proceedings and referred the following question to the Court for a preliminary ruling:

"May Articles 3(c), 7, 52, 53 and 56 of the EEC Treaty, and Directive 73/148 and the relevant provisions of secondary law on the free movement of persons and freedom of establishment be interpreted as being compatible and thus as allowing the application of domestic legislation which does not recognize the 'Community rights' inherent in a person' s status as a national of another Member State of the EEC merely because that person simultaneously possesses the nationality of a non -member country and that country was the place of his habitual residence, his last residence or his actual residence?"

3 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det spanska ministeriet för utbildning och vetenskap, den 13 januari 1989 godkände Mario Vicente Michelettis argentinska tandläkarexamen i enlighet med en överenskommelse om kulturellt samarbete mellan Spanien och Argentina. Den 3 mars 1989 ansökte han hos de spanska myndigheterna om ett tillfälligt uppehållstillstånd för gemenskapsmedborgare och uppvisade ett giltigt italienskt pass som utfärdats av Italiens konsulat i Rosario, Argentina. Den 23 mars 1989 beviljades han av de spanska myndigheterna det tillstånd han sökt för en giltighetsperiod på sex månader.

7 Reference is made to the Report for the Hearing for a fuller account of the facts of the case, the procedure and the written observations submitted to the Court, which are mentioned or discussed hereinafter only in so far as is necessary for the reasoning of the Court.

8 The national court' s question seeks essentially to determine whether the provisions of Community law concerning freedom of establishment preclude a Member State from denying a national of another Member State who possesses at the same time the nationality of a non-member country entitlement to that freedom on the ground that the law of the host State deems him to be a national of the non-member country.

4 Innan den nämnda perioden hade löpt ut ansökte Mario Vicente Micheletti hos de spanska myndigheterna om ett permanent uppehållstillstånd för gemenskapsmedborgare i syfte att etablera sig i Spanien som tandläkare. Eftersom både hans ansökan och hans senare överklagande avvisades väckte Mario Vicente Micheletti talan vid den nationella domstolen i syfte att myndigheternas beslut skulle ogiltigförklaras, att det skulle fastställas att han var berättigad till uppehållstillstånd för gemenskapsmedborgare, vilket skulle ge honom rätt att utöva den nämnda verksamheten, och att hans familjemedlemmar var berättigade till uppehållstillstånd.

9 In answering that question, it must be borne in mind that Article 52 of the Treaty grants freedom of establishment to persons who are "nationals of a Member State".

10 Under international law, it is for each Member State, having due regard to Community law, to lay down the conditions for the acquisition and loss of nationality. However, it is not permissible for the legislation of a Member State to restrict the effects of the grant of the nationality of another Member State by imposing an additional condition for recognition of that nationality with a view to the exercise of the fundamental freedoms provided for in the Treaty.

5 Det skall påpekas att de spanska myndigheternas avslag grundades på artikel 9 i den spanska Código civil, som föreskriver att i det fall en person har dubbelt medborgarskap och inget är spanskt, skall det medborgarskap gälla som sammanfaller med det land där den berörda personen har haft sin stadigvarande bosättning före ankomsten till Spanien, vilket för sökanden i målet vid den nationella domstolen innebär argentinskt medborgarskap.

11 Consequently, it is not permissible to interpret Article 52 of the Treaty to the effect that, where a national of a Member State is also a national of a non-member country, the other Member States may make recognition of the status of Community national subject to a condition such as the habitual residence of the person concerned in the territory of the first Member State.

12 That conclusion is reinforced by the fact that the consequence of allowing such a possibility would be that the class of persons to whom the Community rules on freedom of establishment were applied might vary from one Member State to another.

6 Eftersom den nationella domstolen ansåg att det för att avgöra tvisten krävdes tolkning av gemenskapsrätten förklarade den målet vilande och ställde följande tolkningsfråga till domstolen:

13 In keeping with that interpretation, Directive 73/148 provides that Member States are to grant to the persons referred to in Article 1 the right to enter their territory merely on production of a valid identity card or passport (Article 3) and are to issue a residence card or permit to such persons, and to those mentioned in Article 4, upon production, in particular, of the document with which they entered their territory (Article 6).

14 Thus, once the persons concerned have produced one of the documents mentioned in Directive 73/148 in order to establish their status as nationals of a Member State, the other Member States are not entitled to challenge that status on the ground that the persons concerned might also have the nationality of a non-member country which, under the legislation of the host Member State, overrides that of the Member State.

"Kan artiklarna 3 c, 7, 52, 53 och 56 i EEG-fördraget samt rådets direktiv 73/148/EEG och motsvarande härledda rättsregler om fri rörlighet och etableringsfrihet för personer tolkas så att de är förenliga med och därmed tillåter att en nationell lagstiftning tillämpas som inte erkänner de "gemenskapsrättsliga rättigheter" som följer av en persons medborgarskap i en annan medlemsstat inom gemenskapen, med den enda motiveringen att den berörda personen även är medborgare i ett tredje land, där han har haft sin stadigvarande bosättning, där han senast var bosatt eller där han faktiskt är bosatt?"

15 The answer to the question submitted must therefore be that the provisions of Community law on freedom of establishment preclude a Member State from denying a national of another Member State who possesses at the same time the nationality of a non-member country entitlement to that freedom on the ground that the law of the host State deems him to be a national of the non-member country.

7 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen, rättegångens förlopp och de till domstolen ingivna yttrandena hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.

8 Tolkningsfrågan syftar huvudsakligen till att utröna om det strider mot gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet att en medlemsstat nekar en medborgare från en annan medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land rätten att åtnjuta denna frihet med motiveringen att enligt lagstiftningen i värdlandet anses han som medborgare i det tredje landet.

9 För att besvara denna tolkningsfråga finns det anledning att påminna om att enligt artikel 52 i fördraget omfattar etableringsfriheten personer som är "medborgare i en medlemsstat".

10 Att fastställa de kriterier som skall gälla för förvärv och förlust av medborgarskap hör enligt internationell rätt till varje medlemsstats behörighet och denna behörighet skall utövas med iakttagande av gemenskapsrätten. Däremot har en medlemsstat inte rätt att genom sin lagstiftning inskränka verkningarna av tilldelningen av en annan medlemsstats medborgarskap, genom att ställa ytterligare villkor för att detta medborgarskap skall erkännas när det gäller utövandet av de grundläggande friheter som föreskrivs i fördraget.

11 Artikel 52 i fördraget kan följaktligen inte tolkas så att andra medlemsstater, i förhållande till en medborgare från en medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land, har rätt att föreskriva vissa villkor för att erkänna personen som medborgare i gemenskapen, t.ex. att denne har sin stadigvarande bosättning i den förstnämnda staten.

12 Denna slutsats gör sig i ännu högre grad gällande eftersom en sådan möjlighet skulle få till följd att den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet skulle kunna variera från en medlemsstat till en annan.

13 I överensstämmelse med denna tolkning föreskriver direktiv 73/148 att medlemsstaterna skall tillåta personer som avses i artikel 1 att resa in i landet mot uppvisande av enbart identitetskort eller pass (artikel 3) och att de skall bevilja dessa personer, och även de personer som avses i artikel 4, uppehållstillstånd eller tillfälligt uppehållstillstånd mot att de uppvisar bl.a. det dokument med vilket de kom in i landet (artikel 6).

14 När de berörda personerna uppvisar ett av de dokument som uppräknas i direktiv 73/148 för att bevisa att de är medborgare i en medlemsstat, har de andra medlemsstaterna inte rätt att vägra att godta detta med motiveringen att de berörda personerna även är medborgare i tredje land, som enligt värdlandets lagstiftning har företräde framför medborgarskapet i medlemsstaten.

15 Tolkningsfrågan skall således besvaras enligt följande. Gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet utgör hinder för att en medlemsstat nekar en medborgare från en annan medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land rätten att åtnjuta denna frihet, med motiveringen att enligt lagstiftningen i värdlandet anses han som medborgare i det tredje landet.

Costs

Rättegångskostnader

16 The costs incurred by the Spanish and Italian Governments and the Commission of the European Communities, which have submitted observations to the Court, are not recoverable. Since these proceedings are, for the parties to the main proceedings, a step in the proceedings pending before the national court, the decision on costs is a matter for that court.

16 De kostnader som har förorsakats den spanska regeringen, den italienska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

On those grounds,

På dessa grunder beslutar

THE COURT,

in answer to the question referred to it by the Tribunal Superior de Justicia de Cantabria by order of 1 December 1990, hereby rules:

The provisions of Community law on freedom of establishment preclude a Member State from denying a national of another Member State who possesses at the same time the nationality of a non-member country entitlement to that freedom on the ground that the law of the host State deems him to be a national of the non-member country.

DOMSTOLEN

-angående den fråga som genom beslut av den 1 december 1990 förts vidare av Tribunal Superior de Justicia de Cantabria - följande dom:

Gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet utgör hinder för att en medlemsstat nekar en medborgare från en annan medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land rätten att åtnjuta denna frihet, med motiveringen att enligt lagstiftningen i värdlandet anses han som medborgare i det tredje landet.