Grounds
|
|
1. The present references for a preliminary ruling concern the interpretation of Article 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Council Regulation (EEC) No 1408/71 of 14 June 1971 on the application of social security schemes to employed persons, to self-employed persons and to members of their families moving within the Community, as amended and updated by Council Regulation (EC) No 118/97 of 2 December 1996 (OJ 1997 L 28, p. 1), as amended by Regulation (EC) No 647/2005 of the European Parliament and of the Council of 13 April 2005 (OJ 2005 L 117, p. 1) (‘Regulation No 1408/71’), and the rules of the FEU Treaty on the free movement of workers and the principle of non-discrimination.
|
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 14 1 a och 14a 1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 (EUT L 117, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71), samt av EUF-fördragets bestämmelser om arbetstagares fria rörlighet och icke-diskrimineringsprincipen.
|
|
2. The references have been made in disputes between, first, Mr Hudziński and the Agentur für Arbeit Wesel – Familienkasse (Employment Agency Wesel – Department for family allowances) and, second, Mr Wawrzyniak and the Agentur für Arbeit Mönchengladbach – Familienkasse (Employment Agency Mönchengladbach – Department for family allowances) concerning the refusal to grant child benefit in Germany.
|
2. Respektive begäran har framställts i mål mellan Waldemar Hudzinski och Agentur für Arbeit Wesel – Familienkasse (arbets- och familjebidragskontoret i Wesel) respektive mellan Jaroslaw Wawrzyniak och Agentur für Arbeit Mönchengladbach – Familienkasse (arbets- och familjebidragskontoret i Mönchengladbach), som rör dessa myndigheters beslut att inte bevilja barnbidrag i Tyskland.
|
|
Legal context
|
Tillämpliga bestämmelser
|
|
European Union (‘EU’) law
|
Unionsrätten
|
|
3. The first and fifth recitals in the preamble to Regulation No 1408/71 read as follows:
|
3. Första och femte skälen i förordning nr 1408/71 har följande lydelse:
|
|
‘… the provisions for coordination of national social security legislations fall within the framework of freedom of movement for workers who are nationals of Member Sates and should contribute towards the improvement of their standard of living and conditions of employment;
|
”Bestämmelser om samordning av nationell lagstiftning om social trygghet ingår i den fria rörligheten för personer och bör bidra till förbättring av deras levnadsstandard och anställningsförhållanden.
|
|
…
|
...
|
|
… it is necessary, within the framework of that coordination, to guarantee within the Community equality of treatment under the various national legislations to workers living in the Member States and their dependants and their survivors’.
|
Inom ramen för denna samordning skall man inom gemenskapen i de olika medlemsstaternas nationella lagstiftning garantera lika behandling av arbetande som är medborgare i medlemsstaterna samt av deras medförsäkrade och efterlevande.”
|
|
4. The eighth, ninth and tenth recitals in the preamble to Regulation No 1408/71 state:
|
4. I åttonde–tionde skälen i nämnda förordning anges följande:
|
|
‘… employed persons and self-employed persons moving within the Community should be subject to the social security scheme of only one single Member State in order to avoid overlapping of national legislations applicable and the complications which could result therefrom;
|
”Det är lämpligt att anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen omfattas av en medlemsstats sociala trygghetssystem, så att man undviker kumulering genom flera medlemsstaters tillämpliga lagstiftning och de komplikationer som följer av detta.
|
|
… the instances in which a person should be subject simultaneously to the legislation of two Member States as an exception to the general rule should be as limited in number and scope as possible;
|
Det är viktigt att man så långt det är möjligt begränsar antalet och räckvidden av de fall i vilka, som undantag från den allmänna regeln, en arbetande samtidigt omfattas av två medlemsstaters lagstiftning.
|
|
… with a view to guaranteeing the equality of treatment of all workers occupied on the territory of a Member State as effectively as possible, it is appropriate to determine as the legislation applicable, as a general rule, that of the Member State in which the person concerned pursues employment or self-employment’.
|
För att på bästa sätt säkerställa lika behandling av alla arbetande som är verksamma på en medlemsstats territorium är det lämpligt att man fastställer att den lagstiftning som är tillämplig som allmän regel skall vara lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium den berörda personen utöv[a]r sin verksamhet som anställd eller egenföretagare.”
|
|
5. Article 13 of Regulation No 1408/71, entitled ‘General rules’, provides:
|
5. I artikel 13 i förordning nr 1408/71, som har rubriken ”Allmänna regler”, föreskrivs följande:
|
|
‘1. Subject to Articles 14c and 14f, persons to whom this Regulation applies shall be subject to the legislation of a single Member State only. That legislation shall be determined in accordance with the provisions of this Title.
|
”1. Om något annat inte följer av artiklarna 14c och 14f skall personer för vilka denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning.
|
|
2. Subject to Articles 14 to 17:
|
2. Om något annat inte följer av artik[larna] 14–17 gäller följande:
|
|
(a) a person employed in the territory of one Member State shall be subject to the legislation of that State even if he resides in the territory of another Member State or if the registered office or place of business of the undertaking or individual employing him is situated in the territory of another Member State;
|
a) Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det företag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium.
|
|
…’
|
...”
|
|
6. Article 14 of that regulation, entitled ‘Special rules applicable to persons, other than mariners, engaged in paid employment’, provides:
|
6. Artikel 14 i nämnda förordning, med rubriken ”Särskilda regler för andra anställda än sjömän”, har följande lydelse:
|
|
‘Article 13(2)(a) shall apply subject to the following exceptions and circumstances:
|
”Artikel 13.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:
|
|
1 (a) A person employed in the territory of a Member State by an undertaking to which he is normally attached who is posted by that undertaking to the territory of another Member State to perform work there for that undertaking shall continue to be subject to the legislation of the first Member State, provided that the anticipated duration of that work does not exceed 12 months and that he is not sent to replace another person who has completed his term of posting;
|
1) a) Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att utföra arbete där för detta företags räkning skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader och han inte sänds ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod.
|
|
...’
|
...”
|
|
7. Article 14a of Regulation No 1408/71, entitled ‘Special rules applicable to persons, other than mariners, who are self-employed’, provides:
|
7. I artikel 14a i förordning nr 1408/71, med rubriken ”Särskilda regler för andra egenföretagare än sjömän”, föreskrivs följande:
|
|
‘Article 13(2)(b) shall apply subject to the following exceptions and circumstances:
|
”Artikel 13.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:
|
|
1 (a) A person normally self-employed in the territory of a Member State and who performs work in the territory of another Member State shall continue to be subject to the legislation of the first Member State, provided that the anticipated duration of the work does not exceed 12 months;
|
1) a) Den som normalt är egenföretagare inom en medlemsstats territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats territorium skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, förutsatt att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader.
|
|
…’
|
...”
|
|
8. Under Title III, Chapter 7, of Regulation No 1408/71, Article 73 of the latter, entitled ‘Employed or self-employed persons the members of whose families reside in a Member State other than the competent State’, provides:
|
8. Artikel 73 i förordning nr 1408/71, vilken återfinns i kapitel 7 i avdelning III och som har rubriken ”Anställda eller egenföretagare vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten”, har följande lydelse:
|
|
‘An employed or self-employed person subject to the legislation of a Member State shall be entitled, in respect of the members of his family who are residing in another Member State, to the family benefits provided for by the legislation of the former State, as if they were residing in that State, subject to the provisions of Annex VI.’
|
”En anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga VI.”
|
|
9. Also in that Chapter 7, Article 76 of Regulation No 1408/71, entitled ‘Rules of priority in cases of overlapping entitlement to family benefits under the legislation of the competent State and under the legislation of the Member State of residence of the members of the family’, provides:
|
9. I nämnda kapitel 7 i förordning nr 1408/71 återfinns också artikel 76, som har rubriken ”Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta”. I denna artikel föreskrivs följande:
|
|
‘1. Where, during the same period, for the same family member and by reason of carrying on an occupation, family benefits are provided for by the legislation of the Member State in whose territory the members of the family are residing, entitlement to the family benefits due in accordance with the legislation of another Member State, if appropriate under Article 73 or 74, shall be suspended up to the amount provided for in the legislation of the first Member State.
|
”1. Om familjeförmåner för samma tid och för samma familjemedlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta, skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.
|
|
2. If an application for benefits is not made in the Member State in whose territory the members of the family are residing, the competent institution of the other Member State may apply the provisions of paragraph 1 as if benefits were granted in the first Member State.’
|
2. Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda staten.”
|
|
10. Article 10 of Council Regulation (EEC) No 574/72 of 21 March 1972 fixing the procedure for implementing Regulation (EEC) No 1408/71, in the version amended and updated by Regulation No 118/97, as amended by Regulation No 647/2005 (‘Regulation No 574/72’), entitled ‘Rules applicable in the case of overlapping of rights to family benefits or family allowances for employed or self-employed persons’, provides:
|
10. I artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005 (nedan kallad förordning nr 574/72), med rubriken ”Tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner eller familjebidrag för anställda eller egenföretagare”, föreskrivs följande:
|
|
‘1. (a) Entitlement to benefits or family allowances due under the legislation of a Member State, according to which acquisition of the right to those benefits or allowances is not subject to conditions of insurance, employment or self-employment, shall be suspended when, during the same period and for the same member of the family, benefits are due only in pursuance of the national legislation of another Member State or in application of Articles 73, 74, 77 or 78 of the Regulation, up to the sum of those benefits.
|
”1. a) Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, skall innehållas om för samma period och för samma familjemedlem förmåner utges endast enligt nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller vid tillämpning av förordningens artiklar 73, 74, 77 eller 78 upp till ett belopp motsvarande dessa förmåner.
|
|
(b) However, where a professional or trade activity is carried out in the territory of the first Member State:
|
b) Om emellertid förvärvsverksamhet utövas inom den förstnämnda medlemsstatens territorium
|
|
(i) in the case of benefits due either only under national legislation of another Member State or under Articles 73 or 74 of the Regulation to the person entitled to family benefits or to the person to whom they are to be paid, the right to family benefits due either only under the national legislation of that other Member State or under those articles shall be suspended up to the sum of family benefits provided for by the legislation of the Member State in whose territory the member of the family is residing. The cost of the benefits paid by the Member State in whose territory the member of the family is residing shall be borne by that Member State;
|
i) av den person, som har rätt till familjeförmåner eller av den person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall, vad avser förmåner till vilka rätt föreligger antingen direkt enligt en annan medlemsstats nationella lagstiftning eller enligt förordningens artikel 73 eller 74, rätten till familjeförmåner, som utges direkt enligt den nationella lagstiftningen i den andra medlemsstaten eller enligt dessa artiklar, innehållas upp till ett belopp, som motsvarar de familjeförmåner, som gäller enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt. Kostnaden för de förmåner som har utbetalats av den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt skall bäras av den medlemsstaten,
|
|
…’
|
...”
|
|
German law
|
Tysk rätt
|
|
11. In the German federal Law on income tax (Einkommensteuergesetz; ‘the EStG’), point 1 of Paragraph 62, which bears the heading ‘Persons entitled’, provides:
|
11. I 62 § 1 i den tyska lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz) (nedan kallad EStG), med rubriken ”Rättighetsinnehavare”, föreskrivs följande:
|
|
‘In respect of children within the meaning of Paragraph 63, a person shall be entitled to child benefit under this Law:
|
”Rätt till barnbidrag för barn, i den mening som avses i 63 §, har den som
|
|
(1) if he has his permanent or habitual residence within the national territory, or
|
1) är bosatt eller stadigvarande vistas i landet, eller
|
|
(2) if, having neither a permanent nor habitual residence within the national territory, he is
|
2) vare sig är bosatt eller stadigvarande vistas i landet men är
|
|
(a) subject to unlimited income tax liability in accordance with Paragraph 1(2); or
|
a) obegränsat skattskyldig till inkomstskatt i enlighet med 1 § 2, eller
|
|
(b) treated as being subject to unlimited income tax liability in accordance with Paragraph 1(3).’
|
b) behandlas som om han vore obegränsat skattskyldig till inkomstskatt i enlighet med 1 § 3.”
|
|
12. Subparagraph (1) of Paragraph 65 of the EStG, entitled ‘Other child benefits’, provides:
|
12. 65 § EStG har rubriken ”Andra barnförmåner”. I första stycket föreskrivs följande:
|
|
‘1. Child allowance shall not be paid for a child who is in receipt of one of the following benefits or who would receive such a benefit if an application to that effect were made:
|
”1. Barnbidrag ska inte betalas ut för barn för vilka någon av följande förmåner uppbärs eller för vilka sådana förmåner skulle betalas ut om en ansökan gjordes:
|
|
(1) child benefits provided for by the legislation on accidents or financial assistance granted by the legislation on retirement insurance;
|
1) Bidrag till barn som föreskrivs i lagstiftning om olycksfall eller ekonomiska stöd som föreskrivs i pensionslagstiftning.
|
|
(2) child benefits granted outside Germany and comparable to child allowance or to one of the benefits referred to in point 1;
|
2) Barnförmåner som betalas ut i utlandet och som kan jämställas med barnbidrag eller någon av de förmåner som nämns i punkt 1.
|
|
…
|
...
|
|
2. If, in the cases mentioned in point 1 of subparagraph 1, the gross amount of the other benefit is lower than the amount of child allowance payable in accordance with Paragraph 66 [of the EStG] and the difference between those two amounts is equal to or in excess of EUR 5, that difference in amount shall be paid as child allowance.’
|
2. För det fall 65 § 1, punkt 1 är tillämplig och bruttobeloppet av den andra förmånen är lägre än barnbidraget enligt 66 § [EStG] ska barnbidrag motsvarande skillnaden mellan dessa belopp betalas ut under förutsättning att nämnda skillnad är minst 5 euro.”
|
|
13. Paragraph 66 of the EStG lays down rules relating to the level of child benefits and to the arrangements governing payment of those benefits.
|
13. I 66 § EStG föreskrivs regler om barnbidragens storlek och hur de ska utbetalas.
|
|
The disputes in the main proceedings and the questions referred for a preliminary ruling
|
Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
|
|
14. Mr Hudziński, a Polish national, lives in Poland and works there as a self-employed farmer. He is covered by the Polish social security system.
|
14. Waldemar Hudzinski, som är polsk medborgare, är bosatt i Polen, där han arbetar som egenföretagare såsom lantbrukare. Han är även socialförsäkrad där.
|
|
15. From 20 August to 7 December 2007, Mr Hudziński was employed as a seasonal worker in a horticultural business in Germany. Following his request to that effect, he was treated as being subject to unlimited income tax liability in Germany for 2007.
|
15. Mellan den 20 augusti och den 7 december 2007 arbetade han som säsongsarbetare i ett trädgårdsodlingsföretag i Tyskland. På egen begäran behandlades han, för år 2007, som obegränsat skattskyldig till inkomstskatt i Tyskland.
|
|
16. For the period during which he worked in Germany, Mr Hudziński applied for the payment of child benefit for his two children, who also reside in Poland, pursuant to Paragraph 62 et seq. of the EStG in the amount of EUR 154 per month and per child.
|
16. Waldemar Hudzinski ansökte, för den tid under vilken han arbetade i Tyskland, om barnbidrag för sina båda barn, som även de är bosatta i Polen, enligt 62 § och följande paragrafer EStG, till ett belopp om 154 euro per månad för vartdera barnet.
|
|
17. The Agentur für Arbeit Wesel – Familienkasse rejected that application and the administrative challenge brought against that negative decision. As the action brought against the decision to reject his administrative challenge was also dismissed, Mr Hudziński appealed on a point of law (‘Revision’) to the referring court against the decision given at first instance.
|
17. Agentur für Arbeit Wesel – Familienkasse avslog denna ansökan och hans efterföljande begäran om omprövning. Hans överklagande av omprövningsbeslutet ogillades också. Hudzinski överklagade sistnämnda avgörande till den hänskjutande domstolen.
|
|
18. Mr Wawrzyniak is a Polish national and lives together with his wife and their daughter in Poland, where he is insured under the social security system.
|
18. Jaroslaw Wawrzyniak, som är polsk medborgare, bor tillsammans med sin fru och deras gemensamma dotter i Polen, där han omfattas av den sociala trygghetsförsäkringen.
|
|
19. From February to December 2006, Mr Wawrzyniak worked in Germany as a posted worker. For the year 2006, he was treated, together with his wife, as being subject to unlimited income tax liability in Germany.
|
19. Under perioden februari−december år 2006 arbetade Jaroslaw Wawrzyniak i Tyskland i egenskap av utstationerad arbetstagare. Wawrzyniak och hans fru sambeskattades med avseende på inkomstskatt i Tysk land år 2006 såsom obegränsat skattskyldiga i det landet.
|
|
20. In respect of the period during which he worked in Germany, Mr Wawrzyniak applied for payment of child benefit of EUR 154 per month, under Paragraph 62 et seq. of the EStG, for his daughter. During that period also, Mr Wawrzyniak’s wife was covered by health insurance only in Poland. She there received for her daughter, inter alia during that period, child benefits in the monthly amount of approximately PLN 48 (approximately EUR 12).
|
20. För den period som Jaroslaw Wawrzyniak arbetade i Tyskland ansökte han med stöd av 62 § och följande paragrafer i EStG om barnbidrag till ett belopp om 154 euro per månad för sin dotter. Hans hustru var, även under denna period, uteslutande sjukförsäkrad i Polen. Hon uppbar i Polen, bland annat under denna period, barnbidrag för dottern om cirka 48 PLN i månaden (cirka 12 euro).
|
|
21. The Agentur für Arbeit Mönchengladbach – Familienkasse rejected Mr Wawrzyniak’s application and his administrative challenge brought against that negative decision. As the action brought against the decision rejecting his administrative challenge was also dismissed, he appealed on a point of law (‘Revision’) to the referring court against the decision given at first instance.
|
21. Agentur für Arbeit Mönchengladbach – Familienkasse avslog Jaroslaw Wawrzyniaks begäran om barnbidrag samt hans begäran om omprövning. Hans överklagande av omprövningsbeslutet ogillades också. Wawrzyniak överklagade sistnämnda avgörande till den hänskjutande domstolen.
|
|
22. In their respective appeals before the Bundesfinanzhof (Federal Finance Court), Mr Hudziński and Mr Wawrzyniak submit that it follows from the judgment in Case C‑352/06 Bosmann [2008] ECR I‑3827 that Paragraph 62 et seq. of the EStG remain applicable even where, pursuant to Regulation No 1408/71, the Federal Republic of Germany is not the competent Member State under Article 14a(1)(a) of that regulation, in the case of Mr Hudziński, or under Article 14(1)(a) of that regulation, in the case of Mr Wawrzyniak.
|
22. Waldemar Hudzinski och Jaroslaw Wawrzyniak har vid Bundesfinanzhof anfört att det framgår av dom av den 20 maj 2008 i mål C‑352/06, Bosmann (REG 2008, s. I‑3827), att 62 § och följande paragrafer i EStG fortsätter att vara tillämpliga till och med när Förbundsrepubliken Tyskland, enligt förordning nr 1408/71, inte är den behöriga medlemsstaten enligt artikel 14a 1 a i samma förordning, vad rör Hudzinski, och artikel 14 1 a i nämnda förordning, vad rör Wawrzyniak.
|
|
23. Mr Wawrzyniak further submits that his entitlement to child benefit in Germany is also not excluded by the combined provisions of point 2 of the first sentence of subparagraph 1 and subparagraph 2 of Paragraph 65 of the EStG, since those provisions are contrary to EU law and, in any event, do not apply within the area covered by Regulation No 1408/71.
|
23. Jaroslaw Wawrzyniak har vidare hävdat att hans rätt till en barnförmån i Tyskland inte heller är utesluten enligt 65 § 1 första meningen punkt 2 EStG, jämförd med 65 § 2 EStG, eftersom dessa bestämmelser strider mot unionsrätten och hursomhelst inte är tillämpliga på det område som omfattas av förordning nr 1408/71.
|
|
24. In that connection, the referring court expresses the view, first of all, that the dicta in Bosmann must be understood as meaning that a Member State, even if it is not competent under Article 13 et seq. of Regulation No 1408/71, has nonetheless the power to grant family allowances to a migrant worker under national law.
|
24. Den hänskjutande domstolen har, vad rör denna fråga, förklarat att domen i det ovannämnda målet Bosmann ska förstås så, att en medlemsstat, även om denna inte är behörig enligt artikel 13 och följande artiklar i förordning nr 1408/71, ändå har möjlighet att bevilja familjeförmåner till en migrerande arbetstagare med tillämpning av nationell rätt.
|
|
25. However, according to that court, it follows from that judgment that such a possibility should be authorised only in certain circumstances.
|
25. Enligt samma domstol framgår det emellertid av denna dom att en sådan möjlighet endast bör ges i vissa typfall.
|
|
26. In the first place, a Member State which is not competent under Article 13 et seq. of Regulation No 1408/71 has that power only if, as was the case in Bosmann , a family benefit must be granted by that State in order to avoid a situation in which a worker suffers a legal disadvantage by reason of the fact that he has exercised his right of free movement.
|
26. För det första har en medlemsstat som inte är behörig enligt artikel 13 och följande artiklar i förordning nr 1408/71 denna möjlighet endast om denna medlemsstat, såsom var fallet i det ovannämnda målet Bosmann, måste bevilja en familjeförmån till en arbetstagare för att undvika att denne annars lider en rättsförlust på grund av att denne har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet.
|
|
27. The cases in the main proceedings do not, however, concern such a situation inasmuch as Mr Hudziński and Mr Wawrzyniak have not suffered any legal disadvantage by reason of their temporary work in Germany.
|
27. Målen vid den nationella domstolen rör dock inte ett sådant fall, eftersom Hudzinski och Wawrzyniak inte har lidit någon rättsförlust genom sina tillfälliga arbeten i Tyskland.
|
|
28. In accordance with Articles 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71, the social security legislation which is applicable to them is, the referring court finds, unchanged, with the result that, as regards the period of temporary work in Germany, they remained subject to Polish legislation.
|
28. Enligt artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/71 har nämligen den på dem tillämpliga lagstiftningen om social trygghet inte förändrats, eftersom de under sina tillfälliga arbeten i Tyskland fortsatt att omfattas av den polska lagstiftningen.
|
|
29. Therefore, in the view of the referring court, they could not have lost the benefit of the more advantageous child allowances provided for by German law as they were at no time entitled to those allowances.
|
29. De kan således inte anses ha förlorat rätten till en mer förmånlig barnförmån enligt tysk rätt, eftersom de aldrig haft rätt till denna förmån.
|
|
30. In the second place, the referring court takes the view that the situations at issue in the main proceedings differ in another significant respect from that at issue in Bosmann . Unlike the situation in that case, the Federal Republic of Germany is not, in the cases in the main proceedings, the Member State in which the children are resident. Therefore, the question arises as to whether that factor constitutes a separate condition limiting the power of the Member State which lacks competence to grant family allowances to a migrant worker.
|
30. Den hänskjutande domstolen anser för det andra att de här aktuella situationerna på avgörande punkter skiljer sig från vad som var fallet i det ovannämnda målet Bosmann. Tvärtemot vad som där var fallet är Förbundsrepubliken Tyskland i de här aktuella fallen inte den medlemsstat där arbetstagarens barn har sin hemvist. Frågan uppstår därför huruvida denna omständighet utgör ett annat villkor som begränsar den icke behöriga medlemsstatens möjlighet att bevilja familjeförmåner till en migrerande arbetstagare.
|
|
31. Thirdly, the referring court considers that the question also arises as to whether that power should not be limited to cases in which there is no entitlement to comparable family benefits under the law of the competent Member State, as was the situation in Bosmann , but unlike the cases in the main proceedings here, in which the workers receive such benefits in the competent Member State.
|
31. Den hänskjutande domstolen anser för det tredje att den måste ställa sig frågan om inte nämnda möjlighet är begränsad till situationer då det inte föreligger någon rätt till jämförbara familjeförmåner enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning, såsom fallet var i det ovannämnda målet Bosmann, vilket dock inte här är fallet, eftersom de berörda arbetstagarna erhåller sådana förmåner i den behöriga medlemsstaten.
|
|
32. Next, even if it were to be supposed, contrary to the referring court’s view, that the Member State which lacks competence has, in cases such as those at issue in the main proceedings, a power to grant family benefits which differ fundamentally from those that were at issue in Bosmann , the question arises whether EU law, and in particular the Treaty provisions on free movement of workers or the principle of non-discrimination, preclude a rule such as that resulting from Paragraph 65 of the EStG, under which child benefits are granted only if the person concerned is not entitled to comparable benefits in the competent Member State.
|
32. Vidare − för det fall att den icke behöriga medlemsstaten, tvärtemot vad den hänskjutande domstolen anser, i situationer av det slag som är aktuella i de mål som denna har att avgöra, har möjlighet att bevilja familjeförmåner, trots att dessa i grunden skiljer sig från föremålet i det ovannämnda målet Bosmann − uppstår frågan huruvida unionsrätten, och då särskilt fördragets bestämmelser om arbetstagarnas fria rörlighet eller icke-diskrimineringsprincipen, utgör hinder för en regel av det slag som framgår av 65 § EStG, enligt vilken barnförmåner endast ska beviljas, om den berörde inte har rätt till jämförbara förmåner i den behöriga medlemsstaten.
|
|
33. Finally, the referring court observes that if, contrary to the view that it takes, the latter question should also be answered in the affirmative, the further question would then arise as to how the resulting overlap of entitlements ought to be resolved.
|
33. Den hänskjutande domstolen har slutligen anmärkt att om sistnämnda fråga, i strid med dess ståndpunkt, även den ska besvaras jakande, så uppstår frågan hur den därigenom uppkomna kumuleringen av rättigheter ska lösas.
|
|
34. In those circumstances, in Case C-611/10, the Bundesfinanzhof decided to stay the proceedings and to refer the following question to the Court for a preliminary ruling:
|
34. Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof att vilandeförklara det mål som gett upphov till mål C‑611/10 och ställa följande fråga till domstolen:
|
|
‘Is Article 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71 to be interpreted as meaning that a Member State which lacks competence under that provision is in any event deprived of the power to grant family benefit under national law to a worker who is employed only temporarily in its territory, if neither the worker himself nor his children are domiciled or habitually resident in that Member State?’
|
”Ska artikel 14a 1 a i förordning nr 1408/71 tolkas på så sätt att den medlemsstat som enligt denna bestämmelse inte är behörig inte får bevilja en på dess territorium tillfälligt verksam arbetstagare en familjeförmån enligt sin nationella lagstiftning när varken arbetstagaren eller ens hans barn bor eller stadigvarande vistas i den icke behöriga medlemsstaten?”
|
|
35. In Case C-612/10, the Bundesfinanzhof decided to stay the proceedings and to refer the following questions to the Court for a preliminary ruling:
|
35. Bundesfinanzhof beslutade att vilandeförklara det mål som gett upphov till mål C‑612/10 och hänskjuta följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:
|
|
‘(1) Must Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71 be interpreted as depriving a Member State, which, under that provision, is not the competent Member State and on whose territory a worker is posted but which is also not the Member State of residence of the worker’s children, of the power to grant family benefits to the posted worker, at any rate where that worker does not suffer any legal disadvantage as a result of his posting to that Member State?
|
”1) Ska artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71 tolkas så, att en medlemsstat som inte är behörig enligt förordningen, till vilken en arbetstagare utsänds och i vilken arbetstagarens barn inte är bosatta, under inga omständigheter är behörig att bevilja den utsända arbetstagaren familjeförmåner när utsändandet till nämnda medlemsstat inte leder till en rättsförlust för arbetstagaren?
|
|
(2) If the answer to Question 1 is in the negative:
|
2) För det fall den första frågan besvaras nekande:
|
|
must Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71 be interpreted as meaning that, in all circumstances, a State on whose territory a worker is posted but which is not the competent Member State has the power to grant family benefits only where it has been established that, in the other Member State, no entitlement to comparable family benefits exists?
|
Ska artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71 tolkas så, att den medlemsstat som inte är behörig till vilken en arbetstagare har utsänts i vart fall endast är behörig att bevilja familjeförmåner om det har fastställts att arbetstagaren saknar rätt till jämförbara familjeförmåner i den andra medlemsstaten?
|
|
(3) If the answer to that question is also in the negative:
|
3) För det fall också denna fråga besvaras nekande:
|
|
do provisions of … EU law preclude a provision of national law such as the first part of point 2 of Paragraph 65(1) of the EStG, read in conjunction with Paragraph 65(2) of the EStG, which excludes entitlement to family benefits where a comparable benefit is paid in another country or would be due if an application to that effect were made?
|
Utgör … unionsrättsliga bestämmelser hinder för en nationell lagbestämmelse som 65 § … EStG, enligt vilken det inte föreligger rätt till familjeförmåner när motsvarande förmåner betalas ut i utlandet eller skulle betalas ut om en begäran härom framställdes?
|
|
(4) If the answer to that question is in the affirmative:
|
4) För det fall denna fråga besvaras jakande:
|
|
how should the overlap thus arising between, on the one hand, the entitlement in the competent State, which is also the Member State of residence of the children, and, on the other, the entitlement in the State which is neither the competent State nor the State of residence of the children, be resolved?’
|
Hur ska den kumulation som uppstår på detta sätt av rättigheten i den behöriga staten, vilken också är den medlemsstat i vilken barnen är bosatta, och rättigheten i den stat som inte är behörig, i vilken barnen saknar bosättning, lösas?”
|
|
36. By order of the President of the Court of 14 February 2011, Cases C‑611/10 and C‑612/10 were joined for the purposes of the written and oral procedure and of the judgment.
|
36. Domstolens ordförande beslutade den 14 februari 2011 att förena målen C‑611/10 och C‑612/10 vad gäller det skriftliga och muntliga förfarandet samt domen.
|
|
Consideration of the questions referred
|
Prövning av tolkningsfrågorna
|
|
The single question in Case C‑611/10 and the first two questions in Case C‑612/10
|
Den enda frågan i mål C‑611/10 och de två första frågorna i mål C‑612/10
|
|
37. By its single question in Case C‑611/10 and the first two questions in Case C‑612/10, which it is appropriate to examine together, the referring court asks, essentially, whether Articles 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71 must be interpreted as precluding a Member State, which is not designated under those provisions as the competent Member State, from granting child benefits in accordance with its national law to a migrant worker engaged in carrying out temporary work within its territory in circumstances such as those at issue in the main proceedings, including in the case where it is found, first, that the worker concerned has not suffered any legal disadvantage by reason of the fact that he has exercised his right to freedom of movement since he remains entitled to family benefits of the same kind in the competent Member State and, second, that neither that worker nor the child for whom that benefit is claimed habitually reside within the territory of the Member State in which the temporary work was carried out.
|
37. Den nationella domstolen har ställt sin enda fråga i mål C‑611/10 och de två första frågorna mål C‑612/10, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/71 ska tolkas så, att de utgör hinder mot att en medlemsstat, som inte i enlighet med dessa bestämmelser utpekas som den behöriga staten, beviljar barnförmåner i enlighet med sin interna rätt till en migrerande arbetstagare som tillfälligt arbetar inom dess territorium, under omständigheter av det slag som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, däri inbegripet att det konstateras att den berörde arbetstagaren inte har lidit någon rättsförlust på grund av att denne utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom denne bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma typ i den behöriga medlemsstaten, och varken arbetstagaren eller hans barn, för vilka förmånen begärs, stadigvarande vistas i den medlemsstat där arbetstagaren tillfälligt arbetade.
|
|
38. In that connection, it must be held, as the national court correctly stated, that the legislation applicable to the circumstances of the appellants in the main proceedings, as regards their entitlement to family benefits, is determined, respectively, by Articles 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71.
|
38. Domstolen konstaterar härvid, såsom den hänskjutande domstolen med rätta har anmärkt, att frågan vilken lagstiftning som är tillämplig på situationen för klagandena i de två målen vid den hänskjutande domstolen, vad rör deras rätt till familjeförmåner, avgörs av artikel 14 1 a respektive artikel 14a 1 a i förordning nr 1408/71.
|
|
39. It is common ground that, under Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71, Mr Wawrzyniak, during the period of less than 12 months in which he was posted to Germany, remained subject to the legislation of the Member State within the territory of which the company for which he normally works has its registered office, that is to say, Polish legislation.
|
39. Det är nämligen utrett att Jaroslaw Wawrzyniak, med tillämpning av artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71, under den period understigande tolv månader som denne varit utsänd till Tyskland, fortfarande omfattades av lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium det företag som han normalt arbetar för har sitt säte, det vill säga den polska lagstiftningen.
|
|
40. Likewise, it is not disputed that, under Article 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71, Mr Hudziński, with regard to the period not exceeding 12 months during which he worked in Germany, continued to be subject to the legislation of the Member State in which he normally pursues his activities as a self-employed person, that is to say, Polish legislation.
|
40. Det har vidare inte bestritts att Waldemar Hudzinski, med tillämpning av artikel 14a 1 a i förordning nr 1408/71, under den period understigande tolv månader som denne arbetat i Tyskland, fortsatt att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium han normalt sett arbetar, det vill säga den polska lagstiftningen.
|
|
41. That being so, it should be recalled that, according to settled case-law, the objective of the provisions of Title II of Regulation No 1408/71, which determine the legislation applicable to workers moving within the European Union, is to ensure, in particular, that the persons concerned are, in principle, subject to the social security scheme of only one Member State in order to prevent more than one system of national legislation from being applicable and to avoid the complications which may result from that situation. That principle is expressed, in particular, in Article 13(1) of Regulation No 1408/71 (see, inter alia, Case C‑16/09 Schwemmer [2010] ECR I-0000, paragraph 40 and the case-law cited.
|
41. Domstolen vill dock samtidigt erinra om att det framgår av fast rättspraxis att syftet med bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 1408/71, i vilka det fastställs vilken lagstiftning som är tillämplig på arbetstagare som förflyttar sig inom Europeiska unionen, bland annat är att de berörda i princip ska omfattas av en enda medlemsstats sociala trygghetssystem, så att kumulering av flera medlemsstaters tillämpliga lagstiftningar och de komplikationer som kan följa härmed undviks. Denna princip kommer särskilt till uttryck i artikel 13.1 i förordning nr 1408/71 (se, bland annat, dom av den 14 oktober 2010 i mål C‑16/09, Schwemmer, REU 2010, s. I‑0000, punkt 40 och där angiven rättspraxis).
|
|
42. Furthermore, since Article 48 TFEU provides for the coordination, and not the harmonisation, of the legislation of the Member States, substantive and procedural differences between the social security schemes of individual Member States, and hence in the rights of persons who are insured persons there, are unaffected by that provision, as each Member State retains the power to determine in its legislation, in compliance with EU law, the conditions pursuant to which benefits may be granted under a social security scheme (see, inter alia, Case C‑388/09 da Silva Martins [2011] ECR I-0000, paragraph 71 and the case-law cited).
|
42. I artikel 48 FEUF föreskrivs vidare att medlemsstaternas lagstiftningar ska samordnas, men inte att de ska harmoniseras. Skillnaderna i fråga om innehåll och förfarande mellan de sociala trygghetssystemen i var och en av medlemsstaterna, och följaktligen mellan rättigheterna för de personer som är försäkrade i dem, berörs således inte av denna bestämmelse, utan varje medlemsstat är behörig att i sin lagstiftning, med iakttagande av unionsrätten, föreskriva de villkor som ska gälla för beviljande av förmåner inom ett system för social trygghet (se, bland annat, dom av den 30 juni 2011 i mål C‑388/09, da Silva Martins, REU 2011, s. I‑0000, punkt 71 och där angiven rättspraxis).
|
|
43. In that context, the primary law of the European Union cannot guarantee to an insured person that moving to another Member State will be neutral in terms of social security. Thus, the application, possibly under the provisions of Regulation No 1408/71, following a change of Member State of residence, of national legislation that is less favourable as regards social security benefits may in principle be compatible with the requirements of primary EU law on freedom of movement for persons (see, inter alia, by analogy, da Silva Martins , paragraph 72).
|
43. Därför kan det inte genom unionens primärrätt garanteras att konsekvenserna av att en försäkrad person begett sig till en annan medlemsstat blir neutrala vad avser social trygghet. Tillämpningen av en nationell lagstiftning som är mindre fördelaktig vad gäller sociala trygghetsförmåner, i förekommande fall på grund av vad som stadgas i förordning nr 1408/71, kan således i princip vara förenlig med de krav som ställs i unionens primärrätt när det gäller fri rörlighet för personer (se, analogt, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkt 72).
|
|
44. It follows from those principles that the appellants in the main proceedings, who moved from one Member State to another, in this case to the Federal Republic of Germany, in order to work there, are, in principle, entitled only to the family benefits provided for by the legislation of the first Member State, which is the only legislation applicable pursuant to Regulation No 1408/71, even if, as is the position in the present cases, those benefits are less favourable than the benefits of the same kind provided for by German legislation.
|
44. Av dessa principer följer att klagandena i målen vid den nationella domstolen, som har begett sig från en medlemsstat till en annan, i förevarande fall till Förbundsrepubliken Tyskland, för att arbeta där, i princip endast har rätt till de familjeförmåner som föreskrivs i den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, vilket är den enda lagstiftning som är tillämplig enligt förordning nr 1408/71, och detta även i fall som de förevarande, där dessa förmåner är mindre generösa än de förmåner av samma typ som föreskrivs i den tyska lagstiftningen.
|
|
45. Although the German authorities are thus not required under EU law to grant the child benefit at issue in the main proceedings, the question arises, however, as to whether that law precludes the potential grant of such benefits, especially because, as is clear from the file submitted to the Court, it appears that under German law the appellants in the main proceedings may receive that benefit solely because they are subject to unlimited income tax liability or treated as such, this being a matter for the referring court to ascertain.
|
45. Även om de tyska myndigheterna således enligt unionsrätten inte är skyldiga att bevilja den aktuella barnförmånen, uppstår emellertid frågan huruvida denna lagstiftning utgör hinder för att bevilja en sådan förmån, och detta särskilt som det framgår av de handlingar som inkommit till domstolen, att klagandena i målen vid den nationella domstolen enligt tysk lagstiftning kan tänkas ha rätt till denna förmån av den enda omständigheten att de är obegränsat skattskyldiga till inkomstskatt eller behandlas som sådana skattskyldiga, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.
|
|
46. In that regard, as the Court stated in paragraph 29 of Bosmann , the provisions of Regulation No 1408/71 must be interpreted in the light of Article 48 TFEU, which aims to facilitate freedom of movement for workers and entails, in particular, that migrant workers must not lose their right to social security benefits or have the amount of those benefits reduced because they have exercised the right to freedom of movement conferred on them by the Treaty.
|
46. Såsom domstolen har slagit fast i punkt 29 i den ovannämnda domen i målet Bosmann ska bestämmelserna i förordning nr 1408/71 tolkas i ljuset av artikel 48 FEUF, vilken är avsedd att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare och bland annat innebär att migrerande arbetstagare varken ska förlora rätten till sociala trygghetsförmåner eller drabbas av en minskning av förmånernas belopp till följd av att de har utnyttjat rätten till fri rörlighet enligt fördraget.
|
|
47. Likewise, in paragraph 30 of that judgment, the Court held that the first recital in the preamble to Regulation No 1408/71 states that the provisions which that regulation contains for coordination of national social security legislations fall within the framework of freedom of movement for workers who are nationals of Member States and should contribute towards the improvement of their standard of living and conditions of employment.
|
47. I punkt 30 i ovannämnda dom har domstolen även anmärkt att det i första skälet i förordning nr 1408/71 anges att bestämmelserna i denna förordning om samordning av nationell lagstiftning om social trygghet ingår i den fria rörligheten för personer och bör bidra till förbättring av deras levnadsstandard och anställningsförhållanden.
|
|
48. It is in the light of those factors that the Court held, in paragraph 31 of Bosmann , that, in circumstances such as those of the case which gave rise to that judgment, the Member State of residence cannot be deprived of the right to grant child benefit to those who reside within its territory. While, under Article 13(2)(a) of Regulation No 1408/71, a person employed in the territory of one Member State is to be subject to the legislation of that State, even if he resides in the territory of another Member State, the fact remains that the purpose of that regulation is not to prevent the Member State of residence from granting child benefit to that person under its legislation.
|
48. Mot denna bakgrund konstaterade domstolen i punkt 31 i domen i det ovannämnda målet Bosmann att bosättningsstaten, under de där aktuella omständigheterna, inte kan fråntas rätten att bevilja personer som är bosatta på dess territorium familjeförmåner. Om den som utför arbete såsom anställd inom en medlemsstats territorium, enligt artikel 13.2 a i förordning nr 1408/71, omfattas av denna medlemsstats lagstiftning – även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium – kan nämligen bosättningsmedlemsstaten inte med stöd av denna förordning förhindras att med tillämpning av nationell lagstiftning bevilja en sådan person familjeförmåner.
|
|
49. The Court added, in paragraph 32 of that judgment, that the principle of the exclusive applicability of the legislation designated under the provisions of Title II of Regulation No 1408/71, set out in paragraph 41 of the present judgment, cannot serve as a basis for precluding a Member State, which is not the competent State but which does not subject the right to child benefit to conditions of employment or insurance, from being able to grant such a benefit to one of its residents since the possibility of such a grant arises, in actual fact, from its legislation.
|
49. Domstolen tillade i punkt 32 i samma dom att principen, vilken det har erinrats om i punkt 41 ovan, att den lagstiftning som utpekas med hjälp av bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 1408/71 är exklusivt tillämplig, inte kan utgöra grund för att utesluta att en medlemsstat, som inte utgör behörig medlemsstat och som inte uppställer villkor om anställning eller försäkring för rätten till en familjeförmån, kan bevilja en person som bor i landet en sådan familjeförmån, om ett sådant beviljande faktiskt är möjligt enligt den nationella lagstiftningen.
|
|
50. In the present cases, the referring court asks the Court of Justice whether the possibility thus accorded, in circumstances such as those in Bosmann , to a Member State, which is not the competent State under Title II of Regulation No 1408/71, to grant a family benefit to a person residing within its territory must also be recognised in situations such as those at issue in the main proceedings, notwithstanding the fact that they differ in several respects from the situation obtaining in Bosmann .
|
50. I de förevarande två målen har den hänskjutande domstolen bett EU-domstolen att avgöra huruvida denna möjlighet, under sådana förhållanden som var aktuella i det ovannämnda målet Bosmann, för en medlemsstat som inte är den behöriga staten enligt bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 1408/71 att bevilja en familjeförmån till en person som är bosatt på dess territorium också ska gälla i situationer av det slag som är aktuellt i de två målen vid den nationella domstolen, trots att dessa på flera punkter avviker från situationen i det ovannämnda målet Bosmann.
|
|
51. In the first place, as regards the relevance of the fact that the appellants in the main proceedings have neither lost entitlement to social security benefits nor suffered a reduction in the amount thereof by reason of the fact that they exercised their right of free movement, as they have retained their entitlement to family benefits in the competent Member State, that fact cannot, by itself, prevent a Member State which lacks competence from having the possibility of granting such benefits.
|
51. Domstolen vill för det första, vad avser relevansen av den omständigheten att klagandena i målen vid den nationella domstolen varken har förlorat sin rätt till sociala trygghetsförmåner eller fått dessa nedsatta på grund av att de utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom de bevarat sin rätt till familjeförmåner i den behöriga medlemsstaten, anmärka att denna omständighet inte i sig medför att det är uteslutet att en icke behörig medlemsstat har möjlighet att bevilja sådana förmåner.
|
|
52. Although the Court, in paragraph 29 of Bosmann , stated that migrant workers must not lose their right to social security benefits or have the amount of those benefits reduced because they have exercised the right to freedom of movement conferred on them by the Treaty, that statement is expressly formulated as an example of the possible implications of Article 48 TFEU and of the purpose of that provision for the interpretation of Regulation No 1408/71.
|
52. Domstolen har visserligen, i punkt 29 i domen i det ovannämnda målet Bosmann, angett att migrerande arbetstagare varken ska förlora rätten till sociala trygghetsförmåner eller drabbas av en minskning av förmånernas belopp till följd av att de har utnyttjat rätten till fri rörlighet enligt fördraget, men domstolen har uttryckligen förklarat att detta uttalande är ett exempel på vad artikel 48 FEUF och syftet med denna bestämmelse har för möjlig inverkan på tolkningen av förordning nr 1408/71.
|
|
53. Furthermore, that statement, which must be understood in the light of the particular nature of the case in the main proceedings which gave rise to the Bosmann judgment, is of secondary importance in comparison with the principle, which is set out in the first place in that paragraph of the judgment and is settled case-law, according to which the provisions of Regulation No 1408/71 must be interpreted in the light of the purpose of Article 48 TFEU, which is to contribute to the establishment of the greatest possible freedom of movement for migrant workers (see, inter alia, da Silva Martins , paragraph 70 and the case-law cited).
|
53. Detta uttalande, som ska förstås utifrån det speciella sammanhanget i nämnda mål, är av mindre betydelse än den princip, som domstolen dessförinnan hade erinrat om i samma punkt i den ovannämnda domen och som ska anses ingå i domstolens fasta praxis, nämligen att bestämmelserna i förordning nr 1408/71 ska tolkas mot bakgrund av ändamålet med artikel 48 FEUF, vilket är att bidra till att åstadkomma en fri rörlighet för migrerande arbetstagare som är så fullständig som möjligt (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkt 70 och där angiven rättspraxis).
|
|
54. In that connection, it must also be recalled that it is clear from the first recital in the preamble to Regulation No 1408/71 that the latter seeks to contribute to the improvement of the standard of living and conditions of employment of migrant workers.
|
54. I detta sammanhang ska det även erinras om att det framgår av första skälet i förordning nr 1408/71 att syftet med denna förordning är att bidra till en förbättring av migrerande arbetstagares levnadsstandard och anställningsförhållanden.
|
|
55. In that context, the Court has held that it would both go beyond the objective of Regulation No 1408/71 and exceed the purpose and scope of Article 48 TFEU to interpret that regulation as prohibiting a Member State from granting workers and members of their family broader social protection than that arising from the application of that regulation (Case C‑208/07 Chamier-Glisczinski [2009] ECR I‑6095, paragraph 56).
|
55. Domstolen har i detta sammanhang fastställt att det skulle innebära både att gå bortom syftet med förordning nr 1408/71 samt att placera sig utanför ramen och ändamålet för artikel 48 FEUF att tolka nämnda förordning som ett förbud för en medlemsstat att bevilja arbetstagare och deras familjemedlemmar ett större socialt skydd än vad som följer av tillämpningen av denna förordning (dom av den 16 juli 2009 i mål C‑208/07, von Chamier-Glisczinski, REG 2009, s. I‑6095, punkt 56).
|
|
56. The EU legislation on the coordination of national social security legislation, taking account in particular of its underlying objectives, cannot, except in the case of an express exception in conformity with those objectives, be applied in such a way as to deprive a migrant worker or those claiming under him of benefits granted solely by virtue of the legislation of a single Member State (see, inter alia, da Silva Martins , paragraph 75).
|
56. Med beaktande särskilt av de mål som ligger till grund för unionsbestämmelserna om samordning av nationell lagstiftning om social trygghet, kan dessa bestämmelser nämligen inte tillämpas på ett sådant sätt att den migrerande arbetstagaren eller dennes medförsäkrade nekas förmåner som uteslutande har sin grund i en medlemsstats lagstiftning, såvida det inte finns ett uttryckligen föreskrivet undantag som är förenligt med nämnda mål (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkt 75).
|
|
57. In the light of those factors, it must be held that an interpretation of Articles 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71 permitting a Member State to grant family benefits in a situation such as that in the main proceedings, in which the migrant worker has not lost the benefit of social security benefits or suffered a reduction in the amount thereof by reason of the fact that he has exercised his right of freedom of movement, since he has retained his entitlement to family benefits of the same kind in the competent Member State, cannot be excluded because it is liable to contribute to the improvement of living standards and conditions of employment of migrant workers by affording them greater social protection than that resulting from application of that regulation, and thereby contributes to the objective of those provisions, which is to facilitate the free movement of workers.
|
57. Domstolen konstaterar mot denna bakgrund att en tolkning som går ut på att artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/71 tillåter en medlemsstat att bevilja familjeförmåner i en situation av det slag som är aktuell i målen vid den nationella domstolen − där den migrerande arbetstagaren varken har förlorat rätten till sociala trygghetsförmåner eller drabbats av en minskning av förmånernas belopp till följd av att han har utnyttjat rätten till fri rörlighet, eftersom han bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma slag i den behöriga medlemsstaten − inte är utesluten, eftersom denna tolkning bidrar till en förbättring av migrerande arbetstagares levnadsstandard och anställningsförhållanden, genom att ge dem ett mer omfattande socialt skydd än vad som följer av en ren tillämpning av nämnda förordning och på detta sätt bidrar till att uppnå dessa bestämmelsers syfte, nämligen att underlätta för arbetstagarna att utnyttja sin rätt till fri rörlighet.
|
|
58. In the second place, as regards the references in Bosmann to the residence o f the migrant worker within the territory of the Member State lacking competence from which the family benefit is claimed, these are explained by the fact that, in the case which gave rise to that judgment, the applicant in the main proceedings was entitled to that benefit solely by virtue of her residence in that State pursuant to Paragraph 62(1) of the EStG, which does not make that entitlement subject to conditions of employment or insurance.
|
58. Vad rör hänvisningarna, i domen i det ovannämnda målet Bosmann, till den migrerande arbetstagarens bosättning på den icke behöriga medlemsstatens territorium, där denne ansökt om familjeförmånen, förklaras dessa av omständigheten att sökanden i det där aktuella målet enligt 62 § 1 EStG hade rätt till denna förmån redan på grund av sin bosättning i denna stat, då denna bestämmelse inte uppställer något krav på anställning eller försäkring för rätt till denna förmån.
|
|
59. Therefore, those references are to the basis of the entitlement to the relevant family benefit in the national legislation of the Member State concerned and, in particular, to the connecting factor relating to residence which appears therein.
|
59. De aktuella hänvisningarna rör således den lagliga grunden för rätt till den aktuella familjeförmånen i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, och särskilt det där angivna villkoret om bosättning.
|
|
60. However, Paragraph 62(1) of the EStG provides that entitlement to child benefit also exists for any person who, not having his permanent or habitual residence within national territory, has been made subject to unlimited income tax liability or has been treated as being so subject.
|
60. Enligt 62 § 1 EStG föreligger emellertid rätt till denna barnförmån för varje person som även om vederbörande varken är bosatt eller stadigvarande vistas i landet ändå är obegränsat skattskyldig till inkomstskatt där eller behandlas som obegränsat skattskyldig.
|
|
61. It is this second connecting factor which is at issue in the present cases in the main proceedings.
|
61. Det är sistnämnda anknytning som är i fråga i de här aktuella målen vid den nationella domstolen.
|
|
62. In so far as, under national law, the two connecting factors set out in Paragraph 62(1) of the EStG provide, as such, the basis for entitlement to child benefit, which is for the referring court to ascertain, the reference in Bosmann to the connecting factor relating to the residence of the migrant worker cannot mean that a Member State which is not the competent State under the provisions of Title II of Regulation No 1408/71 may grant a family benefit only if that entitlement is claimed on the basis of that connecting factor, and that that possibility is, by contrast, excluded in a situation in which it is the alternative connecting factor which is applicable.
|
62. Förutsatt att de två anknytningsgrunder som anges i 62 § 1 EStG enligt nationell rätt i sig ger rätt till den aktuella barnförmånen, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra, kan hänvisningen, i domen i det ovannämnda målet Bosmann, till den migrerande arbetstagarens bosättning som anknytningsgrund, inte innebära att en medlemsstat som inte är behörig stat enligt bestämmelserna i avdelning II i förordning nr 1408/71 endast har möjlighet att bevilja en familjeförmån om denna rätt görs gällande med hänvisning till denna anknytningsgrund, och att denna möjlighet inte föreligger i en situation då den alternativa anknytningsgrunden är tillämplig.
|
|
63. In that context, the referring court also expresses uncertainty as to the relevance of the fact that, in the situations in the main proceedings, contrary to the situation at issue in Bosmann , the child is not resident within the territory of the Member State lacking competence in which a benefit for that child is claimed.
|
63. Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang även ställt sig frågan huruvida det är av relevans att barnen i målen vid den nationella domstolen, till skillnad från vad som var fallet i det ovannämnda målet Bosmann, inte är bosatta på den icke behöriga medlemsstatens territorium, där det ansöks om en sådan förmån.
|
|
64. In this regard, it must be held that, in Bosmann , the Court does not refer to the existence, in the situation at issue, of that factor of connection with the territory of the Member State lacking competence in order to justify the conclusion that that State may grant family benefits.
|
64. Det ska härvid konstateras att domstolen i sin dom i det ovannämnda målet Bosmann inte hänvisat till att det förelåg en sådan anknytning till den icke behöriga medlemsstatens territorium som stöd för sin slutsats att denna stat har möjlighet att bevilja familjeförmåner.
|
|
65. Finally, it is true that, in a situation such as that in Bosmann , the residence of the migrant worker and that of the child within the territory of the Member State which lacks competence were specific and particularly close connecting factors, particularly when account is taken of the nature of the benefit at issue.
|
65. Domstolen konstaterar slutligen att i en situation av det slag som var aktuell i det ovannämnda målet Bosmann utgjorde den omständigheten att den migrerande arbetstagaren och dennes barn är bosatta på den icke behöriga medlemsstatens territorium en precis och nära anknytning, särskilt med hänsyn till den aktuella förmånens art.
|
|
66. In the present cases in the main proceedings, the connection of the situations at issue with the territory of the Member State which lacks competence and from which family benefits are claimed is the fact of subjection to unlimited income tax liability in respect of the income earned from the temporary work in that Member State. Such a connection is based on a precise criterion and may be regarded as being sufficiently close, when account is also taken of the fact that the family benefit claimed is financed by tax revenue.
|
66. I de här aktuella målen vid den nationella domstolen består anknytningen till den icke behöriga medlemsstatens territorium, där familjeförmånerna görs gällande, av att arbetstagaren är obegränsat skattskyldig till inkomstskatt för inkomsten från sitt tillfälliga arbete i denna medlemsstat. En sådan anknytning grundas på ett precist kriterium och kan anses som en tillräckligt nära anknytning, när man även tar hänsyn till att den sökta familjeförmånen finansieras av skatteintäkter.
|
|
67. In those circumstances, it does not appear that, in the situations in the main proceedings, the grant of that benefit, which is not subject to conditions of employment or insurance, is liable to affect disproportionately the predictability and effectiveness of the application of the coordination rules of Regulation No 1408/71, requirements relating to legal certainty which also protect the interests of migrant workers and to which the principle, set out in paragraph 41 of the present judgment, consisting in the exclusive applicability in principle of the legislation of the Member State designated under those rules as the competent State also contributes.
|
67. Mot denna bakgrund framstår ett eventuellt beslut att i de i målen vid den nationella domstolen aktuella situationerna bevilja denna förmån – vilken inte villkoras av anställning eller försäkring – inte som ägnat att på ett orimligt sätt försämra förutsägbarheten och effektiviteten av tillämpningen av samordningsreglerna i förordning nr 1408/71, vilket är ett krav som har sin grund i rättssäkerhetsprincipen och även skyddar migrerande arbetstagares intressen och vilket, såsom anmärkts i punkt 41 ovan, även upprätthålls genom den där beskrivna principen, som går ut på att lagstiftningen i den medlemsstat som enligt dessa regler är behörig i princip är exklusivt tillämplig.
|
|
68. Having regard to the foregoing, the answer to the single question in Case C‑611/10 and to the first two questions in Case C-612/10 is that Articles 14(1)(a) and 14a(1)(a) of Regulation No 1408/71 must be interpreted as not precluding a Member State, which is not designated under those provisions as being the competent State, from granting child benefits in accordance with its national law to a migrant worker who is working temporarily within its territory in circumstances such as those in the main proceedings, including in the case where it is established, first, that the worker concerned has not suffered any legal disadvantage by reason of the fact that he has exercised his freedom of movement, since he has retained his entitlement to family benefits of the same kind in the competent Member State, and, second, that neither that worker nor the child for whom that benefit is claimed habitually resides within the territory of the Member State in which the temporary work was carried out.
|
68. Den enda frågan i mål C‑611/10 och de två första frågorna i mål C‑612/10 ska därför besvaras enligt följande. Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/71 ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en medlemsstat, som inte i enlighet med dessa bestämmelser utpekas som den behöriga staten, beviljar barnförmåner i enlighet med sin interna rätt till en migrerande arbetstagare som tillfälligt arbetar inom dess territorium, under omständigheter av det slag som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, däri inbegripet att det konstateras att den berörde arbetstagaren inte har lidit någon rättsförlust på grund av att denne utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom vederbörande bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma typ i den behöriga medlemsstaten, och varken arbetstagaren eller hans barn, för vilka förmånen begärs, stadigvarande vistas i den medlemsstat där arbetstagaren tillfälligt arbetade.
|
|
The third and fourth questions in Case C-612/10
|
Den tredje och den fjärde frågan i mål C‑612/10
|
|
69. By its third and fourth questions in Case C-612/10, which it is appropriate to examine together, the referring court asks essentially whether EU law, in particular the rules against overlapping set out in Article 76 of Regulation No 1408/71 and Article 10 of Regulation No 547/72, the Treaty rules on the free movement of workers and the principle of non-discrimination, must be interpreted as precluding, in a situation such as that at issue in the main proceedings, the application of a rule of national law, such as that resulting from Paragraph 65 of the EStG, which excludes entitlement to child benefits in the case where a comparable benefit must be paid in another State or would have to be paid if a claim to that effect were to be made.
|
69. Den nationella domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan i mål C‑612/10, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida unionsrätten, och särskilt reglerna mot sammanläggning i artikel 76 i förordning nr 1408/71 och i artikel 10 i förordning nr 547/72, fördragets regler om arbetstagarnas fria rörlighet och icke-diskrimineringsprincipen, ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, i en situation av det slag som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, tillämpa en regel i nationell rätt av det slag som framgår av 65 § EStG, enligt vilken rätt till barnförmåner är utesluten om en jämförbar förmån ska utbetalas i en annan stat eller skulle utbetalas, om en sådan begäran gjordes.
|
|
70. In that connection, since it is clear from the examination of the first two questions in Case C‑612/10 that Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71 must be interpreted as meaning that, in a situation such as that at issue in the main proceedings, the Federal Republic of Germany, which is not the competent State under that provision, has the power, but not the obligation, to grant child benefits in accordance with its national law to a posted worker who works temporarily within its territory, that State must in principle also be able to decide, as the referring court stated, whether and, if appropriate, how it intends to take account of the fact that there exists in the State which is competent under that provision, in this case the Republic of Poland, entitlement to a comparable benefit.
|
70. Såsom framgår av prövningen av de två första frågorna i mål C‑612/10 ska artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71 tolkas så, att, i en situation av det slag som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, Förbundsrepubliken Tyskland, som inte är behörig stat enligt denna bestämmelse, har möjlighet, men inte skyldighet, att bevilja barnförmåner i enlighet med sin nationella rätt till en utsänd arbetstagare som tillfälligt arbetar på dess territorium, samtidigt som denna stat i princip, såsom den hänskjutande domstolen har anmärkt, även kan besluta om, och, i förekommande fall, hur denna ska beakta omständigheten att arbetstagaren har rätt till en jämförbar förmån i den medlemsstat som är behörig enligt denna bestämmelse, i förevarande fall Republiken Polen.
|
|
71. However, if, in a situation such as that at issue in the main proceedings, the legislation of a Member State which lacks competence provides for entitlement to a family benefit which confers additional social protection on the migrant worker by virtue of the fact that he was subject to unlimited income tax liability in that State or has been treated as such for the period in which he worked there, any rules against overlapping laid down by that legislation, such as those resulting from Paragraph 65 of the EStG, cannot be applied if the application thereof is found to be contrary to EU law.
|
71. Även om det i en icke behörig medlemsstats lagstiftning, i en situation av det slag som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs en rätt till en familjeförmån som ger den migrerande arbetstagaren ett ytterligare socialt skydd, på grund av att denne är obegränsat skattskyldig till inkomstskatt i denna stat eller har behandlats som en sådan skattskyldig för den tid han arbetade där, får emellertid eventuella regler om förbud mot sammanläggning i denna lagstiftning, av det slag som följer av 65 § EStG, inte tillämpas, om det konstateras att denna tillämpning strider mot unionsrätten.
|
|
72. Thus, in Schwemmer , to which the appellants in the main proceedings refer, the Court held that, in the situation at issue in the main proceedings in that case, the rule against overlapping laid down in Article 10 of Regulation No 574/72 had to be interpreted as meaning that the entitlement to child benefit payable under German law could not be partially suspended, by applying Paragraph 65(1) of the EStG, up to the amount which could be received in Switzerland.
|
72. Domstolen har i sin dom i det ovannämnda målet Schwemmer, till vilken klagandena i målen vid den nationella domstolen har hänvisat, förklarat att i den situation som är aktuell i målet vid den nationella domstolen ska regeln om förbud mot sammanläggning i artikel 10 i förordning nr 574/72 tolkas så, att rätten till barnförmåner enligt tysk rätt inte kan delvis innehållas med tillämpning av 65 § 1 EStG, upp till det belopp som skulle ha kunnat erhållas i Schweiz.
|
|
73. It must, however, be held that the situation at issue in the main proceedings is not covered by that rule against overlapping or, moreover, by that laid down by Article 76 of Regulation No 1408/71 since it does not concern a hypothetical overlapping of entitlements laid down by the legislation of the Member State of residence of the child concerned and of those resulting from the legislation of the Member State of employment designated as the competent State under that regulation (see, to that effect, Bosmann , paragraph 24, and Schwemmer , paragraphs 43 and 51)
|
73. Domstolen konstaterar emellertid att situationen i målet vid den nationella domstolen inte omfattas av nämnda regel om förbud mot sammanläggning eller motsvarande regel i artikel 76 i förordning nr 1408/71, eftersom det i denna situation inte föreligger någon sammanläggning av rättigheter som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där det berörda barnet är bosatt och rättigheter som följer av lagstiftningen i den medlemsstat där arbetstagaren är anställd och som utpekas som behörig stat enligt nämnda förordning (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Bosmann, punkt 24, och Schwemmer, punkterna 43 och 51).
|
|
74. In the cases in the main proceedings, the Republic of Poland is both the Member State of residence of the child concerned and the Member State of employment of the posted worker which is designated as the competent State pursuant to Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71, that is to say, the Member State within the territory of which the company for which he normally works has its registered office.
|
74. I målet vid den nationella domstolen är Republiken Polen nämligen både den medlemsstat där det berörda barnet är bosatt och den medlemsstat där den utsände arbetstagaren arbetar. Republiken Polen utpekas som behörig stat enligt artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71, då det är den medlemsstat på vars territorium det företag för vilket arbetstagaren normalt arbetar har sitt säte.
|
|
75. It follows that the rules against overlapping laid down in Article 76 of Regulation No 1408/71 and in Article 10 of Regulation No 574/72 cannot preclude exclusion, in the present instance, from entitlement to child benefit pursuant to a national rule against overlapping such as that resulting from Paragraph 65 of the EStG.
|
75. Reglerna om förbud mot sammanläggning i artikel 76 i förordning nr 1408/71 och i artikel 10 i förordning nr 574/72 utgör således inte hinder för att i förevarande fall inte neka rätt till en barnförmån med tillämpning av en nationell regel om förbud mot sammanläggning av det slag som följer av 65 § EStG.
|
|
76. However, the application of such a rule of national law against overlapping in a case such as that in the main proceedings, in so far as it appears to require, as is clear from the file submitted to the Court, not a reduction in the amount of the benefit by the amount of that of a comparable benefit received in another State, but exclusion from that benefit, is such as to constitute a substantial disadvantage affecting in reality a greater number of migrant workers than settled workers who have worked exclusively in the Member State concerned, this being a matter for the referring court to ascertain.
|
76. Att tillämpa en sådan regel om förbud mot sammanläggning i nationell rätt i ett mål av det slag som det här aktuella målet vid den nationella domstolen, är ägnat – eftersom det synes medföra, såsom framgår av de handlingar som ingetts till domstolen, inte att förmånens storlek sätts ned med det belopp som uppbärs för en jämförbar förmån i en annan stat, utan att denna förmån inte beviljas över huvud taget – medföra en betydande nackdel som i praktiken påverkar ett mycket större antal migrerande arbetstagare än arbetstagare som inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och som under hela sitt arbetsliv har stannat i den berörda medlemsstaten, vilket är en fråga som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
|
|
77. It is in particular migrant workers who are liable to receive, in, moreover, potentially highly divergent amounts, comparable benefits in another State, in particular in their Member State of origin.
|
77. Det är nämligen framför allt migrerande arbetstagare som kan antas åtnjuta jämförbara förmåner i en annan stat, särskilt i sitt ursprungsland, varvid dessa förmåner i hög grad kan variera i omfattning.
|
|
78. Such a disadvantage appears even less justifiable in light of the fact that the benefit at issue in the main proceedings is financed by tax revenue and that, according to the national legislation concerned, the appellants in the main proceedings are entitled to that benefit by reason of the fact that they were subject to unlimited income tax liability in Germany.
|
78. En sådan nackdel framstår som än mindre motiverad när förmånen, såsom fallet är med den i målet vid den nationella domstolen aktuella förmånen, finansieras med skatteintäkter, och klaganden i målet vid den nationella domstolen enligt den nationella lagstiftningen i fråga har rätt till denna förmån på grund av att han varit obegränsat skattskyldig till inkomstskatt i Tyskland.
|
|
79. In that connection, it should be recalled that the Court has already ruled that the aim of Articles 45 TFEU and 48 TFEU would not be achieved if, as a result of the exercise of their freedom of movement, migrant workers were to lose social security advantages guaranteed to them by the legislation of one Member State (see, to that effect, da Silva Martins , paragraph 76 and the case-law cited).
|
79. Det ska härvid anmärkas att domstolen vid flera tillfällen har slagit fast att syftet med artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF inte kan uppnås om arbetstagarna förlorar de förmåner för social trygghet som lagstiftningen i en medlemsstat garanterar dem på grund av att de utövar sin rätt till fri rörlighet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
|
|
80. It is also clear from the case-law of the Court that Articles 45 TFEU to 48 TFEU, and Regulation No 1408/71, adopted to implement them, are intended in particular to prevent the situation in which a worker who has exercised his right of free movement is treated, without objective justification, less favourably than one who has completed his entire career in only one Member State (see, to that effect, da Silva Martins , paragraph 76 and the case-law cited).
|
80. Det framgår dessutom av domstolens praxis att artiklarna 45 FEUF–48 FEUF, liksom förordning nr 1408/71, vilken antagits till genomförande av dessa artiklar, bland annat har till syfte att förhindra att en arbetstagare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet utan sakliga skäl missgynnas i förhållande till en arbetstagare som endast har utövat förvärvsverksamhet i en enda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkt 76 och där angiven rättspraxis).
|
|
81. Therefore, even if it can be explained by the disparities in the social security legislation of the Member States which subsist despite the existence of the coordinating rules laid down by EU law, the disadvantage mentioned in paragraph 76 of the present judgment is contrary to the requirements of the primary law of the European Union on the free movement of workers (see, inter alia, by analogy, da Silva Martins , paragraphs 72 and 73 and the case-law cited).
|
81. Den nackdel som omnämns i punkt 76 ovan strider, även om den kan förklaras av skillnader i medlemsstaternas lagstiftningar om social trygghet som kvarstår trots unionsrättens samordningsregler, mot unionens primärrätt om arbetstagarnas fria rörlighet (se, bland annat och analogt, domen i det ovannämnda målet da Silva Martins, punkterna 72 och 73 och där angiven rättspraxis).
|
|
82. That finding cannot be called into question by the objective of Article 14(1)(a) of Regulation No 1408/71, which, according to the case-law of the Court, and as the referring court has stated, consists in encouraging the freedom to provide services by preventing an undertaking established in one Member State from being obliged to register its workers, who are normally subject to the social security legislation of that State, with the social security system of another Member State to which they are sent to perform work of short duration, which would complicate exercise by such an undertaking of that fundamental freedom (see, to that effect, inter alia, Case C‑202/97 FTS [2000] ECR I‑883, paragraphs 28 and 29).
|
82. Denna slutsats påverkas inte av syftet med artikel 14 1 a i förordning nr 1408/71, vilket, enligt domstolens praxis och såsom den hänskjutande domstolen har erinrat om, är att främja friheten att tillhandahålla tjänster genom att se till att ett företag som är etablerat på en medlemsstats territorium inte är tvunget att anmäla sina anställda, vilka normalt sett omfattas av denna stats sociala trygghetssystem, till motsvarande system i en annan medlemsstat, när de anställda stationeras där för en begränsad tid, för att utföra arbeten där, vilket skulle göra det svårare för ett sådant företag att utöva denna grundläggande rättighet (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 10 februari 2000 i mål C‑202/97, FTS, REG 2000, s. I‑883, punkterna 28 och 29).
|
|
83. In that connection, it must be held that the exclusion from receipt of child benefit which results from the application in the situation at issue in the main proceedings of a national rule against overlapping such as that resulting from Paragraph 65 of the EStG is not designed to avoid the costs and administrative complications which might arise for undertakings from other Member States posting workers in Germany as the result of a change in the applicable national legislation.
|
83. Domstolen konstaterar härvid att den omständigheten att barnförmånen inte kan utbetalas − vilket blir resultatet när man i den i målet vid den nationella domstolen aktuella situationen tillämpar en nationell regel om förbud mot sammanläggning, av det slag som följer av 65 § EStG − inte har sin grund i en önskan att hjälpa företag i andra medlemsstater, som utsänder sina anställda till Tyskland, att undvika de kostnader och administrativa komplikationer som kan följa av ett byte av tillämplig nationell lagstiftning.
|
|
84. It is common ground that the benefit at issue in the main proceedings is granted without the undertakings which employ those workers being obliged to contribute to the financing of that benefit or having any administrative formalities imposed on them in that context.
|
84. Det är nämligen utrett att den i målet vid den nationella domstolen aktuella förmånen beviljas utan att dessa arbetstagares arbetsgivare behöver bidra till finansieringen av denna förmån och utan att de behöver uppfylla några administrativa formaliteter i detta sammanhang.
|
|
85. Consequently, the answer to the third and fourth questions in Case C-612/10 is that the Treaty rules on the free movement of workers must be interpreted as precluding the application, in a situation such as that at issue in the main proceedings, of a rule of national law, such as that resulting from Paragraph 65 of the EStG, in so far as it involves, not a reduction in the amount of the benefit corresponding to the amount of a comparable benefit received in another State, but exclusion from that benefit.
|
85. Den tredje och den fjärde frågan i mål C‑612/10 ska därför besvaras enligt följande. Fördragets regler om arbetstagarnas fria rörlighet ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, i en situation av det slag som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, tillämpa en regel i nationell rätt av det slag som framgår av 65 § EStG, i den utsträckning som den inte medför att förmånens storlek sätts ned med det belopp som uppbärs för en jämförbar förmån i en annan stat, utan medför att denna förmån inte kan beviljas över huvud taget.
|
|
Costs
|
Rättegångskostnader
|
|
86. Since these proceedings are, for the parties to the main proceedings, a step in the actions pending before the national court, the decisions on costs are a matter for that court. Costs incurred in submitting observations to the Court, other than the costs of those parties, are not recoverable.
|
86. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
|