Grounds
|
|
1. This reference for a preliminary ruling concerns the interpretation of European Union law in the field of direct taxation.
|
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av unionsrätten på området direkt beskattning.
|
|
2. The reference has been made in proceedings between the Ministero dell’Economia e delle Finanze (Ministry of Economic and Financial Affairs) and the Agenzia delle Entrate (Revenue Authority) and 3M Italia SpA (‘3M Italia’) concerning the taxation of dividends distributed by that company in respect of the years 1989 to 1991.
|
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Ministero dell’Economia e delle Finanze (ekonomi- och finansministeriet) och Agenzia delle Entrate (skattemyndigheten) å ena sidan och 3M Italia SpA (nedan kallat 3M Italia) å andra sidan, angående skatt på utdelning från detta bolag för åren 1989–1991.
|
|
National legal context
|
Tillämpliga nationella bestämmelser
|
|
3. Article 3(2 bis ) of Decree-Law No 40/2010 (GURI No 71, 26 March 2010), converted, with amendments, into Law No 73/2010 (GURI No 120, 25 May 2010) (‘Decree-Law No 40/2010’), reads as follows:
|
3. Artikel 3.2 bis i lagdekret nr 40/2010 (GURI nr 71 av den 26 mars 2010), som i ändrad lydelse omvandlats till lag nr 73/2010 (GURI nr 120 av den 25 maj 2010) (nedan kallat lagdekret nr 40/2010), stadgar följande:
|
|
‘In order to ensure that judicial proceedings in tax matters are kept within a reasonable time, as required by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms [signed in Rome on 4 November 1950 (“the ECHR”)], ratified by Law No 848 of 4 August 1955, having regard to the failure to comply with the reasonable time requirement laid down in Article 6(1) of that Convention, pending tax disputes arising from actions lodged at first instance more than 10 years before the date of entry into force of the law converting the present decree into law, in which the State Tax Authority has been unsuccessful at first and second instance, shall be concluded in accordance with the following rules:
|
”För att begränsa handläggningstiden i skattemål, med hänsyn till principen att mål ska prövas inom skälig tid i den mening som avses i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, [som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen),] ratificerad genom lag nr 848 av den 4 augusti 1955, särskilt med tanke på den bristande efterlevnaden av kravet på prövning inom skälig tid i artikel 6.1 i konventionen, ska pågående skattemål i vilka talan i första instans väckts mer än tio år före ikraftträdandet av den lag som omvandlade föreliggande dekret till lag, när skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans, avgöras på följande sätt:
|
|
…
|
…
|
|
(b) tax disputes pending before the Corte suprema di cassazione may be extinguished by payment of an amount equivalent to 5% of the value of the claim … with concurrent abandonment of any claim to fair compensation within the meaning of Law No 89 of 24 March 2001. The taxpayer may lodge an application to that effect with the relevant secretariat or registry within 90 days of the entry into force of the law converting the present decree into law, accompanied by proof of the relevant payment. The proceedings referred to in this paragraph shall be suspended until the expiry of the time-limit set out in the second sentence hereof and shall be concluded with an order apportioning the full costs of the proceedings. In no event shall there be any reimbursement.’
|
b) Skattemål som pågår vid Corte suprema di cassazione kan avgöras genom erläggande av ett belopp motsvarande 5 procent av tvistens värde ... och samtidigt avstående från alla eventuella anspråk på skälig ersättning i den mening som avses i lag nr 89 av den 24 mars 2001. Den skattskyldige kan i detta syfte, inom 90 dagar från ikraftträdandet av den lag som omvandlar föreliggande dekret till lag, framställa en ansökan till det behöriga sekretariatet eller kansliet, med intyg om betalning. De mål som avses i denna punkt vilandeförklaras till dess att ovannämnda frist har löpt ut och avgörs genom föreläggande att betala samtliga rättegångskostnader. Någon återbetalning ska under inga förhållanden ske.”
|
|
The dispute in the main proceedings and the questions referred for a preliminary ruling
|
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
|
|
4. 3M Company, a company established in the United States, created a right of usufruct over the shares of 3M Italia, which it controls, in favour of Shearson Lehman Hutton Special Financing, also established in the United States. That company in turn transferred the right of usufruct to Olivetti & C., a company established in Italy, the voting rights remaining with the legal owner, namely 3M Company.
|
4. Bolaget 3M Company, etablerat i Förenta staterna, har upplåtit rätten till avkastningen från bolagets aktier i 3M Italia, som det kontrollerar, till bolaget Shearson Lehman Hutton Special Financing, även det etablerat i Förenta staterna. Det sistnämnda bolaget har i sin tur upplåtit rätten till avkastningen till bolaget Olivetti & C., med säte i Italien. Ägaren, 3M Company, har dock behållit rösträtten.
|
|
5. Following a check, the Italian tax authorities took the view that the transfer of the right of usufruct to Olivetti & C. was a sham and that the dividends distributed to that company by 3M Italia had in fact been received by Shearson Lehman Hutton Special Financing, a company not resident in Italy. They consequently decided that the withholding tax of 32.4% laid down by the Italian legislation on the taxation of income from property should be applied to those dividends instead of the retention on account of tax of 10% and the corresponding tax credit applicable to taxpayers resident in Italy. The tax authorities further considered that liability for the incorrect application of withholding taxes could be attributed to 3M Italia. They therefore claimed from 3M Italia the sums of ITL 20 089 887 000 for 1989, ITL 12 960 747 000 for 1990 and ITL 9 806 820 000 for 1991 together with penalties and interest.
|
5. Vid en kontroll fann den italienska skattemyndigheten att upplåtelsen av rätten till avkastning till Olivetti & C. var fiktiv och att utdelningen från 3M Italia till det förstnämnda bolaget i själva verket hade uppburits av Shearson Lehman Hutton Special Financing, ett bolag utan hemvist i Italien. Myndigheten beslutade därför att källskatt skulle tas ut med 32,4 procent på denna utdelning, enligt den italienska lagstiftningen om skatt på avkastning av egendom, i stället för den källskatt på 10 procent och motsvarande skattekredit som tillämpades för skattskyldiga med hemvist i Italien. Myndigheten fann vidare att den oriktiga tillämpningen av källskatten skulle läggas 3M Italia till last och begärde att det bolaget skulle betala 20 089 887 000 ITL för år 1989, 12 960 747 000 ITL för år 1990 och 9 806 820 000 ITL för år 1991, jämte straffavgifter och ränta.
|
|
6. 3M Italia brought proceedings against the corresponding tax notices before the Commissione tributaria provinciale di Caserta (Provincial Tax Court, Caserta), which annulled the notices. That decision was confirmed by judgment of the Commissione tributaria regionale Campania (Regional Tax Court, Campania) of 14 July 2000.
|
6. 3M Italia överklagade dessa taxeringsbeslut till Commissione tributaria provinciale di Caserta, som upphävde besluten. Det avgörandet fastställdes sedan genom dom av Commissione tributaria regionale Campania av den 14 juli 2000.
|
|
7. The Ministero dell’Economia e delle Finanze and the Agenzia delle Entrate appealed on a point of law to the Corte suprema di cassazione (Supreme Court of Cassation), arguing in particular that the transaction in question, namely the transfer of the right of usufruct, was in reality a mere sham designed to evade tax. At this stage of the proceedings, 3M Italia sought to rely on Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010, with a view to having the proceedings before the Corte suprema di cassazione concluded.
|
7. Ministero dell’Economia e delle Finanze och Agenzia delle Entrate överklagade till den hänskjutande domstolen och gjorde gällande att den aktuella transaktionen, det vill säga upplåtelse av rätten till avkastning, i själva verket bara var en skenmanöver för att undvika skatt. 3M Italia åberopade i detta skede av förfarandet artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 och begärde att förfarandet vid Corte suprema di cassazione skulle avgöras i enlighet med den bestämmelsen.
|
|
8. The Corte suprema di cassazione is uncertain, however, as to the compatibility of that provision with European Union law.
|
8. Corte suprema di cassazione har dock frågat sig huruvida denna bestämmelse är förenlig med unionsrätten.
|
|
9. It considers that the question arises whether the principle of the prohibition of abuse of rights, as defined in Case C‑255/02 Halifax and Others [2006] ECR I‑1609 and Case C‑425/06 Part Service [2008] ECR I‑897 in the field of harmonised taxation, can apply to non-harmonised taxes such as direct taxes. It is uncertain in particular whether ‘there is a Community interest in cases such as the present involving transnational financial matters, in which the recourse to legal forms which do not correspond to genuine financial transactions could be regarded as an abuse of fundamental freedoms guaranteed by the EC Treaty, primarily the free movement of capital’.
|
9. Frågan är, enligt den hänskjutande domstolen, huruvida principen om förbud mot rättsmissbruk, som beträffande harmoniserade skatter slagits fast i dom av den 21 februari 2006 i mål C‑255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I‑1609), och av den 21 februari 2008 i mål C‑425/06, Part Service (REG 2008, s. I‑897), kan tillämpas på icke-harmoniserade skatter såsom direkta skatter. Den hänskjutande domstolen önskar bland annat få klarhet i ”om det inte finns ett gemenskapsintresse i sådana fall som det förevarande, som är av transnationell ekonomisk art och där nyttjandet av juridiska former som inte svarar mot verkliga ekonomiska transaktioner skulle kunna utgöra ett missbruk av de grundläggande friheter som garanteras i EG‑fördraget, i synnerhet den fria rörligheten för kapital”.
|
|
10. If that is so, it must, in its view, be examined whether the national provision at issue in the present case, which imposes an ‘almost symbolic’ obligation on the taxpayer, is contrary to the obligation to suppress abuse and to Article 4(3) TEU, which requires the Member States to take all appropriate measures to ensure fulfilment of the obligations arising out of the Treaties and to refrain from any measure which could jeopardise the attainment of the European Union’s objectives.
|
10. Om så är fallet anser den hänskjutande domstolen att det ska prövas huruvida den aktuella nationella bestämmelsen, som ålägger den skattskyldige en ”närmast symbolisk” förpliktelse, strider mot skyldigheten att bekämpa missbruk och mot artikel 4.3 FEU, enligt vilken medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som följer av fördragen fullgörs och avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål.
|
|
11. The Corte suprema di cassazione is also unsure about the compatibility with the principles governing the single market of the provision in question, which in its view entails a virtually complete waiver of recovery of the tax claim. Referring to the ‘fundamental freedoms and principles guaranteed by the Treaty’, it asks in particular whether such a provision may be regarded as ‘a proper application of tax competition’ where, as in the present case, the payment of tax is circumvented by abusive practices. It also observes that this waiver of tax entails ‘discrimination in favour of undertakings established in Italy’.
|
11. Den hänskjutande domstolen önskar också få klarhet i huruvida den aktuella bestämmelsen är förenlig med principerna för den inre marknaden, med tanke på att den innebär ett nästan fullständigt avstående från skattefordringar. Med hänvisning till ”de grundläggande friheter och principer som garanteras i fördraget” vill den i synnerhet få klarhet i huruvida en sådan bestämmelse kan betraktas som en ”berättigad form av skattekonkurrens”, trots att skatten i detta fall kunde undvikas genom ett tillvägagångssätt som utgör missbruk. Den hänskjutande domstolen har dessutom påpekat att avståendet från skatten innebär ”diskriminering till förmån för företag med säte i Italien”.
|
|
12. It also considers that the rules of the FEU Treaty on State aid should be taken into consideration, in view of the advantage the provision in question confers on a beneficiary and the selective nature of the provision. In its view, a tax amnesty consisting in the mere waiver of tax, even if it takes place only at the judicial stage of the procedure, in return for the payment of a much reduced or indeed derisory amount cannot be justified by the nature or structure of the tax system concerned, and should in principle be classified as State aid.
|
12. Vidare bör enligt den hänskjutande domstolen bestämmelserna om statligt stöd i EUF-fördraget också beaktas, med hänsyn till den fördel som den aktuella bestämmelsen ger den som omfattas av den och till dess selektiva karaktär. Den anser att en skatteamnesti i form av att staten helt enkelt avstår från skattefordran – även om det sker enbart inom ramen för ett domstolsförfarande – i utbyte mot betalning av ett mycket kraftigt nedsatt belopp, en struntsumma rentav, inte kan motiveras av det berörda skattesystemets art eller systematik och i princip ska kvalificeras som statligt stöd.
|
|
13. Finally, it asks whether such a provision, in that it deprives the court giving judgment at final instance of its power of review of lawfulness, including review of the interpretation and application of European Union law, and its power to refer a question to the Court for a preliminary ruling, is contrary to the obligation to ensure the effective application of European Union law.
|
13. Slutligen önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en sådan bestämmelse strider mot skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten, med tanke på att den hindrar den domstol som prövar målet i sista instans från att pröva rättsenligheten av lägre instansers avgöranden, inbegripet tolkningen och tillämpningen av unionsrätten, och att ställa en tolkningsfråga till EU-domstolen.
|
|
14. In those circumstances, the Corte suprema di cassazione decided to stay the proceedings and to refer the following questions to the Court for a preliminary ruling:
|
14. Mot denna bakgrund beslutade Corte suprema di cassazione att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:
|
|
‘1. Does the abuse of rights principle in taxation matters, as defined in … Halifax and Others … and … Part Service …, constitute a fundamental principle of Community law only in the field of harmonised taxes and in matters governed by provisions of secondary Community law, or does it extend, as a category of abuse of fundamental freedoms, to matters involving non-harmonised taxes, such as direct taxes, where the tax relates to transnational financial matters, such as the acquisition by a company of rights of usufruct over the shares of a second company established in another Member State or in a non-member country?
|
”1) Utgör principen om bekämpning av rättsmissbruk på skatteområdet, såsom den formulerats i domarna i [de ovannämnda] målen … Halifax m.fl. och … Part Service, en grundläggande gemenskapsrättslig princip endast i fråga om skatter som har harmoniserats och på de områden som regleras av bestämmelser i gemenskapens sekundärrätt, eller utsträcks den till att i fall av missbruk av grundläggande friheter även omfatta områdena för skatter som inte har harmoniserats, såsom de direkta skatterna, när beskattningen avser gränsöverskridande ekonomiska transaktioner såsom till exempel att ett bolag förvärvar en nyttjanderätt till aktierna i ett annat bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland?
|
|
2. Irrespective of the answer to the first question, is there a Community interest in provision being made by the Member States for adequate anti-avoidance measures in the field of non-harmonised taxes, and is such an interest thwarted by the failure to apply – in the context of a tax amnesty measure – the abuse of rights principle which is also recognised as a rule of national law, and if so are the principles that may be inferred from Article 4(3) of the Treaty on European Union infringed?
|
2) Finns det, oberoende av svaret på den föregående frågan, ett gemenskapsintresse av att medlemsstaterna föreskriver lämpliga åtgärder för att bekämpa skatteflykt i fråga om skatter som inte har harmoniserats? Utgör detta intresse hinder för att den princip om förbud mot rättsmissbruk som även erkänns som en regel i den nationella rätten – inom ramen för en skatteamnesti – inte tillämpas? Föreligger det i ett sådant fall ett åsidosättande av de principer som framgår av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen?
|
|
3. Do the principles governing the single market impliedly preclude not only extraordinary measures in the form of a total waiver of a tax claim but also an extraordinary measure for concluding tax disputes whose application is limited in time and conditional upon payment of only part of the tax due, which is considerably less than the full amount?
|
3) Innebär de principer som styr den inre marknaden ett förbud mot att, förutom särskilda bestämmelser om att helt avstå från skattefordran, föreskriva en särskild bestämmelse om avgörande av skattemål vars tillämpning är begränsad i tiden och görs beroende av att endast en mycket begränsad andel av skatteskulden faktiskt behöver betalas?
|
|
4. Do the principle of non-discrimination and the rules governing State aid preclude the system for concluding tax disputes at issue in the present case?
|
4) Utgör icke-diskrimineringsprincipen och bestämmelserna om statligt stöd hinder för det system för avgörande av skattemål som är aktuellt i förevarande mål?
|
|
5. Does the principle of the effective application of Community law preclude extraordinary procedural rules of limited duration which remove the power to review legality (in particular concerning the correct interpretation and application of Community law) from the court of final instance, which is under an obligation to refer questions of validity and interpretation requiring a preliminary ruling to the Court of Justice of the European Union?’
|
5) Utgör principen om en effektiv tillämpning av gemenskapsrätten hinder för en särskild och i tiden begränsad processuell bestämmelse, enligt vilken den högsta domstolsinstansen, som är skyldig att hänskjuta frågor om giltigheten och tolkningen av gemenskapsrätten till Europeiska unionens domstol, inte har möjlighet att pröva lagenligheten av lägre instansers avgöranden (särskilt huruvida gemenskapsrätten tolkats och tillämpats korrekt)?”
|
|
Consideration of the questions referred
|
Prövning av tolkningsfrågorna
|
|
15. By its questions the referring court asks essentially whether European Union law, in particular the principle of the prohibition of abuse of rights, Article 4(3) TEU, the freedoms guaranteed by the FEU Treaty, the principle of non-discrimination, the rules on State aid and the obligation to ensure the effective application of European Union law, must be interpreted as precluding the application, in a case such as that in the main proceedings relating to direct taxation, of a provision of national law which provides for proceedings pending before the court giving judgment at final instance in tax matters to be concluded in return for payment of a sum equivalent to 5% of the value of the claim, where those proceedings originate in an application made at first instance more than 10 years before the date of entry into force of that provision and the tax authorities have been unsuccessful at first and second instance.
|
15. Den hänskjutande domstolen har ställt sina tolkningsfrågor för att få klarhet i huruvida unionsrätten – särskilt principen om förbud mot rättsmissbruk, artikel 4.3 FEU, de friheter som garanteras i EUF-fördraget, icke-diskrimineringsprincipen, bestämmelserna om statligt stöd och skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten – ska tolkas så, att den hindrar tillämpning i ett sådant mål om direkt beskattning som det nationella målet av en nationell bestämmelse enligt vilken pågående förfaranden inför den högsta domstolsinstansen i skattemål kan avgöras genom erläggande av 5 procent av tvistens värde, när talan i första instans väckts mer än tio år innan denna bestämmelse trädde i kraft och skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans.
|
|
Admissibility
|
Upptagande till sakprövning
|
|
16. 3M Italia and the Italian Government submit that the reference for a preliminary ruling is inadmissible.
|
16. 3M Italia och den italienska regeringen anser att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning.
|
|
17. In view of the absence of a definitive finding of intentional or negligent fault in the main proceedings, the inapplicability of European Union law to the dispute in the main proceedings, and the existence in Italian law of a constitutional principle prohibiting abuse of rights, the referring court’s first two questions, in the opinion of 3M Italia, bear no relation to the actual facts of the main action or its purpose and concern a hypothetical issue.
|
17. Eftersom det i det nationella målet inte definitivt konstaterats föreligga uppsåt eller oaktsamhet, unionsrätten inte är tillämplig på det nationella målet och det i italiensk rätt finns en konstitutionell princip om förbud mot rättsmissbruk, har de två första frågorna enligt 3M Italia inget samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i det nationella målet, utan rör endast hypotetiska problem.
|
|
18. The Italian Government for its part submits that the order for reference does not comply with the obligation to provide all the elements of fact and law characterising the main proceedings in order to enable the Court to give an interpretation that will be of use in resolving those proceedings. In particular, the order for reference does not contain any analysis of Article 3(2 bis ) of Decree-Law No 40/2010 to show why that provision should entail a waiver of tax. Nor does it indicate in what respect the facts of the main proceedings are of a transnational nature and should be regarded as an abuse of rights. The questions referred are thus abstract and hypothetical.
|
18. Den italienska regeringen har för sin del gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte uppfyller skyldigheten att redogöra för alla faktiska och rättsliga omständigheter i det nationella målet som krävs för att domstolen ska kunna ge en tolkning som är användbar för utgången i det nationella målet. Begäran om förhandsavgörande innehåller inte någon analys av artikel 3.2 bis i lagdekret nr 40/2010 som gör det möjligt att förstå varför den bestämmelsen skulle innebära ett avstående från skatt. Det framgår inte heller i vilket avseende omständigheterna i målet är av transnationell art och ska kvalificeras som rättsmissbruk. De hänskjutna frågorna är med andra ord abstrakta och hypotetiska.
|
|
19. It must be recalled that a reference for a preliminary ruling made by a national court may be declared inadmissible only where it is quite obvious that the interpretation of European Union law that is sought bears no relation to the actual facts of the main action or its purpose, where the problem is hypothetical, or where the Court does not have before it the factual or legal material necessary to give a useful answer to the questions submitted to it (see, inter alia, Case C‑415/93 Bosman [1995] ECR I‑4921, paragraph 61, and Case C‑450/09 Schröder [2011] ECR I‑0000, paragraph 17).
|
19. Domstolen gör följande bedömning. Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen kan avvisa en begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol bara då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten vid den nationella domstolen, då frågorna är hypotetiska eller domstolen inte förfogar över de uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna besvara frågorna på ett ändamålsenligt sätt (se, bland annat, dom av den 15 december 1995 i mål C‑415/93, Bosman, REG 1995, s. I‑4921, punkt 61, och av den 31 mars 2011 i mål C‑450/09, Schröder, REU 2011, s. I‑0000, punkt 17).
|
|
20. With regard more specifically to the information that must be provided to the Court in a reference for a preliminary ruling, that information not only serves to enable the Court to provide answers which will be of use to the referring court, it must also enable the Governments of the Member States and other interested parties to submit observations in accordance with Article 23 of the Statute of the Court of Justice of the European Union. It is settled case-law that, for those purposes, it is necessary, first, that the national court should define the factual and legislative context of the questions which it is asking or, at the very least, explain the factual circumstances on which those questions are based. Secondly, the order for reference must set out the precise reasons why the national court is unsure as to the interpretation of European Union law and considers it necessary to refer questions to the Court for a preliminary ruling (Case C‑42/07 Liga Portuguesa de Futebol Profissional and Bwin International [2009] ECR I‑7633, paragraph 40 and the case-law cited).
|
20. Vad närmare gäller de uppgifter som ska lämnas till domstolen i en begäran om förhandsavgörande, har dessa inte bara till syfte att göra det möjligt för domstolen att lämna användbara svar till den nationella domstolen utan också att ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 23 i domstolens stadga. För detta krävs enligt fast rättspraxis att den nationella domstolen dels klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, dels anger de närmare skälen till att den anser det vara oklart hur unionsrätten ska tolkas och till att den anser det nödvändigt att ställa tolkningsfrågor till domstolen (dom av den 8 september 2009 i mål C‑42/07, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International, REG 2009, s. I‑7633, punkt 40 och där angiven rättspraxis).
|
|
21. In the present case, the order for reference contains an account of the facts behind the main proceedings and the relevant national law, namely Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010. It also indicates the reasons why the referring court is uncertain as to the compatibility of that provision with European Union law and considered it necessary to make a reference to the Court for a preliminary ruling.
|
21. Förevarande begäran om förhandsavgörande innehåller en redogörelse för bakgrunden till tvisten i det nationella målet och för relevant nationell rätt, det vill säga artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010. Den nationella domstolen har även angett varför den önskar få klarlagt huruvida denna bestämmelse är förenlig med unionsrätten och varför den funnit det nödvändigt att begära ett förhandsavgörande från domstolen.
|
|
22. While in its third question, relating generally to the interpretation of ‘the principles governing the single market’, the referring court does not specify the principles thus referred to, the account in the order for reference of the elements of fact and law and the doubts as to the compatibility of Article 3(2 bis )(b) of Decree‑Law No 40/2010 with European Union law is none the less sufficient, taken as a whole, to enable the Member States and other interested parties to submit observations on the point and to take an effective part in the proceedings, as evidenced by the written and oral observations of the parties who have taken part in the proceedings, and to enable the Court to provide the referring court with an answer which will be of use to it.
|
22. Det är visserligen riktigt att den nationella domstolen i sin tredje fråga, som allmänt gäller tolkningen av ”de principer som styr den inre marknaden”, inte preciserar vilka principer som avses. Redogörelsen i begäran om förhandsavgörande för de faktiska och rättsliga omständigheterna och för tvivlen beträffande förenligheten av artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 med unionsrätten är emellertid i sin helhet tillräcklig för att medlemsstaterna och övriga berörda parter ska kunna yttra sig och på ett effektivt sätt delta i förfarandet (vilket också de skriftliga och muntliga yttrandena från parterna visar) och för att domstolen ska kunna ge ett användbart svar till den nationella domstolen.
|
|
23. Finally, whether European Union law is applicable to the main proceedings is a question which relates to the examination of the substance of the questions referred, as reformulated in paragraph 15 above. Those questions appear to be decisive for the outcome of those proceedings, since what is at stake is the conclusion of the proceedings by a decision of the referring court pursuant to the national provision in question. It follows that the questions are manifestly related to the actual facts of the main action and are neither abstract nor hypothetical.
|
23. Frågan huruvida unionsrätten är tillämplig på tvisten i det nationella målet ingår i sakprövningen av de hänskjutna frågorna såsom dessa omformulerats i punkt 15 ovan. De frågorna framstår som avgörande för utgången i tvisten, eftersom denna rör huruvida det nationella målet ska avgöras genom ett beslut från den nationella domstolen med stöd av den aktuella nationella bestämmelsen. De hänskjutna frågorna har således uppenbarligen ett samband med de verkliga omständigheterna i det nationella målet och är varken av abstrakt eller av hypotetisk art.
|
|
24. The reference for a preliminary ruling must therefore be regarded as admissible.
|
24. Begäran om förhandsavgörande kan följaktligen prövas i sak.
|
|
Substance
|
Prövning i sak
|
|
25. It should be recalled that, in accordance with settled case-law, while direct taxation falls within the competence of the Member States, they must none the less exercise that competence consistently with European Union law (see, inter alia, Case C‑182/08 Glaxo Wellcome [2009] ECR I‑8591, paragraph 34 and the case-law cited).
|
25. Även om frågor om direkta skatter förvisso omfattas av medlemsstaternas befogenhet, ska dessa enligt fast rättspraxis inte desto mindre iaktta unionsrätten när de utövar denna befogenhet (se, bland annat, dom av den 17 september 2009 i mål C‑182/08, Glaxo Wellcome, REG 2009, s. I‑8591, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
|
|
26. In the present case, Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010 provides for the conclusion, on payment of an amount equivalent to 5% of the value of the claim and with the abandonment of any claim to compensation for failure to comply with the reasonable time requirement, of tax proceedings pending before the Corte suprema di cassazione which have lasted for more than 10 years since the action was brought at first instance and in which the tax authorities have been unsuccessful at first and second instance, in order ‘to ensure that judicial proceedings in tax matters are kept within a reasonable time, as required by the [ECHR], having regard to the failure to comply with the reasonable time requirement laid down in Article 6(1) of [the ECHR]’.
|
26. I detta fall stadgar artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 att pågående skattemål vid Corte suprema di cassazione som varat i mer än tio år sedan talan väcktes i första instans och där skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans får avgöras genom erläggande av ett belopp motsvarande 5 procent av tvistens värde och avstående från anspråk på ersättning för bristande efterlevnad av kravet på prövning inom skälig tid, ”[f]ör att begränsa handläggningstiden i skattemål, med hänsyn till principen att mål ska prövas inom skälig tid i den mening som avses i [Europakonventionen], särskilt med tanke på den bristande efterlevnaden av kravet på prövning inom skälig tid i artikel 6.1 i konventionen”.
|
|
27. It should also be pointed out that Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010, which the referring court interprets as a waiver of tax, aims, according to its very wording, at reducing the length of tax proceedings in order to comply with the reasonable time principle laid down by the ECHR and at putting an end to violations of the ECHR.
|
27. Det ska vidare understrykas att artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010, som den hänskjutande domstolen tolkar som ett avstående från skattefordringar, enligt bestämmelsens egen ordalydelse syftar till att minska handläggningstiden i skattemål för att uppfylla Europakonventionens krav på prövning inom skälig tid och förhindra fortsatta överträdelser av denna princip.
|
|
28. According to the documents in the case, the facts of the main proceedings go back more than 20 years.
|
28. Det framgår av handlingarna i målet att de faktiska omständigheterna går mer än 20 år tillbaka i tiden.
|
|
29. It is in the light of those factors that it must be examined whether the rules and principles of European Union law mentioned in the order for reference preclude the application, in a case such as that in the main proceedings, of a provision of national law such as Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010.
|
29. Det är mot denna bakgrund som domstolen ska pröva huruvida de unionsrättsliga bestämmelser och principer som angetts i begäran om förhandsavgörande hindrar att en nationell bestämmelse såsom artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 tillämpas i ett mål som det aktuella nationella målet.
|
|
30. First, as regards the principle of the prohibition of abuse of rights and Article 4(3) TEU, it must be observed to begin with that the dispute in the main proceedings is not one in which taxpayers rely or are liable to rely on a provision of European Union law for fraudulent or abusive ends. Consequently, the judgments in Halifax and Others and Part Service , cases concerning value added tax which the referring court mentions in connection with its uncertainty as to whether the principle of the prohibition of abuse of rights defined in those judgments extends to the field of non-harmonised taxes, are not relevant in the present case.
|
30. Vad för det första gäller principen om förbud mot rättsmissbruk och artikel 4.3 FEU handlar det nationella målet inte om en tvist där skattskyldiga utnyttjar eller kan utnyttja en unionsrättslig norm på ett sätt som är bedrägligt eller utgör missbruk. Domarna i de ovannämnda målen Halifax m.fl. och Part Service – som avsåg mervärdesskatt och som den hänskjutande domstolen hänvisat till när den frågat huruvida den princip om förbud mot rättsmissbruk som slagits fast i dessa domar även gäller icke-harmoniserade skatter – är således inte relevanta i detta fall.
|
|
31. It must be observed, next, that the documents in the case likewise do not show that the application of a national provision entailing a restriction of one of the freedoms guaranteed by the FEU Treaty and the possible justification of such a restriction on the ground of the need to prevent abusive practices are at issue in the main proceedings. Consequently, the Court’s case-law on abuse of rights in the field of direct taxation, deriving in particular from Case C‑196/04 Cadbury Schweppes and Cadbury Schweppes Overseas [2006] ECR I‑7995, Case C‑524/04 Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation [2007] ECR I‑2107, Case C‑330/07 Jobra [2008] ECR I‑9099 and Glaxo Wellcome , is not relevant either.
|
31. Det framgår inte heller av handlingarna i målet att det i det nationella målet har diskuterats om en nationell bestämmelse ska tillämpas som innebär en restriktion av en av de friheter som garanteras i EUF-fördraget eller om en sådan restriktion kan rättfärdigas av behovet att förhindra missbruk. Domstolens praxis angående rättsmissbruk på området direkt beskattning, enligt bland annat dom av den 12 september 2006 i mål C‑196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006, s. I‑7995), av den 13 mars 2007 i mål C‑524/04, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation (REG 2007, s. I‑2107), och av den 4 december 2008 i mål C‑330/07, Jobra (REG 2008, s. I‑9099), samt i domen i det ovannämnda målet Glaxo Wellcome, är således inte heller relevant.
|
|
32. Finally, in any event, it is clear that no general principle exists in European Union law which might entail an obligation of the Member States to combat abusive practices in the field of direct taxation and which would preclude the application of a provision such as that at issue in the main proceedings where the taxable transaction proceeds from such practices and European Union law is not involved.
|
32. Slutligen ska det i alla händelser konstateras att det inte finns någon allmän unionsrättslig princip som innebär att medlemsstaterna är skyldiga att bekämpa missbruk på området direkt beskattning och som hindrar att en sådan bestämmelse som den i det nationella målet tillämpas när den skattepliktiga transaktionen är följden av missbruk och unionsrätten inte hotas.
|
|
33. It follows that the principle of the prohibition of abuse of rights and Article 4(3) TEU, under which the Member States are required to take any appropriate measure, general or particular, to ensure fulfilment of the obligations resulting from European Union law and to refrain from any measure which could jeopardise the attainment of the Union’s objectives, cannot in principle preclude the application, in a case such as that in the main proceedings, of a provision of national law such as Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010.
|
33. Av detta följer att principen om förbud mot rättsmissbruk samt artikel 4.3 FEU – enligt vilken medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av unionsrätten och avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål – i princip inte kan hindra att en nationell bestämmelse såsom den i artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 tillämpas i ett sådant mål som det nationella målet i fråga.
|
|
34. Secondly, as regards the freedoms guaranteed by the FEU Treaty and the principle of non-discrimination, it must be observed that only the free movement of capital appears to be concerned by the transaction at issue in the main proceedings, as that transaction is a transfer by a company of a non-member country of the right of usufruct over shares in an Italian company to another Italian company. It suffices to state here that there is nothing in the case-file to show that, in a case such as that in the main proceedings, a provision such as Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010 affects the free movement of capital, or indeed, in general, the exercise of any of the freedoms guaranteed by the FEU Treaty.
|
34. Vad för det andra gäller de friheter som garanteras i EUF-fördraget samt icke-diskrimineringsprincipen, är det enbart den fria rörligheten för kapital som berörs av den aktuella transaktionen, med tanke på att den innebar att ett bolag från ett tredjeland upplät rätten till avkastning från aktier i ett italienskt bolag till förmån för ett annat italienskt bolag. Det räcker därvid att konstatera att det inte framgår av handlingarna i målet att en bestämmelse såsom artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 i ett mål såsom det nationella målet påverkar den fria rörligheten för kapital eller allmänt sett utövandet av någon av de friheter som garanteras i EUF-fördraget.
|
|
35. Since those freedoms are the specific expression, in their respective fields, of the general principle of the prohibition of all discrimination on grounds of nationality (see, to that effect, Case C‑384/08 Attanasio Group [2010] ECR I‑2055, paragraph 31), that principle does not preclude either the application, in a case relating to direct taxation, of a provision of national law such as Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010.
|
35. Eftersom dessa friheter utgör det specifika uttrycket inom sina respektive områden för den allmänna principen om förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2010 i mål C‑384/08, Attanasio Group, REU 2010, s. I‑2055, punkt 31), hindrar denna princip inte heller att en nationell bestämmelse såsom artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 tillämpas i ett mål om direkt beskattning.
|
|
36. Thirdly, as regards the rules on State aid, the Court has held on numerous occasions that the objective pursued by State measures is not sufficient to exclude those measures from classification as ‘aid’ for the purposes of Article 107 TFEU. That article does not distinguish between measures of State intervention by reference to their causes or their aims but defines them in relation to their effects (see Case C‑487/06 P British Aggregates v Commission [2008] ECR I‑10515, paragraphs 84 and 85 and the case-law cited).
|
36. Vad för det tredje gäller bestämmelserna om statligt stöd, har domstolen upprepade gånger slagit fast att syftet med statliga åtgärder inte kan medföra att de inte anses utgöra ”stöd” i den mening som avses i artikel 107 FEUF. I den bestämmelsen tas inte någon hänsyn till de statliga åtgärdernas orsaker eller syften, utan åtgärderna definieras där med utgångspunkt i vilka verkningar de har (se dom av den 22 december 2008 i mål C‑487/06 P, British Aggregates mot kommissionen, REG 2008, s. I‑10515, punkterna 84 och 85 och där angiven rättspraxis).
|
|
37. It is settled case-law that classification as State aid requires all the following conditions to be fulfilled. First, there must be intervention by the State or through State resources. Secondly, the intervention must be liable to affect trade between Member States. Thirdly, it must confer an advantage on the recipient. Fourthly, it must distort or threaten to distort competition (Case C‑140/09 Fallimento Traghetti del Mediterraneo [2010] ECR I‑5243, paragraph 31 and the case-law cited).
|
37. Enligt fast rättspraxis måste samtliga följande villkor vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra statligt stöd. För det första måste det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska mottagaren av stödet gynnas av åtgärden. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (dom av den 10 juni 2010 i mål C‑140/09, Fallimento Traghetti del Mediterraneo, REU 2010, s. I‑5243, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
|
|
38. With respect to the third condition, it should be recalled that a measure by which the public authorities grant certain undertakings favourable tax treatment which, although not involving the transfer of State resources, places those to whom it applies in a more favourable financial position than other taxpayers constitutes State aid within the meaning of Article 107(1) TFEU (see Case C‑66/02 Italy v Commission [2005] ECR I‑10901, paragraph 78).
|
38. När det gäller det tredje villkoret erinrar domstolen om följande. En åtgärd genom vilken myndigheterna medger vissa företag en skatteförmån och som, trots att den inte innebär en överföring av statliga medel, försätter stödmottagarna i en finansiell situation som är mer fördelaktig än den situation som övriga skattskyldiga befinner sig i, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF (se dom av den 15 december 2005 i mål C‑66/02, Italien mot kommissionen, REG 2005, s. I‑10901, punkt 78).
|
|
39. On the other hand, advantages resulting from a general measure applicable without distinction to all economic operators do not constitute State aid within the meaning of that article (see Italy v Commission , paragraph 99).
|
39. Fördelar som följer av en allmän åtgärd som är tillämplig på samtliga ekonomiska aktörer utan åtskillnad utgör däremot inte statligt stöd i den mening som avses i nämnda bestämmelse (se domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 99).
|
|
40. To assess whether a measure is selective, it must be examined whether, within the context of a particular legal system, that measure constitutes an advantage for certain undertakings in comparison with others which are in a comparable legal and factual situation. However, the concept of State aid does not refer to measures which differentiate between undertakings and are therefore a priori selective where that differentiation arises from the nature or scheme of the system of which they form part (see British Aggregates v Commission , paragraphs 82 and 83 and the case-law cited).
|
40. För att bedöma huruvida en åtgärd är selektiv ska det undersökas om den, inom ramen för en viss rättslig reglering, utgör en fördel för vissa företag i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation. Begreppet statligt stöd avser dock inte sådana statliga åtgärder som innebär att företag behandlas olika, och som således i princip är selektiva, när denna skillnad följer av arten av eller strukturen på det system som åtgärderna utgör en del av (domen i det ovannämnda målet British Aggregates mot kommissionen, punkterna 82 och 83 samt där angiven rättspraxis).
|
|
41. In the present case, even supposing that the application of Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010 may in a particular situation lead to an advantage for a beneficiary of that provision, it must be noted, with respect to the selectiveness of the measure, that it applies generally to all taxpayers who are parties to tax proceedings pending before the Corte suprema di cassazione, whatever the nature of the tax at issue, where those proceedings originate in an application at first instance made more than 10 years before the date of the entry into force of that provision and the tax authorities have been unsuccessful at first and second instance.
|
41. I detta fall ska det, beträffande åtgärdens selektiva karaktär, påpekas att även om tillämpningen av artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 i en given situation skulle kunna gynna den berörda personen, är denna bestämmelse allmänt tillämplig på alla skattskyldiga som är parter i pågående skattemål vid Corte suprema di cassazione, oavsett skattens art, när förfarandet inletts genom en talan som väckts i första instans mer än tio år innan nämnda bestämmelse trädde i kraft och skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans.
|
|
42. The fact that only taxpayers satisfying those conditions can benefit from the measure cannot in itself make it into a selective measure. It is clear that persons unable to claim its benefit are not in a comparable factual and legal situation to those taxpayers from the point of view of the national legislature’s objective of ensuring compliance with the principle that judgment must be given within a reasonable time.
|
42. Att enbart skattskyldiga som uppfyller dessa villkor kan dra fördel av denna åtgärd betyder inte i sig att den är selektiv. De personer som inte omfattas befinner sig inte i faktiskt och rättsligt hänseende i en jämförbar situation som de förstnämnda sett till den nationella lagstiftarens syfte, nämligen att säkerställa att målen prövas inom skälig tid.
|
|
43. The measure is indeed of limited temporal application, since in order to benefit from it taxpayers must submit an application to the relevant secretariat or registry within a period of 90 days from the entry into force of the law converting the decree into law. However, that limitation is inherent to measures of this kind, which are necessarily one-off measures, and the period appears sufficient to allow all taxpayers to whom this general one-off measure applies to seek to benefit from it.
|
43. Den aktuella åtgärden har förvisso en begränsad tillämpning i tiden. De skattskyldiga måste för att omfattas av den inom 90 dagar från ikraftträdandet av lagen om omvandling av lagdekret nr 40/2010 framställa en ansökan till det behöriga sekretariatet eller kansliet. Den begränsningen är dock ett givet kännetecken för detta slags åtgärder, vilka bara kan vidtas som en punktinsats. Dessutom framstår den föreskrivna fristen som tillräcklig för att de skattskyldiga som omfattas av denna punktinsats med allmän räckvidd ska kunna ge in en ansökan därom.
|
|
44. It follows, without there being any need to examine the other conditions mentioned in paragraph 37 above, that a measure such as that in Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010 cannot be classified as State aid.
|
44. Av detta följer att en åtgärd såsom den i artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 inte kan kvalificeras som statligt stöd. Det finns därmed inte anledning att pröva de övriga villkor som nämns i punkt 37 ovan.
|
|
45. Finally, as regards the obligation to ensure the effective application of European Union law, it follows from all the foregoing that the principle of the prohibition of abuse of rights, Article 4(3) TEU, the freedoms guaranteed by the FEU Treaty, the principle of non-discrimination and the rules on State aid do not preclude the application in a case relating to direct taxation of a provision of national law such as Article 3(2 bis )(b) of Decree-Law No 40/2010.
|
45. Vad slutligen gäller skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten, följer det av vad som anförts att principen om förbud mot rättsmissbruk, artikel 4.3 FEU, de friheter som garanteras i EUF-fördraget, icke-diskrimineringsprincipen och bestämmelserna om statligt stöd inte hindrar tillämpning av en sådan nationell bestämmelse som artikel 3.2 bis b i lagdekret nr 40/2010 i ett mål om direkt beskattning.
|
|
46. In the absence of an infringement of European Union law, it cannot therefore be considered that such a provision, in that its consequence, like that of any other provision providing for proceedings to be terminated before a decision is made on their substance, is to prevent the national court of final instance from exercising its power of review of lawfulness in the proceedings concerned in accordance with European Union law, possibly after making a reference to the Court under Article 267 TFEU, is contrary to the obligation on national courts of final instance to ensure, within their respective jurisdictions, the effective application of European Union law.
|
46. Förutsatt att unionsrätten inte åsidosätts kan en sådan bestämmelse – som, i likhet med alla andra bestämmelser som föreskriver att ett förfarande ska avgöras före prövning i sak, förhindrar att den nationella högsta domstolsinstansen utövar sin lagenlighetskontroll i de berörda målen i enlighet med unionsrätten och efter att i förekommande fall ha hänskjutit frågor till domstolen med stöd av artikel 267 FEUF – inte anses strida mot skyldigheten för de nationella domstolarna i sista instans att inom ramen för sin behörighet säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten.
|
|
47. In the light of all those considerations, the answer to the referring court’s questions is that European Union law, in particular the principle of the prohibition of abuse of rights, Article 4(3) TEU, the freedoms guaranteed by the FEU Treaty, the principle of non-discrimination, the rules on State aid and the obligation to ensure the effective application of European Union law, must be interpreted as not precluding the application, in a case such as that in the main proceedings relating to direct taxation, of a provision of national law which provides for proceedings pending before the court giving judgment at final instance in tax matters to be concluded in return for payment of a sum equivalent to 5% of the value of the claim, where those proceedings originate in an application made at first instance more than 10 years before the date of entry into force of that provision and the tax authorities have been unsuccessful at first and second instance.
|
47. Av vad som anförts följer att de hänskjutna frågorna ska besvaras på följande sätt. Unionsrätten – särskilt principen om förbud mot rättsmissbruk, artikel 4.3 FEU, de friheter som garanteras i EUF-fördraget, icke-diskrimineringsprincipen, bestämmelserna om statligt stöd och skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten – ska tolkas så, att den inte hindrar tillämpning i ett sådant mål om direkt beskattning som det nationella målet av en nationell bestämmelse enligt vilken pågående förfaranden inför den högsta domstolsinstansen i skattemål kan avgöras genom erläggande av 5 procent av tvistens värde, när talan i första instans väckts mer än tio år innan denna bestämmelse trädde i kraft och skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans.
|
|
Costs
|
Rättegångskostnader
|
|
48. Since these proceedings are, for the parties to the main proceedings, a step in the action pending before the national court, the decision on costs is a matter for that court. Costs incurred in submitting observations to the Court, other than the costs of those parties, are not recoverable.
|
48. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
|