Entscheidungsgründe
|
|
1. Das Vorabentscheidungsersuchen betrifft die Auslegung der Art. 28 EG und 30 EG sowie der Richtlinie 2000/31/EG des Europäischen Parlaments und des Rates vom 8. Juni 2000 über bestimmte rechtliche Aspekte der Dienste der Informationsgesellschaft, insbesondere des elektronischen Geschäftsverkehrs, im Binnenmarkt („Richtlinie über den elektronischen Geschäftsverkehr“) (ABl. L 178, S. 1).
|
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 28 EG och 30 EG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1).
|
|
2. Dieses Ersuchen ergeht im Rahmen eines Rechtsstreits zwischen der Dynamic Medien Vertriebs GmbH (im Folgenden: Dynamic Medien) und der Avides Media AG (im Folgenden: Avides Media), zwei Gesellschaften deutschen Rechts, wegen des Vertriebs von aus dem Vereinigten Königreich stammenden Bildträgern durch Avides Media im Internetversandhandel in Deutschland, die dort nicht von einer obersten Landesbehörde oder einer innerstaatlichen Organisation der freiwilligen Selbstkontrolle zum Zweck des Schutzes Minderjähriger geprüft und eingestuft wurden und die keine Angabe einer solchen Behörde oder Organisation über die Altersfreigabe tragen.
|
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Dynamic Medien Vertriebs GmbH (nedan kallat Dynamic Medien) och Avides Media AG (nedan kallat Avides Media) som är två företag bildade enligt tysk rätt. Detta mål avser det sistnämnda företagets saluföring i Tyskland, och genom postorderförsäljning på Internet, av videogram från Förenade kungariket som inte granskats och klassificerats av en högre regional myndighet eller av en nationell organisation för frivillig självkontroll, med avseende på skyddet av minderåriga, och som inte försetts med uppgift från denna myndighet eller organisation om åldersgräns för visning av videogrammen.
|
|
Rechtlicher Rahmen
|
Tillämpliga bestämmelser
|
|
Gemeinschaftsrecht
|
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
|
|
3. Nach ihrem Art. 1 Abs. 1 soll die Richtlinie 2000/31 einen Beitrag zum einwandfreien Funktionieren des Binnenmarkts leisten, indem sie den freien Verkehr von Diensten der Informationsgesellschaft zwischen den Mitgliedstaaten sicherstellt.
|
3. Enligt artikel 1.1 i direktiv 2000/31 syftar detta till att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster mellan medlemsstaterna.
|
|
4. Art. 2 Buchst. h der Richtlinie 2000/31 definiert den Begriff „koordinierter Bereich“ als „die für die Anbieter von Diensten der Informationsgesellschaft und die Dienste der Informationsgesellschaft in den Rechtssystemen der Mitgliedstaaten festgelegten Anforderungen, ungeachtet der Frage, ob sie allgemeiner Art oder speziell für sie bestimmt sind“.
|
4. I artikel 2 h i direktiv 2000/31 definieras begreppet det samordnade området som ”de krav som har fastställts i medlemsstaternas rättssystem och som är tillämpliga på tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster eller på informationssamhällets tjänster, oberoende av om de är av allmän natur eller särskilt utformade för dem”.
|
|
5. In Art. 2 Buchst. h Ziff. ii der Richtlinie 2000/31 wird klargestellt, dass der koordinierte Bereich keine Anforderungen wie Anforderungen betreffend die Waren als solche und Anforderungen betreffend die Lieferung von Waren umfasst. Als Anforderungen betreffend die Waren nennt der 21. Erwägungsgrund der Richtlinie Sicherheitsnormen, Kennzeichnungspflichten oder Haftung für Waren.
|
5. I led ii i ovannämnda artikel 2 h preciseras att det samordnade området inte omfattar krav som är tillämpliga på varor som sådana eller som är tillämpliga på leverans av varor. Vad avser krav som är tillämpliga på varor anges i skäl 21 i direktiv 2000/31 säkerhetsnormer, märkningskrav eller produktansvar.
|
|
6. Nach Art. 3 Abs. 2 der Richtlinie 2000/31 dürfen die Mitgliedstaaten den freien Verkehr von Diensten der Informationsgesellschaft aus einem anderen Mitgliedstaat nicht aus Gründen einschränken, die in den koordinierten Bereich fallen. Nach Art. 3 Abs. 4 können die Mitgliedstaaten jedoch unter bestimmten Voraussetzungen im Hinblick auf einen bestimmten Dienst der Informationsgesellschaft Maßnahmen ergreifen, die aus Gründen u. a. des Schutzes der öffentlichen Ordnung, insbesondere des Jugendschutzes, des Schutzes der öffentlichen Gesundheit und des Schutzes der Verbraucher erforderlich sind.
|
6. I artikel 3.2 i direktiv 2000/31 föreskrivs att medlemsstaterna inte av skäl som omfattas av det samordnade området får begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. I artikel 3.4 i det ovannämnda direktivet föreskrivs emellertid att medlemsstaterna när det gäller någon av informationssamhällets tjänster, under vissa förutsättningar får vidta åtgärder som är nödvändiga för den allmänna ordningen, i synnerhet skydd av minderåriga, skydd av folkhälsan och skydd av konsumenter.
|
|
7. Die Richtlinie 97/7/EG des Europäischen Parlaments und des Rates vom 20. Mai 1997 über den Verbraucherschutz bei Vertragsabschlüssen im Fernabsatz (ABl. L 144, S. 19) hat nach ihrem Art. 1 die Angleichung der Rechts‑ und Verwaltungsvorschriften der Mitgliedstaaten über Vertragsabschlüsse im Fernabsatz zwischen Verbrauchern und Lieferern zum Gegenstand.
|
7. Enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19) syftar det direktivet till harmonisering av bestämmelser i medlemsstaterna som är tillämpliga på avtal av detta slag som slutits mellan konsumenter och leverantörer.
|
|
Nationales Recht
|
Den nationella lagstiftningen
|
|
8. § 1 Abs. 4 des Jugendschutzgesetzes vom 23. Juli 2002 (BGBl. 2002 I S. 2730, im Folgenden: JuSchG) definiert Versandhandel als „jedes entgeltliche Geschäft, das im Wege der Bestellung und Übersendung einer Ware durch Postversand oder elektronischen Versand ohne persönlichen Kontakt zwischen Lieferant und Besteller oder ohne dass durch technische oder sonstige Vorkehrungen sichergestellt ist, dass kein Versand an Kinder und Jugendliche erfolgt, vollzogen wird“.
|
8. I 1 § punkt 4 lagen om skydd av minderåriga (Jugendschutzgesetz) av den 23 juli 2002 (BGBl. 2002 I, s. 2730) definieras postorderförsäljning som ”alla transaktioner mot vederlag som utförs genom beställning och leverans av en vara via post eller elektronisk post utan någon personlig kontakt mellan leverantören och köparen och utan att det genom tekniska eller andra åtgärder garanteras att varan inte kommer att levereras till barn eller ungdomar”.
|
|
9. Nach § 12 Abs. 1 JuSchG dürfen bespielte Videokassetten und andere zur Weitergabe geeignete, für die Wiedergabe auf oder das Spiel an Bildschirmgeräten mit Filmen oder Spielen programmierte Datenträger (Bildträger) einem Kind oder einer jugendlichen Person in der Öffentlichkeit nur zugänglich gemacht werden, wenn die Programme von der obersten Landesbehörde oder einer Organisation der freiwilligen Selbstkontrolle im Rahmen des Verfahrens nach § 14 Abs. 6 JuSchG für ihre Altersstufe freigegeben und gekennzeichnet worden sind oder wenn es sich um Informations‑, Instruktions‑ und Lehrprogramme handelt, die vom Anbieter mit „Infoprogramm“ oder „Lehrprogramm“ gekennzeichnet sind.
|
9. I 12 § punkt 1 lagen om skydd av minderåriga föreskrivs att förinspelade videokassetter och andra överföringsbara datamedier som programmerats med filmer eller spel för att återges eller spelas på skärm (videogram) får göras offentligt tillgängliga för barn eller ungdomar endast om programmet har godkänts för deras åldersgrupp och märkts av den högsta delstatsmyndigheten eller av en organisation för frivillig självkontroll i enlighet med förfarandet i 14 § punkt 6 i den ovannämnda lagen, eller om det är fråga om ett informations-, utbildnings- eller undervisningsprogram som av leverantören märkts såsom ”informationsprogram” eller ”utbildningsprogram”.
|
|
10. § 12 Abs. 3 JuSchG bestimmt: „Bildträger, die nicht oder mit ‚Keine Jugendfreigabe‘ nach § 14 Abs. 2 von der obersten Landesbehörde oder einer Organisation der freiwilligen Selbstkontrolle im Rahmen des Verfahrens nach § 14 Abs. 6 oder nach § 14 Abs. 7 vom Anbieter gekennzeichnet sind, dürfen
|
10. I 12 § punkt 3 lagen om skydd av minderåriga föreskrivs att ”videogram som inte märkts av den högsta delstatsmyndigheten eller av en organisation för frivillig självkontroll eller som märkts med uttrycket ’förbjudet för minderåriga’ i enlighet med 14 § punkt 2 i samband med förfarandet i 14 § punkt 6, eller som inte märkts av leverantören i enlighet med 14 § punkt 7, får inte
|
|
1. einem Kind oder einer jugendlichen Person nicht angeboten, überlassen oder sonst zugänglich gemacht werden,
|
1. utbjudas, överlåtas eller på annat sätt göras tillgängliga för barn eller ungdomar,
|
|
2. nicht im Einzelhandel außerhalb von Geschäftsräumen, in Kiosken oder anderen Verkaufsstellen, die Kunden nicht zu betreten pflegen, oder im Versandhandel angeboten oder überlassen werden.“
|
2. utbjudas eller överlåtas i detaljhandeln utanför affärslokaler, i kiosker eller andra försäljningsställen i vilka kunderna vanligen inte går in, eller per postorder”.
|
|
Ausgangsrechtsstreit und Vorlagefragen
|
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
|
|
11. Avides Media vertreibt Bild‑ und Tonträger im Versandhandel über ihre Internetseite und eine Internethandelsplattform.
|
11. Avides Media saluför videogram och fonogram per postorder genom sin Internetsida och en applikation för elektronisk handel.
|
|
12. Der Rechtsstreit betrifft die Einfuhr von japanischen, als „Anime“ bezeichneten Comics auf DVDs oder Videokassetten aus dem Vereinigten Königreich nach Deutschland durch Avides Media. Diese Filme wurden vor ihrer Einfuhr vom British Board of Film Classification (Britische Stelle für die Einstufung von Filmen, im Folgenden: BBFC) überprüft. Das BBFC prüfte sie nach den im Vereinigten Königreich geltenden Bestimmungen über den Schutz Minderjähriger darauf, an welches Publikum sie gerichtet sind, und stufte sie in die Kategorie „Freigegeben ab 15 Jahren“ ein. Die streitigen Bildträger tragen einen Aufkleber des BBFC, wonach sie von Jugendlichen ab 15 Jahren gesehen werden dürfen.
|
12. Tvisten vid den nationella domstolen avser att det ovannämnda företaget hade importerat japanska tecknade serier till Tyskland från Förenade kungariket. Dessa serier kallas animes i den version som finns på DVD och videokasetter. Före importen hade British Board of Film Classification (filmklassificeringsorgan i Förenade kungariket) (nedan kallat BBFC) granskat dessa videogram. I enlighet med de bestämmelser om skydd av minderåriga som är i kraft i Förenade kungariket kontrollerade BBCF vilken publik dessa videogram riktade sig till och hänförde dem till kategorin ”ej godkänd för visning för barn under 15 år”. Videogrammen har försetts med en etikett från BBCF som anger att visning är godkänd för ungdom som är 15 år och äldre.
|
|
13. Dynamic Medien, eine Konkurrentin von Avides Media, beantragte beim Landgericht Koblenz eine einstweilige Verfügung, mit der Avides Media untersagt werden sollte, die fraglichen Bildträger im Versandhandel zu vertreiben. Zur Begründung führte Dynamic Medien aus, dass das Jugendschutzgesetz den Versandhandel mit Bildträgern untersage, die nicht in Deutschland nach diesem Gesetz geprüft worden seien und keine Angabe über die Altersfreigabe trügen, die auf einer Einstufungsentscheidung durch eine oberste Landesbehörde oder eine innerstaatliche Organisation der freiwilligen Selbstkontrolle (im Folgenden: zuständige Stelle) beruhe.
|
13. Dynamic Medien, som är ett konkurrentföretag till Avides Media, inledde ett interimistiskt förfarande vid Landgericht Koblenz och yrkade förbud för det sistnämnda företaget att saluföra sådana videogram per postorder. Enligt Dynamic Medien innebär lagen om skydd av minderåriga att det är förbjudet att per postorder saluföra videogram som inte har granskats i Tyskland i enlighet med denna lag och som inte har försetts med uppgift om åldersgräns för visning i enlighet med ett beslut om klassificering som har fattats av en högre regional myndighet eller av en nationell organisation för självkontroll (nedan kallad den behöriga myndigheten).
|
|
14. Mit Entscheidung vom 8. Juni 2004 hat das Landgericht Koblenz festgestellt, dass der Vertrieb von Bildträgern im Versandhandel, die nur eine Angabe des BBFC über die Altersfreigabe trügen, wegen Verstoßes gegen das Jugendschutzgesetz wettbewerbswidrig sei. Diese Entscheidung wurde am 21. Dezember 2004 im Verfahren der einstweiligen Verfügung vom Oberlandesgericht Koblenz bestätigt.
|
14. I beslut av den 8 juni 2004 fann den ovannämnda domstolen att postorderförsäljning av videogram som endast försetts med uppgift om den åldersgräns som BBFC fastslagit strider mot bestämmelserna i lagen om skydd av minderåriga och utgör ett konkurrensbegränsande beteende. Den 21 december 2004 fastställde Oberlandesgericht Koblenz detta beslut i ett interimistiskt förfarande.
|
|
15. Das Landgericht Koblenz, das mit dem Verfahren der Hauptsache befasst und im Zweifel darüber ist, ob das im Jugendschutzgesetz vorgesehene Verbot mit Art. 28 EG und der Richtlinie 2000/31 vereinbar ist, hat beschlossen, das Verfahren auszusetzen und dem Gerichtshof folgende Fragen zur Vorabentscheidung vorzulegen:
|
15. Målet i sak anhängiggjordes vid Landgericht Koblenz, som vill få klarhet i om det förbud som föreskrivs i lagen om skydd av minderåriga är förenligt med bestämmelserna i artikel 28 EG och direktiv 2000/31. Landgericht Koblenz beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
|
|
1. Steht der Grundsatz des freien Warenverkehrs im Sinne des Art. 28 EG einer deutschen Rechtsvorschrift entgegen, die den Vertrieb von Bildträgern (DVD, Videos) im Versandhandel verbietet, die keine Kennzeichnung darüber tragen, dass sie einer deutschen Prüfung der Jugendfreiheit unterzogen wurden?
|
”[1)] Utgör principen om den fria rörligheten för varor i den mening som avses i artikel 28 EG hinder för en tysk rättsregel i vilken det föreskrivs ett förbud mot postorderförsäljning av videogram (DVD och videokassetter) som inte försetts med uppgift om att de har genomgått en granskning i Tyskland, med avseende på skyddet av minderåriga?
|
|
2. Insbesondere: Stellt das Verbot des Versandhandels mit solchen Bildträgern eine Maßnahme gleicher Wirkung im Sinne des Art. 28 EG dar?
|
[2)] Särskilt önskas svar på följande fråga: Utgör förbudet mot postorderförsäljning av sådana videogram en åtgärd med motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 28 EG?
|
|
3. Wenn ja: Ist ein solches Verbot nach Art. 30 EG unter Berücksichtigung der Richtlinie 2000/31/EG auch dann gerechtfertigt, wenn der Bildträger einer Prüfung auf ihre Jugendfreiheit durch einen anderen Mitgliedstaat der EU unterzogen wurde und entsprechend gekennzeichnet ist, oder stellt eine solche Kontrolle durch einen anderen Mitgliedstaat der EU ein milderes Mittel im Sinne dieser Vorschrift dar?
|
[3)] Om denna fråga besvaras jakande: Är ett sådant förbud motiverat även med hänsyn till artikel 30 EG och med beaktande av direktiv [2000/31] när en annan medlemsstat har granskat videogrammet, med avseende på skyddet av minderåriga … och detta har försetts med märkning i den meningen, eller utgör en sådan granskning i en annan medlemsstat … en mindre restriktiv åtgärd i den mening som avses i denna bestämmelse?”
|
|
Zu den Vorlagefragen
|
Prövning av tolkningsfrågorna
|
|
Vorbemerkungen
|
Inledande synpunkter
|
|
16. Mit seinen Fragen, die zusammen zu prüfen sind, möchte das vorlegende Gericht wissen, ob der Grundsatz des freien Warenverkehrs im Sinne der Art. 28 EG bis 30 EG – Art. 30 EG gegebenenfalls in Verbindung mit der Richtlinie 2000/31 – einer nationalen Regelung wie der im Ausgangsverfahren streitigen entgegensteht, die den Verkauf und die Überlassung von Bildträgern im Versandhandel verbietet, die nicht von der zuständigen Stelle zum Zweck des Schutzes Minderjähriger geprüft und eingestuft wurden und die keine Angabe dieser Stelle über die Altersfreigabe tragen.
|
16. Den nationella domstolen har ställt frågorna, som skall behandlas tillsammans, för att få klarhet i huruvida principen om fri rörlighet för varor i den mening som avses i artiklarna 28 EG–30 EG, den sistnämnda i förekommande fall jämförd med bestämmelserna i direktiv 2000/31, utgör hinder mot sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och som innebär förbud mot försäljning och överlåtelse per postorder av videogram som inte har granskats och klassificerats av den behöriga myndigheten, med avseende på skyddet av minderåriga, och som inte försetts med uppgift från en sådan myndighet om åldersgräns för visning.
|
|
17. Zum nationalen rechtlichen Rahmen, in den sich das Vorabentscheidungsersuchen einfügt, weist die deutsche Regierung darauf hin, dass das Verbot des Vertriebs nicht geprüfter Bildträger im Versandhandel nicht absolut gelte. Ein solcher Versandhandel sei vielmehr zulässig, wenn ein Bestellen ausschließlich durch Erwachsene sichergestellt sei und ein Ausliefern der bestellten Ware an Kinder und Jugendliche wirksam verhindert werde.
|
17. Beträffande de nationella rättsregler som avses i begäran om förhandsavgörande har den tyska regeringen hävdat att förbudet mot postorderförsäljning av ogranskade videogram inte är absolut. I realiteten är denna slags försäljning förenlig med nationell rätt när det säkerställs att det är en vuxen som gjort beställningen och att det finns effektiva hinder mot att den ifrågavarande varan levereras till barn eller ungdomar.
|
|
18. In diesem Zusammenhang stellt sich die Frage der Definition des Begriffs „Vertrieb im Versandhandel“ in der nationalen Rechtsordnung. Wie aus den Akten hervorgeht, wird dieser Begriff in § 1 Abs. 4 JuSchG nämlich definiert als „jedes entgeltliche Geschäft, das im Wege der Bestellung und Übersendung einer Ware durch Postversand oder elektronischen Versand ohne persönlichen Kontakt zwischen Lieferant und Besteller oder ohne dass durch technische oder sonstige Vorkehrungen sichergestellt ist, dass kein Versand an Kinder und Jugendliche erfolgt, vollzogen wird“.
|
18. Härvid uppkommer frågan om hur begreppet postorderförsäljning definieras i den nationella rättsordningen. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att detta begrepp i 1 § punkt 4 i lagen om skydd av minderåriga definieras som ”alla transaktioner mot vederlag som utförs genom beställning och leverans av en vara via post eller elektronisk post utan någon personlig kontakt mellan leverantören och köparen och utan att det genom tekniska eller andra åtgärder garanteras att varan inte kommer att levereras till barn eller ungdomar”.
|
|
19. Der Gerichtshof ist jedoch nicht befugt, im Rahmen eines Vorabentscheidungsverfahrens darüber zu entscheiden, wie nationale Vorschriften auszulegen sind oder ob ihre Auslegung durch das vorlegende Gericht richtig ist (vgl. in diesem Sinne Urteile vom 3. Oktober 2000, Corsten, C‑58/98, Slg. 2000, I‑7919, Randnr. 24). Der Gerichtshof hat nämlich im Rahmen der Verteilung der Zuständigkeiten zwischen den Gemeinschaftsgerichten und den nationalen Gerichten in Bezug auf den tatsächlichen und rechtlichen Rahmen, in den sich die Vorlagefragen einfügen, von den Feststellungen in der Vorlageentscheidung auszugehen (vgl. Urteile vom 25. Oktober 2001, Ambulanz Glöckner, C‑475/99, Slg. 2001, I‑8089, Randnr. 10, vom 2. Juni 2005, Dörr und Ünal, C‑136/03, Slg. 2005, I‑4759, Randnr. 46, und vom 22. Juni 2006, Conseil général de la Vienne, C‑419/04, Slg. 2006, I‑5645, Randnr. 24).
|
19. Det ankommer emellertid inte på domstolen att i ett mål om förhandsavgörande uttala sig om tolkningen av nationella bestämmelser eller att avgöra om den hänskjutande domstolens tolkning av dessa bestämmelser är korrekt (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 3 oktober 2000 i mål C-58/98, Corsten, REG 2000, s. I-7919, punkt 24). I samband med kompetensfördelningen mellan gemenskapsdomstolen och de nationella domstolarna åligger det emellertid domstolen att beakta den faktiska och rättsliga bakgrunden till tolkningsfrågorna, såsom denna framställts i begäran om förhandsavgörande (se dom av den 25 oktober 2001 i mål C-475/99, Ambulanz Glöckner, REG 2001, s. I-8089, punkt 10, av den 2 juni 2005 i mål C-136/03, Dörr och Ünal, REG 2005, s. I-4759, punkt 46, och av den 22 juni 2006 i mål C-419/04, Conseil général de la Vienne, REG 2006, s. I-5645, punkt 24).
|
|
20. Daher ist bei der Beantwortung des Vorabentscheidungsersuchens von der vom vorlegenden Gericht zugrunde gelegten Prämisse auszugehen, dass die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung den Vertrieb aller Bildträger im Versandhandel verbietet, die nicht von der zuständigen Stelle zum Zweck des Schutzes Minderjähriger geprüft und eingestuft wurden und die keine Angabe dieser Stelle über die Altersfreigabe tragen.
|
20. Under dessa förhållanden skall begäran om förhandsavgörande besvaras med utgångspunkt i den premiss som den nationella domstolen har utgått ifrån, nämligen att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen innebär förbud mot postorderförsäljning av videogram som inte granskats och klassificerats av den behöriga myndigheten, med avseende på skyddet av minderåriga, och som inte försetts med uppgift från denna myndighet om åldersgräns för visning.
|
|
21. Wie den Akten ferner zu entnehmen ist, gilt diese Regelung nicht nur für im Gebiet der Bundesrepublik Deutschland ansässige Lieferanten, sondern auch für Lieferanten mit Sitz in anderen Mitgliedstaaten.
|
21. Domstolen påpekar vidare att det framgår av handlingarna i målet att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen skall tillämpas inte bara på leverantörer som är etablerade i Förbundsrepubliken Tyskland, utan även på leverantörer som har säte i andra medlemsstater.
|
|
22. Zu den auf einen Sachverhalt wie den des Ausgangsrechtsstreits anwendbaren gemeinschaftsrechtlichen Vorschriften ist festzustellen, dass bestimmte Aspekte des Vertriebs von Bildträgern im Versandhandel in den Anwendungsbereich der Richtlinie 2000/31 fallen können. Wie sich aus Art. 2 Buchst. h Ziff. ii dieser Richtlinie ergibt, regelt diese jedoch keine Anforderungen betreffend die Waren als solche. Das Gleiche gilt für die Richtlinie 97/7.
|
22. Beträffande de gemenskapsrättsliga bestämmelser som skall tillämpas vid sådana omständigheter som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, konstaterar domstolen att postorderförsäljning av videogram i vissa avseenden kan omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/31. Såsom framgår av artikel 2 h ii i det direktivet omfattar direktivet emellertid inte krav som är tillämpliga på varor som sådana. Detsamma gäller i fråga om direktiv 97/7.
|
|
23. Da die nationalen Bestimmungen über den Schutz Minderjähriger beim Vertrieb von Waren im Versandhandel nicht auf Gemeinschaftsebene harmonisiert worden sind, ist die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung an den Art. 28 EG und 30 EG zu messen.
|
23. Eftersom de nationella bestämmelserna om skyddet av minderåriga vid postorderförsäljning av varor inte har harmoniserats på gemenskapsnivå, skall den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen bedömas mot bakgrund av artiklarna 28 EG och 30 EG.
|
|
Zum Vorliegen einer Beschränkung des freien Warenverkehrs
|
Huruvida det föreligger en restriktion av den fria rörligheten för varor
|
|
24. Avides Media, die Regierung des Vereinigten Königreichs und die Kommission der Europäischen Gemeinschaften sehen in der im Ausgangsverfahren fraglichen Regelung eine Maßnahme mit gleicher Wirkung wie mengenmäßige Beschränkungen, die grundsätzlich nach Art. 28 EG verboten sei. Die Regierung des Vereinigten Königreichs und die Kommission halten die Regelung jedoch aus Gründen des Schutzes Minderjähriger für gerechtfertigt.
|
24. Avides Media, Förenade kungarikets regering och Europeiska gemenskapernas kommission anser att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör en åtgärd med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner, som i princip är förbjuden enligt artikel 28 EG. Förenade kungarikets regering och kommissionen anser emellertid att den ovannämnda ordningen är motiverad med hänsyn till skyddet av minderåriga.
|
|
25. Dynamic Medien, die deutsche Regierung und Irland meinen, dass die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung eine Verkaufsmodalität im Sinne des Urteils vom 24. November 1993, Keck und Mithouard (C‑267/91 und C‑268/91, Slg. 1993, I‑6097), betreffe. Da die Regelung unterschiedslos für inländische und für eingeführte Waren gelte und den Absatz beider Arten von Waren rechtlich wie tatsächlich in der gleichen Weise berühre, falle sie nicht unter das Verbot des Art. 28 EG.
|
25. Dynamic Medien, den tyska regeringen och Irland har gjort gällande att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen avser en säljform i den mening som avses i dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C‑267/91 och C‑ 268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I‑6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑431). Eftersom lagstiftningen utan åtskillnad kan tillämpas på nationella och importerade varor och inverkar på saluföringen av båda varukategorierna på samma sätt i både rättsligt och faktiskt avseende, omfattas den inte av det förbud som föreskrivs i artikel 28 EG.
|
|
26. Nach ständiger Rechtsprechung ist jede Handelsregelung der Mitgliedstaaten, die geeignet ist, den innergemeinschaftlichen Handel unmittelbar oder mittelbar, tatsächlich oder potenziell zu behindern, als eine Maßnahme mit gleicher Wirkung wie mengenmäßige Beschränkungen anzusehen und daher durch Art. 28 EG verboten (vgl. u. a. Urteile vom 11. Juli 1974, Dassonville, 8/74, Slg. 1974, 837, Randnr. 5, vom 19. Juni 2003, Kommission/Italien, C‑420/01, Slg. 2003, I‑6445, Randnr. 25, und vom 8. November 2007, Ludwigs-Apotheke, C‑143/06, Slg. 2007, I‑0000, Randnr. 25).
|
26. Enligt fast rättspraxis skall alla handelsregler antagna av medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen anses utgöra åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner vilka är förbjudna enligt artikel 28 EG (se, bland annat, dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville, REG 1974, s. 837, punkt 5, svensk specialutgåva, volym 2, s. 343, av den 19 juni 2003 i mål C‑420/01, kommissionen mot Italien, REG 2003, s. I‑6445, punkt 25, och av den 8 november 2007 i mål C‑143/06, Ludwigs-Apotheke, REG 2007, s. I‑0000, punkt 25).
|
|
27. Auch wenn eine Regelung nicht bezweckt, den Handel zwischen den Mitgliedstaaten zu regeln, ist ausschlaggebend, wie sie sich tatsächlich oder potenziell auf den innergemeinschaftlichen Handel auswirkt. Nach diesem Kriterium sind Hemmnisse für den freien Warenverkehr, die sich in Ermangelung einer Harmonisierung der nationalen Rechtsvorschriften daraus ergeben, dass Waren aus anderen Mitgliedstaaten, die dort rechtmäßig hergestellt und in den Verkehr gebracht worden sind, bestimmten Vorschriften entsprechen müssen (wie etwa hinsichtlich ihrer Bezeichnung, ihrer Form, ihrer Abmessungen, ihres Gewichts, ihrer Zusammensetzung, ihrer Aufmachung, ihrer Etikettierung und ihrer Verpackung), auch wenn diese Vorschriften unterschiedslos für alle Erzeugnisse gelten, Maßnahmen gleicher Wirkung, es sei denn, dass sich ihre Anwendung durch einen Zweck rechtfertigen lässt, der im Allgemeininteresse liegt und den Erfordernissen des freien Warenverkehrs vorgeht (vgl. in diesem Sinne Urteil vom 20. Februar 1979, Rewe-Zentral, „Cassis de Dijon“, 120/78, Slg. 1979, 649, Randnrn. 6, 14 und 15, vom 26. Juni 1997, Familiapress, C‑368/95, Slg. 1997, I‑3689, Randnr. 8, und vom 11. Dezember 2003, Deutscher Apothekerverband, C‑322/01, Slg. 2003, I‑14887, Randnr. 67).
|
27. Även om en åtgärd inte syftar till att reglera varuutbytet mellan medlemsstaterna är det av avgörande betydelse vilken verklig eller potentiell inverkan åtgärden har på handeln inom gemenskapen. I enlighet med detta kriterium består åtgärder med motsvarande verkan av hinder mot den fria rörligheten för varor som, när den nationella lagstiftningen inte har harmoniserats, uppstår till följd av att bestämmelser om villkor som varorna måste uppfylla (till exempel avseende benämning, form, storlek, vikt, sammansättning, utformning, märkning och förpackning) tillämpas på varor från andra medlemsstater, där varorna lagligen tillverkas och saluförs, även om dessa bestämmelser är tillämpliga utan åtskillnad på alla produkter. Detta gäller under förutsättning att denna tillämpning inte är motiverad av ett mål av allmänintresse som skall ges företräde framför kravet på fri rörlighet för varor (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral, kallat Cassis de Dijon, REG 1979, s. 649, punkterna 6, 14 och 15, svensk specialutgåva, volym 4, s. 377, av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress, REG 1997, s. I-3689, punkt 8, och av den 11 december 2003 i mål C-322/01, Deutscher Apothekerverband, REG 2003, s. I‑14887, punkt 67).
|
|
28. In seiner Rechtsprechung hat der Gerichtshof auch nationale Bestimmungen, die eine in einem anderen Mitgliedstaat rechtmäßig hergestellte und in den Verkehr gebrachte Ware zusätzlichen Kontrollen unterwerfen, als nach Art. 28 EG verbotene Maßnahmen mit gleicher Wirkung eingestuft, jedoch vorbehaltlich der im Gemeinschaftsrecht vorgesehenen oder anerkannten Ausnahmen (vgl. insbesondere Urteile vom 22. Januar 2002, Canal Satélite Digital, C‑390/99, Slg. 2002, I‑607, Randnrn. 36 und 37, sowie vom 8. Mai 2003, ATRAL, C‑14/02, Slg. 2003, I‑4431, Randnr. 65).
|
28. I rättspraxis har domstolen även funnit att nationella bestämmelser utgör åtgärder med motsvarande verkan som är förbjudna enligt artikel 28 EG, då de innebär att varor som lagligen tillverkas och saluförs i en annan medlemsstat görs till föremål för ytterligare kontroller, såvida inte undantag föreskrivits eller godtagits i gemenskapsrätten (se, bland annat, dom av den 22 januari 2002 i mål C‑390/99, Canal Satélite Digital, REG, 2002, s. I‑607, punkterna 36 och 37, och av den 8 maj 2003 i mål C‑14/02, ATRAL, REG 2003, s. I‑4431, punkt 65).
|
|
29. Hingegen ist die Anwendung nationaler Bestimmungen, die bestimmte Verkaufsmodalitäten beschränken oder verbieten, auf Erzeugnisse aus anderen Mitgliedstaaten nicht geeignet, den Handel zwischen den Mitgliedstaaten im Sinne der durch das Urteil Dassonville eingeleiteten Rechtsprechung unmittelbar oder mittelbar, tatsächlich oder potenziell zu behindern, sofern diese Bestimmungen für alle betroffenen Wirtschaftsteilnehmer gelten, die ihre Tätigkeit im Inland ausüben, und sofern sie den Absatz der inländischen Erzeugnisse und der Erzeugnisse aus anderen Mitgliedstaaten rechtlich wie tatsächlich in der gleichen Weise berühren (vgl. u. a. Urteile Keck und Mithouard, Randnr. 16, vom 15. Dezember 1993, Hünermund u. a., C‑292/92, Slg. 1993, I‑6787, Randnr. 21, und vom 28. September 2006, Ahokainen und Leppik, C‑434/04, Slg. 2006, I‑9171, Randnr. 19). Sind diese Voraussetzungen nämlich erfüllt, ist die Anwendung derartiger Regelungen auf den Verkauf von Erzeugnissen aus einem anderen Mitgliedstaat, die den von diesem Staat aufgestellten Bestimmungen entsprechen, nicht geeignet, den Marktzugang für diese Erzeugnisse zu versperren oder stärker zu behindern, als sie dies für inländische Erzeugnisse tut (vgl. Urteil Keck und Mithouard, Randnr. 17).
|
29. Däremot kan tillämpning av nationella bestämmelser på varor från andra medlemsstater som innebär begränsning av eller förbud mot vissa säljformer inte vara ägnade att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i den rättspraxis som inleddes med domen i det ovannämnda målet Dassonville, förutsatt att bestämmelserna tillämpas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och förutsatt att de såväl rättsligt som faktiskt påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt (se, bland annat, domen i de ovannämnda förenade målen Keck och Mithouard, punkt 16, av den 15 december 1993 i mål C‑292/92, Hünermund m.fl., REG 1993, s. I‑6787, punkt 21, svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑467, och av den 28 september 2006 i mål C‑434/04, Ahokainen och Leppik, REG 2006, s. I‑9171, punkt 19). När dessa villkor är uppfyllda kan tillämpningen av sådana bestämmelser på försäljningen av varor från en annan medlemsstat, vilka uppfyller kraven i denna stat, inte anses hindra varornas tillträde till marknaden eller försvåra deras tillträde jämfört med inhemska varor (se domen i de ovannämnda förenade målen Keck och Mithouard, punkt 17).
|
|
30. In der Folge hat der Gerichtshof Bestimmungen, die insbesondere verschiedene Vertriebsmethoden betrafen, als Bestimmungen über Verkaufsmodalitäten im Sinne des Urteils Keck und Mithouard qualifiziert (vgl. u. a. Urteile Hünermund u. a., Randnrn. 21 und 22, vom 13. Januar 2000, TK-Heimdienst, C‑254/98, Slg. 2000, I‑151, Randnr. 24, und vom 23. Februar 2006, A-Punkt Schmuckhandel, C‑441/04, Slg. 2006, I‑2093, Randnr. 16).
|
30. Domstolen har vidare betecknat bestämmelser avseende särskilt vissa försäljningssätt som sådana bestämmelser som reglerar säljformerna i den mening som avses i domen i de ovannämnda förenade målen Keck och Mithouard (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Hünermund m.fl., punkterna 21 och 22, av den 13 januari 2000 i mål C‑254/98, TK-Heimdienst, REG 2000, s. I‑151, punkt 24, och av den 23 februari 2006 i mål C‑441/04, A-Punkt Schmuckhandel, REG 2006, s. I‑2093, punkt 16).
|
|
31. Der Randnr. 15 des Urteils vom 29. Juni 1995, Kommission/Griechenland (C‑391/92, Slg. 1995, I‑1621), ist zu entnehmen, dass eine Regelung, die den Vertrieb von Erzeugnissen an bestimmten Verkaufsstätten beschränkt und sich als eine Beschränkung der kommerziellen Freiheit der Wirtschaftsteilnehmer auswirkt, ohne sich auf die Merkmale der erfassten Erzeugnisse selbst zu erstrecken, eine Verkaufsmodalität im Sinne der oben in Randnr. 29 angeführten Rechtsprechung betrifft. Demgemäß schließt die Notwendigkeit, die fraglichen Erzeugnisse gegebenenfalls an die im Vermarktungsmitgliedstaat geltenden Vorschriften anzupassen, es aus, dass es sich um eine solche Verkaufsmodalität handelt (vgl. Urteil Canal Satélite Digital, Randnr. 30). So verhält es sich insbesondere bei dem Erfordernis, das Etikett eingeführter Erzeugnisse zu ändern (vgl. insbesondere Urteile vom 3. Juni 1999, Colim, C‑33/97, Slg. 1999, I‑3175, Randnr. 37, und vom 18. September 2003, Morellato, C‑416/00, Slg. 2003, I‑9343, Randnrn. 29 und 30).
|
31. Det framgår av punkt 15 i dom av den 29 juni 1995 i mål C‑391/92, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I‑1621), att bestämmelser utgör en säljform i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 29 i förevarande dom när de innebär att saluföringen av varor begränsas till vissa försäljningsställen och medför att näringsidkarnas kommersiella frihet begränsas utan att avse de egenskaper som utmärker de åsyftade varorna. Nödvändigheten av att anpassa de ifrågavarande varorna till gällande regler i den medlemsstat där varorna saluförs utesluter därmed att det är fråga om en sådan säljform (se domen i det ovannämnda målet Canal Satélite Digital, punkt 30). Detta gäller bland annat nödvändigheten av att ändra etiketterna på importerade varor (se, bland annat, dom av den 3 juni 1999 i mål C‑33/97, Colim, REG 1999, s. I‑3175, punkt 37, och av den 18 september 2003 i mål C‑416/00, Morellato, REG 2003, s. I‑9343, punkterna 29 och 30).
|
|
32. Im vorliegenden Fall ist festzustellen, dass die im Ausgangsverfahren fragliche nationale Regelung keine Verkaufsmodalität im Sinne der durch das Urteil Keck und Mithouard eingeleiteten Rechtsprechung betrifft.
|
32. I förevarande mål skall därför konstateras att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte avser en säljform i den mening som avses i den rättspraxis som inleddes med domen i de ovannämnda förenade målen Keck och Mithouard.
|
|
33. Die Regelung verbietet nämlich nicht den Vertrieb von Bildträgern im Versandhandel. Sie sieht vor, dass Bildträger, um auf diesem Wege vertrieben werden zu können, einem nationalen Prüf‑ und Einstufungsverfahren zum Zweck des Schutzes Minderjähriger unterzogen worden sein müssen, und zwar unabhängig davon, ob ein entsprechendes Verfahren bereits in dem Mitgliedstaat stattgefunden hat, aus dem die Bildträger ausgeführt wurden. Überdies legt die Regelung eine Bedingung fest, denen die Bildträger entsprechen müssen, nämlich die Bedingung ihrer Kennzeichnung.
|
33. Genom den ovannämnda lagstiftningen förbjuds nämligen inte postorderförsäljning av videogram. I denna lagstiftning föreskrivs att videogram i enlighet med ett nationellt förfarande måste granskas och klassificeras, med avseende på skyddet av minderåriga, för att få saluföras per postorder. Detta gäller oavsett om ett liknande förfarande har ägt rum tidigare i den medlemsstat som videogrammen har exporterats från. I den ovannämnda lagstiftningen föreskrivs dessutom ett villkor som videogrammen måste uppfylla, nämligen villkoret avseende märkning.
|
|
34. Es ist festzustellen, dass eine solche Regelung die Einfuhr von aus anderen Mitgliedstaaten stammenden Bildträgern in die Bundesrepublik Deutschland erschweren und verteuern kann, so dass sie geeignet ist, bestimmte Beteiligte vom Vertrieb solcher Bildträger im letztgenannten Mitgliedstaat abzuhalten.
|
34. Det skall konstateras att sådan lagstiftning medför att import av videogram från andra medlemsstater än Förbundsrepubliken Tyskland försvåras och blir kostsammare. Den ifrågavarande lagstiftningen kan därför avskräcka vissa intressenter från att saluföra sådana videogram i den sistnämnda medlemsstaten.
|
|
35. Demnach ist die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung eine Maßnahme mit gleicher Wirkung wie mengenmäßige Beschränkungen im Sinne von Art. 28 EG, die grundsätzlich mit den sich aus diesem Artikel ergebenden Verpflichtungen unvereinbar ist, es sei denn, sie lässt sich objektiv rechtfertigen.
|
35. Av vad ovan anförts framgår att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör en åtgärd med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner i den mening som avses i artikel 28 EG som i princip är oförenlig med de skyldigheter som följer av denna artikel om inte sakliga skäl föreligger.
|
|
Zur etwaigen Rechtfertigung der im Ausgangsverfahren fraglichen Regelung
|
Huruvida den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen eventuellt är motiverad
|
|
36. Die Regierung des Vereinigten Königreichs und die Kommission halten die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung für gerechtfertigt, da sie den Schutz Minderjähriger bezwecke. Dieser Zweck weise einen Bezug insbesondere zur öffentlichen Sittlichkeit und zur öffentlichen Ordnung auf, die Art. 30 EG als Rechtfertigungsgründe anerkenne. Auch die Richtlinien 97/7 und 2000/31 gestatteten ausdrücklich Beschränkungen aus Gründen des Allgemeininteresses.
|
36. Förenade kungarikets regering och kommissionen anser att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är motiverad, eftersom den syftar till att skydda minderåriga. Detta ändamål har samband med bland annat allmän moral och allmän ordning som är skäl som godtas enligt artikel 30 EG. I direktiven 97/7 och 2000/31 tillåts dessutom uttryckligen att restriktioner införs för mål av allmänt intresse.
|
|
37. Dynamic Medien, die deutsche Regierung und Irland schließen sich dieser Auffassung für den Fall an, dass sich erweisen sollte, dass die Regelung dem in Art. 28 EG vorgesehenen Verbot nicht entzogen sei. Die deutsche Regierung macht geltend, dass die Regelung dem Schutz der öffentlichen Ordnung diene und gewährleiste, dass junge Menschen Eigenverantwortlichkeit und Gemeinschaftsfähigkeit entwickeln könnten. Darüber hinaus hänge der Jugendschutz eng mit der Gewährleistung der Achtung der Menschenwürde zusammen. Irland verweist außerdem auf das im Urteil Cassis de Dijon anerkannte zwingende Erfordernis des Verbraucherschutzes.
|
37. Dynamic Medien, den tyska regeringen och Irland har anslutit sig till denna uppfattning för det fall det styrks att den ovannämnda lagstiftningen inte faller utanför förbudet i artikel 28 EG. Den tyska regeringen har hävdat att denna lagstiftning grundas på hänsyn till allmän ordning och gör det möjligt att säkerställa att ungdomar kan utveckla sin personliga ansvarskänsla och sociala kompetens. Skyddet av minderåriga är i övrigt ett mål som är nära förknippat med skyddet för mänsklig värdighet. Irland har även åberopat tvingande hänsyn i form av konsumentskydd enligt domen i det ovannämnda målet Cassis de Dijon.
|
|
38. Avides Media hält die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung für unverhältnismäßig, da sie den Versandhandel mit Bildträgern, die nicht die von ihr vorgesehene Kennzeichnung trügen, pauschal untersage, ohne dass es darauf ankomme, ob die betreffenden Bildträger in einem anderen Mitgliedstaat auf ihre Jugendfreiheit geprüft worden seien. Das deutsche Recht sehe für die Fälle, in denen eine solche Prüfung stattgefunden habe, nicht einmal ein vereinfachtes Verfahren vor.
|
38. Avides Media anser att den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är oproportionerlig, eftersom den innebär ett systematiskt förbud mot postorderförsäljning av videogram som inte har försetts med den i lagstiftningen föreskrivna märkningen oavsett om de ifrågavarande videogrammen har granskats i en annan medlemsstat, med avseende på skyddet av minderåriga. I tysk rätt finns dessutom inte några bestämmelser om ett förenklat förfarande för det fall en sådan granskning faktiskt ägt rum.
|
|
39. Hierzu ist darauf hinzuweisen, dass der Schutz der Rechte des Kindes durch verschiedene internationale Verträge anerkannt ist, an deren Abschluss die Mitgliedstaaten beteiligt waren oder denen sie beigetreten sind, so durch den am 19. Dezember 1966 von der Generalversammlung der Vereinten Nationen angenommenen und am 23. März 1976 in Kraft getretenen Internationalen Pakt über bürgerliche und politische Rechte und durch das am 20. November 1989 von der Generalversammlung der Vereinten Nationen angenommene und am 2. September 1990 in Kraft getretene Übereinkommen über die Rechte des Kindes. Der Gerichtshof hat bereits darauf hingewiesen, dass diese internationalen Verträge zu den völkerrechtlichen Instrumenten zum Schutz der Menschenrechte gehören, denen er bei der Anwendung der allgemeinen Grundsätze des Gemeinschaftsrechts Rechnung trägt (vgl. insbesondere Urteil vom 27. Juni 2006, Parlament/Rat, C‑540/03, Slg. 2006, I‑5769, Randnr. 37).
|
39. Domstolen erinrar härvid om att skyddet av barns rättigheter erkänns i olika internationella instrument med vilka medlemsstaterna har samverkat eller till vilka de anslutit sig. Detta gäller i fråga om den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 19 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976, och konventionen om barnets rättigheter, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Domstolen har tidigare haft tillfälle att erinra om att dessa internationella instrument förekommer bland de instrument som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna som domstolen tar hänsyn till vid tillämpningen av de allmänna principerna för gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 27 juni 2006 i mål C‑540/03, parlamentet mot rådet, REG 2006, s. I‑5769, punkt 37).
|
|
40. In diesem Zusammenhang ist daran zu erinnern, dass die Vertragsstaaten des Übereinkommens über die Rechte des Kindes nach dessen Art. 17 die wichtige Rolle der Massenmedien anerkennen und sicherstellen, dass das Kind zu Informationen und Material aus einer Vielfalt nationaler und internationaler Quellen Zugang hat, insbesondere denjenigen, welche die Förderung seines sozialen, seelischen und sittlichen Wohlergehens sowie seiner körperlichen und geistigen Gesundheit zum Ziel haben. Nach Buchst. e dieses Artikels fördern die Vertragsstaaten die Erarbeitung geeigneter Richtlinien zum Schutz des Kindes vor Informationen und Material, die sein Wohlergehen beeinträchtigen.
|
40. Domstolen erinrar härvid om att konventionsstaterna, enligt artikel 17 i konventionen om barnets rättigheter, erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. I artikel 17 e anges att konventionsstaterna skall uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd.
|
|
41. Der Schutz des Kindes wird auch durch im Rahmen der Europäischen Union ausgearbeitete Rechtstexte gewährleistet, so durch die am 7. Dezember 2000 in Nizza proklamierte Charta der Grundrechte der Europäischen Union (ABl. C 364, S. 1), nach deren Art. 24 Abs. 1 Kinder Anspruch auf den Schutz und die Fürsorge haben, die für ihr Wohlergehen notwendig sind (vgl. in diesem Sinne Urteil Parlament/Rat, Randnr. 58). Im Übrigen ist das Recht der Mitgliedstaaten zur Ergreifung der Maßnahmen, die aus Gründen des Schutzes Minderjähriger erforderlich sind, durch verschiedene gemeinschaftsrechtliche Rechtsakte anerkannt, so durch die Richtlinie 2000/31.
|
41. Barnets skydd har även varit föremål för instrument som utarbetats inom Europeiska Unionen, såsom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som proklamerades den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, s. 1). I artikel 24.1 i denna föreskrivs att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd (se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 58). Medlemsstaternas rätt att vidta nödvändiga åtgärder för skyddet av minderåriga erkänns i övrigt i vissa gemenskapsrättsliga instrument, såsom direktiv 2000/31.
|
|
42. Auch wenn der Schutz des Kindes ein berechtigtes Interesse darstellt, das grundsätzlich geeignet ist, eine Beschränkung einer vom EG-Vertrag gewährleisteten Grundfreiheit wie des freien Warenverkehrs zu rechtfertigen (vgl. entsprechend Urteil vom 12. Juni 2003, Schmidberger, C‑112/00, Slg. 2003, I‑5659, Randnr. 74), können solche Beschränkungen doch nur gerechtfertigt sein, wenn sie geeignet sind, die Erreichung des verfolgten Ziels zu gewährleisten, und nicht über das hinausgehen, was zur Erreichung dieses Ziels erforderlich ist (vgl. in diesem Sinne Urteile vom 14. Oktober 2004, Omega, C‑36/02, Slg. 2004, I‑9609, Randnr. 36, und vom 11. Dezember 2007, International Transport Workers’ Federation und Finnish Seamen’s Union, C‑438/05, Slg. 2007, I‑0000, Randnr. 75).
|
42. Skyddet av barn utgör visserligen ett legitimt intresse av sådant slag att det i princip motiverar en restriktion av en grundläggande rättighet som säkerställs i EG‑fördraget, såsom den fria rörligheten för varor (se analogt dom av den 12 juni 2003 i mål C‑112/00, Schmidberger, REG 2003, s. I‑5659, punkt 74). Sådana restriktioner är emellertid motiverade endast om de är ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 14 oktober 2004 i mål C‑36/02, Omega, REG 2004, s. I‑9609, punkt 36, och av den 11 december 2007 i mål C‑438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union, REG 2007, s. I‑0000, punkt 75).
|
|
43. Der Vorlageentscheidung ist zu entnehmen, dass die im Ausgangsverfahren fragliche nationale Regelung dem Schutz des Kindes vor Informationen und Material dient, die sein Wohlergehen beeinträchtigen.
|
43. Det framgår av beslutet om hänskjutande att den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen syftar till att skydda barn mot information och material som är till skada för barnets välfärd.
|
|
44. In dieser Hinsicht ist es nicht unerlässlich, dass die oben in den Randnrn. 39 bis 42 genannten beschränkenden Maßnahmen, die von den Stellen eines Mitgliedstaats zum Schutz der Rechte des Kindes erlassen werden, einer allen Mitgliedstaaten gemeinsamen Auffassung in Bezug auf das Niveau und die Modalitäten dieses Schutzes entsprechen (vgl. entsprechend Urteil Omega, Randnr. 37). Da diese Auffassung je nach Erwägungen insbesondere moralischer oder kultureller Art von Mitgliedstaat zu Mitgliedstaat verschieden sein kann, ist den Mitgliedstaaten ein bestimmtes Ermessen zuzuerkennen.
|
44. Domstolen anger härvid att det inte är absolut nödvändigt att de begränsande åtgärder som myndigheterna i en medlemsstat vidtar för att skydda barns rättigheter som anges ovan i punkterna 39–42 i förevarande dom motsvaras av en uppfattning som delas av samtliga medlemsstater med avseende på nivån för och utformningen av skyddet (se analogt domen i det ovannämnda målet Omega, punkt 37). Eftersom denna uppfattning kan variera mellan medlemsstaterna med avseende på hänsyn till bland annat moraliska och kulturella värderingar, skall medlemsstaterna medges ett bestämt utrymme för skönsmässig bedömning.
|
|
45. Auch wenn es in Ermangelung einer gemeinschaftlichen Harmonisierung Sache der Mitgliedstaaten ist, nach ihrem Ermessen darüber zu befinden, auf welchem Niveau sie den Schutz des in Frage stehenden Interesses gewährleisten wollen, muss doch dieses Ermessen unter Wahrung der sich aus dem Gemeinschaftsrecht ergebenden Verpflichtungen ausgeübt werden.
|
45. Det är visserligen riktigt att det ankommer på medlemsstaterna att i brist på harmonisering på gemenskapsnivå bedöma vid vilken nivå de har för avsikt att säkerställa skyddet för det ifrågavarande intresset. Detta utrymme för skönsmässig bedömning skall emellertid utnyttjas med iakttagande av de förpliktelser som följer av gemenskapsrätten.
|
|
46. Die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung entspricht zwar dem Niveau des Schutzes von Kindern, das der deutsche Gesetzgeber im Gebiet der Bundesrepublik Deutschland sicherstellen wollte, doch müssen außerdem die dazu eingesetzten Mittel geeignet sein, die Erreichung dieses Ziels zu gewährleisten, und sie dürfen nicht über das hinausgehen, was zur Erreichung dieses Ziels erforderlich ist.
|
46. Den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen motsvarar visserligen den nivå för skydd av barn som den tyska lagstiftaren har haft för avsikt att uppnå i Förbundsrepubliken Tyskland. De åtgärder som Förbundsrepubliken Tyskland vidtar måste emellertid vara ägnade att säkerställa att detta mål uppnås och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det.
|
|
47. Es besteht kein Zweifel, dass das Verbot des Verkaufs und der Überlassung von Bildträgern im Versandhandel, die nicht durch die zuständige Stelle zum Zweck des Schutzes Minderjähriger geprüft und eingestuft wurden und die keine Angabe dieser Stelle über die Altersfreigabe tragen, eine Maßnahme darstellt, die geeignet ist, das Kind vor Informationen und Material zu schützen, die sein Wohlergehen beeinträchtigen.
|
47. Det råder inga tvivel om att förbudet mot försäljning och överlåtelse per postorder av videogram som inte granskats och klassificerats av den behöriga myndigheten, med avseende på skyddet av minderåriga, och som inte försetts med uppgift från denna myndighet om åldersgräns för visning utgör en åtgärd som kan skydda barn mot information och material som är till skada för barnets välfärd.
|
|
48. Hinsichtlich der sachlichen Reichweite des in Frage stehenden Verbots ist darauf hinzuweisen, dass das Jugendschutzgesetz nicht jeder Form des Vertriebs von ungeprüften Bildträgern entgegensteht. Wie nämlich der Vorlageentscheidung zu entnehmen ist, dürfen solche Bildträger eingeführt und an Erwachsene über Vertriebswege verkauft werden, die einen persönlichen Kontakt zwischen dem Lieferanten und dem Käufer beinhalten und es so ermöglichen, zu kontrollieren, dass Kinder zu diesen Bildträgern keinen Zugang haben. In Anbetracht dieser Umstände ist festzustellen, dass die fragliche Regelung nicht über das hinausgeht, was zur Erreichung des vom betroffenen Mitgliedstaat verfolgten Ziels erforderlich ist.
|
48. Beträffande det ifrågavarande förbudets materiella omfattning anger domstolen att lagen om skydd av minderåriga inte utgör hinder mot all slags saluföring av ogranskade videogram. Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att det är tillåtet att importera och sälja sådana videogram till vuxna genom distributionskanaler som innefattar personlig kontakt mellan leverantören och köparen och som därmed gör det möjligt att kontrollera att barn inte får tillgång till dessa videogram. Med hänsyn till dessa faktorer går den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som den ifrågavarande medlemsstaten eftersträvar.
|
|
49. Was das vom nationalen Gesetzgeber geschaffene Prüfverfahren zum Schutz des Kindes vor Informationen und Material anbelangt, die sein Wohlergehen beeinträchtigen, so kann allein der Umstand, dass sich ein Mitgliedstaat für andere Schutzmodalitäten als ein anderer Mitgliedstaat entschieden hat, keinen Einfluss auf die Beurteilung der Verhältnismäßigkeit der in diesem Bereich erlassenen nationalen Bestimmungen haben. Diese sind allein an dem fraglichen Ziel und dem Schutzniveau zu messen, das der betroffene Mitgliedstaat gewährleisten will (vgl. entsprechend Urteile vom 21. September 1999, Läärä u. a., C‑124/97, Slg. 1999, I‑6067, Randnr. 36, und Omega, Randnr. 38).
|
49. Beträffande det granskningsförfarande som den nationelle lagstiftaren har infört för att skydda barn mot information och material som är till skada för deras välfärd, kan den omständigheten att en medlemsstat har valt en skyddsmetod som skiljer sig från vad en annan medlemsstat har valt inte ensam inverka på bedömningen av huruvida de nationella bestämmelserna på området är proportionella. Dessa skall bedömas endast mot bakgrund av det ifrågavarande syftet och den skyddsnivå som den ifrågavarande medlemsstaten avser att uppnå (se analogt dom av den 21 september 1999 i mål C‑124/97, Läärä m.fl., REG 1999, s. I‑6067, punkt 36, och domen i det ovannämnda målet Omega, punkt 38).
|
|
50. Ein solches Prüfverfahren muss jedoch leicht zugänglich sein und innerhalb eines angemessenen Zeitraums abgeschlossen werden können; ferner muss, wenn es zu einer Ablehnung führt, die Ablehnungsentscheidung in einem gerichtlichen Verfahren angefochten werden können (vgl. in diesem Sinne Urteile vom 16. Juli 1992, Kommission/Frankreich, C‑344/90, Slg. 1992, I‑4719, Randnr. 9, und vom 5. Februar 2004, Greenham und Abel, C‑95/01, Slg. 2004, I‑1333, Randnr. 35).
|
50. Ett sådant granskningsförfarande skall emellertid vara lättillgängligt. Det skall kunna slutföras inom rimlig tid och om det leder till ett avslagsbeslut skall detta beslut kunna prövas vid domstol (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 16 juli 1992 i mål C‑344/90, kommissionen mot Frankrike, REG 1992, s. I‑4719, punkt 9, och av den 5 februari 2004 i mål C‑95/011, Greenham och Abel, REG 2004, s. I‑1333, punkt 35).
|
|
51. Im vorliegenden Fall kann den Erklärungen der deutschen Regierung vor dem Gerichtshof entnommen werden, dass das Prüf‑, Einstufungs‑ und Kennzeichnungsverfahren für Bildträger, das die im Ausgangsverfahren fragliche Regelung vorsieht, den in der vorstehenden Randnummer genannten Kriterien genügt. Allerdings ist es Sache des vorlegenden Gerichts, das mit dem Ausgangsverfahren befasst ist und in dessen Verantwortungsbereich die zu erlassende gerichtliche Entscheidung fällt, zu überprüfen, ob dies der Fall ist.
|
51. I förevarande mål förefaller det framgå av de yttranden som den tyska regeringen har avgett vid domstolen att det förfarande för granskning, klassificering och märkning av videogram som föreskrivs i den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen uppfyller de i föregående punkt angivna villkoren. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen, vid vilken målet har anhängiggjorts och som har ansvaret för det kommande rättsliga avgörandet, att kontrollera om detta är riktigt.
|
|
52. Nach alledem ist auf die gestellten Fragen zu antworten, dass Art. 28 EG einer nationalen Regelung wie der im Ausgangsverfahren fraglichen nicht entgegensteht, die den Verkauf und die Überlassung von Bildträgern im Versandhandel verbietet, die nicht von der zuständigen Stelle zum Zweck des Schutzes Minderjähriger geprüft und eingestuft wurden und die keine Angabe dieser Stelle über die Altersfreigabe tragen, es sei denn, dass das durch die Regelung vorgesehene Verfahren zur Prüfung, Einstufung und Kennzeichnung von Bildträgern nicht leicht zugänglich ist oder nicht innerhalb eines angemessenen Zeitraums abgeschlossen werden kann oder dass die Ablehnungsentscheidung nicht in einem gerichtlichen Verfahren angefochten werden kann.
|
52. Med hänsyn till vad ovan anförts, skall de ställda frågorna besvaras på följande sätt. Artikel 28 EG utgör inte hinder mot sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och som innebär förbud mot försäljning och överlåtelse per postorder av videogram som inte har granskats och klassificerats av den behöriga myndigheten med avseende på skyddet av minderåriga och som inte försetts med uppgift från denna myndighet om åldersgräns för visning, med mindre än att det framgår att det förfarande för granskning, klassificering och märkning av videogram som föreskrivs i denna lagstiftning inte är lättillgängligt eller inte kan slutföras inom rimlig tid eller avslagsbeslutet inte kan prövas vid domstol.
|
|
Kosten
|
Rättegångskostnader
|
|
53. Für die Parteien des Ausgangsverfahrens ist das Verfahren ein Zwischenstreit in dem bei dem vorlegenden Gericht anhängigen Rechtsstreit; die Kostenentscheidung ist daher Sache dieses Gerichts. Die Auslagen anderer Beteiligter für die Abgabe von Erklärungen vor dem Gerichtshof sind nicht erstattungsfähig.
|
53. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
|