Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 1 ),

av följande skäl:

(1)

För att den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ska kunna fungera och utvecklas krävs det en gemensam jordbrukspolitik (nedan kallad ”GJP”) som särskilt omfattar en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna (nedan kallad ”den gemensamma organisationen av marknaderna”) som, enligt artikel 34 i fördraget, kan utformas på olika sätt beroende på produkterna.

(2)

Sedan GJP infördes har rådet antagit 21 gemensamma organisationer av marknaderna för enskilda produkter eller produktgrupper, som var och en styrs av en särskild grundförordning antagen av rådet:

— Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och snittgrönt ( 2 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för vissa produkter som förtecknas i bilaga II till fördraget ( 3 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött ( 4 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2771/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg ( 5 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött ( 6 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak ( 7 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 404/93 av 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer ( 8 ).

— Rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker ( 9 ).

— Rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker ( 10 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött ( 11 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter ( 12 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin ( 13 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion ( 14 ).

— Rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den 19 december 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött ( 15 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål ( 16 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1785/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris ( 17 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1786/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder ( 18 ).

— Rådets förordning (EG) nr 865/2004 av den 29 april 2004 om den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver ( 19 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1947/2005 av den 23 november 2005 om den gemensamma organisationen av marknaden för utsäde ( 20 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1952/2005 av den 23 november 2005 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle ( 21 ).

— Rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker ( 22 ).

(3)

Rådet har dessutom antagit tre förordningar med särskilda bestämmelser för vissa produkter, dock utan att upprätta en gemensam organisation av marknaderna för dessa produkter:

— Rådets förordning (EG) nr 670/2003 av den 8 april 2003 om inrättande av särskilda åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter ( 23 ).

— Rådets förordning (EG) nr 797/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder för förbättring av produktions- och saluföringsvillkoren för biodlingsprodukter ( 24 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1544/2006 av den 5 oktober 2006 om särskilda åtgärder för att främja silkesodling ( 25 ).

(4)

Förordningarna ovan (nedan kallade ”grundförordningar”) åtföljs ofta av en uppsättning tillhörande rådsförordningar. De flesta av grundförordningarna är uppbyggda på samma sätt och har flera gemensamma bestämmelser. Detta gäller särskilt bestämmelserna om handel med tredjeländer och de allmänna bestämmelserna, men också i viss utsträckning de bestämmelser som rör den inre marknaden. Grundförordningarna innehåller ofta också olika lösningar på samma eller liknande problem.

(5)

Sedan en tid har gemenskapen målet att förenkla lagstiftningen kring GJP. Därför upprättades ett övergripande regelverk för alla direktstöd, och de många olika stödsystemen omvandlades till det samlade gårdsstödet genom antagandet av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system med direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare ( 26 ). Denna strategi bör även tillämpas på grundförordningarna. Därför bör grundförordningarnas bestämmelser införlivas i en gemensam rättslig ram, och sektorsindelningen ersättas med en övergripande strategi när så är möjligt.

(6)	Mot bakgrund av det som tidigare omnämnts, bör grundförordningarna upphävas och ersättas med en enda förordning.

(7)

Förenklingen bör inte leda till att de politiska beslut som under åren har fattats inom ramen för GJP ifrågasätts. Denna förordning bör därför framför allt utgöra en teknisk förenkling. Den bör därför inte innebära upphävande eller ändring av befintliga instrument, förutsatt att dessa inte blivit föråldrade eller överflödiga och inte är av sådan art att de behöver behandlas på rådsnivå, eller innebära införande av nya instrument eller åtgärder.

(8)

Med hänsyn till detta bör förordningen inte omfatta de delar av de gemensamma organisationerna av marknaden som genomgår policyreformer. Detta gäller de flesta delarna av sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker samt vin. Därför bör bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1493/1999 endast infogas i denna förordning om de inte redan genomgår någon form av policyreformer. De materiella reglerna för dessa gemensamma organisationer av marknaderna bör emellertid införlivas när respektive reformer väl har genomförts.

(9)

Enligt de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris, socker, torkat foder, utsäde, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, bananer, mjölk och mjölkprodukter samt silkesodling föreskrivs regleringsår som främst är anpassade till de biologiska produktionscyklerna för respektive produkt. Regleringsåren såsom de har fastställts inom dessa sektorer bör därför föras in i denna förordning.

(10)

För att stabilisera marknaderna och tillförsäkra jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard har det utvecklats ett differentierat system för prisstöd för de olika sektorerna. Detta har skett samtidigt med införandet av ordningarna för direktstöd och hänsyn har tagits till de särskilda behoven inom de olika sektorerna samt till dessa sektorers inbördes beroende av varandra. Dessa åtgärder har vidtagits i form av offentlig intervention eller i form av stöd för privat lagring av produkter från sektorerna för spannmål, ris, socker, olivolja och bordsoliver, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött. Med hänsyn till målen för denna förordning är det därför nödvändigt att upprätthålla prisstödsåtgärderna när dessa ingår i tidigare utformade rättsakter, utan att det sker några väsentliga förändringar i förhållande till det tidigare rättsläget.

(11)	Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna för dessa åtgärder ingå i en gemensam struktur, samtidigt som den särskilda politiken inom varje sektor upprätthålls. Av detta skäl bör man skilja mellan referenspriser och interventionspriser.

(12)

De gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, nöt- och kalvkött samt mjölk och mjölkprodukter innehöll bestämmelser som gav rådet möjlighet att, enligt förfarandet i artikel 37.2 i fördraget, ändra prisnivåerna. Med tanke på prissystemens känslighet bör det klargöras att möjligheten enligt artikel 37.2 att ändra prisnivåerna existerar i förhållande till alla sektorer som omfattas av denna förordning.

(13)

I den gemensamma organisationen av marknaderna för socker föreskrevs en möjlighet att se över standardkvaliteterna av socker, vilka definieras närmare i förordning (EG) nr 318/2006, för att beakta handelns behov och den tekniska utvecklingen när det gäller analysmetoder. I den förordningen föreskrevs följaktligen att kommissionen ska vara behörig att ändra den berörda bilagan. Det finns ett särskilt behov av att behålla den möjligheten så att kommissionen vid behov ska kunna handla snabbt.

(14)

För att det ska finnas tillgång till tillförlitliga uppgifter om priset på socker på gemenskapsmarknaden, bör det prisrapporteringssystem som föreskrivs i den gemensamma organisationen av marknaden för socker infogas i denna förordning, och marknadsprisnivåerna för vitsocker bör fastställas på grundval av detta.

(15)

För att undvika att interventionssystemet för spannmål, ris, smör och skummjölkspulver blir en avsättningsmarknad i sig, bör möjligheten att inleda offentlig intervention endast under vissa perioder av året upprätthållas. När det gäller nöt- och kalvköttprodukter, griskött och smör bör inledande och avslutande av offentlig intervention vara avhängigt av marknadsprisnivåerna under en viss period. I fråga om majs, ris och socker bör de gränser för hur stora kvantiteter som får köpas upp inom ramen för offentlig intervention upprätthållas. När det gäller smör och skummjölkspulver bör kommissionens ha fortsatt befogenhet att tillfälligt avbryta de normala uppköpen så snart en viss kvantitet uppnåtts eller att ersätta den med uppköp enligt anbudsförfarande.

(16)

Det pris till vilket interventionsuppköpen bör ske blev tidigare nedsatt inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris och nöt- och kalvkött, och fastställdes i samband med införandet av ordningarna för direktstöd inom dessa sektorer. Stödet enligt de ordningarna och interventionspriserna är därför nära knutna till varandra. För produkter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter fastställdes det priset med sikte på att främja konsumtionen av de berörda produkterna och öka deras konkurrenskraft. Inom sektorerna för ris och socker har priserna fastställts för att marknaden ska kunna stabiliseras när marknadspriserna ett visst regleringsår hamnar under det referenspris som fastställts för det påföljande regleringsåret. Dessa policybeslut fattade av rådet gäller fortfarande.

(17)

På samma sätt som enligt tidigare gemensamma organisationer av marknaderna, bör det i denna förordning föreskrivas en möjlighet att avsätta produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention. Sådana åtgärder bör vidtas på så sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden och så att uppköparna får lika tillträde till varorna på lika villkor.

(18)

Gemenskapen har genom sina interventionslager av olika jordbruksprodukter stora möjligheter att hjälpa de medborgare som har det sämst ställt. Det ligger i gemenskapens intresse att, genom att införa lämpliga åtgärder, utnyttja dessa möjligheter på hållbar basis till dess att lagren har nått en normal nivå. Hittills har välgörenhetsorganisationernas livsmedelsdistribution skett på grundval av rådets förordning (EEG) nr 3730/87 av den 10 december 1987 om allmänna bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till utsedda organisationer för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen ( 27 ). Denna viktiga sociala åtgärd som kan vara av betydande värde för de sämst ställda bör upprätthållas och infogas i denna förordning.

(19)

För att skapa jämvikt på mjölkmarknaden och stabilisera marknadspriserna, föreskrivs enligt den gemensamma organisationen för marknaden för mjölk och mjölkprodukter ett stöd för privat lagring av grädde samt vissa smör- och ostprodukter. Kommissionen har också fått befogenhet att bevilja stöd för privat lagring av vissa andra ostprodukter samt för vitsocker, vissa typer av olivolja och vissa typer av nöt- och kalvköttsprodukter, skummjölkspulver, griskött samt får- och getkött. Med tanke på syftet med denna förordning bör dessa åtgärder upprätthållas.

(20)

Rådets förordning (EG) nr 1183/2006 av den 24 juli 2006 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur ( 28 ), rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötkreatur ( 29 ), rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris ( 30 ) och rådets förordning (EEG) nr 2137/92 av den 23 juli 1992 om gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får och om fastställande av gemenskapens standardkvalitet för färska och kylda slaktkroppar av får ( 31 ) föreskriver gemenskapsskalor för klassificering av slaktkroppar inom sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt får- och getkött. Dessa system är väsentliga för prisnoteringar och tillämpningen av interventionsbestämmelserna inom dessa sektorer. De är dessutom i linje med målet att förbättra öppenheten och insynen på marknaden. Dessa system för klassificering av slaktkroppar bör upprätthållas. Det är därför lämpligt att införliva de viktigaste delarna av dem i denna förordning medan kommissionen får behörighet att reglera vissa frågor av snarast teknisk natur genom tillämpningsföreskrifter.

(21)

De restriktioner i den fria rörligheten som uppkommer till följd av åtgärder för att bekämpa spridning av djursjukdomar kan skapa svårigheter på marknaden för vissa produkter i en eller flera medlemsstater. Erfarenheten visar att allvarliga störningar av marknaden såsom betydande konsumtions- eller prisfall kan bero på förlorat konsumentförtroende på grund av folk- eller djurhälsorisker.

(22)

De undantagsåtgärder till stöd för marknaden som föreskrivs enligt respektive gemensam organisation av marknaden för nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött, och som är till för att åtgärda denna typ av situationer, bör därför infogas i denna förordning och bör gälla enligt samma villkor som tidigare. Dessa undantagsåtgärder till stöd för marknaden bör vidtas av kommissionen och bör ha direkt samband med eller vara en följd åtgärder som vidtagits på veterinär- och hälsoområdet för att förhindra spridningen av sjukdomar. De bör vidtas på medlemsstaternas begäran för att undvika allvarliga störningar på marknaderna i fråga.

(23)

Kommissionens möjligheter att anta särskilda interventionsåtgärder när så är nödvändigt för att effektivt reagera på hot om störningar på marknaderna inom spannmålssektorn samt för att hindra att offentlig intervention tillämpas i stor skala inom rissektorn i vissa regioner i gemenskapen eller för att väga upp brist på paddyris till följd av naturkatastrofer, bör fortsätta att gälla i denna förordning på de villkor enligt vilka de föreskrivs i den gemensamma organisationen av respektive marknad för spannmål och ris.

(24)	Ett minimipris bör fastställas för kvotbetor av standardkvalitet i syfte att tillförsäkra gemenskapens sockerbets- och sockerrörsodlare en skälig levnadsstandard.

(25)

Det krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en rättvis balans mellan sockerföretagens och sockerbetsodlarnas respektive rättigheter och skyldigheter. Därför bör de standardbestämmelser som styr branschavtal och som tidigare ingått i den gemensamma organisationen av marknaden för socker fortsätta att gälla.

(26)

Eftersom villkoren skiljer sig mycket åt med avseende på naturförhållanden, ekonomi och teknik är det svårt att införa enhetliga köpevillkor för sockerbetor i hela gemenskapen. Det finns redan branschavtal mellan organisationer för sockerbetsodlare och sockerföretag. Standardbestämmelserna bör därför endast avse de minimigarantier som både sockerbetsodlarna och sockerindustrin behöver för att sockermarknaden ska fungera väl, och det bör också vara tillåtet att avvika från vissa bestämmelser genom branschavtal. Närmare bestämmelser har tidigare ingått i den gemensamma organisationen av marknaden för socker i bilaga II till förordning (EG) nr 318/2006. Med tanke på att dessa bestämmelser är av ytterst teknisk art är det lämpligare att dessa frågor behandlas på kommissionsnivå.

(27)	Den produktionsavgift som föreskrivs i den gemensamma organisationen av marknaden för socker för att bidra till finansieringen av utgifter i samband med den gemensamma organisationen av marknaden för socker bör infogas i denna förordning.

(28)	Det är viktigt att bevara den strukturella balansen på sockermarkanden, och när prisnivån hamnar nära referenspriset bör kommissionen därför ha fortsatt möjlighet att besluta om återtag av socker från marknaden under så lång tid som krävs för att återställa balansen på marknaden.

(29)

Enligt de gemensamma organisationerna av marknaderna för levande växter, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött föreskrivs en möjlighet att anta vissa åtgärder för att anpassa tillgången till marknadsefterfrågan. Sådana åtgärder kan bidra till att stabilisera marknaderna och tillförsäkra de berörda jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard. Med tanke på syftet med denna förordning, bör den möjligheten fortsätta att tillämpas. Enligt nämnda bestämmelser kan rådet anta allmänna bestämmelser rörande sådana åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget. De mål som eftersträvas med hjälp av sådana åtgärder är tydligt fastställda, vilket innebär en begränsning i fråga om vilken typ av åtgärder som kan antas. Därför finns det inget behov av att rådet antar kompletterande allmänna bestämmelser inom dessa sektorer, och detta bör inte längre föreskrivas.

(30)

Den kvantitativa produktionsbegränsningen som föreskrivs i förordning (EG) nr 318/2006 och rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter ( 32 ) har under många år utgjort ett betydande verktyg för marknadspolitiken inom sektorerna för socker respektive mjölk och mjölkprodukter. De skäl som fick gemenskapen att i ett tidigare skede anta system med produktionskvoter inom dessa båda sektorer är fortfarande giltiga.

(31)

Sockerkvotsystemet var direkt infogat i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, medan det motsvarande systemet inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter hittills reglerats i en rättsakt som är separat i förhållande till den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter. Med tanke på dessa systems betydelse och målen för denna förordning, är det därför lämpligt att införliva de relevanta bestämmelserna för båda sektorerna i denna förordning, utan att det sker någon väsentlig ändring av systemen och det sätt på vilket de fungerar jämfört med det tidigare rättsläget.

(32)

Sockerkvotsystemet enligt denna förordning bör därför återspegla bestämmelserna i förordning (EG) nr 318/2006 och, särskilt bibehålla kvoternas rättsliga status i den mån kvotsystemet, i enlighet med domstolens rättspraxis, utgör en mekanism för reglering av marknaden för socker avsedd att uppfylla syften av allmänt intresse.

(33)

Denna förordning bör därför också möjliggöra för kommissionen att anpassa kvoterna till en hållbar nivå efter avskaffandet under 2010 av den omstruktureringsfond som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen ( 33 ).

(34)

Med tanke på att det krävs ett visst mått av nationell flexibilitet för den strukturella anpassningen inom bearbetningsindustrin och inom sockerbets- och sockerrörsodlingen under den period då kvoterna tillämpas, bör medlemsstaterna ha fortsatt möjlighet att få rätt att ändra företagens kvoter inom vissa gränser, utan att omstruktureringsfondens funktion som ett instrument därför förändras.

(35)

I den gemensamma organisationen av marknaden för socker föreskrevs att kommissionen, för att undvika att överskott av socker skapar störningar på sockermarknaden, bör ha möjlighet att på vissa villkor besluta om en överföring av överskott av socker, isoglukos och inulinsirap till kvotproduktionen för nästa regleringsår. Om villkoren inte är uppfyllda för vissa kvantiteter, föreskrevs även att det bör läggas en avgift på överskottet, vilket förhindrar att kvantiteterna ackumuleras och hotar situationen på marknaden. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(36)

Det huvudsakliga syftet med mjölkkvotsystemet är fortfarande att minska obalansen mellan utbudet och efterfrågan på respektive marknader samt de strukturella överskott som följer av denna obalans, och att på detta sätt uppnå större jämvikt på marknaden. Ordningen att erlägga en avgift för sådana kvantiteter mjölk som samlats in eller sålts för direkt konsumtion och som överstiger en viss garantitröskel bör därför behållas. I enlighet med syftet för denna förordning behövs i synnerhet en viss mån av harmonisering av terminologin, mellan sockerkvotsystemet och mjölkkvotsystemet, samtidigt som deras rättsliga status quo behålls. Det synes därför lämpligt att anpassa terminologin i mjölksektorn till den i sockersektorn. Termerna ”nationella referenskvantiteter” och ”individuella referenskvantiteter” i förordning (EG) nr 1788/2003 bör därför ersättas med termerna ”nationell kvot” och ”individuell kvot” medan det rättsliga begreppet som definieras bibehålls.

(37)

Mjölkkvotsystemet bör i den här förordningen, i sak, utformas i enlighet med förordning (EG) nr 1788/2003. Distinktionen mellan leveranser och direktförsäljning bör bibehållas, och systemet bör tillämpas på grundval av individuella representativa fetthalter och en nationell referensfetthalt. Jordbrukarna bör tillåtas att på vissa villkor tillfälligt överföra sin individuella kvot. Den princip som säger att ett jordbruksföretags kvot samt den mark som tillhör detta ska överlåtas när företaget säljs, utarrenderas eller överlåts genom arv bör fortsätta att gälla för köparen, arrendatorn eller arvingen, men för en fortsatt omstrukturering inom mjölkproduktionen och fortsatta förbättringar av miljön bör undantagen från principen att kvoter ska vara knutna till jordbruksföretag fortsätta att gälla. I enlighet med de olika typerna av överföringar av kvoter, och utifrån objektiva kriterier, bör även de bestämmelser som ger medlemsstaterna rätt att frånräkna den nationella reserven en del av de överförda kvantiteterna fortsätta att gälla.

(38)

Överskottsavgiften bör fastställas till en nivå som verkar avskräckande och bör betalas av medlemsstaterna så snart de nationella kvoterna har överskridits. Medlemsstaten bör sedan fördela avgiften mellan de producenter som har bidragit till överskridandet. Dessa producenter bör sedan vara skyldiga att till medlemsstaten betala sina respektive bidrag till avgiften enbart därför att de har överskridit sin tillgängliga kvantitet. Medlemsstaterna bör till Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) betala in en avgift som motsvarar överskridandet av deras nationella kvoter minskad med ett schablonbelopp på 1 % för att ta hänsyn till fall av konkurs eller till att vissa producenter definitivt inte klarar av att betala sina bidrag till avgiften.

(39)

I rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken ( 34 ) definieras intäkterna från tillämpningen av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter som ”inkomster som ska avsättas”, vilka ska betalas till gemenskapsbudgeten och vilka, om de återanvänds, uteslutande ska användas för att finansiera utgifter från EGJF eller från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Artikel 22 i förordning (EG) nr 1788/2003, enligt vilken intäkterna från avgiften ska betraktas som intervention och användas till att finansiera utgifter inom mjölksektorn, har blivit föråldrade och bör inte införas i den här förordningen.

(40)	I olika gemensamma organisationer av marknaden ingår olika typer av stödsystem.

(41)	De gemensamma organisationerna av marknaden för torkat foder respektive lin och hampa innehöll bestämmelser om bearbetningsstöd som ett sätt att styra den inre marknaden för de berörda sektorerna. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(42)

Med tanke på den särskilda situationen på marknaderna för spannmål och potatisstärkelse innehöll den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål bestämmelser om beviljande av produktionsbidrag, om så skulle visa sig nödvändigt. Produktionsbidraget bör vara sådant att de basprodukter som används av industrin kan göras tillgängliga till ett lägre pris än det som följer av tillämpningen av gemensamma priser. Genom den gemensamma organisationen av marknaden för socker infördes möjligheten att bevilja produktionsbidrag i fall där det med avseende på framställningen av vissa industriella, kemiska eller farmaceutiska produkter uppstår ett behov att vidta åtgärder i syfte att göra vissa sockerprodukter tillgängliga. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(43)

För att främja marknadsbalansen på marknaden för mjölk och mjölkprodukter och stabilisera marknadspriserna på dessa produkter bör möjligheterna att avyttra mjölkprodukterna ökas. Den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter innehöll därför bestämmelser om stöd för försäljning av vissa mjölkprodukter för särskilda användningsområden och bestämmelseorter. För att främja konsumtionen av mjölk bland yngre innehöll dessutom samma gemensamma organisation av marknaden bestämmelser om att gemenskapen ska bidra med en del av kostnaden för stöd för leveranser av mjölk till skolelever. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(44)

Gemenskapsfinansiering som utgörs av den procentandel av direktstödet som medlemsstaterna har rätt att hålla inne i enlighet med artikel 110i.4 i förordning (EG) nr 1782/2003, behövs för att uppmuntra godkända aktörsorganisationer att upprätta arbetsprogram som syftar till att förbättra kvaliteten på olivolja och bordsoliver. I detta sammanhang föreskrevs enligt den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver att gemenskapsstöd får beviljas i förhållande till hur stor prioritet som ges åt verksamheten enligt det berörda arbetsprogrammet. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(45)

Genom förordning (EEG) nr 2075/92 upprättades en gemenskapsfond för tobak finansierad genom vissa avdrag från stödordningar inom tobakssektorn, i syfte att genomföra olika åtgärder inom sektorn. År 2007 är det sista år under vilket avdrag från stödordningen enligt kapitel 10c i avsnitt IV i förordning (EG) nr 1782/2003 kommer att göras tillgängliga för gemenskapens tobaksfond. Finansieringen kommer att löpa innan den här förordningen träder i kraft, men artikel 13 i förordning (EEG) nr 2075/92 bör fortsätta att gälla och tjäna som rättslig grund för de fleråriga program som får finansieras genom gemenskapens tobaksfond.

(46)

Biodling är en del av jordbrukssektorn som kännetecknas av skillnaderna i produktionsvillkor och avkastning samt spridning och mångfald i fråga om ekonomiska aktörer, både på produktions- och saluföringsnivå. Med tanke på varroasjukans utbredning i flera medlemsstater under de senaste åren och de problem som sjukdomen medför för honungsproduktionen, krävs det åtgärder på gemenskapsnivå, eftersom sjukdomen inte låter sig utrotas helt och måste behandlas med godkända medel. Under sådana omständigheter, och i syfte att förbättra produktionen och saluföringen av biodlingsprodukter i gemenskapen, är det nödvändigt att vart tredje år utarbeta nationella program som omfattar tekniskt stöd, bekämpning av varroasjukan, rationalisering av flytten av bisamhällen, förvaltning av utökningen av bibestånden i gemenskapen samt samarbete i forskningsprogram om biodling och biodlingsprodukter i syfte att förbättra de allmänna villkoren inom produktion och saluföring av biodlingsprodukter. Dessa nationella program bör delvis finansieras av gemenskapen.

(47)	Genom förordning (EG) nr 1544/2006 ersattes alla nationella stöd till silkesodlingar av ett gemenskapsstöd till silkesodling som ges i form av ett fast belopp för varje låda silkesfjärilsägg som används.

(48)	Eftersom de strategiska överväganden som ledde till införandet av ovannämnda stödordningar för biodling och silkesodling fortfarande gäller, bör alla dessa stödordningar införlivas med denna förordning.

(49)

Tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen och saluföringen av dessa produkter samt produkternas kvalitet. Det ligger därför i producenternas, handelsidkarnas och konsumenternas intresse att sådana normer tillämpas. Inom de gemensamma organisationerna av marknaderna för bananer, olivolja och bordsoliver, levande växter, ägg och fjäderfäkött infördes därför handelsnormer som särskilt rör kvalitet, klassificering, vikt, storleksindelning, emballering, förpackning, lagring, transport, presentation, ursprung och märkning. Det är lämpligt att fortsätta med detta inom ramen för denna förordning.

(50)

Inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för olivolja och bordsoliver respektive bananer är det kommissionen som hittills har anförtrotts ansvaret att anta bestämmelser i fråga om handelsnormer. Med tanke på handelsnormernas mycket tekniska karaktär och att de ständigt måste bli effektivare och anpassas till en handelspraxis i ständig utveckling, förefaller det lämpligt att utöka denna strategi till sektorn för levande växter och samtidigt specificera de kriterier som kommissionen måste beakta när den fastställer lämpliga bestämmelser. Det kan dessutom bli nödvändigt att anta särskilda bestämmelser, särskilt i fråga om uppdaterade analysmetoder och andra åtgärder för att fastställa hur de berörda normerna bör utformas, i syfte att undvika missbruk i fråga om kvalitet och äkthet hos de produkter som presenteras för konsumenterna samt allvarliga störningar på marknaden som sådant missbruk kan ge upphov till.

(51)

Flera rättsakter har antagits för att reglera saluföring och märkning av mjölk, mjölkprodukter och fetter. Målet med dessa rättsakter är att förbättra mjölkens och mjölkprodukternas ställning på marknaden och dessutom garantera lika konkurrensvillkor för bredbara fetter framställda av mjölkprodukter och bredbara fetter med annat ursprung, allt till förmån för producenter och konsumenter. Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter ( 35 ) syftar till att skydda konsumenten och att för mjölkprodukter och konkurrerande produkter fastställa sådana konkurrensvillkor avseende produktbeteckningar, märkning och reklam att snedvridning undviks. Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk ( 36 ) innehåller bestämmelser som syftar till att garantera en hög kvalitet på konsumtionsmjölk och produkter som uppfyller konsumenternas behov och önskningar, vilket i sin tur bidrar till att stabilisera den berörda marknaden och garanterar att konsumenten får tillgång till konsumtionsmjölk av hög kvalitet. I rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter ( 37 ) fastställs handelsnormer med en klar och exakt klassificering och bestämmelser om beteckningar för de berörda produkterna med eller utan mjölk. I enlighet med målen för denna förordning bör dessa regler fortsätta att gälla.

(52)

När det gäller sektorerna för ägg och fjäderfäkött finns det bestämmelser om handelsnormer och, i vissa fall, om produktion. Dessa bestämmelser återfinns i rådets förordning (EG) nr 1028/2006 av den 19 juni 2006 om handelsnormer för ägg ( 38 ), rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä ( 39 ) och rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar ( 40 ). De viktigaste bestämmelserna i dessa förordningar bör införlivas med den här förordningen.

(53)

I förordning (EG) nr 1028/2006 föreskrivs det att handelsnormer för ägg i princip bör gälla för alla ägg från höns av arten Gallus gallus som saluförs inom gemenskapen och i regel också för de som är avsedda för export till tredjeländer. I den förordningen görs även en tydlig skillnad mellan ägg som är lämpliga för direkt konsumtion och ägg som inte är lämpliga för direkt konsumtion, genom att man skapar två kvalitetsklasser för ägg och det föreskrivs bestämmelser för att säkerställa lämplig information till konsumenterna beträffande kvalitets- och viktklasser och identifikation av den produktionsmetod som använts. I den förordningen föreskrivs slutligen särskilda bestämmelser för ägg som importeras från tredjeländer enligt vilka särskilda bestämmelser i vissa tredjeländer kan motivera undantag från handelsnormerna, om motsvarande gemenskapslagstiftning garanteras.

(54)

När det gäller fjäderfäkött fastställs det i förordning (EEG) nr 1906/90 att handelsnormer i princip bör tillämpas på vissa typer av fjäderfäkött som är lämpligt för konsumtion och som saluförs inom gemenskapen och att fjäderfäkött som är avsett för export till tredjeländer emellertid bör undantas från tillämpningen av handelsnormerna. I den förordningen föreskrivs att allt fjäderfäkött ska klassificeras i två kategorier beroende på konformation och utseende och under vilka förhållanden köttet ska bjudas ut till försäljning.

(55)	I enlighet med dessa förordningar bör medlemsstaterna kunna undanta ägg och kött av fjäderfä från tillämpningen av dessa handelsnormer om de saluförs genom vissa former av direktförsäljning från producenten till slutkonsumenten, om det gäller små kvantiteter.

(56)

I förordning (EG) nr 2782/75 fastställs särskilda bestämmelser om saluföring och transport av kläckägg och av gårdsuppfödda kycklingar samt om ruvning av kläckägg. I den förordningen fastställs särskilda bestämmelser om individuell märkning av kläckägg, som används för kycklinguppfödning, om hur de ska förpackas och vilket förpackningsmaterial som ska användas för transport. Små primäravels- och andra avelsanläggningar undantas emellertid från den obligatoriska tillämpningen av normerna i den förordningen.

(57)	I enlighet med denna förordnings syfte bör dessa bestämmelser behållas utan att man rör dem i sak. Ytterligare bestämmelser i dessa förordningar vilka är av teknisk natur bör emellertid behandlas i de tillämpningsföreskrifter som ska antas av kommissionen.

(58)

En kvalitetsinriktad politik av samma slag som den som hittills gällt inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för humle bör föras inom hela gemenskapen genom tillämpning av bestämmelser rörande certifiering och av bestämmelser som i princip förbjuder saluföring av produkter för vilka intyg inte har utfärdats eller av importerade produkter som inte uppfyller motsvarande kvalitetskriterier.

(59)	Beskrivningar och definitioner av samt benämningar på olivolja är en viktig faktor för marknadsordningen, genom att de anger kvalitetsnormerna och ger konsumenterna adekvat produktinformation, och bör bibehållas i den här förordningen.

(60)

En av de tidigare nämnda stödordningar som bidrar till att bibehålla jämvikten på marknaden för mjölk och mjölkprodukter och stabilisera marknadspriserna inom sektorn utgörs av en stödordning, som ingår i förordning (EG) nr 1255/1999, för bearbetning av skummjölk till kasein och kaseinater. Rådets förordning (EEG) nr 2204/90 av den 24 juli 1990 om ytterligare allmänna bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på ost ( 41 ) innehöll bestämmelser rörande användning av kasein och kaseinater i framställning av ost, vilka syftar till att motverka de negativa effekter som stödordningen kan få med tanke på att ost är en produkt som är särskilt sårbar vid substitution med kasein och kaseinater, och därmed också till att stabilisera marknaden. Dessa bestämmelser bör infogas i den här förordningen.

(61)

Framställningen av etanol ur vissa jordbruksråvaror är av stor ekonomisk betydelse för dessa råvaror. Denna bearbetning bidrar i hög grad till att höja värdet på råvarorna och kan vara av särskilt stor ekonomisk och social betydelse i vissa regioner i gemenskapen, samt kan på andra håll svara för en betydande del av inkomsterna för vissa producenter av råvarorna i fråga. Bearbetningen kan också vara ett sätt att avsätta produkter som inte håller tillräckligt hög kvalitet och med konjunkturbetingade överskott som kan orsaka tillfälliga ekonomiska svårigheter inom vissa sektorer.

(62)

Inom sektorerna för humle, olivolja och bordsoliver, tobak och silkesodling är lagstiftningen inriktad på olika typer av organisationer i syfte att uppnå politiska mål, särskilt i avsikt att stabilisera marknaderna för samt förbättra och säkerställa kvaliteten hos de produkter som den gemensamma insatsen riktas mot. De bestämmelser som hittills reglerat detta system av organisationer har grundat sig på att dessa organisationer måste ha godkänts av medlemsstaterna eller, under vissa villkor, av kommissionen, i enlighet med bestämmelser som antas av kommissionen. Systemet bör upprätthållas och de bestämmelser som hittills varit i kraft bör harmoniseras.

(63)

För att stödja den del av branschorganisationernas verksamhet som är av särskilt intresse med tanke på de nuvarande reglerna om den gemensamma organisationen av marknaden för tobak bör bestämmelser införas som gör det möjligt att på vissa villkor utvidga de regler som en branschorganisation antagit för sina medlemmar till att även omfatta alla producenter eller producentgrupper som inte är medlemmar, i en eller flera regioner. Samma sak bör också gälla för annan verksamhet inom branschorganisationerna som är av ekonomiskt eller tekniskt intresse för tobakssektorn och till nytta för alla personer som är verksamma inom de aktuella branscherna. Medlemsstaterna och kommissionen bör upprätthålla ett nära samarbete på detta område. Kommissionen bör ha ständiga kontrollbefogenheter, särskilt när det gäller avtal och samordnade förfaranden som antagits av sådana organisationer.

(64)

Inom vissa sektorer, utöver de för vilka nuvarande bestämmelser föreskriver erkännande av producent- eller branschorganisationer, önskar medlemsstaterna eventuellt erkänna sådana typer av organisationer som grundar sig på nationell lagstiftning så vitt detta är förenligt med gemenskapslagstiftningen. Därför bör denna möjlighet klargöras. Dessutom bör bestämmelser antas om att erkännandet av producent- och branschorganisationer i enlighet med nuvarande förordningar fortsätter att gälla efter antagandet av denna förordning.

(65)

En inre marknad i gemenskapen innefattar ett handelssystem vid gemenskapens yttre gränser. Handelssystemet bör innefatta importtullar och exportbidrag och i princip fungera på ett sätt som stabiliserar gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar.

(66)

Övervakningen av volymen inom handeln med jordbruksprodukter med tredjeländer inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris, socker, utsäde, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött, levande växter och etanol som framställts av jordbruksprodukter har hittills, både vad gäller import och export, skett antingen med hjälp av obligatoriska licenssystem eller system enligt vilka kommissionen hade befogenhet att införa licenskrav.

(67)

Övervakningen av handelsflödena är framför allt en förvaltningsfråga och bör omfattas av flexibilitet. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till erfarenheterna från de gemensamma organisationer av marknader där licensförvaltningen redan överförts till kommissionen, förefaller det lämpligt att utvidga detta förfarande till alla sektorer där import- och exportlicenser används. Beslutet om införande om licenskrav bör fattas av kommissionen, som tar hänsyn till om det behövs importlicenser för att förvalta den berörda marknaden och, framför allt, för att övervaka importen av produkterna i fråga.

(68)

Tullarna för jordbruksprodukter enligt Världshandelsorganisationens (WTO) avtal fastställs till största delen i Gemensamma tulltaxan. När det gäller vissa produkter inom sektorerna för spannmål och ris bör det emellertid, till följd av att vissa tilläggsmekanismer införts, bli möjligt att göra undantag.

(69)	För att förebygga eller motverka sådana negativa effekter på gemenskapsmarknaden som skulle kunna bli följden av import av vissa jordbruksprodukter, bör en tilläggstull betalas för dessa produkter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(70)	Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta importtullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter.

(71)

Rådets förordning (EEG) nr 2729/75 av den 29 oktober 1975 om importavgifterna för blandningar av spannmål, ris och brutet ris ( 42 ) har till syfte att säkerställa att systemet med tullar fungerar tillfredsställande vid import av blandningar av spannmål, ris och brutet ris. Dessa bestämmelser bör infogas i denna förordning.

(72)

Gemenskapen har ingått flera överenskommelser med tredjeländer om förmånstillträde till marknader, vilket gör det möjligt för dessa länder att exportera rörsocker till gemenskapen enligt förmånliga villkor. Den gemensamma organisationen av marknaden för socker innehöll bestämmelser om utvärdering av raffinaderiernas behov av socker för raffinering och, under vissa omständigheter, reservering av importlicenserna för specialiserade användare av betydande kvantiteter importerat rårörsocker, vilka betraktas som heltidsraffinaderier i gemenskapen. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(73)

För att illegal odling av hampa inte ska störa den gemensamma organisationen av marknaden för hampa som odlas för fiberproduktion, innehöll den relevanta förordningen bestämmelser om kontroll av import av hampa och hampfrö för att säkerställa att produkterna i fråga ger vissa garantier i fråga om tetrahydrokannabinolhalt. Import av andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde var underkastade kontroll genom att man upprättade ett ackrediteringssystem för de berörda importörerna.

(74)	I hela gemenskapen följer man en kvalitetspolitik för produkter inom humlesektorn. Därför bör, med avseende på import, de bestämmelser som garanterar att endast produkter som uppfyller motsvarande minimikvalitetskrav importeras införas i den här förordningen.

(75)

Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att i sådana fall kunna skydda gemenskapsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma bör gemenskapen ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara förenliga med gemenskapens internationella åtaganden.

(76)

För att garantera att gemensamma organisationerna av marknaderna fungerar tillfredsställande och framför allt för att undvika att störningar på marknaderna, ger de gemensamma organisationerna av marknaderna för ett antal produkter sedan länge möjlighet att förbjuda användningen av förfarandet för aktiv och passiv förädling. Denna möjlighet bör upprätthållas. Erfarenheten har dessutom visat att där marknader störs eller hotas av störning genom användning av dessa arrangemang, måste åtgärder vidtas utan större förseningar. Kommissionen bör därför anförtros relevanta befogenheter. Det är således lämpligt att göra det möjligt för kommissionen att avbryta användningen av förfarandet för aktiv och passiv förädling i sådana situationer.

(77)

Möjlighet att vid export till tredjeländer bevilja bidrag motsvarande skillnaden mellan priserna inom gemenskapen och på världsmarknaden, inom de gränser som fastställs genom gemenskapens åtaganden i WTO, skulle utgöra ett skydd för gemenskapens deltagande i den internationella handeln med vissa av de produkter som omfattas av denna förordning. Exporten med bidrag bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet.

(78)

Iakttagandet av värdegränserna bör säkerställas vid den tidpunkt då exportbidragen fastställs och genom kontroll av utbetalningar enligt bestämmelserna rörande EGFJ. Kontrollen kan förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag bör finnas möjlighet att ändra den bestämmelseort som fastställts på förhand inom ett geografiskt område där en enda exportbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseorten utbetalas, dock med tillämpning av det maxbelopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseorten.

(79)

Genom tillförlitlig och effektiv kontroll bör det säkerställas att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en exportlicens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande begränsningarna beroende på de särskilda omständigheter som gäller för varje berörd produkt. Undantag från den bestämmelsen bör endast medges för bearbetade produkter som inte ingår i bilaga I till fördraget och som inte omfattas av volymbegränsningar. För produkter vilkas export med exportbidrag troligen inte kommer att överstiga kvantitetsbegränsningarna bör det finnas möjlighet att avvika från de regler som endast avser förvaltningen.

(80)	När det gäller export av levande nötkreatur bör exportbidrag beviljas och utbetalas endast om de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen som rör djurskydd, särskilt de som rör skyddet av djur under transport, iakttas.

(81)

Jordbruksprodukter kan i vissa fall omfattas av särskild behandling vid import till ett tredjeland om de uppfyller vissa specifika krav och/eller prisvillkor. För att säkra en korrekt tillämpning av ett sådant system krävs ett administrativt samarbete mellan det importerande tredjelandets myndigheter och gemenskapen. Produkterna bör därför åtföljas av ett intyg som utfärdats inom gemenskapen.

(82)	Exporten av blomsterlökar till ett tredjeland är av stor ekonomisk betydelse för gemenskapen. En fortsatt och utvecklad export skulle kunna säkerställas genom att priserna inom denna näring stabiliseras. Det bör därför fastställas minimipriser vid export av produkterna i fråga.

(83)

I enlighet med artikel 36 i fördraget ska bestämmelserna i det kapitel i fördraget som rör konkurrensregler tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet beslutar detta inom ramen för bestämmelserna i artikel 37.2 och 37.3 i fördraget och enligt det förfarande som anges där. Inom de olika gemensamma organisationerna av marknaderna har bestämmelserna om statligt stöd i stor utsträckning förklarats tillämpliga. Tillämpningen av fördragets bestämmelser gällande företag definierades ytterligare i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpningen av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror ( 43 ). Med tanke på målet att skapa en övergripande uppsättning bestämmelser för marknadspolitiken är det lämpligt att infoga de aktuella bestämmelserna i den här förordningen.

(84)

De konkurrensregler som rör avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 81 i fördraget bör tillsammans med reglerna rörande missbruk av dominerande ställning tillämpas på produktionen av och handeln med jordbruksprodukter, i den mån tillämpningen av dem inte hindrar nationella organisationer av jordbruksmarknaderna från att fungera eller äventyrar målen enligt GJP.

(85)

Särskild vaksamhet krävs när det gäller jordbrukarorganisationer vars främsta mål är gemensam produktion eller saluföring av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar, utom om dessa gemensamma insatser inte utesluter konkurrens och inte äventyrar målen enligt artikel 33 i fördraget.

(86)

För att undvika att äventyra GJP:s utveckling och samtidigt säkerställa ett otvetydigt rättsläge och icke-diskriminerande behandling av de berörda företagen, bör kommissionen, med förbehåll för domstolens prövning, ensam vara behörig att fastställa om avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 81 i fördraget är förenliga med målen enligt GJP.

(87)

Beviljande av nationella stöd skulle kunna äventyra en väl fungerande inre marknad baserad på gemensamma priser. Därför bör fördragets bestämmelser om statligt stöd som regel gälla för produkter som omfattas av denna förordning. Undantag bör tillåtas i vissa situationer. När sådana undantag gäller bör kommissionen dock ha möjlighet att upprätta en förteckning över befintliga, nya eller föreslagna nationella stöd, att lämna lämpliga synpunkter till medlemsstaterna och föreslå passande åtgärder för dem.

(88)

Sedan deras anslutning får Finland och Sverige, på grund av den särskilda ekonomiska situationen inom produktion och saluföring av renar och renprodukter, bevilja stöd i detta avseende. Om kommissionen lämnar sitt tillstånd får Finland dessutom bevilja stöd för vissa mängder utsäde och för vissa mängder spannmål för utsäde som producerats enbart i det landet, på grund av de särskilda klimatförhållandena. Dessa undantag bör upprätthållas.

(89)

I medlemsstater där sockerkvoten minskar kraftigt kommer sockerbetsodlarna att ställas inför särskilt svåra anpassningsproblem. I sådana fall kommer gemenskapens övergångsstöd till sockerbetsodlare som föreskrivs i artikel 10f i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 inte att vara tillräckligt för att helt motverka sockerbetsodlarnas svårigheter. Medlemsstater som minskat sina kvoter med mer än 50 % av den sockerkvot som fastställdes den 20 februari 2006 i bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 bör därför tillåtas att bevilja statligt stöd till sockerbetsodlare under den tid då gemenskapens övergångsstöd tillämpas. För att se till att medlemsstaterna inte beviljar ett statligt stöd som går längre än sockerbetsodlarnas behov, bör beslutet om totalsumman av detta statliga stöd fortsättningsvis underställas kommissionens godkännande, vilket dock inte bör gälla Italien, där behovet, vid en anpassning av de mest produktiva sockerbetsodlarna till marknadsvillkoren efter reformen, har uppskattats till högst 11 EUR per ton producerad sockerbeta. På grund av de särskilda problem som befaras uppstå i Italien bör bestämmelserna om system som gör det möjligt för sockerbetsodlarna att direkt eller indirekt komma i åtnjutande av det beviljade statliga stödet fortsätta att gälla.

(90)

I Finland påverkas sockerbetsodlingen av särskilda geografiska förhållanden och klimatförhållanden som kommer att inverka negativt på sektorn utöver de allmänna följderna av sockerreformen. Därför bör bestämmelsen i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, enligt vilken denna medlemsstat permanent får bevilja sina sockerbetsodlare lämpligt statligt stöd, fortsätta att gälla.

(91)

Med hänsyn till den speciella situationen i Tyskland, där statligt stöd för närvarande ges till ett stort antal mindre producenter av alkohol i enlighet med de särskilda villkoren för det tyska alkoholmonopolet, är det nödvändigt att under en begränsad tidsperiod tillåta fortsatt beviljande av sådant stöd. Det är också nödvändigt att föreskriva att kommissionen ska inge en rapport om hur undantaget har fungerat lämnas in vid slutet av den perioden, åtföljd av lämpliga förslag.

(92)	Om en medlemsstat på sitt territorium önskar stödja åtgärder för reklam för konsumtion av mjölk och mjölkprodukter i gemenskapen, bör dessa åtgärder kunna finansieras genom en avgift för saluförda kvantiteter som betalas av mjölkproducenterna på nationell nivå.

(93)

I syfte att ta hänsyn till eventuell utveckling inom produktionen av torkat foder, bör kommissionen därför, före den 30 september 2008, lägga fram en rapport om sektorn, grundad på en utvärdering av den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder. Rapporten bör, om så behövs, åtföljas av lämpliga förslag. Kommissionen bör vidare lämna regelbundna rapporter till Europaparlamentet och rådet om det stödsystem som tillämpas för biodlingssektorn.

(94)	Det behövs också lämplig information om läget på marknaden för humle i gemenskapen och hur den förväntas utvecklas. Det bör därför föreskrivas registrering av samtliga leveranskontrakt för humle som producerats i gemenskapen.

(95)	Det är också lämpligt att på vissa villkor och för vissa produkter föreskriva åtgärder som ska vidtas om störningar uppstår eller förväntas uppstå på grund av betydande förändringar i den inre marknadens priser eller i fråga om noteringar eller priser på världsmarknaden.

(96)

Det är nödvändigt att inrätta en ram med särskilda åtgärder för etanol som framställts av jordbruksprodukter, för att möjliggöra insamling av ekonomiska uppgifter och analys av statistisk information i syfte att övervaka marknaden. I den mån marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter är knuten till marknaden för etanol i allmänhet, bör man även ha tillgång till upplysningar om marknaden för etanol som inte framställts av jordbruksprodukter.

(97)	Utgifter som uppstår för medlemsstaterna till följd av tillämpningen av denna förordning bör finansieras av gemenskapen i enlighet med förordning (EG) nr 1290/2005.

(98)	Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder som krävs för att lösa särskilda praktiska problem i en nödsituation.

(99)	Eftersom den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ständigt förändras bör medlemsstaterna och kommissionen hålla varandra underrättade om utvecklingen.

(100)

För att undvika missbruk av de förmåner som föreskrivs i denna förordning, bör förmåner inte beviljas eller, beroende på situationen, bör dras in om det uppdagas att villkoren för att förmånerna ska kunna beviljas har utformats på ett konstlat sätt som strider mot syftet med denna förordning.

(101)

För att garantera förenlighet med de skyldigheter som fastställs i denna förordning krävs det kontroller samt tillämpning av administrativa åtgärder och administrativa sanktioner om nämnda skyldigheter inte iakttas. Kommissionen bör därför ges befogenhet att fastställa regler för detta inklusive regler för återbetalning av felaktiga utbetalda belopp och för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter som följer av tillämpningen av denna förordning.

(102)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör, som regel, antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 44 ). När det gäller vissa bestämmelser enligt denna förordning som tillhör kommissionens behörighet, som kräver omedelbara åtgärder eller är av uteslutande administrativ karaktär bör kommissionen ha rätt att agera på eget initiativ.

(103)

Eftersom vissa delar av den gemensamma organisationen av marknaderna för frukt och grönsaker respektive bearbetad frukt och bearbetade grönsaker och vin införlivas i denna förordning, bör dessa gemensamma organisationer av marknaderna ändras i viss mån.

(104)

I denna förordning införlivas bestämmelser rörande tilllämpligheten i fråga om fördragets konkurrensregler. Sådana bestämmelser har hittills styrts av rådets förordning (EG) nr 1184/2006. Tillämpningsområdet för den förordningen bör ändras så att dess bestämmelser endast gäller för produkter förtecknade i bilaga I till fördraget som inte omfattas av den här förordningen.

(105)

I denna förordning ingår de bestämmelser som ingick i de grundförordningar som anges i skälen 2 och 3, med undantag av dem som ingår i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1493/1999. I denna förordning införlivas dessutom bestämmelser i följande förordningar:

— Rådets förordning (EEG) nr 2729/75 av den 29 oktober 1975 om importavgifterna för blandningar av spannmål, ris och brutet ris.

— Rådets förordning (EEG) nr 2763/75 av den 29 oktober 1975 om fastställande av allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för privat lagring av griskött ( 45 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar.

— Rådets förordning (EEG) nr 707/76 av den 25 mars 1976 om godkännande av producentgrupper inom silkesodlingssektorn ( 46 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 1055/77 av den 17 maj 1977 om lagring och förflyttning av produkter som köpts upp av ett interventionsorgan ( 47 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2931/79 av den 20 december 1979 om beviljande av bistånd vid export av jordbruksprodukter som kan komma ifråga för förmånsbehandling vid import till tredje land ( 48 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris.

— Rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter.

— Rådets förordning (EEG) nr 3730/87 av den 10 december 1987 om allmänna bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till utsedda organisationer för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen.

— Rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp ( 49 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

— Rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä.

— Rådets förordning (EEG) nr 2204/90 av den 24 juli 1990 om ytterligare allmänna bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på ost.

— Rådets förordning (EEG) nr 2077/92 av den 30 juni 1992 om branschorganisationer och branschavtal inom tobakssektorn ( 50 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2137/92 av den 23 juli 1992 om gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får och om fastställande av gemenskapens standardkvalitet för färska och kylda slaktkroppar av får.

— Rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter.

— Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk.

— Rådets förordning (EG) nr 2250/1999 av den 22 oktober 1999 om tullkvoten för smör med ursprung i Nya Zeeland ( 51 ).

— Rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

— Rådets förordning (EG) nr 1028/2006 av den 19 juni 2006 om handelsnormer för ägg.

— Rådets förordning (EG) nr 1183/2006 av den 24 juli 2006 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

(106)

De angivna förordningarna bör därför upphöra att gälla. För den rättsliga säkerhetens skull och med tanke på det antal rättsakter som ska upphöra att gälla genom denna förordning och det antal rättsakter som har antagits enligt de rättsakterna eller ändrats genom dem, är det lämpligt att klargöra att upphävandet inte påverkar giltigheten av sådana rättsakter som har antagits på grundval av den upphävda rättsakten eller ändringar av andra rättsakter som gjorts i samband därmed.

(107)

Denna förordning bör som regel börja tillämpas den 1 januari 2008. För att se till att de nya bestämmelserna i denna förordning inte påverkar det pågående regleringsåret 2007/08, bör det föreskrivas ett senare tillämpningsdatum för de sektorer för vilka regleringsår har fastställts. Denna förordning bör därför endast tillämpas från och med början av regleringsåret 2008/09 med avseende på de berörda sektorerna. De respektive förordningar som styr dessa sektorer bör följaktligen fortsätta att tillämpas till och med slutet av det motsvarande regleringsåret 2007/08.

(108)

Det bör vidare, i fråga om vissa andra sektorer för vilka inget regleringsår fastställts, fastställas ett senare tillämpningsdatum i syfte att säkerställa en smidig övergång från de nuvarande gemensamma organisationerna av marknaderna till den här förordningen.

(109)

När det gäller förordning (EG) nr 386/90, överförs behörigheten att fatta beslut i sakfrågor som behandlas i den förordningen till kommissionen genom denna förordning. Dessutom upphävs förordningarna (EEG) nr 3220/84, (EEG) nr 1186/94, (EEG) nr 2137/92 och (EG) nr 1183/2006 genom denna förordning, medan endast vissa bestämmelser i dessa förordningar införlivas med den här förordningen. Närmare bestämmelser som finns i dessa förordningar kommer därför att behöva behandlas i genomförandebestämmelser som kommissionen ännu inte har antagit. Kommissionen bör ges lite mer tid att utarbeta bestämmelserna i fråga. De angivna förordningarna bör därför fortsätta att tillämpas till och med den 31 december 2008.

(110)

Följande rådsakter har blivit överflödiga och bör upphävas:

— Rådets förordning (EEG) nr 315/68 av den 12 mars 1968 om fastställande av kvalitetsnormer för blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar ( 52 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 316/68 av den 12 mars 1968 om fastställande av kvalitetsnormer för friska snittblommor och friskt snittgrönt ( 53 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2517/69 av den 9 december 1969 (Council Regulation (EEC) No 2517/69 laying down certain measures for reorganising Community fruit production) ( 54 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 2728/75 av den 29 oktober 1975 om stöd till produktion av och handel med potatisstärkelse och potatis för stärkelseframställning ( 55 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 1358/80 av den 5 juni 1980 om fastställande av orienterings- och interventionspriset för vuxna nötkreatur för 1980/81 års regleringsår och införande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur ( 56 ).

— Rådets förordning (EEG) nr 4088/87 av den 21 december 1987 om fastställande av villkoren för tillämpning av förmånstullar på import av vissa blommor med ursprung i Cypern, Israel och Jordanien ( 57 ).

— Rådets beslut 74/583/EEG av den 20 november 1974 om övervakning av omsättning av socker ( 58 ).

(111)

Övergången från systemen i de bestämmelser och förordningar som upphävs genom denna förordning kan komma att innebära svårigheter som inte behandlas i denna förordning. För att kunna hantera sådana svårigheter, bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. Genom denna förordning upprättas en gemensam organisation av marknaden för produkter inom följande sektorer, som förtecknas i bilaga I:

3. Genom denna förordning fastställs särskilda åtgärder för följande sektorer som förtecknas nedan och som eventuellt definieras i bilaga II:

4. När det gäller potatis, färsk eller kyld, enligt KN-nummer 0701, ska kapitel II i del IV tillämpas.

1. I denna förordning används de definitioner rörande vissa sektorer som förtecknas i bilaga III.

För produkter inom sektorerna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker ska regleringsåren, om nödvändigt, fastställas av kommissionen.

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska kommissionen, när den ges befogenhet att vidta åtgärder, göra detta i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2.

Kommissionen får ändra de definitioner rörande ris som fastställs i del I i bilaga III och den definition av AVS/Indien-socker som fastställs i del II punkt 12, i samma bilaga.

Kommissionen får också fastställa omräkningskurserna för ris i olika bearbetningsstadier, bearbetningskostnaderna och värdet av biprodukter.

1. I detta kapitel fastställs bestämmelser rörande, i tillämpliga fall, uppköp inom ramen för offentlig intervention och beviljande av stöd för privat lagring när det gäller följande sektorer:

Om inte annat följer av artikel 6.2 ska endast produkter med ursprung i gemenskapen berättiga till uppköp inom ramen för offentlig intervention eller beviljande av stöd för privat lagring.

1. För produkter som omfattas av interventionsåtgärder enligt artikel 5.1 ska följande referenspriser tillämpas:

2. Referenspriserna för spannmål och ris enligt punkt 1 a och 1 b ska avse grossistledet för varor, fritt lager, före lossning. Dessa referenspriser ska gälla för alla interventionsorter i gemenskapen som utsetts i enlighet med artikel 41.

3. Rådet kan, mot bakgrund av produktions- och marknadsutvecklingen och med tillämpning av det förfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, ändra de referenspriser som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

Kommissionen ska inrätta ett informationssystem för priser på sockermarknaden, inklusive ett system för offentliggörande av prisnivåer för sockermarknaden.

Systemet ska basera sig på information från företag som producerar vitsocker eller från andra aktörer inom sockerhandeln. Informationen ska omfattas av sekretess.

Kommissionen ska se till att den offentliggjorda informationen inte gör det möjligt att identifiera enskilda företags eller aktörers priser.

1. Offentlig intervention ska tillämpas i fråga om följande produkter om inte annat följer av detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

1. Under de perioder som anges i artikel 11 får offentlig intervention ske enligt följande:

2. Offentlig intervention avseende nöt- och kalvkött enligt punkt 1 c ska avslutas av kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, om de villkor som anges i punkt 1 b inte längre uppfylls under en representativ period.

1. Uppköpen inom ramen för offentlig intervention ska begränsas till följande kvantiteter:

2. Socker som lagras i enlighet med punkt 1 b under ett regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd enligt artiklarna 32, 52 eller 63.

3. När det gäller de produkter som anges i punkt 1 a, c och d får kommissionen genom undantag från punkt 1 besluta om fortsatt offentlig intervention utöver de kvantiteter som anges i punkt 1 om situationen på marknaden, och i synnerhet marknadsprisernas utveckling, så kräver.

2. Interventionspriser och interventionskvantiteter för följande produkter ska fastställas av kommissionen genom anbudsförfaranden:

Vid särskilda omständigheter får det fastställas att ett anbudsförfarande endast ska omfatta en medlemsstat eller en region i en medlemsstat eller att interventionspriserna och de interventionskvantiteterna ska fastställas per medlemsstat eller region i en medlemsstat på grundval av noterade genomsnittliga marknadspriser.

3. De högsta uppköpspriser som fastställs i enlighet med anbudsförfarandena i punkt 2 får inte överskrida följande värden:

5. Interventionspriset för socker ska motsvara 80 % av det referenspris som fastställts för det regleringsår som följer på det regleringsår under vilket erbjudandet görs. Om kvaliteten på det socker som erbjuds det utbetalande organet avviker från den standardkvalitet som avses i punkt B i bilaga IV och för vilken referenspriset fastställts, ska interventionspriset höjas eller sänkas i motsvarande grad.

Avsättning av produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention ska ske så att det inte uppstår några störningar på marknaden och så att uppköparna garanteras lika tillträde till varorna och likabehandling och med beaktande av de åtaganden som följer av avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget.

De utbetalande organen får endast sälja socker som köpts upp inom ramen för offentlig intervention till ett pris som är högre än det fastställda referenspriset för det regleringsår då försäljningen sker.

1. Produkter i interventionslager ska göras tillgängliga för vissa utsedda organisationer så att livsmedel i enlighet med en årsplan kan delas ut till dem som har det sämst ställt i gemenskapen.

3. De berörda medlemsstaterna ska utse de organisationer som avses i punkt 1 och ska i god tid varje år anmäla till kommissionen att de önskar tillämpa denna ordning.

4. De produkter som avses i punkterna 1 och 2 ska frisläppas utan kostnad till de utsedda organisationerna. Bokföringsvärdet för sådana produkter ska vara lika med interventionspriset, vid behov anpassat med hjälp av koefficienter som tar hänsyn till kvalitetsskillnader.

5. Om inte annat följer av artikel 190, ska de produkter som görs tillgängliga enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel finansieras genom anslag under tillämplig budgetrubrik för EGJF inom ramen för Europeiska gemenskapernas budget. Åtgärder får även vidtas så att denna finansiering bidrar till att täcka kostnaderna för transport av produkter från interventionslagren och de utsedda organisationernas administrativa kostnader i samband med genomförandet av den ordning som fastställs i denna artikel, med undantag av eventuella kostnader som kan bäras av stödmottagarna inom ramen för tillämpningen av punkterna 1 och 2.

Stöd för privat lagring ska beviljas i fråga om följande produkter om inte annat följer av de villkor som fastställs i detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

Stödbeloppet för smör ska fastställas av kommissionen med hänsyn till lagringskostnaderna och den sannolika prisutvecklingen för färskt smör och lagrat smör.

Om det vid utlagring har skett en negativ förändring på marknaden, och denna utveckling inte kunde förutses vid tiden för inlagringen, får stödet ökas.

1. Stöd för privat lagring kan beviljas i fråga om följande produkter om inte annat följer av de villkor som fastställs i detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

1. Kommissionen kan ändra förteckningen över produkter enligt led c i första stycket, om marknadssituationen kräver detta.

2. Kommissionen ska fastställa det stöd för privat lagring som avses i punkt 1 i förväg eller genom anbudsförfaranden.

1. Om det genomsnittliga gemenskapspris som noterats för vitsocker understiger referenspriset under en representativ period, och med hänsyn till marknadssituationen troligen kommer att ligga kvar på den nivån, får kommissionen bevilja stöd för privat lagring av vitsocker till företag som har tilldelats en sockerkvot.

2. Socker som under ett regleringsår lagras i enlighet med punkt 1 får inte omfattas av andra lagringsåtgärder i enlighet med artikel 13, 52 eller 63.

Vid allvarliga störningar på marknaden i vissa regioner i gemenskapen får kommissionen besluta att ge organ som erbjuder tillräckliga garantier och som är godkända av medlemsstaterna tillstånd att ingå lagringsavtal för den olivolja de saluför, bland annat när det genomsnittspris som noterats på marknaden under en representativ period är lägre än

När det genomsnittliga marknadspris som noterats i gemenskapen på grundval av den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur som fastställs i artikel 42.1 är och sannolikt kommer att förbli lägre än 103 % av referenspriset, får kommissionen fatta beslut om att bevilja stöd för privat lagring.

När det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen på slaktkroppar av gris - fastställt efter de priser som noterats i varje medlemsstat på de representativa marknaderna i gemenskapen och som är vägda genom koefficienter som anger den relativa storleken på grisbeståndet i varje medlemsstat - är och sannolikt kommer att förbli lägre än 103 % av referenspriset får kommissionen besluta att bevilja stöd för privat lagring.

Kommissionen får besluta att bevilja stöd till privat lagring om marknadsläget för får- och getkött är särskilt svårt i ett eller flera av följande prisnoteringsområden:

1. Utbetalande organ får inte lagra inköpta produkter utanför den medlemsstat där de är belägna, om de inte först fått kommissionens tillstånd till detta.

1. Belgien och Luxemburg ska betraktas som en enda medlemsstat vid tillämpningen av denna artikel.

2. Tillstånd ska ges om lagring är nödvändig och hänsyn ska därvid tas till följande omständigheter:

3. Tillstånd till lagring i ett tredjeland ska endast ges om lagring i en annan medlemsstat, på grund av bestämmelserna i punkt 2, leder till betydande svårigheter.

4. De uppgifter som avses i punkt 2 a ska sammanställas efter samråd med alla medlemsstaterna.

5. Tullar och eventuella andra belopp som ska betalas ut eller erläggas enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ska inte tillämpas i fråga om produkter

6. Ett utbetalande organ som vidtar åtgärder i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 ska även fortsättningsvis ansvara för produkter som lagras utanför den medlemsstat där det är beläget.

7. Produkter som lagras av ett utbetalande organ utanför den medlemsstat där det utbetalande organet är beläget och som inte återförs till den medlemsstaten, ska avsättas till de priser och i enlighet med de villkor som fastställts eller som kommer att fastställas för lagringsplatsen.

Företrädesvis ska sådana anbud som är mest fördelaktiga för gemenskapen väljas ut. Anbudsförfarandet behöver dock inte nödvändigtvis utmynna i tilldelning av kontrakt.

1. Kommissionen ska utse interventionsorterna för sektorerna för spannmål och ris samt fastställa de villkor som ska gälla för dessa.

1. När det gäller produkter inom spannmålssektorn kan kommissionen utse en interventionsort per spannmålsslag.

2. Vid upprättandet av förteckningen över interventionsorter ska kommissionen framför allt ta hänsyn till följande faktorer:

1. Gemenskapsskalor för klassificering av slaktkroppar ska tillämpas i enlighet med bestämmelserna i bilaga V för följande sektorer:

1. I fråga om sektorn för får- och getkött får medlemsstaterna tillämpa en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar när det gäller slaktkroppar av får i enlighet med bestämmelserna i punkt C i bilaga V.

2. Inspektioner på plats när det gäller klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får ska genomföras på gemenskapens vägnar av en inspektionskommitté från gemenskapen bestående av experter från kommissionen och experter som utnämnts av medlemsstaterna. Denna kommitté ska rapportera till kommissionen och medlemsstaterna om de inspektioner som genomförts.

Utan att det påverkar särskilda befogenheter som tilldelas kommissionen genom detta kapitel, ska kommissionen anta tillämpningsföreskrifter för detta kapitel som särskilt kan röra

1. Kommissionen får anta undantagsåtgärder för att stödja den marknad som påverkas av sådana begränsningar av handeln inom gemenskapen och med tredjeländer som kan bli följden av åtgärder för att förhindra spridning av djursjukdomar.

1. De åtgärder som avses i första stycket ska tillämpas inom följande sektorer:

2. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket ska vidtas på begäran av den eller de medlemsstater som berörs.

2. De får bara vidtas om den eller de medlemsstater som berörs har vidtagit åtgärder på veterinär- och hälsoområdet för att snabbt kunna utrota sjukdomen, och endast i den omfattning och under den tid som är absolut nödvändig för att stödja marknaden i fråga.

När det gäller sektorerna för fjäderfäkött och ägg får kommissionen vidta undantagsåtgärder till stöd för marknaden för att beakta allvarliga störningar på marknaden som direkt uppstått till följd av förlorat konsumentförtroende på grund av folk- eller djurhälsorisker.

Sådana åtgärder ska vidtas på begäran av den eller de medlemsstater som berörs.

1. Gemenskapen ska bidra till finansieringen av undantagsåtgärder enligt artiklarna 44 och 45 med ett belopp motsvarande 50 % av medlemsstaternas utgifter.

1. När det gäller sektorerna för nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött, ska kommissionen bidra till finansieringen av åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka med ett belopp motsvarande 60 % av utgifterna för detta.

2. Om producenterna bidrar till finansieringen av medlemsstaternas utgifter ska medlemsstaterna säkerställa att detta inte leder till en snedvridning av konkurrensen mellan producenter i olika medlemsstater.

1. När marknadssituationen så kräver, kan kommissionen vidta särskilda interventionsåtgärder med avseende på spannmålssektorerna. Sådana interventionsåtgärder får i synnerhet vidtas om marknadspriserna i en eller flera av gemenskapens regioner faller eller hotar att falla i förhållande till interventionspriset.

2. Beslut om de särskilda interventionsåtgärdernas karaktär och tillämpning samt villkor och förfaranden för försäljning eller för annan avsättning av produkter inom ramen för dessa åtgärder ska fattas av kommissionen.

2. Det minimipris som avses i punkt 1 ska tillämpas på sockerbetor av den standardkvalitet som fastställs i del B i bilaga IV.

3. Sockerföretag som köper kvotbetor som är lämpade för bearbetning till socker och är avsedda att bearbetas till kvotsocker ska minst betala minimipriset, med sådana pristillägg eller prisavdrag som motsvarar avvikelser från standardkvaliteten.

3. Pristillägg och prisavdrag enligt första stycket ska tillämpas i enlighet med tillämpningsbestämmelser som ska fastställas av kommissionen.

4. För de kvantiteter sockerbetor som motsvarar de kvantiteter industrisocker eller överskottssocker som omfattas av den överskottsavgift som föreskrivs i artikel 64, ska sockerföretaget justera inköpspriset så att det blir minst lika med minimipriset.

1. Bransch- och leveransavtal ska uppfylla kraven i punkt 3 och i köpevillkoren som ska fastställas av kommissionen, särskilt när det gäller villkoren för köp, leverans och övertagande av sockerbetor samt betalning.

2. Villkoren för köp av sockerbetor och sockerrör ska anges i branschavtal mellan sockerbets- och sockerrörsodlarna och sockerföretagen i gemenskapen.

3. I leveransavtal ska det göras skillnad mellan sockerbetor avsedda för tillverkning av

4. Varje sockerföretag ska informera den medlemsstat i vilken företaget producerar socker

5. Sockerföretag som inte har ingått några leveransavtal före sådd till minimipriset för kvotbetor för en kvantitet sockerbetor som motsvarar så mycket socker som de har kvot för, allt efter förhållandena justerat av den preventiva återtagskoefficienten, fastställd i enlighet med artikel 52.2 första stycket, ska betala lägst detta minimipris för alla sockerbetor de bearbetar till socker.

6. Branschavtal får med medlemsstatens godkännande avvika från punkterna 3, 4 och 5.

7. Om branschavtal saknas ska medlemsstaten vidta nödvändiga och med denna förordning förenliga åtgärder för att skydda berörda parters intressen.

1. En produktionsavgift ska tas ut av företagen för deras socker-, isoglukos- och inulinsirapskvoter i enlighet med artikel 56.2.

2. Avgiften ska vara 12 EUR per ton kvotsocker och kvotinulinsirap. För isoglukos ska produktionsavgiften vara 50 % av avgiften för socker.

3. Medlemsstaten ska ta ut hela produktionsavgiften enligt punkt 1 av de i medlemsstaten etablerade företagen i enlighet med de kvoter som företagen innehaft under regleringsåret.

3. Företagen ska betala avgiften senast den sista februari regleringsåret i fråga.

4. Företag i gemenskapen som producerar socker och inulinsirap får begära att sockerbets- och sockerrörsodlare och leverantörer av cikoriarot ska betala upp till 50 % av produktionsavgiften.

1. För att bevara den strukturella balansen på marknaden på en prisnivå som ligger nära referenspriset, med beaktande av de åtaganden som gemenskapen gjort enligt avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får kommissionen besluta att från marknaden, för ett givet regleringsår, återta de kvantiteter av kvotsocker eller kvotisoglukos som överstiger den tröskel som beräknats enligt punkt 2 i denna artikel.

2. Den återtagströskel som avses i punkt 1 ska beräknas, för varje företag som innehar en kvot, genom att företagets kvot multipliceras med en koefficient, som ska fastställas av kommissionen senast den 16 mars under det föregående regleringsåret på grundval av förväntade marknadstrender. För regleringsåret 2008/09 ska den koefficienten tillämpas på kvoten efter avståenden i enlighet med förordning (EG) nr 320/2006 beviljade senast den 15 mars 2008.

2. På grundval av uppdaterade marknadstrender får kommissionen senast den 31 oktober det berörda regleringsåret besluta antingen att anpassa eller, om inget sådant beslut har fattats i enlighet med första stycket, att fastställa en koefficient.

3. Företag som innehar en kvot ska fram till början av det påföljande regleringsåret på egen bekostnad lagra den kvantitet kvotsocker som producerats utöver den tröskel som beräknats i enlighet med punkt 2. De socker- eller isoglukoskvantiteter som återtagits under ett regleringsår ska anses vara de första kvantiteter som produceras inom ramen för nästa regleringsårs kvoter.

3. Genom undantag från första stycket får kommissionen, med hänsyn till de förväntade trenderna på sockermarknaden, besluta att hela eller delar av den återtagna kvantiteten socker eller isoglukos vad beträffar innevarande och/eller påföljande regleringsår ska anses som

4. Om sockerförsörjningen i gemenskapen är otillräcklig får kommissionen besluta att en viss del av den återtagna kvantiteten socker får säljas på gemenskapsmarknaden innan återtagsperioden löper ut.

5. Om det återtagna sockret överförs till den första sockerproduktionen påföljande regleringsår, ska minimipriset för det regleringsåret betalas till sockerbetsodlarna.

5. Om det återtagna sockret används som industrisocker eller exporteras i enlighet med punkt 3 a eller b, ska kraven i artikel 49 om minimipriser inte gälla.

5. Om det återtagna sockret säljs på gemenskapsmarknaden innan återtagsperioden har löpt ut enligt punkt 4, ska minimipriset för innevarande regleringsår betalas till sockerbetsodlarna.

1. Genom undantag från artikel 52.2 i denna förordning ska koefficienten för medlemsstater för vilka den nationella sockerkvoten har minskats genom kvotavståenden enligt artiklarna 3 och 4a.4 i förordning (EG) nr 320/2006 fastställas av kommissionen för regleringsåren 2008/09 och 2009/10, med tillämpning av bilaga VIIc till denna förordning.

2. Ett företag som i enlighet med artikel 3.1 a eller b i förordning (EG) nr 320/2006, med verkan från påföljande regleringsår, avstår från hela den kvot som tilldelats företaget, ska på egen begäran undantas från tillämpningen av de koefficienter som avses i artikel 52.2 i den här förordningen. En sådan begäran ska lämnas in före slutet av det regleringsår som återtagandet avser.

För att stimulera branschorganisationer och gemensamma handelsorganisationer att vidta åtgärder för att underlätta anpassningen av utbudet till marknadens behov, med undantag av åtgärder som rör återtag från marknaden, får kommissionen vidta följande åtgärder med avseende på sektorerna för levande växter, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött:

2. Beträffande de kvotsystem som avses i punkt 1 a och b ska gälla att om en producent överskrider den berörda kvoten och, när det gäller socker, inte utnyttjar överskottskvantiteterna i enlighet med artikel 61, ska en överskottsavgift betalas för dessa kvantiteter på de villkor som anges i avsnitten II och III.

2a. När det gäller vinsektorn ska reglerna om produktionskapacitet när det gäller olagliga planteringar, övergångssystemet för planteringsrätter och systemet med röjning tillämpas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt IVa.

1. Nationella och regionala kvoter för produktion av socker, isoglukos och inulinsirap fastställs i bilaga VI.

2. Varje medlemsstat ska tilldela en kvot till alla i medlemsstaten etablerade företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap, och som är godkända enligt artikel 57.

2. Kvoten ska vara lika med den kvot respektive företag tilldelades för regleringsåret 2007/08 i enlighet med förordning (EG) nr 318/2006.

3. Vid tilldelningen av kvoter till sockerföretag med mer än en produktionsenhet ska medlemsstaten anta de åtgärder den finner nödvändiga för att ta lämplig hänsyn till sockerbets- och sockerrörsodlarnas intressen.

1. Medlemsstaterna ska på begäran godkänna företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap eller företag som bearbetar dessa produkter till någon av de produkter som avses i artikel 62.2, förutsatt att företaget

2. Godkända företag ska meddela den medlemsstat där företaget skördar eller raffinerar sockerbetor eller sockerrör följande information:

1. Under regleringsåret 2008/09 ska en tilläggskvot på 100 000 ton för isoglukos läggas till det föregående regleringsårets kvot. Denna ökning gäller inte Bulgarien och Rumänien.

1. Under regleringsåret 2008/09 ska en tilläggskvot på 11 045 ton för isoglukos för Bulgarien och 1 966 ton för Rumänien läggas till det föregående regleringsårets kvot.

1. Medlemsstaterna ska tilldela företagen tilläggskvoter i proportion till de isoglukoskvoter som tilldelats i enlighet med artikel 56.2.

2. Italien, Litauen och Sverige får på begäran av företag som är etablerade på deras respektive territorier tilldela en kompletterande isoglukoskvot under regleringsåren 2008/09 och 2009/10. De maximala kompletterande kvoterna fastställs per medlemsstat i bilaga VII.

3. En engångsavgift på 730 EUR ska tas ut för de kvoter som företagen tilldelats enligt punkt 2. Den ska tas ut per ton tilldelade kompletterande kvoter.

1. Kommissionen ska justera kvoterna i bilaga VI senast den 30 april 2008 för regleringsåret 2008/09 och senast den 28 februari 2009 respektive 2010 för regleringsåren 2009/10 och 2010/11. Justeringarna ska följa tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, artikel 58 i denna förordning och artiklarna 3 och 4a.4 i förordning (EG) nr 320/2006.

2. Med beaktande av omstruktureringen enligt förordning (EG) nr 320/2006 ska kommissionen senast den 28 februari 2010 besluta om den gemensamma procentsats som behövs för att minska de befintliga kvoterna för socker och isoglukos per medlemsstat eller region i syfte att undvika obalans på marknaderna från och med regleringsåret 2010/11. Medlemsstaterna ska justera kvoterna för varje företag i enlighet med detta.

2. Genom undantag från första stycket ska kommissionen, för medlemsstater för vilka den nationella kvoten har minskats genom kvotavståenden enligt artiklarna 3 och 4a.4 i förordning (EG) nr 320/2006, fastställa procentsatsen genom tillämpning av bilaga VIIa till denna förordning. Sådana medlemsstater ska för varje företag inom deras territorium som har en kvot justera procentsatsen i enlighet med bilaga VIIb till denna förordning.

2. Första och andra styckena ska inte tillämpas på de yttersta randområden som anges i artikel 299.2 i fördraget.

1. En medlemsstat får minska en socker- eller isoglukoskvot som tilldelats ett företag som är etablerat på dess territorium med högst 10 % för regleringsåret 2008/09 och därefter, förutsatt att företagets rätt att delta i den mekanism som fastställs i förordning (EG) nr 320/2006 respekteras. Härvid ska medlemsstaterna tillämpa objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

2. Medlemsstaterna får överföra kvoter mellan företag i enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII med beaktande av samtliga berörda parters intressen, särskilt sockerbets- och sockerrörsodlarnas intressen.

3. De kvantiteter som erhålls med tillämpning av punkterna 1 och 2 ska av medlemsstaten tilldelas ett eller flera företag på dess territorium, oavsett om företagen i fråga redan har tilldelats kvoter eller inte.

4. Genom undantag från punkt 3 i denna artikel ska medlemsstaterna, om artikel 4a i förordning (EG) nr 320/2006 tillämpas, minska det berörda företagets tilldelade sockerkvot i enlighet med punkt 4 i den artikeln, dock högst med den procentsats som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

Socker, isoglukos eller inulinsirap som under ett regleringsår produceras utöver kvoterna i artikel 56 får

Övriga kvantiteter ska omfattas av den överskottsavgift som avses i artikel 64.

1. Industrisocker, industriisoglukos och industriinulinsirap får endast användas för produktion av någon av de produkter som avses i punkt 2 om sockret, isoglukosen eller sirapen

2. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de produkter för vars produktion industrisockret, industriisoglukosen och industriinulinsirapen används.

1. Ett företag får besluta att helt eller delvis till nästa regleringsår överföra de kvantiteter socker, isoglukos eller inulinsirap som företaget tillverkar utöver sina kvoter. Om inte annat följer av punkt 3 ska detta beslut vara oåterkalleligt.

3. Om ett företags slutliga produktion för regleringsåret i fråga är mindre än vad som beräknades när beslutet om överföring fattades enligt punkt 1, får storleken på den överförda kvantiteten justeras retroaktivt senast den 31 oktober det påföljande regleringsåret.

4. De kvantiteter som överförs ska anses vara de första kvantiteter som produceras inom ramen för nästa regleringsårs kvoter.

5. Socker som lagras i enlighet med denna artikel under ett regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd enligt artiklarna 13, 32 eller 52.

2. Överskottsavgiften ska fastställas av kommissionen till en så hög nivå att kvantiteterna enligt punkt 1 inte ackumuleras.

3. Medlemsstaten ska ta ut den överskottsavgift som avses i punkt 1 av de i medlemsstaten etablerade företagen på grundval av företagens konstaterade produktionskvantiteter enligt punkt 1 under regleringsåret.

1. De nationella kvoter för produktion av mjölk och andra mjölkprodukter som saluförs under sju på varandra följande perioder på tolv månader med början den 1 april 2008 (nedan kallade ”tolvmånadersperioder”) fastställs i punkt 1 i bilaga IX.

2. De kvoter som avses i punkt 1 ska fördelas mellan producenter i enlighet med artikel 67, varvid åtskillnad ska göras mellan leveranser och direktförsäljning. Eventuella överskridanden av de nationella kvoterna ska fastställas på nationell nivå inom varje medlemsstat, i enlighet med detta avsnitt och för leveranser och direktförsäljning var för sig.

3. De nationella kvoter som avses i punkt 1 i bilaga IX ska fastställas utan att det påverkar eventuella revideringar med hänsyn till det allmänna marknadsläget eller specifika förhållanden i vissa medlemsstater.

4. För Bulgarien och Rumänien ska en särskild omstruktureringsreserv fastställas enligt punkt 2 i bilaga IX. Denna reserv ska frisläppas från och med den 1 april 2009 i den mån egenkonsumtionen av mjölk och mjölkprodukter i vart och ett av dessa länder har sjunkit sedan 2002.

4. Beslut om frisläppande av reserven och dess fördelning på leverans- och direktförsäljningskvoter ska fattas av kommissionen på grundval av en rapport som Bulgarien och Rumänien ska lägga fram för kommissionen senast den 31 december 2008. I denna rapport ska det finnas uppgifter om resultat och trender i den faktiska omstruktureringsprocessen inom varje lands mejerisektor, särskilt omställningen från produktion för egenkonsumtion till produktion för marknaden.

5. För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien ska de nationella kvoterna omfatta all komjölk eller mjölkekvivalent som levereras till en uppköpare eller säljs direkt för konsumtion, oavsett om den produceras eller saluförs enligt en övergångsbestämmelse som är tillämplig i dessa länder.

1. Producenternas individuella kvot eller kvoter den 1 april 2008 ska vara lika med deras individuella referenskvantitet eller referenskvantiteter den 31 mars 2008, utan att det påverkar överföringar, försäljning och omställningar av kvoter som träder i kraft den 1 april 2008.

2. En producent kan ha antingen en eller två individuella kvoter, en för leverans och en för direktförsäljning. Omställningen av en producents kvantiteter från en kvot till en annan kan endast göras av det behöriga organet i medlemsstaten, på vederbörligen motiverad begäran från producenten.

3. Om en producent förfogar över två kvoter ska dennes bidrag till en eventuell överskottsavgift beräknas separat på varje kvot.

4. Den del av den finska nationella kvoten som är avdelad för leveranser enligt artikel 66 får ökas upp till 200 000 ton av kommissionen för att kompensera finska Slom-producenter. Denna reserv, som ska tilldelas i enlighet med gemenskapslagstiftningen, ska uteslutande användas för producenter vars rätt att återuppta produktion har påverkats av anslutningen.

5. De individuella kvoterna ska när så krävs ändras för var och en av de aktuella tolvmånadersperioderna, så att summan av de individuella kvoterna avseende leveranser och av dem som avser direktförsäljning inte överstiger den motsvarande del av den nationella kvoten som justerats i enlighet med artikel 69, med hänsyn till eventuella minskningar som gjorts för tilldelningar till den nationella reserven enligt artikel 71.

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser för att, utifrån objektiva kriterier som ska meddelas kommissionen, mellan producenterna kunna fördela alla eller en del av kvoterna i den nationella reserven enligt artikel 71.

1. För varje medlemsstat och för varje period ska kommissionen, före periodens slut, justera fördelningen mellan leveranser och direktförsäljning av de nationella kvoterna med hänsyn till de omräkningar mellan de individuella kvoterna för leveranser och för direktförsäljning som begärts av producenterna.

2. Medlemsstaterna ska varje år till kommissionen före de datum och enligt de föreskrifter som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 192.2, överlämna nödvändiga uppgifter

1. Varje producent ska tilldelas en referenshalt för fett som ska tillämpas på den individuella kvoten för leveranser som den producenten tilldelats.

2. För de kvoter som tilldelas producenter den 31 mars 2008 i enlighet med artikel 67.1 ska den referenshalt för fett som avses i punkt 1 vara lika med den referenshalt som den dagen gäller för denna kvot.

3. Referenshalten för fett ska ändras i och med sådan omställning som avses i artikel 67.2 och när kvoter förvärvas, överförs eller tillfälligt överförs i enlighet med regler som ska fastställas av kommissionen.

4. För nya producenter som har en individuell kvot för leveranser, vilken helt och hållet kommer från den nationella reserven, ska fetthalten fastställas i enlighet med regler som ska fastställas av kommissionen.

5. De individuella referenshalter för fett som avses i punkt 1 ska vid behov justeras när denna förordning träder i kraft och därefter vid varje tolvmånadersperiods början när så krävs, så att för varje medlemsstat det vägda medelvärdet av dessa halter inte med mer än 0,1 gram per kg överskrider den referenshalt för fett som fastställs i bilaga X.

5. För Rumänien ska den referenshalt för fett som fastställs i bilaga X ses över på grundval av siffrorna för hela år 2004 och, om så krävs, justeras av kommissionen.

1. Varje medlemsstat ska inrätta en nationell reserv inom ramen för de nationella kvoter som avses i bilaga IX, särskilt med avseende på den tilldelning som föreskrivs i artikel 68. Den nationella reserven ska vid behov ökas genom återtagande av kvantiteter enligt artikel 72, genom avdrag från de överföringar som föreskrivs i artikel 76 eller genom en linjär minskning av alla individuella kvoter. Ändamålet för dessa kvoter, dvs. leveranser eller direktförsäljning, ska förbli detsamma.

2. Alla tilläggskvoter som tilldelas en medlemsstat ska automatiskt sättas in i den nationella reserven och fördelas mellan leveranser och direktförsäljning på grundval av en uppskattning av behoven.

3. För de kvoter som överförts till den nationella reserven ska ingen referenshalt för fett anges.

1. När en fysisk eller juridisk person som innehar individuella kvoter under en tolvmånadersperiod inte längre uppfyller kraven enligt artikel 65 c, ska dessa kvoter övergå till den nationella reserven senast den 1 april påföljande kalenderår, utom om denna person på nytt blir producent i den mening som avses i artikel 65 c före den dagen.

1. Om den berörda fysiska eller juridiska personen på nytt blir producent senast i slutet av den andra tolvmånadersperiod som följer på indragningen av kvoterna, ska hela eller en del av den individuella kvot som dragits in återlämnas till den personen senast den 1 april som följer på dagen för ansökan.

2. Om en producent under åtminstone en tolvmånadersperiod inte saluför en kvantitet motsvarande minst ►M7 85 % ◄ av sin individuella kvot kan medlemsstaten besluta om, och på vilka villkor, den outnyttjade kvoten helt eller delvis ska återgå till den nationella reserven.

2. Medlemsstaten får fastställa under vilka villkor en kvot ska återgå till den berörda producenten om denne återupptar saluföringen.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas vid force majeure eller i vederbörligen motiverade fall som godkänts av den behöriga myndigheten och där de berörda producenternas produktionskapacitet endast påverkas tillfälligt.

1. I slutet av varje tolvmånadersperiod ska medlemsstaterna, för den berörda perioden, godkänna tillfällig överföring av en del av de individuella kvoter som den därtill berättigade producenten inte avser att utnyttja.

1. Medlemsstaterna får reglera överföringarna med hänsyn till producentkategori eller mjölkproduktionens struktur och får begränsa överföringar till uppköparnivå eller, inom regioner, tillåta total överföring i de fall som avses i artikel 72.3, samt fastställa i vilken mån överföringarna får ske på nytt.

2. Varje medlemsstat får besluta att inte tillämpa punkt 1 på grundval av ett eller båda av följande kriterier:

1. Individuella kvoter ska överföras tillsammans med jordbruksföretaget till de producenter som tar över det vid försäljning, utarrendering, faktiskt eller förtida arv eller vid annan överföring som har jämförbara rättsverkningar för producenterna, i enlighet med närmare bestämmelser som medlemsstaterna ska fastställa med hänsyn till de arealer som används för mjölkproduktion eller andra objektiva kriterier samt med beaktande av eventuella avtal mellan parterna. Den del av kvoten som eventuellt inte överförs med jordbruksföretaget ska överföras till den nationella reserven.

2. I samband med att kvoter har överförts eller överförs i enlighet med punkt 1 på grundval av ett arrendekontrakt eller på annat sätt med jämförbara rättsverkningar, kan medlemsstaterna, med utgångspunkt i objektiva kriterier och med syftet att kvoterna uteslutande ska tilldelas producenterna, besluta att kvoterna inte överförs tillsammans med jordbruksföretaget.

3. Om mark överlåts till offentliga myndigheter och/eller för offentligt bruk eller om överföringar sker i syften som inte har något samband med jordbruk, ska medlemsstaterna föreskriva att nödvändiga åtgärder för att skydda parternas rättmätiga intressen genomförs och särskilt att den överförande producenten ges möjlighet att fortsätta med mjölkproduktion om det är hans avsikt.

4. Om det inte finns något avtal mellan parterna i det fall ett arrendekontrakt löper ut utan att det finns möjlighet till förnyelse på liknande villkor eller i situationer som medför jämförbara rättsverkningar ska de individuella kvoterna i fråga helt eller delvis överföras till de producenter som övertar dem, i enlighet med bestämmelser som antagits av medlemsstaterna, med beaktande av parternas rättmätiga intressen.

1. I syfte att omstrukturera av mjölkproduktionen eller för att förbättra miljön och i enlighet med närmare bestämmelser som de ska fastställa med beaktande av parternas rättmätiga intressen, får medlemsstaterna

2. Punkt 1 kan genomföras på nationell nivå, på lämplig regional nivå eller inom specificerade uppsamlingsområden.

1. Vid överföringar enligt artiklarna 74 och 75 kan medlemsstaterna, på grundval av objektiva kriterier, hålla inne en del av de individuella kvoterna till förmån för den nationella reserven.

2. I samband med att kvoter, med eller utan tillhörande mark, har överförts eller överförs i enlighet med artiklarna 74 och 75 på grundval av ett arrendekontrakt eller på annat sätt med jämförbara rättsverkningar, kan medlemsstaterna, med utgångspunkt i objektiva kriterier och med syftet att kvoterna uteslutande ska tilldelas producenterna, besluta huruvida och på vilka villkor hela eller en del av den överförda kvoten ska återgå till den nationella reserven.

Inget offentligt organ har rätt att bevilja finansiellt stöd direkt knutet till förvärv av kvoter, vare sig vid försäljning, överföringar eller tilldelning av kvoter enligt detta avsnitt.

1. En överskottsavgift ska erläggas för mjölk och andra mjölkprodukter som saluförs utöver den nationella kvoten i enlighet med underavsnitt II.

För de tolvmånadersperioder som inleds den 1 april 2009 och den 1 april 2010 ska överskottsavgiften för mjölk som levereras utöver 106 % av den nationella kvoten för leveranser som gäller den tolvmånadersperiod som inleds den 1 april 2008 fastställas till 150 % av den avgift som avses i andra stycket.

1a. Med avvikelse från punkt 1 första stycket ska överskottsavgiften, för de tolvmånadersperioder som inleds den 1 april 2009 och den 1 april 2010 och när det gäller leveranser, erläggas för mjölk som saluförs utöver den nationella kvoten i enlighet med underavsnitt II med avdrag för de individuella kvoter för leveranser som frigjorts och tillförts den nationella reserven i enlighet med artikel 75.1 a från och med den 30 november 2009 och som förblir i den till och med den 31 mars i tolvmånadersperioden i fråga.

2. Medlemsstaterna ska till gemenskapen betala den överskottsavgift som utgår vid överskridande av den nationella kvot som på nationell nivå fastställts separat för leveranser och direktförsäljning, och de ska betala in 99 % av det belopp de är skyldiga till Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) mellan den 16 oktober och den 30 november efter den berörda tolvmånadersperioden.

2a. Mellanskillnaden mellan det belopp av överskottsavgiften som uppstår till följd av tillämpningen av punkt 1a och det belopp som uppstår till följd av tillämpningen av punkt 1 första stycket ska medlemsstaten använda för att finansiera omstruktureringsåtgärder i mejerisektorn.

3. Om överskottsavgiften enligt punkt 1 inte har betalats in i tid ska kommissionen, efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna, dra av ett belopp motsvarande den obetalda överskottsavgiften från månadsbetalningarna i den mening som avses i artiklarna 14 och 15.2 i förordning (EG) nr 1290/2005. Innan kommissionen fattar sitt beslut ska den underrätta den berörda medlemsstaten, som ska framföra sina synpunkter inom en vecka. Artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2040/2000 ( 60 ) ska inte tillämpas.

Överskottsavgiften ska i enlighet med artiklarna 80 och 83 i sin helhet fördelas mellan de producenter som har bidragit till vart och ett av de överskridanden av de nationella kvoterna som avses i artikel 66.2.

Om inte annat följer av artiklarna 80.3 och 83.1 ska producenterna vara skyldiga att till medlemsstaten betala in sin andel av den överskottsavgift som ska erläggas och som ska beräknas enligt artiklarna 69, 70 och 80, endast av det skälet att de har överskridit sina disponibla kvoter.

För de tolvmånadersperioder som inleds den 1 april 2009 och den 1 april 2010 och när det gäller leveranser ska överskottsavgiften, i enlighet med artiklarna 80 och 83, i sin helhet fördelas mellan de producenter som har bidragit till överskridandet av den nationella kvot som fastställts i enlighet med artikel 78.1a.

1. Med avseende på upprättandet av slutavräkningen för överskottsavgiften ska de kvantiteter som levereras av en producent justeras genom ökning eller minskning när den verkliga fetthalten hos kvantiteterna skiljer sig från referenshalten för fett, och detta ska göras med hjälp av koefficienter och enligt villkor som ska fastställas av kommissionen.

På nationell nivå ska överskottsavgiften beräknas på grundval av summan av leveranser och justeras i enlighet med första stycket.

3. Medlemsstaterna ska fatta beslut om de enskilda producenternas bidrag till den överskottsavgift som ska betalas, efter eventuell omfördelning av den outnyttjade del av den nationella kvoten som avsatts för leveranser, antingen i förhållande till varje producents individuella kvoter eller på grundval av objektiva kriterier som ska fastställas av medlemsstaterna

Om tredje stycket i artikel 78.1 tillämpas ska medlemsstaterna, när de fastställer varje producents bidrag till den överskottsavgift som ska betalas på grund av tillämpningen av den högre procentsats som avses i det stycket, se till att ansvariga producenter proportionerligt bidrar till detta belopp på grundval av objektiva kriterier som ska fastställa av medlemsstaten.

1. Uppköparen ska ansvara för inkasseringen av producenternas andel av överskottsavgiften och ska, före ett datum och enligt ett förfarande som ska fastställas av kommissionen, till medlemsstatens behöriga organ betala de inkasserade beloppen som har dragits av på det mjölkpris som betalas till de producenter som står för överskridandet eller, om detta inte varit möjligt, har tagits ut på annat lämpligt sätt.

2. Om en uppköpare helt eller delvis träder i stället för en eller flera uppköpare, ska hänsyn tas till de individuella kvoter som producenterna disponerar över under återstoden av den innevarande tolvmånadersperioden, minus de kvantiteter som redan levererats och med beaktande av dessa kvantiteters fetthalt. Detta stycke ska också gälla när en producent övergår från en uppköpare till en annan.

3. Om under referensperiodens gång de kvantiteter som en producent levererar överstiger den kvot som han disponerar över, kan medlemsstaten besluta att uppköparen, i enlighet med närmare bestämmelser som fastställts av medlemsstaten, som ett förskott på avgiften från producenten, ska dra av en del av mjölkpriset för varje leverans från denne producent som överstiger den kvot som han disponerar över för leveranser. Medlemsstaten får fastställa särskilda bestämmelser enligt vilka uppköpare tillåts dra av detta förskott när producenterna levererar till flera uppköpare.

En uppköpares verksamhet måste först godkännas av medlemsstaten, enligt kriterier som ska fastställas av kommissionen.

De villkor som ska uppfyllas och den information som producenterna ska lämna vid direktförsäljning, ska fastställas av kommissionen.

1. Vid direktförsäljning och i enlighet med medlemsstatens beslut ska producenternas bidrag till överskottsavgiften, efter eventuell omfördelning av den outnyttjade delen av den nationella kvot som avsatts för direktförsäljning, fastställas på lämplig territoriell nivå eller på nationell nivå.

2. Medlemsstaterna ska fastställa beräkningsgrunden för producentens bidrag till överskottsavgiften på den totala kvantitet mjölk som sålts, överlåtits eller använts för framställning av mjölkprodukter som sålts eller överlåtits enligt kriterier som fastställts av kommissionen.

3. Ingen korrigering kopplad till fetthalten får beaktas vid upprättandet av slutavräkningen.

4. Kommissionen ska fastställa hur och när överskottsavgiften ska betalas till medlemsstatens behöriga organ.

1. Om det för leveranser eller för direktförsäljning fastställs att en överskottsavgift ska betalas och om det uttagna bidraget från producenterna är högre än avgiften får medlemsstaten

2. När det fastställs att ingen överskottsavgift ska betalas ska eventuella avgiftsförskott som tagits ut av uppköpare eller medlemsstaten återbetalas senast vid slutet av nästa tolvmånadersperiod.

3. Om en uppköpare inte har uppfyllt skyldigheten att inkassera producenternas andel i överskottsavgiften enligt artikel 81, kan medlemsstaten utkräva de obetalda beloppen direkt av producenten, utan att det påverkar de sanktioner denna kan göra gällande vid underlåtenhet från uppköparens sida.

4. Om betalningsfristen inte iakttas av producenten eller uppköparen, ska en dröjsmålsränta som fastställs av kommissionen betalas till medlemsstaten.

1. De medlemsstater som producerar potatisstärkelse ska tilldelas kvoter för det regleringsår under vilket kvotsystemet tillämpas enligt artikel 204.5 och i enlighet med bilaga Xa.

2. Varje producentmedlemsstat som avses i bilaga Xa ska, utifrån de underkvoter som fanns tillgängliga för varje producent under 2007/2008, fördela sin kvot mellan potatisstärkelseproducenterna för utnyttjande under de berörda regleringsåren.

3. Ett företag som producerar potatisstärkelse får inte ingå odlingsavtal med potatisproducenter om sådana potatiskvantiteter att det skulle innebära att det produceras stärkelse utöver kvoten enligt punkt 2.

4. Varje kvantitet potatisstärkelse som produceras utöver den kvot som avses i punkt 2 ska exporteras i oförändrat skick från gemenskapen före den 1 januari efter utgången av det aktuella regleringsåret. Exportbidrag ska inte utgå för sådana kvantiteter.

5. Utan hinder av punkt 4 får ett potatisstärkelseproducerande företag under ett regleringsår överskrida sin kvot för regleringsåret ifråga med högst 5 % av sin kvot för nästa regleringsår. I sådana fall ska kvoten för nästa regleringsår minskas i enlighet därmed.

6. Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte gälla för potatisstärkelse som produceras av företag som inte omfattas av punkt 2 och som köper potatis från producenter som inte får det stöd som avses i artikel 77 i förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare ( 61 ).

►M10 Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för avsnitten I-IIIa, som särskilt kan röra ◄

1. Producenterna ska i tillämpliga fall på egen bekostnad röja arealer som efter den 31 augusti 1998 planterats med vinstockar utan motsvarande planteringsrätt.

2. Till dess att röjningen enligt punkt 1 är gjord, får druvor och produkter framställda av druvor från de arealer som avses i den punkten släppas ut på marknaden endast för destillation helt på producentens bekostnad. Destillationsprodukterna får dock inte användas vid framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt om 80 volymprocent eller lägre.

3. Oavsett eventuella tidigare sanktioner som ålagts av medlemsstaterna ska medlemsstaterna ålägga de producenter som åsidosätter röjningsplikten sanktioner som differentieras enligt hur allvarligt, omfattande och varaktigt detta åsidosättande är.

4. Upphörande av det tillfälliga förbudet mot nyplantering den 31 december 2015 enligt artikel 85g.1 påverkar inte skyldigheterna enligt denna artikel.

Obligatorisk reglering av planteringar som planterats olagligt före den 1 september 1998

1. Producenterna ska i tillämpliga fall senast den 31 december 2009 mot en avgift reglera arealer som planterats med vinstockar utan motsvarande planteringsrätt före den 1 september 1998.

Utan att några förfaranden för avslutande av räkenskaperna åsidosätts, ska första stycket inte gälla arealer som reglerats i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1493/1999.

2. Den avgift som avses i punkt 1 ska fastställas av medlemsstaterna. Den ska vara minst dubbelt så stor som det genomsnittliga värdet av motsvarande planteringsrätt i det berörda området.

3. Till dess att regleringen enligt punkt 1 är genomförd, får druvor och produkter framställda av druvor från de arealer som avses i den punkten släppas ut på marknaden endast för destillation helt på producentens bekostnad. Produkterna får inte användas vid framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt om 80 volymprocent eller lägre.

4. De olagligt planterade arealer som avses i punkt 1 som inte har reglerats enligt den punkten senast den 31 december 2009 ska röjas av producenterna i fråga på deras egen bekostnad.

Medlemsstaterna ska ålägga de producenter som åsidosätter röjningsplikten sanktioner som differentieras efter hur allvarligt, omfattandet och varaktigt detta åsidosättande är.

I avvaktan på röjning enligt första stycket ska punkt 3 gälla i tillämpliga delar.

5. Slutet på det tillfälliga förbudet mot nyplantering den 31 december 2015 enligt artikel 85g.1 påverkar inte skyldigheterna enligt punkterna 3 och 4.

1. Avseende artiklarna 85a.2 och 85b.3 och 85b.4 ska medlemsstaterna kräva bevis för att de berörda produkterna inte saluförs eller att, om de destilleras, ett destillationskontrakt lämnas in.

2. Medlemsstaterna ska kontrollera att förbudet mot saluföring och kravet på destillation, enligt punkt 1, har uppfyllts. De ska om så inte är fallet utmäta sanktioner.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de arealer som omfattas av destillation och motsvarande alkoholvolym.

De arealer som avses i artikel 85b.1 första stycket ska så länge de inte har reglerats, liksom de arealer som avses i artikel 85a.1, inte berättiga till nationellt stöd eller stöd från gemenskapen.

1. Plantering av vinstockar med druvsorter för vinframställning som är klassificerbara enligt artikel 120a.2 är förbjudet; detta ska dock inte påverka tillämpningen av artikel 120a.1–120a.6, särskilt inte punkt 4 i denna.

2. Det är även förbjudet att ympa sorter för vinframställning som är klassificerbara enligt artikel 120a.2 på andra sorter än sådana för vinframställning enligt den artikeln.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 ska plantering och ympning enligt de punkterna vara tillåten om den täcks av

5. Medlemsstaterna får besluta att behålla det förbud som avses i punkt 1 på sitt territorium eller delar av sitt territorium till och med den 31 december 2018. De regler som gäller för övergångssystemet för planteringsrätter enligt detta underavsnitt, inklusive denna artikel, ska i så fall gälla i medlemsstaten i fråga på motsvarande sätt.

1. Medlemsstaterna ska bevilja återplanteringsrätter till producenter som har röjt en areal planterad med vinstockar.

Röjningsarealer för vilka det beviljats ett röjningsbidrag enligt underavsnitt III ska dock inte ge upphov till återplanteringsrätter.

2. Medlemsstaterna får bevilja återplanteringsrätter till producenter som åtar sig att röja en areal planterad med vinstockar. I så fall ska den areal åtagandet gäller röjas senast före utgången av det tredje året efter det år då de nya vinstockar, som återplanteringsrätterna gäller, planterades.

3. Återplanteringsrätterna ska beviljas för en areal som i ren odling motsvarar den röjda arealen.

4. Återplanteringsrätterna ska utnyttjas av det företag för vilket de har beviljats. Medlemsstaterna får föreskriva att dessa rätter bara får utnyttjas för de arealer där röjningen ägde rum.

5. Utan hinder av punkt 4 får medlemsstaterna besluta att återplanteringsrätter helt eller delvis får överföras till ett annat företag inom samma medlemsstat om

Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av undantagen i första stycket inte medför en allmän ökning av produktionskapaciteten på deras territorium, särskilt när överföringar görs från icke-bevattnade till bevattnade arealer.

6. Punkterna 1–5 ska även gälla för rätter som kan likställas med återplanteringsrätter och som förvärvats med stöd av tidigare gemenskapsbestämmelser eller nationell lag.

7. Återplanteringsrätter som förvärvats med stöd av artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1493/1999 ska användas inom de tidsfrister som föreskrivs i den.

1. För att förbättra förvaltningen av produktionskapaciteten ska medlemsstaterna inrätta en nationell reserv eller regionala reserver av planteringsrätter.

2. Medlemsstater som har inrättat nationella eller regionala reserver av planteringsrätter enligt förordning (EG) nr 1493/1999 får behålla de reserverna så länge som de tillämpar övergångssystemet för planteringsrätter i enlighet med detta underavsnitt.

3. Följande planteringsrätter ska föras till den nationella reserven eller de regionala reserverna om de inte används inom föreskriven tid:

4. Producenter får överföra återplanteringsrätter till den nationella reserven eller de regionala reserverna. Villkoren för sådan överföring, vid behov mot ekonomisk ersättning från medlemsstaten, ska bestämmas av medlemsstaten med hänsyn till parternas legitima intressen.

5. Med avvikelse från punkt 1 kan en medlemsstat välja att inte tillämpa systemet med reserver på villkor att den kan bevisa att den har ett effektivt alternativt system för förvaltning av planteringsrätterna för hela sitt territorium. Det alternativa systemet får om så erfordras avvika från relevanta bestämmelser i detta underavsnitt.

Första stycket gäller även medlemsstater som upphör med att använda nationella eller regionala reserver enligt förordning (EG) nr 1493/1999.

Medlemsstaterna ska ställa upp kriterierna för fastställandet av storleken på den ersättning som avses i led b i första stycket, som kan variera beroende på den avsedda slutprodukten från den berörda vinodlingen och på den återstående övergångsperiod under vilken förbudet mot nyplantering enligt artikel 85g.1 och 85g.2 gäller.

2. Om planteringsrätter som beviljats från en reserv används, ska medlemsstaterna se till att

3. Planteringsrätter som beviljats från en reserv, men som inte används före utgången av det andra vinåret efter det vinår då de beviljades ska vara förverkade och föras tillbaka till reserven.

4. Planteringsrätter i en reserv som inte är fördelade före utgången av det femte vinåret efter det år då de fördes till reserven ska förfalla.

5. Om det finns regionala reserver i en medlemsstat får medlemsstaten fastställa bestämmelser om omfördelning av planteringsrätter mellan de regionala reserverna. Om det finns både regionala och nationella reserver i en medlemsstat får medlemsstaten även tillåta överföringar mellan dessa.

Detta underavsnitt ska inte tillämpas i medlemsstater där gemenskapens system för planteringsrätter inte gällde den 31 december 2007.

Medlemsstaterna får anta strängare nationella föreskrifter om tilldelningen av nyplanteringsrätter eller återplanteringsrätter. De får kräva att ansökningarna och de relevanta upplysningar som ska lämnas i ansökningarna, kompletteras med ytterligare uppgifter som behövs för att övervaka utvecklingen av produktionskapaciteten.

Bestämmelserna i detta underavsnitt ska gälla till och med utgången av vinåret 2010/11.

I detta underavsnitt fastställs villkoren för utbetalning av ett bidrag till vinodlarna i utbyte mot röjning av vinstockar (nedan kallat röjningsbidrag).

Röjningsbidraget får endast beviljas om arealen i fråga uppfyller följande villkor:

Arealer som reglerats i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 och artikel 85b.1 i den här förordning ska, utan hinder av led e i första punkten, vara berättigade till röjningsbidraget.

1. Storleksskalor för de röjningsbidrag som ska beviljas ska fastställas av kommissionen.

2. Det specifika belopp som ska betalas ut i röjningsbidrag ska fastställas av medlemsstaterna inom de storleksskalor som avses i punkt 1 och på grundval av det berörda företagets historiska avkastning.

1. Intresserade producenter ska skicka in ansökningar om röjningsbidrag till respektive myndigheter i medlemsstaterna senast den 15 september varje år. Medlemsstaterna får fastställa ett tidigare datum än den 15 september, under förutsättning att det är senare än den 30 juni och att de, i förekommande fall, vederbörligen beaktar tillämpningen av de undantag som anges i artikel 85u.

2. Medlemsstaterna ska genomföra administrativa kontroller av inkomna ansökningar, behandla godtagbara ansökningar och senast den 15 oktober varje år underrätta kommissionen om den sammanlagda areal och de belopp som dessa omfattar, uppdelade efter regioner och avkastningsintervaller.

4. Senast den 15 november varje år ska kommissionen fastställa en fast procentsats för hur stora belopp som kan godtas, om det totala belopp som medlemsstaterna har anmält till kommissionen överstiger de tillgängliga budgetmedlen, varvid tillämpningen av artikel 85u.2 och 85u.3 i förekommande fall ska beaktas.

Om det konstateras att en jordbrukare inom tre år efter utbetalningen av röjningsbidraget på sitt företag inte iakttar de föreskrivna verksamhetskrav och de krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som avses i artiklarna 3–7 i förordning (EG) nr 1782/2003, och det beror på en åtgärd eller en försummelse som direkt kan tillskrivas den enskilde jordbrukaren, ska beloppet minskas eller dras in, helt eller delvis, beroende på överträdelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning, och jordbrukaren ska i tillämpliga fall åläggas att betala tillbaka beloppet enligt villkoren i de bestämmelserna.

1. En medlemsstat får besluta att avvisa ytterligare ansökningar enligt artikel 85s.1 när den sammanlagda röjda arealen på dess territorium uppgår till 8 % av landets vinodlingsareal enligt bilaga Xe.

En medlemsstat får besluta att avslå alla ytterligare ansökningar enligt artikel 85s.1 för en region när den sammanlagda röjda arealen i den regionen uppgår till 10 % av den areal i regionen som är planterad med vinstockar.

2. Kommissionen får besluta att avbryta tillämpningen av systemet med röjning i en medlemsstat, om fortsatt röjning, med tanke på de ansökningar som ännu inte har avgjorts, skulle föra med sig en sammanlagd röjd areal på över 15 % av den sammanlagda areal i medlemsstaten som är planterad med vinstockar enligt bilaga Xe.

3. Kommissionen får besluta att avbryta tillämpningen av systemet med röjning i den berörda medlemsstaten ett visst år, om fortsatt röjning, med tanke på de ansökningar som ännu inte har avgjorts, skulle föra med sig en sammanlagd röjd areal på över 6 % av den sammanlagda areal i medlemsstaten som är planterad med vinstockar enligt bilaga Xe under detta år av tillämpning av systemet.

4. Medlemsstaterna får utesluta vinodlingar i bergsområden och på branta sluttningar från systemet med röjning på villkor som ska fastställas av kommissionen.

5. Medlemsstater får utesluta arealer från systemet med röjning om användningen av det är oförenligt med miljöhänsyn. De arealer som utesluts på detta sätt får högst utgöra 3 % av den sammanlagda vinodlingsarealen enligt bilaga Xe.

6. Grekland får förklara att arealer planterade med vin på de egeiska öarna och de grekiska joniska öarna, med undantag för Kreta och Evvia, inte är bidragsberättigande enligt röjningssystemet.

7. Det röjningssystem som fastställts i detta underavsnitt ska inte tillämpas på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

8. Medlemsstaterna ska ge producenter med arealer som har uteslutits eller har förklarats uteslutna enligt punkterna 4–7 företräde i samband med andra stödåtgärder för vinsektorn i denna förordning, särskilt, när så är lämpligt, i samband med omstrukturerings- och omställningsåtgärder inom stödprogram och åtgärder för landsbygdsutveckling.

Detta underavsnitt ska inte tillämpas i medlemsstater där vinproduktionen inte överstiger 50 000 hektoliter per vinår. Denna produktion ska beräknas på grundval av den genomsnittliga produktionen under de fem föregående vinåren.

Medlemsstaterna får bevilja kompletterande nationellt stöd som inte överstiger 75 % av det tillämpliga röjningsbidraget utöver det beviljade röjningsbidraget.

1. Stöd för förädling av produkter från sektorn för torkat foder ska beviljas företag som förädlar produkter från den sektorn och som tillhör minst en av följande kategorier:

2. Stödet enligt punkt 1 ska betalas för torkat foder som har lämnat förädlingsföretaget och uppfyller följande villkor:

1. Förädlingsföretag ska ha rätt till ett förskott på 19,80 EUR per ton eller 26,40 EUR per ton om de har ställt en säkerhet på 6,60 EUR per ton.

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att kontrollera rätten till stöd. Förskotten ska betalas ut först efter det att det har fastställts att rätt till stöd föreligger.

1. Förskott får emellertid betalas ut redan innan rätten till stöd har fastställts, om förädlingsföretaget ställer en säkerhet som motsvarar förskottsbeloppet ökat med 10 %. Denna säkerhet ska även täcka all annan säkerhet enligt första stycket. Så snart rätten till stöd fastställts ska säkerhetsbeloppet sänkas till det belopp som avses i första stycket och säkerheten ska frisläppas helt när återstoden av stödet betalas ut.

2. För att ett förskott ska kunna betalas ut ska det torkade fodret ha lämnat förädlingsföretaget.

3. När ett förskott har betalats ut ska återstoden, motsvarande skillnaden mellan förskottsbeloppet och det totala stödbelopp som förädlingsföretaget har rätt till, betalas ut i enlighet med bestämmelserna i artikel 88.2.

4. Om förskottet överskrider det totala belopp som förädlingsföretaget är berättigat till, med tillämpning av artikel 88.2, ska företaget på begäran betala tillbaka den överskjutande delen av beloppet till den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

2. Om under ett regleringsår den kvantitet torkat foder, för vilken stöd har begärts, överstiger den maximala garanterade kvantitet som fastställs i artikel 89, ska stödet, genom undantag från punkt 1, sänkas i de medlemsstater där produktionen överskrider den nationella garanterade kvantiteten genom att utgifterna minskas i förhållande till medlemsstatens andel av det totala överskridandet.

2. Kommissionen ska fastställa minskningen till en nivå som garanterar att budgetutgiften inte blir större än vad den skulle ha blivit om inte den maximala garanterade kvantiteten hade överskridits.

För varje regleringsår upprättas det härmed en maximal garanterad kvantitet på 4 960 723 ton dehydratiserat och/eller soltorkat foder för vilken det stöd som föreskrivs i artikel 86 kan beviljas. Denna kvantitet ska fördelas på de berörda medlemsstaterna i form av nationella garanterade kvantiteter, i enlighet med led B i bilaga XI.

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, vilka bland annat kan omfatta bestämmelser rörande

1. ►M7 Stöd för beredning av långa linstrån som odlas för fiberproduktion och korta linstrån och hampa som odlas för fiberproduktion ska för regleringsåren 2009/2010-2011/2012 beviljas godkända förste beredare för den kvantitet fibrer som faktiskt framställs av strån för vilka det har ingåtts försäljningsavtal med jordbrukare. ◄

1. Om jordbrukaren själv förblir ägare till de strån som han har låtit bereda enligt avtal med en godkänd förste beredare och sedan styrker att de erhållna fibrerna har släppts ut på marknaden ska stödet i stället beviljas jordbrukaren.

1. Om den godkände förste beredaren och jordbrukaren är en och samma person ska försäljningsavtalet ersättas av ett åtagande av den berörda personen att själv utföra beredningen.

2. I detta underavsnitt avses med godkänd förste beredare en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett vilken juridisk status sammanslutningen eller dess medlemmar har enligt nationell rätt, som har godkänts av den medlemsstats behöriga myndighet på vars territorium det beredningsföretag är beläget som ska producera linfibrer eller hampfibrer.

Medlemsstaten får med hänvisning till traditionella avsättningsområden emellertid också besluta att bevilja stöd för

I de fall som föreskrivs i andra stycket ska medlemsstaten bevilja stödbeloppet för en kvantitet som motsvarar högst 7,5 % orenheter och ved i den producerade kvantiteten.

2. De fiberkvantiteter som berättigar till stöd ska begränsas på grundval av de arealer för vilka det finns ett avtal eller åtagande enligt artikel 91.

2. Medlemsstaterna ska fastställa de begränsningar som avses i första stycket så att de överensstämmer med de garanterade nationella kvantiteter som avses i artikel 94.

På den godkände förste beredarens begäran ska ett förskott på det stöd som avses i artikel 91 betalas ut, på grundval den kvantitet fibrer som framställts.

1. Under vart och ett av regleringsåren 2009/2010-2011/2012 ska den garanterade maximikvantitet för långa linfibrer för vilken stöd får beviljas vara 80 878 ton. Denna kvantitet ska fördelas på vissa medlemsstater i form av nationella garanterade kvantiteter i enlighet med led A.I i bilaga XI.

1a. För korta linfibrer och hampfibrer fastställs en garanterad maximikvantitet på 147 265 ton för vart och ett av regleringsåren 2009/2010–2011/2012 för vilka stöd kan utgå. Denna kvantitet ska fördelas på vissa medlemsstater i form av nationella garanterade kvantiteter, i enlighet med led A.II i bilaga XI.

2. Om de fibrer som har framställts i en medlemsstat kommer från strån som producerats i en annan medlemsstat ska dessa kvantiteter fibrer räknas till den garanterade nationella kvantiteten i den medlemsstaten där stråna har skördats. Stödet ska utbetalas av den medlemsstat till vars garanterade nationella kvantitet fibrerna räknas.

3. En medlemsstat får överföra en del av sin nationella garanterade kvantitet enligt punkt 1 till sin nationella garanterade kvantitet enligt punkt 1a och vice versa.

Vid de överföringar som avses i första stycket ska 1 ton långa linfibrer vara lika med 2,2 ton korta linfibrer och hampfibrer.

Stödbeloppen för beredningen ska beviljas för högst de kvantiteter som anges i punkt 1 respektive punkt 1a, anpassade enligt de första två styckena i denna punkt.

Under regleringsåret 2008/09 ska ett extra stöd beviljas till den förste godkände beredaren för de linarealer som befinner sig i område I och II i enlighet med led A.III i bilaga XI och för vars stråproduktion

Det extra stödbeloppet ska vara 120 EUR per hektar i område I och 50 EUR per hektar i område II.

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, vilka bland annat kan omfatta bestämmelser rörande

1. Ett bidrag på 22,25 EUR per ton producerad stärkelse ska under regleringsåren 2009/2010, 2010/2011 och 2011/2012 betalas ut till potatisstärkelseproducenter för kvantiteter potatisstärkelse inom den kvot som avses i artikel 84a.2, förutsatt att de till potatisproducenterna har betalat ett minimipris för den mängd potatis som har behövts för att producera den tillåtna kvoten stärkelse.

2. Under de berörda regleringsåren ska minimipriset för potatis avsedd för tillverkning av potatisstärkelse vara 178,31 EUR per ton.

Minimipriset avser den kvantitet potatis som levereras till fabriken och som behövs för att tillverka ett ton stärkelse.

1. Ett produktionsbidrag kan beviljas för de produkter inom sockersektorn som anges i led b-e i del III i bilaga I, om det inte finns något överskott av socker, importerat socker, överskott av isoglukos eller överskott av inulinsirap till världsmarknadspris för tillverkning av de produkter som avses i artikel 62.2 b och c.

2. Produktionsbidraget enligt punkt 1 ska fastställas särskilt med beaktande av kostnaderna för industrin vid försörjning med importerat socker från världsmarknaden, av priset på överskottssocker på gemenskapsmarknaden samt – om det inte finns något överskottssocker – av referenspriset.

Kommissionen ska fastställa villkor för beviljande av produktionsbidrag enligt detta underavsnitt, både vad gäller bidragsbelopp och, när det gäller produktionsbidrag för socker enligt artikel 97, stödberättigande kvantiteter.

1. Om överskott av mjölkprodukter uppstår, sannolikt kommer att uppstå eller sannolikt kommer att skapa allvarlig obalans på marknaden, får kommissionen besluta att stöd ska beviljas för skummjölk och skummjölkspulver som har producerats i gemenskapen och som är avsedda att användas som foder, enligt villkor och produktnormer som ska fastställas av kommissionen. Stödet får fastställas i förväg eller genom anbudsförfaranden.

För tillämpningen av denna artikel ska kärnmjölk och kärnmjölkspulver betraktas som skummjölk och skummjölkspulver.

2. Kommissionen ska fastställa stödbeloppen med hänsyn till det referenspris för skummjölkspulver som fastställs i artikel 8.1 e ii och marknadens utveckling när det gäller skummjölk och skummjölkspulver.

1. Om överskott av mjölkprodukter uppstår, sannolikt kommer att uppstå eller sannolikt kommer att skapa allvarlig obalans på marknaden, får kommissionen besluta att stöd ska beviljas för skummjölkspulver som har producerats i gemenskapen och som bearbetas till kasein och kaseinater, enligt villkor och produktnormer för mjölken, kaseinet och kaseinaterna som ska fastställas av kommissionen. Stödet får fastställas i förväg eller genom anbudsförfaranden.

2. Kommissionen ska fastställa stödbeloppen med hänsyn till situationen på marknaden för skummjölkspulver och det referenspris för skummjölkspulver som fastställs i artikel 8.1 e ii.

Stödet kan variera beroende på om skummjölken bearbetas till kasein eller till kaseinater och beroende på dessa produkters kvalitet.

1. Gemenskapsstöd ska, enligt villkor som ska fastställas av kommissionen, beviljas för leveranser till skolelever av vissa bearbetade mjölkprodukter som ska fastställas av kommissionen och som omfattas av KN-nummer 0401, 0403, 0404 90 och 0406 eller KN-nummer 2202 90.

2. Medlemsstaterna kan, som komplement till gemenskapsstödet, bevilja nationellt stöd för leverans av sådana produkter som avses i punkt 1 till skolelever. Medlemsstaterna får finansiera sina nationella stöd genom en avgift som läggs på mejerisektorn eller genom andra bidrag från mejerisektorn.

3. Stödbeloppen för andra stödberättigade mjölkprodukter ska fastställas med hänsyn till mjölkbeståndsdelarna i den berörda produkten.

4. Det stöd som avses i punkt 1 ska beviljas för högst 0,25 l mjölkekvivalent per elev och dag.

1. Gemenskapen ska finansiera treåriga arbetsprogram som ska upprättas av de aktörsorganisationer som avses i artikel 125 på ett eller flera av nedanstående områden.

2. Den maximala gemenskapsfinansieringen av de arbetsprogram som avses i punkt 1 ska motsvara den del av beloppen som hålls inne av medlemsstaterna. Denna finansiering ska avse programmens stödberättigande kostnader med högst

2. Medlemsstaten ska stå för kompletterande finansiering med upp till 50 % av de kostnader som inte täcks av gemenskapsfinansieringen.

2. Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för denna artikel och särskilt förfaranden för godkännande av arbetsprogram som antagits av medlemsstaterna samt vilka typer av verksamhet som ska vara stödberättigande inom ramen för sådana program.

3. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser som kan komma att fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 194, ska medlemsstaterna kontrollera att villkoren för gemenskapsfinansiering är uppfyllda. För detta ändamål ska de genomföra en revision av arbetsprogrammen och ta fram en kontrollplan i vilken det ingår stickprov som fastställts genom riskanalys och som per år omfattar minst 30 % av de producentorganisationer och samtliga övriga aktörsorganisationer som får gemenskapsfinansiering i enlighet med denna artikel.

1. Under den övergångsperiod som medges enligt artikel 125e får medlemsstaterna bevilja producentgrupper inom sektorn för frukt och grönsaker som bildats i syfte att erkännas som en producentorganisation

2. Det stöd som avses i punkt 1 ska ersättas av gemenskapen i enlighet med de regler som kommissionen ska anta för finansiering av sådana åtgärder, inbegripet tröskelvärdena för och begränsningarna av stödet och graden av finansiering från gemenskapen.

3. Det stöd som avses i punkt 1 a ska för varje producentgrupp fastställas med utgångspunkt i dess saluförda produktion och ska för det första, andra, tredje, fjärde och femte året uppgå till

3. Dessa procentsatser får sänkas med avseende på värdet av saluförd produktion som överstiger ett tröskelvärde. En begränsning får tillämpas på det stöd som ska betalas ut till en producentgrupp under ett visst år.

1. Producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker får inrätta en driftsfond. Fonden ska finansieras genom

2. Driftsfonderna får endast användas för att finansiera verksamhetsprogram som medlemsstaterna har godkänt i enlighet med artikel 103g.

1. Verksamhetsprogrammen inom sektorn för frukt och grönsaker ska ha minst två av de syften som avses i artikel 122c eller av följande syften:

2. Krisförebyggandet och krishanteringen ska gå ut på att undvika samt hantera kriser på frukt- och grönsaksmarknaderna och ska i samband därmed omfatta

2. Åtgärder inom krisförebyggande och krishantering, inklusive återbetalning av kapital och ränta enligt tredje stycket, får inte uppgå till mer än en tredjedel av utgifterna enligt verksamhetsprogrammet.

2. Producentorganisationer får teckna lån på kommersiella villkor för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishantering. Återbetalning av kapital och ränta på dessa lån får i så fall ingå i verksamhetsprogrammet och därigenom vara berättigande till ekonomiskt gemenskapstöd enligt artikel 103d. Varje särskild åtgärd inom krisförebyggande och krishantering ska finansieras antingen genom sådana lån eller direkt, men inte på båda dessa sätt.

3. Miljöåtgärder ska uppfylla kraven för stöd för miljövänligt jordbruk i artikel 39.3 första stycket i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ( 63 ).

3. Om minst 80 % av medlemsproducenterna i en producentorganisation omfattas av en eller flera identiska åtaganden om miljövänligt jordbruk enligt den bestämmelsen, ska vart och ett av dessa åtaganden anses vara en miljöåtgärd enligt första stycket led a.

3. Stöd till sådana miljöåtgärder som avses i första stycket ska täcka extrakostnader och inkomstbortfall till följd av sådana skyldigheter.

4. Punkt 3 ska i Bulgarien och Rumänien tillämpas först från och med den 1 januari 2011.

5. Investeringar som ökar miljöbelastningen ska endast tillåtas om effektiva åtgärder har vidtagits för att skydda miljön mot belastningen.

1. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska motsvara summan av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i artikel 103b.1 a men begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda utgifterna.

2. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska begränsas till högst 4,1 % av värdet av varje producentorganisations saluförda produktion.

2. Denna procentsats får dock ökas till 4,6 % av värdet av den saluförda produktionen under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgärder inom krisförebyggande och krishantering.

3. På begäran av en producentorganisation ska den procentsats som fastställs i punkt 1 uppgå till 60 % för ett verksamhetsprogram, eller en del av ett verksamhetsprogram, som uppfyller minst ett av följande villkor:

4. Den procentsats som fastställs i punkt 1 ska uppgå till 100 % vid sådana återtag från marknaden av frukt och grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produktion från varje producentorganisation och som avyttras

1. I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade producenter inom sektorn för frukt och grönsaker är särskilt låg får kommissionen ge medlemsstaterna tillstånd att, på välgrundad begäran, ge producentorganisationer ett nationellt ekonomiskt stöd som uppgår till högst 80 % av de ekonomiska bidrag som avses i artikel 103b.1 a. Detta stöd ska läggas till driftsfonden. I sådana regioner i medlemsstaterna där mindre än 15 % av frukt- och grönsaksproduktionens värde saluförs av producentorganisationer och där frukt- och grönsaksproduktionen utgör minst 15 % av den totala jordbruksproduktionen, får gemenskapen på den berörda medlemsstatens begäran ersätta det stöd som avses i första stycket.

1. Medlemsstaterna ska fastställa nationella villkor för utarbetande av allmänna villkor för de åtgärder som avses i artikel 103c.3. I dessa villkor ska särskilt föreskrivas att dessa åtgärder ska uppfylla de lämpliga kraven i förordning (EG) nr 1698/2005, däribland kraven om komplementaritet, konsekvens och förenlighet i artikel 5 i den förordningen.

1. Medlemsstaterna ska lämna in sitt förslag till villkor till kommissionen, som får begära ändringar inom tre månader om den konstaterar att förslaget inte gör det möjligt att uppnå de mål som fastställs i artikel 174 i fördraget och i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram ( 66 ). Även vid investeringar i enskilda jordbruksföretag som får stöd från verksamhetsprogrammen ska hänsyn tas till de målen.

2. Medlemsstaterna ska utarbeta en nationell strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för frukt och grönsaker. Följande ska ingå i en sådan strategi:

2. Den nationella strategin ska också omfatta de nationella villkor som avses i punkt 1.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på medlemsstater som saknar erkända producentorganisationer.

1. Utkasten till verksamhetsprogram ska lämnas in till de behöriga nationella myndigheterna, som ska godkänna eller avslå dem, eller begära att de ändras i enlighet med bestämmelserna i detta underavsnitt.

2. Producentorganisationerna ska till medlemsstaten anmäla det beräknade beloppet för driftsfonden för varje år och överlämna lämpliga underlag för detta grundade på prognoserna för verksamhetsprogrammet, utgifterna för innevarande och eventuellt föregående år och, om så är nödvändigt, på skattningar av produktionskvantiteterna för nästa år.

3. Medlemsstaten ska underrätta producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer om den beräknade storleken på det ekonomiska gemenskapsstödet i enlighet med de gränser som fastställs i artikel 103d.

4. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska betalas ut på grundval av utgifterna för de åtgärder som omfattas av verksamhetsprogrammet. För dessa åtgärder får förskott beviljas mot att garanti eller säkerhet ställs.

5. Producentorganisationen ska meddela medlemsstaten det slutgiltiga utgiftsbeloppet för det föregående året och bifoga nödvändiga underlag för att erhålla återstoden av det ekonomiska gemenskapsstödet.

6. Verksamhetsprogrammet och dess finansiering genom å ena sidan producenter och producentorganisationer och å andra sidan gemenskapsmedel, ska avse minst tre år och högst fem år.

Stöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till barn

1. På villkor som ska fastställas av kommissionen ska från och med läsåret 2009/2010 och därefter gemenskapsstöd ges till

2. Medlemsstater som önskar delta i programmet på nationell eller regional nivå ska först upprätta en strategi för genomförandet av det, som särskilt ska innehålla budgeten för programmet, inklusive gemenskapens bidrag och nationella bidrag, varaktighet, målgrupp, stödberättigade produkter och berörda intressenters delaktighet. De ska också besluta om de kompletterande åtgärder som krävs för att få programmet att fungera effektivt.

3. När medlemsstaterna upprättar sina strategier ska de göra upp en förteckning över frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter som är berättigade till stöd enligt deras respektive program. Denna förteckning ska dock inte innehålla några produkter som uteslutits genom en åtgärd som kommissionen vidtagit enligt artikel 103h f. De ska välja ut produkterna på grundval av objektiva kriterier som kan inbegripa när produkten har säsong, tillgängligheten eller miljöhänsyn. I detta sammanhang får medlemsstaterna ge företräde för produkter med ursprung i gemenskapen.

5. Gemenskapsstödet enligt punkt 1 ska tilldelas varje medlemsstat på grundval av objektiva kriterier med utgångspunkt i andelen barn i åldrarna 6–10 år. Varje medlemsstat som deltar i programmet ska minst erhålla 175 000 EUR i gemenskapsstöd. De medlemsstater som deltar i programmet ska varje år ansöka om gemenskapsstöd på grundval av den egna strategin. På medlemsstaternas begäran ska kommissionen besluta om slutgiltiga tilldelningar inom de anslag som finns tillgängliga i budgeten.

6. Gemenskapsstöd enligt punkt 1 ska inte utnyttjas för att ersätta finansieringen av redan förekommande nationella program för frukt i skolan eller för distribution i skolor som även avser frukt. Om en medlemsstat redan har infört ett program som berättigar till gemenskapsstöd enligt denna artikel och avser att utöka det eller att effektivisera det, inklusive programmets målgrupp, dess varaktighet eller stödberättigade produkter, får dock gemenskapsstöd beviljas förutsatt att gränserna enligt punkt 4 b respekteras vad avser gemenskapsstödets proportion av det totala nationella bidraget. I detta fall ska medlemsstaten i sin strategi ange hur den tänker utöka programmet eller effektivisera det.

7. Medlemsstaterna får utöver gemenskapsstödet bevilja nationellt stöd till sådan distribution av produkter och därmed sammanhängande kostnader som avses i punkt 1. Dessa kostnader kan också täckas av bidrag från den privata sektorn. Medlemsstaterna får även bevilja nationellt stöd till finansieringen av sådana kompletterande åtgärder som avses i punkt 2.

8. Gemenskapens program för frukt i skolan ska inte påverka särskilda nationella program för frukt i skolan som följer gemenskapslagstiftningen.

9. Gemenskapen får även i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1290/2005 finansiera åtgärder för information, uppföljning och utvärdering avseende programmet för frukt i skolan, däribland åtgärder som syftar till att öka allmänhetens medvetande om programmet, samt därmed sammanhängande åtgärder för upprättande av nätverk.

Kommissionen ska anta närmare tillämpningsbestämmelser för detta avsnitt. Dessa bestämmelser ska särskilt omfatta följande:

Detta avsnitt innehåller bestämmelser för tilldelningen av gemenskapsmedel till medlemsstaterna och för medlemsstaternas användning av dessa medel via nationella stödprogram (nedan kallade stödprogram) för att finansiera särskilda stödåtgärder som främjar vinsektorn.

1. Stödprogrammen ska vara förenliga med gemenskapsrätten och ligga i linje med gemenskapens verksamhet, politik och prioriteringar.

2. Medlemsstaterna ska ansvara för stödprogrammen och se till att de är enhetliga inom respektive land samt utformas och genomförs på ett objektivt sätt med beaktande av de berörda producenternas ekonomiska situation och nödvändigheten av att undvika omotiverad olika behandling av producenter.

Medlemsstaterna ska svara för de nödvändiga kontrollerna och sanktionerna vid bristande efterlevnad av reglerna inom stödprogrammen.

1. Alla de producentmedlemsstater som avses i bilaga Xb ska till kommissionen lämna in ett förslag till ett femårigt stödprogram som innehåller åtgärder i enlighet med detta avsnitt.

Stödprogram som började gälla i enlighet med artikel 5.1 första stycket i förordning (EG) nr 479/2008 ska fortsätta att gälla inom ramen för den här förordningen.

Stödåtgärderna i stödprogrammen ska utformas på den geografiska nivå som medlemsstaterna anser vara mest lämplig. Innan stödprogrammet lämnas in till kommissionen ska det ha varit föremål för samråd med behöriga myndigheter och organisationer på lämplig territoriell nivå.

Varje medlemsstat ska lämna in ett enda förslag till stödprogram i vilket hänsyn får tas till särskilda regionala förhållanden.

2. Stödprogrammen ska börja gälla tre månader efter det att de har lämnats in till kommissionen.

Om det inlämnade stödprogrammet inte uppfyller kraven i detta avsnitt ska kommissionen underrätta medlemsstaten om detta. I så fall ska medlemsstaten lämna in ett reviderat stödprogram till kommissionen. Det reviderade stödprogrammet ska börja gälla två månader efter det att det anmäldes, under förutsättning att de icke uppfyllda kraven är uppfyllda, i vilket fall detta stycke ska gälla.

3. Punkt 2 ska även gälla för ändringar som görs i stödprogram som lämnats in av medlemsstaterna.

4. Artikel 103l ska inte gälla då en medlemsstats enda åtgärd i ett stödprogram består av den överföring av medel till systemet med samlat gårdsstöd som avses i artikel 103o. I detta fall ska artikel 188a.5 gälla endast i förhållande till det år då överföringen sker och artikel 188a.6 ska inte gälla.

2. Stödprogrammen ska inte innehålla andra åtgärder än dem som anges i artiklarna 103o–103y.

1. Fördelningen av de tillgängliga gemenskapsmedlen och budgettaken anges i bilaga Xb.

2. Gemenskapen ska endast lämna stöd för stödberättigande utgifter som uppkommit efter inlämnandet av det berörda stödprogrammet enligt artikel 103k.1.

3. Medlemsstaterna ska inte bidra till kostnaderna för åtgärder som finansieras av gemenskapen enligt stödprogrammen.

4. Genom undantag från punkt 3 får medlemsstaterna i enlighet med relevanta gemenskapsbestämmelser om statligt stöd bevilja nationellt stöd för de åtgärder som avses i artiklarna 103p, 103t och 103u.

Den högsta stödsats som fastställs i de relevanta gemenskapsbestämmelserna om statligt stöd ska gälla för den totala offentliga finansieringen, som omfattar både gemenskapens och medlemsstaternas medel.

1. Medlemsstaterna får ge stöd till vinodlare genom att tilldela dem stödrättigheter enligt avdelning III kapitel 3 i förordning (EG) nr 1782/2003 i enlighet med punkt O i bilaga VII till den förordningen.

2. Medlemsstater som avser att utnyttja den möjlighet som avses i punkt 1 ska föreskriva sådant stöd i sina stödprogram, inklusive, vad gäller påföljande överföringar av medel till systemet med samlat gårdsstöd, genom ändringar av dessa program i enlighet med artikel 103k.3.

1. Stöd enligt denna artikel lämnas för informations- och säljfrämjande åtgärder för gemenskapsvin i tredjeland i syfte att förbättra gemenskapsvinets konkurrenskraft i de länderna.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska gälla vin med en skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, eller vin med uppgift om vindruvssort.

4. Gemenskapens bidrag till säljfrämjande verksamhet får högst utgöra 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

1. Syftet med åtgärder för omstrukturering och omställning av vinodlingar ska vara att öka vinproducenternas konkurrenskraft.

2. Stöd enligt denna artikel för omstrukturering och omställning av vinodlingar lämnas endast om medlemsstaten lämnar in inventeringen av sin produktionskapacitet enligt artikel 185a.3.

3. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar får endast omfatta en eller flera av följande verksamheter:

4. Stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar får endast lämnas i följande former:

5. Ersättningen till producenter för förlorade intäkter enligt punkt 4 a får täcka upp till 100 % av den relevanta förlusten och får antingen innebära

6. Gemenskapens bidrag till de faktiska kostnaderna för omstruktureringen och omställningen av vinodlingar får inte överstiga 50 %. I regioner som är klassificerade som konvergensregioner enligt rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ( 68 ) får gemenskapens bidrag till kostnaderna för omstrukturering och omställning inte överstiga 75 %.

1. I denna artikel avses med grön skörd fullständig destruktion eller borttagande av omogna druvklasar för att därmed reducera avkastningen från det berörda området till noll.

2. Stöd för grön skörd ska bidra till att återupprätta balansen mellan tillgång och efterfrågan på gemenskapens vinmarknad och därmed förebygga marknadskriser.

3. Stöd för grön skörd får lämnas som ersättning i form av ett schablonbelopp per hektar som ska fastställas av den berörda medlemsstaten.

Beloppet får inte överskrida 50 % av summan av de direkta kostnaderna för destruktion eller avlägsnande av druvklasar och de förlorade intäkterna i samband med destruktion eller avlägsnande.

4. De berörda medlemsstaterna ska inrätta ett system som grundar sig på objektiva kriterier för att se till att åtgärden grön skörd inte leder till att enskilda vinproducenter tar emot kompensation som överstiger de tak som avses i punkt 3 andra stycket.

1. Det ska beviljas stöd för inrättande av gemensamma fonder för att bistå producenter som vill försäkra sig mot marknadssvängningar.

2. Stöd för inrättande av gemensamma fonder får lämnas i form av tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att täcka de administrativa kostnaderna för fonderna.

1. Stöd för skördeförsäkring ska bidra till att trygga producenternas intäkter när dessa påverkas av naturkatastrofer, ogynnsamma väderleksförhållanden, sjukdomar eller skadedjursangrepp.

2. Stöd för skördeförsäkring får lämnas i form av ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen, dock högst

3. Stöd för skördeförsäkring får endast lämnas om de berörda försäkringsbetalningarna inte kompenserar producenterna för mer än 100 % av deras intäktsförluster, medräknat eventuell ersättning som producenterna kan ha fått från andra stödordningar i samband med den försäkrade risken.

4. Stödet för skördeförsäkring får inte snedvrida konkurrensen på försäkringsmarknaden.

1. Stöd får beviljas för materiella och immateriella investeringar i bearbetningsanläggningar, infrastruktur för vintillverkning och saluföring av vin som förbättrar företagets totala resultat och avser ett eller flera av följande områden:

2. Den högsta procentsatsen för stöd enligt punkt 1 ska endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag ( 69 ). För Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, de mindre egeiska öarna i den mening som avses i förordning (EG) nr 1405/2006 och de franska utomeuropeiska departementen ska inga storleksbegränsningar gälla för den högsta procentsatsen. För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i avdelning I i bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har mindre än 750 anställda eller en omsättning som understiger 200 miljoner EUR ska den högsta stödnivån halveras.

Stöd får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

3. I de stödberättigande utgifterna får inte ingå de delar som avses i artikel 71.3 a, b och c i förordning (EG) nr 1698/2005.

4. Följande högsta stödsatser i förhållande till de stödberättigande kostnaderna ska gälla för gemenskapens bidrag:

5. Artikel 72 i förordning (EG) nr 1698/2005 ska i tillämpliga delar gälla för stöd enligt punkt 1 i denna artikel.

1. Stöd får beviljas för frivillig eller obligatorisk destillation av biprodukter vid framställning av vin som har utförts i enlighet med villkoren i punkt D i bilaga XVb.

Stödbeloppet för den producerade alkoholen ska fastställas per volymprocent och hektoliter. Inget stöd ska betalas för den volym alkohol i de biprodukter som ska destilleras vilken överskrider 10 % i förhållande till alkoholvolymen i det framställda vinet.

2. Det högsta tillämpliga stödbeloppet ska grundas på kostnader för insamling och bearbetning och fastställas av kommissionen.

3. Alkoholen från destillation med stöd enligt punkt 1 ska uteslutande användas för industriella ändamål eller som energikälla för att undvika en snedvridning av konkurrensen.

1. Stöd i form av hektarstöd för vin som destilleras till spritdryck får beviljas producenter fram till och med den 31 juli 2012.

2. Berörda avtal om vindestillation samt vederbörliga bevis om leverans för destillation ska lämnas in innan stödet beviljas.

1. Stöd för frivillig eller obligatorisk destillation av överskott av vin i syfte att minska eller eliminera överskottet och samtidigt säkerställa kontinuerlig tillgång från en skörd till nästa får i motiverade krisfall beviljas av medlemsstaterna fram till och med den 31 juli 2012.

3. Alkoholen från destillation med stöd enligt punkt 1 ska uteslutande användas för industriella ändamål eller som energikälla för att undvika en snedvridning av konkurrensen.

4. Den andel av budgeten som används för att stödja krisdestillation får inte överstiga följande procentandelar av de medel som totalt är tillgängliga för respektive medlemsstat under ifrågavarande budgetår enligt bilaga Xb:

5. Medlemsstaterna får öka de för krisdestillation tillgängliga medlen över de årliga tak som fastställs i punkt 4 genom att tillskjuta nationella medel i enighet med följande gränser (uttryckta som procentandelar av respektive årliga tak enligt punkt 4):

Medlemsstaterna ska i tillämpliga fall meddela kommissionen eventuella tillskott av nationella medel enligt första stycket och kommissionen ska ge sitt godkännande innan sådana medel görs tillgängliga.

1. Stöd får fram till och med den 31 juli 2012 beviljas vinodlare som använder koncentrerad druvmust, inklusive rektifierad koncentrerad druvmust, för att öka produkternas naturliga alkoholstyrka i enlighet med de villkor som fastställs i bilaga XVa.

2. Stödbeloppet ska fastställas per volymprocent potentiell alkoholstyrka och per hektoliter must för berikningen.

3. Det högsta tillämpliga stödbeloppet inom ramen för denna åtgärd i olika vinodlingszoner ska fastställas av kommissionen.

Om en jordbrukare när som helst inom tre år efter utbetalningen enligt stödprogrammen för omstrukturering och omställning, eller när som helst inom ett år efter utbetalningen enligt stödprogrammen för grön skörd, på sitt företag inte iakttar de föreskrivna verksamhetskrav och krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som avses i artiklarna 3–7 i förordning (EG) nr 1782/2003, till följd av en åtgärd eller en försummelse som direkt kan anses bero på den enskilde jordbrukaren, ska bidragsbeloppet minskas eller dras in, helt eller delvis, beroende på överträdelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning, och jordbrukaren ska i tillämpliga fall åläggas att betala tillbaka det enligt villkoren i nämnda bestämmelser.

De bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra detta avsnitt ska antas av kommissionen.

1. En gemenskapsfond för tobak (nedan kallad ”fonden”) ska inrättas för att finansiera åtgärder på följande områden:

1. I syfte att förbättra de allmänna villkoren för produktion och saluföring av biodlingsprodukter, kan medlemsstaterna utforma ett nationellt program som löper under tre år (nedan kallat ”biodlingsprogrammet”).

2. Medlemsstaterna får bevilja särskilda nationella stöd för skydd av biodlingar som är missgynnade på grund av strukturella eller naturbetingade förhållanden eller inom ramen för program för ekonomisk utveckling, men stöd får inte beviljas för produktion eller handel. Medlemsstaterna ska anmäla dessa stöd till kommissionen i samband med överlämnandet av biodlingsprogrammet i enlighet med artikel 109.

Åtgärder som finansieras genom EJFLU i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1698/2005 ( 70 ) ska inte omfattas av biodlingsprogrammet.

För att vara berättigade till sådan samfinansiering som anges i artikel 108.1 ska medlemsstaterna utföra en studie över strukturen inom biodlingssektorn på sina respektive territorier såväl på produktionsnivå som på saluföringsnivå.

1. Gemenskapen ska delta i finansiering av biodlingsprogrammen med motsvarande 50 % av de åtgärder som medlemsstaterna ger stöd till.

2. Medlemsstaterna ska verkställa sina utgifter för åtgärder inom ramen för biodlingsprogrammen senast den 15 oktober varje år.

Biodlingsprogrammen ska utarbetas i nära samarbete med branschorganisationer och kooperativ inom biodlingen. Det ska överlämnas till kommissionen för godkännande.

1. Stöd ska beviljas för silkesmaskar med KN-nummer ex010690 00 och för silkesfjärilsägg med KN-nummer ex051199 85 som odlas inom gemenskapen.

2. Stöd ska beviljas silkesodlarna för varje låda silkesfjärilsägg som används förutsatt dels att de innehåller en minimikvantitet ägg som ska fastställas, dels att odlingen fullföljs.

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, vilka särskilt ska omfatta den minimikvantitet ägg som avses i artikel 111.2.

1. Kommissionen får fastställa handelsnormer för en eller flera av produkterna inom följande sektorer:

3. Utom om annat föreskrivs av kommissionen i enlighet med kriterierna i punkt 2 a får produkter för vilka det fastställts handelsnormer endast saluföras i gemenskapen om de uppfyller dessa normer.

3. Om inte annat följer av eventuella särskilda bestämmelser som kommissionen kan anta i enlighet med artikel 194, ska medlemsstaterna kontrollera om produkterna överensstämmer med nämnda normer och ska om så krävs tillämpa sanktioner.

Ytterligare krav för saluföring av produkter inom sektorn för frukt och grönsaker

1. De produkter inom sektorn för frukt och grönsaker som är avsedda att säljas färska till konsumenten, får saluföras endast om de är av sund, god och marknadsmässig kvalitet och är försedda med uppgift om ursprungsland.

2. De handelsnormer som avses i punkt 1 i denna artikel och i artikel 113.1 b och 113.1 c ska gälla alla saluföringsled, inbegripet export och import, om inte annat föreskrivs av kommissionen.

3. Innehavaren av produkter inom sektorerna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker för vilka handelsnormer antagits får inte ställa ut eller utbjuda dessa produkter till försäljning, eller leverera eller på annat sätt saluföra dessa produkter inom gemenskapen annat än i överensstämmelse med dessa normer och ska vara ansvarig för sådan överensstämmelse.

4. Utöver vad som sägs i artikel 113.3 andra stycket och utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som får antas av kommissionen i enlighet med artikel 194, särskilt i fråga om en konsekvent tillämpning i medlemsstaterna av överensstämmelsekontroller, ska medlemsstaterna när det gäller sektorerna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker selektivt, med utgångspunkt i en riskanalys, kontrollera att dessa produkter stämmer överens med respektive handelsnormer. Dessa kontroller ska vara inriktade på det skede som föregår avsändningen från produktionsområdena, vid förpackning eller lastning av varorna. När det gäller produkter från tredjeländer, ska kontrollerna utföras innan produkterna släpps ut på marknaden.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som fastställs i artikel 42.1a och 42.2 samt punkt A i bilaga V ska bestämmelserna i bilaga XIa, och särskilt de varubeteckningar som ska användas och som anges i punkt III i den bilagan, tillämpas på kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och som slaktas den 1 juli 2008 eller därefter, oavsett om det produceras i gemenskapen eller importeras från ett tredjeland.

1. Kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och som slaktas före den 1 juli 2008 får emellertid även fortsättningsvis saluföras utan att kraven i bilaga XIa uppfylls.

2. De villkor som anges i punkt 1 ska inte tillämpas på kött av nötkreatur som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som registrerats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 510/2006av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ( 71 ) före den 29 juni 2007.

Saluföringsbestämmelser för att förbättra och stabilisera den gemensamma vinmarknadens funktion

1. För att förbättra och stabilisera den gemensamma marknaden för vin inbegripet de druvor, den must och de viner som de härrör från, får de producerande medlemsstaterna fastställa saluföringsbestämmelser för att reglera utbudet, särskilt för att genomföra beslut fattade av de branschorganisationer som avses i artiklarna 123.3 och 125o.

Dessa bestämmelser ska stå i proportion till det eftersträvade målet och får inte

2. Bestämmelser enligt punkt 1 ska i sin helhet meddelas aktörerna genom offentliggörande i en officiell publikation i den berörda medlemsstaten.

3. Den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 125o.3 ska också gälla för de beslut eller åtgärder som medlemsstaterna har antagit enligt den här artikeln.

1. En beteckning för en kategori av en vinprodukt enligt bilaga XIb får endast användas i gemenskapen för saluföring av en produkt som uppfyller de krav som fastställs i den bilagan.

Utan hinder av artikel 118y.1a får dock medlemsstaterna tillåta användningen av termen ”vin” om

All sammanblandning med produkter svarande mot kategorierna av vin i bilaga XIb ska undvikas.

2. De kategorier av vinprodukter som förtecknas i bilaga XIb får ändras av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4.

3. Med undantag av vin på flaska beträffande vilket det kan visas att tappningen ägde rum före den 1 september 1971, får vin som framställts av de druvsorter som anges i den klassificering som upprättats enligt artikel 120a.2 första stycket, men som inte svarar mot kategorierna i bilaga XIb, endast användas för konsumtion i vinodlarens hushåll, för framställning av vinättika eller för destillation.

1. Livsmedel får bara saluföras som mjölk och mjölkprodukter om de är förenliga med de definitioner och beteckningar som fastställs i bilaga XII.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som fastställs i gemenskapslagstiftningen och bestämmelser som rör folkhälsan, får mjölk med KN-nummer 0401 som är avsedd att användas som livsmedel endast saluföras inom gemenskapen i enlighet med bilaga XIII och, särskilt, i enlighet med de definitioner som anges i punkt I i denna.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 114.1 eller andra veterinära bestämmelser eller livsmedelsbestämmelser som antagits för att säkerställa att produkterna är förenliga med hygien- och hälsonormer samt för att skydda människors och djurs hälsa, ska de normer som fastställs i bilaga XV tillämpas på följande produkter med en fetthalt på minst 10 men mindre än 90 viktprocent, avsedda att användas som livsmedel:

Dessa normer ska endast tillämpas på produkter som förblir fasta vid en temperatur av 20o C och som är bredbara.

Produkter från sektorerna för ägg och fjäderfäkött ska saluföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIV.

1. Certifiering ska tillämpas för humleprodukter som skördats eller framställts inom gemenskapen.

2. Certifikat får endast utfärdas för produkter med egenskaper som anges som minimikrav i ett bestämt avsättningsled. För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och humleblandningar får certifikat endast utfärdas om alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

4. Humleprodukter får endast saluföras eller exporteras om ett certifikat enligt punkterna 1, 2 och 3 har utfärdats.

4. För importerade humleprodukter ska det intyg som avses i artikel 158.2 betraktas som likvärdigt med ett certifikat.

1. Det ska vara obligatoriskt att använda de beskrivningar och definitioner för olivoljor och oljor av olivrestprodukter som anges i bilaga XVI när det gäller saluföring av de berörda produkterna inom gemenskapen och, i den mån de är förenliga med obligatoriska internationella bestämmelser, ska de även användas i handeln med tredjeländer.

2. Endast sådana oljor som anges i punkterna 1 a, 1 b, 3 och 6 i bilaga XVI får saluföras i detaljhandelsledet.

Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn

1. Regler gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck enligt detta avsnitt ska gälla för de produkter som avses i punkterna 1, 3–6, 8, 9, 11, 15 och 16 i bilaga XIb.

3. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, även sådana som rör geografiska områden i tredjeland, kan skyddas i gemenskapen med stöd av bestämmelserna i detta underavsnitt.

1. Ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar ska innehålla teknisk dokumentation med följande:

2. Produktspecifikationen ska göra det möjligt för berörda parter att kontrollera de relevanta produktionsvillkoren för ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

1. I de fall ansökan om skydd avser ett geografiskt område i ett tredjeland ska den utöver de uppgifter som anges i artikel 118c innehålla sådana uppgifter som styrker att beteckningen i fråga är skyddad i ursprungslandet.

2. Ansökan ska sändas till kommissionen antingen direkt eller via myndigheterna i det berörda tredjelandet.

3. Ansökan om skydd ska vara avfattad på något av de officiella språken i gemenskapen, eller åtföljas av en styrkt översättning till ett av dessa.

1. Alla intresserade producentgrupper, eller i undantagsfall en enskild producent, får ansöka om skydd av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning. Andra intresserade parter får delta i ansökan.

2. Producenter får lämna in en ansökan om skydd endast för vin som de själva producerar.

3. När en beteckning anger ett geografiskt område som skär över nationella gränser, eller när en traditionell beteckning är förknippad med ett geografiskt område som skär över nationella gränser, får en gemensam ansökan lämnas in.

1. Ansökningar om skydd av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning enligt artikel 118b för vin med ursprung i gemenskapen, ska vara föremål för ett förberedande nationellt förfarande enligt denna artikel.

2. Ansökan om skydd ska lämnas in i den medlemsstat på vars territorium ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen har sitt ursprung.

3. Medlemsstaten ska granska ansökan för att avgöra om den uppfyller villkoren i detta underavsnitt.

Medlemsstaten ska genomföra ett nationellt förfarande, där det säkerställs att ansökan får tillräcklig offentlighet och där det föreskrivs en tidsfrist på minst två månader från dagen för offentliggörandet inom vilken alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse och är bosatta eller etablerade i medlemsstaten i fråga kan resa invändningar mot det föreslagna skyddet, genom att till medlemsstaten lämna in en motiverad förklaring.

4. Om medlemsstaten anser att ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen inte uppfyller kraven, eller är oförenlig med gemenskapsrätten i allmänhet, ska den avslå ansökan.

Dessa handlingar ska vara avfattade på något av gemenskapens officiella språk, eller åtföljas av en styrkt översättning till ett av dessa.

6. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa denna artikel senast den 1 augusti 2009.

7. Om en medlemsstat inte har någon nationell lagstiftning om skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, får den, dock endast tillfälligt, bevilja skydd på nationell nivå för beteckningen i enlighet med villkoren i detta underavsnitt med verkan från den dag som ansökningen lämnats till kommissionen. Detta tillfälliga nationella skydd ska upphöra den dag då ett beslut om registrering eller avslag fattas i enlighet med detta underavsnitt.

1. Kommissionen ska offentliggöra dagen för inlämning av ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen.

2. Kommissionen ska granska om de ansökningar om skydd som avses i artikel 118f.5 uppfyller villkoren i detta underavsnitt.

3. Om kommissionen anser att villkoren i detta underavsnitt är uppfyllda ska den i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra det sammanfattande dokument som avses i artikel 118c.1 d med hänvisning till det offentliggörande av produktspecifikationen som avses i artikel 118f.5.

Om villkoren inte är uppfyllda ska kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4 fatta beslut om att avslå ansökan.

Inom två månader räknat från dagen för det offentliggörande som avses i artikel 118g.3 första stycket, får alla medlemsstater eller tredjeländer, eller fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse och är bosatta eller etablerade i en annan medlemsstat än den som begärt skyddet eller i ett tredjeland, resa invändningar mot det föreslagna skyddet genom att till kommissionen lämna in en motiverad förklaring om villkoren för rätten till skydd enligt detta underavsnitt.

För fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i ett tredjeland, ska förklaringen lämnas in, antingen direkt eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet, inom den tidsfrist på två månader som fastställs i första stycket.

På grundval av den information som kommissionen förfogar över ska kommissionen fatta beslut i enlighet med förfarandet i artikel 195.4 om att bevilja skydd för en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som uppfyller villkoren i detta underavsnitt och som är förenlig med gemenskapsrätten, eller avslå ansökan om villkoren inte är uppfyllda.

1. En beteckning för vilken en ansökan har inlämnats, som är helt eller delvis homonym med en beteckning som redan registrerats enligt denna förordning för vinsektorn, ska registreras med beaktande av lokala och traditionella seder och bruk samt risken för förväxlingar.

En homonym beteckning som felaktigt får konsumenten att tro att en produkt kommer från ett annat område får inte registreras, även om beteckningen bokstavligen är korrekt i fråga om det område eller den region eller plats där produkterna i fråga har sitt verkliga ursprung.

En registrerad homonym beteckning får endast användas om det finns en klar skillnad i praxis mellan den nya homonymen och det namn som hade registrerats tidigare, med beaktande av kraven på att producenterna ska behandlas lika och att konsumenterna inte får vilseledas.

2. Punkt 1 ska tillämpas i tillämpliga delar om en beteckning för vilken en ansökan har inlämnats, helt eller delvis är homonym med en geografisk beteckning som är skyddad i medlemsstaternas lagstiftning.

Medlemsstaterna ska inte registrera icke-identiska geografiska beteckningar som skyddade enligt deras respektive lagstiftning om geografiska beteckningar, om en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning är skyddad i gemenskapen enligt den gemenskapslagstiftning som är tillämplig på ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

3. Innehåller eller består namnet på en druvsort av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning, får det inte användas för märkning av produkter som omfattas av denna förordning, om inte annat föreskrivs i kommissionens tillämpningsföreskrifter.

4. Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för produkter som omfattas av artikel 118b ska inte påverka tillämpningen av skyddade geografiska beteckningar som gäller för spritdrycker enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker ( 72 ) och omvänt.

1. Beteckningar som har blivit generiska får inte skyddas som ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar.

I detta underavsnitt avses med en beteckning som har blivit generisk en beteckning på ett vin som visserligen har samband med den ort eller den region där produkten från början producerades eller salufördes, men som har blivit den allmänna benämningen på ett vin i gemenskapen.

När det ska avgöras om en beteckning har blivit generisk, ska hänsyn tas till alla relevanta faktorer och särskilt till

2. En beteckning får inte skyddas som ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning om detta med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé skulle kunna vilseleda konsumenten om vinets rätta identitet.

1. När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning skyddas i enlighet med denna förordning, ska en ansökan om registrering av ett varumärke som motsvarar något av de fall som avses i artikel 118m.2, och som avser en produkt ur någon av de kategorier som förtecknas i bilaga XIb, avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen lämnats in till kommissionen och ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen därefter skyddas.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke ska förklaras ogiltig.

2. Ett varumärke vars användning motsvarar något av de fall som avses i artikel 118m.2 får användas fortsatt eller förnyas trots skyddet av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen, om det har lämnats in en ansökan för varumärket i fråga eller om det har registrerats eller, i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen, förvärvats genom användning inom gemenskapen före den dag då ansökan om skydd av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen lämnades in till kommissionen, såvida det inte finns skäl att ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ( 73 ) eller rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken ( 74 ); detta ska dock inte påverka tillämpningen av artikel 118k.2.

I så fall ska användningen av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen vara tillåten parallellt med de berörda varumärkena.

1. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar får användas av alla aktörer som saluför vin som har producerats i enlighet med motsvarande produktspecifikation.

2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar och viner som använder de skyddade beteckningarna i enlighet med produktspecifikationen ska skyddas mot följande:

3. Skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar får inte bli generiska i gemenskapen i den mening som avses i artikel 118k.1.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra olaglig användning av de skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som det hänvisas till i punkt 2.

Kommissionen ska upprätta och föra ett elektroniskt register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för vin som ska vara tillgängligt för allmänheten.

1. Medlemsstaterna ska utse den eller de behöriga myndigheter som ska ansvara för kontrollerna när det gäller de skyldigheter som fastställs i detta kapitel i enlighet med de kriterier som anges i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( 75 ).

2. Medlemsstaterna ska se till att alla aktörer som följer detta underavsnitt har rätt att omfattas av ett system med kontroller.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den eller de behöriga myndigheter som avses i punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra deras namn och kontaktuppgifter och ska regelbundet uppdatera dem.

1. När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som avser ett geografiskt område i gemenskapen, ska kontroll av att produktspecifikationerna följs under produktionen och under eller efter tappningen av vinet genomföras varje år av

Kostnaderna för sådana kontroller ska bäras av de aktörer som omfattas av kontrollerna.

2. När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som avser ett geografiskt område i ett tredjeland, ska kontroll av att produktspecifikationerna följs under produktionen och under eller efter tappningen av vinet genomföras varje år av

3. De certifieringsorgan som avses i punkterna 1 b och 2 b ska iaktta och, från och med den 1 maj 2010, vara ackrediterade enligt den europeiska standarden EN 45011 eller ISO/IEC Guide 65 (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringssystem).

4. När den eller de myndigheter som avses i punkterna 1 a och 2 a kontrollerar att produktspecifikationerna följs, ska de lämna tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet samt förfoga över den kvalificerade personal och de resurser som behövs för att genomföra sina uppgifter.

1. En sökande som uppfyller villkoren i artikel 118e får ansöka om en ändring av produktspecifikationen för en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning, till exempel för att ta hänsyn till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen eller för att göra en ny avgränsning av det geografiska område som avses i artikel 118c.2 andra stycket led d. I ansökan ska anges vilka ändringar som begärs med motiveringar.

2. Om ändringen medför en eller flera ändringar i det sammanfattande dokument som avses i artikel 118c.1 d, ska artiklarna 118f–118i även gälla för ändringsansökan. Om de ändringar som föreslås är jämförelsevis små, ska kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4 besluta om godkännande av dessa utan att följa förfarandet enligt artikel 118g.2 och artikel 118h och ska, om ansökan godkänns, offentliggöra uppgifterna enligt artikel 118g.3.

3. Om den föreslagna ändringen inte innebär någon ändring av det sammanfattande dokumentet ska följande regler gälla:

Kommissionen får, på eget initiativ eller på motiverad begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse, enligt förfarandet i artikel 195.4 fatta beslut om att dra in skyddet av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning om villkoren i motsvarande produktspecifikation inte längre är uppfyllda.

1. De vinbeteckningar som är skyddade enligt artiklarna 51 och 54 i förordning (EG) nr 1493/1999 och artikel 28 i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter ( 76 ) ska automatiskt vara skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra in dem i det register som avses i artikel 118n i den här förordningen.

2. Medlemsstaterna ska för de befintliga skyddade vinbeteckningar som avses i punkt 1 skicka in följande till kommissionen:

3. De vinbeteckningar som avses i punkt 1 förlorar sitt skydd enligt denna förordning om inte den information som avses i punkt 2 lämnas in senast den 31 december 2011. Kommissionen ska vidta motsvarande formella åtgärder för att ta bort sådana beteckningar från det register som avses i artikel 118n.

4. Artikel 118r ska inte tillämpas på sådana befintliga skyddade vinbeteckningar som avses i punkt 1.

Kommissionen får, på eget initiativ och i enlighet med förfarandet i artikel 195.4, till och med den 31 december 2014 fatta beslut om att dra in det skydd för befintliga skyddade vinbeteckningar som avses i punkt 1 om de inte uppfyller villkoren i artikel 118b.

Medlemsstaterna får ta ut en avgift för att täcka sina omkostnader, inbegripet de som uppstår vid granskning av ansökningar om skydd, invändningar, ansökningar om ändringar och framställningar om indragningar enligt detta underavsnitt.

1. traditionellt uttryck: ett uttryck som, när det gäller de produkter som avses i artikel 118a.1, av tradition används i medlemsstaterna för att beteckna

1. Ett skyddat traditionellt uttryck får endast användas för produkter som har framställts enligt definitionen i artikel 118u.1.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra olovlig användning av skyddade traditionella uttryck.

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska direktiv 89/104/EEG, rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier ( 77 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel ( 78 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder ( 79 ) gälla för märkning och presentation av produkter som faller inom deras tillämpningsområden.

1. Märkning och presentation av de produkter som avses i punkterna 1–11 samt punkterna 13, 15 och 16 i bilaga XIb och som saluförs i gemenskapen eller är avsedda för export, ska innehålla följande obligatoriska uppgifter:

2. Med avvikelse från punkt 1 a får hänvisningen till kategorin av vinprodukt uteslutas för vin vars etikett anger namnet på en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografiska beteckning.

3. Med avvikelse från punkt 1 b får hänvisningen till uttrycket ”skyddad ursprungsbeteckning” eller ”skyddad geografisk beteckning” uteslutas i följande fall:

1. Märkningen och presentationen av de produkter som avses i artikel 118y.1 får innehålla följande frivilliga uppgifter:

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 118j.3 gäller följande för användningen av de uppgifter som anges i punkt 1 a och 1 b för viner som saknar en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning:

1. De obligatoriska och frivilliga uppgifter som avses i artiklarna 118y och 118z ska när de uttrycks i ord avfattas på ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

2. Utan hinder av punkt 1 ska dock namnet på en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning eller ett traditionellt uttryck enligt artikel 118u.1 a på etiketten avfattas på det eller de språk på vilka skyddet är tillämpligt.

Vid skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar eller särskilda nationella beteckningar på ett annat alfabet än det latinska kan denna beteckning även anges på ett eller flera officiella gemenskapsspråk.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vidta åtgärder för att säkerställa att en produkt enligt artikel 118y.1 som inte är märkt i enlighet med detta avsnitt inte släpps ut på marknaden eller att produkten dras tillbaka från marknaden.

Om det utgår stöd enligt artikel 100 får kommissionen kräva att det inhämtas förhandstillstånd för användningen av kasein och kaseinater i framställningen av ost och sådant tillstånd ska endast beviljas om sådan användning är en nödvändig förutsättning för framställningen av produkterna.

Framställningsmetoden för jordbruksalkohol som framställts av en viss jordbruksprodukt som förtecknas i bilaga I till fördraget, samt denna jordbruksalkohols egenskaper, kan fastställas av kommissionen.

1. De produkter som förtecknas i bilaga XIb och som produceras i gemenskapen ska framställas av druvsorter enligt klassificeringen i punkt 2.

2. Med förbehåll för punkt 3 ska medlemsstaterna klassificera vilka druvsorter som för framställning av vin får planteras, återplanteras eller ympas på deras territorier.

Endast druvsorter som uppfyller följande villkor får klassificeras av medlemsstaterna:

Om en druvsort stryks ur klassificeringen enligt första stycket ska den röjas inom 15 år efter det att de har strukits.

3. De medlemsstater vilkas vinproduktion inte överstiger 50 000 hl vin per år, beräknat på grundval av den genomsnittliga produktionen under de senaste fem vinåren, ska undantas från kravet på klassificering i punkt 2.

Dock får även i de medlemsstater som avses i första stycket endast druvsorter som överensstämmer med punkt 2 a och b planteras, återplanteras eller ympas för framställning av vin.

4. Med avvikelse från punkt 2 första och andra stycket och punkt 3 andra stycket är plantering, återplantering eller ympning av följande druvsorter tillåten för forskning och vetenskapliga försök:

5. Arealer planterade med druvsorter för vinframställning i strid med punkterna 2, 3 och 4 ska röjas.

Det föreligger dock ingen skyldighet att röja sådana arealer om det som produceras enbart är avsett för konsumtion i vinodlarens hushåll.

6. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att kontrollera att producenterna följer bestämmelserna i punkterna 2–5.

Detta underavsnitt avser de tillåtna oenologiska metoderna och de gällande restriktionerna för produktion och saluföring av produkter inom vinsektorn samt förfarandet för att fatta beslut om dessa metoder och restriktioner.

1. Vid framställning i gemenskapen av produkter inom vinsektorn får endast oenologiska metoder och lagring som är tillåtna enligt gemenskapsrätten i enlighet med bilaga XVa eller om vilka beslut har fattats i enlighet med artiklarna 120d och 120e användas.

2. De tillåtna oenologiska metoderna får endast användas för att säkerställa att framställning, lagring och förädling av produkten sker på ett korrekt sätt.

3. Produkter inom vinsektorn ska framställas i gemenskapen i enlighet med relevanta restriktioner i bilaga XVb.

4. Produkter som omfattas av denna förordning och som har genomgått oenologiska metoder som inte är tillåtna i gemenskapen, eller i förekommande fall, enligt nationella bestämmelser, eller som står i strid mot restriktionerna i bilaga XVb får inte saluföras i gemenskapen.

Medlemsstaterna får begränsa eller förbjuda användningen av vissa oenologiska metoder samt införa hårdare restriktioner, som är tillåtna enligt gemenskapsrätten, för vin som framställs inom deras territorium och i syfte att bättre bevara de egenskaper som är kännetecknande för vin med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning och för mousserande vin och likörvin.

Medlemsstaterna ska meddela dessa begränsningar, förbud och restriktioner till kommissionen, som i sin tur ska underrätta övriga medlemsstater.

1. Utom för de oenologiska metoder som gäller berikning, syratillsats och avsyrning som fastställs i bilaga XVa för de specifika produkter som omfattas av den bilagan samt de restriktioner som anges i bilaga XVb ska kommissionen fatta beslut om tillstånd för oenologiska metoder och restriktioner för produktion och lagring av produkter inom vinsektorn i enlighet med förfarandet i artikel 195.4.

2. Medlemsstaterna får tillåta användning för försöksändamål av otillåtna oenologiska metoder på villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4.

Kommissionen ska, när den lämnar tillstånd till oenologiska metoder i enlighet med förfarandet i artikel 195.4,

De analysmetoder som ska användas för att bestämma sammansättningen av produkterna inom vinsektorn och de föreskrifter som gör det möjligt att fastställa om dessa produkter har genomgått någon behandling som står i strid med tillåtna oenologiska metoder, ska vara de som har rekommenderats och offentliggjorts av OIV.

Om det inte finns några metoder och föreskrifter som har rekommenderats och offentliggjorts av OIV ska sådana analysmetoder och föreskrifter antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4.

I avvaktan på att sådana föreskrifter antas ska man tillämpa de metoder och föreskrifter som är tillåtna i den berörda medlemsstaten.

Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, vilka särskilt kan avse

Kommissionen får ändra del B i den tabell som fastställs i punkt III.2 i bilaga XIa.

De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna om oenologiska metoder och restriktioner i underavsnitt II i avsnitt IIa och i bilagorna XVa och XVb ska antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 195.4, om inte annat föreskrivs i dessa bilagor.

Medlemsstaterna får också ge erkännande till producentorganisationer som består av producenter i alla de sektorer som avses i artikel 1, utom de sektorer som avses i led a i första stycket, på de villkor som anges i leden b och c i det stycket.

Medlemsstaterna får, när det gäller vinsektorn, erkänna producentorganisationer på samma villkor som i första stycket leden b och c som tillämpar stadgar som ålägger deras medlemmar att bland annat

Följande särskilda mål i den mening som avses i första stycket led c får eftersträvas, i synnerhet, inom vinsektorn:

2. När branschorganisationer enligt punkt 1 bedriver verksamhet i flera medlemsstater, ska erkännandet beviljas av kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1.

3. ►M10 Utöver vad som sägs i punkt 1 ska medlemsstaterna när det gäller frukt och grönsaker, och de får när det gäller vin, dessutom erkänna branschorganisationer som

1. Artikel 122 och artikel 123.1 första stycket ska tillämpas utan att det påverkar medlemsstaternas erkännande, på grundval av nationell lagstiftning och i enlighet med gemenskapslagstiftningen, av producentorganisationer respektive branschorganisationer inom någon av de sektorer som avses i artikel 1, med undantag för de sektorer som avses i artikel 122 första stycket led a och artikel 123.1.

2. Producentorganisationer som erkänts eller godkänts i enlighet med förordningarna (EG) nr 865/2004, (EG) nr 1952/2005 och (EG) nr 1544/2006 ska anses vara erkända producentorganisationer enligt artikel 122 i den här förordningen.

2. Branschorganisationer som erkänts eller godkänts i enlighet med förordningarna (EG) nr 2077/92 och (EG) nr 865/2004 ska anses vara erkända branschorganisationer enligt artikel 123 i den här förordningen.

I denna förordning avses med aktörsorganisationer erkända producentorganisationer, erkända branschorganisationer eller erkända organisationer för andra aktörer inom sektorn för olivolja och bordsoliver eller deras sammanslutningar.

Bestämmelser rörande producent- och branschorganisationer samt producentgrupper inom sektorn för frukt och grönsaker

1. Stadgarna för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker ska ålägga organisationens producentmedlemmar att framför allt

2. Trots punkt 1 c får medlemsproducenterna om producentorganisationen ger sitt tillstånd och i enlighet med de villkor producentorganisationen har fastställt

4. I ekonomiska frågor ska producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker anses verka i sina medlemmars namn och på deras vägnar.

1. Medlemsstaterna ska som producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker erkänna alla juridiska personer eller klart definierade delar av juridiska personer om de ansökt om sådant erkännande och

Sammanslutningar av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker

En sammanslutning av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker ska bildas på initiativ av erkända producentorganisationer och får bedriva varje form av producentorganisationsverksamhet enligt denna förordning. Medlemsstaterna får i detta syfte efter framställan erkänna en sammanslutning av producentorganisationer om

Medlemsstaterna får tillåta en erkänd producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker eller en erkänd sammanslutning av producentorganisationer inom den sektorn att lägga ut valfria delar av sin verksamhet på entreprenad, även till dotterbolag, om den för medlemsstaten styrker att det är det lämpligaste sättet att nå de mål som den berörda producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer har.

1. Producentgrupper får bildas i form av juridiska personer eller klart definierade delar av juridiska personer i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare, eller i gemenskapens yttersta randområden enligt artikel 299.2 i fördraget eller på de mindre Egeiska öarna enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1405/2006, på initiativ av jordbrukare som odlar en eller flera av de produkter inom sektorn för frukt och grönsaker och/eller sådana produkter som endast är avsedda för bearbetning, i syfte att erkännas som producentorganisation.

1. Sådana producentgrupper får beviljas en övergångsperiod för att uppfylla villkoren för erkännande som en producentorganisation enligt artikel 122.

1. I detta syfte ska dessa producentgrupper till medlemsstaten överlämna en plan för erkännande i flera steg; godkännandet av planen ska utgöra inledningen på den övergångsperiod som avses i andra stycket och utgöra ett förhandserkännande. Övergångsperioden ska vara högst fem år.

2. Innan medlemsstaten godtar planen för erkännande ska den informera kommissionen om sina avsikter och om de sannolika ekonomiska följderna av dessa.

Utvidgad tillämpning av reglerna till att omfatta producenter i ett ekonomiskt område

1. Om en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker som är verksam i ett bestämt ekonomiskt område anses vara representativ för produktionen och producenterna av en viss produkt i det området, får medlemsstaten i fråga på begäran av producentorganisationen förklara följande regler vara bindande för de producenter som är etablerade i det ekonomiska området och som inte är medlemmar av producentorganisationen:

2. I detta underavsnitt avses med ekonomiskt område ett geografiskt område som består av produktionsområden som gränsar till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och saluföringsvillkoren är homogena.

2. Medlemsstaterna ska anmäla en förteckning över ekonomiska områden till kommissionen.

2. Inom en månad efter anmälan ska kommissionen godkänna förteckningen eller, efter samråd med den berörda medlemsstaten, besluta om de ändringar som denna ska göra i förteckningen. Kommissionen ska på det sätt som den anser lämpligt offentliggöra denna godkända förteckning.

3. En producentorganisation ska anses vara representativ i enlighet med punkt 1 om den omfattar minst 50 % av producenterna i det ekonomiska område där den är verksam och omfattar minst 60 % av produktionsvolymen i det området. Vid beräkningen av dessa procentandelar ska producenter eller produktion av ekologiska produkter som omfattas t.o.m. den 31 december 2008 av förordning (EEG) nr 2092/91 och, från och med den 1 januari 2009, av förordning (EG) nr 834/2007 inte beaktas, dock utan att punkt 5 åsidosätts.

4. De regler som har gjorts bindande för alla producenter i ett visst ekonomiskt område

5. Reglerna får inte göras bindande för producenter av ekologiska produkter som omfattas t.o.m. den 31 december 2008 av förordning (EEG) nr 2092/91 och, från och med den 1 januari 2009, av förordning (EG) nr 834/2007 såvida inte åtgärden har godkänts av minst 50 % av dessa producenter i det ekonomiska område där producentorganisationen är verksam och organisationen omfattar minst 60 % av den ekologiska produktionen i det området.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort bindande för alla producenter i ett givet ekonomiskt område i enlighet med artikel 125f.1. Kommissionen ska på ett sätt som den anser lämpligt offentliggöra dessa regler.

Kommissionen ska besluta att medlemsstaten ska upphäva sin enligt artikel 125f.1 fastställda utvidgning av reglernas tillämpning

När artikel 125f.1 tillämpas får den berörda medlemsstaten, efter granskning av framlagda underlag, besluta att producenter som inte är medlemmar ska betala producentorganisationen den del av de ekonomiska bidrag som betalas av producentmedlemmarna, om de är avsedda att täcka

Utvidgad tillämpning av regler för sammanslutningar av producentorganisationer

I detta underavsnitt ska hänvisningar till producentorganisationer anses omfatta även erkända sammanslutningar av producentorganisationer.

1. Om medlemsstatens struktur berättigar till det får medlemsstaterna som branschorganisation i sektorerna för frukt och grönsaker erkänna alla juridiska personer som är etablerade på deras territorium och som ansöker om erkännande, under förutsättning att de

2. Innan erkännande beviljas ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla vilka branschorganisationer som har lämnat in en ansökan om erkännande och därvid tillhandahålla alla relevanta uppgifter om dessa organisationers representativitet och om de olika verksamheter som de bedriver, liksom alla andra nödvändiga bedömningsunderlag.

2. Kommissionen får framföra invändningar mot erkännandet inom två månader efter anmälan.

4. Kommissionen ska fastställa reglerna för hur och hur ofta medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om branschorganisationernas verksamhet.

4. Kommissionen får mot bakgrund av kontrollresultaten begära att en medlemsstat ska återkalla erkännanden.

5. Ett erkännande ska innebära tillstånd att bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 123.3 c, med förbehåll för andra bestämmelser i denna förordning.

6. Kommissionen ska, på de sätt som den anser lämpliga, offentliggöra en förteckning över de erkända branschorganisationerna, med uppgift om verksamhetens ekonomiska inriktning eller områdestillhörighet och de verksamheter som bedrivs i enlighet med artikel 125l. Även återkallanden av erkännanden ska offentliggöras.

1. Om en branschorganisation som är verksam i en eller flera tydligt angivna regioner i en medlemsstat anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får den berörda medlemsstaten, på begäran av den branschorganisationen förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den organisationen vara bindande under en begränsad tid för andra aktörer, oavsett om det rör sig om enskilda eller grupper, som bedriver verksamhet i regionen eller regionerna i fråga men som inte är medlemmar av organisationen.

2. En branschorganisation ska anses vara representativ i den mening som avses i punkt 1 om den omfattar minst två tredjedelar av produktionen av, handeln med eller bearbetningen av den eller de berörda produkterna i den eller de berörda regionerna i en medlemsstat. Om en ansökan om utvidgad tillämpning av reglerna till att omfatta andra aktörer täcker flera regioner, ska branschorganisationen kunna styrka en viss minimirepresentativitet för varje bransch som de representerar i var och en av de berörda regionerna.

3. För de regler i fråga om vilka utvidgad tillämpning får begäras ska följande gälla:

3. Det villkor som avses i första stycket led b ska dock inte gälla om de berörda reglerna är de regler som förtecknas i punkterna 1, 3 och 5 i bilaga XVIa. I så fall får utvidgningen av reglerna inte tillämpas under mer än ett regeringsår.

4. De regler som avses i punkt 3 a ii, 3 a iv och 3 a v får inte vara andra regler än de som anges i bilaga XVIa. De regler som avses i punkt 3 a ii ska inte tillämpas på produkter som producerats utanför den specifika region eller de specifika regioner som avses i punkt 1.

1. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort obligatoriska för alla aktörer i en eller flera särskilda regioner i enlighet med artikel 125l.1. Kommissionen ska, på ett sätt som den anser lämpligt, offentliggöra dessa regler.

2. Innan reglerna offentliggörs ska kommissionen underrätta den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 195 om alla eventuella anmälningar om utvidgad tillämpning av branschavtalen.

3. I de fall som anges i artikel 125h ska kommissionen besluta att en medlemsstat ska upphäva den utvidgade tillämpning av reglerna som medlemsstaten beslutat om.

Om tillämpningen av reglerna för en eller flera produkter utvidgas och om en eller flera sådana verksamheter enligt artikel 125l.3 a bedrivs av en erkänd branschorganisation och är av allmänt ekonomiskt intresse för de personer vars verksamheter har anknytning till en eller flera av produkterna i fråga, får den medlemsstat som har beviljat erkännande besluta att enskilda eller grupper som inte är medlemmar i branschorganisationen men som drar nytta av dessa verksamheter, till organisationen ska erlägga ett belopp som motsvarar hela eller delar av de ekonomiska bidrag som betalas av dess medlemmar, i den utsträckning som bidragen är avsedda att täcka de kostnader som är en direkt följd av de berörda verksamheterna.

1. Medlemsstaterna får erkänna producentorganisationer och branschorganisationer som har lämnat in en ansökan om erkännande till den berörda medlemsstaten och ansökan innehåller bevis för att,

2. Producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EG) nr 1493/1999 ska anses vara erkända producentorganisationer enligt denna artikel.

Organisationer som uppfyller kriterierna i punkt 123.3 och i punkt 1 b i den här artikeln och som erkänts av medlemsstaterna ska anses vara erkända branschorganisationer enligt de bestämmelserna.

3. Artiklarna 125b.2 och 125k.3 ska även gälla för producentorganisationer och branschorganisationer inom vinsektorn.

1. När en eller flera av de i punkt 2 angivna verksamheterna bedrivs av en erkänd branschorganisation inom tobakssektorn och är av allmänt ekonomiskt intresse för de personer vilkas verksamhet är knuten till en eller flera av de berörda produkterna, får den medlemsstat som beviljat erkännandet eller kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, om erkännandet beviljats av kommissionen, besluta att enskilda eller grupper som inte är medlemmar i sammanslutningen men som drar nytta av dess verksamhet till organisationen ska betala hela eller del av medlemsavgiften, i den mån medlemsavgiften är avsedd att täcka kostnader som är en direkt följd av verksamheten, med undantag av varje form av administrativa kostnader.

2. De verksamheter som avses i punkt 1 ska anknyta till något eller några av följande mål:

3. De berörda medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen vilka beslut som de avser att fatta enligt punkt 1. Dessa beslut får träda i kraft tidigast tre månader efter tidpunkten för anmälan till kommissionen. Kommissionen får inom den tremånadersperioden kräva att hela eller delar av förslaget till beslut förkastas, om det allmänna ekonomiska intresse som hävdas inte förefaller välgrundat.

4. Om de verksamheter som bedrivs av en branschorganisation som erkänts av kommissionen i enlighet med detta kapitel är av allmänt ekonomiskt intresse, ska kommissionen anmäla sitt förslag till beslut till de berörda medlemsstaterna, som sedan har två månader på sig att lämna sina synpunkter.

Kommissionens ska anta tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, särskilt villkor och förfaranden för erkännande av producent-, bransch- och aktörsorganisationer i enskilda sektorer, rörande

Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i bestämmelser som antas i enlighet med denna, ska det i handeln med tredjeländer vara förbjudet att

De allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ( 80 ) (nedan kallad ”Kombinerade nomenklaturen”) och de särskilda bestämmelserna för dennas tillämpning ska följas vid tulltaxeklassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. ►M10 Den tulltaxenomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning, i tillämpliga fall även definitionerna i bilagorna III och XIb, ska ingå i Gemensamma tulltaxan. ◄

1. Utan att det påverkar fall där det krävs importlicenser i enlighet med denna förordning, får kommissionen besluta att importen av en eller flera produkter inom följande sektorer ska ske mot uppvisande av importlicens:

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska kommissionen ta hänsyn till om det krävs importlicenser för förvaltningen av de berörda marknaderna och, framför allt, för övervakningen av importen av de berörda produkterna.

Importlicenserna ska utfärdas av medlemsstaterna oavsett var i gemenskapen den sökande är etablerad, om inte annat föreskrivs i en rådsförordning eller annan rättsakt utfärdad av rådet och utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som vidtagits för tillämpningen av detta kapitel.

1. Om inte annat föreskrivs av kommissionen ska licenser utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras under licensens giltighetstid.

2. Utom i händelse av force majeure ska säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte äger rum, eller enbart delvis äger rum, under licensens giltighetstid.

1. För saft och must i kategorier som omfattas av KN-nummer 2009 61, 2009 69 och 2204 30 för vilka tillämpningen av Gemensamma tulltaxans tullar beror på den importerade produktens importpris, ska detta pris kontrolleras antingen genom kontroll av varje parti eller med hjälp av ett schablonimportvärde som kommissionen ska beräkna på grundval av prisnoteringarna för samma produkter i ursprungslandet.

Om det deklarerade ingångspriset för det aktuella partiet är högre än schablonimportvärdet, om ett sådant tillämpas, höjt med en marginal som fastställts av kommissionen och som inte får överstiga schablonimportvärdet med mer än 10 %, ska det krävas en säkerhet som är lika med den importtull som fastställts på grundval av schablonimportvärdet.

Om ingångspriset för det aktuella partiet inte deklareras, ska tillämpningen av tullsatserna i Gemensamma tulltaxan vara avhängig av schablonimportvärdet eller tillämpningen av relevanta bestämmelser i tullagstiftningen på villkor som ska fastställas av kommissionen.

2. Om rådet medger undantag enligt punkt B.5 eller C i bilaga XVb för importerade produkter ska importörerna vid tidpunkten för övergång till fri omsättning ställa en säkerhet för dessa produkter hos den utsedda tullmyndigheten. Säkerheten ska släppas fri när importören för tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken varan övergår till fri omsättning lägger fram tillfredsställande bevis för att musten förvandlats till druvsaft, använts i andra produkter utanför vinsektorn eller, om den använts för vinframställning, har försetts med märkning.

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, även rörande licensernas giltighetstid och storleken på säkerheterna.

Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska importtullsatserna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som anges i artikel 1.

1. Utan hinder av bestämmelsen i artikel 135 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex100190 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002 00 00, 1005 10 90, 1005 90 00 samt 1007 00 90, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Tullen får dock inte överstiga den normala tullsatsen såsom den fastställts på grundval av den kombinerade nomenklaturen.

2. För beräkning av den importtull som avses i punkt 1 ska representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för de produkter som avses i samma punkt.

1. Genom undantag från artikel 135 ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa importtullen på råris med KN-nummer 1006 20 inom tio dagar från utgången av den berörda referensperioden i enlighet med punkt 1 i bilaga XVII.

1. Kommissionen ska, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa en ny tillämplig tull om de beräkningar som gjorts genom tillämpning av nämnda bilaga leder till att tullen ändras. Till dess att en ny tillämplig tull fastställs ska den tidigare fastställda tullsatsen tillämpas.

2. För beräkningen av den import som avses i punkt 1 i bilaga XVII ska hänsyn tas till de kvantiteter för vilka importlicenser för råris med KN-nummer 1006 20 har utfärdats under motsvarande referensperiod, med undantag av de importlicenser för basmatiris som avses i artikel 138.

3. Den årliga referenskvantiteten ska vara 449 678 ton. Delreferenskvantiteten för ett regleringsår ska motsvara hälften av den årliga referenskvantiteten.

Utan hinder av artikel 135 ska för råris av sorterna basmatiris med KN-nummer 1006 20 17 och 1006 20 98 som förtecknas i bilaga XVIII nolltullsats användas enligt de villkor som fastställs av kommissionen.

1. Genom undantag från artikel 135 ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa tullen på helt eller delvis slipat ris med KN-nummer 1006 30 inom tio dagar från utgången av den berörda referensperioden i enlighet med punkt 2 i bilaga XVII.

2. Beräkningen av import enligt punkt 2 i bilaga XVII ska ske med beaktande av de kvantiteter för vilka importlicenser för helt eller delvis slipat ris med KN-nummer 1006 30 utfärdats under den motsvarande referensperioden.

Utan hinder av artikel 135 ska importtullen för brutet ris med KN-nummer 1006 40 00 vara 65 EUR per ton.

Ingångspris för sektorerna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

1. Om tillämpningen av tullsatsen i den gemensamma tulltaxan är avhängig ingångspriset på det importerade partiet, ska riktigheten av detta pris kontrolleras med hjälp av ett importschablonvärde, som ska fastställas av kommissionen, för varje produkt och ursprung, på grundval av det vägda genomsnittet av priserna för produkten på de representativa importmarknaderna i medlemsstaterna eller, i förekommande fall, på andra marknader.

1. Särskilda bestämmelser får dock antas av kommissionen i syfte att kontrollera ingångspriset på produkter som huvudsakligen importeras för att bearbetas.

2. Om det anmälda ingångspriset för det aktuella partiet är högre än schablonimportvärdet, ökat med en marginal som ska fastställas av kommissionen och som inte får överstiga schablonimportvärdet med mer än 10 %, ska en säkerhet som är lika med den importtull som fastställs på grundval av schablonimportvärdet krävas.

3. Om ingångspriset för det berörda partiet inte deklareras vid själva förtullningen ska den tillämpliga tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan vara avhängig importschablonvärdet eller bestämmas enligt villkor som ska fastställas av kommissionen och med tillämpning av relevanta bestämmelser i tullagstiftningen.

1. ►M10 En tilläggstull enligt den tullsats som fastställs i artiklarna 135–140a ska tas ut vid import av en eller flera produkter från sektorerna för spannmål, ris, socker, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och bananer samt druvsaft och druvmust i syfte att förhindra eller motverka de negativa effekter för gemenskapsmarknaden som kan bli följden av sådan import förutsatt att ◄

1. Den utlösande volymen ska grunda sig på marknadstillträdesnivån, i tillämpliga fall definierad som importen i procent av motsvarande inhemska konsumtion de föregående tre åren.

2. Om det är osannolikt att importen kommer att störa gemenskapsmarkanden eller om effekterna skulle bli oproportionella i förhållande till det avsedda syftet, ska inga tilläggsimporttullar tillämpas.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska importpriserna fastställas på grundval av cif-importpriset för den aktuella sändningen.

3. Cif-importpriset ska för detta ändamål kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

Kommissionen kan helt eller delvis tillfälligt avskaffa importtullarna för vissa kvantiteter av följande produkter för att säkerställa den nödvändiga försörjningen för tillverkning av sådana produkter som avses i artikel 62.2:

1. Tullkvoter för import av produkter som avses i artikel 1 och som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon annan av rådets akter ska öppnas och förvaltas av kommissionen i enlighet med närmare bestämmelser som antas av kommissionen.

2. Tullkvoterna ska förvaltas på ett sätt som inte leder till diskriminering mellan berörda aktörer, genom att en av följande metoder eller en kombination av dem eller någon annan lämplig metod används:

3. Metoderna ska där så är lämpligt lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra marknadens jämvikt.

Kommissionen ska föreskriva årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt över året, och fastställa vilken förvaltningsmetod som ska användas.

1. När det gäller den importkvot om 54 703 ton fryst nöt- och kalvkött enligt KN-nummer 0202 20 30, 0202 30 och 0206 29 91 som är avsett för bearbetning, får rådet, i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, fastställa att hela eller del av kvoten ska omfatta motsvarande kvantiteter kvalitetskött och därvid använda en omräkningsfaktor på 4,375.

2. När det gäller tullkvoter för import till Spanien av 2 000 000 ton majs och 300 000 ton sorghum samt tullkvoter för import till Portugal av 500 000 ton majs ska de närmare bestämmelser som avses i artikel 148 även omfatta regler för att genomföra tullkvotimporten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas utbetalande organ importerat och avsättningen av kvantiteterna på dessa medlemsstaters marknader.

Detta kapitel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1964/2005 ( 81 ).

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, särskilt rörande

Importtullen för blandningar av spannmål som avses i leden a och b i del I i bilaga I ska fastställas enligt följande:

För blandningar sammansatta av ett eller flera spannmålsslag som omfattas av leden a och b i del I i bilaga I samt av en eller flera produkter som omfattas leden a och b i del II i bilaga I, ska den importtull tillämpas som gäller för det spannmålsslag eller den produkt i blandningen som omfattas av den högsta importtullen.

För blandningar som består antingen av ris som kan hänföras till olika bearbetningsgrupper eller bearbetningsled, eller av å ena sidan ris som kan hänföras till en eller flera olika bearbetningsgrupper eller ett eller flera bearbetningsled, och å andra sidan brutet ris, ska den importavgift tillämpas som gäller

När metoden för fastställande av importtull enligt artiklarna 149–151 inte kan tillämpas, ska den tull som ska gälla för sådana blandningar som avses i de artiklarna fastställas genom blandningarnas tullklassificiering.

1. Ett traditionellt försörjningsbehov av socker för raffinering för gemenskapen ska fastställas till 2 424 735 ton per regleringsår, uttryckt i vitt socker.

1. Under regleringsåret 2008/09 ska det traditionella försörjningsbehovet fördelas enligt följande

2. Det traditionella försörjningsbehovet i punkt 1 ska ökas med 65 000 ton. Denna kvantitet ska avse rårörsocker och ska under regleringsåret 2008/09 vara förbehållen den enda anläggningen för bearbetning av sockerbetor i drift 2005 i Portugal. Denna bearbetningsanläggning bedöms vara ett heltidsraffinaderi.

3. Importlicenser för socker för raffinering får endast utfärdas till heltidsraffinaderier, förutsatt att de berörda kvantiteterna inte överstiger de kvantiteter som får importeras inom ramen för det traditionella försörjningsbehovet enligt punkt 1. Licenserna får endast överföras mellan heltidsraffinaderier och upphör att gälla i slutet av det regleringsår för vilket de utfärdats.

3. Denna punkt ska tillämpas under regleringsåret 2008/09, och under de första tre månaderna för vart och ett av efterföljande regleringsår.

4. Tillämpningen av importtullar på rörsocker för raffinering enligt KN-nummer 1701 11 10 med ursprung i de länder som anges i bilaga XIX ska tillfälligt upphöra för den tilläggskvantitet som behövs för att ge heltidsraffinaderierna tillräcklig försörjning av produkter regleringsåret 2008/09.

4. Tilläggskvantiteten ska fastställas av kommissionen baserat på balansen mellan det traditionella försörjningsbehovet enligt punkt 1 och den förväntade tillgången på socker för raffinering för regleringsåret. Balansen får ses över av kommissionen under regleringsåret och får baseras på tidigare schablonuppskattningar av behovet av råsocker avsett för konsumtion.

1. De garanterade priser som fastställs för AVS/Indien-socker ska gälla för import av råsocker och vitsocker av standardkvalitet från

2. Ansökningar om importlicenser för socker som omfattas av ett garantipris ska åtföljas av en exportlicens utfärdad av myndigheterna i det exporterande landet som intygar att sockret uppfyller kraven i berörda avtal.

Kommissionen får anta åtgärder för att se till att AVS/Indien-socker importeras till gemenskapen enligt villkoren i protokoll 3 till bilaga V till partnerskapsavtalet AVS-EG och avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Indien om rörsocker. Dessa bestämmelser får vid behov avvika från artikel 153 i denna förordning.

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, särskilt i syfte att följa internationella avtal. De får omfatta ändringar av bilaga XIX.

1. Nedanstående produkter får endast importeras till gemenskapen om vissa villkor är uppfyllda:

2. Utan att det påverkar eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att antas av kommissionen i enlighet med artikel 194, ska import till gemenskapen av sådana produkter som anges i punkt 1 a och 1 b kontrolleras för fastställande av att villkoren enligt punkt 1 är uppfyllda.

3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av mer restriktiva bestämmelser som medlemsstaterna kan ha antagit i enlighet med fördraget och med de åtaganden som följer av Världshandelsorganisationens avtal om jordbruk.

1. Produkter inom humlesektorn får endast importeras från tredjeländer om deras kvalitetsegenskaper minst motsvarar dem som föreskrivits för liknande produkter som skördats inom gemenskapen eller som är framställda av sådana produkter.

2. Produkter ska anses motsvara den standard som avses i punkt 1 om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av myndigheterna i ursprungslandet och som godkänts som likvärdigt med det intyg som anges i artikel 117.

2. För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och humleblandningar får intyget endast godkännas som likvärdigt med ett certifikat om alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

2. Intygens likvärdighet ska kontrolleras i enlighet med närmare bestämmelser som antas av kommissionen.

1. Om inte annat föreskrivs, särskilt i avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget, ska bestämmelserna om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och om märkning i del II avdelning II kapitel I avsnitt Ia underavsnitt I samt artikel 113d.1 i denna förordning gälla för produkter enligt KN-nummer 2009 61, 2009 69 och 2204 som importeras till gemenskapen.

2. Om inte annat föreskrivs i avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget, ska de produkter som avses i punkt 1 framställas enligt de oenologiska metoder som rekommenderats och offentliggjorts av Internationella vinorganisationen eller godkänts av gemenskapen enligt denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter.

1. Skyddsåtgärder mot import till gemenskapen ska, om inte annat följer av punkt 3, vidtas av kommissionen i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 519/94 ( 83 ) och (EG) nr 3285/94 ( 84 ).

2. Om inte annat föreskrivs i andra rättsakter utfärdade av rådet ska sådana säkerhetsåtgärder mot import till gemenskapen som föreskrivs i internationella avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget vidtas av kommissionen i enlighet med punkt 3.

3. Åtgärder enligt punkterna 1 och 2 får vidtas av kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den fatta beslut därom inom fem arbetsdagar från det att begäran togs emot.

3. Medlemsstaterna ska underrättas om skyddsåtgärderna, vilka ska börja tillämpas omedelbart.

3. En medlemsstat får inom fem arbetsdagar från underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 till rådet. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet i fråga inom en månad efter det att beslutet hänskjutits till rådet.

4. Om kommissionen anser att någon säkerhetsåtgärd som vidtagits i enlighet med punkterna 1 och 2 bör återkallas eller ändras, ska det gå till väga på följande sätt:

1. ►M10 Om gemenskapsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom systemet med aktiv förädling, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ helt eller delvis upphäva tillämpningen av systemet med aktiv förädling för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, socker, olivolja och bordsoliver, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, vin, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och jordbruksalkohol. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den fatta beslut därom inom fem arbetsdagar efter det att begäran togs emot. ◄

Medlemsstaterna ska underrättas om sådana åtgärder, vilka ska börja tillämpas omedelbart.

En medlemsstat får inom fem arbetsdagar från underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om åtgärder i enlighet med första stycket till rådet. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna inom en månad efter det att beslutet hänskjutits till rådet.

2. I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna ska fungera tillfredsställande, får rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget helt eller delvis förbjuda tillämpningen av systemet för aktiv förädling för de produkter som avses i punkt 1.

1. Utan att det påverkar fall där det krävs exportlicenser i enlighet med denna förordning, får kommissionen besluta att exporten av en eller flera produkter inom följande sektorer ska ske mot uppvisande av exportlicens:

1. Vid tillämpning av första stycket ska kommissionen ta hänsyn till om det krävs exportlicenser för förvaltningen av de berörda marknaderna och, framför allt, för övervakningen av exporten av de berörda produkterna.

3. Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för punkterna 1 och 2, även rörande licensernas giltighetstid och säkerhetsgrad.

1. I den mån som krävs för att möjliggöra export på grundval av prisnoteringar eller priser på världsmarknaden och inom de gränser som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får skillnaden mellan dessa prisnoteringar eller priser och priserna i gemenskapen utjämnas genom exportbidrag för

1. När det gäller mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av produkter som anges i del IV i bilaga XX, får exportbidrag endast beviljas för produkter som anges i leden a–e och g i del XVI i bilaga I.

2. Exportbidragen för produkter som exporteras i form av bearbetade varor enligt bilagorna XX och XXI får inte vara högre än de som tillämpas för samma produkter när de exporteras i obearbetad form.

3. Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till särdrag i produktionen av vissa spritdrycker som framställs av spannmål får kriterierna för beviljande av exportbidrag enligt punkterna 1 och 2 och förfarandet för kontroll anpassas till den särskilda situationen av kommissionen.

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	Rådets förordning (EG) nr 247/2008 av den 17 mars 2008	L 76	1	19.3.2008
M2	Rådets förordning (EG) nr 248/2008 av den 17 mars 2008	L 76	6	19.3.2008
►M3	Rådets förordning (EG) nr 361/2008 av den 14 april 2008	L 121	1	7.5.2008
►M4	Rådets förordning (EG) nr 470/2008 av den 26 maj 2008	L 140	1	30.5.2008
M5	Kommissionens förordning (EG) nr 510/2008 av den 6 juni 2008	L 149	61	7.6.2008
►M6	Rådets förordning (EG) nr 13/2009 av den 18 december 2008	L 5	1	9.1.2009
►M7	Rådets förordning (EG) nr 72/2009 av den 19 januari 2009	L 30	1	31.1.2009
►M8	Kommissionens förordning (EG) nr 183/2009 av den 6 mars 2009	L 63	9	7.3.2009
►M9	Kommissionens förordning (EG) nr 435/2009 av den 26 maj 2009	L 128	12	27.5.2009
►M10	Rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009	L 154	1	17.6.2009
►M11	Rådets förordning (EG) nr 1047/2009 av den 19 oktober 2009	L 290	1	6.11.2009
►M12	Rådets förordning (EG) nr 1140/2009 av den 20 november 2009	L 312	4	27.11.2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
DEL I:	INLEDANDE BESTÄMMELSER
DEL II:	DEN INRE MARKNADEN
AVDELNING I	MARKNADSINTERVENTION
KAPITEL I	Offentlig intervention och privat lagring
Avsnitt I	Allmänna bestämmelser
Avsnitt II	Offentlig intervention
Underavsnitt I	Allmänna bestämmelser
Underavsnitt II	Inledande och avbrytande av uppköp
Underavsnitt III	Interventionspris
Underavsnitt IV	Avsättning av interventionsprodukter
Avsnitt III	Privat lagring
Underavsnitt I	Obligatoriskt stöd
Underavsnitt II	Icke obligatoriskt stöd
Avsnitt IV	Gemensamma bestämmelser
KAPITEL II	Särskilda intervetionsåtgärder
Avsnitt I	Marknadsstödjande undantagsåtgärder
Avsnitt II	Åtgärder inom sektorerna för spannmål och ris
Avsnitt III	Åtgärder inom sockersektorn
Avsnitt IV	Anpassning av utbudet
KAPITEL III	Systemen för produktionsstyrning
Avsnitt I	Allmänna bestämmelser
Avsnitt II	Socker
Underavsnitt I	Kvottilldelning och förvaltning
Underavsnitt II	Kvotöverskridande
Avsnitt III	Mjölk
Underavsnitt I	Allmänna bestämmelser
Underavsnitt II	Kvottilldelning och förvaltning
Underavsnitt III	Kvotöverskridande
Avsnitt IV	Procedurregler för socker-, potatisstärkelse- och mjölkkvoter
Avsnitt IVa	Produktionskapacitet i vinsektorn
Underavsnitt I	Olagliga planteringar
Underavsnitt II	Övergångssystem för planteringsrätter
Underavsnitt III	Systemet med röjning
KAPITEL IV	Stödordningar
Avsnitt I	Bearbetningsstöd
Underavsnitt I	Torkat foder
Underavsnitt II	Lin och hampa som odlas för fiberproduktion
Avsnitt II	Produktionsbidrag
Avsnitt III	Stöd inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter
Avsnitt IV	Stöd inom sektorn för olivolja och bordsoliver
Avsnitt IVa	Produktionskapacitet i vinsektorn
Underavsnitt I	Olagliga planteringar
Underavsnitt II	Övergångssystem för planteringsrätter
Underavsnitt III	Systemet med röjning
Avsnitt IVb	Stödprogram inom vinsektorn
Underavsnitt I	Inledande bestämmelser
Underavsnitt II	Inlämning av stödprogram och deras innehåll
Underavsnitt III	Särskilda stödåtgärder
Underavsnitt IV	Procedurbestämmelser
Avsnitt V	Gemenskapens tobaksfond
Avsnitt VI	Särskilda bestämmelser för biodlingssektorn
Avsnitt VII	Stöd inom sektorn för silkesodling
AVDELNING II	BESTÄMMELSER FÖR SALUFÖRING OCH PRODUKTION
KAPITEL I	Bestämmelser för saluföring och produktion
Avsnitt I	Bestämmelser för saluföring
Avsnitt Ia	Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn
Avsnitt Ib	Märkning och presentation inom vinsektorn
Avsnitt II	Produktionsvillkor
Avsnitt IIa	Produktionsregler inom vinsektorn
Avsnitt III	Förfaranden
KAPITEL II	Producentorganisationer, branschorganisationer och aktörsorganisationer 165
Avsnitt I	Allmänna principer
Avsnitt Ia	Bestämmelser rörande producent- och branschorganisationer samt producentgrupper inom sektorn för frukt och grönsaker
Avsnitt II	Bestämmelser rörande branschorganisationer inom tobakssektorn
Avsnitt III	Förfaranden
DEL III:	HANDEL MED TREDJELÄNDER
KAPITEL I	Allmänna bestämmelser
KAPITEL II	Import
Avsnitt I	Importlicenser
Avsnitt II	Importtullar och importavgifter
Avsnitt III	Förvaltning av importkvoter
Avsnitt IV	Särskilda bestämmelser för vissa produkter
Underavsnitt I	Särskilda bestämmelser för import avseende sektorerna för spannmål och ris
Underavsnitt II	Förmånsbehandling vid import av socker
Underavsnitt III	Särskilda bestämmelser för import av hampa
Underavsnitt IV	Särskilda bestämmelser för import av humle
Underavsnitt V	Särskilda bestämmelser för import av vin
Avsnitt V	Skyddsåtgärder och aktiv förädling
KAPITEL III	Export
Avsnitt I	Exportlicenser
Avsnitt II	Exportbidrag
Avsnitt III	Förvaltning av exportkvoter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter
Avsnitt IV	Särskild behandling vid import till tredjeländer
Avsnitt V	Särskilda bestämmelser för levande växter
Avsnitt VI	Passiv förädling
DEL IV:	KONKURRENSREGLER
KAPITEL I	Regler för företag
KAPITEL II	Regler om statligt stöd
DEL V:	SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ENSKILDA SEKTORER
DEL VI:	ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
DEL VII:	TILLÄMPNINGS-, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I	Tillämpningsbestämmelser
KAPITEL II	Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser
BILAGA I	FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.1
Del I:	Spannmål
Del II:	Risprodukter
Del III:	Socker
Del IV:	Torkat foder
Del V:	Frön
Del VI:	Humle
Del VII:	Olivolja och bordsoliver
Del VIII:	Lin och hampa som odlas för fiberproduktion
Del IX:	Frukt och grönsaker
Del X:	Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Del XI:	Bananer
Del XII:	Vin
Del XIII:	Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt
Del XIV:	Råtobak
Del XV:	Nöt- och kalvkött
Del XVI:	Mjölk och mjölkprodukter
Del XVII:	Griskött
Del XVIII:	Får- och getkött
Del XIX:	Ägg
Del XX:	Fjäderfäkött
Del XXI:	Andra produkter
BILAGA II	FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.3
Del I:	Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter
Del II:	Biodlingsprodukter
Del III:	Silkesmaskar
BILAGA III	DE DEFINITIONER SOM AVSES I ARTIKEL 2.1
Del I:	Definitioner avseende rissektorn
Del II:	Definitioner avseende sockersektorn
Del III:	Definitioner avseende humlesektorn
Del IIIa:	Definitioner för vinsektorn
Del IV:	Definitioner avseende nöt- och kalvköttssektorn
Del V:	Definitioner avseende mjölk- och mejerisektorn
Del VI:	Definitioner avseende äggsektorn
Del VII:	Definitioner avseende sektorn för fjäderfäkött
Del VIII:	Definitioner avseende biodlingssektorn
BILAGA IV	STANDARDKVALITET FÖR RIS OCH SOCKER
A.	Standardkvalitet för paddyris
B.	Standardkvaliteter för socker
BILAGA V	GEMENSKAPSSKALOR FÖR KLASSIFICERING AV SLAKTKROPPAR ENLIGT ARTIKEL 42
A.	Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur
B.	Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris
C.	Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av får
BILAGA VI	NATIONELLA OCH REGIONALA KVOTER från och med regleringsåret 2008/09
BILAGA VII	KOMPLETTERANDE KVOTER FÖR ISOGLUKOS ENLIGT ARTIKEL 58.2
BILAGA VIIa	BERÄKNING AV DEN PROCENTSATS SOM SKA FASTSTÄLLAS ENLIGT ARTIKEL 59.2 ANDRA STYCKET
BILAGA VIIb	BERÄKNING AV DEN PROCENTSATS SOM SKA TILLÄMPAS FÖR FÖRETAG ENLIGT ARTIKEL 59.2 ANDRA STYCKET
BILAGA VIIc	BERÄKNING AV DEN KOEFFICIENT SOM SKA FASTSTÄLLAS ENLIGT ARTIKEL 52A.1
BILAGA VIII	NÄRMARE FÖRESKRIFTER FÖR ÖVERFÖRING AV SOCKER- ELLER ISOGLUKOSKVOTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 60
BILAGA IX	NATIONELLA KVOTER OCH DEN SÄRSKILDA OMSTRUKTURERINGSRESERVEN SOM AVSES I ARTIKEL 66
BILAGA X	REFERENSFETTHALT ENLIGT ARTIKEL 70
BILAGA Xa	KVOTER FÖR POTATISSTÄRKELSE PER REGLERINGSÅR ENLIGT ARTIKEL 84a
BILAGA Xb	BUDGET FÖR STÖDPROGRAM (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 103N.1)
BILAGA Xc	BUDGETANSLAG FÖR LANDSBYGDSUTVECKLING (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 190A.3)
BILAGA Xd	RÖJNINGSBUDGET
BILAGA Xe	AREALER SOM MEDLEMSSTATERNA FÅR UTESLUTA FRÅN RÖJNINGSSYSTEMET (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 85U.1, 85U.2 OCH 85U.5)
BILAGA XI
A.I	Fördelning av den garanterade maximikvantiteten för långa linfibrer mellan medlemsstaterna enligt artikel 94.1
A.II	Fördelning av den garanterade maximikvantiteten för regleringsåret 2008/09 för korta linfibrer och hampfibrer mellan medlemsstaterna enligt artikel 94.1a
A.III	Områden som är berättigade till det stöd som avses i artikel 94a
B.	Fördelning av den garanterade maximikvantiteten mellan medlemsstaterna enligt artikel 89
BILAGA XIa	SALUFÖRING AV KÖTT AV NÖTKREATUR SOM ÄR TOLV MÅNADER ELLER YNGRE I ENLIGHET MED ARTIKEL 113B
I.	Definition
II.	Klassificering i slakthuset av nötkreatur som är tolv månader eller yngre
III.	Varubeteckningar
IV.	Obligatoriska uppgifter i märkningen
V.	Frivilliga uppgifter i märkningen
VI.	Registrering
VII.	Officiella kontroller
VIII.	Kött som importeras från tredjeländer
IX.	Sanktioner
BILAGA XIb	KATEGORIER AV VINPRODUKTER
1.	Vin
2.	Ungt icke färdigjäst vin
3.	Likörvin
4.	Mousserande vin
5.	Mousserande kvalitetsviner
6.	Mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ
7.	Mousserande vin tillsatt med koldioxid
8.	Pärlande vin
9.	Pärlande vin tillsatt med koldioxid
10.	Druvmust
11.	Delvis jäst druvmust
12.	Delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor
13.	Koncentrerad druvmust
14.	Rektifierad koncentrerad druvmust
15.	Vin från lätt torkade druvor
16.	Vin av övermogna druvor
17.	Vinättika
Tillägg till bilaga XIb	Vinodlingszoner
BILAGA XIa	SALUFÖRING AV KÖTT AV NÖTKREATUR SOM ÄR TOLV MÅNADER ELLER YNGRE I ENLIGHET MED ARTIKEL 113B
I.	Definition
II.	Klassificering i slakthuset av nötkreatur som är tolv månader eller yngre
III.	Varubeteckningar
IV.	Obligatoriska uppgifter i märkningen
V.	Frivilliga uppgifter i märkningen
VI.	Registrering
VII.	Officiella kontroller
VIII.	Kött som importeras från tredjeländer
IX.	Sanktioner
BILAGA XII	DEFINITIONER OCH BETECKNINGAR AVSEENDE MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER ENLIGT ARTIKEL 114.1
BILAGA XIII	SALUFÖRING AV MJÖLK AVSEDD SOM LIVSMEDEL ENLIGT ARTIKEL 114.2
BILAGA XIV	HANDELSNORMER FÖR SEKTORERNA FÖR ÄGG OCH FJÄDERFÄKÖTT ENLIGT ARTIKEL 116
A.	Handelsnormer för ägg från höns av arten Gallus gallus
B.	Handelsnormer för fjäderfäkött
C.	Normer för produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar
BILAGA XV	SALUFÖRINGSREGLER FÖR BREDBARA FETTER ENLIGT ARTIKEL 115
Tillägg till bilaga XV
BILAGA XVa	BERIKNING, SYRNING OCH AVSYRNING I VISSA VINODLINGSZONER
A.	Gränser för berikning
B.	Berikningsmetoder
C.	Syrning och avsyrning
D.	Behandlingar
BILAGA XVb	RESTRIKTIONER
A.	Allmänt
B.	Färska druvor, druvmust och druvsaft
C.	Blandning av viner
D.	Biprodukter
BILAGA XVI	BETECKNINGAR OCH DEFINITIONER AVSEENDE OLIVOLJA OCH OLJA AV OLIVRESTPRODUKTER ENLIGT ARTIKEL 118
BILAGA XVIa	UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER REGLER VARS TILLÄMPNING FÅR UTVIDGAS TILL ATT OMFATTA ICKE-MEDLEMSPRODUCENTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 125F OCH ARTIKEL 125L
BILAGA XVII	IMPORTTULL PÅ RIS ENLIGT ARTIKLARNA 137 OCH 139
BILAGA XVIII	SORTER AV BASMATIRIS SOM AVSES I ARTIKEL 138
BILAGA XIX	DE STATER SOM AVSES I ARTIKLARNA 153.3 OCH 154.1 b OCH I PUNKT 12 I DEL II I BILAGA III
BILAGA XX	FÖRTECKNING ÖVER VAROR FRÅN SEKTORERNA FÖR SPANNMÅL, RIS, SOCKER, MJÖLK OCH ÄGG VID TILLÄMPNING AV ARTIKEL 26 a ii OCH FÖR BEVILJANDE AV DE EXPORTBIDRAG SOM AVSES I AVSNITT II I KAPITEL III I DEL III
Del I:	Spannmål
Del II:	Ris
Del III:	Socker
Del IV:	Mjölk
Del V:	Ägg
BILAGA XXI	FÖRTECKNING ÖVER VISSA VAROR SOM INNEHÅLLER SOCKER FÖR BEVILJANDE AV DE EXPORTBIDRAG SOM AVSES I AVSNITT II I KAPITEL III I DEL III
BILAGA XXII	JÄMFÖRELSETABELLER SOM AVSES I ARTIKEL 202